Grundskolan metapontum 6b de tredje sagorna i stockholm

DE TREDJE SAGORNA OM STOCKHOLM Av Elever på Metapontum

ANDEN I ARMBANDET DE FYRA OFFREN OCH DET HEMSÖKTA SLOTTET

En del av Metapontums skapande skola projekt. Årskurs 4, 6a och 6b har skapat sagorna och illustrationerna i boken. Årskurs 9 har skapat manus och radioteater baserade på dessa böcker som finns att få i digitalt format.

Projektledare Camilla Lindén och Charlotte Anestam Metapontum, Älvsjö 2014 - 2015

Anden i armbandet Kapitel 1 En solig lördags morgon gick Lisa och Alexis hem till Bert, för att leka. Bert bor på Kedjevägen.

När Lisa och Alexis väl var framme såg de Bert bygga på en träd koja med ett par verktyg. ⁃ Hej Bert, din mamma har en riktigt fin trädgård med de där fina växterna. Så Lisa till Bert. ⁃ Tackar. Svarade Bert. ⁃ Kan vi hjälpa till med något? Undrade Alexis och slängde en blick på verktyget. ⁃ Hmmm… ni kan kanske hjälpa till med inredningen. Svarade Bert. ⁃ Ok, jag lägger mina vantar här då, kan ni påminna mej senare? Frågade Alexis.

En stund senare när Lisa och Alexis höll på med att lägga att mattor i kojan kom Lisa ihåg att de hade engelska glosor. ⁃ Har ni gjort engelska glosorna, jag har allt glömt dem. Frågade Lisa. ⁃ Ja, det har jag. Svarade Alexis. ⁃ Jag måste nog träna lite på dem senare. Sa Bert.

Lisa förstod att Bert hade glömt dem, fast hon brydde sig inte.

20 minuter senare, när kojan och inredningen var klar så klättrade de ner från trädet och satte sina fötter på marken. ⁃ Vänta här jag glömde mina vantar, ni skulle ju påminna mej. Så Alexis och vände sig om.

Alexis flämtande till. ⁃ T-t-t-i-t-t-a!!! Stammade Alexis fram.

När Bert och Lisa vände sig om såg de vad Alexis pratade om. De tre vännerna står som fast klistrade och beskådar scenen. En lång man i en fjällräven jacka och med svart hår stod på gatan. Han höll på att bli till aska, det var ingen vacker scen preses. När Alexis hade fått nog tog hon tag i Bert och Lisa och sprang fram dör att försöka hjälpa till.

Fast det var för sent, manen hade redan blivit till aska. Alexis var den första att nå ask högen. Hon var också först se att askan hade en blåaktig nyans.

Lisa flämtande till när hon såg något, något som glimrande. Även om hon var mycket nyfiken så plockade hon inte upp det. När de första regn dropparna hade fallit sprang de, för att söka skydd mot regnet, mot träd kojan.

-Det där var det konstigaste jag har sett på länge, synd att jag inte hade en kamera… sa Bert Lisa knuffade till Bert. ⁃ Jag såg något som glimrande till i askan. Sa Lisa.

Efter mycket prat om det som hade hänt så sa Alexis att det var dags att gå hem.

När Lisa var på väg hem så gick hon förbi det som fanns kvar av askhögen. Då såg hon något som glimrande till igen. Nu vågade hon plocka upp den. Hon plockade upp den och la den i fickan.

Kapitel 2 På kvällen när Lisa skulle gå och lägga sig tog hon upp saken hon tagit från askan och visa det för sin mamma.

Det var ett fint armband.

Lisa gick och la sig efter det, men hon kunde inte sova armbandet lyste och skimrade så.

På morgon när Lisa vaknade gick hon och gjorde sig i ordning och åt frukost. Efter det går hon till Bert.

När Lisa kom fram till Berts hus såg hon att Alexis var där.

När hon kommer fram till henne säger hon. ⁃ Jag gick hem igår men jag hade glömt att mamma och pappa rest till vår moster. Så jag tog mina saker och sov över hos Bert.

