Enbackaskolan 111k7 resan till 222ventyret 3

SAGOSagoskssSKATTEN RESAN TILL ÄVENTYRET

INNEHÅLL Den bortrövade pojken s.4 Häxan s.5 Bondpojken i byn s.6 De tre jättarna s.12 Bella-vacker-brud s.14 Den arga bondpojken s.21 Den försvunna prinsessan s.23 Djurens konung s.25 Magiska svärdet s.27 Hemlös s.29 Sagan om vänskap s.33 Slaktaren och monstret s.37

DEN BORTRÖVADE POJKEN Det var en gång en pojke som spelade fotboll och han hade inte ätit på hela dagen.

Sedan kom en gammal kvinna och erbjöd honom på ett äpple, men äpplet var förgiftad.

Hon var en otäck häxa.

Efter ett par timmar kom pappan till planen. Då märkte han att hans son var borta. Han letade i flera timmar efter sin son. Han bestämde sig för att gå till polischefen. Dessutom gav borgmästaren honom en nyckel till alla hus i staden. De letade över i hela staden men han hittade inte sin son. Därefter gick han till skogen och då hittade han ett hus och pappan såg hans son genom fönstret. Han sprang till dörren och bankade och hans son sprang genast ut och då kom poliserna och tog fast häxan. Efter det levde dem lyckliga i alla deras dagar!

Av Ali A. Sid 4

Häxan Det var engång en man som tiggde på marknaden under vintern. Han hade sommarkläder för han var fattig. Han frös och var sjuk. Hans dotter hade en gång litat på en häxa och druckit ett glas giftigt vatten. Hon hade dött och mannen ville hämnas och han gjorde det.

En dag förföljde han häxan till hennes hus. Efter en timme gick han in till huset och såg sig omkring. Häxan var inte där i huset.

Andra dagen sa hennes granne till mannen att häxan flyttat så han förföljde henne igen.

Tredje dagen gick han till nya huset som häxan hade flyttat till. Mannen gick in i huset och såg sig omkring . Han tittade på vardagsrummet . Men ingen var där sen gick han till häxans rum och såg blod överallt. Häxan hade dött men vem kan det vara.

Mannen gick till polisen och polisanmälde händelsen. Efter några dagar kom mannen och såg sin fru. Det var hans fru som dödade häxan. Mannen ångrade sig och sa att det var han som dödade häxan. Fru släpptes ut och mannen åkte in i fängelsätt.

Emre B. Sid 5

Sid 6

Bondpojken i byn

D

et var en gång en liten pojke som bodde med sin pappa. De bodde i en stor bondgård på andra sidan av

floden. Deras bondgård var väldigt nära en by som många bodde och gick i skolan. För att komma till byn var man tvungen att ro till andra sidan av floden men det var väldigt farligt, speciellt på vintern. Det tyckte lilla bondpojken var oerhört irriterande för han kunde inte gå till skolan och inte heller ha vänner. Däremot tyckte hans pappa om det för han gillade inte att umgås med människor. Han gillade tystnaden och var en väldigt ensam människa.

En gång när de hade varit i byn, för att kungen bjöd de på en fest, hörde han att hans pappa blev kallad för ”Den tysta bonden” men när bondpojken frågade hans pappa varför hans pappa varför han blev kallad för det fick han aldrig svar. Det förvånade honom inte alls, han var van att få en livlös blick som svar vilken fick honom at känna sig skyldig för något. Hur mycket han ens försökte komma på vad han kände sig skyldig för kunde han inte det. Han visste att hans pappa inte var sådan människa utan någonting fick honom att ändras, någonting som hade med honom att göra. Men vad skulle det kunna vara…?

Dropparna lät som små mjölkdroppar som fäll ner till en stor hink. Det var mörkt och bondpojken rös. Elden var tänd och små gnistor flög ur den. Som vanligt var det tyst i huset och snart skulle de sova. Då kom bonden in i vardagsrummet med tunga steg i takt, tog ett glas öl och vände tillbaka till rummet. ”Skulle jag kunna sova hos dig idag? Det är så kallt här.” ropade bondpojken. ”Nej det blir för trångt!” sade bonden med hes röst. ”Men hur kunde mamma få plats då? Jag antar väl at jag är mycket mindre…” ”Hör du unge man, din mor har inget med det och göra! Inte nog med att du är anledningen att hon är död, ska du också ta hennes plats… Det var det dummaste jag har hört på länge!” vrålade mannen och gick sin väg.

Då kunde pojken förstå allt, alla blickar, sorgen och tystnaden som pågick sedan han föddes.

Nästa dag satt bondpojken i fönstret och funderade länge på det hans pappa hade sagt. Rummet hade blivit färgad i rött och orange från ljuset av den fina gryningen. Marken var fortfarande fryst och kylan kunde komma in genom fönstret. Pojken funderade mycket på vad han skulle kunna göra för att ändra sin pappas tankar men han visste inte. Då kom bonden in och gav bondpojken ett uppdrag och då tänkte bondpojken ”Nu har jag chansen att vissa min pappa att jag är värd hans kärlek.

Dagen efter gick bondpojken upp tidigt. Han var redo att ro till andra sidan av floden där byn ligger. Han skulle hämta geten och höet som kungen ville ge som present till bonden för den goda osten bonden hade skickat till slottet. Bondpojken tog på sig ett par bruna byxor, en beige tröja, sin tjocka regnjacka och ett par grå stövlar. Sen packade han lite gröt, bröd, ost och vatten i en ryggsäck. Han packade ett rep samt brevet Sid 7

hans pappa hade fått av kungen. När bondpojken packad klart gick han ut till sin pappa och berättade att han skulle ge sig iväg och komma tillbaka med geten och höet innan det blev hans pappa hade fått av kungen. När bondpojken packad klart gick han ut till sin pappa och berättade att han skulle ge sig iväg och komma tillbaka med geten och höet innan det blev mörkt. Efteråt gick pojken sin väg och snart var han framme i deras roddbåt. Bondpojken hade aldrig förut rott till byn men han visste att det var svårt. Han tog ett djup andetag och drog roddbåten till floden.

Vädret var inte alls farligt så pojken kom fram till andra sidan oskadd.

Bondpojken pojken knöt fast roddbåten i ett träd vid floden. Pojken började gå in till byn men vägen dit var mycket längre än vad han trodde och inte nog med det, han hade inte ens sätt en anda människa och därför började han undra om han hade gått vilse. Men då hörde han ljud och luften var fylld med olika dofter av mat och bondpojken blev genast hungrig. Men han hade fått ett uppdrag av sin pappa och han var bestämd i sitt mål att klara det. Bland människorna där fanns det en gumma som såg snäll ut. Hon sålde grönsaker i ett stånd på torget. Bondpojken gick fram till henne och frågade vart slottet låg. ”Ja unge herre, slottet ligger högst uppe på berget.”

