Torsdag 25 april 2013 kl 19.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Bramwell Tovey Solist: Bramwell Tovey, piano Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt
Paul Hindemith Konsertmusik opus 50
ca 20 min
Mässig schnell, mit Kraft – Sehr breit aber stets fliessend Lebhaft – Langsam – Im ersten Zeitmass
Bramwell Tovey Pictures in the Smoke
ca 20 min
With Vigour – Allegretto and spikey – Adagio – Presto
PAUS César Franck Symfoni d-moll
ca 30 min
Lento – Allegro non troppo Allegretto Allegro non troppo
Klassisk torsdag
Bramwell Tovey dirigent och pianosolist ”Famed for his amusing, erudite, and delightfully irreverent remarks from the stage, he’s, as one critic put it, ’… the witty bloke everybody wants to sit next to at the pub.’” Eugenia Zukerman, MusicalAmerica.com I kväll återvänder Bramwell Tovey för tredje gången till Helsingborgs Konserthus – denna gången i den tredubbla rollen som dirigent, solist och kompositör. Första gången Tovey dirigerade HSO var förresten i mars 2009, då Brahms Ein deutsches Requiem och uruppförandet av Paula af Malmborg Wards Il gallo cortonese stod på programmet. Den mångsidige Bramwell Tovey har under det senaste decenniet verkat som chefdirigent för Vancouver Symphony Orchestra, och han har tidigare varit chefdirigent för såväl Winnipeg Symphony Orchestra som Luxemburgs filharmoniker. Hans samarbeten med dessa tre orkestrar har alla präglats av hans kunnande inom opera-, kör- och samtida repertoar. Bramwell Tovey har dessutom under ett antal år verkat som förste gästdirigent för Los Angeles Philharmonics utomhuskonserter i Hollywood Bowl. På vår sida av Atlanten har han bland annat gästat London Philharmonic Orchestra, London Symphony Orchestra, Bournemouth Symphony Orchestra och Frankfurts radioorkester. För några år sedan debuterade han dessutom i Australien då han tillsammans med violinisten Christian Tetzlaff gästade Melbourne Symphony Orchestra. Under säsongen 2012–2013 gästdirigerar Tovey bland andra New York Philharmonic,
Los Angeles Philharmonic, Cleveland och Philadelphia Orchestra, och symfoniorkestrarna i Boston, Sydney, Melbourne, Toronto och Montreal. Under sin tid som chefdirigent för Vancouver Symphony Orchestra tackade Tovey och orkestern nej till att medverka vid invigningen av Vinterolympiaden 2010, då organisationskommittén föreslagit att orkestern i förväg skulle spela in musiken, som andra musiker och en annan dirigent skulle mima till under tv-sändningen. ”Oärligt och bedrägligt”, var Toveys kommentar till den planen. Som pianist har Tovey ackompanjerat en rad sångare och instrumentalister, och gett ut två jazzalbum, Love Walked In, som är en samling Gershwinsånger med sopranen Tracy Dahl, and All The Things You Are. På båda skivorna medverkar basisten Gil Fournier och trummisen Adrian Peek. Tonsättaren Bramwell Tovey har beställningsverk för New York Philharmonic, Los Angeles Philharmonic och Toronto Symphony Orchestra på sin meritlista. Dessutom har skrivit två verk för Canadian Brass – Santa Barbara Sonata för brasskvintett och Manhattan Music för brasskvintett och orkester (symfoni- eller blåsorkester). År 2011 hade Toveys första opera premiär på Calgaryoperan, under tonsättarens ledning. Operan – The Inventor – är baserad på den sanna historien om 1800-talsbrottslingen Alexander Keith Jr., vilken slog sig på storskaligt försäkringsbedrägeri och med hjälp av en för tidigt detonerad primitiv tidsinställd bomb lyckades spränga passagerarfartyget Mosel innan det hunnit lämna hamnen.
