Torsdag 15 januari 2015 kl 19.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Alexander Vedernikov Solist: Boris Brovtsyn, violin Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Kirsti Kuusk
Nikolaj Mjaskovskij Symfoni nr 21 fiss-moll
ca 15 min
Andante sostenuto – Allegro non troppo, ma con impeto – Andante
Sergej Prokofjev Violinkonsert nr 1 D-dur
ca 25 min
Andantino Scherzo: Vivacissimo Moderato
PAUS Franz Schubert Symfoni nr 8 h-moll ”Den ofullbordade”
ca 25 min
Allegro moderato Andante con moto
Torsdag Stor, Torsdag Mellan
Alexander Vedernikov dirigent Alexander Vedernikov – som under det senaste decenniet varit en kär och regelbunden gäst hos HSO – är i musikvärlden kanske allra mest känd för sin period som chefdirigent på Bolsjojteatern i Moskva (2001–09). Under denna period hade Vedernikov stor del i återupprättandet av denna anrika ensembles konstnärliga anseende. Han ledde en lång rad uppsättningar på Bolsjoj, bland annat Tjajkovskijs Eugen Onegin, Prokofjevs Askungen och Puccinis Turandot. Under Vedernikovs ledning utvecklades även Bolsjojorkesterns konsert- och turnéverksamhet. Direkt efter sin period vid Bolsjojteatern tillträdde han år 2009 som chefdirigent för Odense Symfoniorkester. Vedernikov arbetar dessutom regelbundet med orkestrar som
London Philharmonic Orchestra, City of Birmingham Symphony Orchestra, BBC Symphony Orchestra, Orchestre Philharmonique de Radio France, Bergen Filharmoniske Orkester och Göteborgs Symfoniker. Han har också bland annat gästat Staatskapelle Dresden, Tokyo Philharmonic Orchestra, Orchestre Symphonique de Montréal och National Symphony Orchestra i Washington, D.C.. Som operadirigent är Vedernikov en flitigt anlitad gäst hos Komische Oper i Berlin, och har arbetat vid bland annat La Scalaoperan i Milano, Romoperan och Bastiljoperan i Paris. För ett par år sedan debuterade han vid Zürichoperan och under förra säsongen på Metropolitanoperan i New York, där han ledde Tjajkovskijs Eugen Onegin.
Boris Brovtsyn violin Boris Brovtsyn tog examen vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva år 1999, och fortsatte därefter sina studier vid Guildhall School of Music and Drama för David Takeno. Därefter har han haft sin huvudsakliga bas i London. Redan 1998 debuterade han i England med BBC Philharmonic Orchestra under ledning av Rumon Gamba. I början av 2000-talet nådde Boris Brovtsyn en rad framskjutna placeringar i internationella violintävlingar, bland annat en finalplats i Queen Elizabeth-tävlingen 2001 och första pris i Tibor Varga-tävlingen. Han har framträtt vid en rad större musikfestivaler, exempelvis i Verbier, Lugano, Edinburgh, Oxford och Jerusalem.
Som solist har Brovtsyn bland annat framträtt med Orchestre Philharmonique de Strasbourg, Orchestre Philharmonique de MonteCarlo, City of Birmingham Symphony Orchestra, BBC Scottish Symphony Orchestra, Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin, Orchestre de la Suisse Romande, Warszawafilharmonin, Moskvas statliga symfoniorkester, Sao Paulo symfoniorkester och Utah Symphony Orchestra. I den långa rad av namnkunniga dirigenter han samarbetat med finner man Sir Neville Marriner, Gerd Albrecht, Marek Janowski, Neeme Järvi, Yan Pascal Tortelier, Gilbert Varga, Antoni Wit, Alexander Lazarev och Vassily Sinaisky.
Nikolaj Mjaskovskij 1881–1950 Symfoni nr 21 fiss-moll opus 51 Fast föga känd i väst var Nikolaj Mjaskovskij en av de flitigaste 1900-talskompositörerna i Ryssland. Född i Modlin i nuvarande Polen studerade han komposition för RimskijKorsakov i S:t Petersburg under åren 1906– 11. Själv blev Mjaskovskij lärare i komposition vid konservatoriet i Moskva 1921. Under sin levnad hann han med 27 symfonier, en violinoch en cellokonsert, ett otal orkesterverk samt kammar- och pianomusik. Rysk diktning och historia var hans största inspirationskälla. Hans stil går från senromantik till neoklassicism och gärna med revolutionär glöd. Vilket tilltalade Stalin. Den symfoni vi skall höra ikväll är visserligen ensatsig och bara drygt 15 minuter lång men tilldelades Stalinpriset år 1940. Ett pris
Mjaskovskij fick inte mindre än fem gånger. Han begåvades dessutom med Leninordern och utsågs 1946 till ”Folkets artist” i Sovjet. Han satt i mängder med musikaliska kommittéer, var kritiker och statlig förläggare av musikaliska verk. Hans influens på det sovjetryska musiklivet var stort. Idag är Mjaskovskij nog mera känd för sina båda elever, Chatjaturjan och Kabalevskij, än vad han själv är. Men lyssnar man till hans musik får man lätt intrycket att han är bortglömd i onödan. Kolla gärna på Spotify. Men sök då på den engelska stavningen Myaskovsky. Annars hittar man inget.