Pojken tackade och började gå till slottet. Han gick i flera timmar över gräset. Vid horisonten såg han ett torn och då visste han att han hade kommit rätt. Porten var stor som slottet. Bondpojken knackade och en man, klädd i svart, öppnade porten. Pojken berättade för mannen att han hade kommit dit för att hämta geten och höet som kungen ville ge dem. Mannen tog honom till kungen och kungen bad hon att sätta sig ner. Hela slottet var gjort av sten och silverdetaljer. Bondpojken hade aldrig förut sett ett så stort rum som de var i. Det såg ut som en sal, eller ett vardagsrum men han var inte riktigt säker på vad det var. Han berättade för kungen att han hade kommit dit för geten och höet. Men kungen vägrade ge honom dem. ”Hur kan jag veta unge herr att du är bondens son? sade kungen. ”Jag skulle aldrig kunna ljuga för er kära kung,” sade bondpojken med respekt. ”Vad kan du göra för att bevisa att du är den riktiga bondens son.” ”Jag vet inte herr men jag kan svära på min döda mor att jag är det.” ”Nej du, vakter kom och ta honom, arkebusera den här killen.”

Två vakter kom in och drog honom ut ur rummet och hur mycket han än bad dem att låta honom gjorde de aldrig det! ”Min käre kung skulle jag kunna bjuda på lite ost, samma som min pappa skickat?” ropade pojken så högt han bara kunde och hoppades på att kungen skulle höra honom. ”Jaha, få se om det värkligen är samma för så god ost hade jag aldrig smakat innan! Vakter låt honom,” sade kungen. ”Det kan jag lova att det är.”

Kungen smakade på osten och osten hade exakt samma smak som bondens. Därför bad kungen genast om förlåtelse och han gav bondpojken två getter istället för en och en massa hö. Pojken kände sig stolt och lyckligt och kunde inte vänta tills han kom hem till sin pappa och visade vad han fått. Därför tog han getterna och höet och gick ner till floden så snabbt han kunde.

Sid 8

Det hade börjat småregna och bondpojken satt under ett trä och tog fram gröten och brödet och började äta.

Medan han åt kom det fram en varg som var brun med sylvassa tänder. ”Hejsan killen, vad är ditt namn?” sade vargen. ”Hej, jag känner väl inte dig varför ska jag säga mitt namn?” undrade bondpojken. ”Men vi skulle ju kunna bli vänner om du vill…?” ”Är det sant? Jag har aldrig haft vänner!” ”Då kan jag bli din bästa vän om du bara gör mig en tjänst.”

Jaha vadå för tjänst då?” ”Om du bara kunde ta mig med dig till andra sidan floden. Jag såg ju att du hade roddbåt!” ”Men jag har ju inte plats. Jag måste få med mig de här getterna och höet.” ”Men du kommer ändå inte att få plats med två getter och det här höet om du inte ror tillbaka hit,” sade vargen.

Pojken visste att vargen hade rätt. I båten fick bara han och två till plats. Men han vågade aldrig lita på vargen och låta getterna vara ensamma med honom men han visste även att han inte kunde låta getterna vara med höet för de skulle äta upp allt. Men vad kunde han göra, misslyckades han skulle han aldrig vinna hans pappas kärlek. Men då fick bondpojken syn på en vacker tjej som fick honom genast att sluta tänka på allt.

Utan att tänka så mycket på vad han gjorde gick han fram till tjejen och började prata med henne. Han fick reda på att hon var prinsessa och han tyckte att hon var väldigt snäll för att vara så rik. Bondpojken berättade även vad hans problem var, och prinsessan hade en lösning. ”Du ska först ta med dig de två getterna till andra sidan sen ska du ro tillbaka och ta vargen och höet och efteråt så ska du ta med dig getterna tillbaka hit. Ta sista höet till vargen och till slut ro tillbaka och hämta getterna,” sade prinsessan med sin gulliga röst. ”Tack, du är så smart! Jag önska att jag också kunde gå till skolan och vara lika smart som dig. Men nu måste jag skynda mig tillbaka till bondgården,” sade bondpojken och lät tacksam.

Men den bonpojken inte visste var att vargen hade planerat att äta upp allt i deras bondgård. Pojken gjorde som prinsessan sa. Han rodde fram och tillbaka. Men han var så trött att han inte orkade ro med sina smala händer igenom det vilda vattnet. Plötsligt fick vattnet roddbåten med sig och bondpojken kunde inte göra något åt det. Men då hände det som inte fick hända. Vargen ramlade ner i det kalla vattnet och skulle han inte komma upp därifrån skulle han dö! ”Hjälp, hjälp!” skrek vargen som ett litet barn.

Men bondpojken kunde inte hjälpa till. Roddbåten följde bara vattnet och alla var i fara! Vinden och regnet fick hans händer att frysa och bleka. Han kunde inte röra på dem. Då kom han på att han hade med sig ett rep. Han tog fram det och försökte göra en ögla med det men det gick inte. Han var tvungen att snabba på annars skulle båten krossas mot de stora stenarna som fanns där i floden. Snart var båten sönder och han död men då kom han på hur man gjorde öglan så att han kastade repet till ett träd och drog sig till land.

Vargen var fortfarande i floden och pojken försökte kasta repet till honom men det gick inte, repet var för kort.

Bondpojken fick syn på ett träd som var böjt. Han klättrade genast upp i det. Han tog repet och kastade det Sid 9

över till vargen. Vargen knöt fast sig och pojken drog honom ut. Träden var blött och pojken snubblade ner till vattnet men som tur var de två getterna där som tog tag på repet och drog upp bondpojken och vargen.

Då var det barra en sak kvar. Att hämta sista höet. Som tur var tog de två män höet över till andra sidan floden. Männen kom för att prinsessan hade ropat på hjälp när hon fick se att bondpojken var i fara.

Bondpojken tackade och skyndade sig till bondgården.

Bonden blev väldigt glad när han fick syn på getterna och höet, och när bondpojken berättade allt som hade hänt förstod bonden hur mycket han älskadebondpojken räddade honom blev deras vakthund istället för att äta upp deras djur. Bondpojken fick alltså två vänner, prinsessan och vargen och alla levde lyckliga i alla sina dagar.

Skrivet av Elpida Stratigaki

Sid 10

Sid 11

Sid 12

DE TRE JÄTTARNA Det var en gång tre jättar som tävlade om vem som kunde blåsa starkast. Så den minsta fick börja och han blåste så att träden knäcktes och de andra skrattade och sa var det allt du har.

