Döderhults församling nr 3 2023 by KrePart

Musik i sommar

Sidan

Tillflyktsplats där vänskap gror

Insamling för utsatta i Somalia

Inre resa för Py mot en kristen tro

Ett inspirationsmagasin om tro, liv och kärlek | Nummer 3 2023

Mia Fältman är utbildad båtbyggare och har ett stort behov av att arbeta med händerna fortfarande, men i mindre skala. Hon har bland annat byggt anslagstavlan i trädgården vid Ekersro.

Spirande vänskap på stilla mötesplats

Ibland blir inte livet riktigt som man tänkt sig. När kroppen sa ifrån, valde både Lotta Forslind och Mia Fältman att söka sig till kyrkan. En tillflykt som blev ett oväntat lyckokast. På Ekersro diakonigård hittade de inte bara en plats för läkande, utan också en nära vänskap till varandra.

Vi är här varje onsdag. Ekersro har kommit att betyda otroligt mycket för oss båda. Här blir man sedd och accepterad för den man är. Vi har hittat en väldigt fin och kravlös gemenskap, säger Mia Fältman.

Onsdagar har blivit ”Ekersro-dagen” i Döderhults församling. Här samlas många i olika åldrar för att äta sopplunch, träffa andra, fika eller bara vara.

– Tanken är att diakonigården ska vara en lugn och tillåtande plats för dem i behov. Men också en mötesplats för glädje och gemenskap. Vår satsning på café och en trädgård med odlingslådor, paviljong och gröna ytor har verkligen slagit väl ut. Vi har flera människor som praktiserar eller arbetstränar

Ekersro diakonigård

Ekersro är öppet för alla, oavsett tro och församlingstillhörighet. Kom gärna på ”En dag i trädgården” som är varje onsdag hela sommaren mellan klockan 9.00 och 15.30. Stoppa händerna i myllan, lukta på blommorna, måla något vackert eller bara var i nuet. Klockan 10.0010.15 hålls en kortare andakt i andaktsrummet. Det är ingen sopplunch på sommaren, men det är helt okej att ta med egen lunch. Kaffekannan är redo hela dagen och vid 13.3015.30 är även Café Ekersro öppet. Missa inte heller musikkvällarna 27 juni, 25 juli och 29 augusti. Läs mer på sidan 4.

här, berättar diakonen Monia Ivarsson.

En som har arbetstränat på Ekersro är 53-åriga Lotta Forslind. Hon jobbade inom handel i runt 20 år tills hennes kropp till slut inte orkade mer.

– Jag har flera sjukdomar i botten och blev till slut utbränd. Efter att ha varit hemma en tid blev jag sjukskriven och Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen ville att jag skulle hitta en plats för arbetsträning. Jag kände väldigt starkt att jag ville komma till ett ställe som var tyst och lugnt, utan stress. Kyrkan var det första jag tänkte på, berättar hon.

Väl emottagen

Ett telefonsamtal till Monia, som Lotta haft kontakt med tidigare, ledde till en arbetsträning på 25 procent.

– Jag har aldrig blivit så väl emottagen

2 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING EKERSRO DIAKONIGÅRD

”Kyrkbyn” – ett konstverk vid Ekersro som Lotta Forslind tillverkat och målat.

Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit.

Psaltaren 46:2

Tanken är att diakonigården ska vara en lugn och tillåtande plats för dem i behov.

någon annanstans. Eftersom jag är en kreativ person som tycker om att arbeta med händerna, blev utemiljön vid församlingshemmet samt trädgården utanför Ekersro perfekt för mig. Exempelvis att fixa med blombuketter till borden på caféet.

När arbetsträningen tog slut efter ett år, fortsatte Lotta att komma till Ekersro om onsdagarna som besökare. Det var också här hon träffade Mia Fältman.

– Vi klickade med en gång och började umgås även annars. Vi tänker likadant, har samma intressen och en liknande bakgrund, säger Lotta.

Fann lugnet

Mia jobbade som båtbyggare när kroppen en dag sa stopp och livet aldrig mer skulle bli

– Jag mådde ganska dåligt och en dag satte jag mig på en kyrkbänk i Påskallaviks

kyrka. Där var det lugnt och stilla. Kantorn Milda spelade på pianot och jag började prata med henne. Hon tipsade mig både om kören Laudate och soppan på Ekersro. Även om det var lite otäckt till en början så hängde jag med och det är jag så glad för i dag. Det är så skönt att ha en plats att gå till, berättar Mia.

