Torsdag 29 september 2011 kl 19.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Sascha Goetzel Solist: Mårten Larsson, oboe Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren
Tobias Broström Kaléidoscope
PAUS ca 10 min
Réflexion – Fauxbourdon Ombres Résonance
Toru Takemitsu Requiem
Richard Strauss Oboekonsert
Wolfgang Amadeus Mozart Symfoni nr 40 g-moll ca 30 min
Allegro moderato Andante Vivace Allegro
ca 25 min
Molto allegro Andante Menuetto: Allegretto Allegro assai
Stora torsdag, Klassisk torsdag
ca 10 min
Sascha Goetzel dirigent Wienaren Sascha Goetzel började spela violin i sexårsåldern. Ett antal år senare utexaminerades han från universitetet i Graz, och fick anställning som violinist i anrika Wiener Philharmoniker. Där fick han under ett tiotal år självfallet rikliga tillfällen att samarbeta med och på närhåll studera många av världens främsta dirigenter. Han tog även privatlektioner för bland andra Zubin Mehta, Riccardo Muti och Seiji Ozawa. Av den sistnämnde blev Goetzel inbjuden till Tanglewood Music Festival, och en kortare sejour vid Sibeliusakademin för Jorma Panula stärkte ytterligare hans beslut att satsa på en dirigentkarriär. Detta beslut har han knappast haft anledning att ångra, hittills har karriären innehållit dirigentuppdrag med exempelvis City of Birmingham Symphony Orchestra, Luxemburgs filharmoniker, Berliner Symphoniker och symfoniorkestrarna i Baltimore och Toronto.
Helsingborgs Symfoniorkester stiftade bekantskap med Goetzel under en vecka i juni 2007 då vi dels spelade på Hamntorget i samband med Ramlösas 300-årsjubileum, men även tillsammans med världstenoren José Carreras deltog i en välgörenhetsgala på Ovesholms gods. Som operadirigent har Goetzel verkat vid Wiens båda stora operahus, Staatsoper och Volksoper. Dessutom har han bland mycket annat dirigerat vid Marinskijteatern i St Petersburg och operan i Los Angeles. Han har samarbetat med flera ryktbara sångare, som exempel kan nämnas Placido Domingo, Anna Netrebko, José Cura, Thomas Hampson och Bo Skovhus. För närvarande är Goetzel chefdirigent för finska Kuopio symfoniorkester samt chefdirigent och konstnärlig ledare för Borusan Istanbul Philharmonic Orchestra.
Mårten Larsson oboe Kvällens solist, Mårten Larsson, är född i Örebro och fick sin utbildning vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för professor Alf Nilsson. Sedan tjugo år tillbaka är Mårten solooboist i Göteborgs Symfoniker. Han är dessutom solooboist i Stockholm Sinfonietta, samt medlem i Gageego, som är en Göteborgsbaserad ensemble för ny musik. Vid sidan av sitt eget musicerande ägnar sig Mårten även åt att undervisa, han är huvudlärare i oboe vid Musikhögskolan i Göteborg.
Som solist har han framträtt med en rad svenska orkestrar, förutom vid ett tiotal tillfällen med Göteborgs Symfoniker med bl.a. Gävle Symfoniorkester, Svenska Kammarorkestern i Örebro och NorrlandsOperans Symfoniorkester i Umeå. För den som vill höra mer av Mårten Larsson har han spelat in konserter av bland andra Bach, Roman, Cimarosa, Bo Linde, Lars-Erik Larsson och Keith Jarret för skivbolaget Intim Musik.
Mer om Helsingborgs Symfoniorkester & Konserthus på internet: www.helsingborgskonserthus.se – www.facebook.com/konserthuset För stöd till HSO, gå med i Vänföreningen: www.hsv-vanner.se
Tobias Broström (f.1978): Kaléidoscope Tobias Broström föddes 1978 i Helsingborg. Efter studier i slagverk vid Malmö Musikhögskola gick han en masterutbildning i komposition med Rolf Martinsson och professor Luca Francesconi som lärare. Inte oväntat har Tobias komponerat många verk för slagverk. Han har också skrivit elektroakustisk musik, film- och dansmusik, kammarmusik och orkesterverk. Åren 2006-2009 var Tobias Composer in residence hos Gävle Symfoniorkester, och det resulterade i två nya verk varje år. I mars uruppfördes Tobias pianokonsert Belle Époque, skriven till Per Tengstrand, med stor framgång. Under denna säsong får vi i Helsingborg förutom Kaléidoscope höra ytterligare två verk av Tobias: Transit Underground och ett helt nytt verk beställt av HSO till jubileumskonserten den 16 februari.
Réflexion öppnar med kaleidoskopiska klanger över en liggande baston. Den impressionistiska klangväven tätnar efter hand och mot slutet tränger rytmen igenom innan satsen sätter punkt. I Ombres vandrar musiken mellan olika klanger. Klangdroppar faller monotont ner över ackorden som samlar sig till en form av koral. Den avslutande satsen, Résonance, blir mer utåtriktad och påträngande i sitt uttryck. Rytmen återkommer och satsen tjocknar mot en vital kulmination. Tobias Broström är född i Helsingborg och hans musik andas havets frihet och friskhet. Den genomsyras av en positiv känsla och är ett starkt uttryck för skönhetens återkomst i konstmusiken.
