Torsdag 1 mars 2012 kl 19.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Alexander Prior Solist: Bernd Glemser, piano Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Gordan Trajković
Peter Tjajkovskij: Pianokonsert nr 2 G-dur
ca 45 min
Allegro brillante e molto vivace Andante non troppo Allegro con fuoco
PAUS Peter Tjajkovskij: Symfoni nr 5 e-moll
ca 50 min
Andante – Allegro con anima Andante cantabile, con alcuna licenza Valse: Allegro moderato Finale: Andante maestoso – Allegro vivace (alla breve)
Stora torsdag, Lilla torsdag
Alexander Prior dirigent Alexander Prior, som ännu inte hunnit fylla 20 år, är med god marginal den yngste dirigent som lett HSO i en abonnemangskonsert under de senaste tjugo åren. Han är född i London, och började komponera egen musik redan som åttaåring. Han fick pianolektioner redan som mycket ung, och som trettonåring påbörjade han studier vid konservatoriet i S:t Petersburg. Vid sjutton års ålder tog han år 2009 examen i både komposition och dirigering. En del känner säkert igen Alexander Prior från en TV-serie i tre delar, gjord av brittiska Channel 4, som när SVT sände den gick under namnet Musikaliska underbarn. I serien reser Prior världen runt för att handplocka fyra exceptionellt begåvade unga musiker, vilka får vara solister i en konsert som Prior komponerat speciellt för dem. Under år 2010 hade Alexander Prior ett specialdesignat assistentförordnande hos
Seattle Symphony. Uppdraget gick ut på att han under ett halvår skulle verka som assistent åt orkesterns gästdirigenter, vilket gav honom tillfälle att få samarbeta med dirigenter som Vassilij Sinaiskij, Itzhak Perlman, Thomas Dausgaard och vår egen chefdirigent Andrew Manze. Kvällens konsert är Alexander Priors Sverigedebut, och bland orkestrar han ska eller nyligen har dirigerat finner man bland andra Kringkastingsorkestret i Oslo, Sjaellands Symfoniorkester, Royal Philharmonic Orchestra och Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, med vilka han kommer att konsertera under juni månad i år. Som tidigare nämnts är Alexander Prior även verksam som tonsättare. Hans mest aktuella kompositionsprojekt är familjeoperan Jonah and the Whale – en beställning från operan i Los Angeles – som har världspremiär nu i mars.
Bernd Glemser piano År 1989 svarade den unge pianisten Bernd Glemser för en ovanlig bedrift då han utnämndes till pianoprofessor vid Saarbrückens musikhögskola. Inte nog med att han därmed blev Tysklands yngste professor någonsin, utan han var dessutom fortfarande själv inskriven som student! Dessförinnan hade han radat upp en mäktig svit av sjutton raka prisplaceringar i internationella pianotävlingar. Prispengarna räckte till att bekosta hans första egna flygel.
Genom åren har han konserterat över i stort sett hela världen, och samarbetat med stora dirigentnamn som Herbert Blomstedt, Riccardo Chailly, Franz Welser-Möst och Wolfgang Sawallisch. De flesta av hans drygt trettio CD-skivor har vunnit utmärkelser av fackpressen. En av de senaste i raden innehöll samtliga ballader och scherzi av Chopin, och släpptes under Chopinåret 2010 på skivmärket Oehms Classics.
Peter Tjajkovskij (1840-93): Pianokonsert nr 2 G-dur opus 44 I oktober 1879 reste Peter Tjajkovskij till sin älskade syster Sasjas gods Kamenka i Ukraina. Där korrekturläste han sin första orkestersvit. När han var färdig infann sig en plötslig tomhet. Han skrev till son bror Modest: ”Det var ögonblick då jag inte visste vad jag skulle göra av mig. I dag började jag skapa något och ledan försvann som genom ett trollslag.” Tjajkovskij hade börjat på sin andra pianokonsert. Efter en vecka skrev han att det inte gick lätt men bara tre dagar senare var första satsen skisserad. Arbetet stannade sedan av och han återupptog det först i december då han rest till Paris. Han rapporterade till sin gynnare Nadeschda von Meck att finalen snabbt blivit klar och samtidigt att han hade idéerna för den långsamma satsen. Konserten öppnar utan introduktion genom att orkestern och solisten var för sig presenterar det festliga och kraftfulla huvudtemat. Några minuter in i satsen infaller helt oväntat ett ödesmättat, magiskt moment. Över ett operamässigt stråktremolo spelar klarinetten en fallande melodi som leder tanken till
Tatjanas berömda brevscen i operan Eugen Onegin. Direkt följer sidotemat som hos Tjajkovskij ofta består av två melodier, först en slank och späd följd av en mer passionerad. I december 1879 skrev Tjajkovskij i ett brev till Nadeshda von Meck: ”Jag är nöjd med konserten, speciellt med andantet.” Satsen är mycket originellt gestaltad. Man tror sig höra en trippelkonsert. Den långa huvudmelodin som erinrar om Gounods Ave Maria spelas i tur och ordning av en soloviolin, en solocello och till sist av den ”ordinarie” solisten. Finalen med beteckningen allegro con fuoco (eldigt allegro) har en oerhörd energi och en lustfylld lekfullhet. Samarbetet mellan solistens virtuoseri och orkestern fungerar perfekt. Musikens flöde stannar av en enda gång, strax före slutet, endast för att ge ytterligare briljans åt avslutningen. Den andra pianokonserten har fått stå i bakgrunden för den första, vilket är synd eftersom det är lysande och originell musik.