Varken hon eller Lotta har varit några regelbundna kyrkobesökare men i dag är det självklart att vara en del i församlingens sammanhang. Lotta har till och med hittat en tro på Gud.

– Det är en kortare andakt på Ekersro mellan soppan och caféet på onsdagarna, som är helt valfri att vara med på. Jag valde att gå på andakterna och varje gång kände jag hur bibeltexterna slog an på mitt egna liv. Tron på ”något” har nog alltid funnits där men nu har det blivit tydligt. Jag vill lära mig mer om Bibeln och har även gått med i Gospelkören. Lite otippat så här i efterhand, säger hon.

Lotta Forslind

ÅLDER: 53 år

BOR: Oskarshamn

FAMILJ: Barnen Nils, 19 år och Joel, 15 år

FRITIDSINTRESSEN: Måla och snickra

Mia Fältman

ÅLDER: 59 år

BOR: Emmekalv, Påskallavik

FAMILJ: Bror och syster, deras barn

FRITIDSINTRESSEN: Finsnickeri, har verkstad hemma i källaren där hon bland annat tillverkat ett 40tal ukeleler

EKERSRO DIAKONIGÅRD DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 3

detsamma. Lotta Forslind och Mia Fältman fann varandra i sammanhanget på Ekersro diakonigård. Båda är sjukskrivna på heltid och uppskattar att komma till Ekersro, en kravlös och lugn miljö där man får komma och gå som man vill.

Musik i sommarkväll

Hela sommaren bjuds det på härliga musikkvällar runt om i Döderhults församling.

Kom som du är och bara njut av vacker musik – med 20 konserter finns det något för alla.

Måndag 5 juni 19.30

Evasångarna uppträder i Sandens missionshus.

Onsdag 28 juni 19.30

KristdalaVena manskör sjunger i Kristdala kyrka.

Söndag 2 juli 18.00

Ingela och Nils Tägil musicerar i Påskallaviks kyrka.

Tisdag 4 juli 19.00

Konserten ”Med lust och fägring stor” med JohnErik Wåhlin och Sara Wåhlin i Bockara kyrka.

Tisdag 11 juli 19.00

”Under pinjeträd och parasoll”. Cecilia Alrikson, sång och Eric Lammers, gitarr. Döderhults kyrka.

Johan och Gunilla Sigvardssons repertoar är mycket bred och de sjunger förutom kristna klassiker även Elvislåtar, countrylåtar, schlagers, svensktoppshits och allsånger.

Onsdag 12 juli 19.30

Johan och Gunilla Sigvardsson uppträder i Sandens missionshus.

Söndag 16 juli 18.00

”I folklig ton” med Magnus Jonsson och Jon Sirén i Påskallaviks kyrka.

Tisdag 18 juli 19.00

”Att komma hem” med Runa Lidén, piano och Katarina Malmberg, cello. Bockara kyrka.

Onsdag 26 juli 19.30

Melanie von Goldbeck, piano och Richard Fallquist, violin. Kristdala kyrka.

Försommarkonserter

Tisdag 30 maj 19.00

Berga Bockara kyrkokör sjunger i Berga kyrka.

Onsdag 31 maj 19.30

Försommarkonsert med Döderhults manskör i Döderhults kyrka.

Söndag 4 jun 18.00

Försommarkonsert i Påskallaviks kyrka med kyrkokören.

Duon

och

Andersson bjuder på ett varierat program för trumpet och orgel med musik från barock till nutid.

Söndag 30 juli 18.00

AnnaKarin Andersson, trumpet och Joel Eriksson, orgel. Påskallaviks kyrka.

Tisdag 1 augusti 19.00

Lisa Blixt och Johan Mauritzson uppträder i Bockara kyrka.

Tisdag 8 augusti 19.00

Anna Steirud, flöjt och Marcus Alvgrim, piano. Döderhults kyrka.

Söndag 20 augusti 18.00

Kristdala kyrkokör med dess musiker och solister.

Fredag 25 augusti 19.30

Carina och Torbjörn Sandberg i Sandens missionshus.

