Söndag 7 februari 2016 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Pier Giorgio Morandi Solist: Jesper Taube, tenor Lunds Studentsångare Kormästare: Andreas Lönnqvist Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren
Franz Schubert Rosamunda, ouvertyr
ca 10 min
Anton Bruckner Helgoland, kantat för manskör och orkester
ca 15 min
PAUS Johannes Brahms Rinaldo, kantat för tenor, manskör och orkester
Konserten spelas in av:
Söndag Stor, Söndag Mellan
ca 35 min
Pier Giorgio Morandi dirigent
Dirigering lärde han sig dels vid Mozarteum i Salzburg hos Ferdinand Leitner och i USA för Leonard Bernstein och Seiji Ozawa.
synnerhet tack vare sin mästerliga hantering av den italienska operarepertoaren – en eftertraktad gästdirigent vid operahus i bland annat Wien, Frankfurt, Bologna, Bryssel och Seoul. Han har även en diger meritlista på konsertestraden, och bland alla de orkestrar han gästat finns London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Bayerska radions symfoniorkester, Ungerska radions symfoniorkester, Budapests filharmoniker och Tokyo Philharmonic Orchestra.
År 1989 knöts Morandi till Romoperan där han ledde Verdis Ernani och Puccinis Madame Butterfly, men även ett stort antal orkesterkonserter. Sedan dess har hans karriär gått stadigt uppåt och idag är han – kanske i
Här i Sverige har Pier Giorgio Morandi – förutom givetvis en rad framträdanden hos oss i Helsingborg – dirigerat vid GöteborgsOperan och vid Kungliga Operan i Stockholm, där han lett en lång rad uppsättningar.
För andra gången detta spelår välkomnar vi vår förste gästdirigent Pier Giorgio Morandi åter till Helsingborg. Innan vår italienske maestro slog in på dirigentbanan studerade han oboe och komposition vid Giuseppe Verdikonservatoriet i Milano, där han även under en tid verkade som solooboist vid det mytomspunna operahuset La Scala.
Jesper Taube tenor Jesper Taube gästar denna vecka HSO för tredje gången. Första gången var i september 2002, då han vid orkesterns 90-årsjubileum gestaltade den manliga titelrollen i ett konsertant utdrag ur Gershwins Porgy and Bess. År 2009 gjorde han ett uppskattat inhopp för en insjuknad kollega i Brahms Ein deutsches Requiem. Som den uppmärksamme kanske just noterade handlade detta om barytonpartier, det var mycket riktigt som baryton Jesper Taube inledde sin sångarkarriär. År 2001 fick han anställning vid Kungliga Operan i Stockholm, och på hemmascenen
gjorde han en lång rad barytonroller (Figaro i Rossinis Barberaren i Sevilla, Escamillo i Bizets Carmen, Marcello i Puccinis La Bohème och titelrollen i Tjajkovskijs Eugene Onegin för att nämna några) innan han år 2012 gick över till tenorfacket. Bland de tenorpartier Jesper Taube hittills hunnit med på Kungliga Operan återfinns stora Pucciniroller som Mario Cavaradossi i Tosca och Pinkerton i Madame Butterfly, och i höstas rolldebuterade han som Don José i Carmen. I maj väntar ännu en rolldebut, som Calaf i Puccinis Turandot.
Franz Schubert (1797–1828) Rosamunda, ouvertyr Av kvällens tre musikaliska giganter får man nog säga att Franz Schubert var närmast operans värld. Av hans cirka femton verk för scenen är ett en renodlad opera, nämligen Alfonso och Estrella från 1823, medan övriga får betecknas som sångspel eller teatermusik. Men få har överlevt, och av scenmusiken är det bara skådespelsmusiken till Rosamunda som lever kvar. Vanligast är kvällens ouvertyr samt mellanaktsmusiken. I Sverige har dessutom musiken fått en extra skjuts genom att Hasse och Tage satte svensk sångtext till den i Spader, Madame!.
