Bagarmossens skola grupp 2 7 444 1 smultronst222llen 2

Smultronst채llen 2 7:I Bagarmossens skola

Kära läsare, vi går i Bagarmossens skola, i en av Stockholms vackra förorter.

När vi ska beskriva våra smultronställen hamnar vi både långt bort och nära. Från en plats i en bil eller ett rum till den mongoliska stäppen flyger våra tankar för att sedan landa i den här boken i två delar.

Med inspiration från ”Lilla smycket” av Patrick Modiano och bildtekniken skrapkartong har vi återskapat våra smultronställen. Ta boken och följ med oss till platserna i våra hjärtan.

Klass 7:I Stockholm den 27 april 2015

I två olika världar Jag känner en doft som slår emot mig när jag kliver in i rummet. Det är en svag lukt av parfym och en stark lukt av kurdisk mat. Bakom dörren hör jag röster. Ljudet av kurdiska röster hörs över hela lägenheten.

Någonting bländar mig, helt plötsligt. Det är något starkt ljus som kommer på mig som en strålkastare. Ljuset lyser upp hela rummet.

Jag sätter mig i en av de svarta fåtöljerna och ser min spegelbild i det bläckssvarta glasbordet. Jag ser min pappa som håller på med sin mobil och samtidigt tittar på nyheterna på den svarta Sony-teven. Jag ler för mig själv och kopplar av i min favoritfåtölj. Allting ligger på sin plats. Den gråa kontrollen ligger på konsolen. Den vita orkidén är vid hemtelefonen på det lilla svarta glasbordet. Men en sak märker jag. Mina hörlurar är inte på sin plats. Dom ligger i min svarta Nike väska.

Jag väcks ur mina tankar av ett rop. Det var min brorsa som ropade att jag skulle fixa internet. Min lillasyster kom sedan in i rummet. Hon har en grå tröja på sig med mörka jeans. På tröjan står det en mening på engelska, Shine bright lika a star.

– Rand, kan du hjälpa mig med läxorna?

– Visst.

Hon går och hämtar sin läxa. När jag är i mitt vardagsrum så får jag alltid en känsla.

En känsla som gör så att det känns som att jag är i Kurdistan. Jag bor i Sverige. Jag går i en svensk skola men när jag kommer in i mitt hem så kommer jag till en annan värld och en annan kultur. Jag inser att jag bor i två olika världar.

Rand Mahmoun

Rand Mahmoun

Ett hem som styrs automatiskt Mitt smultronställe är min systers hem med hennes kille.

Lägenheten är ett automatiskt hem där allting styrs av mobilen. Några exempel är rullgardinerna och alla lampor. Man kan dimma lamporna och också det görs via mobilen precis som radion, tv:n, dammsugaren, osv.

Nu så ska dom göra vissa saker röststyrt ungefär och dom har olika användare och en är en gästanvändare.

Nu så är det för mycket belastning i systemet så nu har dom bara en användare.

Jag vaknar på morgonen hos min syster och hennes kille. Klockan är tio och då börjar systemet vakna. Alla rullgardiner börjar åka upp och då tittar solen in på mig.

Jag ser alla möbler och alla tekniska prylar. Jag går till toan och när jag öppnar toadörren reagerar sensorn och rösten börjar sättas i gång. Den säger att det är 10 grader och delvis soligt och det blir köttbullar och makaroner. När jag är klar på toan så går jag till köket där frukosten är klar. Jag sätter mig på stolen och äter flingor med mjölk. Killen som heter Tobias eller Tobbe som är en förkortning sätter på radion via mobilen.

När jag är klar går jag till soffan och bäddar ihop lakan och täcken. Efter många timmar så är det kväll och vi ska titta på en film. Tobbe sätter på filmläge och då åker alla rullgardiner ner, belysningen släcks och det är mörkt i vardagsrummet. Vi kollar på filmen vi satt på.

Några timmar senare så är den slut och då tänds allt och det är becksvart ute för det är läggdags. Vi går och borstar tänderna och byter om. När vi är klara går vi och lägger oss i varsin säng min syster och Tobbe lägger sig i sin egen säng jag lägger mig i soffan. Det tar ett tag tills jag börjar sova så jag håller på med mobilen ett tag men efter ett tag på mobilen så är jag väldigt trött och jag sover.

Martin Kaiser

Martin Kaiser

Röda havet Vi kör in med den stora bussen in till parkeringen och det första jag ser är havet och massa folk. Palmerna är stora och gröna och är så härliga att se på. Jag har inte så tjocka kläder och ändå är det stekhett ute. Mina föräldrar checkar in medan jag tittar mig omkring. Mina syskon och jag börjar gå mot hotellrummet och jag kan inte sluta titta mig omkring eftersom det är så himla fint!

