Torsdag 10 september 2015 kl 19.00 Söndag 13 september 2015 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Stefan Solyom Solist: Miah Persson, sopran Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren
Richard Wagner Förspel till akt 3 ur Lohengrin
ca 5 min
Richard Strauss Vier letzte Lieder
ca 20 min
Frühling September Beim Schlafengehen Im Abendrot
PAUS Gustav Mahler Symfoni nr 4 G-dur
ca 60 min
Bedächtig, nicht eilen. In gemächlicher Bewegung. Ohne Hast. Ruhevoll (Poco adagio) Sehr behaglich
Torsdag Stor, Torsdag Mellan Söndag Stor, Söndag Mellan
Stefan Solyom dirigent Helsingborgs Symfoniorkesters unge chefsdirigent Stefan Solyom inledde sin tid på denna post under förra säsongen, med allt från säsongsupptakten med Bartóks Konsert för orkester, via konsertversionen av Bernsteins Candide till gästspel i såväl tyska Leverkusen som vid Sibelius-Nielsenfestivalen i Stockholms Konserthus.
Som gästdirigent återkommer Solyom regelbundet till bland andra Kungliga filharmonikerna i Stockholm, Göteborgs Symfoniker, Lahtis Symfoniorkester, Deutsche Kammerphilharmonie Bremen och radioorkestrarna i Leipzig, Frankfurt och Stuttgart. Han var under perioden 2006–09 Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony Orchestra och mellan 2010 och 2013 förste gästdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. Sedan 2009 är han dessutom chefsdirigent för anrika Deutsches Nationaltheater & Staatskapelle Weimar.
Stefan har regelbundet gästat HSO ända sedan slutet av 1990-talet, vilket också var tiden då hans dirigentkarriär tog fart med debuter vid Kungliga Operan i Stockholm och Komische Oper i Berlin, och dessutom förstapriset i Sibeliustävlingen i Helsingfors år 2000. Miah Persson sopran Den svenska världssopranen Miah Persson operadebuterade på Confindencen 1998 som Susanna i Figaros bröllop. Idag, drygt ett och ett halvt decennium senare, är hon ett väl etablerat namn i den stora musikvärlden och bland hennes arbetsplatser räknas scener som Metropolitanoperan i New York, Covent Gardenoperan i London, Wiener Staatsoper och Parisoperan. I konsertsammanhang har Miah Persson framträtt med bland andra Chicago Symphony Orchestra, Los Angeles Philharmonic och Budapest Festival Orchestra. Tillsammans med den sistnämnda och deras chefsdirigent och grundare Iván Fischer har Miah Persson förresten spelat in just Mahlers fjärde symfoni. Hon har också gästat festivaler som Glyndebourne Festival Opera och festspelen i Salzburg och Aix-en-Provence.
Miah Persson har genom åren samarbetat med en imponerande rad världsdirigenter, exempelvis Sir Charles Mackerras, Vladimir Ashkenazy, Daniel Barenboim, Pierre Boulez, Sir John Eliot Gardiner, Nikolaus Harnoncourt, Semyon Bychkov, Philippe Herreweghe och Bernard Haitink. Självfallet kan Miah Perssons stämma också avnjutas på en lång rad inspelningar. Bland dem kan nämnas albumet ”Un moto di gioia”, en samling konsert- och operaarior av Mozart tillsammans med Svenska Kammarorkestern och Sebastian Weigle, Chamber Orchestra of Europes inspelning från 2012 av Mozarts Così fan tutte tillsammans med bl.a. Rolando Villazon och under ledning av Yannick NézetSéguin och Chicago Symphony Orchestras version av Mahlers tvåa från 2008 under ledning av Bernard Haitink.
Richard Wagner (1813–83) Förspel till akt 3 ur Lohengrin Richard Wagners opera Lohengrin komponerades 1845–48, hade premiär på Hoftheater i Weimar under Franz Liszts ledning och skildrar en maktkamp i hertigdömet Brabandt under 900-talet. Den rättmätige arvtagaren har mystiskt försvunnit och hans syster Elsa anklagas av Friederich av Telamund för att av egna maktintressen ha mördat brodern. När Kung Henrik befaller att saken skall avgöras genom envig mellan Friederich och en representant för Elsa, ställer gralriddaren Lohengrin upp för henne och går segrande ur striden. De unga tu gifter sig och Elsas bror – som, visar det sig, genom trolldom varit förvandlad till en svan – återkommer.
