Olovlundsskolan 3b envishet och mod

- n책gonstans i Stockholm

Ber채ttelser av klass 3b Olovslundsskolan Bromma vt 2015

Familjen och barnvakten Det var en gång en herr banan som hette Ted. Han hade handskar på sig, en mössa och ett par skor på sig en höstdag. Han hade en fru och ett barn. Teds fru hette Lea hon är också en banan. Teds barn hette Nora hon var såklart också en banan. Lea hade en rosa mössa, en halsduk och ett par rosa skor på sig förr. Nora hade en orange mössa, en halsduk och ett par skor på sig förr.

En dag var de hemma och lagade mat. Det fanns ett problem Ted ville äta pizza men det ville inte Lea äta.

Lea ville äta kött med bearnaisesås. Men Lea var så envis att hon svor. Då tänkte Ted att hon väl skulle få kött med bearnaisesås. Mia åt mat med familjen. Mia tackade för maten.

Mia var Noras barnvakt. Nora ville gå till Olovslundsparken med sin barnvakt Mia. Nora och Mia gick till parken. När Nora såg gungorna så sprang hon direkt till dem. Mia gungade Nora. Nora ville gå till klätterställningen. Men Mia trodde att Nora var för liten för att klättra i klätterställningen. Nora gick upp i klätterställningen.

-Neej gå inte upp, ropade Mia. Men Nora gick ändå upp för hon var så envis så att hon skrek på Mia. Mia sa att de skulle gå hem nu. Men Nora visste inte hur hon skulle komma ner. Mia sa att Nora skulle åka rutschkanan ner till henne. Nora vågade inte det. Men då sa Mia att Nora skulle tro på sig själv. Nora satte sig ned på rutschkanan och plötsligt åkte hon ner. Mia sa att Nora var jättemodig. Sedan gick de hem till Ted och Lea. Nora sa till Ted och Lea att hon hade åkt ner från den stora rutschkanan. Ted och Lea blev väldigt stolta över att Nora åkte ner från den stora rutschkanan. Lea kom på att de skulle fira detta med att fika tillsammans med Mia. Lea köpte bullar och kakor på torget. Nora älskade bullar och kakor jättemycket. Lea köpte fyra bullar och kakor så alla fick var sin bulle och kaka. Sedan blev det bra för familjen resten av deras liv.

Filippa Stenwall 3b

Tennismatchen Äntligen! I morgon klockan 18.00 ska Lisen spela en tennismatch på SALK(en tennisklubb). Hon var så nervös, hon skulle spela mot en som heter Bella. Bella var 04 (född 2004) men Lisen var bara en 06 (född 2006). Det skulle bli svårt, väldigt svårt. Lisens storebrorsa Karl Gustav (kallas K.G) var jättebra på tennis. Han hade lärt Lisen att spela tennis när hon var liten. Klockan var 22.00 och det var dags för Lisen att gå och lägga sig. Lisen kunde inte somna. Hon tänkte på matchen i morgon, tänk om hon förlorar. Ja det var ju väl självklart. Bella var ju två år äldre än Lisen… Nästa morgon kom K.G upp och väckte Lisen.

- Lisen vi måste träna, sa K.G. - Ja! I dag var det äntligen dags för mig att spela tennismatchen, skrek Lisen och hoppade runt i sitt sovrum.

- Sätt på dig dina tenniskläder så åker vi och tränar , sa K.G. Lisen satte på sina rosa shorts och sitt svarta linne.

- Ska vi inte äta frukost? Frågade Lisen.

- Jo, men inte vanlig frukost, sa K.G. - Vad menar du med det? Sa Lisen.

- Vi ska dricka smoothie och allt det där sportiga, sa han och gjorde en konstig min.

EFTER NIO TIMMAR OCH 30 MINUTER. - Åå, det är bara en halvtimme kvar, sa Lisen. K.G hade en beslutsam blick mot Bella, han såg nästan lite arg ut.

- K.G! skrek Lisen.

- Va! Ja! Vad är det!

- Jag måste anmäla mig, sa Lisen. Hej jag heter Lisen Blom. Jag ska anmäla mig.

- Och du skulle spela mot… Var det Bella, sa hon i receptionen.

- Ja, det var mot Bella, mumlade Lisen.

- Okej, eftersom båda är här så får ni väll börja, nästan halv skrek hon för att Bella skulle höra.

- Okej, Lisen , du kan vinna det här! Även fast hon är två år äldre än dig så kan du vinna! Sa K.G till Lisen.

-Mm, ja, jag ska vinna det här. Lisen och Bella gick ner på planen. Lisen skulle börja serva. Första gemet vann Lisen. Men setet vann Bella.

-Okej, kom igen nu du ska vinna, du ska vinna hela skiten, viskade Lisen för sig skälv. Efter en timme var matchen slut och K.G sa: Vad synd att du förlora sa han till... Bella. Lisen hade vunnit och hon var jätteglad. Tänk att hon hade vunnit mot en som var två år äldre än henne. Tänk att man kan ha en sådan tur!

Tilde Pierrou

Häxan i skogen Det var en gång en skog. Den skogen hette Judanskogen. Där var tre pojkar som gick vilse. Pojkarna hette Pelle, Albin och Albert. Albin var väldigt modig. Pelle var lite modig och Albert var försiktig av sig. Dom gick och gick.

Aaaaaaaaaaaaaaa!!! skrek Pelle.

Vad är det? sa Albin.

En häxa!!

De sprang efter häxan. Dom spionerade på häxan. Nu tog Albin sitt förnuft till fånga och gick till häxan.

Nej sa Albert.

Jo jag måste.

Han sprang allt vad han kunde.

Kom! sa Albin.

Okej sa Pelle.

Spring för livet.

Tack sa Pelle.

Alexander Åström

Vi åkte till veterinären och dom sa att han fått en chock, och att han skulle överleva. Han stanna hos veterinären en stund och under tiden åkte jag och mamma till ZOO och köpte ben med kött på.

När vi kom tillbaks var han HELT sprallig, och ur kontroll. Vi satte oss i bilen, och åkte därifrån.

-Jag tror det var meningen att han skulle jaga bort huggormen, och skydda mig, sa jag stolt och tittade på valpen.

-Jag tror du får heta Tapper.

Dorotea Mörk

Gäddorna tar över Jag är Blupp. Jag är en liten blå fisk som lever ett fridfullt liv i Mälaren utanför Drottningholms kust. Men min mamma säger: - Du får aldrig simma så långt ut så att du inte ser land. Då svarar jag: - Varför det?!

- Jo för att där finns dem farliga gäddorna! säger mamma allvarligt.

Sen får hon mig att svära på att jag aldrig ska simma så långt ut. Jag har också en lillebror som heter Chicko.

Chicko är en liten busunge. En gång simmade han ända bort till gäddorna. Mamma fick simma ut och hämta honom. Pappa blev uppäten av en gädda en gång.

- Idag börjar skolan! skriker jag när jag stormar fram till frukosten.

- Jag vet säger mamma trött.

- Vad är skolan? frågar Chicko.

- Det är ett ställe där man lär sig saker, säger mamma.

- Men jag vill också börja skolan, gnäller Chicko.

- Du är för liten, säger mamma trött.

-Ni är dumma säger Chicko surt och drämmer igen luckan till sitt rum.

Jag äter klart och simmar till skolan. Men när jag kommer dit är det ingen där. Var är alla, tänker jag. Då får jag syn på en gammal fisk som sitter på en bänk. Han säger: - Är du dum i huvudet! Du får inte vara här!

- Varför det? svarar jag.

Han tvekar men sedan säger han tyst: - Gäddorna kommer.

- Jag är tyst en stund för att smälta det han sa.

- Men var är alla får jag fram.

- Simmat till den gamle bläckfisken svarar han.

- Men mamma och Chicko! utbrister jag skräckslaget.

- Det är nog ingen fara med dem, säger han lugnande.

- Men, men börjar jag.

- Jag har inte fått några uppgifter om var dem är, avbryter han. Men nu måste vi skynda till den gamle bläckfisken, säger han.

