Torsdag 24 januari 2013 kl 19.30 Fredag 25 januari 2013 kl 19.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Pier Giorgio Morandi Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt Helsingborgs Konserthuskör Kormästare: Mats Paulson
Georges Bizet
CARMEN (konsertversion)
Carmen: Rossana Rinaldi Micaëla: Maria Fontosh Don José: Mario Malagnini Escamillo: Fredrik Zetterström Frasquita: Teresia Bokor Mercédès: Trine Bastrup Møller Moralès, Zuniga, Le Dancaïre: Jakob Högström
(Paus mellan akt II och III. Konsertens längd cirka 2 timmar och 30 minuter.)
Pier Giorgio Morandi dirigent Pier Giorgio Morandi som i höst tillträder som HSO:s förste gästdirigent, gör denna vecka sitt femte gästspel här i Helsingborgs Konserthus. Första gången som Helsingborgspubliken fick möta honom var i september 2007, då han ledde en konsertant version av Verdis Rigoletto. Innan Morandi började dirigera verkade han som oboist, under en tid var han försteoboist vid den mytomspunna La Scalaoperan i Milano. Han studerade dirigering såväl vid Mozarteum i Salzburg för Ferdinand Leitner, som i USA för Leonard Bernstein och Seiji
Ozawa. År 1989 engagerades Morandi vid Romoperan, och sedan dess har hans karriär gått stadigt framåt. Idag är han en eftertraktad gästdirigent vid operahus i bland annat Wien, Frankfurt, Bologna, Bryssel, Stockholm och Seoul. Han har även en diger meritlista på konsertestraden, och bland alla de orkestrar han gästat finns London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Bayerska radions symfoniorkester och Tokyo Philharmonic Orchestra.
Rossana Rinaldi mezzosopran (Carmen) Mezzosopranen Rossana Rinaldi är född i Sydtyska Singen av italienska föräldrar. Hon fick sin huvudsakliga utbildning vid konservatoriet i Syditalienska Salerno. År 2001 deltog hon tillsammans med bland andra Plácido Domingo, José Carreras, José Cura, Ruggero Raimondi och Leo Nucci i en minneskonsert för Giuseppe Verdi i Parma,
som leddes av Zubin Mehta. Vid La Scalas säsongsöppning 2001–02 medverkade hon i Verdis Othello under Riccardo Muti. Hon har förutom de stora operascenerna i hemlandet – La Scala, Romoperan, Arena di Verona för att nämna bara några – även framträtt vid bland annat Zürichoperan och Niceoperan.
Maria Fontosh sopran (Micaëla) Sopranen Maria Fontosh – som trogna konsertbesökare såklart minns från Trettondagskonserten 2008 – är född i Ukraina och uppvuxen i Ryssland. Hon är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm, och år 1999 debuterade hon vid Vadstena-Akademien. År 2002 kom hon trea i Plácido Domingos sångartävling
Operalia i Paris, och under säsongen 2006– 07 medverkade hon i två uppsättningar vid det nybyggda operahuset i Valencia, vilka leddes av Zubin Mehta och Lorin Maazel. Maria Fontosh har bland mycket annat gästat Frankfurtoperan, Opéra National de Paris, Finlands Nationalopera och Kungliga Operan i Stockholm.
Mario Malagnini tenor (Don José) Mario Malagnini, italienare utbildad i Milano, har en meritlista som imponerar. Om vi börjar med rollen som Don José, så har han under de senaste åren gjort den bland annat på La Scala i Milano och på Arena di Verona. Malagnini har sjungit vid en lång rad ryktbara operahus som Covent Gardenoperan i London, Bastiljoperan i Paris och Wiener
Staatsoper, och dessutom på exotiska platser som Oman, Taiwan och Peking (vid nyårskonserten i Folkets stora sal år 2005). Malagnini gästar regelbundet Bayerische Staatsoper i München och Deutsche Oper i Berlin, och har samarbetat med dirigenter som Giuseppe Sinopoli, Claudio Abbado och Riccardo Muti.
