Söndag 24 april 2016 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent och violinsolist: Giuliano Carmignola Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Gordan Trajković
Carl Philipp Emanuel Bach Sinfonia C-dur
Carl Philipp Emanuel Bach Violinkonsert d-moll
ca 10 min
ca 25 min
Allegro assai – Adagio – Allegretto
Allegro Un poco andante Allegro di molto
Joseph Haydn Violinkonsert nr 1 C-dur
Joseph Haydn Symfoni nr 49 f-moll ”La passione”
ca 20 min
Allegro moderato Adagio molto Presto
PAUS
ca 25 min
Adagio Allegro di molto Menuet Finale: Presto
Söndag Stor, Söndag Mini
Giuliano Carmignola dirigent och violinsolist ”I cannot think of any other violinist at the moment who feels this music with such depth and delicacy of expression and who can sustain the melodic line in a manner which mirrors the sustained style of an operatic aria.” BBC Music Magazine om albumet Concerto Italiano (Deutsche Grammophon), januari 2010 Giuliano Carmignola är född i Treviso år 1951, och fadern, som även han var en skicklig violinist, upptäckte och uppmuntrade tidigt sonens musikintresse. Vid konservatoriet i Venedig studerade han för Luigi Ferro, som var grundare av och primarie i Quartetto Veneziano, och en viktig person i den renässans som Vivaldis musik kom att få från 1950-talet, bland annat genom Virtuosi di Roma. Senare kom Carmignola att delta i mästarkurser för bland andra Nathan Milstein, Franco Gulli och Henryk Szeryng. Starten på Carmignolas karriär kom då han 1973 var en av pristagarna i den internationella Paganinitävlingen i Genua, och snart samarbetade han med världsdirigenter som Claudio Abbado,
Giuseppe Sinopoli, Peter Maag och Eliahu Inbal. År 2001 debuterade Carmignola i USA – vid festivalen Mostly Mozart i Lincoln Center, New York – och året därpå får hans debut vid BBC Proms ett strålande mottagande. År 2003 leder han Academy of Ancient Music på Europaturné och skriver exklusivt skivkontrakt med Deutsche Grammophon/Archiv Produktion. De följande åren präglades av täta samarbeten – skivinspelningar och omfattande turnéer – med den Bolognabaserade Orchestra Mozart och Claudio Abbado, Venice Baroque Orchestra och Andrea Marcon samt Academy of Ancient Music. Dessutom har han gästat festivaler som Musikfest Bremen, Lucerne Festival, Rheingau Musik Festival, Salzburgs Mozartvecka och Menuhin Festival Gstaad. Giuliano Carmgnola har också samarbetat med bland andra Orchestre de Chambre de Lausanne och Ton Koopman, Mahler Chamber Orchestra, Kammerorchester Basel, Royal Scottish National Orchestra, Orchestre des Champs-Élysées och Royal Concertgebouw Orchestra.
Carl Philipp Emanuel Bach (1714–88) Sinfonia C-dur Violinkonsert d-moll Johann Sebastian Bach fick nio söner, varav fyra blev kända kompositörer.
kammarmusik. Framförallt sonaten utvecklades av CPE Bach.
De brukar ibland nämnas i samband med de städer där de verkade för att lättare kunna skiljas åt. Den äldste, Wilhelm Friedemann, kallas således för Halle Bach, hans yngre bror Carl Philipp Emanuel blev Hamburger Bach, Johann Christoph Friedrich Bückenburger Bach och Johan Christian kallades för London Bach.
Han var till en början cembalist vid Fredrik den stores hov i Berlin, men flyttade runt, och 1767 ersatte han Georg Philipp Telemann som ledare för kyrkomusiken i Hamburg, där han stannade livet ut.
