Diktbok 8A Gì±rdesskolan VT 2015
Elever i klass 8A
Dikter Under VT 2015 arbetade mina tre klasser i Ă„k 8 i Ă€mnet Svenska med ett diktprojekt. Vi lĂ€ste och analyserade dikter frĂ„n 1700-talet fram till vĂ„ra dagar och lyssnade pĂ„ tonsĂ€ttningar av dikterna. Eleverna fick skriva egna dikter pĂ„ temat vĂ€nskap och kĂ€rlek. De olika dikterna skulle innehĂ„lla slutrim, allitteration, liknelser och metaforer. NĂ„gra dikter skulle utgĂ„ frĂ„n orden VĂNSKAP och KĂRLEK och i boken börjar de dikterna med fetmarkerade versaler. Eleverna har ocksĂ„ skrivit haikus och limerickar. I en av dikterna skulle orden lögner, himmel, sover, rostig, och vĂ€g vara med. I uppgiften ingick Ă€ven att illustrera dikterna i mĂ„n av tid. Ta er tid att lĂ€sa och glĂ€djas över ungdomarnas fina dikter och tankar om vĂ€nskap och kĂ€rlek. April 2015 Ulla-Britt Sandquist
Korrektur, redigering och layout Ulla-Britt Sandquist
KÀrleken blomma KÀrleken blomma likt ett körsbÀrstrÀd i maj, sÄ flyktig som vÄrvinden smeker din hand. Vi sitter och kysser varandra vid kaj, nÀr bÄtarna gubbar vid kanten av sand. Det kÀnns som en fantastisk kÀrlekssaga, en saga likt en vÀrmande dröm. Med dig ska jag vara och aldrig bedraga, vÄr kÀrlek ska leva som en forsande ström. (Juni)
Se mig Jag ser rakt igenom dig. lyssnar och hör. Det finns sÄ mycket du inte vet om mig men jag, jag vet vad du gör. Ser in i din sjÀl. Ser in i ditt hjÀrta. Du vill bara vÀl, ÀndÄ orsakar du smÀrta. Min kÀrlek för dig, den som alltid bestÄr men du ser inte mig, du kanske aldrig förstÄr. (Anonym)
Elever
Haiku Snöflingor smÀlter, inget liv i naturen. Men se, en grön knopp
*** LĂ€ngtan KĂ€rlek kan kĂ€nnas svĂ„r att finna ĂndĂ„ finns den överallt bland oss RĂ€dslan att utan sĂ€llskap leva LĂ€ngtan efter den rĂ€tta Ă€r svĂ„r Ensam jag vandrade och hittade dig KĂ€rleken vĂ„r, vilken fantastisk grej
Juni
HjÀrta i brand KÀrlekens vinter Mitt hjÀrta som fryser, vÀrm upp det med din hand. Din hand som lyser, sÀtt mitt hjÀrta i brand. Nu nÀr mörkret faller, lys upp min bleknande sjÀl. LÄt den glittra likt kristaller, och av mörkret ta farvÀl. Vandringen Som om tusen glasskÀrvor lÄg under mina fötter, varje steg var fyllt av smÀrta. Som ett trÀd utan rötter, tappade jag fÀstet till mitt hjÀrta. Men fötter hÀrdas, och trÀd slÄr Äter rot. Det Àr en lÄng vÀg vi fÀrdas, men glöm inte mÄlet du vandrar mot.
Indra
NÀr hjÀrtat grÄter Ett hjÀrtats tÄrar Àr alltid tyngst, ett hjÀrtats sorg Àr svÄrast. Ett hjÀrtas oro Àr outhÀrdlig, ett hjÀrtas klagan ropar högre Àn alla himlar. Men ett hjÀrtas sken lyser starkare Àn alla solar, ett hjÀrtas styrka Àr starkare Àn all vÀrldens stÄl. Ett hjÀrtas vÀrme kan vÀrma alla vintrar, ett hjÀrtas kÀrlek kan krossa all ondska. SÄ nÀr du tyngs av hjÀrtats tÄrar, kom ihÄg dess forna sken. Det kommer bÀttre tider, hÄll ut, de kommer snart. Vid vÀrldens Ànde Trots alla runt om kring mig, trots alla som Àr dÀr, kÀnner jag ensamheten sprida sig, som om ingen vore hÀr. Som om jag stÄr ensam under vÄr sol, och vÀrlden faller isÀr. Vinden fladdrar i min kjol, varför kÀnner jag sÄ hÀr?
