Salem vs Sthlm Vissa tänker på Stockholm som en snobbstad. I Salem får jag ofta se människor som gör narr av de som bor i vår storstad. De tror sig vara tuffa bara för att de bor i ”orten”. De tror sig vara tuffa bara för att de inte har det lika ”bra” som de i Stockholm. Jag hör alla dessa fördomar utan att säga emot eftersom det är lätt att tänka att de har det bra bara för att det är dyrt att bo i staden. Då tänker folk att de har råd med det mesta som är dyrt. De som bor i staden klär sig också på ett annorlunda sett som vissa tycker ser lite rikare och fräschare ut. Den typiska looken för en tjej som bor i staden kanske skulle vara super slimmade märkesbyxor, en liten dyr handväska, långa dyra stövlar av något specifikt märke och en jacka med äkta päls på luvan eller kragen. Jag frågade min kompis som bor i Stockholm om vad hon tyckte om mjukisbyxor. Då svarade hon bestämt att hon aldrig i sitt unga liv skulle kunna vistas med mjukisar utomhus där folk kan se henne. Självklart kan en tjej från Salem också klä sig på ett fashionabelt sätt men det skulle vara att bryta Salems normer (om det inte är fest någonstans såklart). En typisk tjej i Salem skulle gå runt i Centrum med mjukisbyxor, hoodie, gympaskor osv. Det som jag har märkt är att vi också pratar på olika sätt. Som olika språk, jag har hört att de i Stockholm förkortar sina ord och lägger dit ett ”is” istället som till exempel, ”sällis” som betyder sällskap. De försöker prata som vuxna också. Då använder de ord som ungdomar förut inte använde likamycket som nu, optimism och nostalgi. I Salem använder vi mycket slang, utländska ord och som vissa andra kallar det ”blattespråk”. Ett exempel till det är ”sho bre what´s up?”. Folk i Salem och Stockholm skiljer sig på så många sätt, hur de klär sig, pratar, umgås, är. De i Salem gillar att ”hänga”, då brukar de för det mesta vara ute och röja eller sitta inne i Centrum med höga röster och glo på alla som går
förbi. Detta tycker jag är ganska töntigt så jag låts inte ryckas med. I Stockholm tar de gärna en fika med varandra eller går hem och har en myskväll. Det tycker jag är ett bra sätt att umgås på. En sak de båda ställena har gemensamt är att de ALLA pratar om fester, eller fekke, festis som det kan kallas. Detta tror jag beror på att vi alla ungdomar letar efter sociala ställen att träffa nya människor på. Själv så tycker jag det är jättekul att dansa med fulla, glada, främmande människor som man aldrig senare i livet kommer att träffa.
Hissar och dissar Jag hissar boken Shoo bre för att första gången jag läste boken blev jag helt förälskad. Boken handlar om två olika huvudpersoner, Oscar och Elias. Oscar och Elias pluggar sista terminen i 9an. Elias är skolans tuffing. Han är små kriminell och struntar i skolan. Oscar är en MVG elev och han är skolans elevordförande. Och han har en kärleksfull familj. allt fungerar bra för Oscar, tills en dag när en ny fröken börjar i skolan. För Elias börjar terminen bra, men så får han ett erbjudande om lätt tjänade pengar som är alldeles för frestande för att säga nej till. Och så har Elias åter igen satt sig i det kriminella som leder till en dålig väg. Jag rekommenderar den här boken till dom som gillar spännande, och dom som gillar ungdomsböcker. Den här boken är väldigt bra och spännande, den är även väldigt sorlig när man kommer in lite senare i boken. Men den ger även nya perspektiv på livet. Jag hissar filmstaden Heron City för att den är väldigt stor och bra, och skärmen är riktigt stor så man ser jätte bra .Och salongerna är ganska olika men bra på olika sett vilket är toppen. Dom har också salonger för rullstolsbundna och för dom som har barnvagn vilket är super bra. Dom har även uppsittarpuffar som är puffkuddar som man kan sitta på för att komma högre upp om man inte ser någonting. Jag dissar pendeltågen för att dom oftast alltid är försenade och det alltid är så många folk så att alla inte får plats. Så ibland så är det så att dom som har stått länge och väntat på att tåget ska komma brukar ibland inte få ålats på tåget för att det redan är för många, vilket är väldigt dåligt. Jag dissar filmen the silent house, för att det är väldigt många saker som händer som man inte förstår och dom har krånglat till ungefär hela filmen. Jag hissar filmen Black Christmas, den är väldigt spännande och läskig, och det som är bra med filmen är det alltid händer saker. Och man har alltid blicken på filmen för att den är så bra. filmen handlar om en psykotisk och blodtörstig mördare som återvänder till huset där han mördade sin familj på julafton många år tidigare. Nu är han på jakt efter ny familj att fira jul med. hans tidigare barndomshem är nu en kvinnoförening hus.
AIK Ishockey Varför är inte intresset större? I Stockholm, Sveriges huvudstad, har vi två hockeylag som står i centrum, det är AIK och det är Djurgårdens IF. Dessa två lag är nog de största rivalerna när man pratar lag i den svenska ishockeyn, även om de just nu för tillfället inte spelar i samma serie. När dessa lag väl möter varandra i ett så kallat derby är det, i princip, alltid slutsålt, och det är förståeligt. För vilken AIKare skulle inte vilja se sitt svartgula lag råna Dif på tre poäng, och tvärtom? Det kan nog alla insatta AIKare och Djurgårdare hålla med om. Att en derbyseger är den bästa typ av segrar, men även att en derbyförlust är den värsta förlusten, den som sitter i i dagar och kanske till och med veckor? Men, hur kommer det sig att så fort vårt lag möter ett litet lag som inte ses som en stor klubb eller stark rival så är Hovet helt plötsligt inte fullsatt längre utan läktarna står istället tomma? Vad är det som gör att intresset för ishockeyn i Stockholm inte är större än vad det är? Johanneshovs Isstadion, även kallat Hovet, är både AIKs och Djurgårdens hemmaarena som rymmer 8094 personer. Hur kommer det sig att intresset är så litet att knappt 4000 supportrar äntrar Hovet en lördag när AIK tar emot Mora? Är det för att vi spelar i Hockeyallsvenskan? Är det för att Mora är ett tråkigt, ointressant lag? Är det för att hälften av de som går på derbyna är så kallade medgångssupportrar, eller är det för att folk helt enkelt inte bryr sig? AIK fick en riktigt dålig start på säsongen 2014/1015 då man efter 10 omgångar låg på sista plats i tabellen med ynka 7 poäng i bagaget. Att inleda en säsong med förlust efter förlust kan få folk att tröttna, att välja att se matchen hemma i soffan istället för att åka till Hovet och se den på plats, men har de personerna då någon rätt klaga på spelet eller spelarnas och tränarnas prestationer? Jag tycker inte det. Självklart kan inte alla personer gå på alla matcher, saker kommer i vägen, vissa bor utanför Stockholm och vissa har helt enkelt inte råd. Men de personerna som kan åka dit, som kan vara på plats och stötta det lag de påstår sig älska, väljer att stanna hemma varje match på grund av att det inte går som de vill att det ska gå, har de verkligen rätt att endast sitta och klaga? Har de rätt att förvänta sig en massa av spelare, tränare och ledning när de själva inte gör någonting för att stärka eller hjälpa varken klubben eller spelarna?
