Realgymnasiet nb12a kul1415

NB12A

Mitt Stockholm Vi befinner oss i Stockholm och året är 2015, men vi kan fortfarande inte respektera varandras identitet. Att vara tjejig är något mesigt och tråkigt medans att vara manlig är något fräckt och häftigt. Så blir det automatisk att vi ser lika dant på en mansdominerad sport och en kvinnodominerad sport. Tänk dig tillexempel uttrycket: ”Du slår som en tjej”.

Att göra en så kallad "tjejig" sport som tillexempel Ridning kan innebära att du blir kallad mes eller homosexuell.

Tjejer och killar, män och kvinnor borde ha samma rätt att hålla på vilken sport de vill utan att bli trakasserade på olika sätt.

Vilket kön man nu än har så har man rätt att hålla på med vilken sport som helst.

Det är inte okej att bli stämplad efter kön. Det är inte okej att inte få hålla på med en sport man mår bra av och vill hålla på med. Bara för att människor har åsikter och tycker att allt ska vara som det är och alltid har varit.

Många manliga unga ryttare orkar inte stå emot trycket mot dem som trakasserar och slutar rida bara efter ett par år eller slutar prata om att de rider för att slippa ta stryk. Vilket är väldigt tråkigt.

Men då kan man just tycka att: Visst kan det vara så, men ridning är kvinnogöra.

Det är bara kvinnor som ska hålla på med ridning och hästar. En man som sysslar med hästar är antingen homosexuell eller en snobb. Skulle man ha en kamrat som visade sig gilla hästar skulle man automatiskt se honom på ett annat sett. När man gör en kvinnodominerad sport måste man faktiskt vara lite kvinnlig själv.

Men enligt forskaren Eva Linghede har ridningen varit en helt mansdominerad syssla då hästar och ridning bedrevs av militären.

Tänk nu att de tuffa militärerna som red, de gick också i stallen. Ridsporten är en tuff sport där man inte ska vara rädd för lite skit under naglarna.

Emma Jörgensen NB12A

På den tiden var det män som borstade och kratsade. Sådana saker man idag tycker är tjejigt. Men då var det helt normalt. Idag när killar väljer ridsporten överskrider de könsrollerna och bryter alltså normerna för hur man ska vara som kille. Detta väcker starka känslor hos andra män.

Väl inne i sporten får killar ofta ett positivt bemötande.

Ridsporten är en av två sporter där både män och kvinnor får tävla på samma villkor, och mot varandra. I många andra länder som Tyskland och Frankrike är hästsporten fortfarande en mansdominerad sport.

Slutligen vill jag förmedla att alla har rätt att följa sina drömmar och att någons onda ord inte har någon mening. Någons ord blir man olycklig av men jag tror att man blir mer olycklig av att inte följa sina drömmar. Låt dem inte vinna.

Emma Jörgensen NB13C

Mitt Stockholm Den asiatiska kulturen har kommit till Sverige och Stockholm för att stanna. Kina-, thailändska- och japanska restauranger finns numera runt om och har blivit vardagsmat för Stockholmaren sedan många år. Fler trender och mer inspiration från Asien har följt i dess spår. Den kultur som slagit stort på senaste tiden över hela världen är den (syd) koreanska kulturen. Trenden blev så stark att man talar om ”The hallyu wave” eller den koreanska vågen. Denna våg nådde fram till Stockholm med styrka för ett par år sedan. En av ögonöppnarna för koreansk musik, var låten Gangnamn Style av Psy, som i slutet av 2014 visats över 2 miljarder gånger på Youtube. Organisationen KpopNonstop, arrangerade en ”flashmob” där hundratals ungdomar samlades i Stockholm för att dansa till Gangnamn Style. Sedan dess har KpopNonstop arrangerat flera event med koreansk musik, kpop partyn och har sett till att kpop grupper kommit till Stockholm för att spela. Gruppen VIXX (Voice, Visual, Value In Excelsis) höll konsert på Oscarsteatern hösten 2013 och var den första kpop gruppen någonsin som kommit till Norden för att spela. Efterfrågan på biljetter var så stor att biljetterna såldes slut inom 10 minuter. Förutom musiken förknippas den koreanska kulturen med dramaserier t ex Heirs, filmer, språket och maten. Koreansk mat består främst av tofu, grönsaker eller kött med ris eller nudlar som serveras ihop med kimchi, som är mjölksyrade grönsaker.

Stockholms kulturfestival, har uppmärksammat det växande intresset för den koreanska kulturen genom att bjuda in den Stockholmsbaserade ungdomsgruppen ”The S[e]oul” som arbetar för att sprida den koreanska kulturen, två år i rad. Förra året, 2014, kunde man ta del av och pröva på olika lekar, lyssna på musik, lära sig koreanska hälsningsfraser, matlagning och lyssna på olika föreläsningar om koreansk kultur.

Stockholmaren har många fler möjligheter att pröva på och upptäcka asiatisk kultur med sina sinnen. Det finns nu olika asiatiska kaféer som bland annat serverar ”bubble tea” i olika smaker.

Jenny Micski Johansson NB12A

Bubble tea är en dryck som ursprungligen kommer från Taiwan men som likt koreanska kulturen snabbt fått fäste. Drycken är tebaserad och blandas med frukt eller mjölk. Ofta läggs även geleliknande godiskulor gjorda på stärkelse i drycken. I Stockholm kan man även upptäcka kawaii kulturen, som har sitt ursprung ifrån Japan. Kawaii betyder söt eller gullig och är något som påverkar allt, den japanska popen, modet, leksaker, mat etc. Figuren ”Hello Kitty” och klädstilen lolita är exempel på kawaii. Numera kan man hitta specialiserade butiker för kawaii och allt oftare springa på någon klädd i lolitakläder.