Men ouvertyren har sin egen historia. Rosamunda, furstinna av Cypern är ett skådespel med ouvertyr, balett och mellanaktsmusik. Skådespelet är försvunnet, men musiken återfanns år 1867. Musiken till Rosamunda skrevs på fem dagar. Ouvertyren fann dock Schubert passa bättre till sin opera Alfonso och Estrella, som saknade en sådan. I stället fick Rosamunda ta över ouvertyren till ett tidigare skådespel – Trollharpan. Och så spelas det än i dag. Skådespelet Rosamunda blev ett fiasko och lades ner efter endast två föreställningar.
Anton Bruckner (1824–96) Helgoland, kantat för manskör och orkester Någon opera kom aldrig ur Anton Bruckners penna. Däremot ett Te Deum och ett Requiem, så trots sin huvudsakliga gärning med de nio symfonierna var Bruckner inte främmande för att skriva för kör och orkester när han på sin ålders höst fick en förfrågan om att skriva ett hyllningsverk för Wiens manskör, som år 1893 firade 50-årsjubileum. Texten var skriven av August Silberstein, en poet vars verk Bruckner kände väl. Men varför Helgoland, en liten ö i Nordsjön? Jo, patriotismen strömmade just då starkt kring klippön, som, efter att ha varit i brittisk ägo sedan 1807, år 1890 återfördes till kejsardömet, då man bytte med en annan ö, nämligen Zanzibar, som dittills varit tysk koloni. Inom parentes kan nämnas att Helgoland åter kom i brittisk ägo efter andra världskriget, men
britterna gav den slutligen tillbaka till Västtyskland 1952, efter att ha misslyckats med att spränga den i bitar. I dag är Helgoland med sina röda klippor ett av Tysklands stora turistmål. Helgoland blev Bruckners sista fullbordade verk. Hans nionde symfoni är ju en torso. Uruppförandet ägde rum i Hofburg i Wien den 8 oktober 1893 under ledning av Eduard Kremser. Kantaten har en tredelad sonatform och en coda. Musiken är kraftfull och första delen berättar om hur fiendeflottan närmar sig Helgoland, andra delen om hur öborna åkallar sin Gud om hjälp och tredje delen hur fiendeflottan – piskad av storm – sjunker i havet. Den avslutande codan är en tacksägelse.
Johannes Brahms (1833–97) Rinaldo, kantat för tenor, manskör och orkester Googlar man ”Rinaldo” är det första som kommer upp Wikipedias text om Händels opera Rinaldo, sedan kommer den kanadensiske ishockeyspelaren Zac Rinaldo men ingenstans på svenska Wikipedia finns Rinaldo av Johannes Brahms. Först om man går över till den tyska eller engelska versionen dyker det upp information om Brahms Rinaldo, trots att det är det av Brahms verk som kommer närmast en opera, och dessutom hans mest omfattande körverk efter Ein deutsches Requiem. Upprinnelsen till kantaten var en körtävling i Aachen år 1863 där Brahms skulle delta. Som textunderlag valde han det dramatiska poemet Rinaldo av Johann Wolfgang von Goethe. Vilket i sin tur är en episod ur den italienska 1500-talsförfattaren Torquato Tassos episka verk Gerusalemme liberata, Jerusalems befrielse, som handlar om det första korståget och en av dess härförare, riddaren Rinaldo. Han råkar bli kär i den vackra furstinnan av Damaskus, Armida, i vars klor han sitter fast till dess att hans modiga soldater (manskören) hjälper honom komma loss ur kärleksförtrollningen. Berättelsen hade dessutom vissa självbiografiska anknytningar för Brahms, efter den misslyckade kärleksaffären med Agathe von Siebold ett par år tidigare. Så sommaren 1863 arbetade Brahms med stor energi med Rinaldo. Men av någon anledning slutförde han aldrig verket i tid till tävlingen.
