Torsdag 4 september 2014 kl 19.00 Söndag 7 september 2014 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Stefan Solyom Solist: Nelson Goerner, piano Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren
Rolf Martinsson Open Mind
ca 10 min
Ludwig van Beethoven Pianokonsert nr 2 B-dur
ca 30 min
Allegro con brio Adagio Rondo. Molto allegro
PAUS Béla Bartók Konsert för orkester
ca 40 min
Introduzione. Allegro non troppo – Allegro vivace “Giuoco delle coppie”. Allegretto Scherzando “Elegia”. Andante non troppo “Intermezzo interrotto”. Allegretto Finale. Presto
Torsdag Stor, Torsdag Mellan Söndag Stor, Söndag Mellan
Stefan Solyom dirigent Det är inte utan stolthet och glädje som Helsingborgs Symfoniorkester presenterar sin nye chefdirigent, Stefan Solyom. Det är ju faktiskt hela 29 år sedan en av Sveriges sju största professionella symfoniorkestrar senast hade en svensk på den posten! Inte för att Stefan Solyom är någon ny bekantskap, varken för HSO eller för den regelbundne konsertbesökaren. Stefan och orkestern har en relation som sträcker sig ända tillbaks till slutet av 1990-talet, då han bland annat vann orkesterns egen tävling för unga svenska dirigenter. Sedan dess har han varit en uppskattad gästdirigent vid minst ett dussintal abonnemangskonserter. Slutet av 1990-talet var just tiden då Solyoms dirigentkarriär tog fart, han debuterade vid Kungliga Operan 1999, vann 1:a pris i Sibeliustävlingen i Helsingfors 2000 och debuterade på Komische Oper i Berlin (Rossinis Barberaren i Sevilla) 2002.
Som gästdirigent återkommer Solyom regelbundet till bland andra Kungliga filharmonikerna i Stockholm, Göteborgs Symfoniker, Lahtis Symfoniorkester, radioorkestrarna i Leipzig och Stuttgart samt Dresdner Philharmonie. Sedan 2009 är han chefdirigent för anrika Deutsches Nationaltheater & Staatskapelle Weimar, en institution med stolta anor där man bland Stefans företrädare hittar storheter som J.S. Bach och Franz Liszt. Åren 2006–09 var han Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony Orchestra och under en treårsperiod 2010–13 förste gästdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. På Kungliga Operan i Stockholm har Solyom sedan debuten för ett och ett halvt decennium sedan dirigerat en lång rad uppsättningar. På Frankfurtoperan har han bland annat gjort Gounods Romeo och Julia och Puccinis Tosca, den sistnämnda ledde han även vid sin debut på Opéra National de Paris år 2009.
Nelson Goerner piano Argentinaren Nelson Goerner är född 1969 i San Pedro, cirka femton mil nordväst om Buenos Aires. Efter pianostudier i hemlandet fick han möjligheten att resa till Europa för studier vid konservatoriet i Genève, där han tog examen 1990. Samma år vann han den prestigefyllda Concours de Genève, vilket ledde till en internationell solistkarriär. Nelson Goerner har gett pianoaftnar i några av världens mest ansedda konsertsalar, exempelvis Teatro Colon (Buenos Aires), Wigmore Hall (London), Queen Elisabeth Hall (London), Gewandhaus (Leipzig) och Sala Verdi (Milano). Han har deltagit i en lång rad
festivaler såsom BBC Proms, Luzernfestivalen, Verbier, Schleswig-Holstein, Aldeburgh och festspelen i Salzburg. Han har bland annat framträtt med Philharmonia Orchestra, London Philharmonic Orchestra, BBC Philharmonic, Orchestre de la Suisse Romande och Los Angeles Philharmonic Orchestra tillsammans med dirigenter som Jakov Kreizberg, Andrew Davis, Emmanuel Krivine, Claus Peter Flor och Neeme Järvi. Kvällens konsert är Nelson Goerners andra gästspel med HSO, första gången var i januari 2010, då han framförde Chopins andra pianokonsert.
Rolf Martinsson (f.1956) Open Mind Rolf Martinsson – HSO:s Composer in Residence 2014–2017 – är en av Sveriges ledande tonsättare med en rad internationella framföranden i Berlin, Wien, London, New York, Tokyo, Amsterdam i samarbete med solister som Lisa Larsson, Anne-Sofie von Otter, Martin Fröst, Håkan Hardenberger och orkestrar som Cleveland Orchestra, BBC Symphony Orchestra, Academy of St Martin in the Fields, Detroit och Boston Symphony Orchestra. Martinsson är Composer in Residence med Netherlands Philharmonic Orchestra i Concertgebouw, Amsterdam säsongen 2014-2015. År 2008 presenterades över 20 av hans verk under Stockholm International Composer Festival. Samarbetet med sopranen Lisa Larsson har lett till en rad vokalverk och de internationella samarbetena inkluderar Tonhalle-Orchester Zürich, Philharmonia Orchestra, Netherlands Philharmo-
nic Orchestra, Helsinki Philharmonic Orchestra, Göteborgs Symfoniker, Scottish Chamber Orchestra, Stuttgart Kammerorchester, Svenska Kammarorkestern med flera. Martinsson är professor i musikteori med arrangering och komposition vid Musikhögskolan i Malmö och ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. Med titeln Open Mind avses ett kort öppningsverk men också en öppenhet för olika musikaliska idéer, gester och stilar och en stark vilja att kommunicera. Harmoniska strukturer, melodiska linjer och färgrik instrumentation utgör grunden för verket. En niotonsskala är utgångspunkt för det musikaliska materialet men kontrasterar samtidigt mot partier med friare tonmaterial. Verket är framfört ett sextiotal gånger världen över, bland annat av Kungliga Filharmoniska Orkestern i Carnegie Hall, New York.