Paul Hindemith (1895–1963): Konsertmusik, för brass och stråkar opus 50 Paul Hindemith är en kompositör vars verk man gärna ska lyssna till en andra gång. Så är det också med kvällens verk Konsertmusik för mässingsblåsare och stråkorkester, komponerat 1930. Sprungen ur romantiken tillägnade sig Hindemith snart ett modernistiskt anslag, som inte direkt stryker lyssnarna medhårs. Det är lite kantigt, och det behöver kanske en viss tillvänjning. Paul Hindemith föddes 1895 i Hanu, som ligger ett par mil öster om Frankfurt am Main. När han berättade för sina föräldrar att han ville bli musiker blev det tvärstopp, varpå den elvaårige Paul rymde hemifrån och försörjde sig som kafémusiker en tid innan han kom in på Hoch´s konservatorium i Frankfurt. Där utbildade han sig till både altviolinist och kompositör. Hans första större komposition, en stråkkvartett, belönades med Mendelssohnpriset. Under mellankrigstiden växte Hindemiths ryktbarhet, och han ansågs snart som en av Tysklands ledande kompositörer. Det tyckte dock inte herr Hitler, som såg Hindemith, då professor i komposition vid Berlins musikhögskola, som en person som spred farlig och degenererad musik (så kallad ”entartete musik”). Hindemith tvingades lämna Tyskland och han flyttade till Turkiet och senare till Schweiz. 1940 blev USA hans nya hemland. 1951 flyttade han tillbaka till
Tyskland, men bosatte sig sedan i Zürich, där han uppehöll en professur under ett antal år. Hindemith dog i Frankfurt am Main 1963. Hans kanske mest kända verk är operan Mathis der Maler. En opera om 1500-talsmålaren Mathias Grünewald och om frihet, som retade nazisterna så till den grad att den förbjöds. Mathis der Maler blev också till en ganska ofta spelad symfoni av Hindemith. Hindemith skrev flera stycken med titeln Konsertmusik, och kvällens verk, för brass och stråkar, är det sista i raden. Stycket är i två satser. Musiken är i viss mån jazzinfluerad med blå toner här och där samt typiska jazzrytmer. Musiken öppnas brett av blåsarna, som genast får svar av stråkarna. Huvudtemat läggs och broderas ut. Satsen går mot en pampig final. Andra satsen har en mera svepande melodik och här finns en påtagligare jazzinfluens. En bitterljuv mellandel avlöses av ett friskt sista tema som leder till final. För dig som vill lyssna på Konsertmusik igen rekommenderas Herbert Blomstedts inspelning tillsammans med San Francisco Symphony Orchestra.
Bramwell Tovey (f. 1953): Pictures in the Smoke, för piano, brass och slagverk Bortsett från att dirigera orkestrar världen över ägnar sig kvällens dirigent åt att vara pianosolist och att komponera musik. Pictures
in the Smoke är ett ovanligt orkesterstycke då besättningen är orkesterbrass, slagverk och ett piano, från vilket Bramwell Tovey både
spelar solostämman och dirigerar. Pictures in the Smoke skrevs 2007 och reviderades något år senare. Det är denna senare version vi skall lyssna till i kväll. Stycket är baserat på en dikt av den amerikanska författaren Dorothy Parker (1893– 1967) om fyra olika kärleksförhållanden: Oh, gallant was the first love, and glittering and fine; The second love was water, in a clear white cup; The third love was his, and the fourth was mine;
And after that, I always get them all mixed up. Musiken speglar kärlekens bitterljuva väsen i ett slags kombination av jazz och minimalism. Musiken följer diktens mönster men har endast en lätt beröring med texten. I vilket fall är det ovanligt ljus musik för att komma från Bramwell Toveys hand. Hans musik, åtminstone anser han så själv, är lite mörk och tung. Men detta är ett försök att skriva en mera uppmuntrande musik. Förkärleken till brass fick han genom att lyssna till Frälsningsarméns musikkår under sin uppväxt.
César Franck (1822–90): Symfoni d-moll César Franck föddes i Liège i Belgien men verkade större delen av sitt liv i Paris och räknas som fransk tonsättare. Han och brodern mer eller mindre tvingades in i musiken av en överambitiös fader, som ville kunna uppvisa underbarn i familjen. Nog för att César var en musikaliskt mycket begåvad pojke, men efter en misslyckad turné i Belgien insåg alla att någon Mozart var han inte. César Franck var en lysande pianist, men hans håg stod framförallt till orgelspel och med tiden kom han att betraktas som Paris skickligaste organist. 1872 blev han professor i orgelspel och var mycket uppskattad. När det gällde komponerandet gick det trögare. Kretsarna kring musikkonservatoriet i Paris var synnerligen konservativa och Francks kolleger hånade honom ofta för att han inte höll sig till den franska ”nomenklaturen”.
Först 1890 fick Franck en publiksuccé med sin Stråkkvartett i F-dur. En månad senare blev han påkörd av en buss(!) och avled i sviterna efter den skadan. Symfoni i d-moll är hans främsta orkesterverk och, trots mycket hån när den uruppfördes 1888, anses i dag som en av de bästa symfonierna från sin tid. Den är tresatsig och har cyklisk form, det vill säga upprepning av tidigare teman. Mellansatsens inledning är unik med sin långa, tjusande melodislinga av engelskt horn och harpa. Något som då när det begav sig rejält upprörde stofilerna i den franska musikvärlden. Artistkommentar: Mats Persson Verkkommentarer: Tommie Ling