Sp111nga grundskola 8b ton111rstankar i stockholm by KUL1415

Den här boken är skriven och illustrerad av eleverna i 8b på Spånga grundskola vårterminen 2015 i samband med ett projekt i ämnena svenska och bild. Texterna och bilderna handlar om viktiga spörsmål och angelägna ämnen som engagerar eleverna här och nu. Boken har redigerats av Anna-Maija Norberg och formgivits av Janne Blom, båda lärare på Spånga grundskola.

Min segling till Gålö Anton Bernefors

Jag gillar att segla i alla dess former. Jag gillar att segla jolle, jakt, vindsurfing och andra vanliga hobbybåtar men även stora gamla skepp. Det går liksom i generna: min farfars far var sjökapten för ett stort handelsfartyg som reste mycket till Afrika. Jag går i en sjöscoutkår kallad Hässelby Strands Sjöscoutkår. Hela våren, sommaren och hösten så seglar vi. Under vintern gör vi mer scoutsaker. Jag ska berätta om när jag var 14 år gammal och jag och min kår åkte på en eskader till Gålö. Jag och min kår hade haft en eskader (att flera båtar åker tillsammans) och vi hade åkt i sex dagar när vi skulle åka sista etappen till Gålö. Det stod på vädret att det skulle blåsa 3 meter per sekund. Jag skulle segla med Emrik, Leo och Linn. Leo var ledaren över båten. Vi seglade i en Albin Nova 33 fot (9 m lång) Det var stekhett ute så vi åkte i badbyxorna. Vi hade kommit ut en bra bit ifrån viken där vi startade. När det bara var 2000 m från Gålö så såg jag bakom oss ett stort svart moln och det började blåsa så kyligt som det bara brukar göra på sjön. Det var ett åskoväder som två av oss från eskadern hade hamnat i. Det började blåsa 21 sekundmeter. Seglet gick sönder framme vid staget (där seglet sitter fast) och det började reva sig, båtens reling (kant av sidan av båten) var under vattnet och vi tog in flera liter vatten. Vi som inte hade lika mycket erfarenhet som Leo hängde utanför båten för att vi inte skulle kapsejsa, vi hängde och gjorde motvikt. Vi startade båtens motor och körde rakt ut i stormen där det blåste 23 sekundmeter. Båten som vägde över 3 ton åkte över 10 knop (10 kmh gånger 1852 knop betyder sjömil i timmen.) Båten åkte fortare än Novans utsatta maxhastighet. Regnet öste ner över oss och det åskade och blixtrade. 4

Då sa Leo: ” Ta rodret och styr upp i lä bakom ön där”. Och samtidigt gick Leo fram och kapade ner seglet/tog ner det för det hade så mycket vind i sig att det var fysiskt omöjligt att ta ner i den vinden. Medan jag styrde så tittade jag en gång åt babord (vänster) och såg en H-båt som hade helt trasiga segel och en bruten mast. Sedan behövde jag slå (byta håll) och då ramlade jag från båtens övre sida och ramlade ner på stag med baksidan av knät. Det började blöda riktigt mycket. Hade jag inte ramlat på relingen så hade jag ramlat över bord och då hade jag kanske inte funnits här för att berätta denna historia. Efter att vi hade tagit ner seglet och åkt iväg, hjälpte vi den andra båten som var i stormen. Den båten var en Arcona 36 fot. Arconas motor gick sönder så vi åkte fram till båten och slängde över en tamp så att vi skulle kunna bogsera den in till land. Sen åkte vi till bryggan vid Gålö och lade till. Jag gillar fortfarande att segla och på ett sätt var det bra att jag hamnade i stormen för jag lärde mig mycket den dagen.

Stockholmare Martin Lagercrantz Zachrisson

Trött men glad stiger jag ut genom porten från lägenheten. Isen ligger tunn och hal på marken men solen skiner mer än någonsin. Kort funderar jag på om man ska ta och lyxa till det med en taxi till Centralen? Fast det kan man även ta i Göteborg och eftersom jag ändå ska bort ett väldigt långt tag kan jag nog klara en liten tågresa. Släpande på min kasse med kläder och prylar försöker jag tränga mig igenom spärrarna när tre rätt unga tjejer kommer rusande mot mig och skriker: - Håll uppe dörren! Utan att se sig för springer de in på tåget. Nästa Stockholm Central, hörs i tåget. Med smärta i knän och rygg kliver jag mig ut. Nu behöver man bara en kaffe, hitta rätt perrong och självklart hinna med tåget.

