Söndag 15 september 2013 kl 18.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Andrew Manze Solist: Stephen Hough, piano Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren
Robert Schumann Pianokonsert a-moll
ca 30 min
Allegro affettuoso Intermezzo: Andantino grazioso – Allegro vivace
PAUS Anton Bruckner Symfoni nr 4 Ess-dur ”Den romantiska”
ca 65 min
Bewegt, nicht zu schnell Andante quasi allegretto Scherzo: Bewegt – Trio: Nicht zu schnell, keinesfalls schleppend Finale: Bewegt, doch nicht zu schnell
Söndag, Piano
Andrew Manze dirigent Förra veckans tordagskonsert markerade startskottet för Andrew Manzes åttonde och sista säsong som Helsingborgs Symfoniorkesters chefdirigent. Under sin tid tillsammans har Manze och orkestern spelat in en rad skivor, bland annat Beethovens tredje symfoni Eroica (Harmonia Mundi), Stenhammars pianokonserter (Seta Tanyel, Hyperion) och en box med alla Brahms symfonier (CPO). Sedan 2010 är Andrew Manze Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony Orchestra och han har varit, och är, en regelbunden gäst hos bland andra City of Birmingham Symphony Orchestra, Mahler Chamber Orchestra, Oslofilharmonin och Kungliga Filharmonikerna.
Manzes bakgrund som en av världens ledande barockviolinister är dokumenterad i form av en rad inspelningar av violinmusik från Pandolfi och Vivaldi till Mozart och Schubert. Dessutom har han med sin sakkunskap bidragit till nya notutgåvor av Bachs och Mozarts sonater och konserter för några av världens ledande musikförlag. I fjol tilldelades Andrew Manze det prestigefulla Rolf Schockpriset, ett pris som utdelas vart tredje år av Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Akademien för de fria konsterna och Kungl. Musikaliska Akademien. Bland tidigare pristagare i kategorin ”De musikaliska konsterna” hittar man namn som György Ligeti, Ann-Sofie von Otter och Gidon Kremer.
Stephen Hough piano Det är inte lätt att hitta en mer välrenommerad och hyllad pianosolist än Stephen Hough. Under de senaste decennierna har han gett pianorecitaler över hela världen och framträtt med de flesta av Europas och USA:s ledande orkestrar. Han gästar regelbundet musikfestivalerna i Salzburg, Ravenna, Tanglewood, Edinburgh, Aldeburgh och BBC Proms. Tillsammans med Chicago Symphony gjorde han under säsongen 2010–2011 en serie om sex konserter med alla Tjajkovskijs verk för piano och orkester. Dessutom gästar han bland annat orkestrarna i Pittsburgh, Los Angeles, Budapest, Göteborg, Cleveland och Philadelphia. Stephen Houghs mer än 50 CD-skivor för Hyperion har vunnit en lång rad utmärkelser,
exempelvis Diapason d’or, Monde de la musique, Deutsche Schallplattenpreis, och en lång rad Grammynomineringar. Dessutom inte mindre än åtta Gramophone Magazine Awards. Hans liveinspelningar av Rachmaninovs pianokonserter från 2005 blev Hyperions snabbast säljande skiva någonsin. Men Stephen Hough ägnar sig inte bara åt att turnera som konsertpianist. Han kan också skriva såväl tonsättare som författare på sitt visitkort. Han skriver i huvudsak inom ämnesområdet teologi, och år 2007 utkom boken The Bible as Prayer. Samma år uruppfördes hans cellokonsert The Loneliest Wilderness av Steven Isserlis och Royal Liverpool Philharmonic Orchestra.
Robert Schumann (1810–56): Pianokonsert a-moll opus 54 Efter det att Robert Schumann slutat skolan påbörjade han juridikstudier i Leipzig, men redan efter ett år flyttade han till Heidelberg. Där gjorde han sina första kompositionsförsök. Han började bland annat komponera en pianokonsert, men den fullbordades aldrig. Efter mötet med Clara Wieck och många år av väntan på att kunna gifta sig med henne blev de båda ett par 1840. Giftermålet var inledningen till en otroligt kreativ period i Schumanns skapande. Som i ett rus skrev han pianostycken och sånger. Clara uppmuntrade honom att skriva i större former vilket ledde till den första symfonin och en fantasi i a-moll för piano och orkester, vilken blev färdig våren 1841. Clara var redan etablerad som en framstående pianist och hon spelade fantasin med Gewandhausorkestern i Leipzig kort före första barnets födelse. Förläggarna blev inte förtjusta i det nya verket. Det dröjde fyra år innan Schumann lade till två satser så att det blev en tresatsig traditionell pianokonsert. Vid uruppförandet
nyårsdagen 1846 spelade Clara tillsammans med Gewandhausorkestern och hon fortsatte att ha pianokonserten på sin repertoar efter Roberts död, ända fram till slutet av 1870talet. Om den första satsen sade Clara att piano och orkester var så intimt förbundna med varandra att man inte kunde tänka sig den ena parten utan den andra. Den första satsen växer fram ur ett enda melodiskt motiv som spelas av oboen direkt efter den korta introduktionen. Den långsamma andra satsen är ett under av Schumannsk intim känslighet. Den går direkt över i finalen genom en överledning som citerar första satsens huvudtema. Finalens huvudtema har en härlig schwung. Schumanns pianokonsert är ett av hans mest fulländade verk och den har också blivit en av romantikens mest spelade och älskade konserter tack vare sin utsökta blandning av lyrik och entusiasm.