Lisa, Bert och Alexis går in och sätter sig och börjar prata. ⁃ När jag kom hit igår såg jag att askan var borta. Sa Alexis upphetsat. ⁃ Nån kanske slängt askan. föreslår Bert ⁃ Den kanske luktade illa. Läger Lisa till. ⁃ Men vad var det som gjorde att han blev till aska? Undrar Alexis. ⁃ Det kanske var Pesten. Föreslår Bert. ⁃ Vad då Pesten! Säger Alexis bittert.

Sen går de alla tre till trädkojan. ⁃ Jag fattar inte att det här verkligen hände. Säger Lisa. ⁃ Exakt, man kan ju inte bara bli till aska! Säger Alexis. ⁃ Det här är verkligen det konstigaste som hänt oss. Säger Bert.

De fortsätter att diskutera i några timmar till sen föreslår Alexis att de ska sova över hos henne. Bert och Lisa håller med.

Lisa går hem till sig för att hämta sina saker och Bert och Alexis till Bert.

De alla skulle mötas hemma hos Alexis. ⁃ Kanske vi kan kolla på en film? Föreslår Alexis.

Bert och Alexis håller med.

När de skulle gå och lägga sig kom Lisa ihåg att hon hade med sig armbandet. Lisa försökte sätta på sig den. När hon sätter på sig den så kände hon ett pirrande i armen. Helt plötsligt får Lisa en konstig känsla och hon vänder sig om. Alexis och Bert står helt stilla.

Då kände Lisa en kall kår längs nacken och vände sig om. Lisa stirrade mot garderoben, hon vet inte varför hon hör det bara automatiskt. Då ser hon något som gör att hon ryser i hela kroppen. Ett par händer, kritvita händer, sticker att under garderob dörren. När händer kröp fram visade de kritvita handleder.

Lisa stod som förstenad och tittar på när en stor mörk skepnad sveper fram ut ur garderoben. Precis när den snuddar vid Lisa försvinner den.

Hade Alexis och Bert sett de kritvita hade de också eller hade de inte? Tänkte Lisa. ⁃ Såg ni också det där? Undrade Lisa ⁃ Vadå? Svarade Alexis Lisa kände sig utmatad, hon satte sej på säng kanten. Armbandet värkte lite så hon försökte ta av den… men det gick inte!!!

Kapitel 3 -Hör ni armbandet sitter fast sa Lisa!

Hon försökte dra av det en gång till men det gick inte, armbandet satt fast.

–Lisa varifrån fick du det där armbandet ifrån frågade Alexis?

-Jag tog den från mannen som hade förvandlats till aska men hjälp till nu sa Lisa.

– Okej sa Bert som kom fram till Lisa med Alexis, vi drar på tre. Ett, två, tre och så drog dem men armbandet satt fortfarande fast.

–Så du bara tog det från askan sa Bert.

–Ja det gjorde jag så Lisa. Armbandet kan vara hemsökt sa Bert. Då blev Alexis rädd och sa: Kan inte ni sova över hos mig igen?

-Jag vet inte riktigt sa Bert, kan inte vi sova över hos Lisa?

–Men jag vill sova över i Berts trä koja sa Lisa! Dem fortsatte att diskutera vem dem skulle sova över tills Bert sa att dem fick rösta.

– Visst sa Lisa och Alexis, vi röstar.

-Jag vill sova över i Berts träkoja sa Lisa -Jag vill sova över hos Lisa sa Bert - jag vill också sova över hos Lisa sa Alexis -bra då har vi ett beslut sa Bert, vi sover över hos Lisa.

Lisa gick till sin mamma och frågade: Mamma kan Bert och Alexis sova över hos mig ikväll.

-Men, Lisa vi ska renovera huset imorgon så det går inte.

-Okej, sa Lisa och gick till Bert och Alexis som väntade på henne i vardagsrummet.

-Det gick inte sa Lisa så vi kan väl sova över i Berts trä koja då?