När vi har lämnat alla saker i rummet går vi ut till havet. Det är så himla varmt på stranden, vi var tvungna att hoppa för att gå på stranden. Eftersom vi är så trötta så gick vi bara på en promenad runt sanden och sedan gick vi in på en restaurang.

Resturangen är som ett vitt hus som ligger exakt vid havet. Jag sitter på resturangen med min tallrik full av spagetti. Utsikten är underbar från resturangen och Fantan som jag dricker kyler ner mig. Jag tittar ut igen och ser att palmerna börjar blåsa och jag ser solnedgången vid havets slut. Den är orange, rosa, blå och massa andra olika färger och nyanser. På kvällen var jag med mina vänner från Sverige som också var där. Vi gick runt på stranden och såg solen när den gick ner.

Nästa dag går vi på en annan restaurang som var öppen och ligger exakt vid havet.

Jag sitter där och dricker en smoothie av jordgubbe och andra goda frukter. Efter frukosten åker vi till en stor plats som ligger en bit ifrån vårt hotell. Vi går runt på stan och man ser att det var tänt i alla hus. Det är varmt och man kunde fortfarande gå runt med shorts.

Det här är mitt smultron ställe och jag älskar att vara på den här platsen!

Feben Ghebreselasie

Feben Ghebreselasie

Mitt smultronställe Jag ser de starka strålkastarna tändas. De bländar mig och gör det svårt att se. Mitt mörkerseende försvinner för någon sekund. När jag går in möts jag av en stark och lite smutsig lukt som sticker lite i näsan. Det känns lite trångt och jag sitter högt upp lutat mot det kalla fönstret på höger sida.

När motorn startar hör jag radion sättas igång. Jag hör gammal musik och ändrar till 105,9 men min pappa ändrar tillbaks till 107,1. När min pappa backar ut från parkeringen och fortsätter ner för gatan hör jag hur verktyg och annat material flyger runt bak i bilen när vi kör på den oplogade vägen. Hela bilen gungar och när vi är längre ner på den stora vägen åker bussen förbi.

Alla hus har julstjärnor i fönstren även fast julen redan har varit. Jag ser någon gå vid sidan med en liten hund och en annan joggar förbi. Den smutsiga snön på vägen ser tråkig ut när de stora vita snöflingorna faller sakta ner på vägen. Jag känner mig trött och småsover lite i den tysta bilen. Jag hör hur motorn varvar upp när vi kör upp för backen till de höga tegelhusen som reser sig högt bredvid de låga garagen på andra sidan vägen.

Jag vaknar av att bilen hoppar upp när vi kör över farthindren. När vi fortsätter åker en röd Audi förbi. Jag brukar ofta lägga märke till olika bilar och kolla vad det är för märke, modell och hur de ser ut. När vi kör över bron tittar jag ner på bensinmacken. Längre ned vidare på vägen ser jag de röda ljusen ändras till grönt.

Det känns som allt flyter på bra tills telefonen ringer och skrämmer mig lite när jag sitter och drömmer. Det är min mamma som ringer och säger att pappa glömt plånboken.

-Okej då är det bara att vända om, säger pappa när vi kör runt i rondellen.

Erik Andersson

Erik Andersson

Gålö Jag går ner för den trånga stigen pressad mot klippväggen. Bakom de få glesa ungtallarna träder stenstranden fram. Solen står högt på himlen, lyser upp hela den lilla klyftan och färgar stenarna gyllengula. Några fåglar skriker på avstånd, annars är det enda ljudet som hörs havets stillsamma vågor som sköljer upp på stranden. Man ser inte land på andra sidan. Klippväggarna reser sig högt runtomkring. Sommarn och vattnet är som varmast, ändå är det folktomt.

Stenarna är rundade och vattnet har en turkosblå färg. På några stenar lite längre ut sitter några fiskmåsar. På den högra klippväggen är det ett hål stort nog att rymma ett litet barn. Jag går ut i vattnet, redan efter några meter är vattnet upp över huvudet. Jag dyker ner under vattnet. Det är svalkande samtidigt som det är varmt.

Jag hoppar upp på en stor sten i skuggan av ett av träden. Stenen är slät och skön, jag blundar och hör ljudet av vattnet och fåglarna ännu tydligare. De flyter ihop med tankarna, och en skön känsla sprider sig i kroppen när jag somnar… Jag är på en stor äng, mitt på ängen står en låg ek. Helt plötsligt Kommer gråa moln in från alla håll. De ligger bara några tiotal meter upp och ger ett hotfullt intryck.

