Söndag 12 januari 2014 kl 18.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Clemens Schuldt Solist: Susanna Andersson, sopran Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt
Niels W Gade Hamlet, konsertouvertyr
ca 10 min
Albert Schnelzer Animal Songs (URUPPFÖRANDE)
ca 25 min
1. Pig Song 2. Bull Song 3. Rat Song 4. Song of the Hen’s Head 5. Song of the Worms
PAUS Wolfgang Amadeus Mozart Aria, ”Vorrei spiegarvi, oh Dio!” K 418
ca 10 min
Wolfgang Amadeus Mozart Symfoni nr 36 C-dur ”Linz”
ca 25 min
Adagio – Allegro spiritoso Andante Menuetto Presto Konserten spelas in av:
Söndagsserien
Clemens Schuldt dirigent Drygt trettioårige Clemens Schuldt är född i Bremen, och fick sin utbildning i Düsseldorf. Där studerade han först violin och senare dirigering, varefter fortsatta dirigentstudier vidtog – först för Mark Stringer i Wien och sedan för Nicolás Pasquet i Weimar. Schuldt har under en säsong varit Assistant Conductor hos London Symphony Orchestra, vilket förutom egna dirigentuppdrag gav honom möjlighet att samarbeta med dirigenter som Sir Colin Davis, Valery Gergiev och Sir Simon Rattle. Tidigare har Clemens Schuldt dirigerat orkestrar som Deutsches SymphonieOrchester Berlin, Västttyska radioorkestern i Köln, Deutsche Kammerphilharmonie Bremen och Orchestre de Chambre
Lausanne, och under innevarande säsong debuterar han förutom här i HSO med bland andra Scottish Chamber Orchestra, Nederländska filharmonin, Orchestre Philharmonique de Strasbourg, Orquesta Sinfónica de Castilla y León och Polska radions symfoniorkester. Clemens Schuldt ägnar sig även mer och mer åt att dirigera opera. Sir Colin Davis engagerade honom häromåret som sin assistent under uppsättningen av Mozarts La clemenza di Tito vid festivalen i Aix-enProvence, och under de senaste säsongerna har han exempelvis dirigerat Offenbachs Hoffmans äventyr vid Theater Osnabrück och Dvořáks Rusalka vid Musiktheater im Revier Gelsenkirchen.
Susanna Andersson sopran Susanna Andersson fick sin utbildning vid Guildhall School of Music and Drama i London, där hon utexaminerades 2003 med högsta betyg och följande år vann det eftertraktade sångpriset vid Kathleen Ferrier Awards i Wigmore Hall. Sedan dess har hon bland mycket annat framträtt vid Nürnbergoperan, Opera North i Leeds och English National Opera. Under åren 2007-09 var Susanna knuten till operan i Leipzig, och hon har varit gästsolist hos bl.a. BBC Symphony Orchestra, BBC Scottish Symphony Orchestra, English Chamber Orchestra, Helsingforsfilharmonin,
Copenhagen Phil (tidigare Sjællands Symfoniorkester), Malmö Symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna. År 2004 var Susanna Andersson gästartist vid Nobelprisceremonierna och år 2008 vid Polarprisutdelningen. I augusti 2008 debuterade hon vid BBC Proms, då hon tillsammans med BBC Symphony Orchestra uruppförde Gaudete av Stuart Mcrae. Hösten 2009 medverkade hon i Ligetis Le Grand Macabre på English National Opera, en uppsättning som senare också sattes upp vid Adelaidefestivalen och i Buenos Aires.
För stöd till HSO, gå med i Vänföreningen: www.hsv-vanner.se
Niels W Gade (1817–90): Hamlet, konsertouvertyr opus 37 Vid 24 års ålder fick den danske tonsättaren Niels Wilhelm Gade sin första framgång med konsertouvertyren Efterklang av Ossian och året därpå (1843) sitt internationella genombrott när hans första symfoni uruppfördes av Gewandhausorkestern i Leipzig under Felix Mendelssohns ledning! Gade besökte själv den tyska musikmetropolen, togs om hand av Mendelssohn och blev snart en del av det musikaliska etablissemanget där Clara och Robert Schumann intog ledande positioner. Karriären gick raskt uppåt och vid Mendelssohns plötsliga bortgång 1847 fick Gade överta ledningen för Gewandhausorkestern.
Efter säsongen 1847–48 återvände han dock till Köpenhamn där han blev en ledande aktör i danskt musikliv som dirigent och grundare av Det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Som tonsättare tog han från början starka intryck av Mendelssohn och Schumann. I detta verk från 1861, som lika gärna skulle kunnat rubriceras som tondikt, kan man skönja att en mer personlig stil har utvecklats. Att formen hålls tämligen stram, hindrar inte att musiken tydligt och klart förmedlar den mörka ödesmättade grundstämningen och komplexiteten i rollkaraktärernas relationer i Shakespeares odödliga tragedi.