Fredrik Zetterström baryton (Escamillo) Fredrik Zetterström har efter avslutad utbildning vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm framträtt vid de flesta av Nordens operascener i ett brett spektrum av roller, i allt från Mozartoperorna Don Giovanni och Figaros bröllop (som Leporello respektive Greve Almaviva) till John Forsells Döden och flickan och Daniel Börtz Goya.
Även i konsertanta sammanhang är Zetterström flitigt anlitad, bland annat har han sjungit med Sveriges Radios Symfoniorkester, Göteborgs Symfoniker, Åbo filharmoniker och Kringkastingsorkestret i Oslo. Detta är faktiskt tredje gången Fredrik Zetterström gästar HSO under maestro Morandis ledning. Första gången var i september 2007 då han gestaltade titelrollen i Verdis Rigoletto.
Teresia Bokor sopran (Frasquita) Den ungersk-svenska sopranen Teresia Bokor har studerat vid Musikhögskolan i Malmö och vid Det Kongelige Operaakademi i Köpenhamn. Hon debuterade år 2007 i Mozartoperan La clemenza di Tito på Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Uppsättningen var en samproduktion med English
National Opera och leddes av Lars Ulrik Mortensen. Hon har även gjort en rad gästspel i Linz, både i operaproduktioner vid Landestheater och som solist med Bruckner Orchester Linz. Under de senaste säsongerna har Teresia Bokor bland annat varit flitigt engagerad vid Malmö Opera.
Trine Bastrup Møller mezzosopran (Mercédès) Trine Bastrup Møller har bland annat studerat vid Royal Academy Opera School i London. År 2008 debuterade hon på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, i en uppsättning av Monteverdioperan Poppeas kröning. Sedan dess har hon gjort en rad
roller på Det Kongelige, såsom Olga i Tjajkovskijs Eugen Onegin, Cherubino i Mozarts Figaros bröllop och den roll hon gestaltar i kväll: Mercédès i Carmen. Trine har bland annat även gästat operahusen i Aalborg, Innsbruck och Bergen.
Jakob Högström baryton (Moralès, Zuniga, Le Dancaïre) Jakob Högström debuterade – efter studier vid Royal Academy of Music i London och Operahögskolan i Stockholm – som Papageno i Mozarts Trollflöjten på Drottningholmsteatern år 2002. Våren 2009 debuterade han på Opéra Comique i Paris (där Carmen för övrigt uruppfördes, mer om detta
nedan) som Narbanor i Händels Zoroastre, och han har även gjort en rad rolltolkningar vid Malmö Opera, bland annat i Rossinis Askungen, Stravinskijs Oedipus Rex, Stenhammars Tirfing och titelrollen i Figaros Bröllop av Mozart.
Georges Bizet (1838–75): Carmen Den gudarna älskar dör ung, heter det. Och tittar man på några av världshistoriens mest begåvade tonsättare som Mozart, Mendelssohn, Bizet och Gershwin så stämmer tyvärr detta. De startade som unga musikgenier men ingen av dem uppnådde 40 års ålder. Bizet föddes i en musikalisk familj i Paris och fick musiklektioner i familjen från fyra års ålder. Trots en raketstart med Symfoni i C vid 16 års ålder är det hans sista verk, operan Carmen, som vi minns honom mest för. Operan vars segertåg över världen Bizet inte hann få uppleva. Han dog tre månader efter premiären på Opéra Comique i Paris. En
premiär där publiken för övrigt var tveksam, vilket möjligen berodde på att den bestod av många familjer med barn, och Carmens utlevande liv ansågs inte riktigt passande. Operans realism chockade många i publiken. Men den fabulösa musiken och det täta dramat gjorde att Carmen blev en världssuccé trots allt. Den är kanske världens mest spelade opera, och den finns alltid någonstans på operarepertoaren. Varför inte komplettera denna konsertanta version med det fullständiga dramat, som för närvarande går på Operan i Köpenhamn, och som ges fram till den 20 mars!
