Torsdag 26 november 2015 kl 19.00 Helsingborgs Konserthus Lördag 28 november 2015 kl 19.00 Vara Konserthus Söndag 29 november kl 16.00 Kungsbacka Teater Dirigent: Rumon Gamba Solist: Malin Byström, sopran Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt
Rolf Martinsson Opening Sounds Alban Berg Sieben frühe Lieder Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage
PAUS
ca 5 min
ca 20 min
Edward Elgar Enigmavariationer
ca 30 min
Tema: Enigma Var. I: C.A.E. Var. II: H.D.S-P. Var. III: R.B.T. Var. IV: W.M.B. Var. V: R.P.A. Var. VI: Ysobel Var. VII: Troyte Var. VIII: W.N. Var. IX: Nimrod Var. X: Intermezzo: Dorabella Var. XI: G.R.S. Var. XII: B.G.N. Var. XIII: Romanza: * * * Finale: E.D.U.
Torsdag Stor, Torsdag Mellan
Rumon Gamba dirigent Engelsmannen Rumon Gamba gör denna vecka sitt sjätte gästspel hos Helsingborgs Symfoniorkester. Hans första besök ägde rum i januari 2006. Gamba är utbildad vid Royal Academy of Music i London och började sin dirigentbana som assistent hos BBC Philharmonic Orchestra. Sedan 2009 är han chefsdirigent och konstnärlig ledare vid NorrlandsOperan, och sedan 2011 chefsdirigent för Aalborg Symfoniorkester. Mellan 2002 och 2010 var han chefsdirigent för Iceland Symphony Orchestra. Bland de orkestrar Rumon Gamba har gästat återfinns bland annat symfoniorkestrarna i Toronto, Indianapolis, Hongkong, Tokyo och Melbourne, New York Philharmonic Orchestra, Münchenfilharmonikerna, Nordtyska radions symfoniorkester i Hamburg,
Belgiska nationalorkestern och Göteborgs Symfoniker. Rumon Gamba har även lett flera uppmärksammade uruppföranden, bland annat Nico Muhlys opera Two Boys på English National Opera och Brett Deans Violakonsert med BBC Symphony Orchestra. Han dirigerade också City of Birmingham Symphony Orchestra vid världspremiären av Per Nørgårds sagokantat The Will-o'-the-Wisps go to Town, vilken beställdes till H.C. Andersens 200årsdag. Under den senaste tiden har Gamba bland annat gästat Orquesta Sinfónica de Galicia i spanska La Coruña, Radioorkestern i Köln, BBC Symphony Orchestra, Copenhagen Phil och Residentie Orkest i Haag.
Malin Byström sopran Sopranen Malin Byström – född och uppvuxen i Helsingborg – gör sen några år en imponerande internationell karriär. Våren 2014 gestaltade hon titelrollen i Richard Strauss Arabella på Metropolitanoperan i New York, vilket var hennes andra framträdande där efter debuten som Marguerite i Gounods Faust 2011. Hon har också gjort titelrollen i Massenets Thaïs vid Palau de Les Arts i Valencia med självaste Placido Domingo som motspelare, och vid Covent Gardenoperan i London har hon vid det här laget hunnit med en rad roller: tidigare nämnda Marguerite, Amalia i Verdis I masnadieri, och de båda Mozartrollerna Donna Anna i Don Giovanni och Fiordiligi i Cosí fan tutte. Rollen som Donna Anna gestaltade
Malin Byström förresten även vid sin debut vid Salzburgfestspelen 2011. Nu i höst har hon på Kungliga Operan gjort rollen som Fältmarskalkinnan i Richard Strauss Rosenkavaljeren, och gör just nu en av de andra sopranrollerna i Don Giovanni – Donna Elvira. I konsertsammanhang har Malin Byström bland annat sjungit Mendelssohns Elias och Beethovens nionde symfoni under ledning av Kurt Masur, Sibelius Kullervo med Orchestre National de France och Beethovens Missa Solemnis med Sveriges Radios Symfoniorkester och Herbert Blomstedt. Dessutom var hon i december 2013 solist i samband med Nobelprisutdelningen i Stockholm.