Det var då det hände. 2 stora gäddor stormar fram. Jag simmar bort och gömmer mig bakom en stor sten.

Men den gamle fisken är inte lika snabb.

En av de två gäddorna slukar honom i ett nafs.

En av gäddorna säger: - Vi söker igenom stället och letar efter något.

Jag håller andan. Dem får bara inte hitta mig.

Som tur är letar dem inte på stället där jag ligger gömd.

Jag ser när dem simmar till sitt läger. Men när dem kommer dit upptäcker dem att någon har tagit mat från dem. Den stora av dem två gäddorna säger: -Förbannade fiskar!

Jag hör skriket. Det är ett gällt skrik. Inte som gäddans.

Plötsligt inser jag vem det är. Det är Bubbla.

Jag simmar ut från gömstället med en enda tanke i huvudet. Att rädda min bästa vän.

Jag har aldrig simmat så snabbt i hela mitt liv.

När jag är framme ser jag att Bubbla är fastbunden vid en sten. Jag tar en vass sten jag hittar i sanden och sågar av repet som Bubbla är fastbunden med.

Jag frågar Bubbla: - Varför är du fastbunden?

- En stor gädda tog fast mig och band fast mig här, piper hon ynkligt.

- Vilken tur att jag kom då, säger jag och flinar.

- Det är inte roligt! säger Bubbla argt.

- Okej, okej säger jag men jag kan inte låta bli att flina en gång till.

- Vi måste få ett slut på det här! säger jag.

- Hur då, säger Bubbla oroligt.

- Vi ska simma till gäddornas slott.

- Det är för farligt! utropar Bubbla.

- Jag bryr mig inte om hur farligt det är! säger jag och börjar simma mot den plats där jag tror att slottet finns.

- Alltid så envis, mumlar Bubbla.

Vi simmar en lång stund och till slut ser jag det väldiga slottet torna upp sig framför mig. Bubbla tittar oroligt upp längs väggen utanpå slottet. Där finns tusentals gäddor som står på vakt. Vi simmar in i slottet och gömmer oss för vakterna som simmar förbi.

Efter ett tag kommer vi in i en stor sal.

- Här måste kungen bo, viskar jag till Bubbla.

- Ja, säkert viskar hon tillbaka.

Eftersom det är öppet tak ser jag en människobåt som stannar precis åvanför kungens tron.

Kungen är klädd i en röd dräkt med gyllne knappar och med den där lilla präktiga kronan på huvudet.

Plötsligt ser jag en tråd som långsamt hissas ner från människobåten. Jag har sett en sådan förut.

- Jag har en idé, viskar jag till Bubbla.

- Vadå för idé? viskar hon till mig.

Jag svarar inte. Jag bara simmar till tråden. Jag är såpass försiktig att varken kungen eller vakterna ser mig.

Jag ser Bubbla i ögonvrån där hon tittar oroligt upp i vårt gömställe bakom en sten.

Jag återgår till att försöka få tag i kroken till den där linan. Det är svårt, men till slut lyckas jag få ett bra grepp om kroken. Nu är det inte mycket tid kvar innan människan drar upp linan. Jag simmar mot tronen där kungen sitter, medveten om att alla vakterna har sett mig, men de är inte tillräckligt snabba.

Jag fäster linan i kungens fena och släpper.

Han dras snabbt upp till ytan och är borta.

Jag simmar snabbt till gömstället och hämtar Bubbla.

När vi är ute ur slottet ser jag hur en människa släpper en sån där vattenbomb i vattnet. Jag tar den, fäster den på slottet och den sprängs.

Jag vaknar och upptäcker att jag inte är vid slottet.

Det ser underligt bekant ut här.

Jag är hemma! Jag ger ifrån mig ett glädjetjut.

Men hur gick det med Bubbla?

- Blupp! Det är Chickos lilla pipiga röst.

- Chicko! ropar jag.

- Mamma! Chicko ropar på mamma som snabbt är framme vid honom.

- Vad har hänt?! säger mamma stressat.

- Blupp har vaknat! säger Chicko glatt.

- Hon vänder sig om och tittar på mig och efter en sekund har de båda omfamnat mig i en stor kram.

Nästa dag när jag går till skolan är allt som vanligt igen.

Jag träffar Bubbla och spelar fenboll. (Det är likadant som fotboll fast med fenan). Så allt är bra och gäddorna och fiskarna har slutit fred.

Alexander Löfgren

ÖVERNATTNINGEN Äntligen kom den dagen som Emma hade väntat på så länge. Hennes kompis skulle sova över hos Emma.

Hennes kompis heter Karla. Hon frågade hennes mamma när Karla skulle komma. Mamma sa att hon inte skulle komma före i kväll och att hon måste städa sitt rum.

Måste jag städa rummet? sa Emma.

Ja, sa mamma.

Emma suckade och gick ner till sitt rum och började städa. Det var väldigt stökigt i Emmas rum. Emma tog upp sin spegel som hade vält. Emma ställde upp spegeln. Hon kände att hon inte ville städa sitt rum och speglade sig i spegeln. Hon såg hur blond hon var och hur blåa ögon hon hade. Hennes hy var så ljust beige och inga fräknar hade hon. Emma hade alltid velat ha fräknar. Emma brukade alltid ha två fina flätor på sidan av huvudet. Hon hade stått och ryckte till. OJ!! tänkte Emma. Jag har ju inte städat någonting. Emma visste inte vad hon skulle göra.

Jag kommer, sa Emma.

Hon gick upp och åt. Efter maten gick Emma ner och städade sitt rum. Den här gången STÄDADE Emma sitt rum och det gick ganska fort faktiskt. När hon hade städat rummet gick hon och duschade och gjorde sig fin.

När hon var klar och hade städat och fixat allt hon skulle kom Karla.

När det blev senare åt dem. Dem åt våfflor med sylt och grädde. Efter maten kollade dem på TV och åt godis.

När de skulle sova längtade Karla efter sin mamma och ville gå hem. Karla sa till Emma och Emma sa att dem borde säga till Emmas föräldrar. Emmas föräldrar frågade om hon kunde prova lite till. Karla tänkte att hon kunde prova lite till och det gjorde hon. Först tyckte Karla att det kändes ganska bra men efter ett tag började hon längta efter mamma igen. Hon kollade om Emma var vaken men det var hon inte. Karla väckte Emma och Emma undrade vad det var frågan om. Karla sa att hon längtade efter sin mamma. Emma frågade om hon ville att dem skulle ringa hennes föräldrar Ja, sa Karla och så gjorde dem det.

När dem ringde Karlas mamma så svarade hon inte. När dem gick in i Emmas rum så sov Karla och då gick Emma och la sig också. Efter det sov Karla över hos Emma nästan varje dag och Karla flyttade till och med granne till Emma. Juste jag har ju glömt att berätta vart jag bor. Jag bor i Alvik i lägenheten längst ner mot tunnelbanan. På högsta våningen längst till höger och Karla rummet precis intill.

Agnes Brinck

SAM SOM HITTAR VÄSKAN Nu var vi i stan och åt sushi. Det var gott.

Sen var vi på H och M. Vi hittade en tröja.

När vi skulle köpa den var inte väskan där.

Vi letade överallt. Dom kollade i affären, i väskan och i sushiaffären. Där låg den inte.

Vi fick prata med chefen och vi sa att vi hade tappat väska.

Och hans sa om ni hittar väskan som är vit och är rosa och svart får en belöning av mig.

Vi letade överallt.

Sen såg vi en kille som hade väskan.

Vi gick fram till killen och sa tackar.

- Du har hittat min väska.

Här får du 300 kronor av mig.

Varsågod.

- Tack så mycket men jag behöver inte något.

- Jo det behöver du visst.

Okej här får du 300 kronor.

Sen kunde vi gå och köpa tröjan. Den var vit och fluffig.

Vi köpte också örhängen som var fina.

- Ska vi fika på ett café?

- Ja det ska vi göra kom.

- Jag vill ha en kanelbulle mamma.

- Vad gott det är.

-Vi måste hem nu.

-Hej pappa.

- Har ni haft det trevligt?

- Nja min väska blev stulen.

- VA!!