Indra
I solnedgÄngen Visst finns du dÀr ibland, somliga dagar, och hÄller min hand. Men det som en gÄng var, försvann i solnedgÄngen. Nu finns bara mörkret kvar, i dimman full av Änger. Kommer solens sken Äter speglas över vattenytan? Kommer dagen slutligen gry? Eller Àr nattens mörker det enda vi har? (Indra) Haikudikt Snön smÀlter i byn GrÀset vÀxer fram ur snön Barn utan skor gÄ (Andreas)
Elever
Sola magen En tjej med pengar som var sina och kurvor sĂ„ fina. Ciggen i handen Skorna fyllda av blöta sanden Landsbyggdens tempo börja tristna KörsbĂ€rstrĂ€dets grodd börja vissna För mycket av innerstadens trafik Men man avslutar dagen pĂ„ âTha Fikâ Barnet som skolkar frĂ„n matten och kommer hem mitt i natten Kan inte ta för givet för det mesta för hĂ€r i livet finns det mer Ă€n att festa Regn dag in och dag ut. Spöregn faller som himmelens tjut Hoppas solen kan lysa upp dagen Hoppas regnet tar slut sĂ„ man kan sola magen.
Reinhold
Sommarblom Som sommarblom tog du min smÀrta Nu Àr jag tom för det var mitt hjÀrta
Haiku KörsbÀrsblom faller Kaninen springer mot grönt Solen vÀrmer mig
Josephine
Vinden Lögnen Àr som en rostig vÀg till slut kommer den falla SÄ lÄt den visa vinden ta dig bort och ge dig hopp Hopp om himlen ovanför dÀr du kan vila utan lögner
ĂppeltrĂ€den KĂ€rleken gör mig blind ĂppeltrĂ€den kysser din kind Rosorna lyser som aldrig förr LĂ€rkorna kvittrar vid min dörr Evigheten sen du kom till min grind KĂ€rleken nĂ€r du kysste min kind
Josephine
KÀrleken Àr död Du Àr inte redo att ge mig ditt, men jag vill mer Àn allt ge dig mitt. à ren gÄr men jag försöker att inte lÀgga nÄgra spÄr. Men varje gÄng jag ser dig i spegel, hissas mitt segel. Du betyder allt för mig, jag skulle inte kunna leva utan dig. Rosen Àr röd, men vÄr kÀrlek Àr död. Sommar, sol, svalnar Sommar, sol, svalnar. Ditt hÄr liknar solens strÄlar och dina ögon havets sommarblÄa fÀrg. NÀr kylan nÄtt vÄr tunga vÀrld. I ditt hÄr anas hat, svart som korpens fÀrg. och dina ögon speglar kylans mörka lögner. Jag var blÀndad, blÀndad av dina lögner. Vinter, vinden viner.
Felice
Inget gĂ„r att dölja Den rostiga sanningen och alla lögner kommer fram NĂ€r himlen sover, nĂ€r tiden Ă€r inne. Inget man sĂ€ger försvinner, utan bevaras vid de mörkas vĂ€g. FörrĂ€darnas vĂ€g. VĂ€nskap VĂ€nner, bra vĂ€nner. Ălskar dig för den du Ă€r. NĂ„gon som aldrig ger upp om dig. Skrattar med dig och inte Ă„t dig. Kan fĂ„ dig att kĂ€nna trygghet. Alltid finns dĂ€r för dig. Personligen tycker jag att vĂ€nskap Ă€r det hĂ€r.
