NB14C
Stockholm på natten Solen som för några timmar sedan var uppe och lyste starkt har nu gått ner över Stockholms alla gator och gränder. Stockholm är vackert på natten som på dag. Stockholm på dagen är som en bländande men smutsig medalj, på natten vaknar det unga, på natten kommer alla fram ur sina lägenheter. Det är en helt annan syn på natten. Det är en fredags kväll och jag kunde inte sova, jag har gått för många sömnlösa nätter runt i Stockholm och funderat, funderat över vad som egentligen är Stockholm, för den har som två sidor. Stockholm är som en kantig labyrint av gator med små gränder som nyckelhål av oändliga dörrar. Avgasen och tutande bilar ligger i luften, som ett mörkt täcke har det lagt sig över Stockholm, saker var stilla inte lika mycket fart på natten. Jag går förbi Gamla stan en sväng och in i en gränd med mörka fönster förutom ett som var öppet med en liten katt i. Man kunde se månljuset kika fram mellan husen, det var ett vackert sken. Jag gick vidare och ner mot riddarholmen längs vattnet, inte en människa i syn. På något sätt går jag hellre ute på natten än på dagen, jag tror det är tystnaden och lugnet som Stockholm ger av. Cigarett efter cigarett, sakta men säkert kom jag längre och längre ifrån lugnet av riddarholmen och gamla stan och gick med försiktiga steg med en cigarett i munnen längs centralbron, det var en lång bro jag ville inte gå hem alls, jag ville inte gå hem till det tråkiga livet som väntade mig. Jag ville vara kvar på just denna plats, just denna plats mitt i Stockholm. Jag vill leva för natten och känna morgondagen. Angelica Söderlind NB14C
Skulle du vilja riskera ditt liv varje dag? Jo jag e en tjej på 16 år och bor på landet, jag har bott här hela mitt liv. Breve min går ca 1 minut ifrån där jag bor är en busshållplats. Den står ca en halv meter från ett staket band dom kurviga vägarna där bilar kommer i för hög hastighet och där bussarna knappt kan möta varandra pågrund av att vägen är så smal. Där minst 3 stycken personer om året dör pågrund av vägen och hastigheten. Det inte många är medvetna om är att bussarna knappt går samt att vi bara har en stolpe som busshållplats breve den smala vägen. Det händer många gånger att man blir nästan på körd av bussen eftersom den får möte på vägen och måste lägga sig så långt ut på kanten för att få plats. När det är halt så är det väldigt ofta att bussar och bilar får sladd o kör ner i diket, jag tänker mig bara att nångång kommer bilen få sladd och sen står ett oskyldigt barn där vid busshållplatsen och väntar på bussen och eftersom dom flesta buss hållplatserna är ju oftast vid vägkanten breve ett dikte , skog eller något som gör att det inte finns plats att antingen stå på eller ta vägen när det kommer en bil i högfart. Jag blir rädd för dom små barnen som står vid buss hållplatserna, det finns inga lampor, ingenstans att ta vägen förutom att stå på vägen. Det jag vill är att istället för att renovera slussen till exempel så kan man sätta ut riktiga busshållplatser , lampor eller en mötesplats där bussen kan svänga in och hämta upp dom som ska på bussen, Att dom går oftare och då kan man ha mindre bussar som drar mindre eftersom mellan 10-14 så går det ingen buss och mellan 22-05 går det inte eller nån buss. Sen så kan man göra att istället för att ha 70 km/h på vägen så kan man ha mindre eftersom det ofta hoppar en älg eller något annat djur över vägen och om man kör 70km/h så hinner man varken bromsa eller väja innan man har kört på djuret eller att den har hunnit hoppat över vägen. Man kan göra så att på vintern så kan man ha dom lite mer erfarna busschaförer som är vana att åka på smala och krokiga vägar när det är halt. Isabella Laitinen NB14C
Det jag vill är att folk i stan ska förstå att det är bättre att lägga ner pengar och försöka göra landet säkrare istället för att renovera ett fungerande ställe. Att folk ska förstå att det finns människor på landet som behöver hjälp, att folk i stan som gnäller på att tunnelbanan är full när nästa går 3 minuter efter eller när dom kan ta pendeltåget, bussen,tvärbanan som också går ofta. Jag vill att dom ska börja tänka på alla på landet som knappt har bussar som kommer eller busshållplatser som står vid vägkanten vid diket. Varför ska man lägga ner flera miljader på att renovera ett fungerade ställe eller bygga massa lägenheter när man kan lägga ner några hundratusen på att göra landet säkrare ?
Isabella Laitinen NB14C
Bilden är tagen av John Nordlund måndagen den 24 november 2014 Den här bilden riktar sig till äldre tonåringar och uppåt Allmänt info Här är en bild över slussen med kommunal trafiken i Stockholm med Tåg och bussar som kommer och går under kvällen Slussen är kopplingen mellan östersjön och Mälaren och över gången till gamla stan. John Nordlund NB14C
Mina tankar om bild och plats Jag tog den här bilden för att det är en känd plats i Stockholm och många känner till den. De flesta människorna brottas med tiden Min tolkning av bilden är att människor har så bråttom hela tiden och de bara skyndar förbi livet. De vill hinna till olika mål och är super stressade, uttråkade under resans gång, men resan i sig är också ett mål. Ta till vara på varje sekund som om det vore din sista. Man vet aldrig hur lång tid man har kvar. Om den sista stunden kommer när du är på bussen så skulle du önskat att du tog vara på tiden. Tåget är även en bra plats för tonåringar som inte sover på nätterna. De kan då sova på bussar och tåg på väg till skolan. Det kan vara en avslappnande plats, att kunna plugga och läsa. Det är nog en bra sak med att vara svensk, ingen pratar med någon så man får det lugnt och skönt.
John Nordlund NB14C
Mitt Stockholm Grönalund eller som den även blir kallad Grönan är ett rätt så stort nöjesfält som ligger på havssidan av Djurgården. Nöjesparken har 30 åkattraktioner men det är inte det enda som Grönalund har att bjuda på, utan de har också en massa konserter/sommarkrysset på sommaren som uppskattas av både ungdomar och vuxna. Sommarkrysset är ett underhållningsprogram som sänds på tv4. Så nu kanske du undrar hur du tar dig till Grönalund? Det finns en massa olika sett du kan komma dit på tillexempel gå, cykla, bil, båt, buss eller spårvagnen vilket jag tycker är det smartaste sättet, då tar du en spårvagn från Sergels torg och åker tills du kommer till en hållplats som heter Grönalund eller så tar du den berömda turen från slussen med djurgårdsfärjan som tar ca 10 min och man får en fin upplevelse på det. Sen är det bara att kliva in på nöjesparken, när du väl har kommit in på nöjesparken så har jag lite tips till dig som är ute efter att åka och inte bara spela på chokladhjulen. Fritt fall är något för dig som gillar höga höjder och när magen spänner sig till max och börjar kittlas som bara den. Sen har du Insane som ser ut som en liggande ”S” nästan och det är nog den karusellen som man är mest rädd för från början, men absolut den roligaste. Nyckelpigan och blå tåget är två riktiga höjdare det också, nyckelpigan må vara liten och inte ett dugg läskig för vissa men det finns folk även vuxna som inte ens sätter sin fot i vagnen trots den lilla berg och dalbanan. Blå tåget är ett av de äldre byggen som finns på Grönalund och det kanske klassas för de mindre som en skräckupplevelse och för de äldre bara en sjukt rolig sak att åka. Slänggungorna på Grönalund är ingenting längre eftersom man har utvecklat dem till något mycket större och häftigare, Eclipse är en karusell som stod klar 2013 och svingar dig 120 meter upp i luften och bjuder på en väldigt fin utsikt över vackra Stockholm. Nu vill du nog veta lite fakta om Grönalund? Tänkte väl det. Tim Nagny NB14C
Grönalunds tivoli började växa fram på 1880-talet och det hade invigning 1883, vilket gör att det är Sveriges äldsta existerande tivoli. En rolig sak är att Bob Marley när han var på grönan och uppträdde år 1980 så var det 32 000 personer som var där och kollade, men än idag är det ingen som har slått hans publikrekord på grönan än idag lite häftigt. Under år 2013 slog dem ett nytt rekord vilket var besöksrekordet som var 1 500 000 människor som var på besök. Om du vill ha lite mer fart på Jetline som den heter så ska du åka till Grönalund under en regnig dag för då går det lite fortare. Så slutligen kan jag bara säga att det här var det som jag tycker är intressant och bra om Grönalund och jag hoppas du fastnade lite på detta och kanske till och med besöker tivolit i sommar?