- Visst varför inte sa Bert, vi tar bussen hem till mig då…

Dem hade sagt hejdå till Lisas mamma och att dem skulle sova över hos Bert. Dem hade gått till busshållplatsen och väntat på bussen. Efter en stund så kom bussen och dem gick på och satte säg där bak. Efter en stund så märkte de att det var en tjej som stirrade på dem. Bert skulle just gå till henne och fråga varför hon stirrade på dem, när hon plötsligt gick mot dem och frågade Lisa.

-Sitter det där armbandet fast?

-Ja det sitter fast, varför undrar du? Då presenterade tjejen sig och sa att hon heter Ebba.

-Trevligt att träffas sa Lisa men vi ska gå av här så hejdå.

-Nej, vänta ni får inte gå, jag kan hjälpa dig.

-Med vad då frågade Lisa? ⁃ Med armbandet, sa Ebba, att få bort det. ⁃ Nej tack, sa Lisa, du behöver inte hjälpa mig med det. ⁃ Inte med det utan att få bort anden som kommer att döda dig. Sa Ebba. ⁃ Vad då för ande? Undrar Lisa med en skrämd stämma. ⁃ Anden som jag pratar om är min syster och armbandet var hennes, sa Ebba, hon dog för länge sedan men innan hon dog förbannade hon det och hennes ande är kvar i den. ⁃ Ok, sa Bert, men hur räddar vi Lisa? ⁃ Vi kommer att behöva sirap, sa Ebba, har nån av er det. ⁃ Jag har sirap hemma, sa Lisa, men vad ska vi med den till? ⁃ För att sirap är det enda som besegrar andar sa Ebba. ⁃ Kom vi går hem till mig sa Lisa .De närmade sig slutstationen. ⁃ Här ska vi av! Sa Lisa .De alla fyra klev av bussen. ⁃ Vi måste skynda oss! Sa Ebba

Kapitel 4 När de hade hämtat sirapen mötte de upp Ebba vid parkbänken utanför huset. ⁃ Då åker vi! Sa Ebba De tog en buss som stannade nära Ebbas hus och gick resten av vägen.

Tillslut stod de framför ett stort svagt gult målat hus.

De gick in i huset, det var ganska unket. Mitt i hallen stod ett bord med en tjock bok på. ⁃ Varje sida i den där boken är en människa som blivit dödat av min syster. Sa Ebba. ⁃ Varför dödar hon dem? Undrade Lisa. ⁃ Hon älskade det där armbandet och hon vill inte att någon annan ska ha det på sig. Svarade Ebba Hon såg att det var förvirrade så hon tänkte efter en stund Innan hon svarade.

-Okej sa Ebba, titta på mig nu. Bert, Lisa och Alexis tittade på Ebba med oförstående ansikten.

-Varför ska vi kolla på dig frågade Bert?

-Så att ni tror mig sa Ebba. Dem kollade på henne medan Ebba andades ut. Långsamt så blev hon genomskinlig och Bert, Alexis och Lisa flämtade till.

-Vad häftigt sa Bert.

-Nej sa ebba, för att vi måste döda min syster innan hon dödar dig Lisa. Vi kommer att behöva sirap.

-varför sirap frågade Alexis?

-För att sirap är det enda som besegrar andar sa Ebba.

-Kom vi går hem till mig sa Lisa.

VARELSEN RUSADE FRAM TILL LISA. Alexis och Bert försökte peppra händerna men de missade. ⁃ Låt Lisa få skjuta den, hon är den enda som kan se den klart! Ropade Ebba. ⁃ Lisa SPRING!! Ropade Alexis Lisa sprang, hon sprang snabbare än hon hade sprungit någonsin för. När hon sprang förbi Alexis och Bert gav dem henne vattenpistolerna ⁃ Vänta! Ropade Ebba. Vi behöver vatten det förstärker skräpet.