Emellertid blir slutet tragiskt då Elsa har brutit ett tidigare avgivet löfte att inte fråga efter Lohengrins namn och härkomst, vilket gör att han måste lämna sin brud, som faller död i sin brors armar. Wagner avsåg handlingen som en metafor för konstnärens ensamhet, strävan efter tillhörighet och den absoluta lojalitet som detta kräver av mänskligheten. Det energiskt smattrande förspelet till akt 3 föregår den berömda bröllopskören och har blivit ett omtyckt och användbart orkestralt ”showpiece” och är som sådan även en naturlig och effektiv säsongsöppnare!
Richard Strauss (1864–1949) Vier letzte Lieder Richard Strauss föddes in i musikens värld. Av sin far, legendarisk solohornist i Hovkapellet i München fick han en gedigen musikalisk utbildning och kom snabbt att göra avtryck som tonsättare och dirigent. Till att börja med skrev han musik i klassisk stil men snart tog influenserna från Richard Wagner och den så kallade nytyska skolan över och Strauss blev den mest framstående kulturbäraren av den högromantiska musiken. Hans tondikter, en slags operor i kortform och utan sång, är bländande uppvisningar i instrumenteringskonst och enorm idérikedom när det gäller att utnyttja orkesterns möjligheter beträffande klang och uttryck. Några år in på 1900-talet närmade han sig modernismen med operorna Salome och Elektra men tog sedan med Rosenkavaljeren ett steg tillbaka till ett mer
öppet och traditionellt tonspråk som han höll fast vid under sitt återstående skapande. Vier letzte Lieder kom till 1948 och kan tolkas som den 84-årige tonsättarens stillsamma acceptans av det faktum att livet gick mot sitt slut. Joseph Eichendorffs Im Abendrot följdes av ytterligare tre tonsättningar av poesi signerad Hermann Hesse. Tanken var att lägga till ytterligare en sång men så blev det nu inte och när Strauss avled året därpå publicerades sångerna av vännen Ernst Roth som satte ordningsföljden och rubriken Vier letzte Lieder. Uruppförandet ägde rum i London i maj 1950 med den norska sopranen Kirsten Flagstad som solist och under ledning av Wilhelm Furtwängler.
Gustav Mahler (1860–1911) Symfoni nr 4 G-dur I slutet av oktober 1907 när Gustaf Mahler gästdirigerade i Helsingfors, utspann sig en ofta citerad konversation mellan honom och kollegan Jean Sibelius, angående symfonins väsen. När Sibelius, utifrån sin erfarenhet av musikskapande, framhävde behovet av stränghet och logik beträffande stil, form och tematik för att skapa ett sammanhållet verk, utbrast Mahler; “Nej, en symfoni skall vara som världen. Den skall innehålla allt!” Österrikaren Gustaf Mahler kunde så dags i livet se tillbaka på en lysande dirigentkarriär som hade omfattat engagemang i bl.a. Leipzig, Budapest och Hamburg, krönts med uppdragen som chefsdirigent för Wiener Staatsoper och Wiener Philharmoniker och skulle komma att avslutas med två sejourer i New York där han ledde Metropolitanoperan och New York Philharmonic. Som tonsättare hade han emellertid haft betydligt svårare att få gensvar och det skulle gå flera decennier in på 1900-talet innan hans kompositioner fick fullt genomslag hos en bredare publik. Opuslistan domineras av orkesterverk och sånger. I de tio symfonierna (den sista ofullbordad men senare rekonstruerad) lever verkligen Mahler upp till sitt motto. Kompositionerna är monumentala till omfång, kräver i flera fall gigantiska besättningar, speglar hela skalan av känslostämningar och uttryck och ger plats för såväl de stora livsfrågorna som banaliteter. Den fjärde symfonin som skrevs 1899–1901 är i det sammanhanget jämförelsevis ”klassisk”. Speltiden underskrider en
