Torsdag 21 maj 2015 kl 19.00 Söndag 24 maj 2015 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Bramwell Tovey Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Amgren
Rolf Martinsson A.S. in Memoriam
ca 10 min
Benjamin Britten Four Sea interludes, ur Peter Grimes
ca 15 min
Dawn Sunday Morning Moonlight Storm
PAUS Hector Berlioz Symphonie fantastique
ca 50 min
Drömmar, passioner En bal Scen på fälten Marsch till avrättningsplatsen Häxsabbat
Torsdag Stor, Torsdag Mellan Söndag Stor, Söndag Mellan
Bramwell Tovey dirigent ”Famed for his amusing, erudite, and delightfully irreverent remarks from the stage, he’s, as one critic put it, ’… the witty bloke everybody wants to sit next to at the pub.’” Eugenia Zukerman, MusicalAmerica.com
Under säsongen 2014–2015 gästdirigerar Tovey bland andra New York Philharmonic, Los Angeles Philharmonic, Cleveland och Philadelphia Orchestra, och symfoniorkestrarna i Chicago, Boston, Sydney, Melbourne, Toronto och Montreal.
Veckans torsdags- och söndagskonserter innebär Bramwell Toveys fjärde gästspel med Helsingborgs Symfoniorkester. Den mångsidige Tovey har sedan år 2000 varit chefdirigent för Vancouver Symphony Orchestra, och han har tidigare varit chefdirigent för såväl Winnipeg Symphony Orchestra som Luxemburgs filharmoniker.
Bramwell Tovey är även verksam som pianist och tonsättare, och som pianist har han ackompanjerat en rad sångare och instrumentalister och gett ut två jazzalbum, Love Walked In (en samling Gershwinsånger med sopranen Tracy Dahl) och All The Things You Are. På båda skivorna medverkar basisten Gil Fournier och trummisen Adrian Peek.
På vår sida av Atlanten har han bland annat gästat London Philharmonic Orchestra, London Symphony Orchestra, Bournemouth Symphony Orchestra och Frankfurts radioorkester. För några år sedan debuterade han dessutom i Australien då han tillsammans med violinisten Christian Tetzlaff gästade Melbourne Symphony Orchestra.
Tonsättaren Bramwell Tovey har beställningsverk för New York Philharmonic, Los Angeles Philharmonic och Toronto Symphony Orchestra på sin meritlista. Dessutom har han skrivit två verk för Canadian Brass – Santa Barbara Sonata för brasskvintett och Manhattan Music för brasskvintett och orkester (symfoni- eller blåsorkester).
Rolf Martinsson (f.1956) A.S. in Memoriam A. S. in Memoriam är komponerat 1999 till minne av Arnold Schönberg och hans mästerverk från 1899, Verklärte Nacht. Jag har tagit ett citat ur hans verk för att göra kopplingen till mitt verk starkare och jag har försökt återspegla det tonspråk, den gestik och de musikaliska karaktärer som finns i
Schönbergs verk. A. S. in Memoriam är ursprungligen komponerat för 15 stråkar men finns även i version för stråkorkester, vilken är tillägnad Neeme Järvi som i maj 2001 uruppförde verket med Göteborgs Symfoniker. Verkkommentar: Rolf Martinsson
Benjamin Britten (1913–76) Four Sea Interludes, ur Peter Grimes Benjamin Brittens opera Peter Grimes är baserad på en dikt med samma namn ur diktsamlingen The Borough av George Crabbe. Dikterna skrevs 1810 och en del av dem skildrar olika aspekter av livet i ett fiktivt litet engelskt kustsamhälle, vilket har tydliga drag av Crabbes – och senare även Brittens – hemstad Aldeburgh i Suffolk på Englands östkust. Operan skildrar den tragiska historien om fiskaren Peter Grimes, som trots att han i prologen frikänns från misstanken om att ha orsakat sin unge lärlings död, fortfarande betraktas som misstänkt av samhällets invånare. Så småningom skaffar han en ny lärling, John, men det dröjer inte länge förrän Grimes älskade Ellen hittar ett blåmärke på pojkens hals. När hon tar upp saken med Grimes avspisar han henne brutalt och drar med sig John därifrån. När byborna får höra om incidenten bestämmer de sig för att konfrontera Grimes. När mobben närmar sig fiskarens stuga skickar han iväg John genom bakdörren, varpå pojken halkar på klipporna, faller och slår ihjäl sig. Grimes ger sig av med sin båt. När Grimes återvänder har man funnit Johns blöta tröja, och ännu en gång samlas mobben för att ställa Grimes till svars. Ännu en gång ger han sig av till havs, denna gång för att sänka sitt fartyg och därmed också ta sitt eget liv. Idén till operan föddes då Britten och hans partner, tenoren Peter Pears, år 1941 befann sig i Kalifornien. Britten råkade läsa en artikel om George Crabbe, och fylldes av nostalgi då han läste om sina hemtrakter. Peter Pears hittade ett exemplar av Crabbes samlade verk
