Söndag 13 mars 2011 kl 18.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Shi-Yeon Sung Solister: Carolina Tholander,sopran Ethel Schelin, mezzo Johan Sandberg, tenor David Hornwall, baryton Helsingborgs Konserthuskör Kormästare: Mats Paulson Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt
Alexander Glazunov Symfoni nr 6 c-moll
ca 40 min
Adagio – Allegro passionato Tema con varazioni Intermezzo. Allegretto Finale. Andante maestoso – Moderato maestoso
PAUS Wolfgang Amadeus Mozart Requiem d-moll
ca 55 min
Söndagsserien
Shi-Yeon Sung dirigent Den unga sydkoreanska dirigenten Shi-Yeon Sung fick sitt stora genombrott när hon hösten 2006 som första kvinna någonsin vann den internationella Georg Solti-tävlingen för dirigenter i Frankfurt. Kort därpå verkade hon under tre säsonger som assistent åt James Levi-ne vid Boston Symphony Orchestra. Under de senaste säsongerna har Shi-Yeon Sung bland annat dirigerat Seouls filharmoniker, Royal Liverpool Orchestra, Rotterdams filharmoniska orkester, Stavanger Symfoniorkester, Sveriges Radios Symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna.
Shi-Yeon Sung är född i Sydkorea 1975, fick sin första musikundervisning i hemlandet och gav sin första solokonsert som pianist som trettonåring. 1998 kom hon till Europa för fortsatta pianostudier i Zürich och Berlin, där hon tre år senare började studera dirigering för professor Rolf Reuter. Hösten 2006 fortsatte hon sina dirigentstudier vid Kungliga Musikhögskolans diplomklass för professor Jorma Panula. Hon har även deltagit i ett flertal mästarkurser för bl.a. Reinhard Goebel, Eri Klas och Paul Mägi.
Kvällens solister: Sopranen Carolina Tholander är född i Nordvästskånska Ekeby. Hon har fått sin utbildning vid Malmö Musikhögskola, och i maj 2007 gjorde hon en välbesökt examenskonsert i Mariakyrkan här i Helsingborg.
Carolina Tholander är flitigt verksam i romans- och kyrkokonserter runtom i södra Sverige och Danmark, inte sällan tillsammans med sin make, organisten Olof Tholander.
Även Ethel Schelin, mezzo, är utbildad vid Musikhögskolan i Malmö. Sedan år 2000 är hon anställd i kören vid Malmö Opera och genom åren har hon gjort en lång rad mindre
roller. Under de senaste säsongerna bland annat Mother Goose i Rucklarens väg (Stravinskij) och Abbedissan i Karmelitsystrarna (Poulenc).
Johan Sandberg, tenor, gjorde sin diplomexamen vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn 2002. Som romanssångare har Johan under de senaste åren framfört bland annat Schumanns
Dichterliebe och Schuberts Winterreise. Tillsammans med gitarristen Klas Wounsch tolkar Johan sånger av Taube, Adolphson och Forsell.
David Hornwall, baryton, är utbildad vid Musikhögskolan i Malmö. I bagaget finns roller som exempelvis Beckmesser i Wagners Mästersångarna i Nürnberg, Sakristanen i Puccinis Tosca och titelrollen i Domi-
nick Argentos The Boor. Just nu är han frilansande sångare på heltid med flera uppdrag vid bl.a. Malmö Opera, och en uppskattad och efterfrågad solist vid såväl oratorier som romanskonserter.