Så var det andra jättens tur att blåsa. Han blåste så att träden och byggnader gick sönder. Då var det den största jättens tur han blåste så starkt så att kontinetplattor krockade. Plötsligt så hände det att stora jätten inte kunde blåsa. Så den minsta jätten skulle gå och hämta hjälp. Han gick in i en mörk skog och gick djupare och djuprare in i skogen. Han var vilse så han satte sig i en sten och grät. Då kom det en liten mus.

-Varför gråter du? pep musen.

- Vag har gått vilse, snyftade jätten.

-Vart skulle du?

-Jag skulle gå till trollkarlen.

- Jag kan leda dig dit om du vill.

Så när de var framme knacka de på dörren: knack, knack. När dörren öppnades sa jätten: -Kan du hjälpa mig. Jag behöver en dryck som gör att man kan blåsa.

-Ok, jag kan väl ge den till dig.

Jätten hade fått de han ville. När han återvände till de andra jättarna gav han drycken till den stora jätten. När den stora jätten drack den kunde han blåsa.

- Vi har en vinnare, sa den stora jätten. Det var den lilla jätten som vann Skrivet av Thomas

Sid 13

Sid 14

Bella vacker brud Långt tillbaka i tiden levde det en flicka som hette Bella. Hon var så vacker att man började kalla henne för Bella-vacker-brud. Men hon ville aldrig gifta sig. varje gång det kom en friare så frågade hon: -Varför vill du gifta dig med mig? Skulle du kunna gifta dig med en trollkäring för min skull? Skulle du kunna hoppa ner från ett berg för min skull? Varje gång hon frågade sina friare frågor så svarade dem på den första frågan så här: -Jag vill gifta mig med dig för att du är den vackraste av dem vackraste diamanterna som finns. På den andra frågan så svarade de: Även om det betyder att jag måste tillbringa hela mitt liv med en trollkärring för att kunna bevisa min kärlek för dig är verklig så skulle jag göra det. När det kom till den sista frågan som Bella-vacker-brud ställde så tog det en stund innan dem svarade för att dem inte var säkra på vad dem skulle svara, efter en stund så svarade dem: - ja, du är mitt liv och min värld. Du är allt som jag har i mitt liv.

Efter att de har gett henne svar i stil med det så sa hon: - Då gå och gör allt det och kom tillbaka levande så ser vi hur vår framtid kommer att se ut tillsammans.

Med det så gick alla tillbaka från där dem kom och kom aldrig tillbaka levade. Med varje dag som gick så förlurade hennes fader viljan att fortsätta så, men han hade lovat hennes mor att gifta bort deras dotter när hon var i åldern då han kunde gifta bort henne. Han ville hålla sitt löfte men det var svår för honom att göra det om hon tänker fortsätta så där för skönhet varar inte länge.

En dag hade fader fått nog. Han kallade på en av hans tjänare som arbetade på det vackra och gamla slotten som kungen brukade använda förut. till tjänaren sa han jag vill att du ska hämta min enda och vackra dotter till mig så att jag kan en middags prat med henne genast, tack. Tjänaren gick och hämtade dottern. Bella satte sig framför sin goda far och svarade på alla hans frågor med sanning. Den goda fadern frågade sin älskade dotter: - Vill du verkligen uppfylla din döda mors önskan som är att hon ville att hennes dotter skulle gifta sig och få barn med sin älskade man. När fadern frågade det så såg han att hans dotter började få tårar i sina ögon, men så var dem borta efter en stund. Bella-vacker-brud svarade: - Jo, jag vill verkligen uppfylla min mors önskan men det är svår när alla killar som friar bara vill ha mig för att jag är vacker och alla män vill äga något vacker. Jag vill inte ha en man som vill ha mig för att jag är vacker. När han hörde det så tänkte han en stund och sen sa han: - Vad säg om det här då. Han viskade i sin kära dotters öra och Bella-vacker-brud tyckte om iden.

En vecka efter att de hade haft en far och dotter snack så kom det sju hästar med vagnar efter sig och stannade framför deras port och ut ur dem kom det ut sju jättevackra prinsar med varsin tjänare som var klädda i samma färg som deras mästare. Det var bara Bellas far och några tjänare som hälsade de välkomna och bjöd dem in i deras hus. Innan dem kom så hade de varit sysselsatta med att förbreda sig för dem sju prinsarnas inkomst. Alla tjänare var hela tiden upptagna med att städa den gamla men vackra slotten och göra i ordning sju rum för prinsarna. Man gjorde om hela trädgården också, Sid 15

de tog bort alla ogräs, tog bort alla gamla blommor och ren gjorde fontenens vatten som står i mitten.Genom hela dagen var fadern glad, han skulle äntligen gifta bort sin älskade dotter och det skulle vara till en prins som var ärving till en tron. Dagen gick fort och det var dags för prinsarna att träffa Bella-vackerbrud. På middagen så serverades det goda rätter men innan de fick hugga in i den goda maten så måste alla prinsar presentera sig för Bella-vacker-brud.

När all mat var utsatt på det långa bordet så kom Bella-vacker-brud äntligen men man kunde inte se hennes ansikte. Hon hade en svart sjal rund ansikten. Hon kunde se det som var runt henne men ingen kunde se hennes ansikte. Alla var förvånade över att de inte kunde se hennes ansikte, till och med hennes goda far. Hon satte sig framför sin far på det långa bordet. Efter skocken gick bort så ställde sig den goda fadern upp och sa: - Imorgon så det dags för tävlingen start och jag vill att alla tävlande ska vara förbreda och utvillade.

Varsågod och presentera er för min vackra dotter. Den första prinsen presenterade sig så här: - Jag är prins Lake Arvarsjön över landet Kabellores Vrede, min vackra dam. Han satte sig förvirad. När han var klar med att presentera sig satte han sig ner och nästa prins, prins nr två ställde sig upp: - Jag, min vackra dam är prins Stefan Försilör över landet Klumbrustens Godhet.

Medan han satte sig ner så råkade han stötta till vinglaset och den gick i bitar i golvet.

– Oj, det var inte meningen men det blev så som det blev så tjänare kan du städa upp här om du är snäll.

Efter prins nr två var det prins nummer treas tur att börja sin presentera sig. Den nästa prinsen ställde sig upp sig för att säga sitt namn och en något artig till alla runt de långa borden i den vackra matsalen och den vackra jungfrun Bella-vacker-brud. Han började med att säga: - Du min vackra jungfru, om du är det för det sägs så, kommer att falla för mig lika fort som du hinner blinka. Jag är prins Zach Älskasigtdör över mitt vackra land Narcetern Snyggkatten. Ärligt talat så är jag inte säker på om du är lika vacker som det sägs för jag kan ju inte se ditt ansikte genom den där grejen. Kan du vara snäll och visa ditt ansikte, för att jag inte är lika säker som för om jag ska vara med i den här tävlingen. Bella-vacker-brud svarade: -Varför bryr du dig om hur jag ser ut. Är du med här för att du hördes tals om min underbara skönhet och inte för att du vill vara med mig och få chansen att gifta dig med mig, är det därför du är här!

