Smultronst채llen I 7:I Bagarmossens skola
Kära läsare, vi går i Bagarmossens skola, i en av Stockholms vackra förorter. När vi ska beskriva våra smultronställen hamnar vi både långt bort och nära. Från en plats i en bil eller ett rum till den mongoliska stäppen flyger våra tankar för att sedan landa i den här boken i två delar. Med inspiration från ”Lilla smycket” av Patrick Modiano och bildtekniken skrapkartong har vi återskapat våra smultronställen. Ta boken och följ med oss till platserna i våra hjärtan. Klass 7:I Stockholm den 27 april 2015
Flatenbadet Jag flög över två långa motorvägar. Motorvägarna var ljusgråa och längs den högra motorvägen låg en liten skog och i skogen låg en liten väg som var täckt av gröna löv. Längs den lilla vägen fanns det regnbågsfärgade blommor som var täckta av humlor och bin. Jag kunde höra bina och humlorna surra och människorna prassla genom den lövtäckta vägen. Jag såg en vacker bil som jag beslöt att följa. Jag följde den lilla röda BMW genom den långa vägen tills den svängde in på en stor parkering. På parkeringen kunde jag se många bilar och vid parkeringen kunde jag se en busshållsplats. Till busshållsplatsen kom det få bussar med många människor. Vid parkeringen fanns det också många cyklar som var fastlåsta med stora och feta lås eftersom det fanns en risk att cyklarna skulle bli stulna. Det var väldigt ovanligt att de blev stulna men ibland kunde det hända. Jag flög in genom den stora ingången som hade två vändkors. När jag flög över ingången kunde jag direkt känna lukten av korv och hamburgare. Man kunde se över tvåhundra personer i badkläder och man kunde också se en del hundar som sprang runt på den ljusa stranden. Man kunde se en stor sjö och bortom sjön kunde man se en stor skog som var täckt av stora granar och tallar. På den ljusa stranden kunde man se ett nät där människor brukade spela volleyboll och så fanns det också små fotbollsmål där folk brukade spela fotboll. Jag kunde se ett stort hopptorn vid en lång brygga som människor gick fram och tillbaka på och det fanns också en till brygga som var längre än den andra men den var utan hopptorn. Efter att ha varit i Flatenbadet i flera timmar beslöt jag mig för att flyga hem till mitt lilla fågelbo som låg i en skog i Bagarmossen. Aron Tekle
Aron Tekle
Fotbollsplanen Äntligen framme! Jag sätter mig på den lilla bänken i det röda träbåset. Jag sätter på mig fotbollskorna. Äntligen ska jag få spela fotboll och göra det jag älskar att göra. Jag har inte kunnat spela fotboll på länge. Det börjar bli mörkt, strålkastarna sätts på och lyser upp det gröna konstgräset. Nu ser man alla linjer som korsar planen och målen som reser sig över gräset. Jag trodde jag var alldeles själv men när strålkastarna sattes på så ser jag att det faktiskt var många andra här. Man hör löven som prasslar i träden och vinden som susar förbi och folk som kämpar och ropar: ”Passa, passa!” Det luktar så naturligt och vanligt men det kanske är för att jag är här så ofta, så jag har blivit så van med lukten. När man kollar ut utanför gräset är det helt kolsvart. Det känns som att det är helt dött överallt förutom på fotbollsplanen. Det är som om fotbollsplanen var det enda stället där det faktiskt fanns liv. Som om planen är det enda stället på jorden där det faktiskt finns liv, glädje och hopp.
Emanuel Teiko
Emanuel Teiko
DET LILLA RUMMET Mitt smultronställe är mitt rum i Bagarmossen. Det är ett ganska litet rum med många saker i. När man kommer in kan man ibland känna en svag doft av svett som kommer från mina målvaktshandskar och fotbollsskor. Man ser en obäddad säng, en matchtröja från Ivan Turina (AIK), en stol med en sovande katt på, en svart matta, en tv och ett skrivbord med en dator på. Man ser också solen lysa in genom det enda fönstret i rummet. Ljuset från solen reflekteras i snön så det är väldigt ljust i rummet. Mitt rum är det ställe där jag kan plugga eftersom rummet får mig att tänka klarare. Jag vet inte varför men de bara är så. Ibland kan mina tre katter vara jobbiga och busa runt och de har tyvärr lärt sig hur man öppnar dörrar så jag får sällan vara ifred. Men det är ändå mitt smultronställe för att jag har tillbringat en massa år där och jag älskar det här rummet och kommer fortsätta göra det.