Sergej Prokofjev (1891–1953) Violinkonsert nr 1 D-dur opus 19 Kvällens andra ryska tonsättare, Sergej Prokofjev, var 10 år yngre men god vän med Mjaskovskij, som hade stort inflytande över Prokofjev. Han föddes i Krasne i nuvarande Ukraina och fick pianolektioner av sin mamma. Han utvecklade stor fallenhet både för pianot och för att komponera. Vid 16 års ålder kom den första pianosonaten. Vid 20 första pianokonserten och fem år senare den violinkonsert som står på kvällens program. Till skillnad från Mjakovskij hade Prokofjev ett djärvt och nyskapande tonspråk. Pianokonserten fick också omdömet av en dåtida kritiker att den mest lät som "en primitiv kakofoni, som inte förtjänar att kallas musik". Nåja, den kritikern lär ha ångrat sitt utfall. Sergej Prokofjev räknas numera, vid sidan av
Stravinsky, Rachmaninov och Sjostakovitj, som en av 1900-talets mest framstående kompositörer med ryskt ursprung. När bolsjevikerna tog makten 1917 valde Prokofjev att i perioder vistas omväxlande i USA och Frankrike. 1936 blev dock hans hemlängtan för stor och han bosatte sig permanent i Sovjet. Vilket han till stor del fick ångra resten av sitt liv. Han blev av Stalin och makten anklagad för att skriva ”värdelöst och skadligt skräp”. 1948 hade förföljelserna knäckt honom och han böjde sig ödmjukt. Under sina sista fem år skrev han musik som passade makten.
Violinkonserten tillkom också i Ryssland, men före flykten till väst. Den fullbordades sommaren 1917, men det skulle dröja sju år innan den uruppfördes i Paris under Serge Koussevitskijs ledning och med Marcel Darieux som solist. Premiären blev väl sådär, då ett verk av Stravinsky överglänste honom i de efterföljande recensionerna.
Konserten har tre satser och inleds eteriskt av orkestern innan solisten faller in och satsen utvecklar sig. De tre satserna går i D-dur, emoll och g-moll. Första satsen komponerades redan 1915 under en häftig kärlekshistoria med Nina Mescherskaya. De båda efterföljande satserna sägs vara inspirerade av Karol Szymanowskis Mythes, som Prokofjev hörde vid en konsert 1916.
Franz Schubert (1797–1828) Symfoni nr 8 h-moll ”Den ofullbordade” När Franz Schubert dog, knappt 32 år gammal, hade han skrivit över 500 lieder. Hans melodiska flöde och poetiska känsla var unika och enbart för dessa sånger hade han haft en plats bland de stora kompositörerna. Men han skrev dessutom nio symfonier, varav de två sista räknas till de symfoniska mästerverken. Nummer 8 i h-moll tillkom året 1822. Det vill säga de två satser vi känner i dag. Men av olika skäl blev det inte flera just då. Året därpå blev Schubert hedersmedlem i musikföreningen i Graz. Och som tack för detta lovade han sända föreningen en av sina symfonier i partitur. Men tiden gick och inget partitur syntes till. Först hösten 1824 damp den ofullbordade åttonde symfonin ned. Schuberts vän och tillskyndare i Graz, Anselm Hüttenbrenner, tog hand om partituret, som bestod av de båda kompletta satserna och tre sidor av ett scherzo. Inget mera kom. Nu frågar sig musikhistorikerna vad som hände sedan. Varför blev partituret liggande i Hüttenbrenners skrivbordslåda i över 40 år? Glömdes det bort? Eller hade Hüttenbrenner på något sätt
lyckats förstöra resterande partitur och kände skuld? Varför dröjde han i över 40 år innan han, på sin ålders höst, kallade till sig Wiendirigenten Johann von Herbeck och presenterade manuskriptet för honom? Von Herbeck uruppförde Schuberts åtta den 17 december 1865. Redan då experimenterade man med tillägg till den ofullbordade. Von Herbeck lade till sista satsen ur Schuberts tredje symfoni som final. Mycket har lagts till och många har känt sig kallade att ”slutföra” symfonin. En version gavs för inte allt för länge sedan i Helsingborgs Konserthus. Men inget har hittills tillförts som överträffar de båda satserna i komplexitet och sammanhang. Schuberts ofullbordade skall spelas som den lämnats. Fullbordad i sitt ofullbordade skick. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Tommie Ling
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se