Tim Nagny NB14C
Hur är livet som hammarbyare? Hammarby är ett fotbollslag i Stockholm som är väldigt känt för sina fans. Men hur är livet för mig som Hammarbyare? Det finns många Hammarbyare överallt i Sverige. Går man runt i en Hammarby halsduk, får man alltid minst en kommentar som t.ex. snygg halsduk eller bra lag. På matcher är det alltid blandade känslor. Allt beror på hur det går och hur det har varit innan. Om det t.ex. har varit lite stressat innan match så är det oftast tyst och lite små prat på läktaren. Men om det har gått bra innan och alla är på bra humör, så sjunger vi högt för att stötta laget. Våra helger består oftast av att stödja dem på något sätt. Det kan vara att på en match eller donera pengar. Hammarby är den klubb som drar mest publik på matcher. Hur blev jag Hammarbyare? Jag blev Bajare,eller bajare som vi kan kallas, av två anledningar. Hela min släkt är Bajare, men också för att jag kände mig hemma på en Bajen match. Min första match var med min pappa och farbror när jag var 4 år. Vi var på planen innan matchen och jag kommer ihåg att min pappa sa, ”Här Lucas, här har historia skapats!” Vi satt bredvid vår klack under matchen. De var på glatt humör och sjöng högt. Jag minns att min farbror jobbade på matchen med att hjälpa supporta. Min pappa sjöng då och då medan jag inte kunde säga så mycket men jag var nöjd och glad ändå. Hur ser andra oss? Vi Bajare ser oss själva och andra Bajare som en stor glad familj. Det finns vissa grupper, andra supportrar som ser oss på ett annat sett. En grupp är polisen dom ser oss som jobbigt jobb. Dom tror att vi alla är som en, om t.ex. en Bajare har fått ett dåligt rykte om att hen har slagit mot polisen, så är alla enligt polisen så. Dom använder oftast övervåld och tar användning av den makt dom har på fel sätt. Lucas Öfors NB14C
Det finns fler supporter grupper en Hammarby, dom två andra stora Stockholmsklubbarna är AIK och Djurgården. Det är ett väldigt stort hat i mellan de här tre supporter klubbarna. När lagen mötts blir det oftast slagsmål mellan supporter grupperna. Under alla år så har det varit mycket hat mellan supporter grupperna, det har byggds ramsor om de andra klubbarna inga fina sådan. Några som har sjungits mycket av oss Bajen supportar är vi Hatar djurgårn och Solna tatare. Dom ramsorna sjunger vi när vi möter AIK eller Djurgården, men också när vi går bland mycket folk och vill vissa att vi är större än båda klubbarna. Det finns både Hat och glädje inom fotbollen, på Hammarbys matcher är det alltid mycket sång och glädje. Vi är en stor familj.
Lucas Öfors NB14C
Järna vs Stockholm Jag bor i en liten tätort i Stockholms län som har ca 6000 i folkmängd, Denna lilla ort som jag älskar så mycket kallas Järna. Där är jag född och uppvuxen och har ingen längtan efter att flytta till en storstad. Jag tänker alltså inte som tonåringarna i typiska tonårsfilmer då dem vill flytta när dem blivit äldre från deras lilla ort som dem bor i. Att bo i Järna tycker jag är mysigt för när jag är i Stockholm är det så hetsigt, så mycket folk och så många tåg och tunnelbanor man måste hinna med och även hitta till. Så många Caféer och restauranger att välja på. I Järna är det verkligen inte så, det finns två caféer man besöker och när man är där frågar dem hur ens dag har varit. Ett annat populärt matställe är Torino, en pizzeria som vi kallar Tårtan. Ägaren där har alltid något att småprata om. Det händer ändå mycket i Järna, många event som anordnas i lokala hus som gula villan och futurum, självaste Tomas di leva har faktiskt satt sin fot på futurum.
Jag är ändå rätt beroende av vår huvudstad, det tar bara 50 minuter kommunalt om man har tur och min vardag går ut på att åka upp till min skola som är i staden, Stockholm åker man även till när man ska shoppa och göra något speciellt med kompisarna från Järna. Vi har tillsammans upplevt många stora härliga konsertminnen i globen, friends arena, Kungsträdgården och på gröna lund och fler väntar oss. Jag har ändå haft många fina stunder i Stockholm men strävar efter den perfekta promenaden som Monica Zetterlund sjunger om i låten ¨Sakta vi går genom stan¨ då hon sjunger ¨på Västerbron i den himmelska ron en spårvagn går ensam och tom¨ jag har nog aldrig upplevt himmelsk ro i Stockholm inte på Centralen i rusnings trafiken i alla fall. Inte har jag sett någon tom spårvagn heller, men när den dagen kommer lär jag också skriva en sång om det, så stor skulle den dagen vara. Nora Dahlberg NB14C
Med allt detta skrivet vill jag komma fram till att jag älskar Järna så mycket men det beror på att jag växte upp där eller att det är så lugnt, ingen stress skulle jag säga. Men Stockholm har ändå så mycket att erbjuda, jag är ändå glad att jag har relativt nära till Sveriges huvudstad och jag har faktiskt inte sett allt i staden jag tror att Stockholm kommer ha så mycket mer att erbjuda fram över så som en helt underbar promenad som Monica Zetterlund sjunger om.
