Söndag 1 februari 2015 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Stefan Solyom Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren
Elfrida Andrée Konsertouvertyr D-dur
ca 10 min
Wolfgang Amadeus Mozart Symfoni nr 38 D-dur ”Pragsymfonin”
ca 30 min
Adagio – Allegro Andante Presto
PAUS Benjamin Staern Polar Vortex, Symphony no. 1 for Orchestra
ca 30 min
Frozen City Northern Lights (Intermezzo) Volcanic Eruption (Finale)
Söndag Stor, Söndag Mini
Stefan Solyom dirigent Stefan Solyom – som gör sin första säsong som chefdirigent för Helsingborgs Symfoniorkester – är inte precis någon alldeles ny bekantskap, åtminstone inte för den regelbundne konsertbesökaren. Stefan och HSO har en relation som sträcker sig ända tillbaks till slutet av 1990-talet, då han bland annat vann orkesterns egen tävling för unga svenska dirigenter. Sedan dess har han varit en uppskattad gästdirigent vid minst ett dussintal abonnemangskonserter. Slutet av 1990-talet var just tiden då Solyoms dirigentkarriär tog fart, han debuterade vid Kungliga Operan 1999, vann 1:a pris i Sibeliustävlingen i Helsingfors 2000 och debuterade på Komische Oper i Berlin (Rossinis Barberaren i Sevilla) 2002. Som gästdirigent återkommer Solyom regelbundet till bland andra Kungliga filharmoniker-
na i Stockholm, Göteborgs Symfoniker, Lahtis Symfoniorkester, radioorkestrarna i Leipzig och Stuttgart samt Dresdner Philharmonie. Sedan 2009 är han chefdirigent för anrika Deutsches Nationaltheater & Staatskapelle Weimar, en institution med stolta anor där man bland Stefans företrädare hittar storheter som J.S. Bach och Franz Liszt. Åren 2006–09 var han Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony Orchestra och under en treårsperiod 2010–13 förste gästdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. På Kungliga Operan i Stockholm har Solyom sedan debuten för ett och ett halvt decennium sedan dirigerat en lång rad uppsättningar. På Frankfurtoperan har han bland annat gjort Gounods Romeo och Julia och Puccinis Tosca, den sistnämnda ledde han även vid sin debut på Opéra National de Paris år 2009.
Elfrida Andrée (1841–1929) Konsertouvertyr i D-dur Elfrida Andrées hela produktion består av drygt 100 verk och av de sexton verk för orkester som finns är egentligen bara tre komponerade med tanke på symfoniorkester. Det gäller hennes båda symfonier (1869 och 1879) och denna Konsertouvertyr (1873). Man kan räkna ouvertyren till hennes opera Fritiofs saga hit också, men hennes övriga orkesterverk är arrangemang av kompositioner för andra besättningar. Främst tänker man nog på Elfrida Andrée som den stora pionjären, flickan från Visby som föddes under den konservativa ståndsriksdagens tid när det varken fanns utbildning eller yrken öppna för kvinnor. Elfridas far var
liberal och arbetade politiskt. Hans dotter Elfrida genomförde flera av hans politiska idéer som innebar större frihet för kvinnor. År 1857 var Elfrida Andrée den första kvinnan i Sverige som tog organistexamen vid Musikaliska akademiens undervisningsverk, givetvis som privatist, eftersom utbildningen endast gavs för män. 1861 lyckades hon med pappans hjälp driva igenom en lagändring så att kvinnor kunde söka tjänster som organister och 1867 blev hon landets första kvinnliga domkyrkoorganist – i Göteborg som då var den mest radikalt liberala staden i Sverige. Tjänsten som domkyrkoorganist hade hon till sin död 1929. En annan lagändring hon
genomdrev var att kvinnor kunde vara telegrafister (1865), vilket senare blev ett populärt kvinnoyrke. Emancipationsepoken brukar man kalla åren mellan cirka 1850 fram till 1921. Under denna period gjordes successivt de stora lagändringar som innebar att kvinnor 1921 fick rösträtt, att alla kvinnor blev myndiga personer och fick ta hand om sin ekonomi och ta ansvar för sina barn vid en eventuell skilsmässa. Tidigare hade i princip alltid en manlig förmyndare krävts. Elfrida Andrée var också den första kvinnan i landet som komponerade för orkester. Hennes första symfoni blev radikalt nerskriven och i samband med det formulerade hon sitt motto: ”Det kvinnliga släktets höjande”. Att komponera för orkester var en utmaning för en kvinna. De hade inte tillgång till orkestern mer än som publik och Elfrida spelade visserligen både harpa och violin, men någon orkesterpraktik hade hon aldrig. Trots det är hennes instrumentation utmärkt, vilket sannolikt beror på att hon använde orgeln – vars stämmor var intonerade efter orkesterinstrumenten och hade dess namn – för att kontrollera att allt fungerade.