En stund senare, när Ebba hade hämtat vatten och när Lisa hade sprungit runt huset tre gånger, la de vattnet i vattnet i vattenpistolerna. Då slutade Lisa springa och väntade på anden. Hon gömde vattenpistolen bakom ryggen. Det första man såg av anden var finger spetsarna sen såg man hela fingrarna och till sist hela händerna. Så fort varelsen såg henne pepprade hon den med vatten blandat sirap. När anden föll till marken rusade Ebba fram till den. ⁃ Bravo! Sa Bert till Lisa. ⁃ Hur tar jag av mej den? Frågade Lisa till Ebba. ⁃ Vi måste bränna upp armbandet. Sa Ebba. Vi måste bränna upp armbandet när anden är i den.

När Ebba hade fått anden in i armbandet så kunde Lisa få av den. När brasan var tänd så la Ebba armbandet i elden.

SLUT

Anden i armbandet Franco var en känd detektiv som var cirka 60 år och var mycket smart. Han bor själv i en lägenhet och gillar schack. Han har en hatt och en grå mustasch. Franco var ofta och hälsade på olika skolor i Stockholm. Franco bodde i gamla stan, men har kvar sitt kontor där. Han visste om alla hemliga spioner, poliser och detektiver och kan dem flesta förklädnaderna.

Idag ska Franco ha en föreläsning. Han var på väg från Gamla stan till skolan som ligger i Fruängen där han ska hålla föreläsning. Franco berättar om hans jobb och när han fångar kriminella och sånt.

Efter hans föreläsning var eleverna imponerande och ville höra mer, men Franco hann inte för han behövde åka hem.

När han var på väg hem märkte han att han hade glömt sin anteckningsbok i skolan. Eleven hade pluggat ända till kl. 9 och nu skulle han lämna sina böcker och gå hem, men han var kissnödig och behövde gå på toa. Franco är i skolan och ska hämta sin anteckningsbok när han plötsligt hör ett skrik som har ett starkt men hes röst som snabbt tystnar. Franco började springa mot toaletten och så såg han vaktmästaren springa snabbt ut ur skolan i panik. Han kom in på toaletten och då såg han eleven ligga på golvet i en blodpöl. Han blev helt förvirrad och ledsen. Ambulansen var på väg till skolan för att hämta eleven. På sjukhuset var eleven redan död och Franco trodde att han hade blivit misshandlad till döds. Han åkte tillbaks till skolan för att leta efter bevis. En av lärarna hade en Voodoo-docka. Läraren hade blod från den slagna eleven.

Allt läraren behövde göra var att hugga en kniv i magen på voodoo dockan så är eleven död. Exakt då skrek eleven till på sjukhuset och blod sprutade ur magen, och det var det första mordet. Nu var alla elevernas föräldrar förskräckta och hälften av alla elever slutade. En sen kväll var vaktmästaren åter på jobbet han moppade golvet men när han var klar blev han slagen i bakhuvudet och skuren i ryggen

När han vaknade var han på sjukhuset, och han kom inte ihåg någonting och det tog veckor för honom att bli frisk.

Nu var vaktmästaren åter på jobbet efter allt som hade hänt. Han trodde mördaren försökte mörda honom, men så var det inte. Mördaren hade en plan…

Lärarna skulle ha ett möte där dem pratade om mordet.

-Mordet är svårt att komma på de måste vara krafter sa Franco -Men krafter finns inte sa svenskaläraren.

-Skolan borde stängas ner sa engelskaläraren.

Plötsligt tog vaktmästaren fram en kniv och högg den i magen på engelskaläraren, men det såg inte ut som att vaktmästaren ville döda henne snarare som han blev tvingad. Nu var alla ledsna och Franco var förvirrad.

-Men hur? Sa Franco. Efter en dag började Franco förhöra alla lärare. Han började att förhöra kocken. Franco sa till matteläraren att hämta kocken. Kocken såg väldigt belåten ut när han kom.

-Vi vet att vaktmästaren mördade engelskaläraren, men vi måste förhöra alla för att de såg inte ut som att han ville döda henne -Jag förstår att ni måste förhöra alla och mig, men jag kan gärna laga begravnings middag för alla som har blivit brutalt mördade.

-Det kan du gärna göra, men strunt i det. Sa Franco -Vad vet du om mordet? Sa Franco -Jag vet att vaktmästaren är i fängelse men jag tror inte att han borde vara där. Sa kocken.

