Söndag 26 april 2015 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Nazanin Aghakhani Solist: Filip Draglund, trumpet (DIPLOMAND) Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Kirsti Kuusk
Johannes Brahms Tragisk ouvertyr
ca 15 min
Benjamin Staern Surprise! Concertino för trumpet och liten orkester
ca 20 min
URUPPFÖRANDE
Joseph Haydn Trumpetkonsert Ess-dur Allegro Andante Finale: Allegro
PAUS
Introduction – Fantasia Aria Scherzo ca 15 min
Johannes Brahms Haydnvariationer
ca 20 min
Chorale S:t Antoni: Andante Variation I: Poco più animato Variation II: Più vivace Variation III: Con moto Variation IV: Andante con moto Variation V: Vivace Variation VI: Vivace Variation VII: Grazioso Variation VIII: Presto non troppo Finale: Andante
Konserten spelas in av:
Söndag Stor, Söndag Mellan
Nazanin Aghakhani dirigent Kvällens dirigent är född i Wien, men är av persisk börd. Under 1990-talet studerade hon piano vid konservatoriet i Wien, och kring millennieskiftet påbörjade hon sin dirigentutbildning. Först vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien, och mellan 2002 och 2006 vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Jorma Panula. Hon har även deltagit i masterclasses för bland andra Alangilbert och Jukka-Pekka Saraste. Under studietiden i Stockholm hann Nazanin Aghakhani även med att studera komposition, och då i synnerhet elektroakustisk musik. Efter studierna i Stockholm avslutade Aghakhani sina studier med två år vid Sibelius-Akademin i Helsingfors, där hon studerade för Leif Segerstam.
Nazanin Aghakhani har gästdirigerat i en rad länder, på senare tid bland annat tyska Neubrandenburger Philharmonie, Norrköpings Symfoniorkester, Åbo filharmoniska orkester och Kuopio symfoniorkester. År 2010 blev hon den första kvinnliga dirigenten någonsin som framträdde i Iran, i och med sin debut framför Teherans symfoniorkester. Förutom att komponera, dirigera och framträda som pianist, ägnar Nazanin Aghakhani också en del av sin tid till att föreläsa om ämnen som orkesterdirigering och kvinnligt ledarskap.
Filip Draglund trumpet Filip Draglund är född i Solna 1987. Han påbörjade musikhögskolestudier i Malmö år 2006, där hans lärare varit Håkan Hardenberger och Bo Nilsson. Efter en semifinalplats i Solistpriset år 2007 följde framträdanden i Royal Albert Hall och Birmingham Symphony Hall. Under de senaste åren har Filip framträtt vid musikfestivaler i Spanien, Italien, Frankrike och Schweiz, där han sommaren 2011 tillsammans med brasskvintetten SoLi var Artist in Residence vid Ticcino Musica i Lugano. Han har också gjort solistframträdanden med bland andra Bayerisches Symphonieorchester i München, Confidencens Sinfonietta och Solna Brass.
År 2013 valde Sveriges Radio P2 Filip Draglund till Sveriges representant i tävlingen New Talent som hölls i Bratislava. I oktober 2014 vann han i Ljunggrenska tävlingen, en av vårt lands finaste utmärkelser för unga musiker. Juryn tilldelade Filip första priset på 100 000 kronor med motiveringen: ”En exceptionell talang som med bländande teknik får sitt instrument att sjunga.” Kvällens konsert är Filip Draglunds diplomkonsert efter solistdiplomutbildning för Håkan Hardenberger vid Musikhögskolan i Malmö, men han har i detta läsår även påbörjat diplomutbildning i interpretation vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där Joakim Agnas är hans lärare.
Johannes Brahms (1833–97) Tragisk ouvertyr Johannes Brahms båda orkesterouvertyrer tillkom nästan samtidigt under sommaren 1880 i Bad Ischl. Den glada Akademisk festouvertyr opus 80 och den sorgliga Tragisk ouvertyr opus 81. När Brahms hade komponerat klart skrev han till sin förläggare Simrock: ”Jag kunde inte låta bli att också skriva en tragisk ouvertyr.” Båda ouvertyrerna var en sorts beställningsverk. Den tragiska eller ”den gråtande” ouvertyren var tänkt som en introduktion till en nyproduktion av Goethes Faust som skulle ges på Burghtheater i Wien. Motiven i ouverturen hade Brahms skrivit ner i sin anteckningsbok i skisser redan kring 1869, samtidigt som han
skrev Libesliederwalzer och Altrapsodi, den senare även den med utgångspunkter i Goethes texter. Clara Schumann och Brahms spelade ouvertyren i en fyrhändig version på hennes födelsedag den 3 september. I början av december hade Joseph Joachim rättat en del i partituret. Den 26 december 1880 gavs den för första gången av Wienfilharmonikerna med Carl Richter som dirigent och därefter flera gånger under 1881. Eftersom Brahms position som tonsättare för orkesterverk var långt ifrån självklar under hans levnadstid var mottagandet kallt de första åren, vilket sedan drastiskt förändrades till det positiva.