En kväll i trädgården – Ekersro diakonigård

Tisdag 27 juni 18.00

Sara Wåhlin, till vänster, uppträder den 4 juli i Bockara kyrka och Cecilia Alrikson uppträder i Döderhults kyrka den 11 juli.

Bandet Farzans.

Tisdag 25 juli 18.00

Duon UF (Elvira och Tea).

Tisdag 29 augusti 18.00

Hurley and The Blue Dots.

Servering av fikabröd och vår goda ”Ekersroklämma”. Intäkterna från försäljningen går till sommarkampanjen ”Bakom varje siffra finns en människa”.

4 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

Joel Eriksson AnnaKarin

MUSIK I SOMMARKVÄLL

Kristdala kyrkokör. Lisa Blixt och Johan Mauritzson.

Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.

Markusevangeliet 12:31

ÅLDER: 21 år

BOR: Lund men kommer från Döderhult

FAMILJ: Mamma, pappa, två systrar och två halvsyskon

GÖR: Studerar till präst

FRITIDSINTRESSEN: Träna på gym och umgås med kompisar

Du kommer se Amelia von Schantz från Döderhult en hel del i församlingens kyrkor i sommar. Hon har studerat till präst i ett år och kommer jobba som tjänstebiträde, vilket innebär att hon leder gudstjänster. Totalt är prästutbildningen i Lund på fem och ett halvt år.

Påbörjad resa till präst

Till slut var det prästyrket som lockade allra mest. Mycket tack vare trainee-året hos Döderhults församling.

21-åringen Amelia von Schantz läser just nu till präst på Lunds universitet.

Jag ser verkligen fram emot prästlivet. Alla möten med människor och få vara med i olika skeenden i deras liv, både i glädje och sorg, säger hon.

Amelia von Schantz, tidigare Amelia Andersson, kommer från Döderhult och har varit aktiv i kyrkan sedan barnsben. Under konfirmationstiden upptäckte hon KU, Kyrkans Unga, och sedan även ministrantlivet. Som 19-åring blev Amelia ledare i konfirmandgruppen och erbjöds därefter en trainee-tjänst i församlingen på ett år, både med tanke på hennes stora engagemang men också för hennes intresse att utbilda sig till präst.

– Att Anders Byström såg potentialen i mig var förstås en bekräftelse att prästyrket kan vara något för mig. Jag har alltid velat bli

polis, men även som präst får jag möjligheten att hjälpa människor i utsatta lägen.

Stor trygghet

Efter mycket funderande fram och tillbaka, föll valet till slut på prästyrket. Mycket tack vare tiden hos Döderhults församling där

Amelia fick upp ögonen för hur livet som präst är.

– Man jobbar verkligen med människor i alla åldrar. Jag trivdes oerhört bra med församlingslivet och även arbetslaget i Döderhult. Jag är väldigt intresserad av filosofiska frågor, de stora frågorna om livet som det inte finns något enkelt svar på. Det är skönt att ha gudstron att luta sig tillbaka på. Gud är för mig en stor trygghet och det vill jag gärna förmedla till andra, säger hon.

Efter en lång antagningsprocess, med fyra veckors praktik, personlighetstest och olika sorters intervjuer, är Amelia nu antagen som prästkandidat och studerar sedan i höstas teologi i Lund.

– Det känns jättebra, ångrar inte en sekund att jag valde att satsa på prästyrket. Under min praktik på en församling utanför Jönköping fick jag leda gudstjänster, ha dopsamtal och mycket annat som en präst gör. En superkul erfarenhet som jag har med mig i studierna. Jag ska även vara tjänstebiträde i Döderhults församling senare i sommar, vilket innebär att jag kommer att leda gudstjänster i församlingens olika kyrkor.

Totalt är prästutbildningen i Lund på fem och ett halvt år. Drömmen om att bli polis har Amelia inte helt gett upp ännu – det finns tankar om att utbilda sig även till det.

– Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Min absoluta dröm är att kombinera polis och präst eller kanske militär och präst. Jag läser det jag tycker är roligt och har bara börjat min resa, säger hon med ett leende.

DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 5 AMELIA VON SCHANTZ

Amelia von Schantz

Py hittade hem i kyrkans

Pusselbitarna har fallit på plats för nyligen konfirmerade Py Kemgren. 14-åringen hittade hem i ett sammanhang hon aldrig hade trott.

