HV12B
Mitt magiska underland En bit utanför Stockholms centrala del ligger en magisk plats som i mina ögon är en riktig guldgruva. En plats så magisk att man börjar tro att platsen är overklig. En plats som för det mesta förklarar sommaren och allt vad den innebär. Innan jag börjar förklara platsen så vill jag att du som läser öppnar upp dina sinnen och fantasier och låt orden som du läser måla upp en bild, kanske är det en perfekt förklaring för din magiska plats. Att vakna upp i sängen i det varma och mörka rummet med dom blåa rullgardinerna som hänger fritt framför dom två fönsterna medan man på något sett ser solen på sidan av rullgardinen när den försiktigt tränger sig in i den lilla glipan mellan rullgardinen och fönstret, när sommar vinden blåser in och skjuter rullgardinen in i rummet en bit. Som om vinden vill ge den mörka gardinen en knuff, en lätt och mjuk liten knuff in i det mörka rummet. När solensstrålarna på ett magiskt sätt har ljussatt rummet så väljer man ändå att stanna i den varma och mysiga sängen och väljer att blunda och på något sätt stänga livet utanför och bara ligga och blunda medans man hör båtarna utanför gå förbi med ett lätt puttrande ljud och sedan hör man inte så långt efter hur vågorna från båtens lilla fart slå mot vasen och stenarna bara en bit ifrån mig i sängen. När man ligger där i sängen så väljer man att stanna kvar i den mysiga sängen ett tag till just för att man bara kan, och för att dom ny tvättade lakanen som ligger i sängen som luktar sommarvind bara är för mysiga för att överge. Att känna den friska, söta men ändå salta lukten som kommer ifrån lakanen får en att på något sätt känna att sommaren är lång. Efter dom mysiga ljuden som båten ger av sig så väljer man att lyssna efter flera ljud som signalerar att det är sommar. Det är då man hör hur fåglarna utanför sjunger deras fina sång som får en att rysa av välbehag, en känsla som får mig att känna mig hemma, trygg och fri som om man skulle vilja överta hela sommaren, en känsla som för en att känna värme. Linnéa Wall Olausson HV12B
Att sedan välja efter ett tag att gå upp ifrån sängen och för att välja att möta den varma och fina dagen i ögonen. Att ta sig ut i köket och se solens starka men ändå mjuka ljusgula strålar lysa in igenom det stora fönstret på den vita dörren. Medan man känner den värmen som dom solstrålarna som lyser in igenom dörren ger av sig så får man lust att springa ut på det gröna gräset utanför huset och dansa barfota till fågelsången och känna hur solens varma strålar träffa en och känna hur kroppen värms upp och blir varmare. Man känner hur magen skriker efter mat och det är då man väljer att göra sig en enorm frukost med alla god saker som finns. Man går igenom kylskåpet och rotar fram allt man tycker är gott och när kylskåpet är länsat så går man vidare till skafferiet och väljer att även här länsa och ta fram allt som magen skriker efter. När man gjort sig en rejäl frukost så lägger man allt på en bricka och öppnar sedan den vita glas dörren som står emellan dig och den riktiga värmen ifrån solstrålarna. När man öppnar dörrarna och tar sitt första steg ut på verandan med brickan av min enormt goda frukost på i händerna så känner man en värme som kombineras med den perfekt kyliga vinden och känner hur den kombinationen kramar om hela din kropp från topp till tå och man ryser av välbehag. När man väl satt sig i stolen vid bordet under parasollet för att äta frukosten som man valt att äta den morgon så njuter man, njuter av allt som finns runt om kring sig. Efter den underbara frukosten så väljer man att gå ner för trappan från verandan ner på gräset. När man tagit första steget ner på gräsmattan så känner man den lite kalla daggen som än ligger kvar i gräset ifrån i nättras som svalkar fötterna och får en att på ett behagligt sätt frysa lite om fötterna men efter mindre än en minut så vänjer sig fötterna sig och tillsammans så blir solens värme och gräsets kyla den perfekta kombinationen som får kroppen att varken frysa eller svettas ihjäl utan mer det att dom tillsammans skapar den perfekta temperaturen på kroppen. När man väl står där ner på gräset och kollar ut på vattnet så rusar tankarna, tankarna på vad man ska hitta på under dagen. Men det tar inte lång tid innan man känner att en dag på stranden skulle bli perfekt, en hel dag med sol och bad med nära och kära. Bättre än så kan det nog inte bli. Efter lite tänkande så vänder man sig om och kollar ut på verandan igen och slänger ifrån sig frågan - Någon som vill följa med och bada? Linnéa Wall Olausson HV12B
Min magiska plats som jag har beskrivit i min text är mitt land som ligger i Stockholms skärgård ett ställe som jag kallar mitt lilla kryp in, min egna guldgruva. Där jag har ägnat många magiska dagar, en perfekt plats för mig att ladda om batterierna när det behövs Kanske stämde beskrivningen på min magiska plats in på din magiska plats Slutligen vill jag dela med mig av ett citat jag tycker om som går som följande man hittar alltid magin på dom mest oväntade ställena Vilken plats är magisk för dig?