Han tycks ha tappat intresset för kantaten och först 1868, efter att han fullbordat sitt rekviem, slutförde han också Rinaldo, efter att slutkören berett honom stora bekymmer. Den 28 februari 1869 fördes verket till dopet i Akademischer Gesangverein, med Brahms själv på pulten framför Hovkapellet och en manskör på 300 sångarstudenter. Verket fick opus 50 och gjorde succé vid uruppförandet, men har sedan dess aldrig nått någon popularitet. Det är dock musikaliskt intressant, för att man här anar hur en opera av Brahms skulle ha kunnat klinga. Under tjugo år sökte Brahms ett värdigt libretto för en sådan. Länge funderade han på Gozzis Kärleken till de tre apelsinerna, som ju senare blev opera med Sergej Prokofjevs musik, men inget blev till och vi får nöja oss med kvällens kantat Rinaldo. Men det är inte illa så. Det är som sagt ett unikt framförande, verket har aldrig tidigare getts i Helsingborg och numera framförs det knappt någon annanstans heller. Så ta del av den passionerade kärleken som ställs mot plikten och grupptrycket, förädlat genom Goethe och Brahms. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Tommie Ling
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se
Anton Bruckner: Helgoland Text: August Silberstein, ur Mein Herz in Liedern (Svensk översättning: Lunds Studentsångare) Hoch auf der Nordsee, am fernesten Rand Erscheinen die Schiffe, gleich Wolken gesenkt; In wogenden Wellen, die Segel gespannt, Zum Eiland der Sachsen der Römer sich lenkt!
Långt ute på Nordsjön, vid dess fjärran rand, framträder skeppen, likt moln som sänker sig över böljande vågor, med sträckta segel, styr Romarna mot Saxarnas ö!
O weh um die Stätten, so heilig gewahrt, Die friedlichen Hütten, von Bäumen umlaubt! Es wissen die Siedler von feindlicher Fahrt! Was Lebens noch wert, auch Leben sie raubt!
Ve platserna, så heligt skyddade, de fredliga hyddorna, omgärdade av träd! Ett vet nybyggarna om fiendens räder! Vad livet än är värt, även liv de tar!
So eilen die Zagen zum Ufer herbei, Was nützet durch Tränen zur Ferne geblickt; Da ringet den Besten vom Busen sich frei Die brünstige Bitte zum Himmel geschickt:
Så skyndar de tvekande till stranden, att skåda i fjärran genom tårar båtar föga; Då stiger från de värdigas barm en innerlig bön till himlen:
Der du in den Wolken thronest, Den Donner in deiner Hand, Und über Stürmen wohnest, Sei du uns zugewandt!
Du som tronar bland molnen, med åska i Din hand, och över stormar befaller, vänd Dig till oss!
Lass toben grause Wetter, Des Blitzes Feuerrot, Die Feinde dort zerschmetter! Allvater! Ein Erretter aus Tod und bitt'rer Not! Vater!
Låt fruktansvärda stormar, blixtens röda eld, fienden förgöra! Allfader! En Frälsare från död och bitter nöd! Fader!
Und siehe, die Welle, die wogend sich warf, Sie steiget empor mit gischtenden Schaum, Es heben die Winde sich sausend und scharf, Die lichtesten Segel verdunkeln im Raum!
Och se, vågen som nyss böljade, den reser sig till fradgande skum, vinden häver sig brusande och stark, de ljusaste seglen förmörkas!
Die Schrecken des Meeres, sie ringen sich los, Zerbrechen die Maste, zerbersten den Bug; Der flammenden Pfeile erblitzend' Geschoss, Das trifft sie in Donners hinhallendem Flug.
Havets fasor, de sliter sig loss, bryter masterna, knäcker fören; Blixtar likt brinnande pilar som antänder träffar ur mullrande flykt.
Nun, Gegner, Erbeuter, als Beute ihr bleibt, Gesunken zu Tiefen, geschleudert zum Sand, Das Wrackgut der Schiffe zur Insel nun treibt! O Herrgott, dich preiset frei Helgoland!
Nu, fiender, plundrare, till byte blir, sjunkna i djupet, slungade mot sanden, fartygens vrakgods till ön flyter in! Herre, fria Helgoland lovprisar Dig!
Johannes Brahms: Rinaldo Text: Johann Wolfgang von Goethe (Svensk översättning: Mats Persson) Kör Zu dem Strande! Zu der Barke! Ist euch schon der Wind nicht günstig, Zu den Rudern greifet brünstig! Hier bewähre sich der Starke: So das Meer durchlaufen wir.
Ner till stranden! Ut till skeppet! Om ej vinden är oss nådig, ta med iver tag om åran! låt den starkes kraft i greppet ta oss över vidsträckt hav.