- Ska jag berätta .

- Ja gör det.

Så berättade vi.

Isabel Österby

Ute En måndag i januari satt Martin och betalade sina räkningar som vilken pappa som helst. Han hade en kompis som skulle komma över. Dom skulle se på fotboll och dricka öl. Martin var oftast kläd i en grön hoodie, och bodde i en liten lägenhet i Solna med sitt barn Lanny. Kapten (hans kompis) däremot såg alltid likadan ut, skäggig med orange polisonger. Lanny skulle sova hos en kompis så dom hade hela kvällen för sig själva. Efter några timmar sa Kapten Måste ta en nypa luft.

Martin visste vad han menade han brukade säga det så han svara bara Mm gör det.

Men egentligen hörde inte han inte. Han visste bara var han ville komma. Kapten var ute i 20 minuter, 30 minuter, 50 minuter, 1 timme, 3 timmar nu märkte Martin något annorlunda. Matchen hade slutat för länge sedan. Kapten var han kompis han skulle aldrig gjort så. Sen bestämde han sig att gå till en pub där Kapten alltid var på plats. Men för att komma dit måste man gå över bron till Moderna museet. Då såg han någon som försökte ta självmord genom att binda sig i ett ankare. Men det var inte fallet. Det var en maskerad man framför och tvingade honom att göra det. Han som blev binden hoppade. Mannen med masken sprang därifrån. Martin hoppade efter mannen med ankaret. Martin hade vart simmare och vunnit sm-guld 3 gånger så att hålla andan var inget problem. Han dök långt ner i vattnet.

Han hittade mannen avsvimmad och dök så fort han kunde efter honom. Martin knöt upp knuten som var runt hans midja. Han simmade upp med mannen i handen och ringde ambulansen. Dom kom fort och hjälpte mannen och då kom en polis och sa: Känner du till en man som kallar sig själv Kapten?

Han visade en bild. Martin svalde och svarade tyst: Jaa...

Vart är han?

Då sååå………tog Kapten av sig masken och fake- polisbrickan och förklarade att det var bara ett skämt.

Jag visste att du skulle komma efter mig. Detta var ett test om du är modig och har mycket envishet i dig, sa Kapten. Dom här grejerna med självmord var bara stuntmän och skådespelare och ambulansen var att jag ringde till dom och sa att det var falskt alarm och att dom skulle spela med, sa Kapten igen.

Martin kände sig stolt för att han visade att han är modig med.

Det här har jag skickat in i Sveriges tidning, sa Kapten.

Och så några år senare var han världskänd och blev skådespelare och fick massa pengar.

-

Jaa...

Vart är han?

Då sååå………tog Kapten av sig masken och fake- polisbrickan och förklarade att det var bara ett skämt.

Jag visste att du skulle komma efter mig. Detta var ett test om du är modig och har mycket envishet i dig, sa Kapten. Dom här grejerna med självmord var bara stuntmän och skådespelare och ambulansen var att jag ringde till dom och sa att det var falskt alarm och att dom skulle spela med, sa Kapten igen.

Martin kände sig stolt för att han visade att han är modig med.

Det här har jag skickat in i Sveriges tidning, sa Kapten.

Och så några år senare var han världskänd och blev skådespelare och fick massa pengar

Winston Wester

Drömmen Hej! Jag heter Cindy men jag kallas Cin. Jag bor mitt i stan alltså i Stockholm. Jag har långt brunt hår, bruna ögon och jag är 18 år. Jag har två bästa vänner, en heter Kim och den andra heter Svampbob. Kim är ett år äldre än mig och han har ljust hår och klarblåa ögon. Svampbob är min hund, han har ljus ganska lång päls och bruna ögon.

Nu ska jag berätta om en annorlunda sak som hände efter att jag var i Spanien med Kim. - Jippi det snöar! ropar jag.

-Ja, visst är det kul Cin! säger Kim. -Ja… fast jag måste träffa och mata Svampbob nu, vill du följa med? frågar jag.

-Visst kan jag det, säger Kim. Efter 20 minuter - Vad har hänt här?! skriker jag.

-Det verkar som det har varit inbrott Cindy, säger Kim. -Var är Svampbob? säger jag oroligt.

-Svampbob! ropar Kim. -Här är han, säger jag lite lungnare.

Han står gömd under bordet och skakar av rädsla.

-Vi måste ringa polisen och säga vad som har hänt, säger Kim. -Okej… jag är bara lite omskakad, säger jag.

-Hej det är polisen, vad kan jag göra för dig?

-Jo det har varit inbrott, säger jag.

-Okej vi kommer med en gång säger polisen och lägger på.

-Okej polisen är på väg nu, säger jag med darrig röst.

-Såja Cin det är ingen fara längre, säger Kim och kramar om mig.

-Nu är polisen här! ropar jag till Kim. -Okej jag kommer! säger Kim. Jag ser en polis kliva ur en bil, han har rött hår och ser ganska tråkig ut… alltså inte ett endaste litet leende.

Poliserna söker igenom huset, jag och Kim fick prata med den tråkiga polisen.

-Vi hittar inget spår efter tjuven så vi åker nu… ha en fortsatt trevlig dag.

-Okej jag klarar mig nog, säger jag med ett falskt leende.

-Varför sa han ”Ha en fortsatt trevlig dag”? Tycker han att det som har hänt har varit trevligt eller vad?! säger jag upprört medans jag är på väg in i huset.

-Jag vet inte Cin men ska jag göra något eller? säger Kim -Visst, du kan gärna sova över… alltså om du vill, säger jag.

-Okej var ska jag sova? undrar Kim. -Här säger jag, och pekar på ett rum bredvid mitt.

-Nu har det blivit kväll, säger Kim. -Okej god natt då Kim, säger jag.

-God natt, Cin. En timme senare -Hallå… är det du Kim? -Är det du som går i köket Svampbob?

Jag tassar försiktigt upp till Kims rum, han ligger där och sover… då får jag panik och tänker att det är tjuven som är i köket så jag väcker Kim. -Kim vakna… någon går i köket, säger jag.

-Vad vill du? säger han trött och dröjande.

-Någon går i köket! väser jag.

-Okej… du som är så modig kan väll gå och titta själv?

-Visst men om jag inte kommer tillbaka inom fem minuter så får du komma, säger jag.

-Okej då, säger Kim lite surt.

Hjärtat dunkar hårt i bröstet och jag ska precis titta försiktigt in i köket men där är bara ett fönster som står öppet och i det öppna fönstret sitter en fågel som plötsligt säger: -Vill du leka med mig?

Sen vaknar jag från drömmen och har Kim i rummet bredvid och polisen var här igår.

Det var den konstiga saken som jag ville berätta och jag måste erkänna att jag var väldigt rädd när jag skulle titta in i köket.

PS Skvallra inte jag ska framstå som modig.

Leonora Östlund

Bermudatriangeln - Kom nu! skrek David.

Jag hoppade upp i planet och satte mig i framsätet.

- Har vi mat och vatten? frågade David.

- Ja, sa jag. Då åker vi väl sa jag och startade motorn på planet.

Efter 37 timmar och många pauser på öar var vi i Bermuda-triangeln. Men på bara någon sekund så blev den fina blå himlen helt gul och dimmig! Sen började kompass-nålen snurra runt, det började åska och vi störtade neråt mot botten av havet. Jag kallade på hjälp på radion men det hördes bara brus! Vi störtade och alla svimmade.

När vi vaknade låg vi i ett rum av någon konstig sten, det fanns en dörr. Vi öppnade den och det låg en korridor bakom den. Det var tre dörrar i korridoren. Vi öppnade en av dom och i rummet som var bakom låg det jättemånga gamla båtar. Dom gick ut ur rummet och gick in i den andra dörren där låg jätte många lik och skelett!! Det rörde sig i en hög av lik. Det var något som stack upp ur högen nu. Det var en hand, den rörde sig. Mer och mer lik i rummet började leva!

- Det är zombies! skrek David!

- Hjälp! skrek Erik och David David och Erik sprang mot dörren men när dom kom fram var dörren låst!

- Vi kommer dö här nere! skrek han.

