Torsdag 5 november 2015 kl 19.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Stefan Solyom Solister: Johan Bridger och Patrick Raab, slagverk Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt
Tobias Broström Theatron, för två slagverkare och orkester
ca 25 min
Volante Molto tranquillo – Deciso
PAUS Jean Sibelius Lemminkäinen, fyra legender Lemminkäinen och jungfrurna på ön Lemminkäinen i Tuonela Tuonelas svan Lemminkäinen drager hemåt
Torsdag Stor, Torsdag Mellan
ca 50 min
Stefan Solyom dirigent Stefan Solyom inledde sin tid på posten som Helsingborgs Symfoniorkesters chefsdirigent under förra säsongen, med allt från säsongsupptaktens Konsert för orkester av Bartók, via konsertversionen av Bernsteins Candide till vårens gästspel i såväl tyska Leverkusen som vid Sibelius-Nielsenfestivalen i Stockholms Konserthus. Stefan har regelbundet gästat Helsingborgs Symfoniorkester ända sedan slutet av 1990talet, vilket också var tiden då hans dirigentkarriär tog fart. Bland annat debuterade han vid Kungliga Operan 1999, vann 1:a pris i Sibeliustävlingen i Helsingfors 2000 och debuterade på Komische Oper i Berlin (Rossinis Barberaren i Sevilla) 2002.
Som gästdirigent återkommer Solyom regelbundet till bland andra Kungliga filharmonikerna i Stockholm, Göteborgs Symfoniker, Lahtis Symfoniorkester, radioorkestrarna i Hamburg, Leipzig och Stuttgart samt Deutsche Kammerphilharmonie Bremen. Sedan 2009 är han chefsdirigent för anrika Deutsches Nationaltheater & Staatskapelle Weimar, en institution med stolta anor där man bland företrädarna på chefsdirigentposten hittar storheter som J.S. Bach och Franz Liszt. Åren 2006–09 var Stefan Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony Orchestra och under en treårsperiod 2010–13 förste gästdirigent för Norrköpings Symfoniorkester.
Johan Bridger och Patrick Raab slagverk Johan Bridger, vinnare av 2004 års Solistpris, är marimbavirtuosen som framträtt på ansedda musikscener – från Mariinskijteatern i S:t Petersburg till Carnegie Hall i New York. Han har samarbetat med musiker som Thomas Søndergård, Mats Rondin, Eva Ollikainen, Hans Pålsson, Per Tengstrand, Hugo Ticciati, Urban Agnas och Håkan Hardenberger, och uruppfört verk av bland andra Pius Cheung, Marcin Blazewitz, Daniel Börtz, Staffan Storm och Tobias Broström. Patrick Raab är solopukist vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Han är också verksam som pukist i barockensemblen Concerto Copenhagen, och är dessutom flitigt engagerad i andra skandinaviska orkestrar, både som pukist och slagverkare.
Tillsammans utgör de slagverksduon MalleusIncus som sedan 1996 har gjort hundratals konserter i USA, Europa och Japan, med en repertoar som spänner från transkriberade verk av Bach, Mendelssohn, Liszt och Sjostakovitj till nya beställningar av samtida tonsättare som Alejandro Viñao och – som i kväll – Tobias Broström. Duons fokus har alltid legat på att utveckla och förfina samspel och klang med marimba och vibrafon, men de framför även verk som kräver stora uppställningar med trummor, cymbaler och alla upptänkliga typer av slagverksinstrument. Namnet MalleusIncus är en sammanslagning av de båda latinska orden för hammare (Malleus) och städ (Incus).
Tobias Broström (f. 1978) Theatron, för två slagverkare och orkester Helsingborgsfödde Tobias Broström är en tonsättare med flyt. Han komponerar flitigt och hans verk blir framförda inte bara av svenska orkestrar utan världen runt. Theatron (antik grekiska, ”skådeplats”) för två slagverkare och orkester är ett beställningsverk av Helsingborgs Symfoniorkester, Norrlandsoperans- och Gävles symfoniorkestrar samt Dresdner Philharmonie. Sisnämnda orkester var också den som gjorde uruppförandet den 15 maj i år. ”Theatron är skrivet för mina gamla goda vänner slagverkarna Johan Bridger och Patrick Raab som utgör slagverksduon MalleusIncus”, säger Tobias Broström. ”Alla har vi vuxit upp i Helsingborgstrakten, känt varandra sedan gymnasietiden och utbildat oss ungefär samtidigt vid Musikhögskolan i Malmö.”