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se
Rolf Martinsson (f. 1956) Opening Sounds Rolf Martinssons Opening Sounds är en beställning av Württembergische Philharmonie Reutlingen till invigningen av stadens konserthus i januari 2013. Verket är kort och skall tjäna som ett koncentrerat inledningsstycke, en konsertöppnare med en fanfarliknande öpp-
ning. Titeln syftar både på öppnandet av ett nytt konserthus och att det är ett öppningsverk, och det stämmer också väl in på det öppna tonspråk verket är skrivet i. Tempot är snabbt i de två ytterdelarna, vilka omger en långsammare och mer espressiv kort del.
Alban Berg (1885–1935) Sieben frühe Lieder Alban Berg, jämte Anton Webern och de bådas mentor och lärare Arnold Schönberg förknippas i musikhistorien främst med den så kallade Andra Wienskolan, och den omvälvande frigörelsen från dur- och molltonarter, etablerandet av atonal musik och tolvtonstekniken, vilken innebar att musiken byggdes efter ett strikt regelverk av förutbestämda tonserier. Förändringen var onekligen radikal men Schönberg och hans elever ville se utvecklingen som ett logiskt steg från sekelskiftets senromantik som de tre varit en del av, men vars uttrycksmöjligheter tycktes ha kommit till vägs ände. Alban Berg kom i kontakt med Arnold Schönberg år 1904. Schönberg såg en enorm potential i den elva år yngre adepten som, så långt helt oskolad, hade komponerat åtskilliga sånger för en röst och piano. Under Schönbergs mentorskap gjorde Berg enorma framsteg och mognade både som konstnär och människa. Tack vare ett arv kunde han lämna ett hjärtligt avskytt kontorsjobb och efter hand kom framgångarna som tonsättare. Berg skulle komma att markera sig med verk som operorna Wozzeck och Lulu, Lyrisk svit för stråkkvartett, och violinkonserten med undertiteln ”Till minnet av en ängel” innan han 1935 hastigt avled i sviterna efter blodförgiftning.
Sieben frühe Lieder (Sju tidiga sånger) kan vi delvis tacka Alban Bergs fru Helene Nahowski för. Hon var inspirationskällan till flera av dem och det var även hon som 1928 förmådde sin man att gå tillbaka i tiden och redigera och orkestrera utvalda sånger från de år då hans tonspråk fortfarande var tonalt och romantiskt. Syftet var bland annat att ge omvärlden en mer sammansatt bild av tonsättaren. Alban Berg betraktade inte verket som en sångcykel, även om det finns en tydlig gemensam nämnare hos de passionerade, drömmande och kärleksfulla sångerna. I den inledande Nacht, från 1908 kan man ana en viss påverkan från Claude Debussy, det är dock oklart om Berg så dags kände till Debussys musik. Nacht liksom Schilflied har karaktären av melankolisk nocturne. Die Nachtigall, instrumenterad för stråkar, erbjuder mer emotionell glöd och passion. Im Zimmer har en stillsam idyllisk karaktär och skildrar ett kärlekspar vid den öppna spisen. Det är den tidigaste av sångerna och mindre raffinerad till formen än den sensuella Liebesode vars struktur byggs utifrån klarinettens korta fallande tema i sångens inledning. Den avslutande och även sist komponerade Sommertage ger mer uttryck för extatiskt glädje. Inledningens uppåtgående rörelse, först presenterad av stråkarna, och
det sätt på vilket den återkommer genom sångens alla delar, kan med lite god vilja ses som en hälsning mot framtiden. Den typen av motivbehandling skulle senare återkomma i
åtskilliga av Schönbergs och hans elevers verk, men då i kompositioner av betydligt radikalare slag!