- Vi måste ut!! skrek David.

Då såg Erik att det var en kulsprutta fastspänd på en gammal militär-patrullbåt, han såg ett svärd på marken, han tog upp det och kastade det till David. Han sprang skälv upp till kulsprutan och började skjuta zombies.

Zombierna ramlade ihop på marken, och det kom massa blod och konstig gul sörja ur dom. Så länge hade David dödat många zombies också! Sen sköt Erik sönder den låsta dörren och dom gick ut och Erik tog med sig kulsprutan. Dom sprang mot den tredje dörren, bakom den låg ett gammalt fängelse. Dom gick längre in i den lilla gången men sen kom dom till en stege dom klättrade upp. Där uppe låg ett stort brett hål i marken runt den lilla ön dom var på.

- Vad ska vi göra här uppe? frågade David.

- Vet inte, sa Erik.

Då såg Erik två rep och några plankor.

- Vi bygger en häng-bro av dom där plankorna och repen. sa Erik.

- Ja! sa David.

Dom började med att kasta över repen till andra sidan hålet, och sen så la dom bräda efter bräda tills man kunde gå över. Erik och David gick försiktigt över så att den inte skulle gå sönder. När dom kom över började dom gå mot en konstig vägg det satt en dörr på den. Dom öppnade den, och bakom låg ett maskhål. Dom sögs in och dom åkte ut i ett rum av betong. Det fanns en dörr. Vi öppnade den och bakom låg det ett gammalt vardags rum. Det fanns flera dörrar. Det var ett vanligt hus. Erik öppnade ytter-dörren och dom kom ut på en vanlig bil-väg. Erik ringde kontroll-tornet och dom hämtade upp Erik och David på 10 minuter.

Dom frågade Erik vad som hade hänt där. Erik och David sa att det var konstiga rum som det fanns båtar och zombies! I Stockholm så var det många som trodde att det inte var sant, så den 9 februari så kom den första terrorist-gruppen.

Dom hade slängt upp dörrarna till Erik och Davids hus och börjat skjuta. Sedan när terroristerna flydde så kastade dom in en granat! David sprängdes upp och dog! Hans begravning var nästa dag i en kyrka. Men även där så attackerade terroristerna, men Erik dog inte han blev bara svårt skadad. Efter 2 veckor på sjukhus så var Erik frisk. Han tänkte bevisa att det var zombies där, nästa dag så åkte han till det gamla huset.

Han hade med sig många mäniskor och militärer och några fotografer. Sen när han tagit många bilder på zombies så åkte Erik tillbaka till Stockholm med alla bilder, så nu visste alla mäniskor att det fanns zombies i Bermuda-triangeln. Så nu så behövde inte Erik vara rädd för att terrorister skulle döda honom.

Hjalmar Rune

Ivan Ivan är en helt vanlig pojke med långt brunt hår… Nästan i allafall, han har ett problem han är döv. När Ivan var liten bodde han på ett barnhem i Södra Ängby eftersom han har blivit utslängd från sin familj hemma i Ryssland. Han bodde på en tågstation i Göteborg. En dag kom en dam som tog honom till ett barnhem i Södra Ängby. Nu bor han hos en svensk familj i Bromma.

-Idag ska du ta studenten Ivan! sa Ivans mamma.

Ivan hade lärt sig läsa på läpparna så han gick ner och tog en smörgås.

-Hejdå mamma! ropade Ivan. Han sprang ut i den friska luften.

-Hej! ropade Gilbert Ivans klasskompis.

Sedan sprang dem hela vägen fram till stället där dem skulle vara. När dem kom fram så hade dem en avslutning med läraren. Efter det så var det fest. Ivan var väldigt trött när han kom hem så han gick en och la sig direkt.

Nästa morgon så vaknade Ivan med en enda tanke i huvudet. Vad ska han göra nu när han har tagit studenten? Vad ska han jobba med?

Ivan gick upp för att bre en macka. Sen satte han sig framför sin tv och slog på nyheterna. Så här sa dem på nyheterna: ”Statsministern Johan Fransson har avgått och frågan är vem som ska bli partiledare för moderaterna och även statsminister” Jag vet! tänkte Ivan, jag ska bli statsminister!

Ivan satte sig vid sin dator och skrev ett mail till moderaternas kontor. Så här skrev han: ”Hej! Jag heter Ivan och jag vill gärna bli partiledare för er moderaterna.” Sen tryckte han på skicka.

Ivan stängde av datorn och gick ut i hallen och tog på sig skorna och gick ut för att ta en promenad.

Vinden blåste skönt. Ivan gick och tänkte om en döv pojke verkligen skulle kunna bli statsminister över hela Sverige. Det skulle bli ett stort ansvar. Ivan tänkte att han kunde gå ner till cafét och ta en fika. Ivan gick en genväg genom skogen så det skulle gå snabbare att komma fram. Det hette café Bullen eftersom dem har så goda bullar där. Det var Brommas bästa café.

-Vad får det lov att vara? frågade tjejen i kassan.

-En kanelbulle tack. svarade Ivan.

Tjejen gjorde iordning en kanelbulle åt Ivan. Ivan satte sig vid ett ledigt bord och åt sin kanelbulle. När han var klar gick han ut från cafét och gick hem igen. När han kom hem tog han av sig skorna och jackan sen tog han upp sin dator för att se om han hade fått något svar på mailet han skickade förut och det hade han. Så här stod det: ”Hej Ivan. Vi har sett ditt mail och läst igenom det du kan komma på en intervju på måndag klockan 15:00.

Mvh Moderaterna.”

Måndag, det är ju redan imorgon, tänkte Ivan.

Nu måste han få jobbet för han har inga planer på vad han ska jobba med om han inte får jobbet. Ivan gick ut igen utan att riktigt veta vad han skulle gå. Han gick genom skogen och där såg han hans kompis Gilbert som var ute med sin hund.

-Hej! ropade Ivan.

-Hej Ivan! Hur går det för dig? Har du fått något jobb än? Själv har jag fått ett jobb på en pizzeria i Gamla stan.

-Nej inte riktigt men jag söker till att bli partiledare för moderaterna.

-Va! Ska du bli partiledare! utbrast Gilbert.

-Ja om jag får jobbet, mumlade Ivan eftersom han inte var beredd på hur Gilbert skulle reagera.

-Jaha, tänk om du blir statsminister.

-Mm. -Ja men hejdå då.

Ivan gick hem och la sig även fast klockan bara var sex. Ivan var spänd inför imorgon, vad skulle hända, skulle han få jobbet eller inte. Tankarna ekade inne i huvudet innan han somnade. Nästa morgon vaknade Ivan med ett ryck, klockan var 8 på morgonen. Ivan gick upp för att äta frukost men det gick liksom inte att äta, han var så nervös. Ivan tänkte fortfarande på hur det skulle gå på intervjun klockan 3 om några timmar. Ivan lämnade kvar frukosten till senare. Han gick istället upp för att duscha, vattnet var skönt och lite av nervösiteten släppte. När Ivan hade duschat klart så satte han sig vid bordet igen för att äta upp sin frukost. Sen gick han och la sig igen och satte väckarklockan på 14:00.

Ring! Ring! Klockan ringde och Ivan hoppade upp ur sängen direkt och tog på sina skor och dem finaste kläderna han hade (Enligt Ivans mamma). Han sprang ända ner till tunnelbanan och klev av vid gamla stan. Sedan gick han till McDonalds för att ta en hamburgare innan intervjun. När han hade ätit upp hamburgaren gick Ivan ner till en lokal där dem skulle vara. När han kom kunde dem börja intervjun. Dem började fråga lite enkla frågor som, hur gammal är du, vad heter du. När dem hade frågat färdigt så skulle han få ett besked.

-Vi tycker att du har en ljus framtid med tanke på dina skolresultat. Men vi anser att du är lite för ung för att ta över ett helt parti.

Ilskan bubblade inom honom och han ställde sig upp och gick med raska steg ut igen. Ivan började för första gången på väldigt länge gråta. Ivan var så arg och ledsen samtidigt. Men han hade inte gett upp än, han skulle visa dem vem han var.