Linnéa Wall Olausson HV12B
Pappa, kan du bry dig? Beep, beep, beep… Fan, jag pallar inte gå till min oändligt tråkiga skola idag igen. Det är ju inte som om min pappa kommer att märka ändå… tänker jag för mig själv. Min hand dras till klockan och jag stänger av den, vänder mig sedan om och fortsätter till drömmarnas land. Jag vaknar upp flera timmar senare. Sätter på mig den vinröda favorit blusen och ett par svarta enkla jeans och sen öppnar jag min dörr. Sexuella ljud kommer ifrån pappas sovrum och jag antar att Nettan är här. Hon är pappas nya flickvän och är en riktigt spydig brud. Hon ser inte särskilt fräsch ut heller för den delen. Ljust fettigt hår, smal som en sticka och alltid en cigg emellan hennes rödmålade läppar. Jag smörar en macka och stoppar den i munnen, drar på mig mina kängor och sticker sedan ut. Det börjar surra i fickan och jag gissar att det är min polare Robin. - Aa, hallå? - Tja Tess, vad händer? - Drog precis ut, kan jag komma hem till dig eller? - Visst, morsan stack till jobbet nyss. Det börjar dugga lite, så jag lägger ner mobilen och börjar småspringa. Som tur var hann jag precis komma till Robins dörr när det börjar regna mer. Vi sitter och pratar om allt mellan himmel och jord en lång stund. Sedan ställer sig Robin plötsligt upp och går bort till ett skåp. Han tar fram en stor flaska och ställer den framför mig, jag läser på flaskan: TEQUILA. Jag ger honom ett storslaget leende. Efter fyra stora slurkar, kollar jag upp på Robin och skannar igenom hans ansikte. Han ser rätt fin ut faktiskt. Ljusbrunt lent hår, smala strimma läppar, gröna lysande ögon och ett otroligt fint leende. Jag börjar fnittra, varför tänker jag detta om min bästa vän. När vi druckit en rejäl del av flaskan bestämmer vi oss för att fortsätta festen på Stockholms gator istället. Ida Hedlund HV12B
Vi står i kön till en känd nattklubb i Stockholm, Ambassadeur. När vi kommer fram till ingången, så vill vakterna se våra legitimation. Vi ler stort och sedan blir vi insläppta. Vi lämnar in våra jackor i garderoben, sedan går vi trappan upp till det stora dansgolvet. Det är mörkt med hög musik och en massa snygga människor som dansar för fullt. Vi trycker oss in till mitten av golvet och börjar dansa också. Efter vi dansat ett långt tag går vi och beställer drinkar vid baren. Drinkarna sveps ner ganska fort och sedan fortsätter vi med dansandet. Min och Robins kroppar kommer bara närmare och närmare varandra. Vi börjar kyssas och hela jag blir varm. Vi bestämmer oss snabbt för att ta en taxi hem till Robin. Jag sätter mig upp, tydligen har jag slumrat till. Jag ser Robin bredvid mig, sovandes med öppen mun. Mitt huvud dunkar rejält. När jag ställer mig upp märker jag att jag är spritt språngande naken. Åh nej, vad har vi gjort, löper snabbt en tanke igenom mitt huvud. Jag börjar springa runt som en galning för att snabbt leta upp mina kläder. När jag hittat mina kläder och börjar klä på mig, går jag igenom kvällen i mitt huvud. Jag märker snabbt att de mesta är ganska svart och jag har inte minne av mycket. Mina nycklar trycks in i låset och jag slår upp dörren. Det är tyst i lägenheten på Elsa Brändströms gata 219 i Fruängen. Jag sparkar av mina kängor och tassar in, men möts snabbt av min halvnakna pappa som står med öppet kylskåp letandes efter något att äta. Hej Tessie, hur var skoldagen? Jag känner hur ögonen börjar tåras, han verkar inte lägga märke till mig alls längre. Hallå? Jag ställde en fråga? Säger pappa surt. Ehm, bra… Svarar jag snabbt. Sedan springer jag in på mitt rum och kastar mig på sängen. Tårar sprutar från mina ögon och tusen frågor poppar upp i mitt huvud. Varför kan inte min pappa vara som alla andra? Varför kan inte han straffa mig för att varit ute hela natten? Varför äter han och jag aldrig middag tillsammans? Varför bryr han sig mer om Nettan än sig egna dotter..? Ida Hedlund HV12B
