Söndag 6 april 2014 kl 18.30 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Stefan Solyom Solist: Anna Larsson, alt Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren
Igor Stravinsky Divertimento ur Fens kyss
Peter Tjajkovskij Ur Nötknäpparen ca 25 min
Sinfonia Danses suisses – Valse Scherzo Pas de deux: Adagio – Variation
Benjamin Staern Sånger om bländvit kärlek (URUPPFÖRANDE) ca 30 min En kärleksförklaring Kunde jag följa dig Vårens väntan Ängslan Nattens djupa violoncell
PAUS
ca 45 min
Ouverture Scène de l’ornement et de l’illumination de l’arbre de Noël Marche Petit Galop des enfants et entrée des parents Pas de deux: Variation 2, Danse de la Fée-Dragée Le palais enchanté de Confitürenburg L’arrivée de Casse-Noisette et Claire Le chocolat Le café Le thé Trépak Les Mirlitons Valse des fleurs Pas de deux: Intrada
Kvällens konsert spelas in av
Söndagsserien
Stefan Solyom dirigent På dirigentpulten i kväll står Stefan Solyom, som i höst efterträder Andrew Manze som Helsingborgs Symfoniorkesters chefdirigent. Stefan debuterade – endast 20 år gammal – vid Kungliga Operan i Stockholm, då han år 1999 dirigerade Ingvar Lidholms Ett drömspel. Året därpå vann han den internationella Sibeliustävlingen för dirigenter i Helsingfors. Solyom är utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm – där han studerade valthorn och dirigering – och vid Sibelius-Akademin i Helsingfors, där han studerade dirigering för Leif Segerstam och Jorma Panula. Sedan 2009 är Stefan Solyom chefdirigent för anrika Deutsches Nationaltheater & Staatskapelle Weimar. Bland hans företrädare på den posten hittar man såväl J.S. Bach och
Franz Liszt. Åren 2006–09 var han Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony Orchestra och under en treårsperiod 2010–13 förste gästdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. Som gästdirigent återkommer Solyom regelbundet till bland andra Kungliga filharmonikerna i Stockholm, Göteborgs Symfoniker, Lahtis Symfoniorkester, radioorkestrarna i Hamburg, Leipzig och Stuttgart samt Deutsche Kammerphilharmonie Bremen. På Kungliga Operan i Stockholm har han sedan debuten för snart femton sedan dirigerat en lång rad uppsättningar. På Frankfurtoperan har han bland annat gjort Gounods Romeo och Julia och Puccinis Tosca, den senare operan ledde han även vid sin debut på Opéra National de Paris år 2009.
Anna Larsson alt Hovsångerskan Pers Anna Larsson från Vattnäs utanför Mora gästade HSO för första gången i mars 1999, då som solist i Brahms Altrapsodi och Bruckners Mässa i f-moll. Det senaste gästspelet var hela tio år sedan, då hon framförde Gösta Nystroems Sånger vid havet. Efter sin utbildning vid Operahögskolan i Stockholm skaffade sig Anna Larsson under 90-talets andra halva relativt snabbt tillträde till de riktigt stora musikscenerna. Detta genom att först debutera med Berliner Philharmoniker under ledning av Claudio Abbado (Mahlers andra symfoni), och därefter gestalta Erda i Wagners Rhenguldet på Staatsoper Unter den Linden i Berlin med Daniel Barenboim. Hon har genom åren gästat Teatro alla Scala i Milano, Wiener Staatsoper, Bayerische
Staatsoper i München, Royal Opera House of Covent Garden i London, Det Konglige Teater och naturligtvis Kungliga Operan i Stockholm. Dessutom har hon framträtt vid stora festspel som exempelvis de i Salzburg och Aix-enProvence. På konsertestraden har hon – ofta i Gustav Mahlers altpartier – framträtt med en lång rad världsorkestrar såsom Berliner Philharmoniker, New York Philharmonic Orchestra, Wiener Philharmoniker, Chicago Symphony Orchestra, Los Angeles Philharmonic och London Symphony Orchestra. Anna Larsson blev nyligen invald som ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och utnämnd till hovsångerska. Dessutom invigde hon för ett par år sedan sitt eget konserthus i sin hemby i Dalarna, Vattnäs Konsertlada.