Rinaldo O lasst mich einen Augenblick noch hier! Der Himmel will es nicht, ich soll nicht scheiden. Der wüste Fels, die Wald umwachsne Bucht Befangen mich, sie hindern meine Flucht. Ihr wart so schön, nun seid ihr umgeboren, Der Erde Reiz, des Himmels Reiz ist fort. Was hält mich noch am Schreckensort? Mein einzig Glück, hier hab’ ich es verloren!
O låt mig än ett ögonblick bli kvar! Det trotsar himlens makt, att jag ska fara. En klippa vild, en skogomgärdad bukt, förtrollar mig, de hindrar helt min flykt. Det var så skönt, men nu är det förändrat. All jordens charm, och himmelens har flytt. Vad får mig kvar på fasans ort? Min enda fröjd, här har jag den förlorat!
Rinaldo Stelle her der goldnen Tage Paradiese noch einmal, Liebes Herz, ja schlage, schlage! Treuer Geist, erschaff sie wieder! Freier Atem, deine Lieder Mischen sich mit Lust und Qual.
Ge mig än en gång tillbaka paradisets gyllne tid, kära hjärta, bulta, bulta! Trogna anda, kom tillbaka! Fria andning, dina sånger blandar sig med lust och kval.
Bunte, reich geschmückte Beete, Sie umzingelt ein Palast; Alles webt in Duft und Röte, Wie du nie geträumet hast.
Praktfullt smyckta blomsterbäddar, som omgärdar ett palats; Allt vävs in i doft och rodnad, överträffande var dröm.
Rings umgeben Galerien Dieses Gartens weite Räume; Rosen an der Erde blühen, In den Lüften blühn die Bäume.
Omringad av gallerier ligger denna vida trädgård: rosen blommar lågt vid marken, högt i luften blommar träden.
Wasserstrahlen! Wasserflocken! Lieblich rauscht ein Silberschwall; Mit der Turteltaube Locken Lockt zugleich die Nachtigall.
Vattenstrålar! Vattendroppar! Älskligt rusar silversvall; Nu i kör med turturduvan lockar också näktergal.
Kör Sachte kommt! Und kommt verbunden Zu dem edelsten Beruf! Alle Reize sind verschwunden, Die sich Zauberei erschuf. Ach, nun heilet seine Wunden, Ach, nun tröstet seine Stunden Gutes Wort und Freundes Ruf.
Stilla kom! Och kom besjälad av det ädlaste av värv! All den tjuskraft trolldom skapat, är nu svunnen och förbi. Se, hans sår nu bringas läkning. Vackra ord och vänners tillrop skänker ro och bringar tröst.
Rinaldo Mit der Turteltaube Locken Lockt zugleich die Nachtigall; Wasserstrahlen, Wasserflocken Wirbeln sich nach ihrem Schall.
Nu i kör med turturduvan lockar också näktergal. Vattenstrålar! Vattendroppar! Virvlar runt i deras klang.
Rinaldo Aber alles verkündet: ”Nur sie ist gemeinet!” Aber alles verschwindet, Sobald sie erscheinet In lieblicher Jugend, In glänzender Pracht.
Men alla förkunnar: ”Vi avser blott henne!” Men alla försvinner, när väl hon sig visar i ungdomlig fägring, i glänsande prakt.
Da schlingen zu Kränzen Sich Lilien und Rosen; Da eilen und kosen In lustigen Tänzen Die laulichen Lüfte, Sie führen Gedüfte, Sich fliehend und suchend, Vom Schlummer erwacht.
Där slingrar sig liljor och rosor i kransar: Där ilar och smeker i lustiga danser de ljummaste fläktar, och medbringar dofter, de går och de kommer, när de väckts till liv.
Kör Nein! Nicht länger ist zu säumen, Wecket ihn aus seinen Träumen, Zeigt den diamantnen Schild!
Nej! Vi kan ej längre dröja. Väck nu upp honom ur drömmen, Visa upp den blanka sköld!
Rinaldo Weh! Was seh’ ich, welch ein Bild!
Ve, vad ser jag, vilken bild!
Kör Ja, es soll den Trug entsiegeln.
Ja, den skall ditt svek avslöja.
Rinaldo Soll ich also mich bespiegeln, Mich so tief erniedrigt sehn?
Ska jag alltså nu mig spegla, i min förödmjukelse?
Kör Fasse dich, so ist’s geschehn.