Nu är kyrkan en stor del av hennes liv och även tron på Gud.

– Jag älskar att sjunga och för mig är sång min bön. Det är då jag ber som starkast.

Det var genom KU, Kyrkans Unga, som Py Kemgren först kom i kontakt med församlingsverksamheten.

– Jag hängde med en kompis till KU i mars förra året och det är jag otroligt tacksam för i dag. Där hittade jag flera vänner och kände mig för första gången accepterad för den jag är. På KU kan alla vara sig själva och alla blir lika behandlade. Jag blev snabbt en del av gruppen på ett naturligt sätt, säger hon. Något som Py inte var van vid sedan tidigare. Under uppväxten i Rödsle hade hon länge en känsla av att inte passa in. Ett utanförskap som ledde till att vänskapskretsen var liten.

– Jag har alltid känt mig äldre än andra i

samma ålder. Som liten var jag ganska udda och ensam. Mitt största intresse var att läsa böcker, medan jämnåriga tyckte om andra saker. Det slutade med att jag blev mobbad och blev tvungen att byta skola, berättar hon.

Kristen på riktigt

Att äntligen hitta ett sammanhang där hon passade in, i kyrkans värld, blev starten på en inre resa för Py. Hennes föräldrar är inte troende och därför har hon inte heller gått i kyrkan, mer än på stora högtider. Men eftersom hon är nyfiken till naturen infann sig också en känsla hos Py att det fanns något mer i livet. Vid Kristi himmelsfärdshelgen följde hon med KU till Göteborg där de bland annat

gick på högmässa. Det var då hon bestämde sig.

– Jag kände väldigt starkt att jag var kristen på riktigt. Det bara var självklart att det är i kyrkan jag hör hemma, även om det var otippat. Pusselbitarna föll på plats och jag mådde så bra inombords. Jag bara log.

Älskar musik

I höstas började Py i konfirmandgruppen för att lära sig mer om kristendomen och kunna diskutera livets stora frågor på ett annat sätt. Hon gick även med i lovsångsbandet Vox. Det stora intresset för musik och musikskapande har alltid varit en stor del av hennes liv.

– Jag älskar att spela och sjunga. Nu fick musiken en annan roll i min vardag. För mig är sång min bön, det är då jag ber som

Jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk för mig.

Sv. psalm 646

Py Kemgren har inte någon kristen bakgrund, men hittade en självklar plats i kyrkan. Där blir hon accepterad för den hon är. ”Jag har aldrig haft så många vänner som jag har nu”, säger Py.

PY KEMGREN 6 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

kyrkans värld

starkast. Jag lyssnar även på psalmer när jag går och lägger mig.

Favoritpsalmen är psalm 646, Grip mig du helige Ande. Särskilt textraden ”Jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk för mig” tilltalar henne.

– Psalmen är helt fantastisk och just den textraden beskriver mig ganska väl, min resa till att bli kristen. Jag har växt så mycket som person sedan jag började hänga i kyrkliga kretsar. Därför kändes det också så självklart att ta det yttersta steget och bli döpt i den kristna tron, säger hon och

fortsätter:

– Jag döptes den 23 november i Döderhults kyrka. Det var en högtidlig stund och jag kände att jag blev en del av den kristna

gemenskapen på ett annat sätt än tidigare. Jag fick även ett starkare band till Gud.

2022 blev med andra ord ett innehållsrikt år för Py och 2023 lär bli minnesvärt också. Trots att hon snart gått klart åttonde klass, läste hon under våren in hela nionde klass för att kunna börja gymnasiet i höst.

– Jag behöver utmaningar och har siktet inställt på Teknikprogrammet. Det är många roliga NO-ämnen, samtidigt som jag får bygga saker – det verkar coolt. Jag har funderat på att bli hjärnkirurg, men just nu vill jag bli civilingenjör. Vi får se, säger Py och ler.

Sångfåglar i församlingen

Py Kemgren

ÅLDER: 14, snart 15 år

BOR: Rödsle

FAMILJ: Mamma Sanna, pappa Tryggve, lillebror Nils, lillasyster Trulsa, katterna Kerstin och Jerry

GÖR: Läser årskurs 8 och 9 på Vallhallaskolan, börjar gymnasiet i höst

FRITIDSINTRESSEN: Hänga i kyrkan och alla dess aktiviteter, sy kläder, läsa facklitteratur och biografier, laga mat och baka

Den 23 november döptes Py i Döderhults kyrka. Det var en högtidlig stund där hon kände att hon fick ett starkare band till Gud.