Nora Dahlberg NB14C
Mitt Stockholm Mitt Stockholm är fullt av gråa hörn. Mitt Stockholm luktar o låter. Mitt Stockholm är fullt av människor, Alltid i rörelse, alltid på väg Bort, Bort, Bort Måste vidare måste fortsätta Aldrig stanna, aldrig vänta Bort, Bort, Bort Men en gång ibland är det någon som stannar upp Någon som lyssnar Någon som känner Någon som ser Den personen ser någonting vackert Den personen ser en plats fullt av liv Fullt av ljus Fullt av lukt av mat och människor Fullt av ljudet av glatt pratande Och en gång ibland är den personen du. Mirna Forsberg Mesic NB14C
Livet på andra sidan Jag undrar om gräset är grönare på andra sidan? Att vakna upp under solen skinande så stark som vinden blåser mellan träden, att se hur den går upp och lyser på jordens alla skapelser är underbart. Molnen snurrar och himlen vägrar att släppa regnet så det kan berika hela jorden. 365 dagar, och längtan återkommer. Ja, allt detta tänker jag på när jag förlorade min mamma. Därför tänker jag berätta om hur allt gick till. Namnet var Wilma. Jag är egentligen inte en så vanlig tjej, jag är oftast ensam, jag har inga vänner och jag gör lite som jag vill. Utseendet som jag har är inte heller vanligt. Jag har långt eldrött hår, fräknar som täcker hela mitt ljusa ansikte och ögon lika bruna som vingarna på en örn. Jag lever tillsammans med min mamma och pappa ute på Stockholms skärgård i ett gyllenbrunt, stort hus precis vid havet. Så fort jag får tillfälle vill jag bara sitta vid mitt favorit träd i vår trädgård, titta ut över havet, känna solen bränna på min kropp och känna vinden blåsa i mitt hår. Jag sitter här nu i frid, men ropet av min pappas röst förstör det lugnande ögonblicket. Långsamt går jag mot ytterdörren som var stekhet och öppnar den fort. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig, men det verkade inte positivt. Innan jag ens han tänka sa pappa att mamma var allvarligt sjuk. Blodet rusade genom min kropp och stressen steg med smärta över mitt bröst. Snabbt springer jag med lätta steg upp för den knarriga trappan gjord av trä utan att titta bakom mig. Jag springer längs korridoren på övervåningen och hör pappas röst skrikande bakom mig. Fort öppnar jag min dörr som liknar en stel vägg och stänger den. Jag förstår ingenting, jag känner mig helt förstörd inombords. Jag rusade fram till mitt vita skrivbord och tar fram anteckningsblocket och börjar skriva. Allt jag kan få fram är ”stopp, det är inte rättvist”. Jag knögglar ihop pappret till en boll och kastar den i papperskorgen som var helt proppfull med en massa annat skit jag slängt. Linn Murén NB14C
Fotot på mig och mamma kramar jag hårt samtidigt som tårar landar på det. Med ett plötsligt ögonblick hör jag en röst, en man som gråter. Precis då förstod jag. Jag smällde igen dörren från mitt rum lika fort som jag öppnat den och tog mig fram med tunga steg längs korridoren. Det kändes som att jag fortfarande hade en fot klämd i dörren bakom mig, men jag fortsatte. Tillslut stod jag utanför deras rum. Svetten rann och jag kunde känna hur hjärtats två kammare slog ihop sig. Jag öppnade den kalla dörren och var livrädd för vad jag skulle finna på andra sidan av den. När jag kommer in i rummet ser jag min pappa sitta vid sidan av sängen, helt uppgiven. Han tittar inte ens upp när jag kommer in. Det var då hela min kropp vek sig och det var jag som blev bytet för ett rovdjur. Jag omfamnade den livlösa kroppen och tårarna gav ifrån sig många olika märken på mammas vackra, gröna blus och blåa jeans. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, hela mitt inre led med pappa. All energi sögs ur mig precis som djävulens sätt att ta liv. Jag släppte henne med hast och jag for tillbaka till mitt rum. Fönstret som varit stängt länge slår jag upp och jag, Wilma, hoppar ut. Slaget mot marken fick mig att bli liggandes och tårarna gav gräset dess näring för dagen. Då tänkte jag: Jag undrar om gräset är grönare på andra sidan? Att vakna upp under solen skinande så stark som vinden blåser mellan träden, att se hur den går upp och lyser på jordens alla skapelser är underbart. Molnen snurrar och himlen vägrar att släppa regnet så det kan berika hela jorden. 365 dagar, och längtan återkommer. Ja, allt detta tänker jag på när jag förlorade min mamma. En dag ska vi få hålla hand och njuta av allt detta tillsammans igen.
Linn Murén NB14C
Sommartiden i Stockholm
Växter o träd är grönare, blommor har blommat klart det blir varmare o soligare Man kan höra fåglarnas sång i vinden Man kan känna lukten av nybakade våfflor i gatorna av Gamla Stan Man kan höra musiken av Kungsträdgårdens konserter Festivalerna i Rålambshovsparken Ett varmt dopp man tar i stränderna En kall glass så att man kan kyla ner sig av värmen Gå på olika museum som är öppna och är gratis inträde Som Vasamuseet, Naturhistoriska riksmuseet och Aquaria Vattenmuseum Vara en hel dag i Gröna Lund och åka alla attraktioner Eclipse, Insane, Kvasten och Vilda musen Om och om igen Att vara ute en vacker sommardag i Stockholm Är ett vackert minne man aldrig kommer glömma Med allt skratt och roliga saker man har gjort o dom bilder man har tagit Så är sommartiden i Stockholm det bästa Det är min sommar i Stockholm
Mikaela Perez NB14C
11 December 2014
Gamla stan i Stockholm Bilden är tagen på vintern vid jultid så personerna i bilden har vinterkläder. Tanken bakom bilden är att ge mer liv till dikten Det man se på bilden är en stillastående man och några andra människor som går runt och kollar på julmarknaden. Personerna på bilden visar inga tydliga täcke på att ha någon relation, inga håller handen, inga pussas, det är ingen mamma med barnvagn utan dom är mest sammanbundna av syftet till vilket dom är där. Mirna Forsberg Mesic NB14C
Mitt Stockholm Att gå förbi Haga parken för tillbaka så många minnen jag som saknar, som när jag och mina kompisar hade en egen liten picknik som vi gjort varje år för att fira vår vänskap men det har inte hänt den senaste tiden då vi vart för upptagna med läxor och annat som pågått i våra liv. Men att se barn springa runt och leka är det bästa som finns, de har inte de bekymmer som vuxna/ungdomar har utan de ända de oroar sig om är vilken kompis de ska leka med dagen efter skolan. Att sitta i gräset och andas in den friska luften i parken får en att slappna av och glömma ens problem ett litet tag. Att tänka på mina kompisar och vår picknick får nästan mina ögon att tåras, Jag vill inte att de tiderna och den traditionen ska glömmas bort och vara ett av de minnen som man tänker tillbaka på som jag gör nu utan jag vill att den ska fortsätta och kanske till och med föras vidare till våra barn men jag vill iallafall kunna berätta för mina barn om alla våra äventyr och våra picknikar men jag vill inte berätta för dem att den traditionen tog slut på grund av att vi inte hade tid. Det har nästan gått en månad sen vi senast pratade och allt har varit stelt, jag förstår att vi alla har saker att göra men vi måste göra tid för varandra annars kommer vi glida isär och vår picknik kommer att vara ett minneblott. Mörkret börjar falla och många börjar gå hem men jag sitter kvar och kollar ut över parken, många som går förbi tror nog att det är något fel på mig när jag sitter ensam och stirrar ut över den nu nästan tomma parken. Jag börjar sakta att röra mig därifrån men känslan i min mage som säger att jag vill tillbaka till den gamla tiderna hänger kvar och vägra lämna hur mycket jag än försöker att tänka på annat så går tankarna alltid tillbaka till den gamla tiden med pickniken.
Elin Säfström NB14C
Jag stannar precis vid parkens slut och tittar ut över den, jag vill verkligen inte lämna men jag måste åka hem innan det blir för mörkt men det är svårt att tänka på att åka hem till det liv jag lever nu när jag tänker på det gamla roliga bekymmerfria livet jag hade då med mina vänner som jag nu nästa aldrig träffar eller pratar med. Så mycket har förändrats den senaste tiden och så fort dessutom, men det är livet antar jag man kan ju inte stoppa tiden, hur mycket man än vill leva i dåtiden så är det försent den delen av iden är slut och kommer troligtvis inte tillbaka och även om vi börjar men vår tradition igen så kommer det ändå aldrig vara som förut, för mycket saker har hänt och mer saker kommer att hända. Men det är livet antar jag och det är bara att gå vidare även om man inte vill så är det bara att göra det, Man måste omfamna situationen vare sig man vill eller inte för livet kommer att gå vidare med eller utan dig. Efter min tid i parken så har jag bestämt mig för att jag ordna en picknik i helgen och traditionen och fortsätta.