– Oj, det var inte meningen att upphetsa dig. Jag ville bara se din omtalade vackra skönhet.

– I så fall varsågod och sätt dig ner och låt nästa prins presentera sig för mig. Med en irriterande min så satte han sig ner. Efter några sekunder så såg han sig själv i vinglaset och så ändrades hans min till förtrollande min.

När prins nummer tre var sig själv, ställde sig prins nr fyra sig upp och sa: -Jag är prins Stenor Godprins över landet Varulvskören. Han sa det så enkelt utan att tilläga något annat men ändå så kunde Bella-vacker-brud inte ta bort sina ögon från hans vackra och omotståndliga gröna ögon. Det var som om det kom en lysande grön ljus från hans ögon och hon kunde inte bara titta bort. Det var för svårt för henne. Det verka som om Stenor Godprins inte heller kunde hålla sina ögon bort från henne. Även om hon hade den där sjalen täckt runt hennes ansikte utan ögon så såg han att hon fortfarande Sid 16

var vacker med hans skarpa syn. Efter att han satte sig ner så hade dem fortfarande ögon kontakt. Bellavacker-brud kände sig som om hon var i någon sorts trans och hon hypnotyserades av hans gröna ögon.

Det var bara några av tjänarna och Bellas far som märkte det. Presentationen fortsäte snabbt utan att Bellavacker-brud ens märkte de. Dem som presenterade sig var resten av prinsarna och dem var prins Unglör Starkson över landet Ungervallsst,(han såg ganska ung ut för sin ålder), prins Love Pålittle över landet Paraloverens Kärlik och prins prins Bramer Smakner över landet Bramhärlens Smakeroler. Han var den sista av de sju prinsarna som presenterade sig. Vilket betydde att han var prins nummer sju.

Med presentationen klar så sa den goda fadern några ord alla började äta och göra sig klar för att gå upp till sina rum för att ta en napp. Väll uppe i sin rum så kunde inte Bella-vacker-brud sova. Hon kände sig helt pirrig i magen. Hon vändes sig och vred sig i sängens tills hon fick nog. Bella bestämde sig för att gå upp och ta en promenad i hennes favorit ställe, vilket var trädgården. Ute i trädgården så började hon ta sin vanliga väg genom trädgården tills hon kom till trädgården slut, när hon var där så kände hon sig lite trött och bestämde sig för att vila lite gran i bänken bredvid en buske med nya lavander rosor som hon inte hade sätt förut. Den doftade så god så hon glömde bort alla sina problem som tänkte på, på vägen till trädgårdens slut. Hon glömde också bort sin mamma som hon också delvis tänkte på, på vägen hit. Det luktade så gott så det började snurra i Bella-vacker-bruds huvud tills hon svimmade. Innan hon svimmade så såg hon en gestalt komma närmare och närmare. Men efter det såg hon inget. Hennes huvud gjorde jätteont fortfarande så hon kunde inte komma ihåg något annat.

Dagen därpå började tävlingen. Ingen märkte att hon var borta tills de fick reda på vad den förta uppgiften var. Det verkade som om Bella-vacker-brud hade en tvillingsyster men hon var ond. Hon hette Bellora och hon föddes bara en minut efter än Bella hade fötts. Men en galen häxa som själv inte kund få barn tog henne i utbyte mot att Bella skulle kunna leva. När Bella föddes så var hon så svag så hon var nära att dö men den galna häxan räddade henne. Belloras och Bellas mamma kunde inte rädds. Hon dog i barnsängen efter några minuter som hon födde tjejerna. Den goda fadern visste inte var Bellora var eller om hon ens levde längre . Men han fick reda på att hon levde genom att hon hälsade på honom för att berätta att hon avskydde hennes biologiska familj för det de gjorde mot henne och att hon tänkte hämnas på dem. Hon sa att hon avskydde sin tvillingsyster.

Den första grenenen i tävlingen är att de ska ta sig förbi Mörkrats skog för att komma fram till Mörkrets slott där häxan sägs leva och rädda den vackra jungfrun från hennes onda tvillingsisters klor. Prinsarna började göra sig klara för att föra hem Bella-vacker-brud. En timme efter att Bellas far berättade om uppgiften var alla prinsar färdiga och satt upp i sina ståtliga hästar. Den här gången så hade de på sig kläder som liknade en riddares men skillnaden var att deras var mycket enklare och färg gladare med deras lands krig märke på dem.

De hade också sköldar med det med och alla hade sin egen vassa svärd. Förbreda red de in i det mörka och farliga skogen. Ingen av prinsarna visste vad som hände i skogen eller vad som ens levde där. Det var så farligt och läskigt där så ingen ens vågade ta reda på vad som fanns där. Det enda som de visste om Mörkrets skog är att ingen kommer ut därifrån levande.

Alla prinsar gick åt olika håll väll inne i skogen men innan de gick sin egen väg så sa de adjö till varandra, för att de inte visste om de skulle få se varandra igen. Efter fem minuter så hörde prinsarna ett skräckslaget skrik.

Sid 17

Några sekunder efter att man hörde skriken så var det en lång tystnad. Tio minuter efter att man hörde skriken så hörde man en till och tystnaden var där igen, och bara några sekunder så hörde man en till och en till. Det var så läskigt. Ingen visste vad som hände och dem visste inte när det skulle nå dem. Plötsligt så blev hästarna som ägdes av de tre prinsarna som var kvar rädda och galopperade i full fart iväg. Det var som om de kände av någon sorts ondskefull kraft runt de.

Det var bara tre prinsar som tog sig till Mörkrets slott levande. Mörkrets slott ligger i utkanten av skogen.

Prinsarna som var kvar var: Prins Lake Arvarsjön, prins Stenor Godprince och prins prins Love Pålittle. När de var frame så var hästarna fortfarande skräckslagna så prinsarna var tvungna att lugna ner dem så att de kunde öppna nästa uppgift. Uppgift nummer två var att sig förbi vakterna som vaktade slotten och ta sig in till Bella-vacker-brud som hålles fången i slottens högsta torn. När de hade satt fast hästarna på några träd som såg jättegamla ut. Prinsarna tog en steg närmare slotten. När de gjorde det så lätt det något. På den andra stegen så hördes det mera steg och på de tredje stegen så lätt det många tunga steg komma mot dem.