PY KEMGREN DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 7

Missionsprojekt ger lj

Skolmat, sjukvård och mediciner till den somaliska landsbygden. Men även akuta insatser och långsiktigt arbete för att stötta invånare som flyr inom landet.

Kristdala samarbetskyrkas nya missionsprojekt går till ett av de mest utsatta områdena i världen: norra Somalia.

Vi har ett ansvar för våra medmänniskor. Inte bara dem i vår närhet, utan även för dem som är längre bort. ”Du ska älska din nästa” är ju en central del i den kristna tron. Vi kan inte hjälpa alla, men vi kan hjälpa några, säger Eva Lindberg Petersson som är ordförande för samarbetsrådet i Kristdala samarbetskyrka.

Sedan flera år tillbaka är kyrkan i Kristdala ett samarbete mellan Döderhults församling och Kristdala missionsförening. Det innebär att kyrkan har möjlighet till en annan kollektlista och andra missionsprojekt.

– Vi har länge stöttat kvinnor i Etiopien som pluggar teologi och ledarskap, men nu var det dags att byta. Vid årsskiftet började vi i stället stödja en humanitär biståndsorganisation i norra Somalia som heter Warsan

Relief Organization och stöds ekonomiskt av EFS. Warsan betyder ”goda nyheter” på somaliska och syftet med organisationen är att komma med hjälp, ljus och hopp till de allra mest utsatta i samhället, berättar Eva Lindberg Petersson.

Till exempel får 103 skolbarn på den somaliska landsbygden lunch varje vardag genom Warsan. Tack vare lunchen orkar barnen koncentrera sig i skolan och det motiverar dem även att komma till skolan överhuvudtaget. Utbildning är en mycket grundläggande förutsättning för utvecklingen av samhället. Barnen får dessutom bättre hälsa genom Warsans mobila sjukvårdsklinik som besöker ett flertal byar regelbundet.

– Med små medel lyckas den här lokala organisationen göra skillnad på riktigt. Jag har själv bott och jobbat som volontär i det här området under 80-talet och vet vilken insats

Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta... och din nästa som dig själv.

Lukasevangeliet 10:27

MISSIONSPROJEKT 8 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

us och hopp

baka. Eftersom det varit inbördeskrig såg staden inte riktigt likadan ut som på 80-talet. Men det är fortfarande ett ganska ökenliknande område där invånarna är beroende av regn. Många lever på sina husdjur och blir det torka får djuren ingen mat, vilket i sin tur påverkar invånarnas försörjning.

Kristdala samarbetskyrka

Svår torka

Eva Lindberg Petersson, ordförande för samarbetsrådet i Kristdala samarbetskyrka, berättar om det nya missionsprojektet i norra Somalia, som vissa kollekter och insamlingen vid fikatillfällena i Kristdala går till.

Torkan kan bli så svår att somalier tvingas flytta till andra delar av landet. Warsan jobbar mycket med att stötta internflyktingar, både med akuta insatser i form av mat och hygienartiklar, men också ett långsiktigt arbete för försörjning, sjukvård och utbildning. Bland annat har organisationen etablerat ett hönsprojekt. Genom att föda upp höns får deltagarna och deras familjer mat men även en inkomst.

Vid årsskiftet 2016/2017 bildades Kristdala samarbetskyrka. Kort sagt är samarbetskyrkan ett samarbete mellan Döderhults församling och Kristdala missionsförening, där all kyrklig verksamhet sker i samverkan via ett lokalt samarbetsråd. Rådet består av medlemmar både från församlingen och missionsföreningen. Det finns ett nationellt samarbetsavtal mellan Svenska kyrkan och EFS som möjliggör samarbetskyrkor och Kristdala samarbetskyrka har blivit en modell för hur en kyrka på landsbygden kan byggas på ett framgångsrikt sätt. den kan göra. Det är ett mycket utsatt område på Afrikas horn där befolkningen lever under svåra förhållanden, berättar Eva Lindberg Petersson.