Nyfiken på vad som gjort att den asiatiska kulturen har fått ett så starkt fäste de senaste åren, intervjuade jag några personer som jag själv kommit i kontakt med via olika evenemang. Något alla är eniga om, är att man ”träffar och får många nya vänner”, ” man är välkommen som den man är”, ”man känner sig delaktig och blir välkomnad” och ”får tips på filmer, musik och saker att göra”. Kontakten har varit positiv och det som man upplever som bra, har spridits mellan vänner, via Facebook och Youtube vilket lockat fler att titta på film, lyssna på ny musik eller testa mat etc. Samtidigt har många underhållningsbolag i Korea lanserat nya musikvideos och drivit fram nya popgrupper, visserligen för att tjäna pengar på det intresse som finns, men det bidrar till spridningen.

Slutligen, för dig som vill komma i kontakt med den koreanska kulturen tipsar jag om hemsidan Hallyu.se. Tips om bra dramaserier hittar du på Viki.com eller GoodDrama.net.

Jenny Micski Johansson NB12A

Idealen som gör oss sjuka Om du skulle kunna ändra vad som helst på kropp, vad skulle det då vara? Ätstörningar är något som 100 000 personer i Sverige lider av. Dock så ser man att mörkertalet är så stort som 90 %. Klädstorlekar har under flera år blivit större och större, allt för att gör konsumenten ”nöjd”. Känslan av att kunna ha en storlek mindre är något som lockar folk att köpa mer! Men trots det blir skyltdockorna smalare och smalare, det syns revben och låren formas i samma storlek som en underarm.

Ett normalt BMI (body mass index) ligger mellan 18,5-25. Ligger man under 18,5 är man alltså ”underviktig” i den benämningen att man har för lite fett på kroppen.

När man har ett BMI på 16 eller mindre anses man vara grovt underviktig. För att göra det mer konkret och inte bara med en massa siffror så tar vi en vuxen människa som är 168 cm lång och väger 50 kg, denna fiktiva person kommer ha ett BMI på ca 17,5. Vilket räknas som undervikt enligt skalan som BMI beräknas utifrån.

När forskare började räkna på skyltdockornas BMI har man kommit fram till att de skyltdockor som vanligen används har ett BMI på under 18,5 (som är gränsen för undervikt). Så de dockorna som står i skyltfönstret och ska vissa upp hur kläderna faller sig på något annat än en galge, är egentligen inget mer än en galge med en annorlunda form.

Enligt barnspykologen ”Hanna Thermaenius” ser unga vuxna och barn syltdockorna som förebilder. Som att det är något som man borde kunna leva upp till, som att det är den kroppsformen man borde ha. Om man då lägger ihop 1+1 kan man dra slutsatsen att med skyltdockor som har ett BMI på under gränsen (18,5), kommer det då leda till att flera unga vuxna och barn drabbas av ätstörningssjukdomar. En annan intressant forskning är att de inte finns bevisat att affärerna säljer mera, utifrån storleken på deras skyltdockor. Så utfallet som blir är enbart negativt, flera unga vuxna och barn blir sjuka!

Gabriella Lazarz NB12A

Vilka är det då som är i riskgruppen? Egentligen är det vem som helst som kan fall offer för ”fel bild” av sig själv. För att jämföra och att hitta samhörighet är något som ligger i människans natur och något vi gör helt automatiskt. För vissa räcker de med en liten olikhet för att det ska eskalera helt medan för andra krävs det mer.

Om vi då ska ta ett konkret exempel på när butikerna har använt skyldockor som passar in på min beskrivning ovan. Då har jag en fråga till dig, vet du vad ”gina tricot” är för butik/företag? Om du motförmodan inte skulle veta detta är det ett klädföretag som säljer kläder till ungdomar, främst. De klädstorlekarna som säljer mest generellt i deras butiker är 38-an. Men när man går och kollar på de kläderna som sitter på skyltdockorna är de flesta storleken 34. Alltså 2 storlekar mindre! Hur kan butiken då påstå att de visar upp kläderna för konsumenten, när genomsnittskonsumenten är 2 hela storlekar större.

Vissa kallar det konst. Men för mig är konst något vackert. Vilket gör att jag inte riktigt kan kalla det konst, då det skadar andra människor. Om man sedan påstår att det är personen egna fel, för att ansvaret är i deras händer. Men låt oss säga att vi har en person framför oss med en genetisk sjukdom, skulle man då säga att den person får skylla sig själv för att de är född med de generna. För en ätstörning är en sjukdom och ingen person som har en sjukdom ska få skulden för att de blivit sjuka.

För du skulle väl aldrig säga till en sjuk person att det är hennes eller hans fel?

Gabriella Lazarz NB12A

Gymma i Stockholm Det finns väldigt många olika gym runt om i Stockholm, Sats, Medley, Friskis & Svettis och Fresh fitness, är bara några exempel på gym som finns i vår huvudstad.

Träningen växer mer och mer flera människor börjar träna för att hålla sig i form.

Det finns väldigt många gymanläggningar i Stockholm och det gör att människor har nära till gym. Det gör att det blir fler som tränar och att det inte hindras av avståndet till gymmet. Jag själv upplever att det är lättare att träna när avståndet till gym inte är för långt ifrån hemmet.

Det går att utbilda sig inom träning och man kan bli exempelvis personlig tränare, det är en växande bransch. Det är större chans att få jobb som PT i Stockholm, än i en norrlandskommun. Där avstånden och förre gym begränsar är det betydligt svårare att skaffa sig ett jobb inom träning.

Jag har själv prövat på att gymma på SATS, Medley och Fresh fitness. Det man får tänka på när man provar ett gym anläggning är att bara för att det heter just SATS kommer inte träningsanläggningen se ut likadant över hela Stockholm. Det som är lika är gruppträningsprogrammen ex. Bodypump som SATS har följer samma upplägg var du än tränar i Sverige. Det finns många möjligheter att utvecklas och ta hjälp av många utbildade PT-tränare på det olika center.

När jag besöker gym blir jag så himla inspirerad av att se hur människor i alla åldrar dagligen kämpar mot nya mål och utmaningar i deras träning. Det händer att jag mellan mina set har tittat mig runt på gymmet och ser hur människor tränar, kämpar och utvecklas. Det är jätteroligt att se hur människor kommer till gymmet och alla kommer av helt olika anledningar. Vissa är där för att bli störst och muskulösast medan andra är där för att gå ner eller upp i vikt. Andra för att träna bort en skada eller en del för att de tycker det är roligt och vill få en bättre hälsosammare livsstil.

