Söndag 5 februari 2017 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Stefan Solyom Solist: Gunilla Süssman, piano Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren
Unsuk Chin Graffiti
ca 30 min
Béla Bartók Pianokonsert nr 3
ca 25 min
Allegretto Adagio religioso Allegro vivace
PAUS Wolfgang Amadeus Mozart Symfoni nr 41 C-dur ”Jupitersymfonin” Allegro vivace Andante cantabile Menuetto: Allegretto Molto Allegro
Söndag Stor, Söndag Mini
ca 35 min
Stefan Solyom dirigent Stefan Solyom är sedan hösten 2014 chefsdirigent för Helsingborgs Symfoniorkester. Han har regelbundet gästat HSO ända sedan slutet av 1990-talet, vilket också var tiden då hans dirigentkarriär tog fart med debuter vid Kungliga Operan i Stockholm och Komische Oper i Berlin, och dessutom förstapriset i Sibeliustävlingen år 2000. Som gästdirigent återkommer Solyom regelbundet till bland andra Kungliga filharmonikerna i Stockholm, Göteborgs Symfoniker, Lahtis Symfoniorkester, Deutsche Kammerphilharmonie Bremen och radioorkestrarna i Leipzig, Frankfurt och Stuttgart. Han var under perioden 2006–09 Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony
Orchestra och mellan 2010 och 2013 förste gästdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. I somras avslutade Stefan dessutom sitt åtagande som chefsdirigent för anrika Deutsches Nationaltheater & Staatskapelle Weimar, en post han haft sedan år 2009. Under den senaste tiden har Stefan bland annat dirigerat Benjamin Staerns första opera Snödrottningen på Malmö Opera, framfört Stravinskys Petrusjka med Sveriges Radios Symfoniorkester och – vilket den flitige konsertbesökaren har i färskt minne – i förra veckan gjort ett blixtinhopp här på hemmaplan då Gérard Korsten dagen före den första konserten insjuknade i influensa.
Gunilla Süssman piano Den norska pianisten Gunilla Süssmann har under det senaste decenniet haft en blomstrande internationell karriär. Hon har konserterat i Concertgebouw i Amsterdam, Wigmore Hall i London, Louvren i Paris och i Festspielhaus Baden Baden och varit solist med bland annat English Chamber Orchestra, Bournemouth Symphony Orchestra, OsloFilharmonien, Stavanger Symfoniorkester, Radioorkestern i Köln och Staatskapelle Weimar. Kvällens solist har i femton år haft ett duosamarbete med cellisten Tanja Tetzlaff, tillsammans har de gjort två skivor för det tyska bolaget AVI och filmen The Golden
Shoes of Rachmaninoff som finns att se på nätet (https://vimeo.com/139952998). Under inne-varande säsong samarbetar hon bland annat också med trumpetaren Tine Thing Helseth, violinisten Alexander Sitkovetsky, sångerskorna Isa Gericke, Lise Davidsen och Tora Augestad. Dessutom framträder hon med sin pianotrio och gästar festspelen i Bergen, Risø Kammermusikkfest, Bodenseefestivalen och Weilburger Schlossfestspiele. Gunilla Süssmann har hittills gett ut ett tiotal skivor. Den senaste, Variations Serieuses, släpptes i höstas och innehåller musik för solopiano av Grieg, Mendelssohn och Brahms.
Är du nyfiken på vad den lilla pappersrullen som delas ut till våra dirigenter och solister innehåller? HSO har valt att visa sin uppskattning genom att i våra gästers namn adoptera 1000 hektar regnskog under ett års tid – istället för att dela ut blommor.
Unsuk Chin (f. 1961) Graffiti Den koreanska tonsättaren Unsuk Chin har haft stor framgång med sin musik. Vid två års ålder hörde hon för första gången ett piano och hon ville bli pianist. Vägen till musiken gick genom skolan som hade en musiksal med mängder av inspelad musik. Hennes musiklärare, som själv var tonsättare, föreslog Unsuk Chin att utbilda sig till tonsättare. Hon fick kontakt med György Ligeti och efter studier för honom i Hamburg 1985–88 bosatte hon sig i Berlin. År 1991 slog hon igenom som tonsättare och sedan dess har hennes musik spelats runt om i världen, bland annat i Europa, Asien och i Nordamerika. Sedan flera år tillbaka samarbetar hon med Parisbaserade Ensemble Intercontemporain, som
specialiserar sig på att framföra ny musik med varierande tekniker. I Chins musik finns också inflytande från balinesisk gamelanmusik, från medeltida musik och modernistiskt inspirerade former som palindromer och kräftkanon. I Graffiti som komponerades 2012–13 har hon varit inspirerad av gatans graffitikonst. Väl medveten om graffitins politiska budskap söker hon förmedla sina intryck av denna konstform. Chin säger själv om sin musik att hon försöker översätta sina drömmar och intryck till färger som flyter runt i rummet och skapar skulpturer av ljud. Det vackra är abstrakt, menar hon, men det kommunicerar också både glädje och värme.