Åkte tillbaka

År 2020 besökte hon och maken Lennart Petersson Somalia igen och träffade eldsjälarna i hjälporganisationen.

– Det var helt fantastiskt att komma till-

– Jag har största förtroende för den här organisationen och därför känns det väldigt kul att det blir vårt missionsprojekt i Kristdala samarbetskyrka. Ge gärna en gåva i kollekten, vid något av kyrkans fikatillfällen eller när du har möjlighet, säger Eva Lindberg Petersson.

Swisha till 123 133 66 50.

MISSIONSPROJEKT DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 9

Märk gåvan

”Missionsprojekt” eller ”Warsan”

Döpta i församlingen

ALLY DIGRÉUS

DÖPT DEN 11/3 I DÖDERHULTS KYRKA

Föräldrar: Miranda och Niklas Digréus

Sov du lilla, sov nu gott du är döpt, ditt hår är vått.

Psalm 928

ELIAS ROSANDER

DÖPT DEN 11/3 I DÖDERHULTS KYRKA

Föräldrar: Hanna Cavonius och Gabriel Rosander

HARRY HÄLLBLAD

DÖPT DEN 11/3 I KRISTDALA KYRKA

Föräldrar: Annelin Hällblad och Henrik Karlsson

WINZENT ALDEBERT

DÖPT DEN 25/3 I KRISTDALA KYRKA

Föräldrar: Rebecca Olsson och Martin Aldebert

LIAM ISHAGEN HYDÉN

DÖPT DEN 1/4 I DÖDERHULTS KYRKA

Föräldrar: Linnéa Ishagen och Kasper Hydén

ALVA BOGREN

DÖPT DEN 15/4 I DÖDERHULTS KYRKA

Föräldrar: Lisa Nordström och Eric Bogren

WILTON SIMONSSON

DÖPT DEN 29/4 I KRISTDALA KYRKA

Föräldrar: Jeanette Sjögren och Oscar Simonsson

CASPIAN LYCKNE

DÖPT DEN 13/5 I DÖDERHULTS KYRKA

Föräldrar: Anton och Petra Lyckne

Här publiceras foto på de barn som döpts i församlingens kyrkor till och med den 13 maj 2023 (efter att vårdnadshavare/na gett sitt samtycke).

FÖRSAMLING

ELWIN BJARNESTIG

DÖPT DEN 25/3 I DÖDERHULTS KYRKA

Föräldrar: Elin Källman och Andreas Bjarnestig

EBBE GUSTAFSSON

DÖPT DEN 1/4 I KRISTDALA KYRKA

Föräldrar: Emelie Gabrielsson och Erik Gustafsson

MAJA ROSENGREN

DÖPT DEN 15/4 I DÖDERHULTS KYRKA

Föräldrar: Johanna Rådling och Jonas Rosengren

ALVA EKSTRÖM

DÖPT DEN 15/4 I KRISTDALA KYRKA

Föräldrar: Ida Ekström och Per Karlsson

UBBE WAHLNE

DÖPT DEN 29/4 I KRISTDALA KYRKA

Föräldrar: Malin Wahlne och Robin Åman

KIAN LYCKNE

DÖPT DEN 13/5 I DÖDERHULTS KYRKA

Föräldrar: Anton och Petra Lyckne

10 • DÖDERHULTS

Sångfest på Solbacka

I mitten på maj höll kören Laudate för första gången konsert på Solbacka servicehus. Något som uppskattades av både körmedlemmar och brukare.

– Det var verkligen en ömsesidig glädje, vi fick så mycket tillbaka, säger körledaren Milda Jonasson.

Laudate är Döderhults församlings damkör på dagtid. Varje måndagsförmiddag under våren har ett 20-tal kvinnor samlats för att sjunga och umgås i en körgemenskap.

– Det är ett väldigt glatt och positivt gäng. Mycket skratt och fin stämning när vi övar, säger Milda Jonasson.

En av dessa kvinnor är 84-åriga Maud Johannesson, som sjungit i körverksamheten i Döderhult i smått imponerande 44 år.

– Det är en ofantlig glädje att sjunga i kör. Något som jag verkligen inte vill vara utan, säger hon och fortsätter:

– Gemenskapen vi får genom sånger och gudstjänster i kyrkan, har vi med oss genom livet. Att sjunga betyder jättemycket både

”Som din dag så ska din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig.