Från ingenstans så hörde de steg överallt och allt var dimmigt från dem tunga stegen. Från ingenstans så hörde man tunga steg över allt. Dimman blev tunna och tunnare tills man kunde se flera röda och glödande ögon.

Prinsarna drog ut sina svärd jättesnabbt och allt började. Med svärden utdragna var det som en lång var mellan dem och Mörkrets soldater. Prins Stenor Godprince började skrika ut: -Fram med sköldarna. Var bredda till att attackera på min signal. Efter några sekunder så Ropade han igen: -Attackera!!! NU!!! Mörkrets soldater gick också till attack. Tiden gick och slagen blev bara fortsatte. Det verkade som om Mörkrets soldater aldrig dog. De blev bara flera och flera. Prinsarna orkade inte längre att slås och Mörkrets soldater vann. Två sticken soldater tog varsin soldat och gick med de in i slotten.

Soldaterna hade en god doft blandad med dödens lukt. Dem luktade gott i ena sekunden men inte nästa.

Från ingenstans så kunde dem inte hålla sina ögon öppna längre och det var som om en bomb exploderade i deras huvud och nästa minut så kunde dem inte se något och de svimmade.

När prinsarna öppnade sina ögon såg de inget annat än långa metallpelare som gick hela vägen upp till rummets tak och runt dem. De hörde någon säga: -Åå mina charmiga prinsar kom ni för att rädda mig, haha. Synd ni kom försent. Hahahaha. Man såg en vacker kvinna kom in rummet. Hon hade på sig en röd och jättesnygg klänning som samtidigt var läskigt på sitt eget sätt. Eter att hon hade sagt det så gick hon ut igen skrattande. Hon liknade någon men de visste vem hon liknade.

Det verkade som om det inte var bara dem i buren utan det var också resten av prinsarna och en dam som sov på den enda sängen som fanns där. Resten av prinsarna hade fått tillbaka sina vett och började ställa sig upp. Tillsammans gick dem närmare sängen och där låg Bella-vacker-brud. Det verkade som om hon håll på att öppna sina ögon. När hon öppnade sina ögon var allt hon såg stenor Godprince. Från ingenstans så hoppade hon upp och hamnade i prins Stenors famn. Bella-cvacker-brud började gråta och kvinnan med den röda klänningen kom in rummen igen.

Kvinnan gick närmare och närmare buren. Bella-vacker-brud såg att kvinnan kom närmare så hon ställde sig upp och gick närmare henne. Bella-vacker-brud började få tårar i ögonen.

Sid 18

– Vem är du och varför liknar du mig?, frågade Bella-vacker- brud. Kvinnan började skratta elakt.

– Hur kan du inte veta vem jag är. Jag är din tvilling syster Bellora som du har ignorerat hela ditt liv, svarade Bellora -Va vad menar du, jag har ingen tvillingsyster och om jag har en så skulle jag veta det. Du liknar mig så mycket. Jag känner mig dum. Jag kan inte fatta detta. Jag har känt mig ensam hela mitt liv medan jag på riktigt hade en så här vacker syster.

- Vad mera du med att du inte visste att jag fanns. Jag skrev till dig minst två gånger om veckan i flera år sen jag var liten och jag fick min styvmor att skicka dem till dig, gestaltade Bellora - Va, jag har aldrig fått några brev och om det var sådär många så skulle jag veta.

– Oj, det verkar som om min styvmor aldrig skickade dem till dig.

– Hur kunde din styvmor göra något sånt.

– Hon ville väll att jag skulle bli ledsen när du inte svarade tillbaka och börja avsky dig. Det verkar som om hon lyckades. Vad håller jag på med, jag har blivit som hon. Det vill jag inte vara, aldrig. Kan du förlåta mig?

– Det gör inget så länge som du inte gjorde inners inne.

– Jag är glad att jag inte gjorde det inners inne. Bellora släppte ut dem och sa till sin syster att hon älskade henne och Bella-vacker-brud sa det tillbaka.

Skriven av Fardowsa Osman Barre

Sid 19

Den arga bondpojken Det var en gång en bondpojke som bodde på en bondgård med sin familj. Han hade två syskon. En syster som var elva och en bror som var tre år. Själv var han 13, men var tvungen att bete sig som 20.

Deras pappa hade dött när han var fyra så nu måste han hjälpa sin mamma på bondgården, som pappa hade lämnat efter sig.

Sid 20

Bondpojken blev alltid kallad för ”bondpöjk som far sin dött”, av stadsborna. Det var jobbigt att alltid bli påmind om hans pappas död varje gång de åkte in till stan. Detta gjorde att han byggt upp mycket ilska inom sig.

– Pojk! Kan du gå och mjölka korna? ropade mamma.

– Jaja, det gör jag, svarade han trött.

– Bra gör det nu på en gång. Din bror är hungrig och behöver lite gröt!

– Men snälla, tänkte han. Jag sa ju att jag ska hämta mjölken måste hon fortsätta gnälla?

På vägen ut ur deras lilla bruna stuga såg han att hans syster satt och skrev i sin dagbok.

– Nämen, sitter du här och skriver? Om vem? frågade han sin syster med en tillgjord röst.

– Nej, sluta! Jag skriver faktiskt om... Eller det angår inte dig! Han tog sin systers dagbok och sprang ut ur stugan. Han sprang in i ladan där korna stod. Han glömde dagboken i ladan.

Dagen gick och pojkens syster var riktigt upprörd. Pojken kunde inte hitta dagboken så han sade att en av deras glupska ko hade ätit upp den.

Nästa dag hörde pojken att hans syster fått massor med vänner inne i stan. Han blev arg, ledsen och avundsjuk. Han tog sin systers nya halsduk och sprang in i skogen. Pojken sprang in i skogen och såg en gammal tant komma gående. Hon hade stort, smutsigt och trassligt hår. Hennes kläder var sönderrivna och otroligt smutsiga. Hon gick barfota och hade lortiga fötter. Av rädslan tappade pojken halsduken och sprang ut ur skogen. Hans hjärta klappade och blodet pumpade i hans ådror. Hans kinder var rosenröda.

-Det kan inte vara en häxa, tänkte han.

Hans mamma stod i dörren och var riktigt upprörd.

– Pojk! Vad håller du på med? Lämna tillbaka din systers halsduk! sade mamma.

– Den é borta! ”Poff ” finns inte längre! skrek han.

– Nu får du allt förklara!

Pojken gick bara in i huset utan att förklara. Han hade blivit livrädd av troll-häxan. Han kunde inte med ord förklara vad som hänt eller vad han sett.