Edward Elgar (1857–1934): Enigmavariationer Till nästan varje riktigt bra verk hör en bra historia. Om tillkomsten av Enigmavariationerna berättar Elgar att han den 21 oktober 1898 improviserade vid pianot efter en lång dag då han haft fullt upp som violinlärare. Cigarren glödde precis som den skulle. Plötsligt ropade hans hustru: ”Edward, det där är en bra melodi.” Svaret: ”Hm! melodi, vad då för melodi?” Elgar försökte minnas vad han spelat, han klinkade på och äntligen ropade hustrun: ”Just den är det!” Melodin skulle komma att bli temat för variationerna. Från början var det alls inte tänkt att verket skulle innehålla ordet ”Enigma”, utan verket kallades ”Variations on an Original Theme”. Men Elgar hade i manuskriptet skrivit ordet ovanför temats första takter och med dagens konstnärliga medvetenhet om hur PR fungerar måste man säga att det var ett lyckokast. Från att ha varit en av Englands mindre bemärkta tonsättare gjorde variationerna honom raskt till Englands stora hopp. Till stor del var detta stjärndirigenten Hans Richters förtjänst, som uruppförde Enigmavariationerna i London 1899, men som också såg till att sprida verket över Europa. En inte så liten del kan också ha berott på det gåtfulla i titeln. Gåtor är bra, men i detta fall saknas inte bara ett bra svar på gåtan, utan dessutom råder oenighet kring vilken gåtan är. Ett svar tar fasta på att varje variation är tänkt att porträttera skilda personer bakom de initialer eller förnamn som ingår i titlarna. En annan tes tar fasta på den trettonde variationens Romanza,
som istället för initialer har beteckningen * * *. Numera finns svaret på alla dessa små gåtor – med undantag för finalen där Elgar själv framträder är personerna hämtade ur Elgars vänkrets – utom just till romansen som kan syfta på någon kvinna Elgar haft just en romans med. Annars hörs också gissningen att det ska vara väninnan Lady Mary Lygon, men det är långt ifrån klarlagt. Kvar finns den stora gåta som Elgar själv låtit antyda, nämligen att det bakom verket vilar ett ”större tema” som aldrig hörs. Också här har det förekommit gissningar, på allt från Rule, Britannia! till Auld Lang Syne. Men det räcker förstås inte med en inflytelserik dirigent och en lockande titel. Variationerna sätter av åt en rad olika håll och ger ett helt spektrum av karaktärer, med ett tema som andas alla de kvaliteter som gör Elgar till Elgar: en nostalgi som aldrig blir sentimental. Visserligen fortsätter han på den tyska tradition som varit så viktig för honom, här inte minst i Brahms fotspår, men så mycket läggs till av egenart och egenlynne. I en mening har vi att göra med ett lika intressant karaktärsregister som i de bästa engelska tv-serierna, från Herrskap och tjänstefolk till Downton Abbey. Artistkommentarer: Mats Persson Verkkommentarer: Rolf Martinsson (Martinsson) Hans Bodin (Berg) Erik Wallrup (Elgar)
Alban Berg: Sieben frühe Lieder (Sju tidiga sånger) (Svensk översättning: Mats Persson)
NACHT (Natt) Dämmern Wolken über Nacht und Tal, Nebel schweben, Wasser rauschen sacht. Nun entschleiert sich’s mit einemmal: O gib acht! Gib acht!
Molnen mörknar över natt och dal, dimma sveper, vatten flödar lugnt. Plötsligt dimmans slöja nu drar bort: Kom och se! Kom se!
Weites Wunderland ist aufgetan. Silbern ragen Berge, traumhaft groβ, stille Pfade silberlicht talan aus verborg’nem Schoβ;
Vida sagolandet öppnar sig. Höga berg där står i silverglans, stråk av silverljus emot dalen från den gömda famn,
und die hehre Welt so traumhaft rein. Stummer Buchenbaum am Wege steht schattenschwarz, ein hauch vom fernen Hain einsam leise weht.
och en mäktig värld så drömlikt ren. Stum längs vägen buxbom står i rad skugglikt svart, en fläkt från fjärran lund ensam sveper fram.
Und aus tiefen Grundes Düsterheit blinken Lichter auf in stummer Nacht. Trinke Seele! Trinke Einsamkeit! O gib acht! Gib acht!
Och ur djupa dalens dysterhet blinkar ljusen i den tysta natt. Drick, min själ! Drick av ensamhet! Kom och se! Kom se!
(Carl Hauptmann)
SCHILFLIED (Vassång) Auf geheimem Waldespfade Schleich’ ich gern im Abendschein An das öde Schilfgestade, Mädchen, und gedenke dein!
På en hemlig stig skogen smyger jag i aftonljus till den öde vass vid stranden, flickan min jag tänker på.
Wenn sich dann der Busch verdüstert, Rauscht das Rohr geheimnisvoll, Und es klaget und es flüstert, Daβ ich weinen, weinen soll.
När så skogen sen fördunklas, gåtfullt brus från vassen hörs, och den klagar och den viskar, att jag borde gråta nu.
Und ich mein’, ich höre wehen Leise deiner Stimme Klang, Und im Weiher untergehen Deinen lieblichen Gesang.