Elin Säfström NB14C
Mitt andra hem Jag huttrade när den kalla vinden från tåget träffade mig. Det var ett av de gamla tågen, de med hårda stolar och små utrymmen att stå på. Jag ställde mig upp och gick mot första vagnen. Det var mycket folk på perrongen som också skulle åka blå linje från T-centralen, men inte lika många som skulle mot Hjulsta. Jag bestämde mig för att stå upp på tåget, jag skulle ändå bara några få stationer. Snart var jag i Västra Skogen där jag sms:ade mina bandmedlemmar att jag nästan var framme. Jag fick ett snabbt svar där det stod att jag skulle behöva gå själv till Bredkilsbacken. Tunnelbanevagnen tömdes gradvis och det var nästan inga kvar i vagnen när jag var framme i Huvudsta. När jag klev av tåget, såg jag en tiggare som satt på en av bänkarna. Jag hade några kronor i fickan som ändå bara skramlade när jag gick, så jag bestämde mig för att ge dem till henne. Hon log ett tacksamt leende mot mig som jag besvarade. Efter några minuter var jag ute ur tunnelbanan. Jag möttes av kall höstluft och började gå mot min destination, löven knastrade under mina fötter och jag undvek vattenpölarna som format sig efter asfalten under gårdagens regnoväder. När jag kom upp för den sista backen innan den nedlagda skolan, lekte ett leende på mina läppar. Jag var nästan framme vid mitt favoritställe, mitt andra hem. Tre killar stod utanför dörren och rökte. Jag hälsade glatt på dem innan jag gick in. Spegelskärvorna på väggen gjorde mig obekväm och skyltdockorna framför dem gav mig rysningar. Jag gick snabbt förbi och möttes av Håkan och Melvin, som arbetar här. Med ett leende hälsade jag på dem samtidigt som jag hängde av mig jackan, halsduken och mina hörlurar där låtar av Black Veil Brides spelats sedan jag lämnade mitt hem i Vallentuna.
Inte länge efter min ankomst kom två av mina bandmedlemmar in. De tog av sig sina ytterkläder och hälsade på personalen innan de satte sig ner bredvid mig. - Ska vi försöka skriva lite nytt idag? Eller ska vi fortsätta på det gamla? Sa Bullen samtidigt som hon stämde sin röda elgitarr. - Jag tycker vi ska skriva nytt. Svarade Anna sammanbitet. Redan från början hade hon sagt att vi ska skriva dödsmetal och inte den hårdrock/punkrocks blandning vi skriver idag. - Okej, när kommer Kemo och Pling? Sa jag med en suck. Klockan var nu 18:45 och ingen av dem hade hört av sig. Jag hann knappt formulera meningen innan dörren öppnades. - Hej, tåget var en kvart försenat, men vi kom så fort vi kunde. Sa Kemo medan hon nervöst kliade sig på huvudet. - Ska vi gå? Fortsatte hon. Vi alla reste oss upp och begav oss mot vår replokal. Det stod ett trumset på den lilla scenen och några av personalen stod och fixade mikrofonljud. Vi hälsade snabbt innan vi fortsatte framåt. I replokalen ”Mojo” spelades det högljudd musik och vi skyndade oss till ”Träd” där vi skulle repa som vanligt. Dörren stod som vanligt öppen och lampan var tänd. Jag gick direkt till mikrofonerna och såg till att de var i en bra höjd för mig. Kemo satte sig vid trummorna och började direkt leka med sina trumpinnar, Pling och Bullen kopplade i sina gitarrer till förstärkarna och Anna fixade sitt basljud. Jag satte på mikrofonerna och bad Anna prata i dem, för att justera volym och göra så att det inte skulle bli rundgång. När jag var klar tittade jag mig omkring i rummet. Affischer på många av mina favoritband satt på väggarna och ett fult leopardtyg klädde ena långsidan. Grabbarna i ”Mojo” slutade spela och vi bestämde oss för att påbörja vår nya låt vi bestämde oss för att skriva. Här trivs jag, på Black Sheep i Solna. Här kan jag vara den jag är.
Alexandra Brink NB14C
Mitt Stockholm Jag bor med min pappa i en fyra på Södermalm, min mamma bor i en tvåa i Aspudden. Min lillasyster skiftar veckor mellan mina föräldrar. Att bo i Stockholms mellersta del kan vissa tycka är det bästa som finns för att man har nära till allt, till tunnelbanan, till mataffären, till skola och jobben. Sen finns det också människor som tycker det är jobbigt och tråkigt att bo i staden och jag är en av dem. Min pappa som växte upp i Farsta han älskar Södermalm ända sen han flyttade dit vid 17 år åldern. Stockholm är hans hemstad och han skulle aldrig flytta här ifrån om han inte fick en strandtomt med ett fint nyrenoverat hus. Jag däremot skulle flytta vid första bästa chansen, är det omringat av skog och sjöar med en timmes bilfärd till närmaste Coop är jag väldigt nöjd. Jag och min pappa ser inte Stockholm på samma sätt, han ser fina lägenheter med underbar utsikt över Gamla stan eller gamla fina lägenheter som funnits i hundratals år.
Medans det jag ser är tiggare överallt, ned pissade hus och gränder, smutsiga och fula industriområden. Tråkiga och deprimerande dyra lägenheter med inte alls bra lägen som kostar lika mycket som tre stora villor längre ut på landet. Sen har ju Stockholm ett par bra sidor också som till och med jag uppskattar, som att till exempel att det är nära till allt, många sportsliga möjligheter som det kanske inte finns några utav på landet. Sjukhus och vård finns på många platser samt som att det finns många poliser och mycket säkerhet. Det kan även vara väldigt vackert vissa tillfällen som på nyårsafton när alla står på skinnaviksberget och kollar ut över Gamla stan och slottet med massor av fyrverkerier i luften. Allt beror ju på vart intresset ligger, gillar man att shoppa och betala mycket dyrt för en liten lägenhet men att ha nära till allt så är nog Stockholm bäst men om man gillar vacker natur och friluftsliv med billiga och stora hus med nära till hav är landet absolut det bästa. Ludwig Stålhem NB14C
Mitt Stockholm – skillnaden mellan en liten stad och en storstad, är den så stor egentligen? Jag bor själv ute på landet jag märker definitiv skillnaden mellan att bo i en liten stad till skillnad från storstaden. Som Enhörna och Stockholm. Att bo på landet kan vara en för- och nackdel. Jag tycker att det är något där emellan, att ändå ha en frihet att bara kunna gå utanför dörren och vara i skogen, och inte behöva höra bilar, motorvägar och tåg osv. men på samma gång inte ha så långt till storstaden då Stockholm. Skillnaden är luften, bullret, bruset och ljudet av människor, mängden på hur många och hur stora affärerna är. Hur många skolor och förskolor det finns, och framför allt jobb. För på landet finns det inte så mycket jobb att välja emellan. Som t.ex. i Enhörna där finns det bara förskolan, skolan, Ica, pizzerian och en liten handelsträdgård. Inte fullt lika mycket som i Stockholm. Är det dyrare att bo på landet än inne i storstaden? Och nu syftar jag inte på bostaden utan utöver det som transporter till och från affären, skolan och eller träningar som barnen t.ex. utövar. Som t.ex. jobb, har man ett jobb som är en bit från vart man bor och avståndet inte är så nära så man kan gå eller cykla, utan man är tvungen att åka bil eller kommunalt. Det kan dra lite i ekonomin att åka bil, och för att åka bil behöver man drivmedel och det är inte direkt billigt. Det är samma som om man skulle bo inne i storstaden. Fast då har man mer tillgångar till bussar, tåg och så vidare. Man iallafall har man kanske tillgångar till buss/bussar om man nu bor i en mindre stad. Fast den går inte lika ofta som dom inne i storstaden. Luften är förorenad av avgaser folk som röker. Det är en viss skillnad att andas tycker jag. För i Enhörna är det för det första inte så mycket folk och bilar. Det minskar ju rökningen och alla avgaser. Det blir också en tjockare luft fuktighet var jag och alla andra är van med. Jag tycker personligen att det är bättre och skönare att bo på landet eller lite utanför storstaden av olika skäll.