Jag vet att det sportsliga påverkar mångas beslut om att ta sig till Hovet, men hur kan det vara så? Man behöver motgång för att få medgång, och det är det som är det fina med att hålla på ett lag. Man lever för klubben och man dör för klubben, oavsett sportsliga resultat, oavsett var i tabellen man ligger, oavsett vilken serie man spelar i. För mig är det en självklarhet, och för mig är det helt oförståeligt, men även intressant, hur andra inte kan resonera på samma sätt. Jag säger inte att alla måste gå på varenda match, att alla måste stå på läktarna och sjunga sig hesa varenda omgång, varenda säsong, absolut inte, men jag trodde det var något man gjorde just för att man brann för klubben. Jag tycker att det är dags att verkligen göra allt man kan för att, varje match, fylla Hovets läktare. Det är dags att få med nya supportrar, att öppna fler människors ögon och visa dem hur fint det är att ha en klubb som ligger en så varmt om hjärtat. Det är dags att göra Nordens Starkaste Familj ännu större, för det absolut finaste med denna klubb och dessa läktare är att alla är välkomna, oavsett kön, utseende, läggning och ursprung, alla är alltid välkomna, och det att dags att visa det för de som inte upptäckt det än.
Mitt Stockholm Norrviken, Viby Norrviken är en plats som ligger lite utanför Stockholm. Viby ligger i Norrviken, det är ett väldigt litet område. Jag har bott i Viby nästan hela mitt liv och det har nästan aldrig hänt någonting, det är ett för lugnt område. Dessutom har vi en gubbe som kallas för ”Buss Magnus”, han går omkring på bussarna i Viby och åker runt på dom runt klockan 14.00-19.00 Buss Magnus är handikappad och han kan inte prata så han sluddrar mest när han pratar. Han gillar läppstift så det har hänt flera gånger att han gått fram och bara pussat tjejer som har haft just röd färg på läpparna. Han gillar rött och om man har nagellack på naglarna och det är rött kommer han fram och vill prata och se på dom. Han behöver glasögon men han har haft ett par som några unga killar hade stampat på, men han har ett par glasögon alltid runt halsen. Han är helt enkelt obehaglig, jag har valt att inte åka Viby bussen runt dom tiderna eftersom jag är rädd för handikappade, för mig är han läskig. Jag tycker att han borde ha någon som åker med han för att se till att han inte går fram till folk som tycker sånt är obehagligt, för som jag så vågar inte jag åka bussen på grund av att han åker runt på bussarna. I Viby var det en tjej som skulle gå till skolan hon var runt 10år och mötte en gubbe som kanske var runt 50års åldern. Han hade bett henne ta av sig kläderna, hon hade gjort som han sa tills hon fick panik och sprang till skolan. Hon kom till skolan med en strumpa på ena foten och byxor på och en t-shirt på sig. Alltså hade han fått henne att ta av sig ganska mycket kläder, efter det så gick hon inte till skolan på ett tag. Det händer sällan saker i Viby så det är oftast väldigt lugnt på kvällarna, det kan vara på helgerna som små pojkar kan vara ute och spela fotboll kanske men det är aldrig några fester här. Viby är så tråkig plats, finns bara grundskolor och ingen hundrastgård trots att det är väldigt många som har hund i områdena. För oss som är äldre än 16 och vill gå ut på fester och sånt ligger Viby väldigt långt bort från alla fester, jag är 18 och vill gärna gå ut och klubba på helger men eftersom jag bor så avlägset från stan så blir man liggandes i sängen hela helgen istället och är med hunden hemma. Viby är en bra plats för barnfamiljer men inget ställe för äldre barn, gamla människor är det också ett bra ställe för.
En ovanlig romans Jag kände hur käkbenet knakade när handen träffade ansiktet. När andra slaget kom kunde jag inte känna slaget, det blev ett tyst brus. Jag vred på huvudet och såg hur min dejt fick ett slag mot magen, han föll till de gröna kalla stenplattorna till marken. För varje spark han fick kämpade han mindre tills han inte rörde på sig längre. När han låg utslagen började gruppen av killar rikta slagen mot mig, den ena efter den andre slog ända tills jag ramlade ihop. Det sista som jag kommer ihåg är hur hans medvetslösa kropp under Liljeholmsskylten. Allting började när en kille från mitt gymnasium kom fram till mig och kysste mig på läpparna och gav mig ett nedklottrat nummer på en vit papperslapp och sa: skicka ett sms om du vill gå och fika. Jag satt kvar på golvet, där jag sitter för att fixa i skåpet stirrades efter honom, det var ett myller av känslor och tankar bland dessa kunde jag urskilja hans kontur. Han som jag hade varit kär i från första gången jag såg honom men jag trodde aldrig att han skulle gilla någon så annorlunda som mig. En av mina klasskamrater kom fram till mig och sa att ´´vi börjar nu ´´. Vi hade djur i Zoo handel där vi satt i klassrummet och skulle göra en uppgift om herbivorer vill säga växtätare och deras matsmältningssystem, men det enda jag kunde tänka på var om jag skulle tacka ja till dejten eller om det var ett skämt. Om det var ett skämt varför skulle han kyssa mig, jag förstår inte varför han vill det, att han fråga mig var mot normer men ändå frågar han dessutom öppet I jag förstod inte varför. Lunchen efter lektionen gick jag och några av mina vänner till Liljeholmstorget, som ligger nära min skola. Vi skulle äta thai och jag tog friterad kyckling med ris. Jag satt helt tyst medans dom satte sig märkte dom det, därefter frågade dom varför jag var tyst vilket jag gav svaret: jag har blivit utbjuden till en fika av killen i ettan som är så snygg, vad ska jag göra? det enda de sa var att jag skulle ta chansen. När jag skickade att jag ville svarade han med "Waynes Coffee kl 17:00".