Sara Hermansson NB12A

Jag gillar att det finns så många olika personer på gym, allt från ungdomar som precis börjat träna och äldre människor som kommit över 70 sträcket. Kroppen är till för att dagligen röra på sig. Det är roligt att se att så många håller igång. Oavsett vilket gym man gymmar på är det en samlingsplats för alla åldrar och kön med olika mål och utmaningar. Det är ett superhärligt ställe där alla är välkomna. Jag träffar nya vänner där som jag sen träffar utanför gymmet.

Jag älskar att ta hand om min kropp och se mina muskler jobba och arbeta på gymmet. Se min egen utveckling och sträva efter att nå mina mål. Jag upplever att jag orkar mer i min vardag och med mitt skolarbete mycket bättre när jag tränar och håller min kropp i trim. Jag blir piggare och gladare. Jag kan dock inte sluta fascineras av andra människor som är på gymmet av kanske en helt annan anledning än vad jag är.

Jag är glad att bo i en Stockholmsförort och ha så nära till så många gym.

Sara Hermansson NB12A

Fjanteri, hobby eller livsstil?

Du ser oss på pendeltåget, gåendes på stan och stående i kassan i någon livsmedelsbutik. Vi ser ut som helt vanliga människor, precis som du. Det du inte vet är att den människan du ser på pendeltåget klockan 08.00 redan varit vaken i över tre timmar. Gäspandes häller vi i oss vårt kaffe medan vi pratar i mobilen om Calle som var helt vild igår kväll. Att man var tvungen att hålla sig vaken sent som vanligt för att kunna avsluta och sedan lägga sig för att somna. Vi pratar förstås inte högljutt om vårt privatliv som damen på sätet bredvid tror när hon sitter där och gapar. Calle är givetvis en ung valack i stallet, inte någon hingst därhemma som någon annan skulle kunna tro. Det är lätt att det händer att folk inte förstår sig på oss, men det är okej. Vi lever ju i en helt annan värld.

Tidiga morgnar och sena nätter är vardagsmat för oss oförstådda. Det är precis vad vi är av de flesta, oförstådda. Vi tillbringar det mesta av vår vakna tid med dessa fyrbenta varelser. Vi lägger en hutlös summa pengar varje månad på detta som kan kallas för fjanteri eller bara en värdelös hobby. Varför? Vi lägger ner hjärta och själ i något som kan tyckas vara helt absurt, men för oss är det något vi är dedikerade till. Det är en livsstil.

Man kan tro att vi bara står där i stallet för att gulla och klappa på hästen hela dagarna, att det är allt vi gör. Då tar vi nu tillfället i akt att meddela att så är inte fallet även fast man kanske ibland skulle vilja. Med hästar tillkommer det kollosalt med ansvar. Dessa varelser måste man precis som någon annan ge föda och motion. Du kan inte bara strunta i hästen för att du själv är sjuk eller inte känner för att gå ut i den ilande kalla stormen. Hästen mockar inte åt sig själv, den motionerar inte sig själv och inte heller gör den mat till sig själv. Den står instängd i sin box eller ute i sin hage och väntar på att få bli ompysslad och omhändertagen.

De säger att vi bara sitter där, att vi inte gör någonting. Det är ju bara hästen som släpar runt på oss och gör allt själv. Det är ju enkelt. Berätta då för oss hur det är att försöka hålla sig kvar på en vilt bockande och stegrande häst, en häst som kan bli livrädd för minsta knyst och skena iväg i över 60 km/h på bara ett par sekunder eller en häst som kan välja att göra sig av med dig vilken sekund som helst utan förvarning. Berätta för oss hur enkelt det är att uppnå det nästintill omöjliga perfekta samspelet mellan häst och ryttare eller hur enkelt det är att hoppa det där idealiska språnget på ett 160 cm högt hinder.

Micaela Åhlander NB12A

En miljon människor Från Tumba i söder till Vallentuna i norr. Från Värmdö i öster till Ekerö i väst.

Stockholm sträcker sig åt alla väderstreck i ett virrvarr av byggnader, blinkande lampor och labyrinter av infrastruktur. En miljon olika människor. En miljon olika livsöden. Vid en första anblick ser man endast en massa av stressade människor som skyndar sig fram mot skola, arbete, hemmet och familjen som med tomma ögon stirrar rakt fram utan att våga möta blicken hos någon annan. Tittar man närmare kan man dock se att varje människa har sin alldeles egna unika historia och besitter samma värme som staden de bor i.

Vår resa börjar vid Ropstens tunnelbanestation när de blåa tunnelbanevagnarna rullar in på perrongen och gnisslande bromsar in. När dörrarna öppnas går två skrattande kvinnor rullandes på en varsin barnvagn på och pratar om allt mellan himmel och jord. Mammalediga och glada ska de nu börja sin resa in till staden. Ska de shoppa på Drottninggatan, titta på körsbärsträden som blommar i Kungsträdgården eller ta en fika i Gamla Stan? Möjligheterna är många och begränsningarna små.

Tunnelbanan passerar snart både Gärdet och Karlaplan. I den främre vagnen sitter två barn och pratar högljutt. Det är första gången de har fått tillåtelse till att åka tunnelbana själva. De ska in till Gamla Stan och möta upp sina föräldrar. En kort resa för många andra men för dem är det ett äventyr. Med fötterna dinglande högt ovanför golvet, färgglada ryggsäckar och galonbyxor med hängslen är de helt omedvetna av människorna i närheten när de pratar och skrattar så det hörs i halva vagnen. Utanför fönstren börjar de större byggnaderna och mer trafik komma allteftersom tunnelbanan närmar sig innerstaden.

