Torsdag 22 september 2016 kl 19.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Pier Giorgio Morandi Solist: Giampiero Sobrino, klarinett Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt
Hector Berlioz Romersk karneval, ouvertyr
ca 10 min
Nikolaj Rimskij-Korsakov Capriccio Espagnol
ca 15 min
Alborada Variazioni Alborada Scena e Canto gitano Fandango asturiano
PAUS Saverio Mercadante Klarinettkonsert B-dur
ca 15 min
Allegro maestoso Andante con variazioni
Peter Tjajkovskij Capriccio Italien
ca 15 min
Torsdag Stor, Torsdag Mini
Pier Giorgio Morandi dirigent Det har blivit dags för spelårets första konsert med Helsingborgs Symfoniorkesters förste gästdirigent Pier Giorgio Morandi. Innan vår italienske maestro slog in på dirigentbanan studerade han oboe och komposition vid Giuseppe Verdikonservatoriet i Milano, där han även under en tid verkade som solooboist vid La Scalaoperan. Dirigentyrket har han förkovrat sig i såväl vid Mozarteum i Salzburg hos Ferdinand Leitner som i USA för storheter som Leonard Bernstein och Seiji Ozawa.
operarepertoaren och idag är han en eftertraktad gästdirigent vid operahus i bland annat Wien, Frankfurt, Bologna, Bryssel och Seoul. Han har även en diger meritlista på konsertestraden, och bland alla de orkestrar han gästat finns London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Bayerska radions symfoniorkester, Ungerska radions symfoniorkester, Budapests filharmoniker och Tokyo Philharmonic Orchestra.
År 1989 knöts Morandi till Romoperan där han ledde Verdis Ernani och Puccinis Madame Butterfly, men även ett stort antal orkesterkonserter. Sedan dess har en rad operahus i övriga Europa och världen fått upp ögonen för hans mästerliga hantering av den italienska
Här i Sverige har Pier Giorgio Morandi – förutom givetvis en rad framträdanden hos oss i Helsingborg – dirigerat vid GöteborgsOperan och vid Kungliga Operan i Stockholm, där han lett en lång rad uppsättningar.
Giampiero Sobrino klarinett Kvällens gästartist är den italienske klarinettisten Giampiero Sobrino. Sobrino är en av två konstnärliga ledare för Arena di Verona och har samarbetat med några av musikvärldens främsta, exempelvis Sir Georg Solti, Leonard Bernstein, James Levine, Mstislav Rostropovich, Lorin Maazel, Riccardo Muti, Wolfgang Sawallich, Zubin Mehta, Giuseppe Sinopoli och Pierre Boulez. Han har framträtt vid festivaler i Venedig, Prag, Paris, New York och Aix-en-Provence, och har nyligen framträtt med New England
Symphony i Carnegie Hall samt med orkestrar i Mexico, Aten, Kiev, Toronto, Württemberg och Peking. Giampiero Sobrino är född i Piemonte och studerade vid musikkonservatoriet i Alessandria. Vid tjugo års ålder blev han soloklarinettist först i Orchestra Sinfonica Nazionale della RAI di Torino och därefter i Orchestra Filarmonica di Torino och orkestern vid Arena di Verona.
Är du nyfiken på vad den lilla pappersrullen som delas ut till våra dirigenter och solister innehåller? HSO har valt att visa sin uppskattning genom att i våra gästers namn adoptera 1000 hektar regnskog under ett års tid – istället för att dela ut blommor.
Hector Berlioz (1803–69) Romersk karneval, ouvertyr opus 9 Hector Berlioz föddes i La Côte-Saint-André några mil nordväst om Grenoble i sydöstra Frankrike. Hans fallenhet och intresse för musik ignorerades i princip, eftersom han förväntades följa i faderns fotspår och utbilda sig till läkare. Efter en kort tids medicinstudier i Paris hoppade han dock av utbildningen och påbörjade privata musikstudier som sedan följdes av kompositionsstudier vid Pariskonservatoriet. Efter flera försök lyckades han till slut erövra det eftertraktade kompositionspriset Prix de Rome vilket bland annat innebar ett och ett halvt års vistelse i Italien, vars kulturliv och kulturella arv på den tiden betraktades som en omistlig källa till inspiration för ett kreativt intellekt.
Berlioz tid i Italien blev i sig ingen produktiv period, men influenserna kom sannerligen att prägla en stor del av hans senare och mest välkända kompositioner exempelvis Harold i Italien, den ”dramatiska symfonin” Romeo och Julia och inte minst hans opera om den florentinske 1500-talsskulptören Benvenuto Cellini. Konsertouvertyren Romersk karneval komponerades år 1843–44 som ett fristående verk för en konsert med enbart Berlioz musik. Ouvertyren är dock baserad på musik ur Benvenuto Cellini, och kom senare att tjäna som förspel till operans andra akt, som utspelar sig just under en romersk karneval.