Manuskriptet till Konsertouvertyr är daterat i mars 1873. Att vara kvinna och tonsättare innebar att alla medel var tillåtna att förhindra att musiken spelades eller att hennes namn nämndes. Men Elfrida Andrées organisttjänst var relativt välavlönad, och våren 1877 hyrde hon musikerna i Musikföreningen och gav en konsert i Börssalen i Göteborg med egen musik på programmet, bland annat denna Konsertouvertyr. Trots att konserten var privat, recenserades den i Handelstidningen och hon fick ett gott omdöme. Dessutom tillades det att det ”var en ovanlig syn att se en qvinna på kapellmästarens pall, anförande en orkester: men hon är sin post fullt vuxen, och der tycks till och med hennes rätta plats vara.” Hon var inte bara vår första kvinnliga domkyrkoorganist utan också vår första kvinnliga orkesterdirigent. Trots stort motstånd lyckades hon få ytterligare några verk framförda i Göteborg och efter 1900 var hon ofta dirigent vid Arbetareinstitutets folkkonserter. Fram till början av 1990-talet spelades varken Andrées eller – med något enda undantag – några andra kvinnliga tonsättares musik. Det är betecknande att först 1998 trycktes ouvertyren upp av förlaget Walla Walla i New York och under de senaste 20 åren har Elfrida Andrées musik blivit mer uppmärksammad.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756–91) Symfoni nr 38 D-dur K 504 ”Pragsymfonin” Av alla Mozarts symfonier är det bara en handfull som är välkända av den stora publiken och som ofta spelas. Till dem hör Pragsymfonin, som fullbordades i Wien den 6 december 1786 och uruppfördes den 19 januari 1787 i Prag, dit Mozart hade blivit inbjuden för att framföra Figaros bröllop. Operan hade tidigare getts i Wien men med föga framgång, mycket beroende på librettots skarpa kritik av aristokratin med alla dess
privilegier och den positiva framställningen av tjänstefolket. Då den nya symfonin uruppfördes i januari 1787 jublade publiken inte bara för den, utan också för hans improvisationer över arian ”Non più andrai” ur Figaros bröllop. Pragsymfonin kallas också för symfonin utan menuett, den har bara tre satser. Den
påminner därigenom om de korta italienska sinfoniorna som komponerades under hela 1700-talet. Men Pragsymfonin har inga drag av 1700-talets tidiga sinfonia, utan är en innehållsrik symfoni i den wienklassiska stilen. Möjligen menade Mozart att den dansanta menuetten inte passade i den allvarliga symfonin? Mycket av de intrikata lustigheterna från musiken till Figaros bröllop återfinns i symfonin, men tankarna går också till operan Don Giovanni, som han ännu inte hade börjat komponera. Succén med Figaro i Prag medförde en beställning på ytterligare en opera – och det blev Don Giovanni, som uruppfördes i Prag hösten 1787. I första satsens långsamma inledning hör man stengästens dånande slag på Don Giovannis port.
Det allvarliga, demoniska, trotsiga och melankoliska som färgar operan fanns alltså inom Mozart redan innan han hade läst da Pontes text om Don Giovanni. I den omfångsrika första satsen finns avsnitt som påminner om musiken i hans senare kompositioner. Genomföringen är magnifik med ett avancerat kontrapunktiskt arbete som bygger på allegrots första tema. Den långsamma mellansatsens huvudtema skimrar av vemod men här finns också partier som för tanken till den kommande operan. I sista satsen springer effektfullt snabba figurer fram. Man brukar tala om de tre symfonierna från sommaren 1788 (nr 39-41) som kulmen på Mozarts symfoniska skapande, men utan tvekan ingår även Pragsymfonin i denna kulmen.
Benjamin Staern (f. 1978) Polar Vortex, Symphony No. 1 for Orchestra (2014) Polar Vortex betyder polära virvlar som orsakar dramatiska väderförhållanden. Symfonin är en klanglig resa i tre satser som skildrar väderförhållanden jorden runt. Det var till exempel 50 graders kyla i USA och Kanada för några år sedan, det har varit vulkaniska eller meteoriska utbrott, extrem värme har det varit med jämna mellanrum i Australien och kyla eller stormar har återkommit på olika platser jorden runt. Den första satsen, ”Frozen City” skildrar en stad i total förfrysning, isklanger skildrar kylan, mängder av snö ligger på marken men solen lyser starkt genom ett fönster som en ljuspelare i en gigantisk katedral. Man hör vindar som då och då passerar förbi i kraftiga vindbyar.
Den andra satsen ”Northern Lights” har klanger som framkallar ett norrskensliknande skimmer över orkestersatsen. Men karaktären byts, i musiken skildras hur värmen stiger, hur lava flyter upp och hur isen börjar smälta. Den tredje satsen, ”Volcanic Eruption”, är en rituell dans och hedniska riter som skildras i intensiva och vackra klanger. Polar Vortex är Benjamin Staerns första symfoni och den skrevs på beställning av Kungl. Musikaliska Akademien som en gåva till de orkestrar som år 2012 fyllde 100 år: Gävle, Norrköping och Helsingborg. Verket uruppfördes hösten 2014 i Gävle, nu framförs det i Helsingborg och senare i vår blir det Norrköpings tur. Artistpresentation: Mats Persson Verkkommentarer: Eva Öhrström
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se