När tunnelbanan ankommer till T-centralen stiger en grupp tonåringar på i den mellersta vagnen. Deras kläder är en lite udda blandning av slitna tygskor och trasiga jeans tillsammans med märkesväskor och dyra jackor. Precis som deras sätt att uppträda är i ett speciellt skede där barndomen möter vuxenvärlden, likt hur Mälarens sötvatten möter Östersjöns sälta när havet flödar in i Stockholms skärgård.

Alma Kozma NB12A

Tunnelbanan åker förbi Gamla Stan, den kanske vackraste delen av Stockholm enligt många med sina smala kullerstensgator, gamla byggnader och avskärmning från den stress som annars kan genomsyra huvudstaden. En kvinna sitter med några papper framför sig och förbereder sig för ett viktigt möte som ska ske på förmiddagen. Hon pillar lite på ett armband med pärlor i alla möjliga färger på sin vänstra handled. Hennes fyra-åriga dotter hade dagen innan kommit hem med armbandet som hon pärlat alldeles själv från dagis och varit så stolt när hon gav det till sin mamma. Mittemot kvinnan sitter en man med ett allvarligt uttryck med mobiltelefonen i högsta hugg och skriver jobbrelaterade mejl medan tunnelbanan passerar Liljeholmen och en stor del av människorna på tunnelbanan kliver av.

Tunnelbanetåget rullar vidare och en fridfull tystnad lägger sig över den. Det är bara några enstaka personer som pratar medan resten tittar ut genom fönstret och ser hus, träd och vatten strimma förbi när tunnelbanetåget i en hög fart rör sig söderut i riktning mot slutstationen. Ett gammalt par har klivit på tåget och mannen går sakta med sin rullator och sätter sig med lite svårighet darrande ner på sätet. Hans fru drar sin kappa närmare omkring sig för att värma sig i den kyliga luften. De säger inte så mycket till varandra för efter en livstid tillsammans så behöver de inte längre prata för att veta hur det ligger till hos den andra.

Till sist rullar tunnelbanan in på sin slutstation och tåget saktar in med gnisslande bromsar.

Av kliver långsamt den gamla kvinnan och stödjer sig på sin käpp. Från uppgången strilar ljuset från den sena eftermiddagssolen sig ner och får fuktdropparna i trappan att glittra.

Avlägsna ljud från biltrafiken hörs svagt men överröstas snart när tunnelbanan lämnar perrongen med en dovt dunkande. Den gamla kvinnan rör sig sakta mot trappuppgången medan ljudet från tunnelbanan sakta försvinner bakom henne. Resan har tagit henne genom staden, över vatten, under berg och ut i förorterna och har nu till sist kommit till sitt slut.

Alma Kozma NB12A

Livet som influgen stockholmare Dag efter dag sitter jag här, utan att egentligen få ut så mycket av det. Nu är det jul och NK blir stället där jag sätter mig. Jag ser på hur människor spenderar flera tusen på att ge sina nära och kära den perfekta julklappen, den där julklappen som gör så att bandet mellan två individer stärks och den julklappen som gör att släkten kommer närmare hjärtat. Alla vill ha den julklappen som får ögonen att vattnas och vissa kan spendera flera tusen för att få sin älskade att bli tårögd, men ändå sitter jag här med tom mage utan att det är någon som vill hjälpa mig.

Självklart ska jag inte klaga på dem som springer förbi mig utan att ens fundera på att ge mig något, hen kanske inte har något att ge mig som hen säger eller så är det så att jag är, som flera andra, bara en i mängden och det är svårt att bara ge till en.

För då kommer ju fler som vill ha, det är som att bara ge ett av barnen godis på en förskola för det är ju orättvist för de andra barnen.

Ni undrar säkert varför jag sitter här, det är inte för att jag vill eller att det är något som gör mig rik, nej, det är för att jag måste. Om jag inte skulle sitta här skulle jag inte kunna ge mina barn mat för dagen och vi skulle ha svält ihjäl. Varje mor till två hungriga barn skulle sitta här med mig om det vore så, och kom inte och säg att jag bara ska skaffa ett jobb. Ingen vill anställa en sådan som jag, så är det bara. Jag har faktiskt försökt men blev snabbt utjagad med en kvast.

Jag förstår inte hur detta samhälle anses vara bland det bästa. Det beskrevs som ett paradis och att vi skulle få stöd vid motgångar, men nej. Jag ska inte klaga på det samhälle jag frivilligt flugit till men jag hör ständigt hur folk svär åt mig, spottar, slår, sparkar och stjäl ifrån mig. Hur är det ens mänskligt att bete sig på detta sätt? Eller anses det mänskligt att tänka på detta sätt? Att så länge andra har det sämre än sig själv så får man bete sig som ett svin. Jag är en god själ och jag tänker inte stjäla ifrån andra för min egen lycka, jag lovar. Ni kan släppa fördomarna om mig, det gör mitt liv enklare och allt hat som är emot mig skulle göra min vardag lite lättare att ta sig igenom. Det är redan hårt. Smärtan i mitt hjärta från att slitits ifrån min älskade för tidigt är redan svårt nog.

Kajsa Grudd NB12A

Vi levde så lyckliga även fast vi inte hade mycket. Vi hade ett boende, mat för dagen och allt blev så underbart när vi fick vår första unge. En vacker flicka med mörkt svart hår, nästan av en blå nyans. Efter det fick vi ytterligare två barn. Vi var så lyckliga. Det vände snabb däremot. Vårt första barn fick en hemsk sjukdom som gjorde att hon dog tragiskt. Tragedin gjorde att min man inte längre hade någon livsglädje och hamnade på fel spår i livet och hans slutstation kom tidigare än tänkt.

Han dog ett halvår efter och i och med detta så kunde inte längre försvara mitt boende själv och barnen fick det allt jobbigare i skolan för att jag inte hade det stadiga livet i skogarna som jag länge levt.