Utanför på vägen så hör man små barn som leker i snön. Jag har blivit van vid det för att jag bor i ett småbarnsområde och jag har bott där i snart 8 år och det är mitt smultronställe.
Alexander Lukin
Alexander Lukin
Dagis Jag öppnar försiktigt den gröna grinden. På min högra sida ser jag en liten röd rutschkana med en klättervägg. En sandlåda ligger mitt emot. Gruset knastrar under mina fötter, medan jag går mot den gula bänken som står vid den lilla gula sandlådan. Solens strålar skiner i mina ögon. Vid min vänstra sida står ett rött leksaksförråd med en massa färgglada leksaker. Jag sätter mig mitt emot sandlådan på den gula bänken medan jag iakttar barnen som leker i sandlådan. En mygga sätter sig på min fot, men jag viftar bort den snabbt. Jag känner lukten av det gröna gräset och ser de gula maskrosorna. Jag går och sätter mig på en gråröd gunga som hänger längst bort på gården. Det börjar med en hög fart och jag kan känna vinden som blåser i mitt hår. Gungan börjar sakta ner och jag skrapar med fötterna i sanden under mig. Jag känner doften av sommar. Det känns skönt och sitta där på gungan, ensam och fridfull. Jag går och sätter mig i det gröna gräset. Det sticker på mina ben. Lukten av gräset gillar jag inte. Jag tar upp en gul maskros och luktar. Den luktar gott. Här sitter jag och den här platsen gillar jag att vara på. Jag känner mig trygg här och välkommen.
Emelie Hermiz
Emelie Hermiz
Mitt smultronställe Jag går ut på gården och klappar min hund. Till höger ser jag vår kaffeodling med höga gröna kaffebuskar. Sen följer jag stigen till min kompis. På höger sida låter motorsågarna högt när skogsarbetarna sågar ner de höga mörkgröna cypressträden och en stark doft av kåda når min näsa. På andra sidan stigen ligger en rad färgglada hus. Vid vägkorsningen träffar jag mina kompis och hans gråa hund. Min hund är stor och svart och vi börjar gå upp mot skogen och går förbi biodlingen och vi ser alla bikuporna. Våra hundar börjar skälla och börjar jagar iväg aporna och aporna skriker och springer på vägen till berget på högra sidan. Där ser jag ett eukalyptusträd och på vänstra sidan ser jag ett stort träd och det luktar eukalyptus. Vi dricker lite vatten och fortsätter gå. När vi är uppe på berget och tittar nedåt så kan man se hela staden. Vi spelar lite fotboll nu och det börjar bli mörkt och vi ska gå ner när det blir mörkt och månen kommer fram. Vi blir lite rädda. På natten kommer de farliga djuren. Jag och min kompis började gå hem och på vägen ser vi hyenor som går förbi oss. Hyenorna är fula och stora med långa framben och de låter hemskt. När vi gått lite längre hör vi ett ljud och det är hyenorna som skriker. De äter ett dött djur och bråkar med varandra. Jag och min kompis ser på dem och springer hem med våra hundar och vi kommer hem till slut.