När jag kom till Liljeholmstorget kvart i fem var det människor överallt, många som jag passerade hade handlat på Ica som ligger i närheten. Till slut såg jag honom stående utanför Waynes Coffee. Jag med en känsla jag aldrig hade känt tidigare, det var både glädje men ändå samtidigt lite oro, jag kände hur kinderna hettade till. Han kom fram till mig tog mina händer och pussade mig på kinden. Han beställde varsin chailatte och varsin choklad muffins. Vi tog ett bord vid fönstret, jag såg på honom via fönstrets reflektion, hans underbara ögon. Vi satt där både pratade och skrattade, hans ljuva stämma var en av de få saker som fastnade i i tankarna. Tankarna om hans underbara röst avbröts av en varm känsla på mina läppar, den första kyssen av många. Efter den underbara kyssen avlägsnade vi oss från Waynes coffee, vi gick hand i hand till design butiken Tiger. Där jag handlade ljusstakar, när vi kom till kassan tog han en kyss, hans skrattande mun var oemotståndlig. Efter kyssen kände jag något obehag nästan som om vi var iakttagna. Vi gick till tunnelbanan där vi väntande på ett tåg mot Mörby. Vi kramade varandra precis när vi skulle för våra läppar mot varandra blev jag iväg knuffad. Två killar höll i honom medans tre killar höll mig nere på det kalla gröna stenplattorna.
Jag vaknar upp i ett vitt rum med konstiga apparater, någonting pep, jag känner ett konstigt brus i magen och i benen men jag kunde inte röra kroppen. Jag kunde inte öppna munnen, jag försökte skrika men det kom inget ljud men det kom en kort kvinna inspringandes och försökte lugna ner mig, jag visste inte var jag var ännu mindre visste jag vad som hade hänt och varför jag var här. Denna korta kvinnan visade sig var en läkare på södersjukhuset, hon frågade mig om jag kom ihåg något men det enda jag kom ihåg var honom, jag fick panik då jag undrade vad som hände med honom. Så fick jag ett papper att skriva på var på jag frågade var är han hon svarade med lugn röst att han du kom in med ligger i ett rum intill men hon sa " ni två borde vara mer diskret var ni umgås" , jag tog papperslappen och frågade :varför? hon svarade eftersom ni båda är killar. Inte alla godtar homosexuella relationer" tyvärr, sedan gick hon iväg.
Medans jag ligger i sängen och väntar på besök tänker jag på vad som hände, men jag förstår inte varför vi som älskar varandra måste dölja det medans andra "normala" förhållanden inte blir hotade för att dom visar kärlek medans vi som är "annorlunda" måste dölja våra känslor. Här kommer han in blåslagen men ändå det underbaraste i världen, han kan gå men inte mycket mer han lägger sig bredvid mig. Han pussar mig på pannan, jag somnar med hans läppar mot pannan. Av Rasmus Johansson Ringnell
Mitt Stockholm Det värsta som finns med Stockholm tycker jag är alla människor. Ska man ut och julhandla så är det alltid folk som springer in i en och knuffas, säger fula ord eller så blir man på sprungen av en tiggare. Aldrig får man vara ifred och sjunka in i sin musik som man har i hörlurarna. Folk är helt enkelt som pansarvagnar i Stockholm. Om det är mycket folk på en gata så flyttar dem inte på sig när man kommer från motsatt håll. Nej! Det är jag som får slingra mig som en ål mellan varje person. Lite respekt kan man väll i alla fall ha. Jag tycker om att köpa julklappar till nära och kära men bara tanken på att jag måste ge mig ut i ett hav av människor på en så trång yta får mig att nästan må illa. Under rusningstrafiken så skyltar till och med SL om att ställa sig i mitten av plattformen så att man har ökad chans att komma med. Det har hänt mig flera gånger att jag har missat tre eller fyra tunnelbanor bara för att dem är så proppfyllda. Jag som har en hund att åka med ibland gör det ännu svårare att få komma med. Det jag blir mest arg på är att folk inte ser sig för. Om man har en stor hund som tar mycket plats så är det svårt att hålla hunden nära sig, så folk som inte kollar sig för snubblar på hunden eller trampar på den och blir arg på mig. Stå inte med mobilen intryckt i ansiktet då och kolla vart du sätter fötterna istället. Det finns ju också skyltat på tunnelbanorna vart man får ha hund och inte. Men folk som åker med barnvagnar, och tro mig det är många, går nästa alltid in där man får ha hund. Hur ska vi med hundar få plats på tunnelbanan om det nästan alltid står en fet barnvagn i vägen. Det är stressen som är det som gör allt jobbigt. Stress är inte bra på något sätt för någon och det är alla människor som gör att det blir stressigt eftersom att det är så mycket folk. Folk måste helt enkelt lugna ned sig. Det finns olika anledningar till stress, det kanske har hänt något eller så kanske man bara är stressad av vana. Men fler människor borde få gå på spa behandling eller massage som är lugnande regelbundet för att motverka stressen hos människor. Jag tycker därför att jobbet borde betala sådant. Vissa kanske inte har råd eller tid men om jobbet ser till att folk får hjälp att slappna av så kanske det blir färre personer som springer in i väggen och blir sjukskrivna på grund av stress. Jag tror att Stockholm kommer bli en trivsammare stad för alla om folk inte är lika stressade. Om folket mår bra så mår alla bra. Dessutom kommer dem som jobbar på massage eller spa tjäna mer pengar och folk kanske kommer vilja öppna nya spa och massage inrättningar och fler personer får jobb. Jag har själv varit på massage och det är riktigt avslappnande om man får rätt hjälp. Dem som jobbar där är oftast väldigt lugna och det smittar av sig samtidigt som får lyssna på lugnande musik så blir det nästan att man somnar.
Stressen i Stockholm påverkar alla som är där inte bara mig. Jag tror att det är flera som tycker att det är jobbigt med så mycket folk. Dem jag tycker mest synd om är nog hundägarna. Mitt inne i staden vid tunnelbanorna är ingen bra miljö för en hund men många hundägare har inget annat val än att åka igenom dem trångaste områdena. Det som jag tycker att folk istället borde göra är att ta hänsyn till varandra. Gå tidigare hemifrån så man slipper stressa och springa in i varandra. SL skulle kunna göra en egen skylt på tunnelbanorna för barnvagnar så att vi med hund har ökad chans att komma med. Ha en bra attityd mot era medmänniskor och ett leende på läpparna så kommer hela stämningen i tunnelbanor eller SL trafiken överhuvudtaget bli mycket bättre. Alla kan ha en dålig dag ibland men försök att inte ta ut det på alla andra så kommer folk ha förståelse för att livet kan vara lite jobbigt ibland.