Jag torkar mina tårar och börjar sedan packa. Jag vill inte bo här längre. Jag förtjänar bättre. Jag stoppar in två tjocktröjor, lite underkläder, vanliga tröjor och sen ett par till svarta jeans. Springer sedan till toaletten och rycker tag i min tandborste. På utvägen slår jag upp ytterdörren så hårt jag kan och rusar ut i den mörka stjärnklara natten.
Ida Hedlund HV12B
Mitt Stockholm Regnet som smattrar mot byggnaden är som white-noise i mitt huvud. De som talar omkring mig blir ett avlägset sorl när jag tittar ut ur det kalla fönstret. Trafikljusen lyser i starka färger i kontrast till den gråa, svagt belysta himlen. Svarta huvor är uppdragna, jackorna knäppta ända upp till hakan, och de få tursamma människorna som visste att det skulle regna har sina paraplyn i ett fast grepp. Min syn blir grumlig när jag försöker tänka längre än rummet jag sitter i. Jag försöker tänka på folket utanför, vart de är på väg eller om de har haft en dålig dag. Jag tänker tillbaka på min morgonfärd på tvärbanan och kvinnan som satt framför mig med musik så högt i hörlurarna att jag kunde höra vilken låt hon lyssnade på. Vilka tankar försökte hon dränka? Regndropparna dansar lekfullt över rutan, de slingrar sig tätt intill varandra i en tävling i vem som kommer ner först. Jag försöker vara så observant som möjligt, jag vill märka allt och missar helst ingenting. I ett försök att se så mycket som möjligt är uppgiften att hitta skönhet i allt. Stockholm har skärpt mina sinnen. Jag älskar staden jag lever i. Jag kan inga gator men vet vart allting ligger men det är svårt för mig att undgå kylan som sprider sig över gatorna jag går på som inte har något med de kalla vindarna att göra. Jag känner pulsen vibrera i asfalten under mig och alla stressade fotsteg som skakar marken. Då jag känner att få detaljer passerar obemärkt förbi mig så känns det någonstans som att jag inte har mer att hämta i mitt älskade Stockholm. Det är samma detaljer hela tiden och jag är trött på varenda en. Jag hungrar efter en nystart och efter äventyr. Jag vill bo i en stad som får mig att känna att jag verkligen existerar, där asfalten pulserar med liv och energi. Jag törstar efter en värld utanför denna jag lever i som jag kan lika väl som baksidan av min hand. Jag behöver större städer och varmare mentalitet. Jag vill känna behörighet och gemenskap. Stockholm motiverar mig inte till att vara den bästa jag kan, jag är alldeles för bekväm här. Jade Classon HV12B
Jag vill studera, utbilda mig, utvecklas. Jag vill gå i stora salar i marmor med höga tak där min röst ekar när jag talar. Mina bara fötter ska röra sig mot trägolvet under mig och jag ska beundra allt när jag sluter ögonen. Jag ska känna träet under mig och allt skratt det har sugit i sig, alla hemligheter det har hört och alla tårar det har fångat. Väggarna kommer att eka tillbaka bruset av röster som har smekt över den hårda stenen. Regnet smattrar mot mitt fönster och jag känner kylan sippra in genom gliporna. Det som var ett sorl blir tydliga konversationer igen. Stockholm har gjort mig bra, Stockholm har format mig till den jag är idag, men det är dags för nästa steg. Jag kommer alltid att söka mig till tryggheten i kullerstenen under mig när det behövs. Jag vet att mitt Stockholm väntar på mig.