Fast vad skulle han göra, det ända han kunde göra nu var att hoppas på att ingen annan skulle vilja söka till jobbet. Ivan vaknade av ett ljud från sin mobil, det var ett sms. Så här stod det: ”Hej Ivan! Vi tycker att vi gjorde fel när du inte fick jobbet så vi i moderaterna har kommit överens om att du får jobbet eftersom det heller inte har kommit någon mer som har bättre resultat än dig så grattis!” Ivan hade aldrig blivit så här glad förut och nu började Ivan gråta ännu en gång. Ivan hade aldrig varit så här glad sen han kom bort från barnhemmet och fått komma till en riktig familj. Några veckor senare får Ivan börja jobba hos moderaterna och även bli statsminister. Och där visade Ivan att allting är möjligt.

Oskar Thelander

Oscar, Birgitta och Heiko är skogspoliser i Judarskogen En morgon vaknade Oscar och väckte Birgitta och Heiko. De var skogspoliser i Judarskogen. Oscar, Birgitta och Heiko hade en skogspolisstation.

Oscar han var modig för han var inte rädd för björnar. Heiko han var envis men han brukade lata sig ibland.

Birgitta hon var bra på att laga mat till Oscar och Heiko.

Oscar, Birgitta och Heiko hade skogspoliskläder på sig.

De hade en polisbil, helikopter och motorcykel. Oscar, Birgitta och Heiko hade polishundar.

En dag kom en bandit som gick in i Judarskogen och rånade en gruva i skogen. Banditen var klädd i randig tröja och randiga byxor. Banditen hade en yxa och kofot med sig. Oscar var hemma och var i centralen och tittade på datorn för att se om något har hänt och då såg han någon med en ryggsäck på ryggen och i den låg det guld, diamanter, rubiner och smaragder. Då pratade Oscar med Birgitta och Heiko och sa att de skulle tillbaka till stationen. De frågade vad som hade hänt och då sa Oscar att en bandit är i Judarskogen och har en ryggsäck med guld, diamanter, rubiner och smaragder.

Då hoppade Oscar på motorcykeln, Birgitta i bilen och Heiko i helikoptern. Då såg Oscar banditen och sa till Birgitta och Heiko att de skulle komma till ett bandit- gömställe. Då parkerade de utan för banditgömstället och då tog Oscar, Birgitta och Heiko fast banditen.

Oscar Bechtel

CLOWNEN PÅ GRÖNA LUND En morgon på Gröna Lund med David, Jack, Julia och Daniella.

Barnen hade varit där under natten. Dom sov där för dom var där själva och somnade.

När barnen vaknade var dom i lustiga huset.

Barnen gick runt och kollade lite. Då dök upp det upp en clown som höll i en kniv. Clownen jagade dom ända tills dom sprang ut. Men sen hittade clownen dom igen och sprang efter barnen.

Sen gick dom hem och skulle sova. Men på kvällen kom clownen upp igen. Dom skrek. Mamman och pappan kom in, - Vad är det som pågår? sa pappan.

Dom hade med sig full utrustning för att dom visste att något hade hänt.

- Neeeeeeeej! skrek mamman. Julia är borta.

- Vad ska vi göra? Vi måste springa efter clownen och hitta Julia, sa mamman.

Men vart sprang clownen? Höger. Alla hoppade in i bilen.

- Gasen i botten, sa mamman.

Vi åkte så fort vi kunde. Vi ringde polisen och sedan kom Julia hem.

- Hej Julia vart har du varit? sa Jack.

- Clownen var snäll, sa Julia.

- Vaaaaa? men, men vi sprang ju så fort vi kunde, sa Jack.

- Ja men det är inte mitt problem, sa Julia.

- Okej men det är så du vill ha det, sa Jack.

- Vad ska du göra med mig? sa Julia.

- Jag ska… jag vet inte, sa Jack. Men jag ska göra dig något, t.ex. slå ett bröd i huvudet.

- Men då säger jag till mamma, sa Julia.

- Okej men vad ska hon göra då, sa Jack.

- Jag ångrar att vi är syskon och att våra namn börjar på samma bokstav, sa Julia.

- Se upp, sa Jack. Där hade du tur, sa Jack.

- Ibland kan jag också göra bra saker, sa Jack.

- Men vart är David och Daniella?, sa Jack.

- Jag vet inte, sa Julia.- Men då får vi väll ta och hitta dom, sa Jack.

- Men vi ska ju äta middag, sa Julia.- Okej men vi ska ut sen igen, sa Jack.

- Okej, sa Daniella.

Arwid Rällfors Danielsson

Jakobs och Saras äventyr Det var eftermiddag efter skolan. Jag gick hem med Sara som vanligt. Det var fredag så imorgon var det ingen skola. Vi gick hem till Sara och åt mellanmål. Sara och Jakob hade varit bästisar i hela deras liv.

Efter vi hade ätit så gick vi ut. Trots att det var mycket regnigt. Vi sprang till mataffären och där, där började äventyret. Vi sprang rakt in i en man! Han var kraftig och stor och hade en lång hatt och käpp. Han röt åt oss.

Vad håller ni på med?!

Barnen blev helt förstummade.

Ehh… förlåt. Fick jag fram.

Han tittade på oss en lång stund, sen gick han och skakade på huvudet samtidigt som han sa något som var obegripligt att höra.

Hjälp vad läskigt! sa jag.

Ja, det kan man säga! sa Sara.

Kom, sa jag, vi kan köpa lördagsgodis till imorgon.

Okej.

Så gick vi in i mataffären. När vi stod i kassan så hände något väldigt märkligt.

Titta där! sa jag, där är mannen igen.

Nej! De är två stycken, sa Sara.

De är på väg rakt mot oss! sa Sara.

Vi måste härifrån! sa jag.

Vi sprang ut från mataffären, sen tog vi höger och började springa ännu fortare.

Sen, helt plötsligt… snubblade jag! Jag reste mig fort och började springa igen. Jag hade så ont i mitt knä att jag inte kunde gå.

Kom, hörde jag Sara säga, vi gömmer oss bakom containern här!

Jag såg att Sara inte märkte att jag inte följde efter” Nej ” tänkte jag, hon har redan gömt sig och nu är männen nära! Jag haltade fram, men det räckte inte till. Männen tog mig.

Var är Jakob? sa Sara tyst.

Hon tittade ut från sitt gömställe, men såg ingen. Plötsligt slog det Sara en tanke. ”Nej” de tog honom. ”Jag måste ringa polisen!” tänkte hon. Hon plockade upp sin mobil och ringde 112. Pip… pip.

-

Hej, det är Gamla stans poliskår, vad kan jag hjälpa dig med?

Hej jag heter Sara och är nio år, kan jag komma till polisstationen och prata där istället.

Ja visst! sa polisen, vet du var polisstationen ligger?

Ja. Det gör ja, hejdå.

Så började hon gå mot polisstationen.

När hon var framme så gick hon till receptionen.

Hej, sa hon.

Hej, sa polisen i receptionen. ( Sara hörde att det var samma polis som hon hade pratat med i telefonen.)

Jag har en sak jag måste berätta, sa Sara.

Okej, sa polisen, kom, så går vi till mitt kontor.

Okej, sa Sara.

Sen när de kom dit så berättade Sara allting om att de blivit jagade.

Mm, sa polisen, vi här på polisstationen vet vilka de är.

Gör ni? sa Sara.

Ja, det gör vi, sa polisen, men är det värkligen sant att din kompis blivit tagen och att männen var likadana?

Ja, jag lovar.

Vet du vad vi gör? sa polisen.

Nej, sa Sara.

Vi ringer din mamma.

Okej, sa Sara.

Kan du din mammas nummer?

Ja, sa Sara. 0702 48 49 41.

Bra!

Så ringde polisen Saras mamma.

Hej! sa polisen.

Hej. sa Saras mamma Eva. Har det hänt något?

Ja, det kan man säga. Du måste komma hit till Gamla stans poliskår.

Okej. sa Saras mamma.

Efter ett tag så kom Eva. Och när hon hade hört allt blev hon väldigt häpen.