Ludwig van Beethoven (1770–1827) Pianokonsert nr 2 B-dur opus 19 Den 2 november 1792 lämnade den snart 22årige Ludwig van Beethoven hemstaden Bonn, med ordinarie postvagn söderut mot Frankfurt. Resans slutmål var Europas musikmetropol – Wien. Greve Waldstein, en av hans främsta välgörare, hade skrivit ett berömt avskedsbrev till den unge musikern, där han bland annat förutspådde att Beethoven genom idogt arbete skulle komma att ”ta emot Mozarts ande ur Haydns händer”. Under den första tiden i Wien etablerade Beethoven sig snabbt som pianovirtuos, men bedrev flitiga kompositionsstudier för Haydn, Salieri och Albrechtsberger. Han studerade också flitigt den relativt nyligen bortgångne
Mozarts musik. Med sig i bagaget till Wien hade Beethoven en pianokonsert, den i B-dur som senare skulle publiceras som nummer två. Den var alltså den första pianokonserten han skrev, den första versionen skrevs i slutet av 1880-talet. År 1793 omarbetade han konserten första gången, och därefter ytterligare en gång innan det första offentliga framförandet, som kan ha ägt rum vid en av Haydns "Akademier" den 18 december 1795. Det är dock osäkert vilken av de två första konserterna som framfördes vid detta tillfälle. C-durkonserten (nummer ett, opus 15) hade framförts för första gången i mars detta år. De båda konserterna publicerades i sina slutgiltiga versioner år 1801.
Béla Bartók (1881–1945) Konsert för orkester När det andra världskriget utbröt 1939 ställde sig Ungern på axelmakternas sida, trots att riksföreståndaren Miklós Horthy inte hyste några nazistiska eller fascistiska sympatier. Béla Bartók, som ända sedan Hitler tagit makten 1933 vägrat framträda i Tyskland, och även brutit med sitt tyska förlag, kände sig allt mindre tillfreds med situationen i sitt hemland. Beslutet att emigrera blev ofrånkomligt, och i oktober 1940 lämnade han och hustrun Ditta landet, och slog sig ner i New York. Bartók skulle dock aldrig komma att känna sig riktigt hemmastadd i det nya landet, och kort efter ankomsten till USA, i slutet av år 1940, visade sig de första tecknen på att allt inte stod rätt till med Bartóks hälsa. Det som började med stelhet i höger axel, och något år senare tog sig uttryck i såväl häftiga som oförklarliga feberattacker, visade sig – när läkarna slutligen lyckades ställa diagnos – vara bland de värsta av tänkbara åkommor; leukemi. Komponerandet gick till att börja med trögt. Åtminstone till dess att en viss Serge Koussevitzky kom in i bilden. Denne var sedan mitten av 20-talet ledare för Boston Symphony Orchestra och en synnerligen drivande kraft när det gällde att verka för den samtida musiken, han låg bland annat bakom beställningarna av Ravels orkestrering av Mussorgskijs Tavlor på en utställning, Stravinskys Psalmsymfoni och Ravels Piano-konsert i G-dur. Genom Koussevitzky fick Bartók en beställning på ett stort orkesterverk, vilket han komponerade i början av hösten 1943, och som uruppfördes den 1 december 1944 i Symphony Hall, Boston. Titeln – Konsert för
orkester – valde han med tanke på det solistiska och virtuosa sätt han behandlat de olika instrumentgrupperna. Detta har säkerligen medverkat till att göra verket till ett av tonsättarens mest älskade och oftast framförda, utåtriktat och tillgängligt för åhöraren, och på samma gång ett riktigt glansnummer för orkestern. Verket består av fem satser, de två yttersatserna är (faktiskt!) i relativt traditionell sonatform, den första med en långsam inledning, vilken i likhet med den tredje satsen är exempel på Bartóks så kallade ”Nattmusik”, ljudhärmande och naturlyrisk. Den lekfulla andrasatsen, ”Giuoco delle coppie” (ungefär ”Parens lek”) består av fem delar där i tur och ordning fagotter, oboer, klarinetter, flöjter och sordinerade trumpeter leker, varje par ”dansar” parallellt med olika intervalls avstånd. Virveltrumman introducerar och avslutar leken. Sats fyra, det ”avbrutna intermezzot”, bygger på en flödande melodi i växlande taktart som blandas upp med en berömd parodi på Lehárs Då går jag till Maxim (ur Glada änkan). Trots att tonsättarens son en gång hävdade att Bartók i själva verket avsett att förlöjliga Dmitrij Sjostakovitjs pastisch på samma operettmelodi (det berömda marschtemat i Leningradsymfonin), får man nog betrakta det som mest troligt att båda tonsättarna avsett att parodiera Lehár. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Rolf Martinsson (Open Mind) Mats Persson (Beethoven, Bartók)