Mira Palm NB14C
Rasism i Stockholm Jag har hört andra människors uppfattning om rasism, och jag tycker att dom inte uppfattat det helt rätt. Om man ska ta upp t.ex. ordet (neger) som faktiskt betyder svart slav och är ett rasistiskt ord. För att förr i tiden hade man mörkhyade slavar som arbetade världen över och fraktades och såldes som någon produkt, och det är det jag vill människor förstår innan dom säger ordet för betydelsen är just (svart slav) och kan vara väldigt kränkande för vissa. Och att man sagt det förut kan vara att man hade mindre uppfattning om vad just ordet var för någonting. Jag vill att mina barn växer upp i ett samhälle där alla respekterar alla och inte där någon kränker eller förolämpar personer för just hens bakgrund, vilket land hen kommer ifrån, vilken hudton hen har. Jag vill att mina barn växer upp där det inte är någon rasism. Jag vill se ett samhälle där alla människors värde är lika, även om du så är mörk eller ljus. Ett samhälle där alla kan prata med varandra och inte behöva dömas eller känna sig otrygga eller kränkta. Enligt mig är rasism när man kränker någon för hens land, hudton, utseende och vart dom bor.
Jag tycker man ska bemöta rasism med argumentation t.ex. att man förklarar för hen som är rasist att alla är lika värda och alla med invandrar bakgrund inte är likadan för det skulle lika kunna vara en svensk som kanske gör en dum sak som en med invandrar bakgrund skulle göra. Man ska tänka på att personen man också pratar med kanske är påverkad av media och inte alls vet vad den pratar om. En av grejerna hen kanske tar upp är att dom klippte bort dockan från jultomte verkstan och hen tyckte det var onödigt och tycker inte det spelar någon roll med en svart liten docka. Sedan kommer du med en riktig förklaring som inte media tagit upp, varför tog dom bort dockan? Jo dockan representerade dom svarta slavarna i Afrika och det är just därför dom klippte bort dockan för budskapen med dockan var bara rasistiskt. Maria Lozano NB14C
Vad jag personligen tycker om SD är att dom är rasistiska för att väldigt många SD:are har sagt rasistiska, homofobiska, sexistiska och Islamofobiska åsikter på bland annat Facebook. Deras åsikter skadar människor. Dom vill sänka på invandringen, sd vill inte ha någon jämställdhet dom vill bara att Sverige blir så svenskt som möjligt. Därför vill dom vill hjälpa människor i deras hem land vilket är väldigt dåligt eftersom vissa bor i krig då spelar det ingen roll hur mycket pengar dom skänker eller hur mycket hjälp dom får eftersom krigen alltid är kvar. Maria Lozano NB14C
Mitt Stockholm Mitt Stockholm är min resväg till skolan. Innan jag började på gymnasiet och på den skolan jag går på nu var det väldigt sällan jag var inne i storstaden, men nu är jag där omkring 4 gånger i veckan. En stor del för mig med just det här är min resväg till skolan då jag innan var extremt rädd för att åka kommunalt och det nu är något jag gör varje dag. Så därför är det just min resväg till skolan som jag tänker på när jag tänker på mitt Stockholm. Emma Niläng NB14C
Från mitt perspektiv Vart jag än går ser jag människor, långa, korta, smala och tjocka. jag ser några med glada ansikten några med arga och andra bara normala. Vissa pratar med andra eller i telefon, andra har hörlurar i öronen för att stänga ute världen och dem sista går bara i sin egna värld. Jag går på en liten gata utanför NK, det är snart vinter så det är lite kyligt i luften, inte så kyligt att jag fryser men tillräckligt för att få min näsa att börja rinna och kinderna att bli rosiga. Medan jag går längre ner på gatan ser jag en man sitta på marken, han har ett leende på läpparna men ögonen är allt annat är glada, dom är bekymrade och trötta. Han har en skylt i handen och en burk framför sig. På skylten står det att han ber om pengar för mat till sig själv och sina ungar. Jag ger honom en tia men jag vet att det inte kommer göra en sådan stor skillnad, han kanske kan köpa mat till sina barn men det kommer aldrig få honom tillbaka på sina egna fötter igen. Min ben börjar gå som om dom hade en egna vilja och tar mig vidare på min vandring genom den stora staden. Några meter från den ledsna mannen reser sig en stor pelare upp mot himlen mitt i en rondell, jag stannar pågrund av ett rött ljus och under dom sekunderna tar jag tillfället att kolla på pelaren och vattnet som sprutar in mot den, medan jag kollar på den så märker jag att den inte är något speciellt men på något sätt så väcker den ändå uppmärksamhet för det är fler som stannar för att titta på den. Det röda ljuset byter om till grönt och jag med alla andra människor runt mig går över vägen för att komma till andra sidan. På den här sidan står massor med folk för att protestera om sin rätt, sin tro. Dem har stora skyltar och flaggor med texter på båda svenska och sitt språk, vissa har bara skrivit ett ord på sin skyllt men varje bokstav av ordet har en större mening än vad vi kan tänka oss. Jag stannar och lyssnar på vad dem har att säga och det dem säger berör hela min kropp, dem pratar om sin tro, sina nära och kära som är kvar i hemlandet och inte får komma hit, dem pratar om sina splittrade familjer, om rätten att få vara sig själva som dem så desperat försöker att få. Man kan höra den stora sorgen, den brinnande ilskan om att inte kunna göra mer och desperationen för att kunna få hjälp i rösterna på personerna som pratar. Malin Ljungström NB14C
Jag kan se handen dem håller ut för någon att ta tag i och hjälpa dem upp, men istället för att sträcka ut min hjälpande hand så går jag där ifrån för hur mycket kan en sextonårig tjej göra för flera tusen personer? även om jag ville så är inte det här min kamp, iallafall inte just nu. Min vandring fortsätter vidare mot tunnelbanan som kommer ta mig in till gamla stan. På tunnelbana, det ända jag kan tänka på är att oavsett vilka människor som bor hår så är Stockholm en riktig fin stad med dess kultur och arv. Tunnelbanan stannar i gamla stan och jag hoppar av för att ta mig vidare till mina kompisar som väntar på det lilla caféet i hörnet och det är där min slutdestination ligger.