Våga stå emot Sverige är ett hållbart välfärdsland på grund av hur landet styrs och alla får vara med och rösta. Vi lever ett lugnt liv här med inte några bekymmer. Vi har yttrandefrihet, tryckfrihet, rätten till en utbildning, religionsfrihet och billig sjukvård. Om vi har något i tankarna eller tycker att något inte fungerar bra så är det helt okej att dela sina idéer och tankar för alla! Men det finns konsekvenser man måste ta därför att, alla inte delar samma åsikter. Människor tycks ha mer att säga bakom skärmarna, alltså vågar att säga saker som de annars inte skulle säga öga mot öga. Ibland väljer människan att titta bort mot saker där det ser ut att behövas en hjälpande hand. Anledningen till det, beror på människan i sig. På Youtube (som är en webbplats med videoklipp som laddas upp av olika användare) har en grupp personer bildat en sida; där de exempel vist lägger upp videoklipps på deras sociala tester. Deras koncept är bland annat att visa hur personer skulle reagera ifall någon blev misshandlad. Såklart är det fejkat men det vet bara de som är bakom själva experimentet. Detta testas på människor ute på gatan för att de vill se vad deras första reaktion skulle vara och hur många människor som skulle välja att inte reagera alls. Människor som gör dessa tester filmar alltid vad som händer under deras spelning för att sedan visa hur få människor som har modet att stå emot samt visa hur oförskämt det ser ut att gå förbi någon som behöver ”hjälp”. Och allt det här har en mening och kan bara både positivt och negativt. De som har pekats ut i videon alltså de som observerar från bakgrunden anser att de blivit förnedrade och mycket hat kom från dem. Men det visar hur samhället fungerar, folk skulle inte bry sig om någon bredvid blev våldsamt nedslagen, de skulle antingen bara vända ryggen och gå, samtidigt som ett offer mördas. Ett till exempel på något liknande är ett klipp jag har sett. Det är ett test och deras koncept var att visa hur människan påverkas av vilken klass människor tillhör till. Först visar de en man som har vanliga kläder på och det han gör är att promenera lugnt i gatan men när han gör det så börjar han att ”hosta” och ”kollapsar”. Mannen fortsätter att hosta, nere ligger han och säger ”hjälp” ett fåtal gånger. 5 minuter har gått, många går förbi men inga reaktioner kommer upp. Han ligger kvar tills det har gått ungefär 10-15 minuter, sedan ger han upp. Testet fortsätter. En man med kostym gör samma sak men nu hinner det inte gå 1 minut utan att någon kommer och hjälper, helt plötsligt står alla runtom och ser oroliga ut efter honom, han gör det igen och men ingen skillnad visas. Det är genom simpla och hjältelika handlingar som vi börjar uppskatta den sanna betydelsen av ordet mänsklighet. Har man gränser på vilka människor man ska hjälpa så är det fel!
De personerna bör skämmas för att de lät det hända, de kunde ha räddat ett liv eller stoppat en misshandel. Men det händer inte bara i Sverige, utan över hela världen. Folk i andra sidan av jorden är i krig och svälter under tiden vi andra som har det bra tänker bara på oss själva. Och jag tycker att det är fel, våga hjälpa till och stå emot!
Värmdö/Liljeholmen Jag har tidigare bott i en liten kommun som heter Värmdö, där känner nästan alla varandra. Jag gick i en ganska stor skola. Där studerade 500 elever och jobbar 50 personal. Min tid där var inte så trevlig. Speciellt inte när vissa elever började i 7:an, då tyckte dem att de var för coola för skolan och började bete sig dåligt mot de andra eleverna. Vad ska jag säga? Man började högstadiet och det var jätte spännande! Det gick ofta över när alla började i 8:an och de växte upp och lärde sig att dem inte ska bete sig så mot andra människor men det hände dock inte för alla. Några av människorna som inte växte upp började störa sig på mig. Inte varje dag dock utan bara när de personerna kände för det. Det störde mig inte så mycket för varför skulle jag bry mig om vad någon annan tycker? Det var ”okej” förutom när de började rimma något fult ord med mitt efternamn, det kunde vara allt från Fettler till Horler. Då började det gå överstyr. Om vi tar smeknamnet fettler, varför ska jag bli kallad det för? Varför kan inte alla få se ut hur man vill? Måste man vara pinnsmal? Sen smeknamnet horler, stör det dom SÅ mycket att jag inte ville ha fula märkeskläder? Behövde de kalla mig hora bara för det? ”Mobbarna” tyckte inte om att jag ville se ut som jag ville så jag klädde mig utanför Värmdös norm bara för att störa dem. Det var min hämnd. På Värmdö ska alla var pinnsmala och ha vita tighta jeans. Om de ska ha skor på sig måste de ha på sig märkesskor som till exempel hunters, primeboots eller Johnny Bulls. De skorna kostar nästan 3000kr styck, varför ska man betala så mycket pengar för något bara för att verka cool? Ska de ha kläder på sig så är det samma som med skorna, märkeskläder. Odd Molly, Hollister, Victoria Secret, Tommy Hilfiger m.m. Man ska även dricka sig redlös full varje helg. Något jag tycker alla ska göra är att först åka till Värmdö för att se hur de ser ut där och sen åka till Liljeholmen och kolla där. Det är en väldigt stor skillnad på Liljeholmen och Värmdö. I Liljeholmen tycker jag att det är mera chill, alltså du behöver inte bry sig vad man har på sig. Man kan ha t.ex. mjukisbyxor om man vill för att man vet att ingen kommer stirra sönder en. Alla kan ha på sig vad man vill utan att någon bryr sig. Det gillar jag med Liljeholmen. Det som jag tycker om Liljeholmen är också att många ser olika ut. På Värmdö så ser alla likadana ut, i alla fall de som inte är mobbade. JULIA EDLER, NB13b
Mitt Stockholm Här sitter jag, framför datorn i ett kallt klassrum och ska skriva om "Mitt Stockholm" en stad där jag endast bott fyra månader. Jag har flyttat till staden som många av mina vänner i min förra stad har många fördomar och uppfattningar om, men mina vänner var inte ensamma om att tycka så. Jag flyttade hit med väldigt många fördomar och massa uppfattningar om Stockholm och folket som bor i den här staden. När någon sa ordet Stockholm, då var det Stureplan och elaka rikemansbarn som skryter alldeles för mycket som först dök upp i mitt huvud. När mina föräldrar berättade för mig att vi skulle flytta till staden som jag endast tycker om att besöka vid mellandagarna för att shoppa så bröt jag ihop. Jag skulle aldrig passa in där alla pratar med en dialekt som är otroligt jobbig att lyssna på, eller där det är folk överallt och bara en massa köer. Jag har under hela mitt liv bott i en stad där det inte är folk överallt, där det nästan aldrig är kö och där människor pratar med klingande härlig dalmål. ”Om jag säger Stockholm och stockholmare vad tänker du på då?”, det var frågan jag ställde till mina närmaste kompisar i Falun och svaren jag fick, ja, dem var inte helt oväntade. De var väldigt positiva till staden Stockholm. Det var bland annat att Gamla Stan bjöd på goda pizzor, att det är mycket folk, tunnelbanor, massa köpcentrum med dyra affärer, fina hus och getto ställen. När det kom till invånarna i staden, det var då man märkte att de hade mycket fördomar. Enligt mina kompisar i Falun är stockholmare, människor med fina och dyra märkeskläder, tränade och solade tjejer som har långt och fint hår och fina naglar, orrar, bortskämda rikemansbarn, otrevliga människor som bara har tid för sig själva, killar med bakslickat hår som har långa jackor med scarf, party pinglor och snobbiga rika raggare. Jag ställde frågan ”Om jag säger Falun/Dalarna och falubor vad tänker du på då?” till några i min klass och deras svar var helt annorlunda mot vad mina kompisar i Falun svar var. Uppfattningarna om Falun var att det inte fanns så många människor, att det är en lugn stad, mycket snö och ensamhet. De tänkte även på dalahästen och daladräkten. De hade inte så mycket fördomar om folket i staden men uppfattningar var att de som bor där är väldigt lugna, lantliga och att de är moderna hippies. Nu kan man faktiskt ställa sig frågan, är folk i Falun för insnöade eller stämmer det att alla i Stockholm är så? Jag tänker svara på den frågan utifrån hur jag själv har upplevt hur det är att bo i huvudstaden.