i ett antikvariat och Britten började läsa The Borough. Han berättade själv senare om ögonblicket då han stötte på historien om Peter Grimes: ”Som ett blixtnedslag insåg jag två saker: att jag måste skriva en opera, och var jag hörde hemma.” När Britten återvände till England 1942 engagerades Montagu Slater som librettist, men både Britten och Pears (som givetvis var självskriven i titelrollen) var mycket involverade i att forma berättelsen, och bland annat fördjupa titelkaraktären från originalets ganska entydiga skurkporträtt, till ett offer för onda tungor och samhällskrafter. Dock med rollfigurens mörkare sidor bevarade. Operan fick sin premiär i juni 1945, och tonsättarens egen sammanfattning var att den behandlar ”ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat – individens kamp mot massorna. Ju grymmare samhället är, desto grymmare blir individen.” Det första av de fyra mellanspelen, Dawn, infaller i operan mellan den korta prologen och akt ett, just då Grimes och Ellen sjungit om det lidande som folkets skvaller vållat honom. Det följande, Sunday Morning, fungerar i operan som förspel till akt två, som börjar med att Ellen och Grimes ser byborna gå till kyrkan. Moonlight, det tredje mellanspelet, inleder operans tredje akt efter att den föregående slutat med Johns död, och Grimes spårlösa försvinnande. Sist i sviten av mellanspel kommer Storm, som i operan skildrar den annalkande stormens kulmen mitt i den första akten. Verkkommentar: Mats Persson
Hector Berlioz (1803-69) Symphonie fantastique op 14 “Épisode de la vie d’un artiste” 1830 var ett revolutionsår i Paris och inget kan vara mer typiskt än att det var just detta år som Hector Berlioz kastade in sin bomb Symphonie fantastique i det trötta musikliv som dominerades av idag mer eller mindre bortglömda tonsättare som Spontini och Meyerbeer. Omedelbart kom 26-åringen i rampljuset, han kom att bli symbol för allt det nya. Vid den här tiden hade Berlioz förälskat sig i Shakespeare, eller var det snarare i den irländska skådespelerskan Harriet Smithson, hon som spelade huvudroller i Shakespeares dramer? Som besatt arbetade han under två månader med symfonin. Han fullbordade denna självbiografiska musikaliska bekännelse den 16 april, och gav verket undertiteln En episod ur en konstnärs liv. Det är alltså en programsymfoni, ett femsatsigt verk med en självbiografisk handling om en ung hyperkänslig musikers förtvivlade kärlek. Uruppförandet var bestämt till den 30 maj 1830, och PR-mannen Berlioz hade slagit på stora trumman med en artikel i Le Figaro, där han beskrivit symfonins innehåll. Första satsen inleds av ett Largo, varpå följer ett Allegro fyllt av förvirrade drömmar som verkar vara en vansinnig persons lidelser, men som
också rymmer viss innerlighet, ånger, fruktan och som till sist finner tröst i religionen. Allt detta kunde man lätt acceptera, liksom andra satsens virvlande skildring av en bal. Inte heller reagerade man speciellt negativt över tredje satsens scen på landet där ömsinta kärlekstankar och förhoppningar ger konstnären en stunds vila. Men när Berlioz så beskrev fjärde satsen blev det våldsamma protester. Här förstår han att han blivit försmådd och därför förgiftar han sig med opium. I mardrömmen som följer ser han sig ha mördat sin älskade, och nu förs han genom gatorna till sin egen avrättning. Än värre skulle det bli i finalens häxsabbat där Harriet nu återfinns bland de djävulska varelser som dansar en orgiastisk dans där också dödsmässans gregorianska Dies Iraesekvens (Vredens dag) spelar en stor roll. Dessa hädiska excesser kunde direktören för konsertsalen inte finna sig i, så plötsligt såg sig Berlioz ha engagerat 130 musiker, men sakna konsertlokal. Till slut hade problemen dock lösts och uruppförandet ägde rum den 5 december, då succén också blev oerhörd. Verkkommentar: Stig Jacobsson
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se