Livet är tungt men jag brukar ta vara på de ljusa tiderna, även om det bara är en liten glimt. Det får mig att bli varm i min fjäderkropp och får mig att kämpa igenom dagen. Att mänskligheten har lite hopp i sig, att människor finner sin godhet att bara ge lite bröd till mig. Det gör min dag. Jag ska precis lämna min plats utanför NK och bege mig till den plats jag försöker överleva på utan att frysa till dötts. När jag samlat ihop mina saker och börjar förflytta mig så ser jag hur en äldre dam sätter sig på en parkbänk med matbröd från gårdagens bokklubbsmöte. Våra blickar möttes och jag märkte att hon inte tyckte att jag var skabbig och motbjudande duva, utan snarare att jag var vacker och att mitt liv betyder något. Hon log och slängde en brödbit åt mitt håll, och jag tog språnget och flög iväg för att mätta min hungriga mage.

Kajsa Grudd NB12A

Stockholm är bäst Det som är så bra med Stockholm är framförallt kollektivtrafiken. Man kan färdas igenom och under skog, vatten, ängar och städer. Alla människor har oftast alltid nära till en busstation, pendeltåg eller tunnelbana. Vilket gör det väldigt enkelt att ta sig till den platsen man vill till. Det är också trevligt att kliva av på tunnelbanan tillexempel eftersom de har pyntat varje station i olika teman och dekorationer, på vissa har de målat det blått och gjort ”vågor” som ska föreställa havet och på andra stationer har de gjort som en stor karta över alla tunnelbanelinjer som finns, röda, blåa, gröna linjen etc. och då är hela väggen dekorerad just på denna specifika hållplats. Alla hållplatser har något unikt och eget, ingen är sig andra likt tillskillnad från andra länder där tågstationerna och tågen bara är ett fordon för att ta sig från A-B. Men jag tycker personligen att det är trevligare att åka tunnelbana och njuta av att någon har tänkt på att göra det spännande och fint.

För att inte tala om hur rent och fint det är runt om i Stockholm och framförallt på tågstationerna. Jag som reser dagligen med kollektivtrafiken kan intyga att det alltid är rent på plattformarna och på vågen till byte av plattform eller om man ska byta från pendel till tunnelbana. Det är sällan jag ser att det är skräpigt och orent. Det ger också ett väldigt bra och renligt uttryck för turister som är på besök här i Stockholm.

Sverige eller Stockholm i det här fallet är väldigt bra på att tänka på miljön och anställa folk som städar här i staden för att inte bara hålla det fräsch utan också för att miljön ska må så bra som möjligt. Tillskillnad från andra städer som Bangkok i Thailand där de inte bryr sig lika mycket om att hålla det rent överallt. Det kan också vara för att de har sämre ekonomi och har inte råd att anställa människor som bara plockar skräp, men då kan självklart invånarna vara extra noga med att slänga allt skräp i soptunnor.

Paulina Elo NB12A

Sverige har även många soptunnor utspridda i hela Stockholm, det alltid minst en soptunna nästan var 10e meter man går vilket gör att det blir väldigt lätt att just använda dem då man märker att många människor är väldigt lata, så om de inte ser en papperskorg i sitt synfält orkar de inte bära skräpet tills de ser en utan de slänger det på marken eftersom det är mindre jobbig för dem. Det är samma sak med cigarett fimpar. Vi har förbjudit rökning överallt förutom utomhus tillexempel resturanger, barer, klubbar, tunnelbanor, i allmänna byggnader och hus och det bästa med detta är att det oftast finns cigarett hållare utanför varje restaurang, bar, klubb, museum etc. det är jätte bra för det förhindrar också nedskräpning och människor som fimpar på marken. Jag vet dock inte hur det är i andra länder om de får röka inne på resturanger, tunnelbanor klubbar osv. men att vi har gjort ett förbud här i Stockholm tycker jag är bra.

Vi har även ett väldigt brett och stort utbud av shopping samt butiker i Stockholm.

Det gör att turister inte bara behöver nöja sig med museum, djurparker, nöjesparker och andra attraktioner för turister. Det finns ett utbud på minst 4.000 butiker i bara Stockholm och affärerna har öppet mellan 10.00-18.00 på vardagar och helger har de öppet mellan 10.00-15.00. Då har man gott om tid att ta sig en titt i butikerna i Stockholm och om man inte hittar finns det massvis med kartor att hämta vid närmaste tunnelbana, pressbyrå eller så kan man ladda ner olika appar i mobilen för just shopping i Stockholm samt använda kartor i mobilen. Det gör det jätteenkelt att hitta mellan alla gränder och gator.

Paulina Elo NB12A

Bakom närvaron Jag sitter här på tunnelbanan i stadens vakna stund och jag undrar vart det värt allt?

Att alltid springa innan man kan gå, att alltid tala innan man förstår. Allt detta händer omkring mig i just detta ögonblick, ett barn som spelar på sin mobil, en ungdom som läser läxor, en vuxen som har ett jobbsamtal och den äldre generationen som sitter med sina matkassar och diskuterar med sina bekanta. Allt detta händer just nu men jag sitter här i mitt hörn i tunnelbanevagnen och skrapar endast på ytan i deras världar, jag ser endast en liten sekund av deras existens och på denna sekund så skapar jag mig en åsikt om dem, deras familj, liv och deras framtid. Allt detta bestämmer jag på en sekund men sanningen är att detta endast speglar mig själv som person, som individ.

Tunnelbanan kränger till i en sväng och en av deras världar slås till spillror när den vuxna individen tappar sin mobil som denne haft ett jobbsamtal på hittills, mobilen landar på golvet i tunnelbanevagnen och man ser hur glaset krossas.

Ansiktsyttrycket på alla i vagnen visar fasa, stress och panik och man inser hur viktigt mobilen är för dagens samhälle. Allt finns i den lilla apparaten som vi alltid bär med oss, som innehåller vår existens och som kan krossas på en sekund. Den vuxna tar upp sin före detta mobil och stoppar den i fickan eftersom denne har insett att den är oundvikligt trasig och måste lämnas in på lagning. Tunnelbanevagnen kränger till ännu en gång innan den stannar på stationen. Den vuxna går av och försvinner i folkvimlet där man alltid kan gömma sig från livets kval.