Som jag nämnt så var jag väldigt negativ till att flytta hit och jag hade liknande fördomar som min kompisar i Falun har, men människorna i Stockholm är faktiskt inte alls så hemska som mina vänner tror att de är. Den första tiden jag bodde här ville jag inte acceptera att bo i Stockholm och umgås stockholmare är precis likadant som att bo i Falun och umgås med falubor. Skillnaden är att Stockholm är större och det finns mer folk här och att min pojkvän och mina vänner som jag har i Falun inte finns i samma stad som jag gör. Men allt det här går att lösa, jag och min pojkvän träffas mer eller mindre varje helg och vårt förhållande är helt fantastiskt bra och jag tror det kan bero på att vi bor långt ifrån varandra, för det gör att man saknar varandra mer. Vi bråkar aldrig och när vi får träffa varandra är det helt klart veckans höjdpunkt. När det gäller mina vänner så har jag insett vilka det är som verkligen bryr sig och vilka som inte gör det. Självklart saknar jag dem, men varje dag som går blir det lättare och det beror ju främst på att jag börjar få kompisar här i Stockholm. Jag hade som sagt fördomar om att allt folk skulle vara väldigt stöddiga, var oärliga och snackade mycket skit, men så är det verkligen inte. Det är inga tvivel på att det finns sådana människor, för dem finns överallt, men hittills har jag inte träffat någon som varken är stöddig, oärlig eller som snackar skit. Efter att ha bott här i lite mer än fyra månader så har jag som sagt inte träffat en enda människa som är som jag trodde att alla i Stockholm skulle vara, vilket var stöddiga, bortskämda och uppkäftiga. Dem som jag har träffat är precis som vilken människa som helst i Falun som jag umgås med och det är otroligt skönt, det har varit en stor del till att jag blivit mer bekväm med att bo här. Jag tycker fortfarande att dialekten är otroligt störande och enligt skribenten på hemsidan Språk och Folkminnen så har stockholmare makt och därför är deras dialekt ofta illa omtyckt. Jag tror faktiskt att skribenten har rätt i det han/hon säger och jag tror det beror på att deras dialekt hörs både på tv och radio. Det är väldigt sällan man hör en programledare eller radiopratare prata med dialekt. Enligt mig tror jag att om man hade hört mer folk prata med en annan dialekt i dessa sammanhang så hade nog inte människor runt om i Sverige ansett att stockholmare har mer makt än någon annan och deras dialekt hade nog med stor sannolikhet inte betraktas som jobbig att lyssna på.
Så vad har jag nu kommit fram till? Jo att man inte ska döma personer på grund av att dem bor i en helt annan stad eller pratar med en helt annan dialekt än mig själv, vilket jag gjorde när jag bodde i Falun. Jag tror att jag tyckte att alla människor var stöddiga och att alla var rika, för att det är så dem oftast visas på tv. Jag har själv insett att dessa människor som jag umgås med nu är precis likadana de människorna jag umgås med i Falun, skillnaden är bara att dem bor i olika städer och pratar olika dialekter. Om tv och radio hade anställt fler människor med dialekt, så tror jag personligen att människor i Sverige hade accepterat stockholmarnas dialekt mer än vad man gör idag. Källor: http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/dialekter/fragor-och-svar-om-dialekter/faq/2013-10-21uppfattas-man-olika-beroende-pa-vilken-dialekt-man-har.html
Varför är folket i Stockholm ignorant? Hur kommer det sig att det mesta folket i Stockholm är ignorant, varför bryr de sig inte när någon behöver hjälp, eller när någon ligger medvetslös på marken och folket bara passerar utan att ens lägga märke till det. Varför har Stockholms folk alltid varit sådär, eller när blev det sådär? Jag kan tänka mig att det blev på de viset när vi började med rankningar (kung, drottning, knäckt och folket) jag säger inte att alla är sådär men de flesta. De vågar inte eller vill hjälpa de som är lägre rank än dem. Jag såg ett videoklipp från facebook, om ett par som skulle låtsas bråka ganska tufft för att se om folket skulle reagera. De skulle bråka i en hiss och killen skulle slå tjejen så fort någon kom ombord i hissen. Men så fort de började var det inte än enda som hjälpte tjejen förutom en person som sa ifrån och hjälpte henne. Resultatet blev en av alla 20 personer som hjälpte henne. Helt chockerande, man skäms. Ett annat exempel jag såg på nätet, var i kina när ett litet barn sprang förbi gata och blev påkörd. Den här mannen som körde på henne gick inte ens av bilen för att kolla om barnet mådde bra eller var skadad, han körde bara vidare. Men det värsta var att det kom fler bilar som körde över henne och vidare, inte än enda gick av deras bilar för att se om barnet var skadat. Till slut kom det en kvinna som hjälpte det lilla barnet, men kvinnan var inte så värst hjälpsam av sig. Hon drog barnet från vägen sedan lät hon barnet ligga kvar på sidan av vägen och ringde en ambulans till sist. Detta gör mig väldigt förbannad, jag förstår inte varför vissa folk har så svårt att hjälpa andra. T.ex. som ’’jag känner inte hen så jag behöver inte hjälpa hen’’ eller ’’oj det där ser väldigt fel ut, men det där är inte mitt problem så jag behöver inte hjälpa hen’’ eller till och med ’’oj varför ligger hen på marken helt medvetslöst, äh det kommer nog någon snart och hjälper hen’’ folk måste börja inse att det behöver inte angå dem, ser det fel ut måste man ta initiativet att hjälpa hen. Man behöver inte hoppa in i fajten eller vad det nu är men man kan ringa polisen/ambulans t.ex. Men det är inte såhär bara i Stockholm, det är såhär över hela världen sorgligt nog. Jag vet inte varför det är så, blev vi uppfostrade så? vem har lärt oss detta? Fick vi det inlärt? Hur kommer det sig att folk blivit på detta viset? Är det så att om man visar svaghet bland folk blir man avvisad? Visar man låg status är man ingen då? Varför är det så att om man visar hög status blir man inte ignorerad, man blir någon, man märks. Det här problemet har blivit så stort att vissa människor inte vågar söka hjälp längre, de vet att ingen kommer bry sig om de räcker ut handen efter hjälp. Sverige ska ändå vara ett väldigt tryggt land, ha en bra välfärd. Men kanske hälften som bor här i Sverige har inte det.