Malin Ljungström NB14C
Stockholmare i kollektivtrafiken Svenska kollektivtrafiken kan vara hemsk. Människor kan vara hemska. Människor som är under pressad tid och har ett speciellt transportmedel att hinna med, kan vara ganska oförskämda. Folk kan sätta en armbåge i någons sida eller till och med knuffa undan någon som står i deras väg bara för att hinna med deras transport. Folk klagar på att det är så otroligt mycket människor på perrongerna på morgnarna. Nästan varenda tunnelbana blir proppfull. Vi har klagat på att tunnelbanorna inte går tillräckligt ofta och har gett som förslag att det ska gå fler tunnelbanor på morgonen i rusningstrafikstiden. Och just nu så ser det ut som att vårt förslag kommer att gå igenom. Därav slipper vi kanske att armbåga oss fram genom en folkmassa om vi har bråttom.
Vi Stockholmare är lite reserverade av oss. På bussen säger vi inte hej till varken busschauffören eller någon annan på bussen för den delen. Vi sprider ut oss för att få sitta själva, om det är ett måste sätter vi oss brevid någon. Det händer att personen sätter sig på sätet längst in mot bussgången så att ingen kan sitta brevid den. Väldigt många lägger sin väska brevid sig bara för att markera att de inte vill att någon ska sitta brevid en. De som bor på Bermuda är väldigt annorlunda mot oss. De hälsar på varenda en de nästan ser och pratar gärna med folk. Engelskmän är väldigt trevliga också, de säger hej i alla fall. Men sen i vissa länder så är de riktigt otrevliga mot varandra, mycket värre än i Stockholm. Vi i Stockholm är ju inte direkt otrevliga på det sättet, vissa är ju det men det finns inte så många om man jämför med andra länder som ex Italien där de kan sitta och skrika på varandra. Att vi inte gillar att prata med folk är nog en ålders fråga. Jag har pratat med folk som är i min åder, de som är runt 40 år och sist men inte minst de som är runt 70 år. Vi den yngre generationen har vuxit upp med att man inte pratar med främlingar och alla jag har har pratat med tyckte att det skulle vara näst intill obehagligt om en främling kom fram och började prata med en. De flesta i medelåldern tyckte likadant. Medans den äldre generationen tyckte att det skulle vara jättetrevligt att prata med någon på ex. bussen. Så det är väldigt olika både mellan olika länder och åldrar. Amanda Edlund NB14C
Så min slutsats är nog att Stockholmare har ändrats under åren. Förr var de väldigt pratglada och nyfikna. Men nu har ungdomarna fått en bild framför sig att man ska inte prata med folk man inte känner, om de inte är nödvändigt. Dessutom så har vi fått väldigt mycket teknologi, så ungdomarna sitter ju och pratar/skriver till sina kompisar via sociala medier. De hade ju inte teknologi förr i tiden, de tog reda på information via varanda och tidningar. Men apropå att många ungdomar inte köpte tidningar så satt de och pratade med personen bredvid sig. Därför är det mest den äldre generationen som gillar att prata på bussen medans vi ungdomar tycker att det är lite konstigt.
Amanda Edlund NB14C
Stockholms skärgård Stockholms skärgård är perfekt för de människor som älskar att åka båt och vara ute på olika öar. Det finns så mycket att upptäcka och många trevliga, fina öar att besöka. Jag har själv erfarenhet av detta då jag har spenderat de flesta somrar ute och segla där. Min mamma och jag åker väldigt ofta till en ö som heter Gällnö. Vi åker dit och hyr ett rum hos en gammal dam som heter Marianne. Hon bor i ett hus precis vid vattnet med massa olika rum som hon hyr ut, och hon har även lite djur där såsom höns och katter (även massa kattungar). Vi brukar bo där minst två veckor, är man där mycket kortare så hinner man knappt upptäcka något på ön eller någon annan ö. På Gällnö kan man egentligen inte göra jättemycket, det är en mysig ö men det finns inte så många olika sevärdheter. Om man vill komma någonstans på ön så kan man inte åka bil, antingen får man gå, cykla eller kanske åka en traktor men det finns inte några ordentliga bilvägar där. Det tycker jag är bra då man inte förstör den fina miljön som finns på ön. Gällnö är en ö som man kan åka till om man bara absolut vill koppla av och sola och bada. Men när det är midsommar så firas det ordentligt där. Alla människor som bor på Gällnö samlas vid torget för att dansa runt midsommarstången, sjunga, dansa och fika såklart. Personligen så tycker jag att detta är väldigt mysigt då man får umgås med en massa nya människor och lära känna dem. Gällnös torg är inte direkt det största som finns. Det finns ungefär två caféer, två barer, en livsmedelsshop och några få klädbutiker. Det är inte mycket med det är sådana små detaljer som gör att det blir så himla mysigt. Men eftersom det inte finns så mycket att göra på Gällnö så brukar många som bor där åka till t.ex. Sandhamn och Vaxholm. Både Sandhamn och Vaxholm är lite mer civiliserade än vad Gällnö är. På båda ställena så finns det väldigt mycket att göra. Fullt med klädbutiker, restauranger, caféer och mycket mer. Man kan till och med åka bil där, vilket som är svårt på Gällnö. Jag gillar inte Sandhamn och Vaxholm då jag tycker att det är för civiliserat och jag åker till skärgården för att koppla av och inte komma till ännu en stad, men det är ändå bra att åka dit då man kan shoppa en hel del och äta på fina restauranger. Linn Östrand NB14C
En till ö som är väldigt trevlig är Utö. Utö ligger cirka en timme ifrån Stockholms city så den är inte långt bort. På Utö så kan man göra mycket roligt, att cykla från spets till spets och gå en kulturrunda är bara några får av de grejer man kan hitta på. Utö är en väldigt vacker ö, den är lugn och det bara sprutar av färger och glädje när man kommer dit. Jag har seglat dit väldigt många gånger med min mormor och morfar och det är ingen som åker därifrån missnöjd. Utö är inte lika civiliserat som Sandhamn och Vaxholm men heller lika ”tom” som Gällnö är. Jag skulle verkligen kunna rekommendera folk som behöver ta en paus och koppla av att åka ut till Utö då det är en väldigt fin och mysig plats, men om man bara vill komma ut på sjön och sola och bada så tycker jag att man kan åka till den fina ön Gällnö. Linn Östrand NB14C
Stockholms kokande soppa Stockholm, du och ditt stora, mångsidiga, kaos. Den blandning av fä och folk du både är och har, är en del av livet hos många. Vi, det så kallade fäet eller folket är livet i den omgivning du givit oss. Du hyser rum för tusen och åter tusen av oss, om än inte alltid så skyddande och rättvist belagt. Alla de sidor du är, har även en sida som säger emot den andra. Ett kaos av personer och kultur. Människor som lever i lyx och ej ägnat en tanke till de inte lika lyckligt lottade. De som levt så länge ute att de inte längre minns det liv de havt. ”Vad gick fel” är den ständiga frågan, om nu frågan ännu finns. Att lära sig leva av det man har är också ett sätt att leva, att finna en mening med livet. ”Varför är jag inte död än? Det finns en anledning som fått mig att leva.” Livets stora fråga är en ständig del av våra liv. Alla kanske inte tänker på den lika mycket som jag, eller andra. Alla är olika och har en olika uppfattning om vad som är svaret. Att sen känna att man är en del av dig, ditt samhälle, din kropp är en del av svaret. Det är inte så att jag säger att Stockholm är allt. Det jag menar med detta är djupare. Att finna en mening att stanna, en anledning, är nog för att stanna och leva sitt liv här, hos dig. En del finner sin plats andra flyttar ut. Sofia Ejebro NB14C
