Spöken i Katarina kyrka Klass 3d Mälarhöjdens skola Hägersten
Februari 2015
Kapitel 1
Det var en gång en familj som bodde i en lägenhet i Gamla Stan. I familjen fanns en bror och en syster, Ella och Kalle. Ella hade långt mörkt hår, hon var oftast glad och nyfiken. Kalle hade kort och krulligt hår. Han var också oftast glad men ganska klumpig och lättskrämd. En mörk och dimmig natt vaknade Ella av att hennes mobiltelefon ringde, det var ett okänt nummer. Hon var lite tveksam att svara eftersom mamma och pappa inte var hemma. Hennes mamma hade sagt åt henne att inte svara på okända nummer.
Mobilen slutade att ringa. Ella väckte Kalle och i samma sekund ringde mobilen igen. Hon tog ett djupt andetag och svarade med en tyst röst: Hallå. Hon hörde en krasslig röst som sa: Möt mig vid Katarina Kyrka kl.23.55. Ella lade på och Kalle som vaknat till undrade vem de var som ringt. Ella berättade vad rösten sagt. Kalle blev livrädd och kröp ner under täcket, klockan var 21.30. Efter en liten stund klev Ella och Kalle upp och gick till vardagsrummet och satt på tv:n. Ella som var nyfiken övertalade Kalle att de skulle gå till kyrkan vid midnatt. När klockan var 23.30 klädde de på sig sina ytterkläder, gick ut i trappen och öppnade porten, tog ett djupt andetag och började gå mot kyrkan.
Kapitel 2 Det var kallt och dimmigt ute, både Ella och Kalle kände sig lite rädda. Kalle trampade på en kvist och skrek till av rädsla. Vägen mot kyrkan var smal och kuslig. Plötsligt såg de en man med en lång svart rock, mannen var på väg ner mot kajen. Kalle och Ella fortsatte framåt och gick förbi flera kusliga hus. Kalle var jätterädd och Ella fick trösta honom flera gånger och säga att det inte var någon fara. Det började åska och regna och Kalle blev rädd på nytt. Envist gick syskonen framåt och hörde hur åskan mullrade över staden. Då såg de mannen med den svarta rocken igen, det såg ut som att han var på väg mot kyrkan. De gick fram till honom och frågade vad han gjorde där. Mannen svarade: Det har ni inte med att göra, och försvann åt ett annat håll. Dom funderade på om det kunde vara den här mannen som ringt till Ellas mobil.
Så kom de fram till Katarina Kyrka som låg i ett mörker. De gick fram och öppnade kyrkoporten, klev in i den mörka kyrkan, där de var helt ensamma! Plötsligt slog porten igen, i samma stund snubblade Kalle till på en stenplatta och en lucka i golvet öppnade sig. Kalle ramlade ner och Ella rusade fram för att hjälpa honom upp men även hon ramlade ner. Med en duns landade båda två på något hårt. Hjälp, de hade landat på skeletten efter Stockholms blodbad!!
Kapitel 3 Oj, vad det luktar illa, sa Ella, Kalle som är chockad håller med. Hej!! hör de någon ropa. Förskräckta tittar de på en flicka som står mitt framför dem. Hon har blå ögon, ljust hår, är genomskinlig och bär trasiga kläder. Flickan säger är hon är ett spöke och att hon heter Katarina. Hon säger också att hon är ett snällt spöke, inte elak som Kung Kirre Tyrann, och att de inte behöver vara rädda. Något häpna presenterar sig Ella och Kalle. De undrar vem Kung Kirre Tyrann är. Katarina berättar att det är kung Christian Tyrann från Stockholms blodbad.
Ella ber Katarina berätta mer om Kung Kirre Tyrann. Just då kommer Kung Kirre Tyrann och Katarina ber dem vara tysta. Tja, säger Katarina. Vilka är det där? Frågar Kirre Tyrann och pekar på Ella och Kalle. Eh, vilka då? säger Katgarina oskyldigt, jag ser inga. Nehej, då måste jag ha sett i syne, sa KirreTyrann och blinkade till Katarina. Kirre Tyrann gick därifrån, Katarina vände sig mot Ella och Kalle och sa att Kristian måste fått något i ögat, som han blinkade! Det tror jag inte, sa Ella som såg att Kirre sett väldigt förälskad ut när han tittat på Katarina.
