Söndag 14 december 2014 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Pier Giorgio Morandi Solist: Andrej Power, violin Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt
Rolf Martinsson Tour de force
ca 10 min
Felix Mendelssohn Bartholdy Violinkonsert e-moll
ca 30 min
Allegro molto appassionato – Andante – Allegretto non troppo – Allegro molto vivace
PAUS Giacomo Puccini Capriccio sinfonico
ca 15 min
Jacopo Foroni Ouvertyr till ”Christina di Svezia”
ca 10 min
Giuseppe Verdi Sinfonia Aïda
ca 15 min
Konserten spelas in av:
Söndag Stor, Söndag Mini
Pier Giorgio Morandi dirigent
Dirigering lärde han sig dels vid Mozarteum i Salzburg hos Ferdinand Leitner och i USA för Leonard Bernstein och Seiji Ozawa.
för den italienska operarepertoaren – en eftertraktad gästdirigent vid operahus i bland annat Wien, Frankfurt, Bologna, Bryssel och Seoul. Han har även en diger meritlista på konsertestraden, och bland alla de orkestrar han gästat finns London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Bayerska radions symfoni-orkester, Ungerska radions symfoniorkester, Budapests filharmoniker och Tokyo Phil-harmonic Orchestra.
År 1989 knöts Morandi till Romoperan där han ledde Verdis Ernani och Puccinis Madame Butterfly, men även ett stort antal symfonikonserter. Sedan dess har hans karriär gått stadigt uppåt och idag är han – kanske i synnerhet tack vare sin stora känsla
Här i Sverige har Pier Giorgio Morandi – förutom givetvis en rad framträdanden hos oss i Helsingborg – dirigerat vid GöteborgsOperan (där han i höst dirigerat Puccinis Tosca) och vid Kungliga Operan i Stockholm, där han lett en lång rad uppsättningar.
På dirigentpulten i kväll står HSO:s förste gästdirigent, Pier Giorgio Morandi. Innan vår italienske maestro slog in på dirigentbanan studerade han oboe och komposition vid Giuseppe Verdi-konservatoriet i Milano, där han även under en tid verkade som solooboist vid det mytomspunna operahuset La Scala.
Andrej Power violin Andrej Powers musikaliska bana tog sin början då han blott tre år gammal – på nyårsdagen 1992 – för första gången fick prova på att spela fiol. Han har studerat vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Henryk Kowalski, och i Zürich för den närmast legendariske professor Zakhar Bron. Genom åren har Andrej Power vunnit priser i en rad tävlingar, bland annat har han vunnit Berlingske Tidendes tävling i Köpenhamn, den italienska Rovere d’Oro och så vann han andra pris i den första internationella Stradivariustävlingen i Salt Lake City år 2007. En trogen och minnesgod konsertbesökare kanske minns att Andrej Power också vann
den svenska uttagningen till EBU Young Musicians här i Helsingborg i februari 2004. Kvällens solist har framträtt med bl.a. Nationaloperans orkester i Peking, Moskvafilharmonin, Utah Symphony, Göteborgs Symfoniker och Kungliga Hovkapellet. Sedan hösten 2011 är han förste konsertmästare i Norrköpings Symfoniorkester, och nu i somras tillträdde han på samma tjänst i Kungliga Filharmonikerna i Stockholm. Andrej Power spelar på en violin som byggdes i Venedig år 1695 av Matteo Goffriller, som ställs till hans förfogande av en anonym sponsor.
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se
Rolf Martinsson (f.1956) Tour de force Tour de force är ett kort, energifyllt och dramatiskt öppningsverk. Och precis som titeln säger, ett kraftprov, i alla fall för upphovsmannen men kanske också för exekutörerna och publiken. Formen kan beskrivas som ett enda långt crescendo i dynamik, tempoökningar och dramatik, ett crescendo som också får stå för beskrivningen av den
stegring som uppstår när antalet spelande instrument efterhand ökar. Var och en av de musikaliska parametrarna melodik, harmonik, rytmik, dynamik, klangfärg och tempo genomgår sin egensinniga stegring till den oundvikliga gemensamma eruptionen i slutet av verket.