Mest betydande av de fyra sönerna och den som fick störst betydelse för den klassiska musikens utveckling efter faderns, Johann Sebastian Bachs, död blev Carl Philipp Emanuel Bach. Han skulle egentligen inte alls bli musiker utan läste juridik och tog sin examen, men inför den akademiska karriären ångrade han sig och satsade på musiken. Han bröt med faderns barockmusik och kom i realiteten med sin form av rokokomusik att utgöra övergången mellan barock och wienklassicism. Carl Philipp Emanuel Bach har tidvis anklagats för att ha förstört faderns arv. Men det är inte sant. Han var en ivrig propagandist för faderns musik och han var en viktig länk i den klassiska musikens utveckling, beundrad av både Mozart och Haydn. CPE Bach ansågs av sin samtid som en av de största tonsättarna. Han var en duktig klaverspelare, lysande pedagog och lika flitig tonsättare som fadern. Man kan räkna in runt 900 verk från CPE Bachs penna. Allt från symfonier, konserter, oratorier och kantater till mängder av
Den inledande sinfonian (eller symfonin) för stråkorkester komponerades år 1773 och är ett ganska kort stycke. Tre satser som varar totalt cirka tio minuter. Den står i C-dur och komponerades alltså under Bachs tid i Hamburg. Den publicerades dock först 1937. CPE Bach skrev totalt några och tjugo symfonier. Violinkonserten i d-moll är egentligen en av CPE Bachs flöjtkonserter, vilken faktiskt började som en harpkonsert, men som nu anpassats till en violin som solostämma. Konsertens båda yttersatser är mycket virtuosa, särskilt den sista som har ett blixtrande tempo. Konserten, som är skriven kring år 1746, svävar mellan barock och rokoko. Andra satsen, Uno poco andante, flyter lätt och elegant, men har ändå ett bett som pekar framåt mot Bachs kommande, mera energiska sätt att skriva en långsam sats. Violinen tar över den arkaiskt vackra melodin, som utvecklas från sångbar charm till mera dramatiska toner. Tredje satsen Allegro di molto är anmärkningsvärt snabb. Satsen pekar framåt mot wienklassicismen och Haydn.
Joseph Haydn (1732–1809) Violinkonsert nr 1 C-dur Symfoni nr 49 f-moll ”La passione” Haydns Violinkonsert nr 1 i C-dur tillkom runt 1765, och hans Symfoni nr 49 med smeknamnet ”La passione” ett par år senare. Haydn var vid denna tid anställd vid furst Esterházys hov och fungerade som kapellmästare för orkestern, vilket inte bara innebar orkesterledning utan alla administrativa uppgifter och att komponera, inte då och då utan nytt varje vecka. Musikaliskt hade Haydn det väl förspänt, men privat hade han misslyckats. År 1760 hade han gift sig med Maria Anna Keller, trots att han egentligen älskade hennes yngre syster Therese, som dock i ungdomligt svärmeri gått i kloster och blivit nunna. Äktenskapet med Maria Anna blev från början olyckligt och barnlöst, men paret tvingades enligt tidens konvention ”leva tillsammans” till dess att Maria Anna avled år 1800. Båda sökte kärlekslyckan utanför äktenskapet. Haydn levde under många år med sångerskan Luigia Polzelli. De fick så småningom en son, Antonio, som dock aldrig erkändes av Haydn. Under 1760-talet lade Haydn grunden till den musik som givit honom epitetet stråkkvartettens och symfonins fader.
Haydn tillskrevs nio violinkonserter, men i verkligheten är de bara fyra, varav den sista är försvunnen. Kvällens konsert tillkom som sagt 1765 och är skriven för Haydns egen konsertmästare, Luigi Tomasini. Alla tre satserna (Allegro, Adagio och Finale: Presto) är skrivna i sonatform. Symfoni nr 49 komponerades tre år senare. Man kanske kan tro att tillnamnet ”La passione” tillkom för att beskriva Haydns försök med andra damer än sin fru. Men nej, som med så många andra namngivna verk, har namnet tillkommit i efterhand. Sannolikt på 1790-talet och då inte i betydelsen av en passion mellan två människor, utan i dess religiösa mening. Även om Haydn hade för vana att visa på ett visst skämtlynne i sina symfonier, är fmollsymfonin faktiskt ganska allvarlig. Den är homotonal, vilket betyder att alla satserna går i f-moll. Den enda ljuspunkten är triodelen i tredje satsen, vilken går i F-dur. Ett ovanligt drag hos symfonin är att hela första satsen är långsam, Adagio. De två snabba satserna har ett utomordentligt driv. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Tommie Ling
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se