Jade Classon HV12B
Modet i Stockholm Modet i Stockholm skiljer sig från andra städer runt om i världen. Men på vilket sätt? Vart kommer modet ifrån och hur förändras det? Catrin på NKs personal shopping avdelning har delat med sig om vad hon tror och hennes idéer. Modeindustrin är en utav världens största branscher som man möts av varje dag. Men vem är det egentligen som bestämmer hur folk ska klä sig, vad som är inne eller ute? Jag är på väg mot det exklusiva varuhuset, NK i centrala Stockholm, där jag ska träffa Catrin, vars yrke är just mode, kläder och tipsa kunderna av vad som passar just dem. Väl uppe på översta våningen möts jag av stora svarta dörrar med guldiga handtag när jag ser Catrin framför mig, hälsa mig välkommen med ett leende. Vi sätter oss i de beige tygsofforna i loungen med en stor blomsterbukett framför oss och jag inleder med att fråga hur Catrin upplever Stockholms mode idag. – Jag skulle beskriva modet i Stockholm idag som enkelt men välklätt. Vi följer trender men oftast inte fullt ut utan vi väljer vissa delar. Svenskar är kända för att ha en bra klädstil, säger hon och tar en klunk av sitt kaffe. Modet i Stockholm skiljer sig även en del från andra städer. Modet här är enklare och mer avskalat i jämförelse med andra städer runt om i världen. Vi vill inte synas och ta för mycket plats. Det resulterar att vi inte klär oss i så mycket färg och mönster utan ganska så klassiskt. – Jag tror att det skiljer sig just för att vi inte vill synas eller ta för mycket plats och därför väljer ett enklare plagg. Det tycker jag även att man kan se ganska så tydligt på svenska märken såsom Acne, Filippa K, Tiger med mera. Jag tror även att väder spelar en stor roll i vårt val av kläder. Vi är ganska så praktiska och bekväma, fortsätter Catrin. Hon förklarar sedan hur hon tycker att modet förändras år för år. Att hon tycker att man kan se förändringar i modet inför varje säsong men hon tycker samtidigt att man kan se många likheter. – Modeskaparna använder sig av liknande färger, material och snitt men självklart med vissa förändringar och nyheter, säger hon. Sofia Snöfors HV12B
Hur skulle egentligen världen se ut om modet aldrig förändrades? Catrin delar även med sig till oss om varför hon tror att det är viktigt att modet förändras varje år. – Människor och samhället utvecklas hela tiden och strävar alltid efter nyheter och det ”senaste” så detta sker även inom modet. Det är viktigt att modet förändras och kommer med nyheter så att modeindustrin lever vidare och inte stannar upp. Det är även viktigt för olika märken för att de ska fortsätta att kunna sälja sina produkter. Vi tar en paus i vår intervju och Catrin ställer sig upp för att ta fram lite fikabröd. Hon fyller på båda kaffekopparna och sedan sätter sig och jag fortsätter med att börja fråga lite om hur ett plagg kan komma tillbaka efter flera år. Hon förklarar att hon ofta tycker att man kan se ”comebacks” på plagg. Ibland ser det likadana ut som innan och ibland i en nyare och mer uppdaterad version, inleder hon. – Jag tror designers inspireras av modet förr och återskapar detta men jag tror också att det måste ha gått en viss tid för att ett plagg ska kunna komma tillbaka. Det måste ha tappat sitt nyhetsvärde, blivit ”ute” och varit borta från marknaden ganska länge för att sedan kunna återskapas och göra en ”comeback”. Catrin som själv är en personal shopper här på NK, måste vara väldigt mån om vad som är inne och populärt inom modet. Men vad är det som inspirerar henne? – Jag utgår alltid från kundens behov när jag ska välja ut plagg till en kund. Hans eller hennes önskemål och förutsättningar. Vi jobbar mer med att bygga upp en basgarderob än tillfälliga trender. Men jag inspireras av kunden, plagg som finns i varuhuset, människor jag sett på stan, tidningar, kändisar och andra platser man ser i vardagen. Catrin tror att nästa års mode kommer att fortsätta vara ganska likt det vi har idag. Självklart kommer det visas nya trender som vissa kommer vilja ha, men i grunden tror hon att vi här i Stockholm kommer att fortsätta med vår enklare men välklädda klädstil.