Vagnen åker nu igen och jag sitter fortfarande i mitt hörn, obesvärad och obemärkt. Man hör ett stort grymtande ljud vilket får mig att titta bort från fönstret till barnet som irriterat försöker få liv i sin urladdade mobil. Uppgivet så ger denne tillslut upp om att kunna göra det omöjliga, barnet sitter nu på sin plats och praktiskt taget studsar helt uttråkad utan sin leksak som denne förlorat. Vagnen kränger till vid det nya stoppet där barnet nu studsar av in i folkvimlet där även denne försvinner.

Saga Wendelius NB12A

Dörrarna börjar stängas när en stressad person tränger sig in med kaffemuggen i högsta hugg men trillar över en person och kaffemuggen landar på ungdomens läxbok som genast dränks i kaffe.

Dennes min är dock obeskrivlig, inte endast ungdomens utan också kaffeälskaren som ber om ursäkt. Hela situationen fortsätter i den andan när jag återigen vänder blicken mot fönstret, ibland ser jag staden ibland ser jag endast mörkret i tunnlarna men det gör inget för jag drömmer mig bort. Drömmer mig till alla världens hörn där jag kan vara fri, fri från världens mörker, ljus, glädje och sorg, ja fri från allt. Vagnen kränger till vid det sista stoppet på min resa och jag reser mig för att stiga av vagnen när jag ser den äldre generationen bredvid mig bärandes på sina matkassar. Vagnen stannar och jag tar steget ut i vimlet när jag ser kassen gå sönder och innehållet spridas på tunnelbanestationen, där allt sprids som i en cirkel. Den äldre generationen får hjälp av andra passagerare att plocka upp i den där cirkeln som är som en stjärna på en natthimmel, obefläckad och obefolkad. Jag vänder mig om och fortsätter gå in i

vimlet som förtär mig tills inget finns kvar, tills jag inte längre är jag.

Märkeskläder, en statusgrej?

Runt om kring Stockholm finns det många stall. Både privat och ridskolestall där det rör sig många barn, ungdomar och vuxna. Alla i olika kläder, från dyra och billiga märken. Hur många ungdomar tror du märker av märkeshetsen?

Enligt Hippson.se finns det forskning som visar att 80 procent av ungdomarna som rider känner av märkeshetsen och att de måste ha de ”rätta” kläderna när de är i stallet. Inom andra sporter som t.ex. simning, gymnastik och konståkning är det 40 procent som känner av märkeshetsen, så skillnaden mellan sporterna är stor.

Ridsporten är en materiell sport. Ridsporten hör också till en av de dyrare sporterna att syssla med. Att ha egen häst är jättedyrt, att vara ridskoleryttare är också ganska dyrt. Förutom att du ska betala en terminsavgift när du rider så behöver du köpa utrustning och kläder som är avsedda för ridning. Du har kanske sett din idol inom ridsporten gå runt i en jättefin tröja från Kingsland och vill också ha en likadan men inte har råd, vilket kan göra att du känner dig ledsen för du vill ju ha tröjan som din idol har.

Märkeskläder generellt sett är en statusgrej som finns överallt, men jag tror att den är tydligare i Stockholm än på små orter. Som ungdom gör du nästan vad som helst för att kunna passa in, man vill inte vara den som är utanför och som tonåring har ofta du dåligt självförtroende och självkänsla. Har du inte det där märket som är så populärt just nu, ja då kanske du inte är lika cool som alla andra som har det. Så kan det kännas för den som inte har råd med ”det senaste”. Många känner sig utanför för att de inte har råd att köpa de senaste märkeskläderna. Ryttare i märkeskläder som t.ex. Kingsland, Spooks och GPA ser man ofta på ridskolor och privatstall runt om i Stockholm, men även i andra län runt om i Sverige.

Märkeskläderna är ofta fina och funktionella, men dyra och det är inte alla som har den ekonomin för att ha råd att köpa dyra stall- och ridkläder.

Jag tycker att denna märkeshets har gått till överdrift då så många unga människor mår dåligt för att de ser andra människor som har märkeskläder som dem själv inte kan ha. Jag vill att stallet ska vara en frizon där man kan vara den man är.

Celine Donselius NB12A

Stallet är en plats där man träffar mycket människor man kanske inte träffar på andra ställen, utan bara i stallet. Många tonårstjejer och killar använder stallet som en flykt från vardagen, det kan vara att du har haft en dålig dag, har en dysfunktionell familj eller liknande och vill var på en plats man känner sig hemma på och där ingen dömer en så kan stallet vara den perfekta platsen. Bara du och hästen och ingen annan. Tänk på att dyra märkeskläder kan få dig eller andra att framstå som en duktig ryttare, men i själva verket kan det vara den personen som går runt i kläder från ett lågbudget alternativ, t.ex. Hööks, som kan vara minst lika duktig eller tom bättre än den i de dyra kläderna.

Celine Donselius NB12A

Intervju med Stockholm Den dagen jag kommer att komma ihåg resten av mitt liv var den dagen jag gjorde en intervju. Jag har varit en journalist länge men detta uppdrag skulle skilja sig från alla de andra, jag menar en upplevelse som denna kommer man aldrig få genomgå igen. Till intervjuen valde jag att inte förbereda frågor då jag trodde att de skulle göra mig nervös, om nervositeten skulle ta över skulle jag säkert fega ur innan den ens börjat.

Jag hade anlänt tidigt för att förbereda intervjun. Jag tittade på klockan, det var 10 minuter kvar. Jag hade tid att hämta kameran i bilen. När jag kom tillbaka in från trapphuset stod det en gammal man där, han var vänd bort från mig. ”Hej” sa jag och skakade hans hand hårt och bestämt men inte för hårt, jag ville göra ett bra intryck. ”God dag unge man, är de ni som ska håll denna intervju” sa han med ett leende. ”Ja de är jag som har hand om denna frågestund” Sa jag och svarade hans leende.

Jag gjorde en gest med handen och han satte sig ner i fåtöljen jag ordnat åt honom.