Stockholm är en splittrad stad Vi behöver ett Stockholm med mer blandade bostadsområden. En stad där människor kan bo tillsammans oavsett bakgrund eller inkomst. Det skapar förståelse mellan olika grupper och minskar risker för konflikter och utanförskap. Det gör även så att det blir ett samhälle och inte flera samhällen i samma stad. Sverige har drygt nio miljoner invånare och cirka två miljoner av dem bor i Stockholms län. Men hur och var bor vi egentligen? Vårt samhälle idag, speciellt i Stockholm är väldigt segregerat. Vi människor är uppdelade i staden mellan dem som har pengar och arbeten och dem som många gånger saknar både jobb och pengar. Ett samhälle som är segregerat leder till utanförskap. Vi kan ta Rinkeby som exempel. För ett år sedan var det stenkastning och uppror i Rinkeby. Människor kände att de inte hade någon röst. Om Rinkeby och andra liknande områden istället var mer blandade skulle det skapa fler kontakter mellan olika slags grupper. Arbetslösa skulle ha lättare att få jobb då de kanske hade en granne med arbete eller kanske till och med någon granne som var chef för något företag. Hoppet om att få ett jobb skulle öka. I dag är det tyvärr så att många arbetslösa samlas i områden med låg status och då minskar framtidshoppen. Ett problem i Stockholm är att lägenheterna i innerstaden har en väldigt hög prisklass, och det leder till att det blir segregerat. Bara människor med god ekonomi har råd att leva där. De människorna skaffar sig då en gemenskap att ha märkeskläder, fina jobb, lyxiga lägenheter och bra inkomst. För att det ska vara mer blandade områden behövs det billigare bostäder i områden med hög status. Det behövs bygga fler och mindre lägenheter som ungdomar och personer med låg inkomst har råd att hyra. Då skapar man en möjlighet för alla och inte bara dem som har rika föräldrar som kan betala. I områden med utanförskap behövs det byggas mer attraktiva bostäder som radhus villor och inte massor av lägenheter Vilma Andersson NB14C
Men det finns grupper som inte tycker att segregation är något problem. Oftast bor de själva i lugna och trygga områden. De människorna tycker att det är för mycket oroligheter i andra delar och skulle aldrig kunna tänka sig att flytta dit. Men detta visar på att segregationen har gått för långt. Att människor är oroliga för områden i vår huvudstad. Därför behövs en förändring med en ny politik innan det är för sent och innan nya bilar brinner och innan fler unga människor tappar framtidstro. Vilma Andersson NB14C
Årstider i Stockholm Vår, sommar, höst och vinter Alla årstider hos dig Det är vår Solen skymtar fram bland molnen Jag ser den, du ser den, vi alla ser den Vi känner värmen som bara blir varmare och varmare för varje dag Kylan försvinner Det är sommar Vi går promenader i kungsträgården Vi åker färjan över till gröna lund Vi går till smedsuddsbadet eller Långholmens bad och solar Vi går och lyssnar på allsång på skansen Vi spenderar dagarna med våra nära och kära Vi hittar kärlek och nya vänner
Melanie Lund NB14C
Det är höst Löven ändrar färg Orange, röd och gul Regniga dagar såsom soliga dagar Vi promenerar i höstvädret Vi går till NK och Gallerian och köper det nya höstmodet Det är vinter Snön har kommit Kylan är tillbaka Vi åker till Flottsbro och åker skidor NK julskyltningen är uppe Tomten på NK är där Vi tar familjen dit och kollar Det är jul Tomten kommer hem till oss Det är nyår Fyrverkerier överallt Gott nytt år! Stockholm i mitt hjärta hela året ut
Mitt Stockholm Kära dagbok, idag är det hela 3 månader sedan jag flyttade från Norrland och hit till storstaden stockholm. Jag har börjat känna mig lite mer bekväm med att bo här men trivs inte lika mycket som i Norrland. Det är inte lika mycket natur, inte lika mysigt och sen undrar jag vart solen har tagit vägen? Har bara haft sol i typ ett par dagar sammanlagt sen vi flyttade hit, annars har det bara varit grått och mulet för det mesta. En sak jag tycker extra mycket om här i stockholm är gamla stan som är hur mysigt som helst, speciellt mot kvällen. Det är trevligt folk, mysiga caféer, restauranger, affärer och det är jättemysigt att bara gå och kolla. Sedan är det ganska så coolt med alla gammla byggnader. Hittade faktiskt också min första kompis i gamla stan, på ett café som heter under kastanjen. Många av dem jag känner som bor i norrland undrar hur det är här, det är ganska tjatigt att berätta om och om och om igen. Dock så hade jag tänkt skriva det här också, som jag ser det så är Stockholm helt okej men det är väldigt stora skillnader mellan Norrland och här. I början var det väldigt svårt att hitta och förstå vilken buss och vilka tunnelbanor man ska ta för de finns så otroligt många olika, men nu efter ett tag har det blivit mycket enklare. Det är väldigt mycket trafik här, det är vägar och bilar nästan vart man än kollar. Jag tycker dock att det är en aning skönt att det är många bussar och tunnelbanor och sånt, det är så mycket enklare att ta sig fram. I norrland så fick jag gå till bussen i 20 min och sedan vänta på bussen i 20 min till. Här är det mycket smidigare! Om man ska jämföra lite mer med hur människorna och självaste platsen och miljön är så är det en hyfsat stor skillnad här från Norrland. Nästan alla personer här ser så sura ut jämnt sedan så glor väldigt många på en när man går förbi eller sätter sig på tunnelbanan som om man hade en stor spindel på axeln. De flesta ser typ likadana ut också faktiskt, speciellt kläderna. Mycket päls och svarta jeans och en massa uggs i alla möjliga färger.
Sandra Nilsson NB14C
Miljön då? Jodu, måste säga att de kunde varit bättre... Ser knappt något grönt här, några småskogar och lite buskar här och där men mycket mer än så är det inte. Fast det är ju klart, det är ju trottsallt stan och det brukar inte va så mycket grönt på sånna här platser men lite mer tycker man väll att de skulle få plats med. Det skulle vara mycket finare och mysigare här då tror jag. Marken är inte så fin heller, det ligger tuggumin vart man än kollar och det är en massa skräp. Ser ganska ofta människor som bara släpper sitt skräp ur handen helt öppet på gatan som om ingen skulle se, även om det finns en papperkorg bara 5 meter ifrån dem. Men helt allmänt så ja, Stockholm är helt okej ändå.