Jag vaknar till. Solen bländar mig. Jag sätter mig upp. Gnuggar mig i ögonen och tar upp colan ur ryggsäcken. Jag rotar vidare på jakt efter kakpaketet. Jag måste glömt det hemma eller tappat det på vägen. Jag har i alla fall min cola.

Allting smakar mycket mer när man precis vaknat, jag blundar och njuter av den söta smaken. Jag tar upp mobilen och kollar klockan, jag har sovit i en halvtimme. Ett tomt kakpaket skräpar på marken, såna kakor jag tog med mig.

Smulorna leder ner till stranden. Jag reser mig upp, irriterad, vem tar någons kakor? Något lyser vitt på min sko. Fågelskit? Jag tar en pinne och skrapar bort det. Vid strandkanten sitter några fiskmåsar och glufsar glupskt i sig. Inte en enda kaka kvarstår. När fiskmåsarna får syn på mig tar de varsin stor bit i munnen och flyger iväg. Om fiskmåsar kunde skratta skulle de göra det. Jag packar mina grejer och går. Besviken över kakorna…

Erik Folkman

Erik Folkman

MIN FAVORITPLATS Min favoritplats är Bagarmossen. Där har jag alla vänner och kompisar.

Jag och mina vänner brukar oftast gå runt i Bagis o snacka, klättra, lyssna på musik, träffa fler kompisar och hänga på ungdomsgården.

Sommaren i Bagis är den bästa tiden på året. Det är varmt och skönt, vinden fläktar en när det behövs. Då kan man köpa godis och sedan klättra upp på hustak och sitta och äta där. Man kan gå och bada, klättra, spela fotboll, cykla, grilla korv osv.

Jag älskar sommaren. Det är så varmt då. Allting har många färger och det är vackert ute. På sommaren är det färgglatt i Bagarmossen.

Folk målar och lagar mat i centrum.

Här finns det många höghus men det finns också radhus nära skogen.

Här finns det många fotbolls- och basketplaner. Mitt i centrum finns en vacker fontän.

Man kan gå runt i t-shirt och kortbyxor. Det är så skönt att känna känslan på kvällen när det fortfarande är varmt och skönt.

På vintern är Bagis kallt och mörkt ute men det finns fortfarande saker att göra.

Marken är täckt av is och man måste ta på sig mycket annars fryser man.

Bagis är ett vackert område med skogstäckta landskap. Här finns många glada människor.

I naturen finns det många djur och andra väsen. Många bäckar rinner längs stigarna.

Leon Rosenberg

Leon Rosenberg

Mitt rum Jag känner lukten av något sött som påminner om blomdoft. Framför mig ser jag något stort vitt. När jag kommer närmare så ser jag två stora sängar. Jag sätter mig i den ena sängen. Då ser jag mig själv i en spegel.

Allt är så vitt att man kan tro att man är i en ängels värld. Jag böjer mig ner och då ser jag framför mig en vit säng till och en stor vit bokhylla.

Jag ser mig omkring igen och jag ser en vit hurts. Jag kollar åt sidan och där ser jag något jättestort. Jag kollar noggrannare och då ser jag att det är en stor vit garderob.

Jag hör ett ljud där ute och jag går fram till fönstret. Man kan se den blåa himmelen. Jag kollar ner så ser jag två förskolor. Jag känner att jag rör vid något.

När jag kollar ner så ser jag de gröna och rosa blommorna.

Till vänster om blommorna så ser jag min tv på en hög byrå.

Jag vill sätta mig igen, så jag går och sätter mig i en stol framför sminkbordet, jag ser mig i spegeln.

Jag fixar mitt hår och sen så parfymerar jag mig. Det är så många färger, så man vill röra allt, det är många starka färger.

Jag går upp och känner den vita mjuka mattan under mina fötter. Plötsligt slår jag emot något då ser jag ett pyttelitet bord med två små stolar.

Där sitter min syster och pysslar. Det är hennes favoritplats.

Nu ringer min mobil. Mina vänner vill att jag ska gå ut. Då fixar jag mig kollar mig i spegeln och går ut.

Det här var mitt smultronställe.

Yasmina Zainitdinova

Yasmina Zainitdinova

Jag på stäppen Jag känner vinden mot mitt ansikte när jag rider på stäppen på väg mot min kompis. På vägen ser jag en hjord med får getter. Idag är himmeln blå som vanligt.

Men idag är det var ingen vanlig dag utan det är Naadam.

Man blir stoppad av folkmassan. Folket väntar ivrigt på att hästarna ska komma i mål vid mållinjen. Stämningen är full av spänning när jag ser de små men starka mongoliska hästarna. Jag andas in doften Huushuur vilket är typisk mongolisk mat som man äter den här dagen.

