Lördag 14 november 2015 kl 16.00 Kulturkvarteret Kristianstad Söndag 15 november 2015 kl 19.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Anu Tali Solist: Dan Almgren, violin Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Kirsti Kuusk
Arvo Pärt Silouans sång
ca 5 min
Rolf Martinsson Violinkonsert nr 1
ca 30 min
PAUS Ludwig van Beethoven Symfoni nr 5 c-moll ˮÖdessymfoninˮ Allegro con brio Andante con moto Allegro – Allegro
Söndag Stor, Söndag Mellan
ca 35 min
Anu Tali dirigent Estniskan Anu Tali är sedan augusti 2013 chefsdirigent och konstnärlig ledare för Sarasota Orchestra i Florida. Hon är också chefsdirigent för finsk-estniska Nordic Symphony Orchestra, en orkester som hon för snart 20 år sedan grundade tillsammans med sin tvillingsyster Kadri Tali. Denna orkester gör en handfull konsertproduktioner varje år och har medlemmar från ett femtontal länder och några av världens ledande orkestrar. Anu Tali gästar regelbundet orkestrar som Orchestre National de France, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Japan Philharmonic Orchestra, Tokyo Philharmonic Orchestra, Sveriges Radios Symfoniorkester, Göteborgs Symfoniker, Bayerska radions
orkester och Deutsche Kammerphilharmonie Bremen. Kvällens dirigent har en repertoarmässigt bred meritlista, som innefattar ytterligheter som Christoph Willibald Glucks opera Telemaco med Freiburger Barockorchester, och Heiner Goebbels halvsceniska föreställning Songs of Wars I Have Seen, vilken hon framfört tillsammans med London Sinfonietta och Orchestra of the Age of Enlightenment i New York, London, Saint Paul, Seattle och Barcelona. Anu Tali tog pianistexamen vid konservatoriet i Tallinn år 1991. Därefter utbildade hon sig i dirigering, först i Tallinn och senare vid konservatoriet i S:t Petersburg.
Dan Almgren violin Dan Almgren – Helsingborgs Symfoniorkesters förste konsertmästare sedan 1987 – debuterade redan som 14-åring, då han först med Kungliga Filharmonikerna i Stockholm och därefter med Själlands Symfoniorkester (nuvarande Copenhagen Phil) framförde Mendelssohns violinkonsert. År 1980 valdes han ut att representera Sverige i den första Nordiska Biennalen i Köpenhamn, och året därpå tog han solistdiplom med särskild utmärkelse vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. År 1985 vann han tillsammans med pianisten Stefan Bojsten den internationella kammarmusiktävlingen Vittorio Gui i Florens, och ett år senare bildade de båda tillsammans med cellisten Torleif Thedéen pianotrion
Stockholm Arts Trio. Trion etablerade sig snabbt som en av landets ledande ensembler, bjöds in att framträda i evenemangsserien vid Carnegie Halls 100årsjubileum och tilldelades år 2007 det första Dag Wirénpriset. Dan Almgren har uruppfört konserter och kammarmusikverk av en rad svenska tonsättare, bland andra Erland von Kochs andra violinkonsert, Sven-David Sandströms pianotrio och flera verk av såväl Lennart Fredriksson som Tommie Haglund. Mellan åren 1995 och 2002 undervisade Dan Almgren vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och 2004–2008 vid Musikhögskolan i Malmö.
Arvo Pärt (f. 1935) Silouans sång Arvo Pärt fick sin grundläggande musikaliska utbildning i Tallinn 1957–63. Hans första kompositioner var inspirerade av Sjostakovitj och Prokofjev. År 1960 skrev Pärt sitt första orkesterstycke, Nekrolog, i seriell teknik. Verket tillägnades minnet av offren för Förintelsen. Han experimenterade också med collageteknik och slumpmusik, men sökte efter ett eget klangspråk och studerade därför under flera år medeltida flerstämmighet, gregoriansk musik och östlig liturgisk musik. Vägen vidare hittade Pärt efter flera år av tystnad. I sina två verk Für Alina och Spiegel im Spiegel (från 1976 resp. 1978) introducerade han sin nya kompositionsteknik tintinnabuli – döpt efter det latinska ordet för klocka, ”tintinnabulum”. ”Jag har upptäckt”, säger Pärt, ”att det räcker om en enda ton spelas vackert. Denna enda ton, stillheten eller tystnaden lugnar mig. Jag arbetar med ett litet material, med en stämma, med två stämmor. Jag bygger av det mest primitiva stoff, av en treklang, en särskild tonalitet.