Stockholm, fullt av egoistiska snobbar. De ser sig inte för, de tränger sig och de tänker inte på andra personer i sin närhet. Under allt tänkande hör jag mamman med ungen från affären som har det svårt att ta sig fram för att min packning blockerar deras plats. Antingen inbillar jag mig eller så hör jag att hon säger tyst och suckande: - Stockholmare… Vid de ögonblicket fattar jag att jag är precis som alla andra. Irriterad och arg för att jag bara tänker på mig själv. När jag rusade ned för trapporna spillde jag säkert kaffe över någon eller slog till någon med min kasse. Jag sätter mig upp, gör plats för mamman och ber om ursäkt.

En lång kö med flera svettiga och stressade personer som bara vill ha sin lilla kopp med kaffe. Längst fram står en förvirrad mamma med en liten bortskämd skitunge till son. Sonen står och gnäller på allt han vill ha och mamman vågar inte säga ifrån, antagligen rädd för att han ska börja böla. Till slut ber kassörskan mamman att skynda sig på. Utan mjölk i kaffet springer jag ner för de stora hala stentrapporna, tårna bultar av den iskalla kylan som tränger sig in i skorna. Allt för att komma på tåget och åka iväg från alla självupptagna Stockholmsbor. Smärtan i kroppen avtar, en stor lättnad uppstår direkt efter att jag satt mig på tåget. Äntligen slipper man

Gymnastik Erica Lindhé

Jag är en tjej på snart 15 år som verkligen älskar gymnastik. Nu tänkte jag att jag skulle ta och berätta lite om det. När jag var sex år började jag på gymnastik i en gymnastikförening som heter GK Hermes. Anledningen till att jag började var nog att två av mina kompisar gick och jag blev lite nyfiken på hur det var. Hallen där vi tränade var bara en vanlig idrottshall, samma idrottshall där jag nu har idrottslektion. Jag kommer inte ihåg så mycket från den tiden så det är svårt att skriva om det.

När den gruppen lades ner hittade mina föräldrar en annan grupp i GK Hermes som vi kunde börja i. Gruppen hette Förberedande Ärvingetruppen, förkortat fbät, och tränade i Ärvingehallen. En av mina kompisar som startade innan mig slutade när gruppen lades ner för att istället fokusera på fotbollen. Men min andra kompis bytte tillsammans med mig plus att två andra kompisar startade. Efter ett tag tävlade vi för första gången i ett klubbmästerskap. Det som var lite annorlunda var att inga som tävlade där hade tävlat förut och alla fick medalj. Vi vann silver. Efter ett tag köptes ett luftgolv (extra studsigt golv) in till hallen och vi började öka svårighetsgraden lite. Till exempel började vi köra flickis (även känd som flick-flack). Precis innan sommaren tävlade vi för första gången i en riktig tävling, Vikingacupen. Jag var med och tävlade i fristående (gymnastik och dans kombinerat) trots att jag hade feber bara för att vi skulle kunna vara med och tävla i fristående. Det var nämligen bara åtta stycken som kunde friståendet. Vi fick silver, fast inte i fristående utan i hopp. Efter sommaren gjordes systemet om så alla grupper delades upp i UT, RM och eventuellt något mer. Bland mina kompisar var det jag och tre till som hamnade i UT och två som hamnade i RM. Jag kommer inte ihåg så mycket från min tid i UT förutom att efter ett halvår (en termin) så flyttade jag till RM efter att jag hade lärt mig att köra flickis på tumbling. I RM fick jag för första gången testa att träna i Åkeshovshallen. På våren efter tävlade vi i RC i Landskrona. På hösten lärde jag mig att köra salto (bakåtvolt) på tumbling.

Senare på våren började alla våra tränare sluta av olika skäl så jag och mina två kompisar i RM provtränade i Järfällagymnasterna. De hamnade i RT4 som senare bytte namn till RT 98-00 och jag hamnade i UTY 2 som bytte namn till RT 00-01. Senare samma år tävlade vi i Järfälla Trupp Cup och tog medalj. På våren bröt jag armbågen och kunde inte träna på sex veckor. Helgen som jag fyllde fjorton på åkte vi ner till Lund och tävlade i RT 3. Vi åkte ut i kvalet men hade ändå en jättebra helg. Under hösten tävlade vi i Wisbycupen som går på Gotland. Det här var ungefär mitt gymnastikliv. Gemenskapen som vi har, att alla är jättesnälla och stöttande, är en jättehärlig sak med gymnastiken. Känslan när man kör något för första gången är också jättehärlig. Men det bästa av allt är nog att man aldrig slutar utvecklas, det finns alltid något man kan göra bättre.

