8 KRITIK
SvD onsdag 28 september 2011
Gospelsångaren Jessy Dixon har avlidit de samarbetade på albumen Paul Simon in concert: Live rhymin’ och Still crazy after all these years. Dessutom turnerade the Jessy Dixon singers med Simon i åtta år. Dixon släppte 18 album mellan 1964 och 2006. Han skrev dessutom låtar till Diana Ross, Cher och Natalie Cole. HARRY AMSTER
FOTO: HARAZ N. GHANBARI/AP
Gospelsångaren Jessy Dixon, som sjöng med Paul Simon, har avlidit 73 år gammal. Han var med och populariserade gospelmusiken med sin energiska stil, enligt New York Times, och fick en större publik inom popvärlden när han träffade Paul Simon på Newport jazz festival 1972. Det ledde till att
Blåsarsymfonikerna får Guldkvasten
Jessy Dixon
Guldkvasten 2011 går till Blåsarsymfonikerna i Stockholm, som får priset för förra säsongens satsning då orkestern under parollen ”Skippa helskägg!” framförde musik av lika många kvinnor och män. Guldkvasten delas ut av föreningen Kvinnlig anhopning av
svenska tonsättare, förkortat Kvast. Priset ska gå till den som har gjort bra satsningar på kvinnliga tonsättare under säsongen och består av en kylskåpsmagnet i form av en guldkvast samt medel till ett beställningsverk. Priset delas ut den 1 oktober på Musikaliska. BO LÖFVENDAHL
MUSIK ROCK MACHINE HEAD Unto the locust (ROADRUNNER/WARNER)
Machine Head var thrashbandet som en gång bröt mark med en ny sorts amerikansk metal, som senare fick utstå spott och spe för sina numetalvibbar, men som enträget hållit sig kvar i matchen. På fyra år gamla The Blackening lossnade det ordentligt, och Unto the locust håller stadigt skutan på samma spår. Skivan har ett genomgående genomarbetat material: ettriga tvåtaktssmockor varvas med death metal-flirtade gitarrslingor och fläskigt sväng. Som ett stort minus ligger modiga, men ändå jobbigt melodramatiska balladen Darkness within. Personligen klarar jag mig utan Rob Flynns rena sång, men uppenbart är annars hur bra material och musiker klaffar. LINNÉA OLSSON
4
ROCK NISSE HELLBERG Flod av eld (WARNER)
Mysig skolblues på skånska? Det känns så otidsenligt att det blir svårt att ogilla. Det skulle vara som att kritisera frimärkssamlare eller folk som tänder på att kasta bruna bönor på varandra. Jag är nästan helt säker på att de inte gör det för min skull, och det är nästan alltid en
3
positiv sak. Så länge Hellberg håller sig på rätt sida av gränsen till landet för farbroderlig puttrighet är det mycket bra. Munspelet är fint, precis som de elektriska gitarrerna, och med text som Hon la mig ner på en strand av svart sand tar han faktiskt ett steg upp från, till exempel, Hon är tuff som en tiger, mjuk som ett lamm. Men trots att Flod av eld skulle förgylla precis vilken logdans som helst så är den fortfarande irrelevant i så väldigt många andra situationer. ELIN UNNES
ROCK MASTODON The hunter (ROADRUNNER/WARNER)
Det var nog oundvikligt att även Mastodon skulle råka ut för den livsfarliga fjärde skivansjukan. Tokflopp? Nej. Mästerverk i stil med tidigare bedrifter? Långt ifrån. Nog för att man unnar den annars så överambitiösa kvartetten en paus från mytologiska konceptalbum och själsliga djupdyk – men de hade väl inte behövt klippa av den röda tråden helt? Black tongue är snygg och simpel, med ett huvudriff som taget från Leviathan, det melankoliska titelspåret känns överblivit från den moderna klassikern Crack the skye, och här och var hittas psykedeliska godbitar – framförallt i Brent Hinds Tony Iommi-läckra gitarrspel. Som helhet är The hunter undermålig i jämförelse med sina storasyskon – en standardskiva av ett band som ska vara allt annat än standard. LINNÉA OLSSON
3
Nytt månadsmagasin för Ipad
Prova SvD Insikt
> Prova SvD Insikt utan kostnad
ROCK INVASIONEN Saker som jag sagt till natten (COLUMBIA/SONY)
Dennis Lyxzén fortsätter att bjuda upp sin revolution på dansgolvet. Det som händer på Invasionens andra album är dock inte någon politisk pamflett utan glesbygdspoesi till tonerna av meloditörstiga punkgitarrer. Iförd en krautrock-tröja har textförfattaren Lyxzén letat inåt i stället för att gå ännu en rond mot verkligheten utanför. Saker som jag sagt till natten är på flera sätt en återgång till rötterna: både bandets egna och musikhistoriens. Det är en omfamning av det omedelbara, det okomplicerade som aldrig trasslar in sig i teorier. Invasionen vrider sig ytterligare ett varv och bejakar det västerbottniska kynnet i sina högeffektiva punkhittar.