Den tredje dagen satt pojkens syster och räknade sina pengar. Han gick fram till henne och tog alla hennes pengar! Han sprang ut på bondgården och sprang sen vidare till grannbyn.

När han väl kom fram till grannbyn såg han troll-häxan igen! Hans hjärta dunkade så hårt att han trodde att bröstkogen skulle spricka sönder. Han tappade alla pengar och sprang hem. När han väl kom hem satt hans syster vid köksbordet. Hon hade sin halsduk runt halsen, hon skrev i en ny skrivbok. Pengarna som han nyss tappat låg också på bordet. Pojken förstod ingenting men se såg han sin systers fötter. De var smutsiga som häxans. Han såg också att den tröja som häxan haft låg på bordet. Det var då han förstod att han blivit lurad.

Skrivet av Noemi de Sousa åk 7 Sid 21

Sid 22

Den förvunna prinsessa Det var en gång en lång, ointelligent och vacker prinsessa vid namnet Jasmine. En vacker dag gick hon ut för att ta en promenad, men det gick inte som hon hade tänkt sig. Det var nämligen så att hon träffade på ett troll.

Trollet frågade: -Vill du gå ut med mig till skogen?

-Gärna ! Där har jag aldrig vart förut.

Trollet förde Prinsessan till en mörk stinkande grotta, och sa till Prinsessan att hon skulle slå sig ner medans han skulle hämta en dryck. Medan Jasmine väntade på trollet såg hon sig omkring. Efter ett tag såg hon något skymta förbi. Hon följde efter det starka ljuset som efter ett tag försvann utom räckhåll.

Plötsligt kände hon något sitta på hennes axel. Hon tittade upp och fick syn på en älva.

-Har du gått vilse lilla vän, frågade Prinsessan?

-Nej! Utbrast älvan. Jag har fått tre önskningar att tilldela någon som behöver en hjälpande hand.

När trollet äntligen kom tillbaka gav han Prinsessan en dryck. Efter ett tag kände Prinsessan Jasmine sig yr och vimsig. Då önskade hon sig att hon blev bättre, och snart uppfylldes en av hennes önskningar. Då hade hon bara två önskningar kvar.

Trollet började föra en konversation med Prinsessan där han sa att Prinsessan skulle bo med honom för alltid. Prinsessan blev förbanad och gick ut ur grottan. Hon kände en hand som tog tag i hennes hår och släpade henne till ett mörkt, kallt rum. Där hon skulle vara i två timmar. När de två timmarna hade gått kom hon ihåg att hon hade två önsklingar kvar. Därefter önskade hon sig att hon skulle komma bort ifrån detta kalla och mörka rummet. Som sagt beviljades önskningen ännu än gång.

När Prinsessan gick ut från rummet blev trollet väldigt chockad över hur hon kunde ta sig förbi alla stängslen. Prinsessan sa att förlåt till trollet och erbjöd honom en väldigt god och hemlig dryck som hennes mamma hade lärt henne. Trollet visade Prinsessan vägen till hans kök och gick där ifrån. Prinsessan tog ett glas med vatten och började blanda det med socker. Och så önskade hon sin sista önskning med att när han hade druckit hela drycken skulle han svimma och aldrig vakna upp igen. Prinsessan gick till trollet och gav honom den dryck hon hade lovat honom. Som tur var drack trollet hela drycken och svimmade på plats. Äntligen kunde Prinsessan Jasmine springa sin väg.

På vägen hem började hon fundera över vilken bra läxa hon hade lärt sig av händelsen. Och det var att hon aldrig mer skulle lita på främlingar.

Skrivet av Hanna Abdijamal Sid 23

Djurens konung En gång var det en familj där deras son blev bortrövad från sina föräldrar. De förde honom till en stor skog där han var ensam. Han kallade sig själv djurenskonung. När det gick en timme blev han hungrig då kom ett djur fram till honom med mat. Det var då han visste att han kunde prata med djur .

En dag bestämde han med djuren att han skulle leta efter sina föräldrar. Då lämna han skogen han vandrade 1 timme tills han nåde en stad han visste inte var han var då såg han en spå gumma.

Sid 24

Hon berättade om att hans föräldrar fans i ljusa sidan av stan. Hon sa inget mer sedan försvann hon. Han undrade var ljusa sidan var så han började gå efter två timmar möte han två rövare. han kunde inte göra något då ropade han på sina djur alla djur i närheten attackerade rövarna. Han hade tre örnar som vakta honom ovanför de såg ljusa sidan av stan. De sa att det var fem timmar ditt.

Det blev mörkt. Han slog läger i skogen där han kände sig säker. Plötsligt hörde han ljud. Det var spågumman. Spågumman höll på att tjuva från djurens konung såg henne tjuva men han visste inte vad han skulle göra. Dagen har gåt han börja leta efter spågumman han gick hela vägen igen tillbaka men hon var inte där då slog han läger igen.

Spågumman kom tillbaka. Han kallade in alla djur i närheten dem omringade henne. Djurens konung gick fram till henne. Han frågade varför hon tjuva ifrån honom.

-För du ska få en sak av mig, sade spågumman.

-Men du måste inte tjuva från mig.

-Tjuva! Vad säger du jag tjuva inte.

-Men varför rotade du i mina saker?

-För jag la vägen till dina föräldrar.

-Hm, Hur vet du vägen?

-Jag är spågumma vad tror du?

-Det har du rätt i. Vad har du till mig?

-Jag har en sak som skyddar mot stormen som är på ingång i ljusa sidan av stan.

-Var är den?

-Den ligger där du trodde jag tjuva ifrån -Okej, sade Djurens konung.

Han började gå.. det blev mörkt snabbt han slog läger i skogen igen.

Det var morgon. Han åt frukost var den dagen skulle han direkt till ljusa sidan av stan. Han gick i sex timmar . Han var slut när han kom fram till en stor mur och ingången var där bredvid. han frågade någon om var ljusa sidan av stan låg. Mannen svarade att det här var ljusa sidan av stan.

Det var mörkt stormen började. Hans lilla läger hjälpte inte. Han frös. Han använde skyddet men stormen var för stark.

Han somnade vid en dörr. En kvinna kom ut. Hon sa till Djurens konung att gå in.

Efter en dag såg han ett foto han hade ett likadant. Han frågade henne vem som var på bilden hon sa att det var hennes son.

Djurens konung sa att han hade ett likadant foto här kvinnan såg bilden visste hon att Djurens konung var hennes son. De levde lyckliga alla sina dagar.

Skrivet av Ali G.