Annars finns ett antal inspelningar på DVD. Visste ni förresten att dramat filmades för första gången 1915 – av Charlie Chaplin! Med honom själv i rollen som Don José och med hans fru, Edna Purviance, som Carmen. Det finns minst ett femtontal filmer på Carmentemat. Berömda är Carmen Jones med Harry Belafonte och Carmen fresterskan med Rita Hayworth (hon hette faktiskt själv Carmen!) som den bedrägliga zigenerskan. Men för övrigt är det väl ett par inspelningar med Plácido Domingo, som är lättast att komma över. Bland annat en filmatisering av Fransesco Rosi från 1984. Bizets Carmen är baserad på en novell med samma namn av Prosper Mérimée. Men Bizet har behandlat novellens innehåll tämligen fritt. Trots sitt tragiska förlopp betecknas Carmen som en Opéra comique. Men det beror snarast på att Opéra comique vid den tiden betecknade en opera med talad dialog. Och så utformad var den Carmen som Georges Bizet tillsammans med sina båda librettister, Henri Meilhac och Ludovic Halévy, förde till dopet den 3 mars 1875. Som sagt passade Carmen inte riktigt publiken, men med hela första akten var man nöjd; det var när publiken förstod att ”det här skulle gå åt skogen”, som man blev mindre entusiastisk. Men operan vann trots detta en allt större publik. Faktum är att redan innan Bizet dog var den på väg mot sin enorma succé. När den några år senare skulle sättas upp på operan i Wien dög inte den talade dialogen. Man krävde recitativ, och Bizets gode vän Ernest Guiraud tvingades skriva till recitativen. Nu var Carmen plötsligt vad fransmännen kallar en grand opera, och det var i denna form som Carmen gjorde sitt segertåg
över världen. Det var bara i Frankrike som man fortsatte att spela den med talad dialog. Inte förrän en bra bit in på 1950-talet upphörde man att ge Carmen med recitativ och började åter spela den som Bizet skapat den. Handlingen tilldrar sig i Sevilla på 1820-talet, men givetvis har olika regissörer trollat med tiden. Och i en av fjolårets mest uppmärksammade föreställningar, på Opéra National de Lyon, har man inte bara förflyttat handlingen i tid utan låter den också försiggå på en kabaréscen. Men storyn är densamma: Kärlek, svek, erotik och död. Lyonoperans tolkning av Carmen har nyligen utsetts till 2012 års bästa operaföreställning av tevekanalen Mezzo. Carmen lever och utvecklas trots sina snart 138 år på nacken. Dramat rör sig inbäddat i en färgstark och livligt inkännande musik. Musik som sannerligen står för sig själv. Bizet har kryddat den med spansk lokalfärg. Men märkligt nog har han bara använt sig av tre spanska folkmelodier (bland annat den berömda Habaneran) i hela operan. Allt annat är skapat av hans flödande musikaliska geni. Visst låter det övertygande spanskt, men i grunden är det fransk musik som serveras. Till och med den till synes så spanska ”Zigenarvisan” är helt och hållet Bizets egen. Bizet satte aldrig sin fot i Spanien. Akt I: Sevilla i början av 1800-talet Redan i den frejdiga ouvertyren signaleras inte bara kärlek, stolthet och erotik utan också ett öde med en brutal död. Ödestemat knackar på.