Getahun Bekele Gebisso
Getahun Bekele Gebisso
Söderbysjön i mitt hjärta Mitt smultronställe är vid skogen nära en vacker sjö som heter Söderbysjön. Runt sjön reser sig höga tallar och granar, en massa stora stenar och mycket vackert gräs. De höga träden har brun skrovlig bark och är mycket vackra. När jag kommer fram till mitt smultronställe ser jag många glada människor och en massa barn som leker och vuxna som är mycket glada och sitter på klippor och tittar på den otroligt vackra utsikten. Alltså är det mycket glädje i mitt smultronställe som gör att om jag har varit arg för något under dagen och går till mitt smultronställe så försvinner all min ilska. Jag blir så glad på mindre än en minut. När jag är i mitt smultronställe glömmer jag bort att jag har varit arg på den personen som gjorde så att jag blev arg. Jag går till mitt smultronställe när jag känner mig frusterad, arg eller ledsen. Jag hör ljudet av en massa fina fåglar och skratt, känner lukten av grillning och jag ser också mycket glädje. När jag lägger mig i det vackra gröna gräset och tittar upp mot det vackra blå himlen hör och ser jag massor med vackra fåglar som sjunger och då blir jag mycket glad. Jag har ett speciellt ställe på mitt smultronställe och det är där jag brukar sitta och njuta av den vackra utsikten och av det glänsande vackra vattnet och de fina klipporna. På min favoritplats kan jag se allting som jag gillar och jag vill se just det där när jag står på den fina bron. Och ibland brukar jag bada bredvid bron. Jag brukar mest vara på mitt smultronställe ensam och inte så mycket med mina vänner eller min familj men ibland brukar jag grilla, spela fotboll eller bada med mina vänner. Jag kommer till mitt smultronställe ensam för att jag gillar att njuta av mitt fina smultronställe helt ensam. Jag känner mig som att jag är hemma och att jag inte behöver oroa mig för något, när jag är på mitt smultronställe. När jag tänker på mitt smultronställe, känner jag att livet är vackert. Alhassane Konate
Alhassane Konate
Mitt smultronställe Jag känner en doft av värme som slår emot mig när jag kliver in i rummet. När jag kommer in i rummet så ser jag varma färger och en säng som står i vänstra hörnan av rummet. Bredvid sängen finns det ett fönster och utanför står det ett träd utan löv. Det faller ner snö på marken och man ser hur grenarna på träden fylls med snö. Jag vänder mig om och kollar runt i rummet på väggarna hänger det bilder med glada färger som lyser upp rummet. Man hör ljud av människor som går på nedervåningen och man hör också hur en hunds klor slår mot parketten. I rummet finns det också doftljus som doftade vanilj och jordgubbe och så hör man hur de pratar på radion. Plötsligt ser jag något svart som skär igenom de vita väggarna. Det bländar mig med sin mörka färg och det ger mig värme, mörker och kärlek. Jag känner något mjukt under fötterna och jag böjer mig ner för att se vad det är. Jag sitter på den mjuka mattan och kollar upp. Framför mig reser sig något stort och ståtligt. Jag ställer mig upp och det är en garderob som står framför mig som såg ut som ett höghus. Bredvid fönsterna hänger gråa gardiner som bryter ljuset som kommer in från fönstret. Jag sätter mig ner i sängen som är mjuk och varm. Den knarrar lite när jag sätter mig i den. Då hör jag hur någon kommer upp för trappan och vid dörröppningen står en mörk kvinna. Hon kliver in och då ser jag att det är min syster. När hon står där strålar det om henne och hon ser ut som en stjärna. Vi går ut ur rummet och ju längre bort vi kommer från dörröppningen ju mörkare blir det i rummet och lukten av värme försvinner sakta.
Sandra Marovic
Sandra Marovic
Bosnien Det är en stor gata med många hus och många människor. Längs gatan ligger det små och stora hus på båda sidorna. Längre fram på gatan hör man hur barn leker och skrattar och man känner doften av mat (Burek). Sen när man går fram kommer det en butik där man kan köpa mjölk och sånt. När man gått förbi den så kommer huset jag bor i. Det är stort och har två våningar och har många blommor. Det har många fönster och en stor balkong. På den stora balkongen brukar jag spela fotboll. Huset byggdes år 1969, men nu har vi renoverat det så mycket så det ser ut att vara byggt år 2015. Det har varit krig i Bosnien så huset hade många skotthål och sånt. Mina föräldrar har skickat pengar till mina farföräldrar för att renovera huset. Det här året tänkte vi renovera om taket på huset. På sommaren är det varmt så jag brukar gå ner till undervåningen. Gatan fortsätter och det kommer fler hus. Alla hus har olika färger. Det bor många människor där. Gatan jag bor på är en väldigt trevlig gata där alla hälsar på en och frågar hur man mår. Jag har många kompisar där som jag brukar vara med och spela fotboll. Bosnien har en ganska fin natur och många berg. Det är varmt på somrarna och det finns många fina platser att besöka. Jag tänker på den här platsen hela tiden för att jag älskar att vara där. Mina farföräldrar och morföräldrar bor där. Jag ser dem bara en månad under hela året och därför längtar jag till att åka dit hela tiden.