Har ni kontaktat hans föräldrar? frågade Eva. Nej, sa polisen, det var därför vi ville att du skulle komma.

Okej, jag ringer Jakobs föräldrar.

Sen ringde hon Jakobs föräldrar och berättade allt hon hört.

De sa att de skulle komma de också. Sen när de kom var det helt tyst, tills polisen sa: ” Jag har en idé, jag kommer strax, jag ska bara prata med de andra poliserna. Efter ett tag kom han tillbaka med ett leende på läpparna. Så här sa han: ”Jag kommer att skicka ut en patrull. En som ska leta efter tjuvarna och en som ska leta efter er kompis.

Det låter jättebra! sa Jakobs mamma Linnéa som fortfarande grät lite.

Ni kan åka hem om ni vill. sa polisen, vi klarar oss.

Okej, sa Jakobs pappa Riad Tack så jättemycket! sa Linnéa.

Sen gick de hem.

När Sara kom hem så la jag mig på sängen och lyssnade på musik. Hon kände en väldigt konstig känsla, en känsla som kändes som att hon bara kunde känna den.

Efter ett tag sa mamma att det var mat. När Sara kom ut såg hon att Linnéa och Riad var här. Vi åt under tystnad. Eva sa att Jakobs föräldrar kunde sova här i natt. Efter maten så tittade jag på en film innan jag skulle sova. Det tog säkert en och en halv timme innan jag kunde sova, jag tänkte på allt som hänt idag, men tillslut somnade jag.

Ungefär klockan halv tre två dagar senare, på söndagen, ringde telefonen. Saras mamma svarade.

Hej! det är polisen, vi har goda nyheter!

Hej! sa Saras mamma. Har ni hittat Jakob?

Ja! Det har vi, och tjuvarna sitter i fängelse. Åh! Då vet jag någon som kommer bli glad. Har ni kontaktat Jakobs föräldrar?

Ja det har vi.

Tack så mycket.

Tack själv. sa polisen.

Sara blev helt till sig när hon förstod att de hade hittat Jakob. Och precis när mamma hade pratat klart med polisen så ringde det på dörren, och gissa vem det var, det var ingen mindre än Jakob!

Hej Sara! sa jag och kramade henne.

Hej! sa Sara.

Vad hände egentligen? sa Sara.

Och då berättade jag allting om när de fångade mig, att jag fick sitta instängd i ett rum och fick jätteäcklig mat.

Det låter inte så kul. sa Sara.

Nej! sa Jakob.

Sen lekte de hela dagen. När det var kväll åt det tårta och godis för att Jakob hade kommit hem. Men efter det behövde de sova för imorgon var skola.

Rasmus Johansson

Olle försvinner Den här berättelsen handlar om 2 vänner som heter Sam och Olle. De bor i Gamla stan. En dag gick de till skogen och lekte. När de sprang föll Olle ner i en håla. Sam hoppade också ner i hålan. Han kunde inte hitta Olle i hålan. Olle hade försvunnit.

-Var han har tagit vägen ? undrar Sam. Han kunde inte hitta vägen ut. Han hittar ett nyckelhåll utan nyckel.

Sam fått en idé att leta efter nyckel i lövhögen och han hittar den.

När Sam sätter nyckel i nyckelhållet går golvet ner och Sam ser fyra dörrar.

En dörr är öppen. De andra dörrarna är stängda. Efter en stund hör han en röst från högtalare. Det är Kori.

Han säger: – Det är jag Kori som fångade Olle. Du får karta och ficklampa. Gå in till det öppna rummet.

Följ pilarna på kartan. Bakom svarta dörren finns Olle. Knacka 5 gånger på dörren och där väntar Olle.

Sam gjorde det vad Kori sa och han hittade Olle.

De blev jätteglada.

- Jag var rädd att ingen skulle hitta mig , sa Olle. Du var modig Sam.

Michal Dyzewski

Festen hos Anders Det är fest hos Anders i Judarn i morgon sa Sven. Men de är inte så konstigt sa Jack. Han ska fira att han har jobbat här på polisstationen i tjugo år. Kan inte vi vara lediga som dom andra poliserna sa Sven. Ingen är ledig sa Jack. Joho, sa Sven. Du drömmer bara. Anders fick det för att förbereda sin fest och Eddy är sjuk.

En dag senare. Festen börjar snart, sa Sven. Jag kan klockan, Sven, och så sa jag det för en minut sen, sa Jack.

Dom skulle precis gå in i bilen, då kom Jacks apa Skurt. Skurt kom ner där ifrån, sa Jack. Jag sa att du skulle vakta bilen inte hoppa på bilen och jag vet vad du tänker och vi kommer inte åka till Gröna Lund. Skurts min förändrades hastigt. Äntligen framme sa Sven. Han har verkligen jobbat hårt, sa Jack när han såg alla ljus. Knackknack. Det verkar vara tomt sa Jack. Knacka igen. Knackknack. Hej kom in kom in, sa Anders. Han ropar på sin fru. Gästerna har kommit! Ingen svarar. Sluta skämta Sara, ropar han igen. De tre poliserna går upp för trappan. Skurt satt på Jacks axel, som en liten boll. Dom kollade först i sovrummet, men ingen var där. Vi har kollat i alla rum nu, sa Sven till Anders. Leta i garderoben sa Anders. Okej, sa Jack och öppnade garderobsdörren. Surprise, ropade Sara högt. Skurt blev så rädd så han flög iväg som ett skott genom det öppna fönstret. Jack såg att han hängde på fönstekarmen. Han skulle hjälpa Skurt upp men Skurt klättrade upp på taket och försvann!

De hörde att en bil kom. De gick ner för trappan och såg att det var Eddy och hans barn Anton som var fem år. De berättade att Skurt blev så rädd när de hittade Sara att han hade hoppat ut genom fönstret och klättrat upp på taket. Är det någon som kan hjälpa till att få ner honom från taket, frågade Jack. Jag kan hämta stegen sa Anders. Jack skulle gå upp för stegen men då höll stegen på att välta. Sven hjälpte till att hålla i stegen. Eddy och Jack klättrade upp på taket. När dom hade letat efter Skurt över hela huset men inte hittat honom så kikade Jack ner i skorstenen. Då såg man en liten fot sticka ut långt därnere. Skorstenen var väldigt liten så Jack kunde inte klättra ner. Då ropade de på Anton och frågade om han kunde komma upp på taket. Det gjorde han och så frågade de om han kunde klättra ner och hämta Skurt. Anton sa okej och så klättrade han ner i skorstenen. Anton tappade greppet och trillade rakt ner. Han lyckades få tag i något men visste inte vad. När Anton hade landat så var han helt svart och så såg han en liten apa i handen. Det var Skurt! Så kom Skurts keps nerflygande och hamnade på hans huvud.

När Anton och Skurt hade kommit ut ur huset så hoppade apan ner från Anton och klättrade upp på stegen till Jack.

Där var du sa Jack!

Noel Hedström

Nea blir mobbad Hej! Jag heter Nea och är 8 år och bor i stan. Jag blir ofta retad för att jag har en skölpadda. Min skölpadda heter Viggo och är 3 år. Det är egentligen min tvillingsyster Noras också. Men hon vågar inte säga det för hon är rädd att hon också kommer bli retad.

Godmorgon Nea! sa mamma.

Godmorgon sa jag surt.

Varför är du alltid så sur? sa mamma.

För att det är morgon! sa jag.

Jag har inte berättat för min mamma och pappa att jag blir mobbad i skolan. Hon som mobbar mig heter Bella. Bella är dum och kaxig. På väg till skolan känner jag mig rädd. Helt plötsligt ser jag Bella bakom mig.

Hur går det med långsamma Viggo?!sa Bella.

Jag svarade inte. Hon var inte på humör att prata med Bella.

Nej! mumlade jag.

Jag höll på att sprängas.

Har du varit på semester?!!

Nej! Just det ni kan ju inte åka någonstans med Viggo!!!

Vad synd! sa Bella och gapskrattade.

Har du blivit stum eller?! sa Bella.

KAN DU INTE BARA SLUTA! skrek jag. Vad är det med dig?

