Söndag 23 oktober 2016 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Pier Giorgio Morandi Solist: Dejan Lazić, piano Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Gordan Trajković
Johannes Brahms Pianokonsert nr 1 d-moll
ca 45 min
Maestoso Adagio Rondo: Allegro non troppo
PAUS Johannes Brahms Symfoni nr 3 F-dur opus 90 Allegro con brio Andante Poco allegretto Allegro
Söndag Stor, Söndag Mini
ca 35 min
Pier Giorgio Morandi dirigent För ganska precis en månad sedan stod vår förste gästdirigent senast på pulten framför Helsingborgs Symfoniorkester, och ikväll hälsar vi Pier Giorgio Morandi välkommen åter. Morandi studerade i sin ungdom oboe och komposition vid Giuseppe Verdikonservatoriet i Milano, där han senare också under en tid verkade som solooboist vid La Scalaoperan. Dirigentyrket har han förkovrat sig i såväl vid Mozarteum i Salzburg hos Ferdinand Leitner som i USA för storheter som Leonard Bernstein och Seiji Ozawa. År 1989 knöts Morandi till Romoperan där han ledde Verdis Ernani och Puccinis Madame Butterfly, men även ett stort antal orkesterkonserter. Sedan dess har en rad operahus i övriga Europa och världen fått upp ögonen för
hans mästerliga hantering av den italienska operarepertoaren och idag är han en eftertraktad gästdirigent vid operahus i bland annat Wien, Frankfurt, Bologna, Bryssel och Seoul. Han har även en diger meritlista på konsertestraden, och bland alla de orkestrar han gästat finns London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Bayerska radions symfoniorkester, Ungerska radions symfoniorkester, Budapests filharmoniker och Tokyo Philharmonic Orchestra. Här i Sverige har Pier Giorgio Morandi – förutom givetvis en rad framträdanden hos oss i Helsingborg – dirigerat vid GöteborgsOperan och vid Kungliga Operan i Stockholm, där han lett en lång rad uppsättningar.
Dejan Lazić piano Den kroatiske pianovirtuosen Dejan Lazić är född i Zagreb, men växte upp i Salzburg där han också fick sin utbildning vid Mozarteum. Idag bor han i Amsterdam, men har hela världen som sitt arbetsfält. Under förra säsongen gästade han bland annat BBC Philharmonic, Royal Scottish National Orchestra, Nordtyska radions symfoniorkester i Hamburg, Tasmanian Symphony Orchestra, Auckland Philharmonia, Adelaide Symphony Orchestra och Indianapolis Symphony Orchestra, med vilken han för övrigt framförde Brahms båda pianokonserter.
Dejan Lazić kan höras på ett dussintal album på märket Channel Classics, bland annat i en spännande serie under namnet ”Liaisons”, där oväntade tonsättarpar ställs sida vid sida, exempelvis Domenico Scarlatti/Béla Bartók och Carl Philipp Emanuel Bach/Benjamin Britten. Kvällens solist skriver också egen musik, som blivit alltmer uppmärksammad. Bland annat uruppfördes hans Piano Concerto in Istrian style under Aspen Music Festival i juli 2014 och hans pianotranskription av Brahms violinkonsert har framförts ett tiotal gånger.
Är du nyfiken på vad den lilla pappersrullen som delas ut till våra dirigenter och solister innehåller? HSO har valt att visa sin uppskattning genom att i våra gästers namn adoptera 1000 hektar regnskog under ett års tid – istället för att dela ut blommor.
Johannes Brahms (1833-97) Pianokonsert nr 1 d-moll opus 15 Det år då Johannes Brahms fyllde tjugo år, tänkt som en sonat för två pianon, därefter 1853, markerar på något sätt den verkliga ändrade han planerna, tänkte sig i stället en starten på hans musikerkarriär. Under en symfoni och orkestrerade den första satsen. konsertturné tillsammans med den ungerske Han återvände dock slutligen till pianoviolinisten Ede Reményi träffade han för klangen, men behöll bara den första satsen. första gången den store violinisten Joseph (Den andra blev istället till andra satsen i Ein Joachim (i Göttingen) och pianogiganten deutsches Requiem.) Franz Liszt (i Weimar). Mötet med Joachim skulle komma att leda till livslång vänskap, Den första satsens dramatiska karaktär har men efter mötet med Liszt stod det snabbt av många biografer satts i direkt samband klart att de båda hade diametralt olika syn på med Brahms reaktion på vännen och mentorn musik. Besöket hos Liszt blev därför inte Schumanns självmordsförsök. I satsens långvarigt. Brahms lämnade Weimar och kraftfulla orkesterinledning kan man också återvände i stället till Göttingen där han nästan höra hur den unge Brahms tar över tillbringade sommaren. På Joachims inrådan stafettpinnen från sin store symfoniske uppsökte han i slutet av september paret föregångare Beethoven. Den rytmiska Schumann (Robert och Clara) i Düsseldorf energin i stråkets första motiv mot en liggande och detta var ännu ett möte som snabbt pukvirvel klingar nästan som ett eko av utvecklades till djup vänskap. Robert titanens nionde och sista symfoni. Schumann