Sid 25

Sid 26

Det magiska svärdet För många år sedan vågade ingen gå ut hem ifrån. Alla var fattiga förutom de som bodde i staden. Det var drakar överallt, så skulle man gå ut var det kört. Man skulle inte ha en chans. På kvällen gick drakarna tillbaks och då skulle man ha en chans att ta sig ut. Något att äta eller dricka fanns inte. Man fick nöja sig med en bit bröd och ett glas mjölk. Jaga kunde männen förstås inte göra. Drakarna var nog efter något men vad det var visste ingen.

Det var en pojke. Hans föräldrar hade troligtvis dött på morgonen när de var på väg tillbaka hem. De hade båda blivit fångade av drakarna. Det fanns inte någon chans att de fortfarande levde. Pojken hade hört dem skrika och kollade ut. Han ville springa ut men vågade inte. Han bodde helt själv i ett litet fyrkantigt trähus. Mat hade han inte. Vattenkran fanns inte. På kvällarna kom det alltid en gammal kvinna som gav honom en bit bröd on liten flaska mjölk. Maten skulle räcka till kvällen och dagen där på. En säng att sova på fanns knappt. Han fick lägga ut ett par tidningar och la sig på dem.

På kvällen då han sov kom det änglar och sa djupt in i hans öra ” du måste få slut på det här ” De sa att det fanns en utrustning och ett magiskt svärd i kistan utanför dörren. Han vaknade med ett skrik, tänkte en stund innan han gick till dörren, öppnade och tog in kistan som log utanför. Han lyfte ut rustningen och satte den på sig.

Han sprang hela vägen till berget ända tills han kände att han fått kramp. Han stannade vid halvvägs.

Drakarna brukade vara vid berget för att det var stort, tomt och mycket bete. Han gick resten av vägen.

Han tog sig sakta ner från berget. Man kunde lätt ramla ner det, eftersom det var flera stenar. När han var nere gick han sakta in genom en dörr. Det var öppet uppe också så att drakarna kunde tag sig ut. Det var mörkt och tyst. Man kunde inte höra eller se något. Han tog sig in i den första ingången han såg. Han var rädd, han kunde inte stå still. Alla människor var döda. Det enda ljuset som man kunde se med var facklorna som hängde på väggen. Han visste inte hur han skulle alla. De var stora och många. Han fick iden att tända eld i hela byggnaden.

Han tog sig upp med en stege längst upp i taket. Han tryckte på den första knappen han såg på kanten. Hela taket stängdes. Han tog sig ner igen. Vid kanten. Vid kanten till förrådet tog han en stor flaska bensin. Han hällde ut allt u hela byggnaden. Han tog sig ut från samma plats han kom ifrån. Eftersom han inte hade någon tändare eller någon tändsticka, la han sitt svärd mot bensinen och sa svärd ” tänd på! ”Det kom eld från alla håll. Det gick snabbt. Man kunde se utifrån hur allt brann. Han tog sig hem igen, och de levde lyckligt i alla dagar!

Skrivet av Wael Shahine Sid 27

Hemlös Det var en gång en liten hemlös flicka som bodde i skogen. Den lilla flickan hade ingen att bo hos. Hon var hemlös och kände ingen. När hon var liten var hon och hennes mamma ute. Mamman hade precis fött henne. De behövde gå Sid 28

igenom den långa vackra stigen. Men plötsligt kom massor med riddare ridandes på hästar och tog hennes mamma, och allt hon hade. Hon blev ensam lämnad under en grann.

Medans hon låg och grät efter sin mamma kom en stor björn och undrade varför hon grät. Hon tittade upp och hon kunde inte prata utan hon tittade på björnen med två tårögda ögon.

Sedan dess har hon alltid pratad med djuren i skogen. Djuren är hennes bästa vänner.

En dag var hon och älgen ute för att skaffa mat. Plötsligt såg hon en flock med jägare. De hade en liten älg i handen som var helt täckt av blod hon blev helt förskräckt och sprang därifrån med älgen. Hon sprang de fortaste hon kunde och samlade alla djuren. Hon hade inga ord och säga. Hon var helt förstörd. Hon berättade att jägarna var ute och dödade djuren. Det blev kaos. Alla djuren blev rädda.

Dagen efter gick hon till stan och pratade med jägarna de sa att de måste göra det de gör.

Hon berättade det för djuren vad jägarna hade sagt. Alla gick till stan.

-Vill du döda alla dessa? Frågade hon.

Folket blev rädda och vågade inte gå ut. Jägarna bad om förlåtelse men deras ord var bara falska.

Jägarna hade hämtat förstärkning så att de kunde döda alla djuren. För när de såg alla djuren så tänkte de på hur mycket pengar de skulle tjäna om de fick deras kött, päls och deras barn kunde man lägga in i zoo och få massor med pengar.

De planerade i veckor hur de skulle göra de köpte alla vapen runt om i hela landet och rykten spreds om att jägarna ska döda alla djuren den lilla flickan hade hämtat. En gammal dam börja prata med jägarna om att det dem gör är dåligt och en skog utan djur är ingen skog och en värld utan djur skulle bli katastrof.

-Tror du att e värld utan djur skulle vara mänskligt? Sa den gamla kvinnan med ilsken röst.

Jägarna sa inget de bara garva och brydde sig inte.

Den gamla kvinnan blev arg och gick raka vägen mot skogen där hon trädde den lilla flickan som nu sov under det trädet där hennes mamma lämnade henne.

-Hallå? Hallå? Är du vaken? sa den gamla damen - Jaa då, var det något du ville? Har du gått vilse?

- Nej, men jägarna planerar och komma igen döda djuren ta deras päls lägga in dom i zoo och inte låta de bo i skogen med dig.

Sid 29

Hon blev helt förskräckt och sprang till björnen för o sprida det hon hade sagt.

-De vill komma och döda oss igen vad ska vi göra? Sa hon chokad -De kommer inte röra oss eller något! Nu skall vi anfalla dem och skrämma dem så de ej -Hallå? Hallå? Är du vaken? sa den gamla damen - Jaa då, var det något du ville? Har du gått vilse?

- Nej, men jägarna planerar och komma igen döda djuren ta deras päls lägga in dom i zoo och inte låta de bo i skogen med dig.

Hon blev helt förskräckt och sprang till björnen för o sprida det hon hade sagt.

-De vill komma och döda oss igen vad ska vi göra? Sa hon chokad -De kommer inte röra oss eller något! Nu skall vi anfalla dem och skrämma dem så de ej vågar nämna namnet av att döda oss eller låsa in oss på zoo.

Jägarna bestämde dag och tid och vart de skulle döda alla djuren och de hade bilarna redo.