timme och de låga brassinstrumenten är utelämnade. Mahler byggde verket kring sin tonsättning av Det himmelska livet, en text ur Des Knaben Wunderhorn (Ynglingens magiska horn), en samling folklig poesi publicerad i början av 1800-talet. Symfonin är generellt till karaktären solig, pastoral och positiv. Den idylliska stämningen skapas redan i början med bjällror, flöjter och smekande stråkar. Den andra satsens långsamma scherzo var, enligt Mahlers hustru Alma, inspirerat av en målning av Arnold Böcklin, föreställande konstnären själv och bakom honom ett violinspelande skelett. Tonsättaren beskrev skeendet i satsen med orden ”Döden bjuder upp till dans och med märkligt violinspel tar oss upp till himmelen!” Solot skall för övrigt framföras på en vioIin stämd en ton högre än vanligt och är tänkt ge intryck av en mer rustik än skolad musikant. I den tredje satsens rofyllda adagio varieras två kontrasterande teman – Mahler själv uttryckte det som att musiken skrattar och gråter på samma gång – och när symfonin når sin mäktigaste höjdpunkt, står vi vid himmelrikets portar. I sista satsen framträder så en änglalik stämma i sången Det himmelska livet, där en naivistisk bild av himmelriket och den bekymmerslösa tillvaron däri målas upp. En naturlig och rofylld konkluderande epilog. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Hans Bodin
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se
Richard Strauss: Vier letzte Lieder (Svensk översättning: Britta Ek) FRÜHLING (Hermann Hesse)
Im dämmrigen Grüften träumte ich lang von deinen Bäumen und blauen Lüften, von deinem Duft und Vogelsang.
Instängd i mörka gravvalv drömde jag vintern lång om dina träd, dina blåa fläktar, dina dofter, din fågelsång.
Nun liegst du erschlossen in Gleiss und Zier von Licht übergossen wie ein Wunder vor mir.
Och i ett praktfullt skimmer har nu du utbrett dig och ligger Ijusbestrålad som ett under framför mig.
Du kennst mich wieder, du lockest mich zart, es zittert durch alle meine Glieder deine selige Gegenwart!
Du känner visst igen mig och lockar mig, mild och kär, och alla mina lemmar darrar, saliga att de nu är här!
SEPTEMBER (Hermann Hesse) Der Garten trauert, kühl sinkt in die Blumen der Regen. Der Sommer schauert still seinem Ende entgegen.
Trädgården är sorgklädd. Kallt regn tynger blommorna ner. Sommaren huttrar stilla när den sin undergång ser.
Golden tropft Blatt um Blatt nieder vom hohen Akazienbaum. Sommer lächelt erstaunt und matt In den sterbenden Gartentraum.
Gyllene löven singlar från akacian trött. Sommaren ler litet tveksamt i en trädgårdsdröm som snart dött.
Lange noch bei den Rosen bleibt er stehen, sehnt sich nach Ruh. Langsam tut er die müdgewordenen Augen zu.
Den dröjer sig kvar hos rosen som om den sökte frid. Så sluter den sina ögon, inatt, för att vila en tid.
BEIM SCHLAFENGEHEN (Hermann Hesse) Nun der Tag mich müd gemacht, soll mein sehnliches Verlangen freundlich die gestirnte Nacht wie ein müdes Kind empfangen.
Efter dagens mödor matt längtar jag som barnet än att den stjärnbeströdda natt få välkomna, som en vän.
Hände lasst von allem Tun, Stirn vergiss du alles Denken, alle meine Sinne nun wollen sich in Schlummer senken.
Trötta händer ligger still, orostankar kan jag glömma. Alla mina sinnen vill sjunka bort i sömn och drömma.
Und die Seele unbewacht, will in freien Flügeln schweben, um im Zauberkreis der Nacht tief und tausendfach zu leben.
Själen nu från bojor fri lätt på nattens vinge svingar, där dess trolska melodi långt fulltonigare klingar.
IM ABENDROT (Joseph von Eichendorff) Wir sind durch Not und Freude gegangen Hand in Hand; vom Wandern ruhen wir nun überm stillen Land.
I glädje och nöd vi vandrat tillsammans hand i hand. Nu trötta av vår vandring vi vilar lite grand.
Rings sich die Täler neigen, es dunkelt schon die Luft, zwei Lerchen nur noch steigen nachtträumend in den Duft.