Igor Stravinsky (1882–1971): Divertimento ur ”Fens kyss” Två veckor före sin död år 1893 besökte Peter Tjajkovskij en föreställning på Mariinskijteatern. Den elvaårige Igor Stravinsky, vars far, den mycket respekterade bassångaren Fjodor Stravinskij, medverkade, fick en glimt av tonsättaren som varit hans idol sedan Igor några år tidigare sett en föreställning av Tjajkovskijs balett ”Törnrosa”. Trettiofem år senare kom tillfället att hylla den äldre kollegan i och med en beställning från den legendariska dansösen Ida Rubinstein, som önskade en balett inspirerad av Tjajkovskijs musik till sitt nya danskompani. Stravinsky lånade handlingen från Snödrottningen av en annan barndomsidol, H.C. Andersen, och använde diverse mindre kända verk – sånger, pianominiatyrer etc. – av Tjajkovskij vilka bearbetades, orkestrerades och kompletterades med nykomponerad musik signerad Stravinsky. Han dirigerade själv uruppföran-
det i Paris 1928 och skapade så småningom av den drygt fyrtio minuter långa baletten en kortare konsertsvit som fick namnet Divertimento. Handlingen i korthet: Förföljd av andar under en rasande storm skiljs en mor från sin unge son. Han blir funnen av en fe, som ger honom en kyss. Arton år senare deltar den nu unge mannen tillsammans med sin trolovade i en lantlig fest. När dansen slutat och de skilts åt, kommer fen till honom, förklädd till spåkvinna. Hon läser i hans hand, utlovar ett lyckligt liv och för honom till en kvarn där han finner fästmön omgiven av sina vänner. De unga tu dansar och hon drar sig tillbaka för att klä sig till brud. Men den som återvänder till den unge mannen är istället fen förklädd till brud. Hon för honom till sin eviga boning och kysser honom åter, denna gång på foten.
Benjamin Staern (f. 1978): Sånger om bländvit kärlek (URUPPFÖRANDE) Benjamin Staern är utan tvekan en av våra absolut hetaste och mest produktiva tonsättare. Hans verk får en alltmer internationell spridning och beställningarna strömmar in liksom diverse priser och utmärkelser. Kvällens uruppförande är ett av fem under 2014! De övriga är utgörs av en beställning från New European Ensemble/Norrlandsoperan (för Umeå Kulturhuvudstad 2014), ett verk för Malmö Symfoniorkester, en sambeställning från symfoniorkestrarna i Gävle, Norrköping och Helsingborg samt familjeoperan Snödrottningen (efter H.C. Andersens saga) till Malmö Opera. Sedan 2010 är Benjamin Staern Composer in Residence för The New European Ensemble
i Haag för vilken han bl.a. komponerat Bells and Waves, vilket renderade honom Musikförläggarnas Pris 2011. Året därpå tilldelades han Kungliga Musikaliska Akademiens Stora Christ Johnson-pris för klarinettkonserten Worried Souls. Så här berättar tonsättaren själv om kvällens verk: ”Våren 2008 fick jag en idé till ett verk för kammarensemble och sångröst till ett projekt med Sonanza-ensemblen och Anna Larsson, det som då skulle bli Nattens djupa violoncell efter en dikt av Karin Boye. Den utgavs på skivan ’Unheard of – Again’ på märket Phono Suecia och i januari 2010 vann denna skiva en Grammis för årets bästa klassiska album. Idén till en ny sångcykel växte
fram med ytterligare fyra dikter av samma författare ur diktsamlingarna Härdarna, Moln och För trädets skull. Musiken i dikterna har varsin identitet, där dramatiken i texterna har format musiken. De tre första sångerna börjar med harmoniskt svepande orkestersats som övergår till mer dissonanta klanger som kluster, mikrotonalitet, glissandon och rytmiskt ryckiga partier i de två sista. De är indelade dramaturgiskt som ’musikdrama utan scen’ i fem olika ’episoder’ om spontan förälskelse, intimitet,
längtan, svek och den ouppnåeliga bländvita kärleken.” Det är f.ö. ingen tillfällighet att verkets titel innehåller en färg. En viktig del av musikskapandet för Benjamin är han speciella förmåga att associera musikaliska element till färger och nyanser. För snart femton år framförde HSO musik av Benjamin Staern för första gången. The Threat of War valdes i samband med projektet Morgondagens Tonsättare ut av orkesterns musiker att spelas offentligt och blev ett tidigt genombrott för den talangfulle tjugoettårige kompositionseleven.