Fatta dig, så har nu skett.
Rinaldo Ja, so sei’s! Ich will mich fassen, Will den lieben Ort verlassen Und zum zweiten Mal Armiden, – Nun so sei’s! So sei’s geschieden!
Ja, så sant! Jag tar mig samman, lämnar så den kära platsen och en andra gång Armida, – Så får bli! Vi skiljas åt nu!
Kör Wohl, es sei! Es sei geschieden!
Det blir bra! Att ni skiljs åt!
Kör Zurück nur! Zurücke Durch günstige Meere! Dem geistigen Blicke Erscheinen die Fahnen, Erscheinen die Heere, Das stäubende Feld.
Vänd om nu! Vänd åter på gynnsamma vågor! Besjälade blickar ser ut över fanor, ser ut över härar, på dammande fält.
Zur Tugend der Ahnen Ermannt sich der Held.
Sitt mod finner hjälten i förfäders kraft.
Rinaldo Zum zweiten Male Seh’ ich erscheinen Und jammern, weinen In diesem Tale Die Frau der Frauen. Das soll ich schauen Zum zweiten Male? Das soll ich hören, Und soll nicht wehren Und soll nicht retten?
För andra gången för mig framträder och klagar, gråter i dessa dalar du kvinnors kvinna. Det skall jag skåda för andra gången? Det skall jag höra, och skall ej strida och skall ej rädda?
Kör Unwürdige Ketten!
Ovärdiga bojor!
Rinaldo och kör Und umgewandelt Seh’ ich die Holde; Sie blickt und handelt Gleichwie Dämonen, Und kein Verschonen Ist mehr zu hoffen. Vom Blitz getroffen Schon die Paläste; Die Götterfeste, Die Lustgeschäfte Der Geisterkräfte, Mit allem Lieben Ach, sie zerstieben!
Nu helt förvandlad ser jag den sköna; I blick och handling nu helt demonisk, och på förskoning kan man ej hoppas. Av blixtens vrede förgörs palatsen; de gudafester, det kära bruket av andens krafter, med alla kära skall nu förintas!
Kör Ja, sie zerstieben!
De skall förintas!
Kör Schon sind sie erhöret, Gebete der Frommen.
Så bönhörs de redan, de troende fromma.
Rinaldo Im Tiefsten zerstöret, Ich hab’ euch vernommen:
I djupet förkrossad, jag hör hur ni kallar:
Kör Noch säumst du, zu kommen?
Dock dröjer din ankomst?
Rinaldo Ihr drängt mich, zu kommen. Unglückliche Reise! Unseliger Wind!
Ni ber mig att skynda. Olyckliga resa! Osaliga vind!
Kör Geschwinde, geschwind!
Nu skynda, sätt fart!
Noch säumst du, zu kommen? Es fördert die Reise Der günstige Wind.
Dock dröjer din ankomst? Den gynnsamma vinden förkortar din färd.
Geschwinde, geschwind!
Nu skynda, sätt fart!
På haven Slutkör Kör Segel schwellen. Grüne Wellen, Weiße Schäume! Seht die grünen Weiten Räume Von Delphinen Rasch durchschwommen!
Seglen sväller. Gröna vågor, vitt de skummar! Se de gröna vida vidder korsas hastigt av delfiner!
Wie sie kommen! Wie sie schweben! Wie sie eilen! Wie sie streben! Und verweilen So beweglich, So verträglich!
Se dem nalkas! Så de svävar! Så de skyndar! Så de strävar! Sen sig hejdar så aktiva, sociala!
Alla Das erfrischet, Und verwischet Das Vergangne. Dir begegnet Das gesegnet Angefangne.
Så det svalkar, och utplånar det förgångna. Nu dig möter en välsignad morgondag.
Kör Wunderbar sind wir gekommen, Wunderbar zurück geschwommen, Unser großes Ziel ist da! Schalle zu dem heiligen Strande Losung dem gelobten Lande: Godofred und Solyma!
1)
Underbart att vara framme, vår seglats har nått till hamnen, vi har nått vårt stora mål! Mottot för förlovade landet klinga nu längs helga stranden: Godofred och Solyma! 1)
Godofred=Gottfrid av Bouillon, en av ledarna under det första korståget. Solyma=Jerusalem.