Psalm 249

för själen och kroppen. Man mår bra av att sjunga helt enkelt.

Något som Milda Jonasson håller med om.

– Att sjunga i kör är en investering i hälsan. Man blir glad och mår bättre. Det är också en väldigt fin gemenskap där alla räknas.

Lyckat avslut

Att ha den avslutande träffen på terminen i form av en konsert på Solbacka servicehus, blev ett lyckokast för både körmedlemmarna och brukarna. Det var också första gången Laudate uppträdde på ett äldreboende. Normalt sett är det på högmässor och gudstjänster de medverkar, samt en eller två konserter i kyrkan.

– Det var faktiskt ett önskemål från körmedlemmarna att ha en konsert på Solbacka och det är klart vi ordnar det, jättekul initiativ! Eftersom det var det avslutande tillfället på terminen, passade vi på att fika på Shalom efteråt och bara umgås, säger Milda Jonasson.

Laudatekören som sådan har funnits sedan 2017. Den bildades när dåvarande kyrkokören och prova på-kören Corales löstes upp. Medlemmarna från kyrkokören gick åt olika håll, vissa gick med i Kammarkören medan andra gick till Laudate.

– Vi har väldigt trevligt tillsammans i Laudate och umgås en del även annars. Under pandemin var det otroligt tråkigt att inte kunna ses, vi väntade och längtade. Det känns jättekul att vi är i gång igen, säger Maud Johannesson.

Laudate

En damkör på dagtid som sjunger enoch tvåstämmiga sånger. Ofta kortare körstycken och visor. Kören medverkar på mässorna i Döderhults kyrka runt tre gånger per termin och på en eller två konserter i kyrkan. Utöver körövningarna gör kören även lite annat. Körledaren Milda Jonasson visade exempelvis vid ett tillfälle hur orgeln i Döderhults kyrka ser ut inuti, med alla olika pipor, och berättade samtidigt om orgelns historia. Kom gärna och prova om kören är något för dig efter sommaren, när nästa termin börjar. Välkommen!

DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 11 LAUDATE

Maud Johannesson. Kören Laudate höll sin avslutning på Solbacka servicehus, till stor glädje för de äldre som bor där. Med på bilden är också trainee Johannes Hedell.

En trygg punkt i oroli

En lagstadgad skyldighet.

Kyrkans ansvarsområden måste fungera även vid svåra samhällsstörningar såsom olyckor, kriser och krig.

– Vi har en central roll i samhället, konstaterar kyrkoherde Anders Byström.

Det finns stora förväntningar på Svenska kyrkan när olyckor och katastrofer drabbar Sverige. Från samhällets sida ses kyrkan, med sina särskilda uppgifter och kompetenser, som en både naturlig och nödvändig partner. Detta ställer krav på en god kyrklig krisberedskap på alla nivåer.

– Frågan har aktualiserats i takt med utvecklingen i omvärlden där vi just nu ser en ökning av krig och konflikter. Ärkebiskop Martin Modéus skrev nyligen ett brev till alla kyrkoherdar med en uppmaning om att kyrkan måste förbereda sig inför ett eventuellt krig eller krisläge, berättar Anders Byström, kyrkoherde i Döderhults församling.

Skyldighet

Med undantag för Stockholm och Tranås är det Svenska kyrkans församlingar som är huvudman för begravningsverksamheten i Sverige. Det innebär att kyrkan har skyldighet att tillhandahålla de tjänster som räknas upp i begravningslagen.

– Kris- och krigsberedskap ingår i begravningsuppdraget och vi ska kunna garantera att verksamheten fungerar även utan tillgång till exempelvis el, telefoni eller internetuppkoppling. Vi jobbar nu med att ta fram nya

En del av civilförsvaret

Svenska kyrkan är delaktig i samhällets arbete med civil beredskap på två sätt:

• Som trossamfund och aktör i civilsamhället; en öppen, demokratisk folkkyrka med rikstäckande verksamhet och lång erfarenhet av krishantering och krisstöd.

• Ansvarig för statliga uppdrag när det gäller begravningsverksamheten samt vård och underhåll av kulturminnen.

Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning.