Alexander Glazunov (1865-1936): Symfoni nr 6 c-moll opus 58 Alexander Konstantinovich Glazunov förtjänar inte bara en plats i musikhistorien i egenskap av tonsättare. Han hade även en viktig roll som rektor vid Musikkonservatoriet i St Petersburg 1905-30. Under denna turbulenta tid i Rysslands historia tycks Glazunov ha varit den perfekte ledaren för denna institution; han var ett aktat namn som lyckades skapa goda yrkesmässiga relationer med den nya regimen efter Oktoberrevolutionen 1917, hans konservatism skapade stabilitet och kontinuitet i dessa orostider och inte minst tycks han ha behandlat sina studenter med nästan faderlig omsorg. Om detta vittnar bland annat Dmitri Sjostakovitj i sina memoarer. Även den unge Sergej Prokofjev fick uppmuntran och uppbackning, trots att Glazunov en gång visade sitt missnöje med ett av dennes tidiga verk genom att helt sonika lämna salongen mitt under framförandet. Alexander Glazunov kom från en välbärgad familj, hans far var bokförläggare och båda föräldrarna var hängivna amatörmusiker, modern en driven pianist och fadern spelade violin. Då man konstaterat att unge Alexander hade ett alldeles utsökt musiköra sörjde man för att han som nioåring fick undervisning i pianospel. Två år senare började han även studera komposition och i fjortonårsåldern fick han Rimskij-Korsakov som kompositionslärare. Under de två år studierna pågick utvecklades eleven enligt RimskijKorsakov inte från dag till dag utan snarare från timme till timme. Lärare och elev blev trots åldersskillnaden vänner för livet. Som sextonåring fullbordade Glazunov sin första symfoni vilken fick sitt uruppförande i
mars 1882. I november samma år uruppfördes även hans första stråkkvartett. Under åren som följde kom Glazunov att tillhöra det ryska tonsättaretablissemanget, och efter Borodins plötsliga frånfälle (1887) hjälptes Glazunov och Rimskij-Korsakov åt att fullborda några av dennes ofullbordade verk, bland annat operan Prins Igor. I sin sjätte symfoni från 1896 presenterar Glazunov sig som något av en naturlig efterföljare till den store Tjajkovskij. Verket är ett solitt symfoniskt bygge, som åtminstone bitvis delar föregångarens passion och direkthet. Den första satsens huvudmotiv presenteras i det inledande adagiot, vilket kulminerar och klingar av, varpå allegrot tar vid. Samma motiv, men i en helt annan skepnad, oroligt, stormigt. Mitt i dramatiken blommar ett lyriskt sidotema. Den andra satsen är med sina sju charmiga och kontrastrika variationer nästan en liten orkestersvit i miniatyr, några av variationerna bär titlar som Fugato, Scherzino, Notturno och Finale. I de avslutande två satserna tycks tonsättaren visa de gamla mästarna sin vördnad, men han klär naturligtvis det hela i praktfull rysk, senromantisk orkesterskrud. Intermezzot är som en haydnskt sirlig och graciös menuett, och efter en allvarstyngd inledning av finalsatsen ges så småningom utrymme för stilelement från barockepoken. Först i en dansant och intrikat lek med hemioler (en hemiol innebär att man genom att i två tretakter betona vartannat taktslag skapar en enda hälften så snabb tretakt) och därefter i ett fugerat parti som leder symfonin till sin slutstegring i färgsprakande C-dur.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-91): Requiem d-moll K 626 Under de sista åren i Mozarts liv förde han en ständig kamp för att få ekonomin att gå ihop. Inkomster saknades inte, men tyvärr tycks utgifterna för det mesta ha varit något högre. Från tiden 1788-90 finns en rad brev till vännen Michael Puchberg bevarade, där Mozart gång på gång ber sin frimurarbroder om ekonomisk hjälp. Samtidigt skapade han under sina sista år en ovärderlig musikskatt som bland annat innehöll de tre sista symfonierna, två stråkkvintetter (K 593 och 614), klarinettkonserten och operorna Così fan tutte och Trollflöjten.
bordades den 7 oktober. Därefter tog han på allvar tag i arbetet med Requiem. Under andra halvan av november blev han sjuk och sängliggande. Den 3 december tycktes hans tillstånd förbättras och dagen därpå fick han besök av några sångarvänner som sjöng igenom delar av det ofullbordade rekviet. Möjligen fick han även besök av kollegan Antonio Salieri1. På kvällen blev han dock betydligt sämre, hans läkares omsorger var förgäves och strax före klockan ett på natten till den 5 december 1791 gick Wolfgang Amadeus Mozart ur tiden.
I juli 1791 fick Mozart två stora beställningar. Dels på en opera, La clemenza di Tito, som skulle framföras i Prag i början av september, och dels på ett rekviem av en anonym beställare. Beställaren var greven Franz von Walsegg, vars unga hustru gått bort i februari. Med största sannolikhet hade von Walsegg för avsikt att själv utge sig för att ha skrivit musiken, så hade han nämligen gjort vid flera tillfällen tidigare.
Hans änka Constanze såg till att få hjälp med fullbordandet av Requiem, inte minst därför att hon behövde det utlovade arvodet. Efter diverse turer tog sig Mozarts elev Süssmayr an uppgiften, och trots att en rad musikforskare under de senaste femtio åren försökt sig på att presentera ”trovärdigare” versioner är fortfarande Süssmayrs version den mest spelade. Man vet idag ganska väl hur långt Mozart kommit i arbetet. Endast inledningssatsen Requiem aeternam var helt färdig och från Kyrie till Confutatis var sångstämmorna och baslinjen klara. Dessutom fanns de inledande takterna av den undersköna Lacrimosa. Utöver detta har det troligen existerat en del skisser vilka Süssmayr haft som utgångspunkt i sitt arbete.