Béla Bartók (1881–1945) Pianokonsert nr 3 Béla Bartók var pianist, tonsättare, musikforskare och folkmusikinsamlare – allt i en person. Bartóks pianomusik har alltid skiljt sig från all annan pianomusik. Mellan 1899 och 1904 studerade han piano och komposition vid konservatoriet i Budapest och gav sig sedan ut som pianist och tonsättare på flera konsertresor till Berlin, Wien, England och Paris. År 1907 efterträdde Bartók sin lärare som professor i piano vid konservatoriet i Budapest och ungefär samtidigt inledde han ett samarbete med Zoltán Kodály som gick ut på att samla in och utforska ungersk, slovensk och rumänsk folkmusik. År 1913 gjorde han en exkursion till Afrika och väl hemkommen förberedde han publiceringen av den tidigare insamlade folkmusiken. Bartóks musik gavs vid konserter i Budapest men uppskattades inte, med åren kom hans musik att uppskattas betydligt mer i övriga Europa än i hemlandet.
Bartóks klavermusik avslöjar hans väg genom det kompositoriska landskapet. I ett stycke som Allegro barbaro använder han klaveret som ett slaginstrument med en folkloristisk melodi som kontrast. I hans pedagogiskt upplagda Mikrokosmos I-VI (153 progressivt ordnade pianostycken som komponerades mellan 1926 och 1939) formades och utvecklades hans idé om klang. Här finns både slagklanger, oregelbundna rytmer och folkliga modala och melodiska inslag. I de två första pianokonserterna (1926 och 1930–31) finns barbariska danser med repeterande rytmer och slagklanger men också ljusa koralliknande avsnitt. I Sonat för två pianon och slagverk (1937) finns samma intensiva och ibland barbariska klanger, blandade taktarter, folkliga inslag och modalitet. År 1940 flydde Bartók till USA, trots hjärtfel och en vikt på bara 49 kg, han kände sig vara misstänkt för sina sympatier med judarna men framför allt
flydde han för att han tyckte oändligt illa om den politiska utvecklingen i Mellaneuropa. Han reste, men kulturellt stannade han kvar i Ungern, vilket inte minst Konsert för orkester (1943) avslöjar. Den tredje pianokonserten komponerade han bara några månader före sin död i september 1945 i New York. Bartók visste att han skulle dö. Han hade leukemi. Och han ville skriva ett
mer populärt verk för att garantera sin fru Ditte en liten inkomst efter hans död. Och denna konsert har en helt annan klang än de tidigare. Det är den mest lyriska av de tre konserterna. Första satsen har lite inslag av jazz, den långsamma satsen är nästan romantisk, över ett hymnliknande material i pianot svävar nattens klang med ljud från naturen, insekter och smådjur. I sista satsen firar Bartók den ungerska dansens glädje i ett raskt allegro.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756–91) Symfoni nr 41 C-dur K 551 ”Jupitersymfonin” Sommaren 1788 var Mozart produktiv. Den inleddes med en pianotrio i juni, fyra dagar senare var han klar med symfoni nr 39 i Essdur, samma dag, den 26 juni daterade han en marsch, en pianosonat och ett adagio för stråkar. En månad senare, den 25 juli var hans 40:de symfoni klar och sexton dagar senare daterade han sin sista symfoni, nummer 41, som av den engelske impressarion Salomon senare döptes till Jupitersymfonin. Tre stora symfonier komponerades alltså inom loppet av sex veckor. Våren 1788 förklarades krig mellan Österrike och det Ottomanska riket, ett onödigt och illa lett krig som pågick mellan 1788 och 1791 och som hade förödande inverkan på Mozarts framtid. Fram till våren 1788 levde Mozart och hans familj relativt bekymmersfritt i Wien. Han hade haft framgång med operan Enleveringen ur Seraljen och Figaros bröllop blev våren 1786 en succé i både Wien och Prag. Till kejsaren Josef II:s bjudningar inbjöds han regelbundet att framföra musik tillsammans med andra musiker och sångare. Han arrangerade abonnemangskonserter där han framträdde med sina nykomponerade pianokonserter – tillsammans gav detta goda inkomster.
Våren 1788 begav sig Josef II iväg till kriget med turkarna och kom tillbaka i november, svårt sjuk. Kriget drabbade landet ekonomiskt, teatrar stängdes och Mozarts inkomster försvann. Sommaren 1788 lånade han flera gånger pengar av sin vän Puchberg och under sommaren flyttade familjen till en billigare lägenhet. Penningbristen var akut. Säkert var Mozarts planer att anordna fler konserter under hösten i Wien. Men det blev inte av, kanske för att det pågående kriget innebar en sämre ekonomi för wienarna. Ingen av de tre sista symfonierna (nr 39-41) framfördes under Mozarts levnad. De tre symfonierna är mycket olika, exempelvis utgör den fyrtiondes drag av sorgsenhet en tydlig kontrast mot Jupitersymfonin där det förefaller som att han har bestämt sig: Han ska segra! Symfonins första sats har en segerrik karaktär, andantet klingar vackert som en sorgsen längtan efter skönhet, medan man i menuetten med dess trio försätts till dansarnas lätta steg i salongerna. I finalen flätas melodierna ihop i ett mästerligt kontrapunktiskt arbete, som i en lek imiteras och bearbetas melodierna till ett segerrikt slut. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Eva Öhrström