Sofia Snöfors HV12B
Stockholm – en dikt Snön smälter sakta för det blir jag glad sakta det blir vackert i Stockholms stad Isen spricker och havet öppnas upp båtar lossnar med ett litet gupp Djurgården befolkas på blandat sätt en promenad i solen känns verkligen rätt Snart kommer sommaren jag längtar så men tills dess en vacker vår vi hoppas få
Elin Lexing HV12B
Stockholm - svartklubbscenen Stockholm stad, utifrån betraktas du som en mindre storstad med miljonprojekt och viljelösa zombies med nio till fem jobb. Med människor som färdas dagligen genom vad som sägs vara världens längsta konstutställning utan att lägga märke till det, förvånas jag inte av ert ovetande gällande vad som sker bortom skärmen på era telefoner. I skitiga industrilokaler och bakom hemliga dörrar i tunnelbanan är var det sker. En av mina kärlekar till Stockholm. Där de bästa festerna sker under ytan. En plats där techno dunkar långt in på lunchtimmarna och alla som sköter sig är välkomna att dricka burköl och dansa tills 1 veckas kalori intag tinas bort. Att komma in i en sådan här atmosfär är en del av mitt Stockholm. Min kära huvudstad på S som aldrig slutar förvåna mig, modernt mixas med gammeldags, en stad som aldrig slutar utvecklas. Jag har funderat mycket över varför svartklubbscenen är en stor del av min syn på Stockholm, kanske har det att göra med den tråkiga klubbscenen vi har i överlag? Eller så handlar det om att jag sällan befinner mig i en sådan öppen och fri miljö som jag gör på svartklubbarnas dansgolv än tillexempel Stockholms tunnelbana. Tanken av att massvis med kreativa och svartklädda människor samlas på ett och samma ställe under en kväll (läs dygn) får mig att vilja befinna mig på en svartklubb konstant. Dock fungerar inte detta då min kropp och mitt psyke hade kollapsat totalt. Den skeva tanken om att detta är lagligt men samtidigt olagligt förvirrar mig, det handlar inte så mycket om de öppettider svartklubbarna har, de handlar mer om de saker som händer under en vistelse på en svartklubb. För att hålla min text mystisk och svår som en svartklubb kan vara väljer jag att lämna den meningen som den är. Jonathan Krook HV12B
Min kärlek till svartklubbar handlar självfallet inte bara om det festliga. Det handlar även om kreativiteten. Dessa klubbar handlar om en ny era, en modernitet, psykadeliska ljussättningar och konstinstallationer på både tak och väggar skapar det en perfekt miljö för den kreativa själen. Denna tanke gör mig lycklig, att en kärleksfull oas som detta existerar i min huvudstad. Grupper ifrån Stockholms alla möjliga hörn samlas på ett och samma ställe och är där tillsammans. Ingen är utanför. I en atmosfär där öppenhet och fritt tänkande är nyckeln till allt släpps ytlighet och onödiga barriärer och ersätts av acceptans. Detta tillåter det otänkbara att bli till, mörka rum skapas och tillåter folk att leva ut sina fetischer och andra normala lustar. ”Dark rooms” är det jag tror människor finner mest intressant med denna scen, det är ett tecken på att framtiden är ljus. Alla individer har något att gömma och i denna miljö är det ingenting att skämmas för. Detta koncept visar ett handlande av ren respekt, öppenhet och acceptans. Svartklubbscenen är en del av mitt Stockholm. En del av mina bästa år i denna stad. En del jag alltid kommer att minnas och uppskatta. Något som hjälpt till att forma mig till den öppna, kärleksfulla och framåtsträvande person jag är idag. Vore det inte för denna mystiska underground scen, hade livet och jag sett annorlunda ut idag.