Peter Tjajkovskij (1840–93): Ur Nötknäpparen opus 71 Balettmusiken till Nötknäpparen var en beställning från prins Vselvolozjskij, Direktör för kejserliga teatern i S:t Petersburg, och den kände dansaren och koreografen Marius Petipa. Tjajkovskij var mer intresserad av att arbeta med operan Iolanta men när denna inlemmades i beställningen antog tonsättaren utmaningen. I ett brev till brodern Anatolij 1891 skriver han om hur gärna han önskade att få baletten undanstökad snabbast möjligt för att kunna ägna sig åt operaprojektet. Föga anade han väl hur omvärlden skulle värdera de olika verken. Balettens scenario hämtades från den bearbetning som Alexander Dumas d.ä. gjort av E.T.A. Hoffmans berättelse Nötknäpparen och Råttkungen och handlar om Clara (i vissa versioner Marie), som på julafton får en docka i form av en nötknäppare och sedan upplever – eller drömmer – hur hon förminskas till dockans storlek och är med om en batalj mellan leksakerna, ledda av nötknäpparen, och argsinta råttor. Efter att ha avgått med segern förvandlas så nötknäpparen till en stilig prins och han och Clara förflyttas magiskt till Snölandet och sedan till
Sockerfens rike där träden dignar av kanderad frukt och floder av apelsinjuice flyter genom landskapet. De blir furstligt välkomnade i palatset där det vankas diverse underhållning. Så småningom vaknar Clara upp i hemmet och inser att allt varit en dröm, eller? Trots sin initialt njugga inställning till uppdraget, lyckades Tjajkovskij skapa ett verk som skulle komma att bli ett av hans allra mest populära, och som än idag garanterar ett årligt kassainflöde för balettkompanier och operahus världen över. Hans oöverträffade melodisinne och känsla för dramatik passade onekligen balettgenren väl, liksom hans personliga sätt att instrumentera. En extra krydda tillfördes anrättningen, en celesta (ett nyligen av Victor Mustel uppfunnet instrument) som Tjajkovskij inhandlat i Paris, och som vid premiären den 18:e december 1891 fick sin första viktiga uppgift i orkestersammanhang. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Hans Bodin
Benajmin Staern: Sånger om bländvit kärlek, för alt och orkester (Texter av Karin Boye) En kärleksförklaring Fr. Nietzsche: (varunder diktaren föll i en grop) O dröm! Han flyger än. Han stiger, vilande på vinge spänd. Vad lyfter honom än? Vad är hans mål -- hans väg, av ingen känd? Eviga stjärnor lik i rymder utan liv han vilar tryggt, ömkande jordens skrik -och högt flög den, som bara såg hans flykt. O albatross i skyn! En evig drift mot höjden driver mig. Jag såg dig -- och min syn blev blind av tårar. Ja, jag älskar dig! Ur diktsamlingen "Härdarna". Kunde jag följa dig Kunde jag följa dig långt bort, längre än allt du vet, ut i de yttersta rymdernas världsensamhet, där Vintergatan rullar ett bjärt dött skum och där du söker ett fäste i hisnande rum. Jag vet: det går inte.
Men när du stiger huttrande blind ur ditt dop, tvärsigenom rymden skall jag höra ditt rop, vara dig ny värme, vara dig ny famn, vara dig när i en annan värld bland ting med ofött namn. Ur diktsamlingen "För trädets skull". Vårens väntan Går jag ej här rusig av rosendoft -- ändå ha inga rosor kommit! -Skälver ej allt höljt i gudomligt skir? Hemliga löften dagrarna viska. Fjärranifrån nådde mig nyss en vind, lätt som en återhållen andning, fylld av en blyg bävande väntans doft. Allt sedan dess ett under jag anar. Intet jag vet -- går som i fjärran land, går som i dröm, i dröm om rosor. Allt är som förr -- likväl är allt förbytt. Sällsamma gåtfullhet över tingen! Ur diktsamlingen "Moln". Ängslan Svek, svek -annat var aldrig mitt liv. All min skam, penna, stackare, skriv. Skriv om vägar långt, långt bort från mitt sanna, skriv om en mur kring allt som var bäst... Nej, stanna.
Outredda mörkers hot fyller mitt sinn. Åskdiger knoppningstid än är min. Jag vill vara stilla, bida och se, vänta på solen, sakta le. Vad sker i mörkret, medan jag ler? Dör min själ? Hittar jag hem ej mer? Gud, Gud, behåll en glimt allen av mitt allvar ren, ren! Ur diktsamlingen "Moln" Nattens djupa violoncell Nattens djupa violoncell slungar sitt mörka jubel ut över vidderna. Tingens töckenbilder löser sin form i floder av kosmiskt ljus. Dyningar, lysande långa, sköljer i våg på våg genom nattblå evighet. Du! Du! Du! Förklarade lätta materia, rytmens blommande skum, svävande, svindlande drömmars dröm, bländvit! En mås är jag, och på vilande sträckta vingar dricker jag havssalt salighet långt östan om allt jag vet, långt västan om allt jag vill, och rör vid världens hjärta -bländvitt! Ur diktsamlingen "För trädets skull". För stöd till HSO, gå med i Vänföreningen: www.hsv-vanner.se