Rijad Sundo
Rijad Sundo
Mitt Rum Jag kommer in i rummet och känner en svag doft av instängt och en starkare lukt av hund. Bakom mig hör jag tassar trippa fram i hallen samtidigt som jag tar några steg fram på den blå runda mattan som har blivit täckt av min hund Storms hår. Framför mig står två fönster med vita karmar. Utanför dom ser jag ett stort ståtligt träd och gatan vi bor på. Marken är täckt av kristallklar snö. Man hör vinden susa fram i luften från det ena fönstret som står på glänt. På min högra sida reser sig en blå vägg och högst upp på den hänger en stor svart tv som brukar lysa upp rummet på kvällarna. Nu är den inte på och det är mycket tyst. På den vänstra sidan hänger det två våningssängar och under dem står en ödlebur som ser ut som en liten öken. Under den andra sängen står två gamingdatorer som lyser kraftigt i en orangeröd färg. På golvet ligger smutsiga kläder som inte blivit nerslängda för tvätt. Jag böjer mig ner och tar upp en tröja. Den luktar fruktansvärt mycket svett. I hörnen ligger små dammtussar som väntar på att bli uppsugna av dammsugaren. Jag ryser till av en liten vind som tagit sig in på rummet fast jag har en tjocktröja på mig. Storm stiger in i rummet och tar en strumpa. Jag är van så jag bryr mig inte. När jag tittar upp på sängen känner jag att jag blir väldigt trött. Lampan bländar mig och jag stänger ögonen. När jag öppnar ögonen tittar jag ut och ser en svart bil. Jag tror det är en Volkswagen. Nu har det också börjat snöa. Flingorna är stora som kristaller som faller ner på backen. Jag bestämmer mig för att lägga mig i sängen läsa läxan. Täckena är mjuka och har ett randigt mönster i färgerna grå, vit och svart.
Oskar Andersson
Oskar Andersson
Mitt sommarhus Jag kommer in genom den stora vita dörren som redan har blivit lite rostig. Solens strålar bländar mig. Jag ser trädgården lysa upp, gräset är grönt och fuktigt och på husväggarna växer det blommor. Jag går fram och luktar på en av det röda blommorna. Den luktar sommar. Ett bi kommer surrande och sätter sig på en av de många blommorna. En varm vind träffar mitt hår som börjar blåsa åt alla håll. Jag börjar gå in i det stora vita huset. Direkt när jag går in i vardagsrummet möter jag den starka lukten av mat. Medan jag går in i det stora vardagsrummet som ser så tomt ut med bara två stycken soffor, en tv och ett matbord njuter jag av den goda doften av mat. Maten ligger på det lilla bordet framför soffan. Jag går och sätter mig. När jag sätter mig och tar en tugga av maten hör jag hur någon i köket öppnar kylskåpet och håller på att prassla med något. Maten i min mun smälter sakta in och jag kan känna den starka smaken. Efter att ha suttit en stund och ätit går jag ut till baksidan av trädgården. Marken är blöt, förmodligen för att någon har sprutat med den gröna vattenslagen. Vattnet känns kallt under mina fötter men ändå skönt eftersom det är så varmt ute. Jag kan känna hur luften börjar ändras från sval till en tjock och varm luft. Jag kan höra ljudet av en bilmotor utanför huset och känna lukten av röken från den. Vattnet under mina fötter har börjat torka och jag torkar mina fötter på handuken som ligger framför köksdörren. De här är en plats som jag tänker på när jag är i Stockholm. Sara Labidi
Sara Labidi