När de hade gått in i skogen var det dött tyst ingenting hördes vilket var konstigt för dem. De avlossa ett skott och fortfarande hördes det inget. När det gick längre in i skogen började saker hända. De börja se fotspår och höra massa ljud med det var viskingar som var väldigt ljusa. Flickan hade allt redo och det som här näst skulle hända var deras enda hopp och låta djuren stanna kvar.

Jägarna gick mer och mer in till slut var det en kulle och där stod alla djuren. Jägarna förberedde sina vapen och skulle just skjuta. Men då bakom djuren stod alla invånare som fanns. Små, stora, gamla, tjocka, smala alla var där.

-Skjuter ni djuren så skjuter ni oss vi vill ha ett bra land med massor av djur ta de som är döda inte de små. Ni bara använder dem och sliter ut de sade en man med en klump i halsen.

-Ni har inget med detta och göra detta är vårat jobb vi tjänar pengar på det och ni får mat av de så ni borde vara nöjda! sade en av jägarna -Sjukt de och du skjuter oss sa jag! sa mannen Jägarna gav upp. De orkade inte mer de la ner sina vapen och alla invånarna samlades. De förstod att man inte kunde döda alla och använda de sedan när de har slitits ut döda de.

Efter några månader var allt bra igen. Den lilla flickan hade fått en egen litet hus i skogen och alla djuren var lyckliga samt jägarna som fick sina drömjobb eftersom invånarna ville ge något tillbaka för att inte jägarna hade dödat djuren.

Skrivet av Kiana

Sid 30

Sid 31

Sagan om vänskap Det var en gång en flicka som var 10 år gammal. Hon hade långt blont hår och var jättesnäll, därför kallades hon för Lintopp. En dag i mitten av maj flyttade Lintopp och hennes familj in till en stuga i skogen. Bredvid Lintopps stuga bodde det en flicka som var 10 år gammal. Hon hade långt rött hår, därför kallades hon för Rödtopp. Rödtopp bodde i en stuga med sin mamma och pappa. Lintopp fick höra att stugan bredvid så bodde det en flicka i hennes egenålder som hette Rödtopp.

Sid 32

Nästa dag såg Lintopp Rödtopp som satt och ritade utanför sitt hus. Linntopp ville verkligen bli vän med Rödtopp.

-Hej! Jag heter Lintopp.

-Mm jag heter Rödtopp -Ska vi leka?

-NEJ! -Varför inte?

-Jag vill inte, skrek Rödtopp.

Lintopp sprang till sin mamma gråtandes. Lintopp ville verkligen bli vän med Rödtopp.

-Mamma varför ville inte Rödtopp leka med mig?

-Jag vet inte gumman kanske för att hon inte känner dig.

-Mmm -Men du, du kan ju ge en av dina favoritleksaker till Rödtopp?

-Okej!

Lintopp sprang till sitt rum och tog en av sina favoritleksaker och sprang till Rödtopps stuga.

Linntopp knackade på dörrem och då öppnade Rödtopp dörren.

-Hej Rödtopp, sade Lintopp.

-Vad vill du? Väste Rödtopp irriterad.

-Jag har tagit med mig en av mina favoritleksaker!

-Gå din väg, jag vill inte ha dina fula leksaker!

Lintopp blev sårad. Det rann tårar från hennes ögon. Lintopp gick in till sig och in till sitt rum. Linntopp satte sig i sängen och grät. Jag ÖNSKAR ÖNSKAR ÖNSKAR att jag och Rödtopp blev vänner.

Då hände det något konstigt. Det stod en god fe i hennes sovrum, samma goda fe som hjälpte Askungen.

Lintopp blev så chockad.

-Varför gråter du lilla flickan, viskade den goda fen.

-Det finns en flicka som heter Rödtopp, lika gammal som jag. Hon vill inte vara vän med mig hon vill inte ens prata med mig varför?

- Jag vet varför, sa den goda fen med ett leende.

-Varför? Snälla säg!

-För att det var hennes födelsedag idag och ingen har sagt ”GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN” inte ens hennes föräldrar. Men om du säger det till henne så kommer du vara den första som har sagt grattis till henne. Då är jag säker på att ni kommer bli vänner tillslut. Då helt plötsligt försvann den goda fen . Linntopp visste exakt vad hon skulle göra. Hon gick och knackade på hos Rödtopp. Rödtopp öppnade och Linntopp utbrast: ”GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN RÖDTOPP” Rödtopp blev så glad och kramade Lintopp och då blev de bästa vänner för evigt.

Sid 33 SNITT SNABB SLUT DÅ VAR SAGAN SLUT!!!

Av Alle

Sid 34

Sid 35

Sid 36

Slaktaren och Monstret Det var en gång en slaktare i en by. Byn var liten och det fanns bara en slaktare och han var bäst i byn(eftersom han var den enda i byn). Han fick jättemycket kött ifrån lastbilarna som kom från de olika företag.

Folket i byn kunde inte jaga för att det inte fanns några djur kvar att jaga. Alla djur hade bara försvunnit utan någon anledning. Gamla personer brukade säga att någon livsform hade ätit upp alla djur.

En morgon när slaktaren skulle se till sitt kött såg han sitt kött käkad upp av en svart figur. Han blev vätskrämd och svimmade. När slaktaren vaknade var han inte orolig över köttet. Han var rädd att monstret skulle komma tillbaka. Senare på dagen fick han sin last kött och han beställde ett larmsystem utan kameror så att han skulle veta om monstret skulle komma tillbaka.

Under natten kom monstret tillbaka, alla hörde larmet och sprang till slakthuset men ingen såg något och köttet var borta igen. Han tänkte, tänkte och tänkte i flera dagar tills han kom på det. Han skulle installera kameror. Det tog tid för kamerorna att komma fram. Monster kom ofta tillbaka och tog köttet. Men när kamerorna kom fram så tog det tid att sätta upp dem. Han beställde för många så att det tog fem dagar att sätta upp alla kameror. När han hade satt upp all kameror kom hans last av kött.

Han gick hem till sin data och spionerade på köttet. Han tittade hela natten. Han såg figuren byta form och komma in. Han tyckte att det såg ut som en skräckfilm men han fortsatte att titta för att se vad han kunde använda emot monstret. Han letade efter allt han skulle kunna använda men han hittade inget så han gick till slakthuset och följde efter monstret. Han sprang och sprang, han kom fram till monstret och frågade: -Varför tar du mitt kött, sa slaktaren.

-För att jag är hungrig, sa monstret.

-Men ta inte all kött jag har!

-Okej!

-Tack, jag ska se till att du får kött.

-Tack.

Sedan levde de tillsammans och lyckliga för alltid.

Skrivet av Nasser Elbatal Sid 37

Sid 38

Sid 39

ENBACKSSKOLAN ÅK 7 2014/15