Man får ju tinnitus, sa Bella.

Nej! Nu börjar skolan! Fröken hade sagt att om jag kom försent en gång till så behövde jag gå upp till rektorn.

Vår rektor hade en vårta på pannan och benet och han var jättearg av sig. Jag sprang till skolan utan att ta ett enda andetag! Det var en väldans otur att vi hade de klassrummet högst upp.

Ja! Du får gå upp till rektorn.

Me… Inga men! sa fröken.

Jag gick till rektorn. Jag öppnade dörren.

– Vad håller du på med Nea? sa rektorn med en konstig röst. Rösten betydde… Vad i himla gör du!

-Va…då? sa jag med ynklig röst.

Då knackade det på dörren. Vem kunde det vara?

Rektorn öppnade… det var Nora! Hon satte sig ner och höll mig hårt i handen.

-Rek…torn.

- Nea blir mobbad av Bella varje morgon det är därför hon kommer försent.

- Stämmer det?

- Jaaa!

- Men varför har du inte sagt någonting?

- Jag vet inte?

- Okej! Men då får vi prata med Bella.

När jag kom hem berättade hon att hon hade blivit mobbad. Mamma blev chockad men inte arg.

-Men… men varför har du inte sagt någonting.

-Jag tror att det var för att jag trodde att ni skulle bli arga på mig.

- Aha! sa mamma. Kan inte du leka med Bella imorgon?

- Ja okej!

Nästa dag på väg till skolan frågade jag Bella om hon ville leka med mig samma dag.

-Ja det låter kul! sa Bella.

När vi kom hem till mig så ville Bella gå upp till Viggo. Vi hade jätte kul med Viggo.

Efter den dagen fick jag en bästis och jag blev aldrig retad igen.

Esmeralda Elmberger Kikalugaa

Pojken som räddade sin familj Det var en gång en familj som bestod av en mamma, en pappa, en kille som hette Ville och en hund som hette Chippe. Dom bor i ett hus i Judanskogen. En dag ville mamman och pappan gå på en pick-nick själva men Ville ville följa med men han fick inte för sin mamma och till slut gav Ville sig. Ville har ljust hår och gröna ögon han var 14 år och är 159 cm lång. Chippe har ljus päls, bruna ögon och han är 7 människoår alltså 48 hundår. Och nu gav mamman och pappan sig iväg i Judanskogen. I Judanskogen var det fullt av stenar, lera och djur. Mamman och pappan letade upp en sten att sitta på. De satte sig och började äta sin pick-nick.

Men dom visste inte att de satt på en grotta som det bodde en trehövdad drake i.

Kom så går vi! sa mamman när de hade ätit upp.

Okej! sa pappan.

Så gick dom hem men då tog den trehövdade draken mamman och pappan och låste in dom i sin grotta. Ville undrade när mamman och pappan skulle komma hem.

2 timmar senare tyckte han att det tog för lång tid så han gick ut och letade och letade. Efter en kvart hittade han drakens grotta men när han såg draken sprang han hem. Han tänkte ut en plan men när han gick för att få ut dom så hittade han inte grottan så han gick hem och hämtade Chippe. Chippe kände lukten av mamman och pappan. Ville och Chippe smög förbi draken och hämtade ut sin mamma och sin pappa sen smög dom förbi draken och sprang hem när dom kom ut ur grottan.

Morris Busk

SYSKONBRÅK Hej dagboken! Det är jag Leona. Idag har jag, Leonor, Mia och Ani rullat oss i gräset på ängen, ätit glass och plockat blombuketter hela dan. Men nu måste jag sova. 4/7-15 -God morgon mamma, pappa och Leonor.

-God morgon Leona sa mamma och pappa i kör.

-Det är frukost om två minuter.

- Okej mamma.

Då var det frukost och alla åt men både Leona och Leonor ville ha juicen. Då blev det ett stort bråk mellan dom.

Då sa mamma och pappa sluta. Ni kan turas om sa dom.

-Jag kan skriva era namn på två lappar så vi kan lotta vem som får ta juicen först.

-Smart mamma sa Leonor.

FYRA DAGAR SENARE. -Jag längtar tills min födelsedag.

-Glöm inte att det är min födelsedag med skrek Leona.

-Ja ja ja blla blla men jag är äldst skröt Leonor.

-Sovdags barn.

- Okej mamma sa dom i kör.

- Sluta sa Leona.

-Sluta själv sa Leonor.

Sen sov dom gott hela natten.

FÖDELSEDAGEN ”Jag må dom leva jag må dom leva ut i hundrade år grattis på födelsedagen.”

-Va?

-Har du glömt din födelsedag haha.

-Nej nu går jag här i från.

-Är du seriös?

-Ja. -Nej Leonor säger Leona.

Pappa Lars och mamma Lena sprang efter Leonor och Leona. Sen hörde man ett högt skrik från Leona det lätt: - NEEEJ LEONOR! Leonor hoppade ner från berget alla trodde att hon var död. Men det var hon inte. Hon var snabb på att greppa tagg i berget. Hon skrek på hjälp. Alla hörde Leonors skrik.

-Jag kommer Leonor, skrek Lars.

-Nej pappa det var jag Leonor jag kommer.

-Okej.

-Jag hämtar rep sa pappa Lars.

-Jag hämtar skodubbar sa mamma Lena.

-Va? -Så du håller dig kvar på berget.

-Smart mamma sa Leonor.

Sen när allt var hämtat började Leona kasta ner ena änden av repet sen satte hon på sej skodubbarna och drog upp Leonor. Sen åt dom tårta och sen levde dom lyckliga i alla sina dagar.

Ida Stjernstedt

Miras äventyr Jag vaknade ganska tidigt. Det verkade vara ruggigt väder för jag såg inget solljus, jag tog på mig tofflorna och morgonrocken och gick för att äta frukost. Jag åt en rostad macka och lite fil. När jag la ner armen på bordet blev det en liten duns. Min mamma hade berättat att den var av järn, men hon hade aldrig sagt varför. ”Jag går till skolan nu pappa” sa jag och började gå mot dörren. ”Okej” sa han.

När jag kom ut tittade jag mig runt i trädgården som jag alltid brukade göra för att se om det fanns några fåglar i äppelträden vi hade borta vid häcken. Jag började vandra mot skolan och gick förbi min kompis Emelis hus. Men hon var i Spanien och kom inte förrän i morgon.

Det hade nästan ringt in när jag kom fram och jag hann nätt och jämt in innan de stängde dörren. Rasten var regnig så jag satt mest och pratade med Alise och Linn under en av skolans balkonger. ”Vad ska du göra i eftermiddag Alise?” frågade jag. ”Jag ska gå och simma”, sa hon.

Till lunch blev det soppa och macka. Min arm lät en aning när jag förde mackan till munnen och några i klassen fnissade och härmade ljudet.

När jag kom hem var jag ganska trött, jag la mig i sängen och min järnarm dinglade. ”Hur mår du Mira, är du trött?” frågade mamma.

Jag svarade inte men hon kom ändå. ”Men vad är det, Mira hur känner du dig?” ”Jag mår bra.” svarade jag.

Mamma lämnade rummet och gick till köket istället, och fem minuter senare kom hon tillbaka med två varma mackor. När jag hade ätit mådde jag faktiskt bättre och jag gick ner, satte mig i soffan och slog på tv:n. Det var ett program om skogen och blommorna som var ganska spännande. ”Maten är klar”, ropade mamma ifrån köket. Jag satte mig vid bordet och började äta. Jag åt under tystnad tills mamma ställde mig en fråga. ”Vad gjorde ni i skolan idag?” ”Inget speciellt”, sa jag.

Men mer hann jag inte för då kom pappa hem från jobbet.

Nästa dag fick jag ett brev om ett scoutläger i Judanskogen om två dagar. Jag hade ringt till Emeli och hon sa att hon hade fått ett likadant, det var lördag och klockan var snart elva. Jag sprang ut på verandan där mamma och pappa satt och tittade ut i trädgården. Det var moln lite här och där men det var soligt till skillnad från igår. ”Jag har fått ett brev om ett scoutläger och Emeli har fått ett likadant”, sa jag. ”Vad roligt” sa pappa och tittade på mig. ”När börjar det?” frågade mamma. ”I övermorgon” ropade jag och sprang upp till mitt rum och letade snart upp några bra kläder.