Och jag tycker mig förnimma suset från din milda röst, och i dammen drunknar ljudet av din undersköna sång. (Nikolas Lenau)
DIE NACHTIGALL (Näktergalen) Das macht, es hat die Nachtigall Die ganze Nacht gesungen; Da sind von ihrem süβen Schall, Da sind in Hall und Widerhall Die Rosen aufgesprungen.
Det är tack vare näktergaln‘ som sjunger natten genom, och med sin underbara sång, som med sin klang och återklang får rosorna att blomstra.
Sie war doch sonst ein wildes Blut, Nun geht sie tief in Sinnen, Trägt in der Hand den Sommerhut Und duldet still der Sonne Glut Und weiβ nicht, was beginnen.
En gång var hon en vild ung mö, nu går hon eftertänksam, hon bär i hand sin sommarhatt uthärdar tyst i solgasset, vad ska hon ta sig till?
Das macht, es hat die Nachtigall Die ganze Nacht gesungen; Da sind von ihrem süβen Schall, Da sind in Hall und Widerhall Die Rosen aufgesprungen.
Det är tack vare näktergaln‘ som sjunger natten genom, och med sin underbara sång, som med sin klang och återklang får rosorna att blomstra. (Theodor Storm)
TRAUMGEKRÖNT (Drömkrönt) Das war der Tag der weiβen Chrysanthemen, mir bangte fast vor seiner Pracht ... Und dann, dann kamst du mir die Seele nehmen tief in der Nacht.
Det var i vita krysantemers blomning, jag skrämdes nästan av dess prakt … Och sen kom du för att ta själen från mig i djupan natt.
Mir war so bang, und du kamst lieb und leise, ich hatte grad im Traum an dich gedacht, du kamst, und leis’ wie eine Märchenweise erklang die Nacht.
Jag var så rädd, och du kom kär och stilla, jag hade redan drömt om dig i smyg, du kom, och mjukt såsom en sagovisa ljöd nattens klang. (Rainer Maria Rilke)
IM ZIMMER (I rummet) Herbstsonnenschein. Der liebe Abend blickt so still herein. Ein Feuerlein rot knistert im Ofenloch und loht. So, mein Kopf auf deinen Knie’n, so ist mir gut, wenn mein Auge so in deinem ruht, wie leise die Minuten zieh’n.
Höstsolens sken. Den kära kvällningen ser stilla in. En rödaktig eld sprakar och flammar i vår spis. Så, mitt huvud i ditt knä, allt tycks mig gott, när min blick i din så vila få, så mjukt och stilla tiden flyr. (Johannes Schlaf)
LIEBESODE (Kärleksode) Im Arm der Liebe schliefen wir selig ein, Am offnen Fenster lauschte der Sommerwind, Und unsrer Atemzüge Frieden trug er hinaus in die helle Mondnacht. Und aus dem Garten tastete zagend sich ein Rosenduft an unserer Liebe Bett Und gab uns wundervolle Träume, Träume des Rausches, so reich an Sehnsucht.
I kärleks famn vi somnade saligt in, vid öppna fönstret lyssnade sommarvind, och bar ut våra lugna andetag i den upplysta månskensnatten. Och ifrån trädgårn’ smygande sökte sig en rosendoft hit in till vår kärleksbädd och gav oss underbara drömmar, rusiga drömmar, så längtansfulla. (Otto Erich Hartleben)
SOMMERTAGE (Sommardagar) Nun ziehen Tage über die Welt, gesandt aus blauer Ewigkeit, im Sommerwind verweht die Zeit, nun windet nächtens der Herr Sternenkränze mit seliger Hand über Wander- und Wunderland. O Herz, was kann in diesen Tagen dein hellstes Wanderlied denn sagen von deiner tiefen, tiefen Lust: Im Wiesensang verstummt die Brust, nun schweigt das Wort, wo Bild um Bild zu dir zieht und dich ganz erfüllt.
Nu sveper dagar över vår värld, som sänts från en blå evighet, i sommarvinden tiden flyr, i natten väver nu gud stjärnekransar med med välsignad hand över vandrar- och underland. O hjärta, vad kan dessa dagar din ljusa vandringssång förtälja om det du innerst inne vill: I ängens sång blir hjärtat stumt, nu saknas ord, då bild på bild når till dig och uppfyller dig. (Paul Hohenberg)