Kulturskillnader i Stockholms stad. I Stockholms förorter har man ett helt annat perspektiv än vad folk som bor mer centralt i Stockholm. Vad jag vet och tycker så är alla mer öppna och vänligare, man tar hand om varandra och varandras barn, man ska kunna gå över vänligt till grannen och be om hjälp, råd eller ett föremål man kan få låna. Det är så mycket kultur i förorterna med alla kristna, muslimer, hinduer och vad det än nu finns för religioner, det bästa är att man blir inte utstött eller trakasserad p.g.a. av sin hudfärg, bakgrund m.m. för att alla har en gemenskap och det är invandring eller ett utländskt blod, det är nog det som för människor till kärlek till sina medmänniskor. Det är så mycket personligheter och groteska bakgrunder man har fått höra ifrån folks hemländer, de flesta ”har levt samma live” på ett eller et annat sätt. Sedan att kriminalisten vistas mycket i förorterna är nog p.g.a. tuffa livshändelser till exempel, ifall man bott och har haft det lite mer fattigare i hemlandet och kommer till Sverige så snor folk grejer istället för att betala. Sådant kan har varit människors livsstil och kanske är kvar i den livsstilen trotts att de får massa bidrag och stöd av regeringen. Ifall det finns massor med sådana personer som har haft det så, så kanske de väljer de att skapa gäng för att inte stå där ensam utan har massa andra vid sin sida. Det jag tycker är fel det är att regeringen har begått ett misstag med att sätta alla dessa människor på samma ställe så att kriminalisten eskalerar. Men det är inta alla som tar den vägen heller utan många försöker få ut sin aggression och sina åsikter igenom musik och rapp. Musiken som görs handlar oftast om politik, klasskillnader på det svenska folket, varför kan inte alla människor se varandra med värdighet istället för ett ting eller hudfärg. Den synen jag har fått och känt av folk som bor mer i city är mer stress, egoistiska och nervärderande på annat folk som bor ute i förorterna. Folk är mer självständiga, instängda som personer och lever i sin egen bubbla, den ända gången man möjligtvis pratar med sina grannar inne i stan är när man står i samma hiss eller möts i trappuppgången. Ifall jag nu hade rätt så skulle det vara väldigt tråkigt och synd, sen kanske man inte behöver prata om sina personliga problem direkt när man träffas men kanske prata om något man har gemensamt till exempel, politiken eller något liknande. Jag tycker också att de sätter sig själva i en högre position än andra och ser ner på alla. Men från grund och botten så är ju alla likadana (männsikor).
Ombyggnationen i Slussen skapar kaos! Den nuvarande Slussen-anläggningen invigdes den 15 oktober 1935 av kung Gustaf Adolf. Slussen har efter 70 års användning fått väldigt stora, omfattande och svåra skador som varje år har behövt repareras. Ett exempel är enbart under 2003 då 5 ton betong togs bort från Slussen för att inte skada fordon, människor eller djur i risk av att rasa ner. Stora delar av Slussen sjunker också långsamt på grund av undermärgliga pålar som inte längre orkar hålla upp Slussen. Men planen för ombyggnationen i Slussen kommer att skapa mer kaos än nödvändigt. (1) Jag anser att hela projektet är väldigt ogenomtänkt. Det är svårt att hitta lösningar som verkar rimliga och gynnsamma. Planerna för ombyggnationerna delades in i två olika ritningar av politikerna som skickades in för att godkännas. Den första planen handlade om byggnader och den stora vägarna som fick godkänt. Den andra planen handlade om bussterminalen som nekades. SL gick direkt ut med att ritningen för bussterminalen är för liten. Politikerna bestämde att bussterminalen skulle vara mindre i Slussen och större i Nacka eftersom tunnelbana planeras att åka till Nacka. Det politikerna inte tänker på är att deras idé är helt värdelös då tunnelbanebygget bara har påbörjats och det kommer dröja långt tills den bli klar. Busstrafiken kommer ändras till att de flesta bussar bara går till Nacka. Det kommer att bli mycket krångligt för alla resenärer från Värmdö. En Värmdöbo måste åka buss till Nacka, byta till en troligtvis fullastad buss till Slussen och sedan gå igenom allt kaos för att sedan kunna ta sig vidare från Slussen till sin slutdestination. Det kommer alltså bli totalt kaos i Nacka om alla ska byta bussar just där. I Slussenförslaget ingår en bil och busstunnel som ska trafikförsörja resande från Nacka och Värmdö som ska ta sig in mot Slussen. Men tunneln kommer endast ha ett tunnelrör som dessutom inte har någon mellanvägg planerad vilket ökar risken för olyckor. Varför tänker dem inte smartare när det gäller tunneln? Om man skulle satsa på att bygga en genomtänkt tunnel med två rör skulle säkerheten definitivt förbättras och vi skulle slippa den onödiga flaskhalseffekten som kommer att ske vid ingången till tunneln vilket leder till långa köer. Med köer ökar också stressen hos många bilister som i sin tur ökar risken för mer olyckor då många bland annat kan försöka tränga sig. (2) Nordinplanen är en plan för bland annat vägbygget i Slussen. Enligt planen kommer alla fordon kommer tvingas in i en enda möjlig väg där trafiken från Hornsgatan ska möta trafiken från Katarinavägen som dessutom har en T-korsning. Därför är den nuvarande Slussen suverän med sitt smidiga rondellsystem som kallas för klöverbladssystemet
