Söndag 26 maj 2013 kl 18.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Andrew Manze Solist: Håkan Hardenberger, trumpet Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt
Tobias Broström Lucernaris – Concerto for Trumpet, Live Electronics & Orchestra
ca 30 min
Lamentoso, molto espressivo – Recitando
PAUS William Walton Symfoni nr 1 b-moll
ca 45 min
Allegro assai Presto con malizia Andante con malinconia Maestoso – Allegro, brioso ed ardentamente – Vivacissimo – Maestoso
Söndagsserien
Andrew Manze dirigent Andrew Manze sätter i och med kvällens konsert punkt för sin sjunde säsong som chefdirigent för Helsingborgs Symfoniorkester. Under sin tid tillsammans har Manze och orkestern spelat in för skivbolag som Hyperion, Harmonia Mundi och CPO, bland annat Beethovens tredje symfoni Eroica (Harmonia Mundi), och en box med Brahms fyra symfonier (CPO). Sedan 2010 är Andrew Manze Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony Orchestra och han har varit, och är, en regelbunden gäst hos bland andra City of Birmingham Symphony Orchestra, Mahler Chamber Orchestra, Oslofilharmonin och Kungliga Filharmonikerna.
Manzes bakgrund som en av världens ledande barockviolinister är dokumenterad i form av en rad inspelningar av violinmusik från Pandolfi och Vivaldi till Mozart och Schubert. Dessutom har han med sin sakkunskap bidragit till nya notutgåvor av Bachs och Mozarts sonater och konserter för några av världens ledande musikförlag. I fjol tilldelades Andrew Manze det prestigefulla Rolf Schockpriset, ett pris som utdelas vart tredje år av Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Akademien för de fria konsterna och Kungl. Musikaliska Akademien. Bland tidigare pristagare i kategorin ”De musikaliska konsterna” hittar man namn som György Ligeti, Ann-Sofie von Otter och Gidon Kremer.
Håkan Hardenberger trumpet “Armed with two instruments and various mutes, Håkan Hardenberger, the best trumpet player in the galaxy, rode with ease through its dizzyingly fast repeated notes and quick-changing colours.” (Geoff Brown, The Times) Med stor glädje välkomnar vi Håkan Hardenberger, en av våra allra klarast lysande svenska världsstjärnor, välkommen tillbaka som solist framför HSO. Det är faktiskt hela elva år sedan sist. Malmösonen Håkan Hardenberger framträder regelmässigt med världens ledande orkestrar under ledning av dirigenter som Pierre Boulez, Esa-Pekka Salonen, Alan Gilbert och Daniel Harding. Under de senaste åren har han bland mycket annat framträtt med Concertgebouworkestern i Amsterdam, Staatska-
pelle Dresden, London Symphony Orchestra och Mahler Chamber Orchestra. Genom åren har Hardenberger fått solokonserter skrivna för sig av en rad internationellt eftertraktade tonsättare, exempelvis Sir Harrison Birtwistle, Hans Werner Henze, Arvo Pärt, Heinz Karl Gruber, Mark Anthony Turnage, Rolf Wallin och Rolf Martinsson. Han har gjort inspelningar för Philips, EMI, Deutsche Grammophon och BIS. Hans senaste skiva – Both Sides, Now – tillsammans med Academy of St Martin in the Fields innehåller nya arrangemang av poplåtar och filmmusik. Håkan Hardenberger är professor vid Malmö Musikhögskola och Royal Northern College of Music i Manchester.