var inte så lite imponerad av den unge kompositören och pianisten, och öste Den rofyllt och nästan majestätiskt högomgående beröm över Brahms i en artikel i stämda adagiosatsen beskrevs av Brahms musiktidskriften Neue Zeitschrift für Musik. själv som ett varsamt porträtt av Clara Schumann. I den sista satsen ges solisten När Brahms i mars året därpå fick höra talas friare tyglar att visa upp sina virtuosa sidor. om Robert Schumanns kollaps och Dock är det varken här eller i någon av hans självmordsförsök återvände han genast från senare solokonserter fråga om att låta det Hamburg till Düsseldorf. Robert hade blivit virtuosa uppvisningsmomentet träda i inlagd på sanatorium i Endenich, och ända till förgrunden, något som snarast var norm vid hans tragiska död drygt två år senare var denna tid. (Tydliga exempel på detta är Franz Brahms hans hustru Clara behjälplig, både Liszts första och andra pianokonsert, vilka med att sköta hushållet och med att uruppfördes år 1855 respektive 1857.) administrera Roberts affärer. Så småningom förälskade sig Brahms i den fjorton år äldre Kanske var detta ett av de starkaste skälen till Clara, något som han dock under lång tid höll att konserten fick ett synnerligen kyligt motför sig själv. tagande vid de första offentliga framförandena i Hannover och Leipzig i januari Den första pianokonsertens ursprung kan 1859. Med tiden har dock denna konsert visat spåras till dessa år i mitten av 1850-talet. Det sin storhet och intar en självklar plats i tog dock tid för Brahms att komma fram till standardrepertoaren. pianokonsertformatet. Från början var stycket
Johannes Brahms (1833-97) Symfoni nr 3 F-dur opus 90 År 1883 inträffade två händelser som kan ha utlöst skapandet av Brahms tredje symfoni. I februari dog Wagner, en händelse av seismiska proportioner i musikvärlden, och i maj höll Allgemeiner Deutscher Musikverein sin tjugonde s.k. Tonkünstler-Versammlung i Leipzig. Trots att Brahms musik stod på programmet gjorde han stor sak av att inte närvara. Hedersgäst var nämligen Franz Liszt, vars musik han avskytt ända sedan barnsben. Istället tillbringade Brahms sommaren i Wiesbaden där han skrev en symfoni som musikforskaren David Brodbeck finurligt beskrivit som ”strukturellt sett en svidande ’korrektion’ av Liszts första pianokonsert”. Medan han komponerade hade Brahms utsikt över Rhen, floden som inte bara inspirerat vännen och äldre kollegan Robert Schumann till hans tredje symfoni (”Den rhenska”), utan i vilken denne också kastat sig i avsikt at ta sitt liv. Brahms F-dursymoni startar med ett tema som fullt avsiktligt skulle kännas igen som direktcitat från Rhensymfonins första sats. Ställningstagandet mot det moderna (Liszt, Wagner), och för det klassiska (Schumann) verkar tydligt nog, men det finns mer att utforska. Rhen var även platsen där Wagners Nibelungenring kom till vila, och den tredje symfonin innehåller också den ett citat från den framlidne mästaren, vilket en del samtida lade märke till, men få kunde förklara. I första satsen, just innan sidotemat spelas av klarinetten, finns en fras som hämtats ur balettmusiken i början av Tannhäuser, en hornsignal som vill locka lyssnaren att ge efter för Venusbergets frestelser. Bildligt talat ägnade Brahms en livstid åt att motstå denna lockelse, både som tonsättare – genom att resolut förbli en klassicist, och i privatlivet –
genom att hålla sig borta från giftermål och romanser. Men det fanns kanske ännu en förklaring till valet av detta Wagnercitat. Brahms hade några år tidigare fått originalmanuskriptet till nyss nämnda balettmusik i gåva av en vän. Wagner krävde att få tillbaks partitursidorna av Brahms, och hävdade att vännen inte varit noternas rättmätige ägare. Så småningom gav Brahms med sig och sände tillbaka manuskriptsidorna. Brahms tycks ha haft ett speciellt förhållande till den sublima andantesatsen. Vid minst två tillfällen vägrade han vid privata framföranden av den fyrhändiga pianoversionen att spela den, utan bläddrade snabbt förbi sidorna med andantet och grymtade: ”Äh, den här är alldeles för långtråkig!” en kommentar som förstås var svår att ta på allvar. Kanske kände sig Brahms inte helt bekväm med hur nära han i andantet – med sina Tristanlika förhållningar – kommer att ge efter för Venusbergets frestelser? Ett sista mysterium när det gäller Fdursymfonin: i hela sitt liv var Brahms en hängiven beundrare av Bachs musik. Han prenumererade på den kompletta utgåvan och sov under mästarens porträtt. Musikvetenskapen har dock ännu inte hittat någon mer konkret förklaring till att tonserien som utgör Bachs namn (B-A-C-H) dyker upp så frekvent i hela opus 90. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Pianokonserten: Mats Persson Symfonin: Andrew Manze (övers. Persson)