. Rondeller är mycket smartare och smidigare som sänker hastigheten och undviker olyckor. En Tkorsning gör att bilarna kommer bli stillastående väldigt ofta och bara spy ut avgaser som inte är bra för miljön, och det är dessutom en större kollisionsrisk än en rondell. Jag tycker det är mycket osmart att bygga en T-korsning istället för en rondell som hade underlättat den dagliga situationen mycket mer. (3) Under byggtiden ska körmöjligheterna från Stadsgården till Gamla Stan stängas ner. Det betyder att alla bilar som ska in till Stockholms stad tvingas upp på centralbron som redan är övertrafikerad. Det leder till mer kaos i trafiken, längre köer och mycket mer bilar som spyr ut avgaser i väntan på att komma vidare i den kaotiska trafiken, vilket är extremt negativt för miljön. Samtidigt som jag är väldigt negativt inställd på de redan framställda och bestämda planerna har jag förstående för de som tycker det här är bra förslag. Trots allt behöver Slussen verkligen en ansiktslyftning. Slussen kommer att rasa ihop och håller redan på att göra det. Därför är det nödvändigt att göra om Slussen vilket jag är förstående över. Men jag tycker inte att planerna för ombygget är särskilt planerade. Allt i planen är så drastiskt och värdelöst planerat vilket skulle kunna förbättras på flera olika sätt. Det är inte acceptabelt att skynda igenom en stor plan som påverkar väldigt många utan att anstränga sig för att göra det bästa av situationen. Till exempel skulle man kunnat lägga ner mer tid på planen och tänka igenom hur ändringarna påverkar olika människor. Hur påverkar det en stadsbo av detta? Och hur påverkas Nacka och Värmdöborna? Hur kan vi lösa det här på bästa möjliga sätt? Jag själv känner mig mycket besvärad över upplägget eftersom jag är en av många som kommer att påverkas av det. Jag tror att både jag och alla andra som kommer att bli påverkade av det här håller med om att vi har en kaotisk och rörig tid som väntar oss. Källor: (1) http://sv.wikipedia.org/wiki/Nya_Slussen (2) http://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2014/08/Stora-risker-med-Slussenforslaget/ (3) http://www.dagensarena.se/opinion/gor-om-skapa-en-modern-trafiklosning-kring-slussen/
Mitt Stockholm Drottninggatan är den mest centrala gatan i hela Stockholm och den börjar vid Norrström på Norrmalm och den sträcker sig ca 1,5 km fram till korsningen på Vasastan. Drottninggatan är fortfarande samma sträcka idag som det var på 1600-talet. Drottninggatan är väldigt populär, (en de mest populäraste enligt mig) speciellt bland alla turister som kommer till Stockholm och det är en turistfälla och det är den varje årstid. Drottninggatan - vid segels torg och så går man till höger så är det mycket folk och många butiker och det är alltid trång speciellt vid jultider. Men om man fortsätter gå på Drottninggatan så blir det glesare och glesare med folk och med mindre butiker och när man har kommit fram till en butik som heter Shock så är det nästan inga människor alls. Om man istället går till vänster så är det lite glesare hela tiden, inte så mycket folk som på andra sidan. Men eftersom Drottninggatan så lång så finns det butiker, restauranger och caféer över hela gatan. Så för att man ska få fler människor att komma överallt på Drottninggatan så kan man ha fler butiker lite längre bort och att inte ha samma affärer bara hundra meter från varandra, för det finns ungefär tre stycken H&M butiker på Drottninggatan. Man kan också börja ha flera utländska butiker för det lockar unga personer, tonåringar. Tex så kan man ha Forever 21, vilket är en utländsk affär som har väldigt bra kläder och det finns både för kvinnor och män (om man tittar på deras hemsida). Det finns många restauranger och caféer så man kan shoppa och sen vila sig på ett café. Från Drottninggatan så kan man komma till många olika ställen, man kan komma till nästan hela Stockholm från Drottninggatan.
Men jag förstår att det inte är så lätt att bara säga att här vill jag ha min butik, utan man måste ha många saker innan man kan öppna en butik. Jag vet också att det inte bara är att öppna en butik utan det är väldigt många faktorer som spelar roll. Jag hittade en jätte bra sida där det är någon som har skrivit vad man behöver ha för att det ska bli en bra butik. Det är från 2012 men jag tycker ändå att den är bra. Lokal - Först så måste man hitta en lokal. Sen är det vilken bindningstid/uppsägningstid i kontraktet? 9 månader är vanligt på affärslokaler, så om det inte funkar så bra så kommer ni ändå ha hyreskostnaden en lång tid framöver.
Butiksinredning - Det är både en kostnadsfråga och hur ni väljer att presentera varorna för kunderna. Livsmedel - Det finns många regler när det gäller livsmedel, främst när det gäller hygien, så man ska helst ta kontakt med kommunen och kolla upp vad som gäller för dig och din butik. Bokföring/kassa - Ni måste ha ett godkänt kassasystem och även se till att ni förstår kraven på bokföring, om ni inte kan sköta bokföringen själva måste ni kontakta en redovisningsbyrå. En revisor granskar den färdiga bokföringen/bokslutet, så är inte den som faktiskt sköter bokföringen. Hur hanterar ni kassan, får tag på växelpengar etc. Inköp - Har ni en rimlig plan på hur mycket ni ska köpa in, vad ni ska köpa in, hur ofta? Vilka kredittider får ni från leverantörerna? Prissättning? Efterfrågan - egentligen det allra viktigaste, finns det verkligen ett behov av denna typ av butik? Även om ni frågar 100 personer i en enkät kommer många av dem "ja, jag skulle handla i en sådan affär", men få av dem kommer faktiskt att göra det... Är så många som startat småbutiker, caféer eller annat som efter några månader sitter med hundratusentals kronor i skulder efter att ha lagt ner pengar på lokal, varor etc. men det finns ingen efterfrågan. Det här har jag tagit från en blogg som jag tycker beskriver vad som krävs för att starta en affär väldigt bra. Så det är väldigt mycket man måste ha och tänka på när man ska öppna en butik och jag kan tänka mig att blir lite svårare inne i stan men om man lyckas så och man inte går i konkurs så kan man bli väldigt stor och få många besökare, speciellt på Drottninggatan för det är ju en väldigt stor turistfälla. Man måste bara ha bra sortiment, priser och läge. Man måste också marknadsföra sig själv, för om man inte gör det så kommer ingen veta om att man finns eller var man finns. Men såklart så är det bara vad jag tycker, det finns kanske andra som tycker att det räcker med affärer på Drottninggatan.