Verket är en uppföljare till Broströms tidigare slagverkskonsert Arena, som HSO också framfört, tillsammans med Johan Bridger. Tobias Broström är utbildad slagverkare och vet hur man utnyttjar instrumenten maximalt. I Theatron är marimborna huvudinstrumenten, men det förekommer också vibrafon, gongar och klangskålar, samt det märkliga instrumentet waterphone, som man spelar med stråke. I övrigt full orkester. Verket utgörs av tre delar och börjar explosivt. De båda solisterna spelar tillsammans och omlott. Satsen är anlagd likt en koral med ackord och klanger som går in i och ur varandra. Andra satsen utgör ett mera stillsamt och lyriskt parti, medan sista satsen, som går attacca, inleder en oavbruten stegring till slutet.
Jean Sibelius (1865–1957) Lemminkäinen, fyra legender opus 22 Sommaren 1893 slet Sibelius med en operaidé han hade fått efter att ha läst Wagners avhandling Oper und Drama, där slutsatsen är att musik utan ord inte tillfredsställer människan. Handlingen i Sibelius tilltänkta opera hämtades ur det finska nationaleposet Kalevala och operan hade han döpt till Båtens skapelse. Operan skulle handla om den unge Väinö som blir kär i Mångudinnan, men hon kräver att Väinö skall sjunga så att en båt skapas av en spindel (!) Väinö misslyckas och beger sig till dödsriket för att få hjälp med ordens magi. Han bevekar dödsgudinnan, finner de rätta
orden och sjunger ihop sin båt och får Mångudinnan på köpet. Men Sibelius fick ingen fason på librettot och när han visade utkastet för finsk teaters kraftgestalt, Kaario Bergbom, menade denne att librettot saknade rätt dramatik. Sibelius gav dock inte upp. Sommaren 1894 bad han författaren Paavo Cajander att ge texten mera dramatik. Ett nytt libretto kom till. Och för att få bättre grepp om sin opera åkte Sibelius senare på sommaren till Bayreuthfestivalen. Han blev snart utled på Wagnerdyrkan, men erkände den förkrossande inverkan Parsifal och Tristan och Isolde haft
på honom. Det kändes nu omöjligt för honom att fortsätta som operakompositör. För att få Wagner ur huvudet började Sibelius studera Liszt och den symfoniska dikten, som han kände stod honom närmare. Så ur spillrorna av Båtens skapelse började Sibelius forma Lemminkäinensviten, som består av fyra satser, eller fyra symfoniska dikter. Svitens mest berömda sats är den tredje, Tuonelas svan, som är en omarbetning av ouvertyren till hans operaförsök. Andra satsen, Lemminkäinen i Tuonela, är också hämtad från teman Sibelius skapade för operan. Huruvida de båda andra satserna baserar sig på operamaterialet vet man inte. Sibelius själv medgav senare att han känt sig särskilt inspirerad av Hector Berlioz symfoniska dikter. Lemminkäinen uruppfördes 1896, tre år före Sibelius första symfoni. Musiken fick ett lite blandat mottagande och Sibelius själv var inte helt nöjd utan omarbetade verket som fick en andra urpremiär 1897. Han fortsatte sedan att omarbeta delar av verket, och först 1939 kom den slutliga versionen. Lemminkäinen är en hjälte i Kalevala, en sorglös yngling, fallen för godhet, men också med synnerligt uttalad smak för kvinnor.
I den första satsen – Lemminkäinen och jungfrurna på ön – kommer Lemminkäinen till ön Saari, som bebos av 1 000 jungfrur och 100 änkor. Alla män på ön är borta för att kriga. Lämminkäinens charm har sin verkan. Den erotiskt laddade musiken skildrar enligt Sibelius själv ett vidlyftigt leverne tills männen återvänder och Lemminkäinen flyr. I sats två, Lemminkäinen i Tuonela, har Lemminkäinen hamnat i dödens hemvist Tuonela. Detta eftersom han varit fräck nog att jaga den svan som vi får möta i sats tre. En infernalisk stämning startar i de låga stråkarna tills infernomotivet ljuder i blåset. Ånger och Lämminkäinens död. I en kamp om Lemminkäinen återuppväcks han från de döda av sin moders tårar. Den mörka orkestreringen och det engelska hornets vackra och vemodiga melodi i Tuonelas svan har odödliggjort satsen. Ett statiskt rum att sjunka in i. Det här är musik som ligger i en rak linje till bland andra Arvo Pärt och Kaija Saariaho. Lemminkäinen drager hemåt, som avslutar sviten, inleds med att fagotterna anger tre toner som Sibelius sedan varierar skickligt till hemritten, med klanger i cymbalerna som ger orientaliska effekter. Från c-moll till Ess-dur blir det en final i sann Sibeliusanda. Artistkommentarer: Mats Persson Verkkommentarer: Tommie Ling
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se