Felice
Jag saknar dig inte NÀr jag var med dig fanns inget annat Jag önskar att du hos mig hade stannat För dig var det vi hade endast en sommarromans men nu har du brÀnt din chans Du krossade mitt hjÀrta, vilken otrolig smÀrta Jag saknar dig inte mer för du Àr inte lÀngre anledningen att jag ler
Saga
Det handlar om Det handlar om att kunna sitta i tystnad utan att det kÀnns obekvÀmt. Om att kunna prata om allt och ingenting. Det handlar om brÄken som slutar i skratt. Om att brottas bland kuddar och Àlska att förlora. Det handlar om att se ljuset i den mörka vÀrld vi lever i. Om att glömma alla bekymmer. Det handlar om att Àlska smaken av nÄgon annans lÀppar. Om skÀmten bara vi förstÄr, lÄtarna och sommarnÀtterna vi aldrig kommer att glömma. Det handlar om att tappa bort sig i nÄgons famn och aldrig vilja hitta vÀgen ut. Om att stÀndigt ha fjÀrilar i magen.
Saga
PardPardikter
Sebastan/David
Allt för dig Allt jag gjorde för dej ĂndĂ„ sĂ„ lĂ€mna du mej Utan dig jag klarar mig ej Jag vill ej ha en tjej Förutom dej (Henrik)
Sebastian
Krokodilen En gammal krokodil frÄn Sjösala ville bara snuskiga saker tala Han skulle fÄ sitt straff han blev alldeles paff och beslöt honom till fiskmjöl mala
Kom till mina vidöppna armar Ălska mig och förför RĂ€ck mig dina famnar Lyssna hur mina lĂ€ppar dig vidrör Elden mellan oss flammar Kom Ă„ter till mina famnar
Erik J.
Jag saknar dig Du fann mig nÀr jag var nere Du gjorde mig glad och pigg Tillsammans har vi kollat pÄ tv Nu pratar vi ej mer Jag försöker vara stark men grÄter nÀr ingen ser NÀr vi var tillsammans var du mitt knark Tillsammans runt Stockholm Tillsammans runt Stockholm vi gÄtt Hela staden vi sett I mitt hjÀrta du sÄdde kÀrlekens skott Dina kyssar gjorde mig lÀtt Detta jag saknar NÀr i korridoren du skrattar Hatar nÀr jag utan dig vaknar NÄgot jag ej fattar Varför jag ej kan glömma dig Mina drömmars flicka Mina drömmars flicka jag har Allt för henne jag gör Utan henne sur och bitter jag var Jag sjunger tralala sÄ man hör NÀr vÄra lÀppar berör
Henrik
Eviga strÀvan Lyft mig till himlen utan börda lÄt mig springa mellan de grÄtande stjÀrnorna LÄt mig landa pÄ din himmelska kropp som sommarens Ànglamark, som du förgyller mitt sinne Jag tvÀttade tiden med mina klockrena minnen Du höjer himlen som du följer mina sinnen sorgsna sörjande himlar som liknar min eviga strÀvan efter stillsamhetens gudomliga bÀvan
Erik J
Haiku Tulpanen blomstar gul, röd, blĂ„ â regnbĂ„ge skapas (Erik J.)