Jag rider mot kiosken som säljer Huushuur för att smaka men innan jag hinner rida tre meter bort blir jag distraherad av två brottare som brottas. Jag säger till mig själv att jag måste rida till min kompis innan det blir mörkt för det var redan skymning. Jag lämnar allt firande efter mig och rider mot min vän. När jag kommer till platsen där skogen möter den oändliga stäppen. Den platsen den äldsta har berättat att det var något skumt med den här platsen. Det känns öde och mörkt ute på stäppen. Jag håller mig borta från skogen. Risken är mycket stor att jag möter en vargflock.

Bayarjargal Bayasgalanbat

Bayarjargal Bayasgalanbat

Mitt Rum När jag kliver in genom ytterdörren så märker jag direkt vilket rum som tillhör Ruben. Dörren är halvöppen och man ser en stor kontorstol. Bakom den skiner en datorskärm med ett vitt ljus och lyser upp det annars mörka rummet. När jag kliver över tröskeln stänger jag dörren och tänder taklampan. Jag får direkt en klarare bild av rummet. Det märks att rummet nyligen blivit städat. Man känner fortfarande en svag doft av tvättmedel blandat med spån. Jag ser direkt varifrån spånlukten kommer ifrån. Ljudet av plast mot metall skär igenom allt annat ljud. I den stora, vita garderoben så står i mittenskåpet en liten bur. En hamster springer i hjulet och jag förstår att det är därifrån ljudet kommer.

Det vita skåpet blänker i ljuset från solen och det ser ut som buren hamnar i mitten av åtta lampor. Sedan tittar jag tillbaka mot datorskärmen och ser hela skrivbordet.

De två skärmarna lyser upp båda datormusen och det grönlysande tangentbordet.

All ljus tillsammans bildar ett härligt och avslappnande ljus. Jag märker sedan hyllan som hänger över skärmarna. Den är vit som skrivbordet. På den står det olika fantasy relaterade figurer snyggt uppradat. Bakom hyllan är det en blå vägg som skiljer sig från de andra väggarna som alla är vita.

När jag bestämmer mig för att för att sätta mig i den grå soffan märker jag först då att skrivbordet står under en silvrig loftsäng. Utan att ens gå uppför stegen så ser jag att sängen är snyggt bäddad. Jag märker också att i sängen ligger minst tio gosedjur i en hög. Sedan sätter jag mig ner i den grå soffan. Den är inte så mjuk men ändå är den väldigt skön. Framför soffan står det ett bord. Den har två våningar och ser inte ut som om den kommer gå sönder när som helst. Under den sträcker sig en lång matta i olika färger och den når fram till två vita backar som står på varandra. På dem står det en liten TV som mer ser ut som någon av de två skärmarna som stod på skrivbordet. När jag går ut så tar jag en sista titt på rummet och förstår att det här är mitt rum och ingen annans.

Vincent Lönnbro

Vincent Lรถnnbro

Bagarmossen Jag var på väg till min kompis Aron Tekle som bor en bit från centrum i vår lilla förort som hette Bagarmossen. När jag var framme på Bagarmossens tunnelbanstation så var det tänt och jag såg ljus lysa starkt i den mörka vinternatten. Först trodde jag att det var någon slags festival på grund av ljudet men när jag väl kom upp från den 100 meters långa rulltrappan så såg jag att det var en filminspelning till en serie som hette Drakarnas näste och bara för att serien inte ville ha några bakgrundpersoner så var alla tvungna att gå runt där dom filmade.

Men jag försökte ignorera filminspelningen och gick så fort jag kunde till de vita radhusen bredvid grillbaren och parkeringen. När jag var bredvid radhusen så blev det mycket tystare än vad jag hade förväntat mig. Det var inte bara för att det var ganska sent på kvällen utan det berodde också på att dom spelade in serien. Det var en mycket högre ljudnivå där än vad det var här.

Jag försökte hitta korsningen mellan ICA och godisaffären som Aron hade sagt till mig att hitta för det var där han bodde. Så för att jag skulle hitta korsningen snabbare så tittade jag till både höger och vänster sida för att hitta vägen. På den högra sidan så fanns det inget annat förutom en parkering och en bensinmack och en stor skola som hette Bagarmossen skola. När jag vände mig och tittade på den vänstra sidan så fanns det flera lägenheter och några affärerer runt en bred kvadrat. Jag visste inte om det var en fontän eller inget alls men det var värt ett försök att se efter. Samtidigt som jag gick till kvadraten så tog jag vägen mellan en liten korvkiosk och Coop och där såg jag en röd skylt med lysande bokstäver, ICA. Jag blev överlycklig och när jag gick vid ICA så var jag framme och då såg jag Arons port.

Salar Banavi

Salar Banavi