Sandra Nilsson NB14C
Gratis busskort till alla elever i Stockholm! Ett busskort skulle underlätta vardagen för många barn i Stockholm. Många familjer måste köpa busskort varje termin till sina bara så att deras barn ska kunna komma till skolan. Pengar som många familjer hade behövt till kanske mat eller kläder. Varför ska man behöva köpa ett busskort för att sina barn ska ha möjlighet att komma till skolan? Borde man inte få ett busskort så att man får en möjlighet att ens ta sig till skolan? Alla har faktiskt inte samma möjligheter. Vissa barn kan få skjuts av sina föräldrar eller så är det enda alternativet att åka kommunalt men i dagens samhälle bekostas busskortet av föräldrarna. Barnen ska inte behöva ta smällen för att föräldrarna kanske inte har ekonomi till att köpa ett busskort. Jag tycker att kortet ska bekostas av skolan som barnet går i. Vissa människor kanske tycker att det är bättre att lägga ner pengar på annat än busskort, t.ex. som att köpa material till skolan. Är det inte bättre att först tänka på att eleverna ska kunna ta sig till skolan innan man börjar tänka på det materiella? Enligt Stockholm stad ska elever i förskoleklass - årskurs 3 har minst 2 km till skolan, elever i årskurs 4-6 ska ha minst 3 km, elever i årskurs 7-9 ska ha minst 4 km och gymnasieelever ska ha minst 6 km till skolan för att få ett gratis busskort. Alla elever kanske inte har möjlighet eller ekonomi att bo lika nära skolan som andra. Varför ska inte de också få samma möjligheter som de andra att kunna ta sig till skolan? Vissa personer kanske bara bor några hundra meter från gränsen till att få ett busskort medan en person som bara bor en bit ifrån den personen får ett busskort. Personligen tycker jag att det är ganska orättvist eftersom att det kanske bara skiljer ett par hundra meter. Visst, livet är inte alltid rättvist men man ska väl ändå kunna ta sig till skolan på ett snabbt och smidigt sätt. Man kanske inte vill gå hem flera kilometer i en snöstorm på vintern, men blir tvungen bara för att man bor utanför gränsen till att få ett gratis busskort från skolan. Föräldrarna skulle kunna bekosta ett busskort till sitt/sina barn men varför ska det kosta att ta sig till skolan när vi har en obligatorisk grundskola? Michelle Larsson NB14C
Om man ser det ur ett miljöperspektiv, är det mer miljövänligt att åka kommunalt än att t.ex. få skjuts av sina föräldrar till skolan. När fler människor börjar åka kommunalt så kommer koldioxidutsläppen att minskas vilket i sin tur kommer leda till att växthuseffekten minskas. Detta blir en bättre framtid för alla. Vi måste tänka på vilken luft vi vill att våra barnbarn ska andas. Gratis busskort till alla elever i Stockholm, ger en möjlighet för alla barn att kunna ta sig till skolan oberoende på vart de bor eller vilken ekonomi deras familj har. Michelle Larsson NB14C
Mitt liv som gymnast i Stockholm Jag springer mot trampetten med så mycket fart som möjligt, jag fokuserar på vad jag ska göra och på vad mitt mål är. Jag träffar trampetten med stor kraft, jag känner hur jag flyger upp i luften och snurrar. Jag landar och känner en otrolig känsla i magen, denna känsla varar dock bara i ungefär 2 sekunder då volten bara tar någon sekund. Jag är en tjej på 16år och älskar att köra truppgymnastik. Jag började på gymnastik när jag var 6 år, när jag blev duktig nog att börja tävla så ställde mitt lag upp i tävlingar runt om i Stockholm. Gymnastik är ganska stort i Stockholm, det finns väldigt många föreningar i Stockholm. Jag går i Täby gymnastik förening, vilket ligger norr om Stockholm. Genom gymnastiken har jag lärt känna massa andra personer i andra föreningar. Detta har gjort att jag har större kompis krets runt om i Stockholm. Jag tycker att gymnastik är så roligt för att jag älskar känslan att flyga som en fågel. Det ger en en liten rush. Känslan går ej att beskriva. Jag tycker väldigt mycket om att det är en lag sport för då får man umgås med sina kompisar som har samma intresse. Man måste samarbeta som ett lag och det tycker om. I mitt lag så är vi väldigt bra kompisar, vi står varanndra väldigt nära och har alltid kul tillsammans. I Stockholm finns det 116 gymnastik föreningar och totalt 36 361 medlemmar. Gymnastiken är ganska stor här i Stockholm men ändå så syns inte sporten så mycket på median. Jag tror att sporten kommer växa ännu mer ifall den kommer ut mer i median. På tävlingen RC3 i Växsjö för ett tag sen var Kalle Zackari Wahlström med och tävlade med Bromma gymnasterna för att spela in svett och etikett. Han håller på och spelar in programmet svett och etikett och då åker han runt och provar på olika sporter. Detta tror jag kommer att få personer att förstå och se vad gymnastik är mer och det är väldigt bra för sporten att få komma ut mer i median i Stockholm. Jag hoppas att gymnastiken kommer växa i Stockholms området och förhoppningsvis locka fler personer till att börja. Anna Grice NB14C
Årstider i Stockholm Stockholm är en vacker stad på öar. Det är många som söker sin framtid i Stockholm, vilket ger en växande befolkning. Det finns så mycket att göra i Stockholm; speciellt sommartid. Många familjer tar med sig matsäck, badkläder och ägnar en heldag ute i skärgården. När jag växte upp var jag och min familj varje år upp i stadshuset. Jag och mina syskon tävlade om att komma först upp medan mamma oftast fuskade med att ta hissen halvvägs. Vid stadshuset kan man också betrakta Stockholms grundare Birger Jarl som ligger i sitt guld sarkofag utanför tornet. Stockholm har det renaste vattnet i hela Europa vilket lockar tusentals badgäster till stadens flera badplatser. Staden delas av Mälaren som är Sveriges fjärde största sjö. Strax nedanför det kungliga slottet fiskas det lax, öring och även strömming. Stockholm har ett av Europas största utbud av restauranger med mat från alla Världens hörn vilket speglar stadens multikulturella själ. Stockholm är fylld av kulturella upplevelser. Ett måste när man besöker Stockholm är en tur ut på Djurgården med alla museer och trädgårdar. För de äventyrslystna finns Gröna Lund och Skansen med Sveriges och nordens alla djur. De familjer som gillar en annars sorts spänning kan boka biljetter för spökvandringen i gamla stan. Där följer du med en guide in i minnesvärda kvarter och får möta gastar och andra spöken från historiens epoker. Det är dock viktigt att inte vara för liten för då drömmer man lätt mardrömmar. En stjärnklar kväll kan hela familjen ta sig till observatoriet och inleda med en fika i caféet och sedan se ut över alla stjärnor på himlen. Jag frågade en 8-årig kille vad han gillar att göra i Stockholm och detta fick jag som svar; Han gillar att gå på museer, speciellt Tekniska Museet eftersom dom har många olika saker för alla åldrar. Han gillar att gå på promenader i det fina sommarvädret. Fina promenadställen är t.ex. längst norrmälarstrand och vid Vinterviken. Han gillar också att leka i alla olika lekparker som finns lite här och där. Två stycken hyfsat stora och kända parker är Rålambshovsparken (rålis) och Vasaparken. Jag frågade också en 41-årig kvinna samma fråga, det här blev svaret; Hon gillar att åka båt ut i skärgården t.ex. guidade kryssningar eller hop on- hop off båtar. Hon gillar att åka ångbåt från stadskajen och frossa räkor. Eller att vara med barnen på Djurgården och promenera och eller ha drakar med sig och se dem lyfta. Ett annat mysigt ställe är området runtomkring Kaknästornet och nära tekniska museet. En regnig dag är det toppen att gå på ett av huvudstadens alla fina museer. Flertalet turister brukar besöka slottet och se på juvelerna men för de yngre lockar mer junibacken där man kan återuppleva barnens sagoförfattarinna; Astrid Lindgren. Skansen är Sveriges signum på nationell stolthet och dit vallfärdar många turister varje år bara för att ta del av Sveriges historia och dess traditioner. Tänk att lära sig hur man stöper ljus, lindar lin till garn, gör tunnbröd eller ser hur man klädde sig för länge sedan. Det är verkligen ett kulturarv som vi ska vara rädda om och stolta över.
Melanie Lund NB14C