Psaltaren 62:2

riktlinjer för begravningsverksamheten och ser till att det finns en plan för hur vi sörjer för bland annat gravplatser och transporter i exceptionellt svåra tider.

Krigsplacering

Under våren har Döderhults församling börjat krigsplacera delar av personalen. Att vara krigsplacerad innebär en skyldighet att tjänstgöra om regeringen beslutar om höjd beredskap i landet.

Utöver att säkra begravningsverksamheten vid en krissituation är det också kyrkans huvuduppgift att vara ett stöd för människor. Det arbetet planeras, organiseras och genomförs tillsammans med det omgivande samhället, på såväl lokal och regional nivå som

nationellt. Det finns också en aktiv samverkan med andra trossamfund. På lokal nivå sker detta exempelvis genom den ekumeniska sammanslutningen Oskarshamns kristna råd. – Tillsammans är vi beredda att möta ett ökat behov av själavård och diakoni. Gudstjänster, andakter, samtal och dop prioriteras alltid, även i kristid, säger Anders Byström.

12 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING KYRKOGÅRDSFÖRVALTNINGEN

ga tider

Kyrkoherde Anders Byström betonar att Svenska kyrkan har en viktig roll och ett stort samhällsansvar i kristider.

Krigsplacering

Att vara krigsplacerad med allmän tjänsteplikt innebär att en person är i anspråktagen för att tjänstgöra under höjd beredskap. Skyldigheten att tjänstgöra inträder först när regeringen beslutar om höjd beredskap och föreskriver om allmän tjänsteplikt. När det inträffar får personen som är krigsplacerad varken lämna landet, byta jobb eller säga upp sig. Ingen individ kan ha mer än en krigsplacering och tanken är att personen ska vara krigsplacerad i den verksamhet där den gör störst nytta för totalförsvaret.

Vacker miljö för nya gravplatser

Målet är tydligt och riktningen är utstakad. Döderhults församling planerar att anlägga en ny kyrkogård i Marieholmsparken.

Det aktuella området ligger alldeles intill den gamla delen av kyrkogården strax väster om Döderhults kyrka. Tomten på drygt 5 000 kvadratmeter, som församlingen kommer att köpa av kommunen, har tidigare använts för odlingsverksamhet.

– Vi har tittat på gamla kartor och frågat äldre människor som har berättat om handelsträdgården som låg här en gång i tiden. Bland annat ska det ha funnits ganska gott om fruktträd på platsen. Men i dag är det mest sly, konstaterar kyrkogårdsutskottets ordförande Jan Johansson. Processen för att göra om området till kyrkogård har inletts med en markundersökning.

– Resultatet var väldigt positivt. Oskarshamn är på många ställen en förorenad stad, men här fanns i stort sett ingenting. Nu löper arbetet vidare och en ny detaljplan ska tas fram. Den beräknas vara klar nästa år vid den här tiden, berättar Jan Johansson.

Projektet är dock inte helt utan hinder.

En ledning för vatten och avlopp korsar området och måste flyttas. Dessutom finns en värmeledning som löper nära den gamla kyrkogården.

– Den kommer vi att behålla som den är. Men reglerna säger att ingenting får byggas och inga gravar får anläggas över ledningen. Däremot finns det inget som hindrar att vi exempelvis planterar en snygg allé, förklarar Jan Johansson, som vill ge en eloge till kommunen för gott samarbete kring de frågetecken som har uppstått längs vägen.

Anlita kyrkogårdsarkitekt

När det gäller själva utformningen kommer församlingen att anlita en kyrkogårdsarkitekt, som bland annat får i uppdrag att länka samman den gamla och den nya kyrkogården och se till att allting harmonierar med omgivningen. Efter ledningsflytten står markberedning näst på tur och förhoppningen är att kyrkogården kan tas i bruk inom två till tre år.

– Att vi har tagit tag i detta nu beror på att vi måste ha lite framförhållning. Det finns inget akut behov av nya gravplatser, men om några år kommer det att se annorlunda ut. Därför var det läge att slå till.

DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 13 KYRKOGÅRDSFÖRVALTNINGEN

Kyrkogårdsutskottets ordförande Jan Johansson och kyrkorådets ordförande Eddy Elmersson visar Marieholmsparken där en ny kyrkogård kan komma att anläggas på sikt.