Annars öppnas akten med att flickorna i en cigarettfabrik strömmar ut till rast, medan soldater och officerare från den intilliggande kasernen kommer för att spana in tilltänkta bekantskaper. Samtidigt anländer bondflickan Micaëla (sopran) för att träffa sin fästman (Sur la place, La cloche a sonné), sergeanten Don José (tenor), men han kan inte möta henne förrän efter vaktavlösningen. Bland arbeterskorna finns Carmen (mezzo), en mycket vacker och spotsk kvinna (Mais nous ne voyon pas). Hon får syn på José och flirtar ohejdat med honom. Hon sjunger sin berömda Habanera. Men José vill inte vidgå att han blir attraherad av Carmen, som, innan hon går tillbaka till cigarettfabriken, kastar till honom en röd ros, som han stoppar på sig. Micaëla återvänder och lämnar ett brev till José från hans mor (Parle-moi de ma mère). Plötsligt hörs skrik inifrån fabriken. Det är Carmen som kommit i bråk med en arbetskamrat och knivstuckit henne. José beordras att fängsla Carmen. Men Carmen lyckas förvrida huvudet på honom och han faller pladask för hennes förföriska Séguedille. Han låter henne löpa. Akt II: Ett värdshus Carmen är tillsammans med sina zigenarväninnor på ett värdshus där också smugglare samlas (Chanson Bohême). Carmen väntar på José som suttit arresterad i en månad för att han släppte henne fri. Men i närheten drar också den berömde tjurfäktaren Escamillo fram med sina beundrare, han tittar in på värdshuset, tjusas av Carmen (Toreadorarian), men hon avvisar honom. Hon väntar på sin räddare, José. Escamillo drar vidare och José anländer. Carmen
sjunger och dansar för honom som hon utlovat (Je vais danser, duett). Men i bakgrunden kallar trumpeterna José tillbaka till kasernen. Carmen hånar honom för hans pliktkänsla, och José vacklar. Han dröjer och tar fram den vissnade rosen och bedyrar Carmen sin kärlek (La fleur que tu m’avais jeté (Blomsterarian), Non! tu ne m’aimes pas). Så dyker hans löjtnant upp och beordrar José tillbaka till förläggningen, samtidigt som han flirtar med Carmen. José blir rasande av svartsjuka och drar vapen mot löjtnanten. Smugglarna och Carmen rusar emellan, men nu är Josés militära karriär slut. Han tvingas ansluta sig till smugglarna uppe i bergen. Akt III: Bland smugglarna i bergen Akten inleds med ett subtilt mellanspel. Carmen har redan tröttnat på José, och tillsammans med sina väninnor Frasquita och Mercédès (sopraner) spår man i kort. Korten berättar vad Carmen anat, att en ond bråd död väntar henne (Mêlons! Coupons!). Smugglarna ger sig iväg och tar flickorna med sig (Quant au douanier) för att de skall distrahera tulltjänstemännen. José stannar kvar, och plötsligt dyker Micaëla upp. Hon har en önskan från Josés döende moder med sig (Je dis que rien). José beslutar sig för att följa med Micaëla, men så uppenbarar sig Escamillo i lägret, sökande efter Carmen (Je suis Escamillo). Den svartsjuke José tar till kniven, men Carmen går emellan och den självsäkre Escamillo bjuder in Carmen till sin nästa tjurfäktning i Sevilla. José följer motvilligt med Micaëla, under det att han hotfullt talar om för Carmen att han tänker återvända (Finale).
Akt IV: ingång
Utanför
tjurfäktningsarenans
Carmen är nu Escamillos älskarinna och trivs som fisken i vattnet med folkets jubel och uppståndelsen kring Escamillo (Les voici, voici la quadrille!). Escamillo förklarar Carmen sin kärlek (Si tu m’aimes Carmen), men hon blir också varnad av Mercédès att José stryker omkring utanför. Carmen lyssnar inte på det örat, utan hon skall nu en
gång för alla avfärda José. Hon hittar José, nu en smutsig trashank, som tigger om hennes kärlek (C’est toi! C’est moi!). Men Carmen låter sig inte bevekas. Hon kastar den ring José gett henne framför hans fötter. Desperat sticker han kniven i henne, för att i nästa ögonblick sjunka ned vid hennes sida. Inne på arenan hyllar publiken sin toreador. Dramat är fullbordat. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentar: Tommie Ling
Kommande konserter med Helsingborgs Symfoniorkester: Söndag 3 februari kl 18.30 Dirigent: Andrew Manze – Solist: Lisa Larsson, sopran Musik av Respighi, Martinsson, Barber och Stravinsky
Onsdag 13 februari kl. 18–19 After Work-konsert Dirigent: Christoph Altstaedt Robert Schumann: Symfoni nr 4 d-moll
Torsdag 14 februari kl. 19.30 Dirigent: Christoph Altstaedt – Solist: Nicolas Altstaedt, cello Musik av Norman, Tjajkovskij och Schumann
Mer om Helsingborgs Symfoniorkester & Konserthus på internet: www.helsingborgskonserthus.se – www.facebook.com/konserthuset För stöd till HSO, gå med i Vänföreningen: www.hsv-vanner.se