Vänskap Maja Nidzovic

Lisa och Sandra går i klass 9a. I deras klass så är det oftast killarna som tar mest plats. Tjejerna vågar knappt räcka upp handen. I början av högstadiet retade killarna Lisa lite bara, men med åren har skämten blivit elakare och fler. Det är för att Lisa ser och pratar lite annorlunda än de andra. Lisa och Sandra har känt varandra sen dagis, de åkte på semester tillsammans, gick hem till varandra och var helt enkelt alltid tillsammans. Men på senaste tiden har de glidit isär. Sandra har börjat vara med några andra tjejer i klassen, och Lisa är själv. Hon har ingen att vara med. En dag vid lunchen satt Lisa själv, som vanligt. Sandra satt med sitt gäng inte så långt ifrån. Killarna satt mitt emot Lisa vid ett annat bord. Hon var rädd att de skulle komma fram och sätta sig vid henne och börja retas med henne som de brukade göra, och det gjorde de den här lunchen också. Gruppens ledare Kristian kom först fram och satte sig vid henne. Han började pilla henne i håret, hon flyttade snabbt på sig. Då sa han: -Vart tror du att du ska någonstans? - Jag tänker inte sitta här om du ska hålla på med mig, sa Lisa. - Okej, jag ska inte göra någonting, sa han irriterande. Lisa satte sig och började äta, och tittade ner i maten. Kristian satt fortfarande där, han började fnissa av någon anledning. Lisa hörde det men hon brydde sig inte. Sandra skulle gå och lämna maten när hon såg att Kristian hade lagt spagetti i Lisas hår, tjejerna ropade att hon skulle komma. Men hon kunde inte låta Kristian reta Lisa. Ingen tyckte om Lisa, ingen ville vara med henne. Men Sandra brydde sig inte längre om det coola 8

gänget, Lisa var hennes vän. -Kristian, ta bort maten från Lisas hår, sa hon strängt. -Vad pratar du om, Sandra? sa han som att Sandra inte skulle säga någonting så att Lisa inte skulle veta att hon hade mat i håret. Sandra tog bort spagettin från Lisas hår och tog med sig Lisa ut från matsalen. Sandra brydde sig inte längre om vad de andra skulle säga, Lisa var hennes vän och skulle alltid vara det. Idag är det vanligt att ungdomar bryr sig för mycket om vem man ska vara och inte vara med. Det borde inte spela någon roll om personen ser ut på ett speciellt sätt eller inte är jättepopulär som några andra. Om det är din vän så borde du finnas där för honom eller henne oavsett vad, precis som Sandra gjorde.

Dagen som försvann Philip Fermsjö

Millisekundersskriken hörs efter de förbirusande bergochdalbanorna. Barnen hetsar sina föräldrar att fortsätta spela på de evigt snurrande chokladhjulen medan de trycker i sig den ulliknande sockervadden. Hjulet stannar efter om och men på en lycklig familjs nummer. Ungen hojtar till och kramar ivrigt om sina föräldrar och räcks sedan över en gigantisk chokladförpackning. Enbarnsfamiljen går ifrån hjulet med stora leenden samtidig som hjulet börjar snurra igen. På vägen i hoppet om att hitta någonstans att käka möter jag människor i alla olika åldrar, ungdomar i stora gäng, småbarnsfamiljer och pensionärer som umgås med sin käraste. Något har de däremot alla gemensamt, ett glatt humör.

Jag fortsätter åka, ha roligt, vara lycklig precis som alla andra här, men när jag kollar på min klocka inser jag att dagen är över. Dagen jag sett framemot i veckor sprang bara iväg, och kommer aldrig tillbaka. Ängsligt strosar jag hem, lägger mig och låter ännu en underbar dag rinna ur händerna som sand och sedan slukas av en vindpust. Hur lite jag än vill det är det bara att acceptera. Det kommer nya dagar, tänker jag och somnar sedan till slut.