4
KRISTIN LUNDELL
POP TORI AMOS Night of hunters (DEUTSCHE GRAMMOPHON/UNIVERSAL)
Tori Amos har alltid haft en dragning åt det teatraliska och på det tolfte studioalbumet är hon mer melodramatiskt teatralisk än någonsin. Glädjande nog är hon också – efter många år med pianoballader som inte kommit någonstans – i konstnärligt god form. Med bistånd av stråkar (Apollon Musagète Quartet) och träblås bjuder Amos på en egenkomponerad snårig sångcykel byggd på teman från den klassiska musiken. Omslaget visar irländska hedar och upprörda hav och presenterar sångerskan som en drömmande diva, det stämmer perfekt med musiken. Allra bäst blir det när dottern Natashya Hawley sjunger, då blir närheten till Joanna Newsome som störst. DAN BACKMAN
4
POP FATOUMATA DIAWARA Gör så här för att ladda ner SvD Insikt: 1. Gå in i App Store på din Ipad och sök på SvD Insikt. Ladda ner appen. 2. Gå sedan in i appen och ladda ner första numret (rekommenderat via Wifi). Du hittar ditt nedladdade nummer i Biblioteket. Läs och njut!
2
Fatou (WORLD CIRCUIT/PLAYGROUND)
För konservativa kulturer, högerkyrkor som patriarkala samhällen, är upproriskhet bland det värsta som finns. Det
4
fick Diawara känna på när hennes föräldrar fann henne för självständig och lämnade bort henne till släktingar. Senare flydde hon till Paris undan ett hotande tvångsäktenskap. Att historien är relevant här beror på att den utgör en grundsten i Diawaras artistskap. Och att det funkar beror på att hon inte överdramatiserar. På samma sätt närmast gömmer hon rytmer under ytan i sin annars ganska ordinära singer/ songwriter-pop, rytmer som ger den ett helt annat moment än den annars skulle haft. Ändå önskar jag, möjligen paradoxalt, att få höra mer av just dem. LARS LOVÉN
FOLKMUSIK NICOR Nicor (RHM)
Hmm, vad är detta? En folkmusikalisk konceptplatta om Näcken (Nicor på fornengelska)? Med ett naturromantiskt omslag? Och musik som ibland bryts av dikt- och sagorecitation? Jag blir misstänksam. Men Nicor är faktiskt en riktigt bra spelmansskiva. Duon Nicor (Roger Hallgren, fiol och Andreas Hjalmarsson, gitarr) spelar svenska och norska Näckenlåtar, med både frenesi och delikatess. Bäst av allt är Haltegutten som tänjs tills spänningen går långt utanför själva låtformen. Temat öppnar också för en mörkare, mystisk sida hos folkmusiken, utan att Nicor hamnar i fantasy-träsket. Musiken präglas tack och lov mycket lite av den snällhet som ofta kväver yngre svensk folkmusik i dag.
4
KALLE TIDERMAN
NUTIDA FREDRIK ÖSTERLING Narcissus (DB PRODUCTIONS/NAXOS)
En porträttskiva med dragspelstoner där verkkommentarer bytts mot bilder av Fredrik Österling tillsammans med en vampig musa, eller vid familjens frukostbord. Det senare fotot refererar till den 24 minuter långa musikdramatiska scenen Robert und Clara, sjungen av Lars Fosser och Elisabet Strid. Helsingborgs symfoniorkester under Tobias Ringborg understryker spänningarna i det förälskade parets korrespondens, från vilken texten hämtats.
4
Fantasi visar den tonalt komponerande Österling i … et la terra till text av Petrarca, fint utfört av Vokalharmonin och Kammarensemblen. Le vin des amants är redan utgivent på cd:n Haunt med Kammarensemblen. Intim avslutning med Small words for a little baby framförd av Trio Gáman. LARS HEDBLAD
COUNTRY JILL JOHNSON Flirting with distaster (LIONHEART/UNIVERSAL)
Det är egentligen bara Jill Johnsons lite för perfekta, fylliga röst som hindrar mycket av materialet på Flirting with distaster från att vara något Ryan Adams skulle kunna klämma ur sig. Merparten skulle passa utmärkt som soundtrack till en film om en ensam tjej som åker väldigt mycket bil i den amerikanska öknen – företrädelsevis nedcabbat. Med tanke på att skivans tempo för det mesta är inställt på tryckare, så hade ett par spår med fördel kunnat få stryka på foten. Men annars är Jills åttonde album en kompetent samling loungecountrylåtar med både hjärta och snygg radiokaraktär. LINNÉA OLSSON
4
JAZZ PER TJERNBERG Music is my salvation (COUNTRY & EASTERN/NAXOS)
Titeln för tankarna till något gammalt Impulsealbum med Pharoa Sanders, även om Sanders bara är en av väldigt många referenspunkter på detta organiskt myllrande och jorden runtresande album. Ett annat namn är Frank Zappa vars mer konstmusikaliska sida återspeglas särskilt starkt i The Pythagoras suite. Det är ett bra och generöst album, om än något överarbetat, lite i samma stil som Goran Kajfes X/Y. Mycket slagverk förstås, det är ju gjort av en av de främsta slagverkarna här i landet, men även präglat av den förra året avlidne multimusikern Kjell Westling. Stina Hellbergs keltiskt klingande harpa förgyller The gardens of Obatalá.
4
DAN BACKMAN
0 svd.se
Fler skivrecensioner hittar du på 5 svd.se/musik