-Intressant sa Franco.

-Mer än så vet jag inte. sa kocken.

-Okej, kan du hämta matteläraren. Sa Franco.

Efter ett tag kom matteläraren med en nervös.

-Varför är du så nervös. Sa Franco.

-Jag har ingen anledning. Sa matteläraren.

-Okej då, men vad vet du? Frågade Franco.

-Allt jag vet är att skolan borde läggas ned. Sa matteläraren.

-Okej du får gå. Sa Franco.

Sedan kom idrottslärare. Återigen frågade Franco.

-Vad vet du eller tror du? Sa Franco.

-Faktiskt ingenting. Sa idrottsläraren.

-Är du säker, för jag tror att du.

Då avbröt idrottsläraren Franco med att skrika -JAG ÄR HEMLIG POLIS! Skrek idrottsläraren.

Då blev rummet tyst.

-Jag kan hjälpa dig. Sa idrottsläraren.

Efter det svarade alla likadant. Nästa dag åt alla middag vid ett långt bord. De diskuterade vad dem skulle göra, då tappade Franco sitt mynt långsamt och mystiskt. Nästa dag exakt innan matteläraren hade gått blev han slagen i bakhuvudet och svimmade. När han vaknade stor kocken där.

-Vad har hänt me dig? Frågade kocken -Jag vet inte, de gör bara ont sa matteläraren.

-Vill du ha en huvudvärkstablett? Frågade kocken.

-Ja tack sa matteläraren.

Han fick sin huvudvärkstablett och vips var han frisk.

Nästa dag hade dem åter ett möte.

Mitt i mötet sa matteläraren -Hjälp. Och sedan dog.

Franco fattade ingenting, han var arg och funderade dag och natt. En natt gick Franco vid skolan, när han gick förbi idrottshallen så såg han ett svagt ljus i mitten av hallen. Franco ringde idrottsläraren och sa att han skulle skynda till skolan. Idrottsläraren ringde polisstationen och sa namnet och numret som idrottshallen ligger på. När dem kom in såg dem eleven som satt fastbunden och blodig.

-Spring! Skrek eleven.

Då såg dem en man i svart luva som började springa efter dem, men idrottsläraren vände sig om och fällde honom enkelt. Det var mördaren! Just då kom polisen som idrottsläraren hade ringt och arresterade kocken. Senare samlade alla sig.

-Efter förhöret som vi hade för ett tag sen, så kom jag på att han glömde sin väska i köket, sa Franco.

-Vad menar du då? sa en av lärarna.

-Jag går och öppnar lådan, vänta här, sa Franco.

Franco öppnar väskan och ser en symaskin -Men han har ju inte vågat använda symaskin sedan syslöjdsläraren dödat hans mamma! Sa Franco.

-Men hur vet du det? Sa en av lärarna.

-Jag vet det för han hade kolkat upp alla innan förhöret, det var en av anledningarna till att jag trodde det var kocken, den andra lösningen är att när jag tappade myntet här om dagen såg jag att kocken hade samma märke som voodoo-dockan, som jag hittade i en av lärarnas rum, så kocken hade säkert lagt voodoo-dockan där för att sätta dit någon annan lärare, Sa Franco.

Efter en vecka när skolan var igång igen så tackade alla eleverna och lärarna Franco och bjöd på fika.

Det hemsökta slottet En solig morgon så vaknade kungen i sitt slott, fåglarna kvittrade och solen kittlade honom i ögonen. Han började bli ganska hungrig efter den långa natten av dålig sömn. På vägen ned till köket så mötte han sin trogna vakt Sir William.

Sir William var en av de starkaste vakterna som han någonsin hade haft. Han hade dödat 50 man i strid, när han försvarade kungen från den tyska attacken. Men som alla andra så har Sir William också en dålig sida, och Sir Williams var att han inte var den smartaste vakten av dom alla. Han hade också tyvärr en väldigt kort stubin, det krävdes inte så mycket för att göra honom arg.