Anton Bruckner (1824–96): Symfoni nr 4 Ess-dur ”Den romantiska” Anton Bruckner föddes strax utanför Linz i Österrike, som son till skolläraren och organisten i byn Ansfelden. Det stod tidigt klart att sonen skulle gå samma bana, och därför studerade även han till lärare. Med tiden tog emellertid musikintresset överhanden, och 31 år gammal fick han sin första professionella musikertjänst, som domkyrkoorganist i Linz. Under sina tretton år i Linz studerade han harmonilära och kontrapunkt för professor Simon Sechter i Wien, och 1868 skulle Bruckner komma att efterträda honom som
professor. Vid det laget hade han hunnit komponera en hel del större sakrala körverk och tre symfonier, av vilka de två första förblev onumrerade och ouppförda under hans livstid. I Wien fortsatte han att komponera symfonier, det blev ytterligare åtta, av vilka den sista (som alltså fått nummer nio) förblev ofullbordad. Bruckner var en i många avseenden naiv och lättpåverkad person, som inte alltid litade på sin egen skaparkraft. Dåliga rådgivare fick
honom att bearbeta sina symfonier både en och flera gånger, varför flertalet symfonier finns i många versioner. Så är även fallet med den som kallas nummer fyra, ”Den romantiska”. Men den här gången var det till att börja med tonsättaren själv som insåg att en hel del revidering behövdes. Han började komponera symfonin sent år 1873, 49 år gammal. Helt nyligen hade då hans Symfoni nr 2 fått sitt första framförande med förhållandevis stor framgång, och med resultat att Bruckner fått en rad nya vänner. Han var således på ovanligt gott humör när han började arbeta. Den första versionen var färdig 1874, men den skiljer sig åtskilligt från slutresultatet. Han började på förslag från dirigenterna Felix Mottl och Anton Seidl med att arbeta om orkestreringen i yttersatserna och den långsamma satsen i januari 1878, och fortsatte i november samma år med ett helt nytt scherzo ”som skildrar jakten”. Ett år senare ersatte han finalen med en fjärde version. På så sätt blev en i många stycken ny symfoni fullbordad i juni 1880, och den framfördes för första gången den 20 februari 1881 med stor framgång hos publiken i Wien. Trots det fortsatte Bruckner att bearbeta symfonin vid olika tillfällen 1881, 1882 och så sent som 1888.
Men inte nog med detta. När Hans Richter 1888 skulle framföra symfonin gjorde han det i en förvanskad och mer Wagnerlik version sammanställd av Bruckners ”vänner” Franz Schalk och Ferdinand Löwe – en version som även trycktes. Tiden var helt enkelt inte mogen för att ta emot Bruckners egna tankar. Man ansåg honom alltför omständlig och svulstig, och att hans symfonier var symfoniska ”Boa constrictor”. Hur mycket hellre skulle vi inte vilja kalla dem musikaliska katedraler? För en gångs skull härstammar tillnamnet (”Den romantiska”) faktiskt från tonsättaren själv, och då syftade han på första satsen där han tänkte sig en romantisk bild av en medeltida stad. Han skrev i partituret, vid inledningen till triodelen: ”dansmelodi under jaktpausen”. Hornsignalerna är huvudtemat i första satsen, och de återspeglar naturen, jakten och lantlivet. Andantet baseras på en enkel rondoform som växlar mellan två teman. Det utåtriktade scherzot har också en lyrisk och långsam mellandel. Och i den granna finalen återkommer huvudtemat från första satsen, nu i jublande triumf. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentar Schumann: Per Nyrén Verkkommentar Bruckner: Stig Jacobsson
Missa inte årets stora julkonsert! Lördag 7 december och söndag 8 december kl 18.00 Sing-along & julmys för hela familjen Helsingborgs Symfoniorkester, Konserthuskören, Barnkörer från Wieselgrensskolans musikklasser och musikgrundskolan Synkopen Regissör och programvärd: Marianne Mörck Dirigent: Mats Paulson