Tunnelbanor i Stockholm -Komplicerat men delvis Underskattat Jag och många fler, som t.ex. mina klasskamrater åker kommunalt dagligen och jag kan garantera att vem du än frågar så kan de berätta att tågen och bussen ofta har problem av något slag. Detta leder då till förseningar vilket man förlorar mycket på. Vi har vår CSN att tänka på men även att vi missar viktig fakta på lektionerna. Folk som jobbar förlorar tid i sitt arbete och om man har otur och ska t.ex. till doktorn, och bussen då är sen, så missar man sin tid. Tunnelbanorna i Stockholm har alltid fått mycket klagomål. Förseningar av olika anledningar, SL-kort som inte funkar eller tidtabeller som visar fel. När problemetväl uppstår blir det kaos men det folk glömmer bort att tunnelbanan funkar för det mesta och om problem uppstår löses det så fort det går. Om förseningar uppstår finns det alltid ersättningsbussar man kan ta.Jag har ett exempel av egen erfarenhet när det gäller ersättning vid problem. Jag skulle hem och tågen hade problem. Självklart fanns det ersättningsbuss men massvis av folk skulle då åka med bussen istället för tåget vilket ledde till att bussen var fullproppad. Pendeln började dock gå rätt fort efterså jag kom hem på en fullpackad pendeln något senare. Problemet med trängseln i tåget eller på bussen är något man ofta tänker på, i alla fall på morgonen när folk har ställen att åka till. Någon ska till jobbet eller skolan och tänker att de spar en massa tid genom att ta tunnelbana istället för att sitta fast i en bilkö hela morgonen. Dessvärre är det inte bara ett fåtal personer som tänker så utan en hel del. Det blir trångt och risk för skador. Den ända problemlödningen jag har är mer fokuserat på alla bilister. Det sitter en människa i varje bil och tar upp massvis med plats på vägen. Om folk istället skulle välja att åka buss skulle det finnas mer plats på vägen och och jag tror mindre stressade människor. Att åka tunnelbana ensam när man var liten var den största bedriften man kunde göra. Det är ett komplicerat system men när man väl kan grunden förstår man lättare om någon säger: ”Åk mot Tcentralen och byt till röd linje mot Mörby centrum och hoppa av i Danderyds sjukhus och ta uppgången till vänster”. Om någon hade sagt det till mig när jag var 11 år hade jag inte förstått mycket. Jag kommer ihåg den gången jag skulle hem mot Akalla från T-centralen men tåg tåget mot Hjulsta istället. Jag fick lite smått panik och ringde min pappa och fråga vadjag skulle göra, om han kunde hämta mig. Han sa att jag skulle byta i västra skogen så jag gick av där och missa tre tåg för jag hade gått från perrong till perrong och letat efter rätt tåg fast det var på samma perrong jag gick av på.
Sen dess har jag nog lärt mig lite av hur tunnelbanan funkar och klarar av att byta tåg utan svårigheter. Allting inom kommunal resväg får problem och då folk alltid har någonstans att vara, eller är på väg någonstans, blir det som mest kalabalik inom just bussar och tåg.Det kan bli förseningar, det kan bli trångt och ibland kanske man tappar bort. Men för mig gör det inget. Jag tycker att denna kalabalik är en del av Stockholm. Utan stressade huvudstads människor vore inte Stockholm densamma. http://www.infrastrukturnyheter.se/2014/04/f-rs-k-att-minska-tr-ngsel-i-stockholms-tunnelbana
Mitt Stockholm Det här är en sann berättelse om hur jag upplevde och hade det på min praktik. Jag praktiserade i en djuraffär i Stockholm. På min skola där jag går så har vi varje termin, en så kallad blockpraktik, den består av fem dagar, och det här var de fem värsta och längsta dagarna hela mitt liv. Även fast jag bara var där i fem dagar så kändes det betydligt längre. Det kändes verkligen som en evighet i helvetet. Det fanns tre personer som jobbade där. Två utav dem som jobbade där var jättesnälla mot mig men den sista utav dem, som ägde butiken och som även var min handledare, var den värsta och elakaste människan jag någonsin träffat. Hon hade ingen som helst empati mot andra människor, och framförallt inte till sina anställda. Första dagen som jag kom dit så gav jag henne ett häfte med papper som hon skulle fylla i, men då svarade hon drygt att hon hade haft praktikanter innan och visste vad man skulle göra med pappret. Okej, hon kanske hade en dålig dag tänkte jag, och struntade i det. Men jag frågade lite försiktigt till de andra som jobbade och frågade om hon alltid var så här. Och ja, det var hon. Det bästa på hela veckan var luncherna på dagarna och självklart när jag fick sluta för dagen, för då kunde jag gå därifrån och inte behöva tänka på hur det var därinne utan jag kunde tänka på något helt annat, vilket var underbart då jag inte mådde bra alls när jag var där. Varje morgon så hade jag en klump i magen för att jag inte ville gå in där och behöva bli så kränkt som jag blev utav min handledare. I den här djuraffären som jag praktiserade i så finns det smådjur och fiskar som man kan köpa. Men smådjuren må jag säga, dom mådde inte bra. Dom var slöa, något magra m.m. Och enligt lag, så måste daglig djurskötsel ingå, alltså att kolla igenom djuret ordentligt och se till då att den inte är skadad, sjuk och även annan hygien som att till exempel städa rent i buren och fodra m.m. Och under mina fem dagar som jag var där, så det ingen utav de anställda personalen som gjorde det. Utan det var jag som fick göra det själv. Jag hade ju tur att jag har lärt mig den kunskapen i skolan för att om jag inte hade fått lära mig det så skulle jag inte vetat vad jag skulle göra. Varje dag såg likadana ut, först byta om till arbetskläder, efter det ta hand om smådjuren, och sist ta hand om alla akvarium. Jag följde de dagliga rutinerna och gjorde allt klart innan jag började med nästa uppgift.
Men det var en dag som inte var som alla andra, och det var när min handledare anklagade mig för att inte ha kollat till en av kaninburarna då kaninen tydligen var död när hon kollade till den. Men när jag kollade på morgonen så var den helt frisk och hoppade glatt runt och såg pigg ut. Kaniner visar ju inte att de är sjuka så det hade jag ju inte en aning om. Det var den värsta känslan jag har känt i hela mitt liv, jag har dödat ett djur som någon annan skulle köpa.
När jag satt på bussen på väg till den sista dagen av praktikveckan så ringde jag dit och sa att jag var sjuk, för att jag orkade verkligen inte åka dit och må dåligt ännu en dag till. När jag kommer hem och pappa ska precis åka till jobbet så känner jag tårarna bara forsa och får en jättestor kram av pappa som sa att han skulle ringa dit och såga att så gör man inte mot sina anställda. På eftermiddagen så ringde jag till min mentor och min praktikansvarig och berättade hur jag mådde och att jag inte ville vara kvar där och sa att de inte skulle sätta fler elever dit för att jag ville inte att de skulle må lika dåligt som jag. Jag fick en ny praktikplats där jag trivs superbra så jag är otroligt glad för det.