När kungen väl kom ned till köket så sa han god morgon till alla av sina 20 servitriser och frågade efter frukost, så snabbt som möjligt. Han gick och satte sig i sin mjuka sammetsfåtölj var på maten kom inrullande på en silverbekantad vagn, och så snart som den kom till bordet så dukades förrätten upp av 5 stycken servitriser på bara några sekunder. Förrätten bestod av 15 stycken franska ostar, importerande samma morgon direkt från det franska kungliga mejeriet. Till det kompletterades också en marmelad gjord av mango och stjärnfrukt från Madagaskar samt ost, kex saltade med havssalt från de Brittiska öarna. När kungen förtärt denna något för exklusiva förrätt så serverades varmrätten. Vilket bestod av flamberad gåslever och till det pocherade vaktelägg också med en sallad som bestod av rödkål som skurits till formar av väldigt exotiska blommor så som rosor och papegojblommor.

Därefter så dukades efterrätten in, kungen var fortfarande ganska hungrig även efter all den mat som han redan ätit. Efterrätten mästerverk som bestod av saffrans inlagda päron med bananer som hade fått ett hallon överdrag och en väldigt stor klick grädde till det. Efter den väldigt stora ”frukosten” så gick han upp till slottets privata biblioteket för att läsa en bok. Han hittade en bok som han aldrig hade läst, men när han tog ut boken ur hyllan så hände något som han aldrig hade förutspått….

Därefter så dukades efterrätten in, kungen var fortfarande ganska hungrig även efter all den mat som han redan ätit. Efterrätten mästerverk som bestod av saffrans inlagda päron med bananer som hade fått ett hallon överdrag och en väldigt stor klick grädde till det. Efter den väldigt stora ”frukosten” så gick han upp till slottets privata biblioteket för att läsa en bok. Han hittade en bok som han aldrig hade läst, men när han tog ut boken ur hyllan så hände något som han aldrig hade förutspått….

När kungen drog boken ur hyllan så skötts hyllan inåt i väggen och avslöjades en hemlig dörr som kungen aldrig hade sätt förr. I sin alltför stora nyfikenhet så gick han in i gången som fanns bakom dörren. När han kom in i gången så tändes tusentals av facklor ända ned till gångens slut men det var ändå väldigt disigt och fuktigt i luften. Dimma gled ned på golvet ned vid hans fötter och något som såg ut som blod rann från väggarna. Han drog sitt svärd och gick ned för gången. Det kröp spindlar överallt och dom lämnade efter sig ett vimmel av spindelväv. Efter att gått i gången så länge så det kändes som flera timmar. Så kom han ned till ett stort rum med ett väldig stort bort som täckte nästan hela rummet.

På bordet så satt det en svart knapp.

Kungen kände ett ögonblick av tvekan i fall att han skulle trycka på knappen eller inte. Han fruktade för vad som skulle kunna hände ifall om han tryckte på knappen. Sedan så slogs han av tanken om han inte trycker på knappen så kommer han för evigt att tänka på varför han tryckte på den eller inte.

Kungen samlade allt mod, han hade och tryckte på knappen. När kungen hade tryckt på knappen så hände först ingenting, men plötsligt så kom det som en skällning genom slottet. Så blev slottet fyllt av onda aningar började han springa upp för trappan med världens fart, väl uppe så såg han att taket hade fallit in över halva biblioteket. Han hörde sina egna hjärtklappningar i öronen och luften blev svår att andas, han chippade efter luft, han tittade till vänster och såg han Sir Williams kropp, men inte hela kroppen, bara huvudet som var fastspikat på väggen av ett spett. Han hörde sitt eget skrik, det ekade mellan väggarna medans han föll baklänges. I sitt fall kändes det som om tiden saktades ned och verkligheten suddades sakta men säkert ut framför honom. Han kände något som rörde hans bakhuvud och han undra vad det var innan allt blev svart.

Kungen vaknade av att det var någon som skakad på honom men hans blick var fortfarande ganska disig. När hans blick började bli klarare så såg han att det var drängen Robin stod över honom.