I dalen är det skymning, och mörkt vid skogens bryn. Två lärkor stiger sakta och drömmande mot skyn.
Tritt her und lass sie schwirren, bald ist es Schlafenszeit, dass wir uns nicht verirren in dieser Einsamkeit.
Kom hit nu och låt dem sväva, att sova tid det är. Vi kan ju lätt gå vilse i ensamheten här.
O weiter, stiller Friede! So tief im Abendrot, Wie sind wir wandermüde ist dies etwa der Tod?
O stillhet, du som lyser på aftonhimlen röd. Vad vi blev trötta plötsligt är det väl du, o Död?
Gustav Mahler: Symfoni nr 4 Text ur Des Knaben Wunderhorn (Svensk översättning: Mats Persson) Wir genießen die himmlischen Freuden, D'rum tun wir das Irdische meiden. Kein weltlich' Getümmel Hört man nicht im Himmel! Lebt alles in sanftester Ruh'. Wir führen ein englisches Leben, Sind dennoch ganz lustig daneben; Wir tanzen und springen, Wir hüpfen und singen, Sankt Peter im Himmel sieht zu.
Vi njuter de himmelska fröjder, och därför de jordiska avstår. Det världsliga tummel hörs ej i vår himmel! Så rofyllt och stilla det är. Ett änglalikt liv för det mesta, men likväl oss nöjen kan fresta; vi dansar och hoppar, vi skuttar och sjunger, betraktade av Sankte Per.
Johannes das Lämmlein auslasset, Der Metzger Herodes d'rauf passet. Wir führen ein geduldig's, Unschuldig's, geduldig's, Ein liebliches Lämmlein zu Tod. Sankt Lucas den Ochsen tät schlachten Ohn' einig's Bedenken und Achten. Der Wein kost' kein Heller Im himmlischen Keller; Die Englein, die backen das Brot.
Johannes han släpper ut lammet, och slaktarn Herodes står redo. Vi leder ett tålmodigt, oskyldigt, tålmodigt, ett sött litet lamm till dess död. Sankt Lukas en oxe nu slaktar helt utan att han det beaktar. Vårt vin, nästan gratis på himmelens värdshus; och änglarna bakar vårt bröd.
Gut' Kräuter von allerhand Arten, Die wachsen im himmlischen Garten, Gut' Spargel, Fisolen Und was wir nur wollen. Ganze Schüsseln voll sind uns bereit!
Och örter av alla de sorter, de växer i himmelens trädgård, god sparris och bönor och allt vad vi önskar. Hela skålar står fyllda åt oss!
Gut' Äpfel, gut' Birn' und gut' Trauben; Die Gärtner, die alles erlauben. Willst Rehbock, willst Hasen, Auf offener Straßen Sie laufen herbei!
Och äpple, och päron och druva, allt odlaren bjuder, det ljuva. Om rådjur och hare, man önskar, så kommer de självmant till oss!
Sollt' ein Fasttag etwa kommen, Alle Fische gleich mit Freuden angeschwommen! Dort läuft schon Sankt Peter Mit Netz und mit Köder Zum himmlischen Weiher hinein. Sankt Martha die Köchin muß sein.
Om en fastedag sen nalkas, kommer alla fiskar simmande med glädje! Där Sankte Per springer med nät och med bete han ska till den himmelska damm. Sankt Marta vår kokerska är.
Kein' Musik ist ja nicht auf Erden, Die unsrer verglichen kann werden. Elftausend Jungfrauen Zu tanzen sich trauen. Sankt Ursula selbst dazu lacht. Kein' Musik ist ja nicht auf Erden, Die unsrer verglichen kann werden. Cäcilia mit ihren Verwandten Sind treffliche Hofmusikanten! Die englischen Stimmen Ermuntern die Sinnen, Daß alles für Freuden erwacht.
Nej ingen musik finns på jorden, som mäta sig kan med vår. Jungfrur, elvatusen sig vågar i dansen, Sankt Ursula skrattar förnöjd. Nej ingen musik finns på jorden, som mäta sig kan med vår. Cecilia med släktingar sina som hovmusikanter är fina! Och änglarnas stämma den får oss att känna, att alla må vakna i fröjd.