Jonathan Krook HV12B
Sexism på Stockholms cruising I augustimånad fylls den 2,5 kilometer långa Sveavägen i Stockholm med de mest extraordinära bilarna från alla möjliga delar i landet. Men trots att vägen inte är så lång möts man av två olika världar. Det var första gången jag gick på Stockholm cruising i somras tillsammans med min syster. Vi har varit på Barkarby bilträff tidigare då vi delar intresset för bilar. Min syster som varit på mer bilträffar än mig har lite mer koll på hur det går till berättar för mig på vägen in hur det mesta är, vad våra planer för kvällen är och så. När vi kommer ut från tunnelbanan vid plattan i Stockholm så hör vi ljud från alla motorer och vi båda bara njöt. Stockholm cruising hålls i början av augusti så både jag och min syster gick i shorts och tog in sensommarens värme. Min syster har fotografering som hobby och att fota bilar är ett av favoritmotiven och hon går mer än gärna ut på vägen en bit med sin stora systemkamera och sätter sig på huk för att få de snyggaste bilderna och det tar inte lång tid förrän första kommentaren från en kille i en av bilarna kommer ’’Snygga tuttar’’ eller något sådant slänger han ur sig och det är där jag känner det första obehaget. Det andra kommer inte långt efter då det är ett annat gäng killar i en tillfixad och trimmad bil kollar på mig och min syster och gör gester med händer och tunga. Vi började röra på oss nerför Sveavägen och genade mellan bilarna för att min syster ska få till de bästa bilderna på de fina bilarna och medan vi går nerför vägen får vi en öl av en kille vi möter som vi ganska snabbt ger bort till ett annat grabbgäng som sitter på sitt tillfixade flak, dem säger tack och något som vi inte hör så min syster frågar vad han sa varav han slänger ur sig ’’Nej de var inget, undra bara om du ville knulla’’ Jag och min syster höjde ögonbrynen till varandra och gick vidare, och det var då jag började känna att det räckte för mig, när män som kunnat vara lika gammal som min pappa slänger ur sig sådana kommentarer så var mitt tålamod på gränsen. Varför tycker killar att de har rätten att kommentera min och mins syster kropp och utseende? Elin Magnusson HV12B
Min största fundering går då till min syster som har fotografering och bilar som intresse, ska hon förvänta sig sådana kommentarer varje gång hon är på en bilträff? Är det något som vi kvinnor ska ”tåla”? Mitt svar på detta är ju såklart nej, ett bilintresse är inte endast ett intresse för män, utan ett intresse för båda könen utan att man ska ifrågasätta det. Bilar har alltid tillhört männen. På 1900-talet var det inte så många som hade möjligheten att äga en bil då de var väldigt dyra och kallades då för ’ rikemans sportredskap’. Även idag är bilarna mest männens, kvinnor äger bara hälften så många bilar som männen gör. Raggarkulturen är likadan, det är mest män även om det kommit in mer och mer kvinnor i den. De kvinnor som funnits har mest varit flickvänner till raggarna och har på så sätt kommit in i kulturen. Jag vill ändå påpeka att Stockholm cruising är en fantastisk tillställning och det är många fantastiska bilar jag och min syster skådar, det är härligt folk man träffar som är trevliga och gärna visar upp sina bilar för en. Jag är otroligt glad att den finns och jag kommer definitivt gå detta år om jag har möjlighet till det. Jag skulle också tipsa alla jag känner att gå på detta, bil intresserad eller inte, det är en otrolig känsla på Sveavägen denna kväll. Men när kan vi tjejer kliva in i bilkulturen ”mansvärlden” utan att få kommentarer, busvisslingar och gester kastat efter oss?