Arbetet på rekviet drog ut på tiden, under augusti hade Mozart fullt upp med La clemenza di Tito och han ledde själv operans premiär i Prag den 6 september. Därefter upptog två andra verk hans tid, Trollflöjten hade premiär den 30 september och klarinettkonserten full-
Artist- och verkkommentarer: Mats Persson Det finns dock inga som helst vetenskapliga belägg för att Salieri skulle vara inblandad i Mozarts död, vilket Milos Forman och manusförfattaren Peter Schaffer tog sig den konstnärliga friheten att antyda i sin åttafaldigt Oscarsbelönade och i många avseenden lysande film Amadeus (1984). Myten som går ut på att Salieri skulle ha förgiftat Mozart har sin grund i ett rykte som uppstod efter Salieris död år 1825. Ryktet odlades därefter av Aleksandr Pushkin i versdramat Mozart och Salieri, vilket RimskijKorsakov nästan ordagrant använde som libretto till en enaktsopera med samma namn. Ett och ett halvt sekel senare gav dramat näring åt fantasin hos den brittiske dramatikern Peter Schaffer när han skrev pjäsen Amadeus, som sedan låg till grund för manuset till Formans film. 1
W. A. Mozart: Requiem Requiem Requiem aeternam dona eis, Domine, et lux perpetua luceat eis. Te decet hymnus, Deus, in Sion, Et tibi reddetur votum in Jerusalem; Exaudi orationem meam, ad te omnis caro veniet.
Herre, giv dem den eviga friden, Och må det eviga ljuset lysa för dem. O Gud, dig tillkommer en lovsång i Sion, Man uppfyller sitt löfte till dig i Jerusalem. Hör min bön, till dig kommer allt kött.
Kyrie eleison. Christe eleison. Kyrie eleison.
Herre, förbarma dig över oss. Kriste, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss.
Dies irae Dies irae, dies illa Solvet saeclum in favilla: Teste David cum Sibylla.
Vredens stora dag är nära Elden skall då allt förtära, Så var siarsångens lära.
Quantus tremor est futurus, Quando judex est venturus, Cuncta stricte discussurus.
Hela världen, skräckbetagen Skåda skall de stränga dragen Av sin domare den dagen.
Tuba mirum Tuba mirum, spargens sonum Per sepulcra regionum, Coget omnes ante thronum.
Dombasuner mäktigt skalla Och ur jordens gravar alla Mänskor fram för tronen kalla.
Mors stupebit et natura, Cum resurget creatura, Judicanti responsura.
Döden själv skall häpen vara, När, att inför domen svara, Sig de döda uppenbara.
Liber scriptus proferetur, In quo totum continetur, Unde mundus judicetur.
Boken öppnas: där står skrivet Vad av alla är bedrivet I det flydda jordelivet.
Judex ergo cum sedebit, Quidquid latet, apparebit: Nil inultum remanebit.
Uppenbart blir allt, som gömdes Åter framlagt allt, som glömdes, Avdömt allt, som förr ej dömdes.
Quid sum miser tunc dicturus? Quem patronum rogaturus, Cum vix justus sit securus?
Vad skall då jag arme svara? Vem skall där min själ försvara? Knappt den rene trygg kan vara.
Rex tremendae Rex tremendae majestatis, Qui salvandos salvas gratis Salva me, fons pietatis
Konung som kan alla fälla, Nåd för rätt du låter gälla. Fräls mig, du all godhets källa.
Recordare Recordare, Jesu pie, Quod sum causa tuae viae; Ne me perdas illa die.
Milde Jesus, minns för mina Synder gick du till din pina: Skjut ej bort mig från de dina.
Quaerens me, sedisti lassus, Redemisti crucem passus, Tantus labor non sit cassus.
Trött du vandrat vägar vida Korsets kamp för mig att strida, Att jag skulle nåd förbida.
Juste judex ultionis Donum fac remissionis Ante diem rationis.
Du som hämnar kränkta lagen, Låt min skuld från mig bli tagen, Innan domens stund är slagen.
Ingemisco, tamquam reus, Culpa rubet vultus meus: Supplicanti parce, Deus.
Skuldförtyngd jag faller neder, Rodnad på min kind sig breder: Fräls den ångrande som beder.