Joseph Haydn (1732–1809) Trumpetkonsert Ess-dur Haydn komponerade sin trumpetkonsert år 1796, efter det att han återkommit från London för andra och sista gången. Den komponerades speciellt för en klafftrumpet i E, en uppfinning som hans vän Anton Weidinger spelade på och felaktigt har blivit ansedd som dess uppfinnare. Klafftrumpeten innebar att man, till skillnad från naturtrumpeten, kunde spela i flera tonarter och även i ett lägre register, men på bekostnad av den glänsande ton som naturtrumpeten hade. Klafftrumpeten användes bara en kort period innan den ersattes av ventiltrumpeten. De mest kända verken som komponerades för klafftrumpeten är
Haydns och Hummels konserter. Idag spelas de dock på en modern Ess-trumpet. Att Haydn var intresserad av instrumentets kromatiska möjligheter avslöjas av den kromatiska skalan i tredje satsen. Den första satsen är känd för sin ekvilibristiska kadens i satsens slut. Haydn har skrivit en fermat i partituret och det innebär att kadensen improviserades av Weidinger. Filip Draglund spelar en kadens som han själv har gjort. Den sista satsen har ett mycket känt tema som glatt utvecklar sig och springer iväg.
Benjamin Staern (f. 1978) Surprise! Concertino för trumpet och liten orkester (2015) Verket skrevs på beställning av Filip Draglund till hans diplomkonsert. Det innebär att kvällens konsert är ett uruppförande. Staern skriver att det är en lyrisk konsert i tre satser
för C-trumpet och liten orkester som består av dubbelt träblås, två horn samt slagverk, harpa och stråk. Tonsättaren har syftat till att fokusera klangen från den wienklassiska traditio-
nen och har sökt att få klangen ”mjuk som sammet”. Trumpetsolot fungerar som en sångare utan ord, orkestern som en kör. Första satsen börjar briljant, det är en kantabel sats där solisten kommenterar orkesterns partier spontant och glatt. I andra delen kommenterar orkestern trumpetens partier. Ett
tapto från trumpeten gör att träblåset blir rasande och satsen slutar med endast trumpet mot bakgrund av ett kluster i stråket och virveltrumma. Andra satsen har beteckningen Aria och är ännu en kantabel sats med plötsliga temposkiftningar och stämningar medan tredje satsen, Scherzo är lekfull och sprallig.
Johannes Brahms (1833–97) Haydnvariationer Brahms komponerade gärna variationsverk. Ett av hans tidigaste var Händelvariationerna om vilka Wagner yttrade: ”Man ser där hur mycket som ännu går att åstadkomma inom de gamla formerna när det kommer någon som förstår att behandla dem.” Nu var Wagner och Brahms inte bästa vänner, men det fanns respekt mellan dem. Idén till variationerna över ett tema av Haydn, fick Brahms när Haydnforskaren och bibliotekarien Karl Ferdinand Pohl på Wiens Gesellschaft der Musikfreunde visade Brahms några opublicerade manuskript som han trodde var komponerade av Haydn. Vad Brahms inte visste, var att kompositionen inte alls var komponerad av Haydn och fortfarande är upphovsmannen okänd. Brahms kopierade koralen till S:t Antoni och två år senare började han komponera, även denna gång under en sommarsemester. Sommaren 1873 tillbringade han i byn Tutzing nära München. Han var 40 år gammal och hans karriär hade gått bra. Han var dirigent för en kör och orkester i Wien och under sommaren skulle han vila. Han hade komponerat två stråkkvartetter och han komponerade på sin första symfoni, ett arbete som hade sysselsatt
honom i mer än tjugo år och han plågades av tvivel på sin förmåga att komponera symfonier. Under sommaren i Tutzing komponerade han ett större orkesterverk, för att träna sig på att komponera för orkester och det blev Haydnvariationerna. Strukturen på kompositionen är enkel. Tema, åtta variationer och en final. Uruppförandet gavs av Wienfilharmonikerna i november 1873. Variationsverket inleds med temat i blåsarna, i första variationen broderar violinerna med utsmyckningar kring melodin i blåsarna medan andra variationen går i en livlig moll som leder över till en melodisk tredje variation. Fjärde variationen går tillbaka till sorglig moll medan femte är en snabb sats med skickligt instrumenterade kontraster. Sjätte variationen har en marschliknande, dramatisk karaktär som leder över till ett mjukt siciliano som har beteckningen Grazioso. En sista snabb variationssats följer före Finalen, som är byggd över en generalbas som upprepas, kontrapunkteras och utvecklar sig. Verket avslutas med den magnifikt instrumenterade koralmelodin. Artistpresentation: Mats Persson Verkkommentarer: Eva Öhrström
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se