Rymden Àr mörk, tyst, okÀnd och orörd, precis som rummet jag vÀxte upp i. Ett rum som var lika mörkt som svÀrtan i rymden, lika tyst som stjÀrnorna som blinkar, lika okÀnd som universum, och lika orörd som solen, det var mitt rum . Det var inte förrÀn ljuset tÀndes och rummet fylldes utav ljus Det var inte förrÀn tystnaden bröt ut i oljud och musiken började spelas Det var inte förrÀn det okÀnda blev det kÀnda bland vÀnner och familj och det var inte förrÀn jag blev vÀn med dig som rymden blev min vÀn. (Sara)
Elever
En vĂ€nskapsdikt Du var snĂ€ll Men slutade aldrig med ditt gnĂ€ll Jag trodde du behandlade mig med respekt Men du gick bakom min rygg med en smĂ€ck Vi hade det bra, men nu fĂ„r du dra *** Vart du Ă€n Ă€r Ăr jag alltid hĂ€r Nu sĂ„ sitter du dĂ€r Saknaden kommer riva mig isĂ€r Klar du Ă€r Att resa ivĂ€g PĂ„ en resa utan mig dĂ€r
William
Haiku Det Ă€r kallt MĂ„nga lever svalt Vinterns skugga KĂ€rleksdikt Första gĂ„ngen jag sĂ„g dig Brann en vĂ€rme inom mig Du var alltid sĂ„ glad Som en enda stor parad Jag vill att du skall bli min Skulle ej stĂ„ ut med smĂ€rtan Att se nĂ„gon annan bli din (William) GokvĂ€ll! Vad blir det till frukost? frĂ„gade morfar, God eftermiddag! Vad blir det till middag? frĂ„gade mormor, Godmorgon! Vad blir det till lunch? frĂ„gade jag. Det blir blommig falukorv till frukost, sa mormor Det blir sallad till middag, sa morfar och det blir knĂ€ckemacka med ost och skinka, sa jag Oj, vi glömde visst stĂ€lla om till sommartid, sa morfar, Ăsch! sa, mormor, och jag sa bon apĂ©tit! (Sara)
Elever
Limerick En dum blondin frĂ„n Ăstermalm ville inte sola under palm Fick nĂ€stan hudcancer gav skuggan inga chanser I hopp sjöng hon en psalm (Ivan) VĂ€nskap VĂ€l sĂ„ viktigt Ăn sĂ„ riktigt NĂ€ra hjĂ€rtat Stundom svĂ€rtat Kan det stĂ€mma? Antingen helhjĂ€rtat Ponera att vĂ€nskap Ă€r en annan femma (Ivan)
Grodan En gammal groda, kÀnner sig ibland hopplös nÀr fÄglarna kvittrar (David) Elever
Haiku Jag stod vid skÄpen. Du stod bredvid mig. Tiden stod stilla (Alexander)
Limerick En stel gammal tant ifrÄn byn rÄka kasta sin katt upp i skyn Kom en man ifrÄn kÄren som hamnade pÄ bÄren Nej, det var ingen vacker syn (Mathilda /Mina)
VĂ€nner
VÀnner som man kÀnner vet ofta vad som hÀnder, om man lÀngtar till ett land bortom alla berg dÀr de tror det finns fÀrg, dÄ gÀller det att tala om allting annat slockna utom deras hjÀrteklocka, Ditt hjÀrta blir dÀr svart som en sotarkatt, Men om du kanske jobbar och inte bara snobbar, sÄ kan du nog till slut fÄ det du vill ha ut. (Anonym)
Elever
VĂ€nskap Vem Ă€r det som stĂ„r dĂ€r vid din sida? Ăr det nĂ„gon som du tar för givet? NĂ€r allting Ă€r svĂ„rt och du tvingas lida SĂ„ Ă€r han din kamrat hĂ€r i livet Kan du tĂ€nka dig en vĂ€rld dĂ€r du ensam Ă€r? Att inte ha nĂ„gon som alltid finns dĂ€r? Precis dĂ€rför bör ni ta vara pĂ„ er vĂ€nskap. (Erik H.) Haiku Solljuset smeker Jordens kala hud vĂ„rens ankomst (Erik H.) KĂ€rleken vaknar Vackra vĂ„rvisor som jag sĂ„ vant lyssnar pĂ„ och vĂ€ntar gör jag pĂ„ kĂ€rlekens bud. SĂ„ se mig som jag ska bli sedd, se mig som din ljuva Ă€ngel. Jag vakar och vĂ€ntar, det viskas och vĂ€snas. Ă h visst har jag pĂ„ kĂ€nn att kĂ€rleken vaknar. (Anonym)
Elever
Dikten till livet NÀr vi först sÄgs var du vacker och varm med strÄlande skönhet tog du tag i min arm Du drog mig ut, jag tog mina första kliv Allting sÄg bra ut, jag var sÄ naiv Men allt eftersom jag fick kÀnna dig mer blev dagarna mörka och problemen fler Jag kÀnde din kyla, ditt hat och jag frös Du lÀt leva och lÀt dö, du var hÀnsynslös För Àven om jag lever och mÄr bra Àn idag har andra ej haft samma tur som jag För vart du Àn gÄr sÄ sprider du död och vi som fÄr leva fÄr leva i nöd Men trots att jag nu vet sÄ vÀl vem du Àr Àr du allt som jag har och jag hÄller dig kÀr Och ju lÀngre jag har dig, ju mera jag lÀr om vad du betyder och vilka ansvar du bÀr
Erik H.