Albert Schnelzer (f.1972): Animal Songs Fem sånger till texter av Margaret Atwood (URUPPFÖRANDE) Flera av dagens framgångsrika svenska musikskapare har studerat på Kompositions- och arrangörslinjen vid Malmö Musikhögskola och även deltagit i projektet ”Morgondagens tonsättare”, skolans mångåriga samarbete med HSO. Victoria Borisova-Ollas och Tobias Broström är goda exempel liksom Benjamin Staern (vars musik kan höras i Konserthuset senare i vår) och inte minst den kompositör som står för kvällens uruppförande. Albert Schnelzer, som även studerat vid Royal College of Music i London, fick sitt internationella genombrott 2004 med pianotrion Predatory Dances, beställd av Franska radion. En annan knuff framåt i karriären var uppförandet under BBC Proms 2010 av orkesterstycket A Freak in Burbank som därefter fått stor internationell spridning. Kommande spelår väntar uruppföranden av flera beställningsverk, bland andra Konsert för orkester (Göteborgs Symfoniker och Kungliga
Filharmonikerna) samt A Tale from Surburbia (BBC Symphony Orchestra och Sveriges Radios Symfoniorkester.) Margaret Atwood, bästsäljande högt respekterad författare, är mest känd för sina romaner. Men det var alltså hennes poesi som Albert Schnelzer föll för. Han såg musikaliska möjligheter i dessa koncentrerade och gripande texter, sprungna ur dynamiken mellan djupaste allvar och absurd humor och som, verkets titel till trots, har mycket att säga om oss människor och hur vi lever våra liv. Innehållet i dessa små fabler har, naturligt nog, fått styra musikens karaktär. De stridslystna maskarna associerar tonsättaren till en B-film från 70-talet, eller kanske en cineastisk skapelse av Tim Burton. Det vågade, småfräcka innehållet i Grisarnas poem blir till en lätt skruvad vals, träblåsarnas snabba slingrande passager får skildra råttornas pilande upp och ner, den ensamma döende tjuren får
ett lamento (klagosång) medan dikten om den huvudlösa hönan är så grym i sig själv att musiken istället får en kontrasterande funktion och ställer texten i relief. PIG SONG This is what you changed me to: a greypink vegetable with slug eyes, buttock incarnate, spreading like a slow turnip, a skin you stuff so you may feed in your turn, a stinking wart of flesh, a large tuber of blood which munches and bloats. Very well then. Meanwhile I have the sky, which is only half caged, I have my weed corners, I keep myself busy, singing my song of roots and noses, my song of dung. Madame, this song offends you, these grunts which you find oppressively sexual, mistaking simple greed for lust. I am yours. If you feed me garbage, I will sing a song of garbage. This is a hymn. BULL SONG For me there was no audience, no brass music either, only wet dust, the cheers buzzing at me like flies, like flies roaring. I stood dizzied with sun and anger, neck muscle cut, blood falling from the gouged shoulder. Who brought me here to fight against walls and blankets
Om historiens vingslag verkar susa tydligare än vanligt under uruppförandet, beror det förmodligen på att detta är första gången som författaren tillåtit att hennes texter tonsätts, vilket Albert naturligtvis är extra stolt över!
and the gods with sinews of red and silver who flutters and evade? I turn, and my horns gore blackness. A mistake, to have shut myself in this cask skin, four legs thrust out like posts. I should have remained grass. The flies rise and settle. I exit, dragged, a bale of lump flesh. The gods are awarded the useless parts of my body. For them to finish, this death of mine is a game: not the fact or act but the grace with which they disguise it justifies them. RAT SONG When you hear me singing you get the rifle down and the flashlight, aiming for my brain, but you always miss and when you set out the poison I piss on it to warn the others. You think: That one’s too clever, she’s dangerous, because I don’t stick around to be slaughtered and you think I’m ugly too despite my fur and pretty teeth and my six nipples and snake tail. All I want is love, you stupid humanist. See if you can. Right, I’m a parasite, I live off your leavings, gristle and rancid fat, I take without asking and make nests in your cupboards
out of your suits and underwear. You’d do the same if you could, if you could afford to share my crystal hatreds. It’s your throat I want, my mate trapped in your throat. Though you try to drown him with your greasy person voice, he is hiding / between your syllables I can hear him singing. SONG OF THE HEN’S HEAD After the abrupt collision with the blade, the Word, I rest on the wood block, my eyes drawn back into their blue transparent shells like molluscs; I contemplate the Word while the rest of me which was never much under my control, which was always inarticulate, still runs at random through the grass, a plea for mercy, a single flopping breast, muttering about life in its thickening red voice. Feet and hands chase it, scavengers intent on rape: they want its treasures, its warm rhizomes, enticing sausages, its yellow grapes, its flesh caves, five pounds of sweet money, its juice and jellied tendons. It tries to escape, gasping through the neck, frantic. They are welcome to it, I contemplate the Word, I am dispensable and peaceful.