Tobias Broström (f.1978) Lucernaris – Concerto for Trumpet, Live Electronics & Orchestra När Tobias Broström lät sina marimbaövningar strömma ut över Värmdögatan i Rydebäck var det väl få av grannarna som anade att här var en av Sveriges främsta unga kompositörer i vardande. Kanske visste han det inte ens själv. Men efter fyra års studier i slagverk vid Musikhögskolan i Malmö hade han upptäckt nya horisonter. Att komponera. Så det blev fortsatta studier på Musikhögskolan för tonsättaren Rolf Martinsson och därefter för den italienske tonsättaren och professorn Luca Franscesconi. 26 år gammal fick Tobias Broström sitt genombrott med verket Arena – Slagverkskonsert nr 1, skrivet för gode vännen Johan Bridger som också uruppförde verket. Sedan dess har det blivit ytterligare samarbeten med Johan Bridger, bland annat Samsara för violin, marimba och orkester. Tobias Broström är en flitig kompositör och fick verkligen chansen när han under åren 2006–2009 var huskomponist för Gävle Symfoniorkester och levererade en mängd orkesterverk, bland andra Crimson Seas, Transit Underground och Kaléidoscope. Under denna tid tillkom också violinkonserten för Karen Gomyo och trumpetkonserten Lucernaris för Håkan Hardenberger, som vi skall höra i kväll. Tobias Broström har tilldelats en mängd utmärkelser och är idag en frilansande tonsättare som kan försörja sig på sitt yrke. Han är ofta spelad internationellt, både i Europa, USA och Asien. – Visst är det tufft ibland, säger han, särskilt i ekonomiskt kärva tider, som nu
då många kulturinstitutioner måste snåla in. Så det gäller att hitta vägarna för att få sina verk framförda. Just nu är det full fart i skrivarverkstaden med ett beställningsverk för Norrlandsoperan, där nio svenska tonsättare skall göra en form av musikalisk kommentar över Beethovens symfonier. Tobias Broström har tilldelats nummer 6, Pastoralsymfonin. – Sitter fint nu, i den skira grönskan och de blommande rapsfälten, konstaterar han. Dessutom jobbar Broström på sin första stråkkvartett, som är ett beställningsverk av den amerikanska kvartetten Brooklyn Riders, som gärna samarbetar med nutida kompositörer. Broströms stråkkvartett skall framföras under en turné med Brooklyn Riders i Sydsverige. Och just nu väntar ytterligare något stort i Tobias Broströms liv: Han skall snart bli pappa för första gången! Begreppet Lucernaris syftar på en lamptändningsceremoni inom katolska kyrkan och konserten skildrar en vandring från mörker till ljus. Den öppnar med mörka toner och klanger, först i slagverk sedan i stråkarna, och spelas i ett stycke, där trumpeten ställer de ”eviga” frågorna. I konserten ingår också aktiv elektronmusik, som hanteras av Broström själv. Det blir till en dialog mellan elektronmusiken, orkestern och solisten. För att understryka musiken föreskriver partituret också vissa ljuseffekter. Så småningom glittrar det till av ”ljus” i orkestern, men steget från mörker till ljus innebär ingen dramatisk vändning som hos Beethoven. Hela tiden står solisten i centrum, fram till slutet, då han lämnar podiet och hörs på distans.
William Walton (1902–83): Symfoni nr 1 b-moll Musikaliskt begåvad och son till en musiklärare och en sångerska växte William Walton snabbt in i den klassiska musiken. Han lärde sig tidigt spela piano men utvecklade aldrig den talangen. Redan vid tretton års ålder började han komponera. Han läste en tid vid Oxford och där väcktes hans intresse för den moderna musiken. Vid arton års ålder, och utan att ha tagit någon examen, begav sig Walton till London för att göra sin lycka som tonsättare. Han blev inbjuden till den kulturellt inflytelserika familjen Sitwell, sedan han lärt känna sonen i familjen, Sacheverell Sitwell, under studierna i Oxford. Han flyttade in som deras protegé och deltog livligt i det aktiva kulturliv där familjen Sitwell var medelpunkten. Igor Stravinskij, George Gershwin, Alban Berg och Arnold Schönberg, han mötte dem alla! 1923 blev William Walton mer eller mindre berömd över en natt. Hemma hos Sitwells uruppfördes Facade, som var uppbyggd av en kammarorkester och en talad röst, som läste dikter skrivna av dottern i familjen, Edith Sitwell. Den friska och eleganta musiken skrevs senare om för full orkester och spelas ofta. 1929 kom så violakonserten, som vid det här laget blivit en klassiker. Ett par år senare var det dags för oratoriet Belsassars gästabud,
som satte Walton på den internationella tonsättarkartan. 1935 kom den i förväg mycket hajpade första symfonin och 1939 skrev han sin violinkonsert, speciellt för Jascha Heifetz. Under andra världskriget ägnade sig Walton åt att skriva filmmusik. Bland annat till sir Laurence Oliviers Shakespearefilmer Hamlet, Henrik V och Richard III. Efter kriget förändrades Waltons stil. Borta var de aggressiva rytmerna, melodierna slätades ut. Walton blev helt enkelt mera modernistisk. Men andra symfonin stramade åt linjerna, och tragiken fick större plats. För att helt skifta karaktär i den lättsamma musiken till operan Björnen efter Tjechovs novell. Första Symfonin tillkom i ruinerna efter en uppslitande kärleksaffär med baronessan Imma von Doernberg. Första satsen är elektrifierande och dramatisk. Den andra är ett maliciöst scherzo, medan tredje satsen är långsamt melankolisk. Finalen däremot, som han kämpade mycket med, har drag av både Elgar och Sibelius. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Tommie Ling