Jag tittade på honom och frågade ” Är ni redo?”. Vilket han svarade med ett leende ”Min pojk, de lättaste som finns i världen är att tala om sig själv.” ”Berätta om din födsel, de var längesen nu men kommer du ihåg någonting?” Han tittade upp i taket med en tankeful blick, ett leende började bilda sig över läpparna och han sa. ”Ja hade redan funnits länge innan Birger” han tog en paus och fortsatte ” Men jag kommer så väll ihåg när Birger Jarl, ja eller Mangnusson som han egentligen hette, övertog makten eller ska jag säga hjälpte sonen sin. Ni ser sonen, Valdermar Birgersson, skulle egentligen bli kung men han var bara en litet barn då han blev utnämnd… Om jag inte minns fel var han bara 4-5 år gammal.” Han tog en paus för att dricka av kaffet jag hade ställt fram till honom.” Ja Birger Jarl han fick ordning på det ena och det andra. På bara några år hade jag blomstrat och blivit Sveriges folkrikaste plats.

Alicia Roundface NB12A

Och inte bara människorna hade ökad utan marknaden också. Jag hade blivet en huvudort för den handel som försiggick mellan Mälaren och Östersjöns alla delar.”

Han log medan han tittade ut genom fönstret och sedan tillbaka till mig. ”Ni ser de var under denna tid som jag föddes, jag var ung och stark, med gatorna fulla av liv och en hamn fylld av varor. Året som jag först nämns är 1252 i ett brev som Birger hade skrivit. De var så länge sedan så jag kommer själv inte ihåg exakt men jag minns den enorma tillväxten jag gjorde och de var då jag verkligen föddes.” ”Får man fråga hur gammal ni är?” Frågade jag. Han blev tyst och själv blev jag orolig att jag hade upprört honom tills han svarade. ”Ja om året var 1252… och i år… jag borde var… ja några år över 760!” Sa han med ett leende. ”Vet ni inte hur gammal ni är?” Frågade jag ganska skockad över de svar jag fått. Jag visst själv att han var gammal men jag hade trott att han själv i alla fall skulle ha koll på sin egen ålder. Han skrattade till och sa ” Om man är så gammal som jag är spelar åldern ingen roll. Livet är för kort för att tänka på sånt.”

Jag fortsatte intervjuen med att fråga om andra stora händelser i hans liv så som slaget vid Brunkeberg, Stockholms blodsbad, Slottet tre kronor, pesten, mordet på Gustav III, byggningen av järnvägen genom Stockholm, rivningen av klara kvarteret, ombyggnaden av slussen, jag allt jag kunde komma på att fråga honom.

När vi var klara med intervjun sa vi hejdå och han lämnade byggnaden. Jag kände att något hade förändrats, jag var inte samma människa. De liv jag har levt upp tills nu hade jag trott att jag kunde allt om mitt hem, den platsen jag var född på, den plats som jag kunde alla vägar, alla gator, alla rum, kunde jag egentligen ingeting om. Jag visste egentligen ingeting, men på nått sätt gjorde de mig glad att ändå tänka att mitt hem är inte bara mitt utan de är ett hem för alla. De som bodde här för hundra år sedan och de som kommer och bo här om hundra år.

Jag gick ner för trappangången och ut på trottoaren. Jag vinkade in en taxi och berättade vad jag skulle någonstans. Alla gatulampar blinkade förbi och en jobbig tanke upprepa sig i mitt huvud, jag ställde aldrig upp kameran eller hur.

Alicia Roundface NB12A

Ridsport, bara en sport för rika?

Hur är det egentligen, är ridsport bara en sport för rika? Att ridsport är dyrt är ingen hemlighet. Folk brukar säga att den är näst dyrast efter ishockey men jag har svårt att tänka mig att ishockey skulle vara dyrare om man har egen häst.

Framförallt om du är intresserad av att tävla. Förutom alla standardkostnader som alla måste betala som t.ex. inköp av häst, stallplats, hovslagare, försäkringar, vaccineringar, foder, strö, listan går att fortsätta skriva i princip hur lång som helst.

Det krävs helt enkelt mängder av saker. Ska man tävla och vill satsa kan det bli väldigt höga kostnader.

Utöver dessa ”standardkostnader” tillkommer det utrustning till hästen, en sadel kan du lätt köpa för mellan tio till tjugotusen kronor. Sedan behövs det träns, borstar, kanske benskydd, schabrak o.s.v. Totalt kan du lätt komma upp i flera tusen kronor per månad på bara saker och ”standardkostnader”.

Till tävling begärs det dessutom ännu mer. Hästen behöver minst en sadel, ett träns och schabrak, om du ska tävla dressyr. Till hoppning krävs det i de flesta fall ännu mer utrustning. Dessutom krävs det att ryttaren har speciella tävlingskläder. Du ska bl.a. ha en kavaj, tävlingsridbyxor och ridstövlar. Det finns ett mindre utbud av kavajer som kostar under tusenlappen men det kan vara svårt eller rentav omöjligt att hitta en som passar om du har en begränsad budget.

Sedan tillkommer självklart en mängd andra kostnader. Först krävs ett grönt kort som troligtvis är det billigaste eftersom det gäller hela livet. Det tillkommer även licenser till både ryttare och häst, vilka måste förnyas varje år och du måste vara medlem i en ridklubb. Dessutom är startavgifterna ganska dyra. Även transporteringen av hästen kostar, både i form av bensin och dessutom behövs en hästtransport. Vare sig man hyr en eller köper en kommer det bli dyrt. De bilar som är bra att dra transporten med på leriga ängar en regnig sommardag är i regel dyra att ha. Ska man komma framåt och upp i klasserna krävs det även att du har hjälp av en tränare. Inte heller de är rädda för att ta betalt, det är inte helt ovanligt att du får betala 500 kronor eller mer för att rida i en halvtimme för en bra tränare.

Emma Olsson NB12A

Vill du satsa är det nästan ett måste att ha flera hästar. Ju fler hästar du rider per dag desto mer rutin får du. Dessutom är det inte ovanligt att hästar blir skadade på olika sätt, då hinner du lätt tappa mycket av ridningen om du bara har en häst och du förlorar massor av rutin.