Tills döden skiljer oss Ă„t Mina lungor höll pĂ„ att kvĂ€vas Mitt hjĂ€rta slog snabba slag PĂ€rlor av svett i min panna Min kropp blev alldeles svag Plötsligt hörde jag ett dĂ„nande dunder som fick mina öron att skrika Men nĂ€r dĂ„net gick över till vacker musik gav hjĂ€rtat mitt snabbt vika Min sjĂ€l jublade av glĂ€dje dĂ„ jag sĂ„g dig vid slutet av gĂ„ngen Folk reste sig frĂ„n bĂ€nkarna och sĂ„g spĂ€nda ner frĂ„n balkongen. Du gav mig din hand och jag drunka' i dina ögon sĂ„ blĂ„ Hur en mĂ€nniska kan vara sĂ„ perfekt hade jag otroligt svĂ„rt att förstĂ„ PrĂ€sten tala' men jag kunde ingenting höra, för du log mot mig med dina lĂ€ppar sĂ„ sammetsmjuka och sköra Mina ögon fylldes av tĂ„rar nĂ€r ditt svar tillslut blev "jaâ och jag blev Ă€nnu mer sĂ€ker pĂ„ att det Ă€r dig jag förevigt vill ha Jag vill vara dĂ€r för dig genom skratt och genom grĂ„t Och vara hopplöst förĂ€lskad tills döden skiljer oss Ă„t
Mathilda
Hon var⊠Hon var himmeln och han var jorden Hon var Àngeln och han var djÀvulen Hon ville allt och han ville ingenting Hon log och han flinade Hon grÀt och han skrattade Hon trodde och han ljög Hon drunknade i hans ögon medan han stod pÄ land
KĂ€rlek Kanske Ă€r detta det bĂ€sta för oss bĂ„da Ăntligen slipper du mig Riktigt kĂ€r var du nog aldrig Lekte gjorde du med mitt hjĂ€rta Egentligen brydde du dig inte om mig Kanske mötts vi igen, nĂ€r tiden Ă€r rĂ€tt
Anonym
Pojken med ett brustet hjÀrta Pojken som alltid ler har ett brustet hjÀrta I hans tankar han anser alla kvinnor ger honom smÀrta Gud vad han hoppas att han en dag blir hel Det onda mÄste stoppas just nu Àr han bara en del De andra delarna hör till kvinnan som bröt honom i bitar Han var bara en av spelarna, en av hennes godbitar i hennes lilla spel
Anonym
Haikudikt: En ensam puppa, VÄrvinden susar, drar med sig en fri fjÀril
Vi beundrar dem som ignorerar oss Ăr ignorant mot dem som beundrar oss NĂ„got jag inte förstĂ„r sĂ„ bra Synen pĂ„ vĂ€nskap vi har idag KĂ€nslokalla skratt men en öppen famn Akta dig för snart kommer djĂ€vulen fram PĂ„stĂ„r du annat Ă€r det dags att öppna ögonen
Ljusa mì± naden Ekorren ser en kotte Mars ì±r kommen
Lisa
Tiden rinner Sommar, sol, vind Din sammetslena kind Min hand kring din vrist Vi var förenade likt en kvist Klockan ringer, tiden rinner Plötsligt Àr ditt öga tÄrat Jag stÄr ensam och sÄrad VÄrens svala tröst, kÀnns redan lÄngt ifrÄn din röst Minnen jag blockera Och tillbaka blickar fÄr jag ej mera Vinter, mÄne, frost
Lisa
NĂ€r du vĂ€l mognat Din blick bar pĂ„ besvĂ€r Du var en sĂ„dan som var strĂ€v Ensam som Erik var föll han för hennes första misĂ€r Trevlig och trotsig Varför velade du i valet? Hon passade bara din penga-pung KĂ€rlek du redan mist nĂ€r du vĂ€l mognat, en mĂ„nad (Lisa) KĂ€rlek Ă€r som kĂ€rlek Ăr det inte sĂ„? Roligt Ă€r det i alla fall. Lesbisk Eller kanske gay, spelar ingen roll om du Ă€r kille och kille eller tjej och tjej. (Anonym)