Nikolaj Rimskij-Korsakov (1844–1908) Capriccio Espagnol opus 34 Nikolaj Rimskij-Korsakov betraktas på goda grunder som en av den romantiska erans mest enastående instrumentatörer. I sin ungdom fann han inspiration av Michail Glinka, som brukar betraktas som den ryska konstmusikens fader. Senare i livet förmedlade Rimskij-Korsakov själv sina kunskaper vidare till bland andra Igor Stravinskij, en av de som under 1900-talet fick ut det mesta av orkesterapparatens klangpalett. Dessutom är Rimskij-Korsakovs omfångsrika bok om orkestrering (med den engelska titeln The Principles of Orchestration) än idag något av en bibel för såväl tonsättare som arrangörer. Den femsatsiga sviten Capriccio Espagnol är ett lysande exempel på Rimskij-Korsakovs färgsprakande instrumentationsteknik. Från början var verket faktiskt tänkt att bli ett
virtuost solostycke för fiol och orkester, men under arbetets gång fann han att melodimaterialet lämpade sig bättre som ett rent orkesterverk. Sats ett, tre och fem bygger på folkdanser från den nordspanska regionen Asturien. (Första och tredje satsen är förresten precis som namnen antyder närapå identiska, sånär som på tonarten och instrumentationen.) Den andra satsen är en liten variationssats över ett tema som presenteras av hornsektionen och sats fyra, Scena e canto gitano, består av fem solistiska kadenser – i tur och ordning för horn och trumpeter, soloviolin, flöjt, klarinett och harpa – vilka följs av en dans i tretakt som leder direkt in i den avslutande Fandango asturiano.
Saverio Mercadante (1795–1870) Klarinettkonsert B-dur Näst sist på kvällens program en tonsättare som sannolikt aldrig förut framförts av HSO, åtminstone inte under det senaste kvartsseklet. Den italienske operakomponisten Saverio Mercadante var i princip jämngammal med Rossini och Donizetti, och under sin livstid nog så produktiv och framgångsrik. På verklistan hittar man över 50 operor, vilka inte bara komponerades för operahus över hela Italien utan även för teatrar i Wien, Paris, Lissabon och Cadiz. Mercadante föddes i Altamura söder om Bari och studerade flöjt, violin och komposition vid konservatoriet i Neapel. Efter studietiden ledde han under några år konservatoriets orkester och komponerade en rad symfonier och soloverk, bland dem troligen (år 1819) den klarinettkonsert i B-dur som vi ska få höra i kväll. Man tycks inte vara helt säker på när
Klarinettkonserten i B-dur kom till. Men att det är ett relativt tidigt verk känns utan tvekan rimligt, på det hela taget klingar musiken mer likt Mozart eller Haydn än som italiensk 1800talsopera. Den första satsen är i traditionell sonatform och därpå följer en variationssats med ett tema och fem virtuosa variationer där klarinetten verkligen får visa sin enastående rörlighet över hela sitt register. Variationerna åtskiljs (med undantag av de båda sista) av ett omkväde i orkestern, där solisten under några sekunder får hämta andan. Den näst sista variationen – i moll och med beteckningen ”con molto espressione” (mycket uttrycksfullt) – är kanske det ställe där musiken allra mest pekar framåt mot den italienska operans guldålder.
Peter Tjajkovskij (1840–93) Capriccio Italien opus 45 Under de år som följde på Peter Tjajkovskijs synnerligen misslyckade och endast två och en halv månad långa äktenskap med Antonina Miljukova år 1877 befann sig tonsättaren under långa perioder på resande fot. Bland annat besökte han Italien tillsammans med sin bror Modest. I ett brev hem till Nadezhda von Meck, hans trogna vän och sponsor under en lång rad år efter skilsmässan, skriver han: ”Jag har redan fullbordat skisserna till en italiensk fantasi på folkmelodier vilken jag tror kan spås en lycklig framtid. Den kommer att bli effektiv, tack vare de härliga melodier jag lyckats samla ihop dels genom att studera antologier, dels med mina egna öron ute på gatorna.”
Efter en inledande fanfar är några av styckets huvudsakliga byggstenar en allvarsam melodi som presenteras av stråkarna, uppsluppen gatumusik som åtminstone hos undertecknad för tanken till den melodi vi brukar kalla Karneval i Venedig eller Min hatt den har tre kanter, en livfull marsch och en rasande tarantella. Allt klätt i Tjajkovskijs omisskännliga orkesterdräkt. Capriccio Italien uruppfördes i Moskva den 18 december av det kejserliga ryska musiksällskapet under ledning av Nikolaj Rubinstein. Artistpresentationer och verkkommentarer: Mats Persson