Felix Mendelssohn Bartholdy (1809–47) Violinkonsert e-moll opus 64 Felix Mendelssohn växte upp i ett mycket burget och kultiverat hem. 10 år gammal sattes han i Berlins bästa musikskola och inom ett år hade han komponerat 50 större och mindre musikverk. Sedan gick allt i rasande fart fram till att hans ungdomskompositioner kulminerade med ouvertyren till En midsommarnattsdröm. Mendelssohn var då 17 år. Nästan 20 år senare, 1844, tillkom hans kanske mest berömda verk, violinkonserten i e-moll. Mendelssohn var då ledare för Gewandhausorkestern i Leipzig. I vänskapskretsen hade han två av tidens främsta violinister, Joseph Joachim och Ferdinand David. Inspirerad av dem komponerade han violinkonserten som året därpå uruppfördes med Gewandhaus-
orkestern under ledning av dansken Niels W. Gade och med Ferdinand David som solist. Efter en kort orkesterintroduktion kommer solisten in direkt med huvudtemat, som sedan upprepas av orkestern. Ett andra tema kastas in, och genomföringen mynnar ut i solistens stora kadens. Reprisen bjuder många variationer och i första satsens final blandas de båda temana under ett ständigt ökande tempo. Första satsen övergår direkt i den andra via fagotterna innan fiolen tar upp satsens vackert sångbara melodi. Ett särskilt litet avsnitt med solisten och orkesterns stråkar leder över till den muntra tredjesatsen, som påminner om En midsommarnattsdröm. I en jublande final blandas satsens båda teman med djärva språng i solostämman.
Giacomo Puccini (1858–1924) Capriccio sinfonico Puccini växte upp i en familj där man varit musiker i flera generationer. Trots små omständigheter efter faderns allt för tidiga död, lyckades modern låta Giacomo ta musiklektioner från fem års ålder. Vid tio var han fullfjädrad organist och anställdes som sådan hos Benedictinernunnorna i Lucca.
Att Puccini slog in på kompositörsbanan kan vi tacka Verdi för. Efter att ha sett en föreställning av Aïda i Pisa stod vägen klar för honom. Han ville studera komposition, men hade inga medel att betala avgiften vid konservatoriet i Milano. Mamman skrev då till drottning Margherita, som beviljade honom ett
litet stipendium. Men han hade ständigt ont om pengar och tvingades leva bohemliv på kaféer och billiga härbärgen. Alltså det liv han sedan beskriver i sin opera La bohème. Vid konservatoriet komponerade han orkesterstycket Capriccio sinfonico, som efter ett
framförande med konservatoriets orkester fick mycket beröm. Musiken är dramatisk och det är lätt att höra att opera låg i hans sinne. Den som känner igen sig i Tosca är inte fel ute.
Jacopo Foroni (1824–58) Ouvertyr till Christina di Svezia Foroni var mycket musikbegåvad och spelade både cello och piano och framträdde som tonåring vid offentliga konserter i Verona. Hans första opera spelades på Teatro Re i Milano, men sedan han deltagit i ett uppror i Milano mot österrikarna fann han det säkrast att befinna sig på resande fot tillsammans med ett operasällskap.
Inte långt därefter hamnade han i Stockholm, där han blev något av en gunstling i de högre kretsarna. Han ombads leda Hovkapellet och komponerade operan Cristina di Svezia. Musiken är sällan spelad men innehåller mycket underbar belcantomusik. Om den dynamiska ouvertyren känns bekant, så är det säkert ett eko av ”Näckens polska” som anas.
Giuseppe Verdi (1813–1901) Sinfonia Aïda Ingen kompositör är så synonym med opera som Giuseppe Verdi. Under sin långa levnad skrev han 26 operor, den sista, Falstaff, vid 80 års ålder. Verdi kom från en enkel familj, hans pappa drev ett värdshus utanför Busetto i norra Italien. Tidigt visade Verdi intresse för musik och hans pappa köpte ett gammalt piano åt honom. Och redan vid 12 års ålder blev han organist i hembyns kyrka. Men möjligheten att utveckla sin musik på allvar fick han först när en musikintresserad köpman beslöt hjälpa honom ekonomiskt. 1839 uppfördes hans första opera, men det var Nebukadnessar, som hade premiär 1842, som gjorde honom berömd. Operan blev något av en landsplåga och så fortsatte succéerna med operor som Rigoletto, La traviata och Trubaduren. I november 1869 fick han en beställning från vicekungen av Egypten att skriva en opera för att fira Kairos nya operahus och öppnandet av Suezkanalen. Men
operan försenades genom fransk-preussiska kriget, då kostymerna till operan fastnade i Paris. Slutligen, i december 1871, kunde Aïda få sitt uruppförande i Kairo. Och några veckor senare var det dags för La Scala i Milano. Till den öppningen hade Verdi komponerat en lång ouvertyr, men bestämde sig i sista stund för att plocka ut den igen och låta det lilla preludiet inleda. Ouvertyren, eller Sinfonian, som den kallas här, blev liggande ända till 1940-talet, då den togs upp av Toscanini. Det cirka 10 minuter långa orkesterstycket är baserat på ett tema i flöjterna från Aïdas aria i tredje akten. I dag betraktas det som ett symfoniskt poem och förekommer allt oftare i konsertrepertoaren, om än ännu ganska sällsynt. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Rolf Martinsson (Martinsson) Tommie Ling (övriga verk)