The Word is an O, outcry of the useless head, pure space, empty and drastic, the last word I said. The word is No. SONG OF THE WORMS We have been underground too long, we have done our work, we are many and one, we remember when we were human We have lived among roots and stones, we have sung but no one has listened, we come into the open air at night only to love which disgusts the soles of boots, their leather strict religion. We know what a boot looks like when seen from underneath, we know the philosophy of boots, their metaphysic of kicks and ladders. We are afraid of boots but contemptuous of the foot that needs them. Soon we will invade like weeds, everywhere but slowly; the captive plants will rebel with us, fences will topple, bricks walls ripple and fall, there will be no more boots. Meanwhile we eat dirt and sleep; we are waiting under your feet. When we say Attack you will hear nothing at first.
Music: Animal Songs © 2013. Lyrics are the Poems: ”Pig Song”; ”Bull Song”; ”Rat Song”; ”Song of the Hen's Head” and ”Song of the Worms” by Margaret Atwood, from the poetry collections SELECTED POEMS, 1966– 1984, published in Canada by Oxford University Press, © Margaret Atwood 1990; and SELECTED POEMS I, 1965–1975, published in the United States by Houghton Mifflin, © Margaret Atwood 1976. All rights reserved.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756–91): Aria, ”Vorrei spiegarvi, oh Dio!” K 418 Symfoni nr 36 C-dur ”Linz” K 425 W.A. Mozart blev bekant med den musikaliska familjen Weber i Mannheim 1777 och inledde ett förhållande med den näst äldsta dottern Aloysa. Detta tog slut så småningom men kontakterna dem emellan fortsatte, naturligt nog genom Mozarts giftermål med Aloysas syster Constanze men även på det professionella planet. De fyra systrarna Weber (f.ö. kusiner till Carl Maria von Weber) fick alla gedigen sångutbildning och Aloysa kom att bli en framgångsrik och beundrad operadiva med engagemang i bl.a. München och Wien. Hon medverkade i flera operor av Mozart som även skrev separata arior till henne, bland annat denna från 1783. Vorrei, spiegarvi, oh Dio! representerar en speciell kategori som skulle kunna kallas substitutseller inläggsaria och som helt sonika stoppades in i en redan befintlig opera, i detta fall Il Curiosos Indescreto skriven av Pasquale Anfossi. Syftet med tilltaget var förmodligen att lyfta fram Aloysas speciella sångliga kvaliteter. Hon var känd för att obesvärat och smidigt röra sig i det höga, för att inte säga mycket höga, registret och Mozart förstärker det delikata intrycket genom att låta olika instrument avlösa varandra med sirliga slingor runt sångstämman.
väl på plats visade vare sig svärfar eller svärdotter någon större vilja eller förmåga att tina upp den redan i förväg isiga relationen. Känslan av befrielse var förmodligen stor när det unga paret efter tre månader startade resan tillbaka mot Wien och kontrasten än mer påtaglig när man gjorde uppehåll i Linz som inbjudna gäster på den mäktige Greve Thuns slott. Mozart beskriver i ett brev daterat 31:e oktober med vilken överväldigande vänlighet och gästfrihet de blivit mottagna och berättar att han ”hals över huvud” komponerar en ny symfoni för en konsert, planerad att äga rum torsdagen den 4:e november! Uppenbarligen frigjorde miljö-ombytet en formlig explosion av kreativitet och den lätt yrselframkallande bristen på framförhållning till trots, ägde uruppförandet verkligen rum på utsatt tid! Kanske fick även vistelsen i slottsmiljö Mozart att associera till Joseph Haydns långa karriär som Hovkapellmästare hos Furst Esterhazy och gav ingivelsen att låta symfonin inledas med en långsam ”ridåöppning”; ett typiskt stildrag för den äldre kollegan. Med KV 425 inleds en ny fas i Mozarts symfoniska skapande, präglad av mognad och ökat självförtroende som bl.a. tar sig uttryck i djärvare harmonik och mer okonventionell temautveckling.
Arian framfördes för första gången på Burgtheater i Wien den 30 juni 1783. Några veckor senare reste Wolfgang tillsammans med hustrun Constanze till Salzburg för att besöka fadern Leopold. Denne hade högst motvilligt och brevledes välsignat giftermålet som ägt rum ett knappt år tidigare, och gjorde ingen hemlighet av att han i högsta grad ogillade såväl äktenskapet som Wolfgangs flytt till huvudstaden. Utsikterna för en gemytlig samvaro i Salzburg var alltså rätt usla, och
De tre sista symfonierna, från sommaren 1788, anses väl allmänt som Mozarts främsta, men otvivelaktigt är det så att ”Linzsymfonin” förmedlar resultatet av en av hans mest inspirerade och intensiva skaparprocesser! Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Hans Bodin