Robin var stark och väldigt modig. Han hade dragit in Kungen i ett annat rum så att de var säkra just nu. Kungen frågade Robin om han var hungrig och Robin svarade med ett stort ja. Han drog fram en påse med saffransinlagda päron från tidigare idag och de började äta. Mellan tuggorna så berättade Robin vad som hade hänt, han hade sett att det kommit en skälvning igenom hela slottet och taket föll ned och månen färgades röd som av blod. Robin berättade också att en stor grupp människoliknande figurer hade attackerat borgen. Men både Kungen och Robin kunde dra slutsatsen att de alla var onda och att de måste förgöras till varje pris! Robin och Kungen sprang ned till vapenförrådet och tog var sitt svärd. De fientliga krigaranda hade redan slagit in dörren (eller vad som var kvar av den). Robin och Kungen rusade fram till dörren och försöka ta sig ut ur slottet så bra det gick, men efter en lång strid kom de ut ur det nästan helt förstörda slottet. När de kom ut ur slottet kom det tre personer ut ur ett bakhåll och attackerade dem, fast de var ingen match för Robin och Kungen som hade stora erfarenheter i strid.

De gick till attack gjorde ett enkelt jobb av de fientliga krigarna. Men plötsligt såg de en stor svart dolk flyga genom luften, de hade igen tid till att reagera, dolken genomborrade Robins rygg. Han sjönk ihop till en livlös hög på marken. Kungen blev helt rasande och sprang mot buskaget där han hade utskilt att dolken kommit ifrån, knivkastaren kom på fötter och började att springa. Men kungen var snabbare och sparkande ned honom på marken varpå han högg honom rakt igenom ryggen, nu hade han fått sin hämnd.

Han rusade tillbaka till Robin och bar in honom i slottet, lade ifrån sig svärdet och tände en brasa i en kamin, han rev av en bit av en gardin och lindade om Robins sår med det men han var redan utom räddning han höll hans hand medans han såg livet rinna ut ur honom. Robin tog ett djupt andetag, hostade till och dog. Kungen insåg att en engång så var han ensam, han kröp ihop till en liten boll, kröp in i ett hörn och började att gråta. Sedan så hörde han människo röster som ekade mellan väggarna, han ville ropa till dem men han kunde inte. Men som tur var så hörde de kungen snyftningar och kom in i rummet. Det var kungens tappra krigare Emil, Jonas och Bert. Emil gick fram till Kungen och försökte få upp honom på benen igen och satte honom på en stol istället för på golvet.

Efter en stund så gick Kungen med på att de skulle lämna Robin ett tag för att få något annat i tankarna, de gick ut en stund och skulle ta lite frisk luft, de gick upp på toppen av tornet för att titta på utsikten och andas. När de hörde ett buller från öst.

De snodde runt och till sin fasa såg de en enorm armé, de kunde utskilja katapulter, bomber och tusentals av krigare men det var ingen vanlig arme, på deras flaggor så såg de samma märke som klanen som hade attackerat borgen tidigare. Och de insåg att de som attackerat tidigare inte hade varit det riktiga hotet utan bara en utforskar grupp som varit där för att samla information.

Dom tog fram sina bågar och började försvara borgen. Dom höll ut när pilarna rasade över dom, men till sist efter flera timmar av att ha försvarat borgen kom katapulterna inom räckhåll. De började avfyra sina stora stenbumlingar mot tornet som de satt på.

Dom hade ingen tid att reagera, men Kungen som hade nerverna på spänn i dag kastade sig över tornets kant och landade på ett närliggande tak. Han vände sig om och såg när tornet krossades och hans vänner flög åt all håll. Kungen blev förkrossad, han såg sin värld falla sönder framför sina ögon. Han hoppade ner från taket och efter den dagen så såg man inte en skymt av Kungen igen. Men det sägs att man fortfarande kan höra hans skrik.

Epilog Den attackerande armen byggde ett läger i Kungens slott, sedan var de på väg att invadera Stockholm, för att sedan avancera vidare till resten av Sverige och världen.