Elin Magnusson HV12B
SJ Regionaltåg Ständigt hör vi individer från olika håll och kanter som diskuterar regionaltågens positiva samt negativa inverkan i en vanlig individs vardag. Är det bra med tåg? Vad är bra och vad är mindre bra? En individs vardag handlar ofta om att ta sig till och från skolan eller jobb där olika färdmedel används och där en utav de största transportmedlen är tågen. Det är då bevisat bland olika trafikverk att det är mer miljövänligt att transportera sig med tåg än vad det är med bil, buss eller moped/motorcykel men problem förekommer även med dessa uppfinningar och det är därför jag valt att diskutera kring detta ämne för att få er att förstå hur små dessa saker är i jämförelser med vad regionaltågens inverkan faktiskt tillför landet och vad de gör för världen både för individen och för dess samhälle. För att komma in i det positiva tänkandet kring regionaltågen vill jag inleda denna styckeindelning med ett citat skriven av Ignazio Silone en Italiensk författare som dog 78 år gammal. Den lyder ”Den stora friheten är sammansatt av många små friheter.” vilket fängslade mig i samma veva som jag började skriva på denna text. Frihet ser alla individer helt olika och för att hitta ”den stora friheten” behöver man innan dess finna de små. Som exempelvis det sociala på tåget. För många kan en simpel konversation göra mycket för att släppa på spänningen kring exempelvis jobb och skola. Detta är en frihet på den lilla vägen som redan gör nytta för exempelvis ditt mående eller ditt humör. Denna sociala tid är otroligt viktigt för alla individer och oavsett vart man tar ut den så kan denna lösning vara en del av det. Samtidigt som det sociala framkommer kan även lugnet få dig som person att lugna dig efter en stressig dag på jobbet eller i skolan. Och detta är då inget man bara ska ta förgäves. Man behöver även det för ett bättre mående dock kan vissa individer uppleva att ett pendlande kan vara mer stressigt än lugnande för när de kallare tiderna smyger sig sakta inpå oss blir skräcken om förseningarna allt fler.
Nathalie Tonvall HV12B
Vinterskräcken som jag valt att kalla det är den skräck som speciellt pendlare får leva med varje år när hösten leder mot sitt slut och vintern börja greppa tag om bakfoten. Som pendlare och som individ ställer jag frågan ”Hur kan man förbättra saker inom regionaltågen som från tidigare år varit ett problem?” eftersom att samma sak händer vid vinterns övertag. Det vill säga förseningar pga snö, urspårningar med mera. Vi vill att saker ska förändras, för blir det ändring på detta kommer inte dessa förseningar i trafiken vara ett problem längre. Som student förbereder jag mig för de värsta strulen som förhoppningsvis inte är på ingång, eller är de redan här? Vinter och kyla är inte det enda som har satt trafiken i en stor röra utan under det senaste året har det varit en hel del oroande urspårningar som inte bara försatt regionaltågen i stora förseningar utan det är trafiken för övrigt också. Även stora stölder av koppar och stål bland annat har även det gett oss dessa förseningar som påverkat tiden något otroligt.
Saker måste göras och förändring måste ske för att detta ska uppta. Genom att ta små steg kan förändringar skapas, det vill säga säkrare rälsar, säkrare ställen att förvara saker som koppar och stål på etc. För små saker gör skillnad. Med dessa lösningar kan vi eventuellt bidra till att allt mindre förseningar framkommer. Och nu kommer vi till den så kallade tiden. Vi individer lever på tiden, tiden gör oss äldre och allt mer tiden går så åldras vi. Förvånansvärt fort och diskret och därför säger man att man ska ta vara på tiden då man inte vet när den tar slut. Vad blir då av med tiden vid stora förseningar? Jo, den tiden läggs vid att sitta och sura på centralstationen, i tåget eller på en annan sorts destination och då frågar man sig ”är det värt det?”. Ja faktiskt, det är det. I alla fall enligt mig som studerande. Oavsett hur försenade tågen än är och oavsett hur lång tid det tar att komma hem så måste man våga sig på att studera eller jobba på avstånd. För tänk på den tid man sparar genom att välja ett tåg istället för en personbil, tänk på miljön. Man ska inte låta sina drömmar smälta bort som snön då våren är på ingång bara för att något så litet som tågproblem ofta uppstår. Så istället för att tänka negativt på dessa tågförseningar kan man väl se framåt istället, se tillexempel den spridda arbetskraften vi kan utnyttja med tåg. Tänk vad mycket längre vi har kommit med det mesta i landet.