Peter Tjajkovskij (1840-93): Symfoni nr 5 e-moll opus 64 Den femte symfonin komponerades sommaren 1888 och tillägnades en äldre tysk musikpedagog, Theodor Avé-Lallemant, som Tjajkovskij hade träffat på en konsertresa i Tyskland. Lallemant hade då kritiserat Tjajkovskijs musik för att vara alltför skränigt instrumenterad och innehålla för mycket slagverkseffekter. Han hade gett Tjajkovskij rådet att flytta till Tyskland för att han bättre
skulle kunna tillägna sig den klassiska tyskösterrikiska symfonitraditionen. Tjajkovskijs femte symfoni med sin dedikation kan ses som ett vederläggande av Avé-Lallemants kritik. Den bygger starkt på den klassiska traditionen. Den har samma förhållande mellan satserna och samma formtyper inom satserna. Endast i den långsamma satsen finns skrämmande inbrytningar som är främ-
mande för den Västeuropeiska symfonitraditionen före Mahler. Samtidigt är symfonin omisskännligt personlig musik. Bland skisserna finns ett utkast till program för den första satsen: ”Introduktion – total underkastelse inför ödet eller Försynens outgrundliga plan vilket är samma sak. Allegro 1. Mummel, tvivel, klagan. Förebråelser för … XXX 2. Skall jag kasta mig i trons armar? Ett underbart program, om det bara kan bli verklighet.”
att något viktigt kommer att hända. Huvudtemat är ett av musiklitteraturens mest berömda hornsolon. Satsens andra viktiga melodi spelas av oboen. Den lär ha en text: ”O que je t´aime! O mon amie!” (Vad jag älskar dig! Min vän!). Oboemelodin tas upp av stråkarna och leder till en höjdpunkt. Något helt oväntat sker när ödestemat från första satsen brutalt bryter satsens kärleksfulla stämning med hård blåsarklang. Är kärleken omöjlig? Det går inte att undvika att känna att något djupt personligt ligger bakom episoden.
Symfonins fyra satser binds samman av ett ödestema som presenteras direkt i inledningen av klarinetterna i lågt läge. Det återkommer med olika betydelse i de övriga tre satserna.
Den tragiska stämningen blåser bort i tredje satsens obekymrade vals. Satsen har tre delar. Den centrala fylls med livliga dekorativa slingor som spiller över till den avslutande valsdelen. Ödestemat hörs alldeles i slutet. Nu berövat sin hotfulla kraft.
Första satsens allegro har tre viktiga teman. Det första som inleder allegrot spelas av klarinett och fagott. Nästa tema är en passionerad stråksång och det tredje temat utgörs av en dialog mellan stråkar och blåsare med flera ingredienser. Satsen slutar i mörker.
I finalen förvandlas ödestemat. Stråksektionen sjunger inledningsvis temat i förtröstansfull dur. Allegrot bygger vidare på den optimistiska stämningen och driver satsen med frenesi och rytmisk vitalitet mot ett lyckligt slut. Är det Försynens räddande famn eller är det en besvärjelse?
Den långsamma andra satsen utgår från mörkret med låga stråkackord. De varslar om
Artistkommentarer: Mats Persson Verkkommentarer: Per Nyrén
MISSA INTE NÄSTA KONSERT: Söndag 11 mars kl 18.30 Dirigent: Thomas Søndergård – Solist: Marianna Shirinyan, piano Helsingborgs Symfoniorkester WA Mozart: Symfoni nr 39 – R Strauss: Burlesk C Nielsen: Symfoni nr 5 Mer om Helsingborgs Symfoniorkester & Konserthus på internet: www.helsingborgskonserthus.se – www.facebook.com/konserthuset För stöd till HSO, gå med i Vänföreningen: www.hsv-vanner.se