Qui Mariam absolvisti Et latronem exaudisti, Mihi quoque spem dedisti.
När du synderskan benådar Och till rövarn huldrikt skådar, Tröst och hopp du mig ock bådar.
Preces meae non sunt dignae; Sed tu bonus fac benigne, Ne perenni cremer igne.
Ej min bön är värd att höras, Låt ditt hjärta ändock röras, Ej i lågor mig förgöras.
Inter oves locum praesta, Et ab hoedis me sequestra Statuens in parte dextra.
Låt bland fåren mig få bida, Icke gettrens öde lida, Ställ mig på din högra sida.
Confutatis Confutatis maIedictis, Flammis acribus addictis: Voca me cum benedictis.
Döm ej mig att från dig fara, Kalla mig av nåd att vara Bland de evigt frälstas skara.
Oro supilex et acclinis, Cor contritum quasi cinis: Gere curam mei finis.
Djupt i stoftet böjd jag vänder Mig till dig med knäppta händer, Att ett saligt slut du sänder.
Lacrimosa Lacrimosa dies illa, Qua resurget ex favilla Judicandus homo reus.
Vredens dag, du underbara, Då envar för dom skall svara! Vem skall rädda då oss arma?
Huic ergo parce, deus: Pie Jesu domine, Dona eis requiem. Amen.
Gud allsmäktig. Dig förbarma! Jesu Krist, dig till oss vänd Och din frid oss allom sänd! Amen.
Domine Jesu Domine Jesu Christe, Rex gloriae, libera Animas omnium fidelium Defuntorum de poenis inferni et De profundo lacu.
Herre Jesus Kristus, Härlighetens Konung, bevara Alla troende dödas själar Från helvetets kval Och för underjordens djup.
Libera eas de ore leonis, Ne absorbeat eas tartarus Ne cadant in obscurum.
Bevara dem för lejonets vrede, Så att de inte Nedstörtar i djupet.
Sed signifer sanctus Michael Repraesenter eas in lucern sanctam, Quam olim Abrahae Promisisti et semini ejus.
Utan må den helige Mikael, Banerföraren, föra dem till det Heliga ljuset, såsom du en gång lovade Abraham och hans efterkommande.
Hostias Hostias et preces tibi, Domine, Laudis offerimus,
Offergåvor och böner bringa vi, Dig till pris, o Herre.
Te suscipe pro animabus illis, Quarom hodie memoriam facimus:
Mottag dem för de själar, Vilka vi idag ha i minnet.
Face as, Domine, de morte Transire ad vitam, quam olim Abrahae promisisti et semini ejus.
Herre, låt dem från döden Övergå till livet, såsom du en gång Lovade Abraham och hans efterkommande.
Sanctus Sanctus, sanctus, sanctus, Domnius Deus Sabaoth! Pleni sunt coeli et terra gloria tua. Osanna in excelsis.
Helig, helig, helig Är Herren Sebaot. Fulla äro himlarna och jorden av din härlighet. Hosianna i höjden.
Benedictus Benedictus qui venit in nomine Domini. Osanna in excelsis.
Välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden.
Agnus Dei Agnus Dei, qui tollis peccata mundi, Dona eis requiem. Agnus Dei, qui tollis peccata mundi, Dona eis requiem sempiternam.
O Guds lamm som borttager Världens synder, giv dem frid. O Guds lamm som borttager världens synder. Giv dem den eviga friden.
Lux aeterna luceat eis, Domine, Cum sanctis tuis in aeternum, Quia pius es.
Det eviga ljuset belyse dem, O Herre, hos dina heliga i evighet, Ty du är mild.
Requiem aeternam dona eis, Domine, et lux perpetua luceat Eis cum sanctis tuis in aeteinum, Quia pius es.
Herre giv dem den eviga friden, Och må det eviga ljuset Lysa för dem hos dina heliga i evighet, Ty du är mild.
NÄSTA HSO-KONSERT (INFÖR TURNÉN TILL ÖSTERRIKE 27-30 MARS): Torsdag 24 mars kl 19.30 Dirigent: Andrew Manze – Solist: Stefan Arnold, piano Helsingborgs Symfoniorkester Brahms: Pianokonsert nr 1 – Stenhammar: Symfoni nr 2 Mer om Helsingborgs Symfoniorkester & Konserthus på internet: www.helsingborgskonserthus.se – www.facebook.com/konserthuset För stöd till HSO, gå med i Vänföreningen: www.hsv-vanner