Elever
Lisa
Hem till Söder IgÄr drog jag hem till Söder Hem till mina systrar och bröder Sen skulle jag trÀffa en rolig filur men jag sket i det och tog en tupplur Jag vaknade upp av solens sken Drog pÄ mig ett par jeans pÄ mina bleka ben Jag stack till affÀren för att köpa en lott och plötsligt hade jag vunnit pÄ jackpott Hem igen gick jag rik och glad och drack lite skumpa i mitt bubbelbad (Alexandra) LÀngtan Din blick vilar stillsamt i mina ögon, i dina finns ett hav av stjÀrnor. Din hand som sÄ enkelt hÄller i min, lÀtt kan jag kÀnna den ömheten. à h jag lÀngtar, jag hoppas, men du vÀntar. Min Àngel, jag ber dig, ta dina vÀldiga vingar, ta dem kring min Àngsliga kropp, lÄt mig kÀnna doften av kÀrlekens sötma och ta mig Ànda till himlen. SÄ vÀl som jag vet att stjÀrnorna lyssnat, lika enkelt vet jag vad dina kinder skvallrar. (Anonym)
Elever
SkÀrvor Om jag Àr trasig Om jag har störtat och krossats till tusen sprakande, gnistrande skÀrvor liggandes pÄ marken i en liten hög DÄ stÄr du dÀr bredvid DÄ lagar du mig vant med endast en snudd av ditt finger Plockar ihop alla skÀrvor till en skör, men fortfarande skaplig glasfigur Den Àr jag Du vet vad som behövs och jag vet varför För dig krÀvs det inte mycket för att skÀrva för skÀrva lappa ihop mig, Du har sett det förut Du ser mig vid mitt bÀsta, du ser mig vid mitt vÀrsta Och genom regn och skyar genom de mest förödande stormbyar Gör jag detsamma för dig
Elin
Haiku Jag gĂ„r till skolan VĂ„ren fina kommen hĂ€r Konstigt, skolan stĂ€ngd Kanske kan du Kanske kan du Ălska mig en dag Rik du Ă€r av mitt beroende Le, du fĂ„r mig att göra Eftersom du Ă€r min dröm Kan du, kan du Ă€lska mig en dag (Teo) Solen stiger upp en molnig eftermiddag, Jag stĂ„r i skuggan av ett trĂ€d och vĂ€ntar och vĂ€ntar, tills solen ska stiga ner igen. Jag minns denna plats som ett stĂ€lle dĂ€r du och jag, ja, jag och du, vĂ€ntade. Solen var lika stark, lika klar och lika varm, men dock ej densamma, som nĂ€r jag och du, ja, du och jag, vĂ€ntade. Minns du nĂ€r vi stod hĂ€r? Du var sĂ„ stark, klar och varm, exakt sĂ„ det var, nĂ€r du och jag, ja, jag och du, var hĂ€r och vĂ€ntade. ( Sara)
Elever
Havregryn Det var en gÄng en man som bodde i skyn Till frukost Ät han havregryn Till honom mÄnga var troende Men han var av droger beroende Han kunde inte sluta med ecstasyn (Teo) Jag vill Mitt hjÀrta, min kÀrlek, mitt allt En förvirrad sjÀl, det var jag Alla vÀgar var rÀtt Men de slutade alltid fel. Men nog visste jag Att en dag skulle de leda till dig Om du bara visste att du Àr slutet pÄ min början Jag vill ge dig mitt hjÀrta, min kÀrlek, mitt allt Jag vill, jag vill (Teo) Haiku Kalla höstmörkret. Blickar ut, svarta natten. En stjÀrna faller. (Anonym)
Elever