Kapitel 4 Katarina berättar att Kung Kirre Tyrann varit en hemsk person. Han kallas för Kung Kirre Tyrann för att han själv tycker att det låter coolt. Hans riktiga namn är Kung Christian Tyrann. Vidare berättar Katarina att han är tjock, har en lång fläta i sitt skägg, han har på sig en tröja och Justin Bieber-stövlar i guld. Tröjan som han har på sig är för liten så man ser hans mage som är full med hår. Han rappar varje dag om när han dödade alla i Stockholms blodbad.
Det som Katarina inte visste var att Kung Kirre Tyrann var hemligt kär i henne. Han var kaxig mot henne och mobbade spÜken fÜr han trodde att det var coolt.
Kapitel 5 Ella och Kalle frågar Katarina hur de ska ta sig därifrån. Katarina säger att de är tvungna att klara tre uppdrag först. Det första är att hitta ett silversvärd. De börjar genast att leta och ser efter en stund ett blänkande svärd under en sten. JA!!! Vi har hittat svärdet, skriker Kalle. De lyfter bort den tunga stenen och tar upp svärdet.
Vilket är de andra uppdraget? undrar Ella. Ni måste hjälpa mig att hitta Kung Kirres skelett. – Det kan inte vara så svårt, säger Kalle, vi landade ju på en massa skelett, det måste ju finnas där. Tillsammans går de bort till skeletthögen. Usch, vad mögliga och äckliga de är, sa Ella. Men de kavlade upp ärmarna och började leta. Efter en stund hittade dom ett skelett med en lapp på sig, på den stod det, Jag heter Kung Christian Tryrann.
Alla gav till ett glädjetjut och skrek: Vi har hittat hans skelett! Nu vände de sig mot Katarina och undrade vad det sista uppdraget bestod av.
– Nästa uppdrag är att ni ska be Kung Kirre Tyrann att säga förlåt för det han gjorde på Stockholms blodbad, sa Katarina, men var försiktiga för han är farlig. Ella och Kalle började genast att leta, det var kallt och kusligt under kyrkogolvet. Plötsligt såg dom ett par guldskor blänka till bakom en kolsvart sten.
Skorna började röra sig mot Ella och Kalle, de kom närmare och närmare. Till slut stod Kung Kirre Tyrann precis framför dem. – Vad gör ni här, röt han med en mörk och kall röst. Ella och Kalle fick först inte fram ett ljud. Till slut kom det ett viskande: pip, ur Ella. Men efter några sekunder sa hon med stadig röst – Kan du säga förlåt för det du gjorde på blodbadet i Stockholm? Kung Kirre Tyrann stod först alldeles tyst och sa sedan långsamt: Jag har länge tänkt på att de var fel att döda så många människor, så jag säger förlåt.
Kapitel 6 Yes, sa Kalle, nu kan vi komma hem. Just som han sa det såg de en ljusspringa från stenväggen som sakta öppnade sig. Bakom väggen såg de en stor hög skelett. Tillsammans tätt följd av Katarina och Kirre gick alla mot ljuset och kom till slut ut utanför kyrkan. – Åh, vad skönt att vara utomhus, sa både Katarina och Kung Kirre Tyrann, vi har inte varit ute på över femhundra år!
Alla gjorde sällskap hem till Ella och Kalle. På vägen såg de mannen med den svarta rocken. När mannen fick syn på allihopa sprang han iväg så fort han kunde samtidigt som han skrek att han ringt fel. Han märkte inte att han tappade något ur sin ficka. Kalle rusade fram till föremålet och såg en mobil, på displayen stod det Ellas mobilnummer. Alla skakade på huvudet åt den märkliga mannen och fortsatte hemåt. När de kom fram till Ella och Kalles port sa Katarina att hon och Kung Kirre Tyrann skulle fortsätta till något gammalt slott. Ella såg hur Katarina tittade förtjust på den nu snälla och förälskade Kung Kirre Tyrann. Ella log mot Katarina. Vännerna tog avsked av varandra och bestämde att de skulle ses någon gång.
Ella och Kalle som nu var mycket trötta efter nattens äventyr gick uppför trappan till deras lägenhet och gick direkt till sina sängar där de somnade direkt.
Och vem den mystiske mannen med den svarta rocken var 채r det fortfarande ingen som vet....