Nathalie Tonvall HV12B
Som de Einsteins som bott långt upp eller långt ner landet, som då framfört ett förslag om den ena eller den andra kuren som hjälp många i nödfall, det vill säga sjuka människor som eventuellt aldrig kunnat få den hjälp de behövt. Denna lösning har gett oss individer och hela landet en möjlighet att öka arbetskraften runt om i Sverige. Det har gett oss en möjliget att bli allt mer framgångsrika och påhittiga. Den kan ha räddat liv. Så ja, tåg kan vara sena eller så kan de vara inställda helt, men vi får vara glada över det vi får. Utan de hade förmodligen även miljön sätt ut på ett helt annat sätt, det hade tagit ännu mer dyrbar tid och förmodligen så hade allt mer klagomål förekommit. Därför att ett renare Sverige är ett bättre Sverige och ett renare land tillför ändå med något litet för vår planet vi bosatt oss på. Kan vi fortsätta hålla det så eller varför inte göra något ännu bättre med miljön så behöver vi inte oroa oss för att vår planet ska koagulera inom en snar framtid. Vi får ha vår planet ifred. Fri från föroreningar och miljöförstöringar. Ett land tillför inte med mycket men tar allt fler efter våra handlingar så kan skillnad ske. Små saker gör skillnad.
Nathalie Tonvall HV12B
Segregationen i Stockholm Frågan som det flesta som ställer sig själva just nu är, vad är segregation? I forskningen ses ordet segregera som ’’Särhålla raser eller avskilja folkgrupper m.m.’’ och detta har gjort att Stockholm nu Sveriges mest segregerade plats. Ståtlig, storstilad eller pampig är bara förnamnet till självbilden medelklassen har. Man är kultiverad, medansvarig och framåtsträvande. Motsatsen till Sverigedemokraterna – Charter resor, rashatande fredagsmys svenskar som är helt ointresserade och skrämmande okunniga om de största invandrar kulturerna. Skulle du fråga svenskarna om skillnaden mellan assyrier och kurder, vilket vi har ca 100 000 av vardera i Sverige, skulle 90 % svara att det inte vet. Vi gör omedvetna skillnader på invandrare och invandrare, för visst är inte en finländare, en dansk eller en norrman några riktiga invandrare. Har du ett utländskt påbrå blir du automatiskt klassad som invandrare, även fast du är uppvuxen och född i Sverige så blir du tyvärr klassificerad som invandrare istället för att klassad som 1a, 2a eller 3dje generationen svensk.
Sverige i sig är segregerat, men det alltså inte förorten i myckenhet som är segregat. Det är medelklassen som idag är välutbildad, modern och som är väldigt ointresserade av vad Sverige faktiskt är bortom sina egna kvarter. Trender har blivit stort i Stockholm, medelklassen slukar dessa mest av alla. Chiafrön, kvarg och proteinpulver är idag en stor del av medelklassens vardag. Alla pratar om träningsresor till Asien, ’’Ett klimatbyte och en mix av olika kulturer mitt i vintern som vi gör varje år.’’. Men senaste åren har dessa människor har aldrig satt sin fot på pendeltåget till hallonbergen, där du kan uppleva en lika exotisk mix av kulturer som i Asien, för det är lättare att åka utomlands än att besöka våra svenska förorter. Folk väljer att sätta sina barn på friskolor även fast de är emot det och varför är för att man är rädd att invandrarbarnen på den kommunala skolan ska ta upp en större del av ens eget barns klass. De vill inte att ens egna barn ska få dra integrationslasset. Elise Emilsson Wandell HV12B
Sverige är väldigt mån om att ta in assylsökande samtidigt som Sverigedemokraterna vill deportera flyktingarna och de assylsökande till hemska läger vid Syriens gränser. Nacka, Lidingö, Bromma och Danderyd är några av Stockholms mest uppdelade områden, där bor det nästan inga arbetslösa, inga lågutbildade och nästan inte heller några flyktingar. I Skärholmen, Rinkeby, Husby osv är det tvärt om. Skillnaden är att de sistnämnda inte har haft något val och inte fått välja sin bostadsort utan de har flyttat till områdena för att de inte haft någon annan stans att ta vägen, för att det övriga samhället inte släppt in dem. Vardagsdiskriminering är något som förekommer i vårt samhälle och det beror inte på dem rasitiska Sverigedemokraterna utan att vi hellre anställer någon som är mer lik en själv för att det faller naturligt och är bekvämt. Solidaritet handlar om att öppna upp, släppa in, lära känna en annan människa, en vilja och en nyfikenhet att besöka något man inte besökt förut. Även om det handlar om att sätta sig på pendeltåget till hallonbergen och uppleva den kulturen som lever där.
Elise Emilsson Wandell HV12B