När det var dags att åka till Judanskogen hade vi packat allt i min väska och plockat upp Emeli. Nu åkte vi mot en äventyrlig vecka.

När vi kom dit mötte Anna oss vår scoutledare oss tillsammans med några andra barn.

Efter en stund tog Anna fram en lista och började räkna. ”Få se nu hur många ni är…1…2…3…4…6…okej då är alla här, kom nu” sa hon.

Nästa dag fick alla barn gå åt var sitt håll och utforska skogen.

När jag hade gått ett tag började det bli molnigt och jag tog på mig min kofta. Plötsligt kände jag något tungt i mitt huvud och jag föll framstupa ner på marken.

När jag vaknade låg jag bunden i något som såg ut som en stuga. När jag tittade upp märkte jag att det värkte i mitt huvud. Framför mig stod det en lång man med en vit tröja som det stod i like N.Y.C på. Plötsligt kände jag kunde knycka sönder repet. Och när han inte såg så sprang jag mot dörren men han hann gripa tag i min kofta. ”Och vart är du på väg?” röt han. ”Jag ska ut!” skrek jag. Jag kravlade mig ur koftan och sprang det fortaste jag kunde. Jag grep tag i telefonen och ringde 112.

Snart var han gripen och jag var hem. Jag var trött på att vara jagad och att hela tiden ha andan i halsen.

När jag kom hem hoppade min hund Lillen runt benen på mig och jag var jätteglad att se honom.

Simon Shapiro

Tjuvar i Stockholm!

Hejsan! Jag heter Dexter och 12 år och är rätt så tjock, jag har en tvillingsyrra som heter Mathilda och hon är smal hon kallas för Tilda. Våra föräldrar heter Kim och Lars dom är 41. Jag har en morfar och det är rätt så självklart, han heter i alla fall Nisse och är 90 och är väldigt pigg för sin ålder. Vår familj bor i Akalla i en villa. I morgon ska våra föräldrar gifta sig, dom har varit sambos i snart 20 år. När jag kom till skolan kände jag att skolan var rolig för första gången. (Jag är inte jättebra betyg i skolan.)Men jag koncentrerade mig på lektionerna och hade kul på rasterna, min syrra däremot är duktig i skolan men idag var det något som inte stämde med henne.

När vi kom hem från skolan såg jag att hon var ledsen.

Hur är det? sa jag.

Dåligt, sa hon.

Men vad har hänt?

Min turamulett är borta.

Vad… Fråga inte den är bara borta!

Ok men… vi kan leta efter den om du vill.

Men då måste vi ha en vuxen med oss.

Precis när dom sa det kom Nisse in i rummet.

Vad har hänt? sa Nisse.

Min amulett är borta.

Men, Nisse kan du följa med oss förbi skogen?

Visst, men jag är gammal och trött så ni måste hålla reda på mig.

Bra. Vi började gå mot skogen.

(Vi går där när vi ska till skolan.)

DU KABAHA NADA GORDA, skrek Nisse.

Va!?

En pissmyra bet mig!

Ok?

Men ändå, du behöver inte skrika.

Dase! En TILL pissmyra bet mig.

Nu får det f*n räcka, sa Nisse Nu drar vi till skolan där det INTE finns några pissmyror!

Ja det gör vi, vi hittade ju inte amuletten här.

På väg till skolan så trampade Nisse i en myrstack, resten vill ni INTE höra!

Ja, nu är vi framme vid skolan, Nisse du bör byta byxor för det är hål (överallt!)

Titta, där är tjuvarna, hen har amuletten runt halsen!

Kom igen vi drar grabbar, sa en av tjuvarna.

Ring polisen!

Polisen kom direkt. Dom stoppade tjuvarna och vi fick vara med på tv.

Leo Lidholt

Skridskorna En kväll var jag på Malins uppvisning på Stora Mossens IP. Förresten heter jag Fanny och jag är 5 år. Malin är 11år och är min storasyster. Malin älskar att åka skridskor.

Nästa dag säger jag god morgon till mamma.

– Mamma, jag undrar om jag kan få börja på konståkning?

Då säger mamma: – Nej! Du måste bli äldre som Malin.

– Okej, säger jag.

Imorgon ska vi åka till skridskohallen, säger pappa. Då suckar mamma.

– Du skulle ju inte sagt det där.

Då frågar jag pappa om jag och min kompis Lisa fick följa med till skridskohallen. Han säger ja, det får ni om ni vill.

– Vem ska då passa Strudel? (Strudel var deras hund) Strudel får vara hos Lisas föräldrar i stan. Strudel var 1 år och älskar rosa bollar.

– Då åker vi, säger pappa. Jag tittar på Malin och tänker. Tänk Om jag skulle vara så där duktig. Sen frågar Lisa om jag ska åka med henne på isen men jag säger nej. Men Lisa vill att jag i alla fall ska prova att åka skridskor. Jag sätter på mig skridskor och går ut på isen. Min mage pirrar. När jag tar några steg ramlar jag hårt på mina knän. Det gör väldigt, väldigt ont. Jag ställer mig upp och Lisa och Malin hjälper mig. Men jag tänker att jag kan klara mig själv. Dom släpper mig. Jag blundar först men sen tittar jag. Jag säger högt: - Jag kan åka!

Lovisa Stjernstedt

Flykten Det var en gång en flicka med långt ljust hår som var uppsatt i två flätor. Hon bodde i en stuga på landet med hennes farmor och hund. Flickan hette Isadora och hon var 6år gammal och skulle börja i skolan till hösten.

Nu var det vinter och hon brukade åka skridskor om förmiddagen tills det var dags för middag. Om våren brukade hon sitta ute i trägården och bara njuta av fågelkvitter och titta på körsbärsblommorna som flög runt med vinden. Om sommaren brukade Isadora och hennes hund Sot gå ut och plocka hallon och hon och farmor brukade bada i sjön nere vid affären.

Men en vinter dag hördes ett pang! och tjut. Jag låg i sängen och halv sov när jag hörde farmor i trappen. När hon kom in i mitt rum satte hon sig i sängen hon såg rädd ut.

-Dom är här! sa hon.

- Vilka då? frågade jag.

Men hon sa bara att jag skulle klä på mig och springa mot badbryggan. Hon ryckte upp mig ur sängen och så klädde jag på mig en klänning och en kofta. När vi kom ner i hallen satte jag på mig kängorna och sprang och hämtade min hund. Sen hjälpte jag farmor. När vi sprang ramlade jag flera gånger. När vi sprang förbi båtskjulet så skrek dom efter oss och sköt i luften. Vid bryggan såg vi en stor båt som vi skulle gå på. När vi var på båten frågade jag farmor vart vi skulle. Till din faster i Stockholm.

Stockholm tänkte jag vad är det? På natten vaknade jag. Jag kände mig lite rädd. Farmor sa att vi var framme snart. Men plötsligt pang! Vi körde på en stor sten och sen började vi att sjunka. Men vi såg något som lyste lite längre bort. Dom trodde att det var dom som sköt men det var en annan båt som vi skulle gå på.

Men på morgonen när vi kom till Stockholm och gick i land så såg Isadora så många nya saker att hon bara ville springa runt . Men när vi kom till min fasters hus öppnade en surpigga som sa att vi skulle till den gamla skolan och bo med alla andra gamla stollar som trodde att dom skulle få bo här. Så vi gick vi till den gamla skolan. Men på vägen brottade några pojkar ner Isadora och tog hennes hund. På skolan var det ganska smutsigt men hon gick in i ett rum med gamla sängar och där somnade Isadora och hennes farmor. Men på morgonen när hon borstade håret så blev allt vitt. Hon vaknade i ett annat rum och en man kom fram och berättade att jag blivit sjuk och svimmat. När jag mådde bättre så gick vi till min fasters hus och den här gången fick vi komma in. Och på min sju årsdag fick jag världens sötaste hundvalp.

Klara Persson