Fördelen med att ha en tävlingshäst i Stockholm är att det finns ganska mycket tävlingar utan att det blir så långa avstånd i jämförelse med t.ex. Norrland. Där kan du få åka i ett par timmar för att komma till den närmaste tävlingen. Att det är nära sparar du självklart mycket pengar på. Dessutom finns det ganska många anläggningar med bra träningsmöjligheter, du behöver inte lägga så mycket tid och pengar på att åka runt till olika ridhus för att träna.

Istället blir det dock ganska mycket dyrare att ha hästen uppstallad på en fin anläggning än att t.ex. ha den hemma på gården. Ett stall som ligger någorlunda centralt och du har tillgång till ett ridhus kan kosta minst 3000 kronor i månaden och då är det relativt billigt. Tyvärr finns det inte så bra ridvägar då du kommer närmare Stockholm eftersom områdena exploaterat.

Startavgiften till tävlingar varierar ganska mycket beroende på vart man bor. Här i Stockholm är ett av de dyraste platserna att tävla på. I t.ex. Skåne brukar startavgiften vara mellan 150 och 200 kronor medan det brukar kosta runt 250 kronor per start i Stockholm. Startar du då två klasser på en dag blir det ganska stor skillnad på priset. Återigen, är ridsporten bara en sport för rika? Ska du satsa krävs det helt klart mycket pengar men det går att ha en häst att träna och tävla med för medelsvensken. Har du mycket pengar kan du köpa en fin färdig häst och du kan snabbare komma upp i klasser men självklart kan du även jobba dig uppåt även utan pengar. Du kan t.ex. köpa en lovande unghäst att satsa med men det krävs otroligt mycket träning och det är mycket som kan hända på vägen. Dessutom tar det tid. Som sagt är det även en fördel att ha flera hästar och det är en materialsport. Självklart är det alltså en fördel att ha mycket pengar men det går även att jobba sig upp på hög nivå. Dock krävs det mycket hårt arbete.

Emma Olsson NB12A

Stockholms tiggare Vart du än går och vart du än befinner dig så kan du hitta en tiggare i Stockholm.

För ett par år sedan när jag väl började lägga märke till tiggarna så tyckte jag inte att dem var så många, det var okej att dem fanns där så länge dem inte besvärade mig. En dag i augusti förra året så åkte jag och mina vänner in till stan och skulle ta en fika tillsammans. Vi satte oss på ett café i närheten av T-centralen och hade väldigt mycket och prata om. Det kom in en man, en tiggare på cafét och hade ett a4 papper med sig som han la fram på vår bricka. Jag kunde inte läsa vad det stod och frågade min vän om vad han ville förmedla. Min andra vän gav honom fem kronor och sedan gick mannen ut från cafét. Min vän som försökte tyda vad det stod på lappen åt mig började fråga vart min mobil var och jag hade ingen aning, den skulle legat framför mig. Den mannen hade alltså försökt få oss koncentrera oss på lappen så mycket att han kunde sno andras mobiler. Jag fick panik och min kompis sprang efter honom och fick tag i min mobil och som tur fanns polisen i närheten. De kom inte ikapp honom men jag var med om det och kommer aldrig glömma det. Sen den dagen har jag fått ett dåligt intryck av tiggare och liknande folk som bara försöker få gratis saker längs gatorna.

Utifrån det jag har varit utsatt för så har jag ingen positiv syn på tiggarna. Jag har också efter det inträffade börja se alltfler tiggare, det känns som jag förstorar upp det, dem finns överallt. När jag går till mitt centrum för att handla så ser jag tiggare, och det har jag aldrig sett förut i vårat centrum. Som person är jag omtänksam och givmild, det är sorligt att läsa om en del tiggare som bor på industri områden i så kallade ”hus” som består av pressning som tak och pallar som golv. Om jag visste att de jag bidrog med skulle hjälpa en familj med sängkläder och mat så skulle jag göra det. Men utifrån det jag har varit utsatt för så har jag svårt att skilja på vilka som verkligen behöver hjälp och de som bara stjäl saker.

Jag har alltid funderat på vad deras plan är att göra när de kommer till Sverige.

Enligt mig ska de göra något vettigt och inte sitta längs gatorna, gå till arbetsförmedlingen och försöka skaffa sig ett jobb.

Melinda Larsson NB12A

De borde nästan tjäna pengar snabbare genom att skaffa sig ett jobb än att tigga på gatan.

Det finns inget bra de gör för Sverige, till exempel så eldar de vid sina ”hus” för att hålla värmen. Det kan bidra till bränder som gör att brandkåren får rycka ut vilket gör att vi i samhället får betala skatt och det gynnar inte min familj eller någon annan. Det blir automatiskt skräpigare i staden eftersom de inte plockar upp sitt skräp efter sig, de ligger i tunnlar vilket är väldigt obehagligt för både ungdomar och äldre som känner att de skulle kunna bli påhoppade vilket heller inte är bra.

Mitt förslag är att man borde vara hårdare mot de tiggare som kommer in i vårt land. Ett exempel skulle vara att innan de anländer till Sverige ska de ha ansökt om ett tillstånd att få vistas och jobba i exempel 90 dagar. Boende får de fixa själva och de måste ha tillräckligt med pengar när de anländer så de klarar sig att bo här samtidigt de letar jobb. När de anländer via flyg eller båt ska tullen som tar emot dem ifrågasätta varför de är här och besöker Sverige, om det är för semester eller för att jobba. Tullen ska ha rätt att få fråga om hur mycket pengar de har med sig och om det har något boende ordnat. Får inte tullen tillräckligt med information får de tillåtelse att fråga om tillståndet som de har ansökt om innan. Om de inte känner sig tillfreds och informationen inte stämmer ska de ha rätt att skicka hem dem.

Om vi bara skulle bli lite hårdare mot dem skulle vi enklare kunna skilja på de som verkligen behöver vår hjälp och vilka som bara är här för att förstöra eller höja vår brottsstatistik.

Melinda Larsson NB12A