De tre klangerna i en treklang liknar klockor. Därför kallar jag det för tintinnabuli.” Pärts Silouans sång för stråkorkester är ett fint exempel på hans nya stil, den som gjort Pärt till en av de mest spelade av nu levande kompositörer. Få tonsättare skapar sina verk i samklang med sin personliga religiösa filosofi som Arvo Pärt. Intensiteten i musiken kommer mer från personligt uttryck av tro än från en rent musikalisk konstruktion. Pärt tillägnade verket arkimandriten Sofrony, som tjänade som assistent åt Staretz Silouan (1866–1938) vid klostret S:t Panteleimon på Atos i Grekland. Musiken gestaltar en bakomliggande bön av Silouan som börjar: ”Min själ längtar efter Herren.” Silouans sång utnyttjar ett begränsat musikaliskt material och ett minimalistiskt språk, vilket medför att man får en känsla av att tiden står stilla. ”Endast få tankar upptar Staretz Silouans själ men det är de djupaste” skriver Sofrony i förordet till utgåvan av Staretz Silouans böner.
Rolf Martinsson (f. 1956) Violinkonsert nr 1 ”Violinkonserten är min femte solokonsert. Varje konsert är präglad av samarbetet med den solist jag skrivit för, men även av själva instrumentet och mina tidigare solokonserter. I violinkonserten har jag bemödat mig om att balansera och variera solostämman. Solopartier blandas med partier där soloviolinen spelar tutti tillsammans med orkestern. Jag har varit noggrann med dynamisk balans och det är också uttryck för en önskan att instrumentera mer
transparent än jag orkesterverk.”
gjort i
tidigare
Så berättar Rolf Martinsson själv om sin första violinkonsert. Rolf Martinsson har samarbetat med en lång rad orkestrar, dirigenter och solister som Anne Sofie von Otter, Martin Fröst, Håkan Hardenberger, Alan Gilbert, Andris Nelsons, Cleveland Orchestra, Boston Symphony
Orchestra, BBC Symphony Orchestra, City of Birmingham Symphony Orchestra och de stora nordiska orkestrarna. Hans samarbete med sopranen Lisa Larsson har lett till över 100 framföranden i sambeställningar mellan ledande europeiska orkestrar som Philharmonia Orchestra, Melbourne Symphony Orchestra, Islands Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna och Malmö Symfoniorkester.
Under perioden 2014–17 är Martinsson Composer in Residence hos Helsingborgs Symfoniorkester och 2014–15 hade han samma befattning hos Nederländska filharmonin. Rolf Martinsson är professor i komposition vid Musikhögskolan i Malmö och ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien.
Ludwig van Beethoven (1770–1827) Symfoni nr 5 c-moll opus 67 ”Ödessymfonin” Den femte symfonin vållade Beethoven ovanliga bekymmer. Den inledande idén, fyratonsmotivet kom till honom redan 1802 under arbetet med den tredje symfonin, Eroican. Sedan tog det fem år innan den femte symfonin fick sin slutgiltiga form. En form som var helt ny och originell med fyra satser som organiskt följer på varandra och som har en dramatisk utveckling och drive fram mot finalen. Beethoven lär själv ha jämfört sin femte symfoni med ett antikt drama. Denna symfoni, ofta kallad Ödessymfonin, har som inget annat musikaliskt verk använts i olika sammanhang och för olika syften. Under andra världskriget blev den en symbol för motståndet mot fascismen. De inledande fyra tonerna, kort-kort-kort-lång, motsvarar bokstaven V i Morsealfabetet, d.v.s. en förkortning av Victory. Man skulle kunna uttrycka ”handlingen” i symfonin med Ad aspera ad astra. (genom svårigheter mot stjärnorna.) Finalens triumferande segerjubel fick vid premiären en grenadjär att flyga upp ur sitsen och ropa: ”Vive l´Empereur!” (Leve kejsaren). Alla kun-
de höra att musiken var en revolutionsmarsch, en symbol för seger. Det märkligaste med symfonin och det som gör den så unik är att förutom den arketypiska utvecklingen från kamp till seger så har symfonin samtidigt en enorm musikalisk idékoncentration. Ödesmotivet, de fyra tonerna, präglar fullständigt första satsen. Det förekommer överallt. Koncentrationen gäller också instrumentationen. Orkesterpaletten är reducerad. När solooboen bryter igenom kollektivet mot slutet av satsen får det en stor effekt. Ödesmotivet invaderar den inåtvända andra satsen som en tickande bomb nere i basregistret. Tredje satsens kraftiga horntema ändrar på ett genialt sätt betoningen i ödesmotivet. Finalens segerjubel avbryts med en tillbakablick på den föregående satsens dystra känsloläge där ödestemat står i centrum. Det ger relief åt jublet som annars snabbt kunde förlora sin verkan. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Per Nyrén
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se