Richard Strauss (1864-1949): Oboekonsert D-dur Tidigt på hösten 1945, efter andra världskrigets slut, förstod Richard Strauss och hans hustru Pauline att de var tvungna att följa vännernas råd och flytta till Schweiz. Så länge de bodde kvar i Tyskland var alla banktillgångar och royalties på kompositioner blockerade. Dessutom var hans tidigare tjänst som president för Reichsmusikkammer komprometterande. Han skulle inte ha kunnat undgå förhör och en denazifieringsprocess. I Schweiz levde paret Strauss avskilt från yttervärlden. I den lilla byn Baden mellan Basel och Zürich komponerade Strauss oboekonserten. En dag fick han där besök av en amerikansk underrättelseagent, John de Lancie. Han kom inte för att förhöra Strauss utan för att uttrycka sin beundran för Strauss och speciellt för hans sätt att skriva för träblåsare. De Lancie hade innan kriget varit
oboist i Pittsburgh Symphony. Han vågade sig på att fråga Strauss om han aldrig funderat på att skriva en konsert för oboe. Tonsättaren svarade nej, men flera månader senare kunde de Lancie till sin förvåning läsa i tidningen att Richard Strauss komponerat en oboekonsert på önskemål från en amerikansk soldat. Partituret blev klart i slutet av oktober 1945. Oboekonsertens tonspråk har en oväntad lätthet och genomskinlighet som påminner om Strauss tidiga verk. Krigets elände har inte satt avtryck i musiken, och inte heller tycks det ha påverkat Strauss personligen, åtminstone inte att döma av de fotografier som de Lancie tog i Baden. På dem ser man Strauss med klara ögon och ett avspänt ansikte.
Toru Takemitsu (1930-96): Requiem Toru Takemitsu föddes i Tokyo 1930. Under militärtjänsten mötte han 1944 via radio för första gången den västerländska musiken. Trots en total brist på musikalisk utbildning började Takemitsu att komponera ett par år senare. ”Efter kriget så var musiken det enda. Att vara i musiken gjorde min identitet tydlig.” Han kände från början ett behov av att distansera sig från den traditionella japanska musiken som för honom alltför mycket gav associationer till kriget. Influenserna kom i stället från många andra håll, från Debussy, Messiaen, Webern och John Cage men också från jazz, populärmusik och avantgarde. Genom en tillfällighet blev Takemitsu internationellt känd. Igor Stravinsky var på besök
i Japan 1958 och råkade få höra Takemitsus Requiem för stråkar komponerat året dessförinnan. Efter hemkomsten till USA dröjde det inte länge förrän Stravinsky rekommenderat Takemitsu för Aaron Copland, vilket ledde till en beställning på ett orkesterverk – Dorian Horizon – från Koussevitsky Foundation. Det följdes av flera beställningar från hela världen och Takemitsu anses i dag som den främste och mest kände japanske tonsättaren under 1900-talet. Requiem, med dedikationen ”Till Japans folk”, är ett mycket uttrycksfullt verk präglat av Takemitsus personliga och raffinerade klangfantasi.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-91): Symfoni nr 40 g-moll K 550 Om man kan tala om musikaliska underverk så utspelades ett under sommaren 1788. På mindre än två månader skrev Mozart sina tre, som det skulle visa sig, sista symfonier: Symfoni nr 39 i Ess-dur, Symfoni nr 40 i gmoll och Symfoni nr 41 i C-dur, den s.k. Jupitersymfonin. Tre symfonier som sinsemellan har mycket olika karaktär men som alla tillhör det yppersta som skapats inom symfoniformen. Varför Mozart skrev symfonierna är inte helt klart. Normalt var Mozarts publikmedium pianokonserten, där han kunde framträda som virtuos och improviserande solist. Man har antagit att han planerade att spela symfonierna vid en serie sommarkonserter i Wien eftersom han hade satt ut datum för konserter på antingen Trattnerhof eller i Philipp Ottos nya kasino vid Spiegel-
gasse, men det finns inga bevis för att de ägde rum. Det är också möjligt att Mozart planerade att använda dem för en tilltänkt turné till England. Troligen fick han inte själv tillfälle att höra sina mästerverk. I g-mollsymfonin uteslöt Mozart trumpeterna och pukorna ”... ty vad hade de att beställa i detta fatalistiska och kammarmusikaliska verk” som Mozartforskaren Alfred Einstein skriver. Den ungdomliga och friska Sturm und Drang-karaktär som genomsyrade den tidiga g-mollsymfonin (Nr 25, K 183), komponerad av en 17-årig Mozart, har ersatts av obeveklighet och resignation. Artistkommentarer: Mats Persson Verkkommentarer: Per Nyrén