Efter att jag avnjutit en räkmacka till middag så står åkattraktionerna på tur. I kön till Jetline ökar förväntningarna och det börjar pirra i magen. Men efter det eländes köande är väntan över och när bygeln är fastspänd finns ingen återvändo. Jag tar ett djupt andetag och när tåget sedan flyger iväg börjar blodet flöda snabbare och hårdare. Med kraftiga tag griper jag om bygeln med bägge händer så att knogarna vitnar för att försäkra mig själv om att jag inte glider ut ur sätet under åkturen. De höga g-krafterna trycker ner en i sätet och lufttrycket får håret att blåsas bakom öronen och gör ögonen svåra att hålla öppna. Tåget saktar till slut ner farten och passagerarna pustar ut, skrattar och torkar tårar ifall de försökt hålla ögonen öppna under turen. Lyckligt kliver jag ur sätet och går vidare till de andra bergochdalbanorna. 9

Fotboll Viola Edlund

Jag spenderar den mesta av min fritid på fotbollsplanen och fotboll är därför en stor del av mitt Stockholm. Fotboll är den största sporten i världen och jag har spelat sedan jag var 7 år. Men vad är viktigt när man spelar fotboll och vad är det som gör det till en så speciell sport? En sak jag älskar med fotboll är att den är en väldigt simpel sport, reglerna är enkla att förstå och det enda man behöver för att spela är en boll och två mål. Men trots att det är en enkel sport kan man aldrig lära sig tillräckligt, det finns så många olika aspekter inom fotboll och det finns alltid nya saker att lära sig, nya finter, nya taktiker, nya positioner eller utveckla det man redan är bra på. Man kan alltid bli ännu bättre på det man är bra på och lära sig nya sätt att använda sina styrkor. Det finns även många olika sätt att spela på, varje lag har en egen unik spelstil med olika taktiker och olika sätt att tänka fotboll, vilket gör att det alltid är kul att möta nya lag då man inte vet hur de spelar och matcherna alltid ser annorlunda ut. Fotboll är den mest populära sporten i världen med över 3 miljarder fans och vad enligt mig gör fotboll till en så speciell sport är att den förenar människor över hela världen. Vid turneringar så som VM eller Champions League samlas miljoner människor från olika länder för att antingen spela turneringarna eller heja på sitt land eller favoritlag. Det är folk med olika nationalitet, med olika språk, religioner och politiska åsikter men alla har en sak gemensamt, kärleken till fotboll.

Jag gillar att fotboll är en lagsport och att man har medspelare som hjälper till och att man alltid vinner och förlorar som ett lag. Gemenskap är en av de största delarna inom fotboll och lagspel är en av nycklarna till att vinna matcher. Om inte varenda spelare i laget ger 100 % eller om man inte har en bra laganda mister man en stor del av spelet och dålig laganda leder ofta till dåligt spel och förlorade matcher. Det är därför viktigt att lära sig hur ens medspelare spelar och vilka deras styrkor är så man kan anpassa sitt spel till de andra. Det spelar ingen roll hur bra man är som en individuell spelare om lagspelet inte fungerar. Det jag gillar mest med fotboll är alltså att det är en enkel lagsport som spelas över hela världen och för människor närmare varandra. Det gör att jag älskar att både spela och titta på fotboll och är anledningen till att jag gillar det mer än någon annan sport.

Djurgårdens IF Stockholm för mig Daniel Hållander

När jag hör Stockholm så tänker jag på stadens underbara kultur. Jag är uppväxt här i Stockholm och har varit mycket utomlands men ändå känns det som att jag vill bo kvar i Stockholm även när jag växer upp. Det finns mycket man tycker om i Stockholm men det som betyder mest i Stockholm är Djurgårdens IF. Jag brinner för Djurgården och har stöttat dem sedan barnsben.

Alla supportrar som sjunger för sitt lag hela matchen lång. Jag kan tänka mig att de stora sporterna inte hade varit i närheten av samma sak om det inte var för supportrarna.

Djurgårdens IF är bildat år 1891 och fotbollslaget är bildat år 1899. Senaste SM-guldet i fotboll var år 2005 och första guldet år 1912. Djurgårdens hemmaarena heter Tele2-arena och tar upp till 30000 personer. VD för Djurgården är sedan 2013 Henrik Berggren. Djurgården har vunnit Allsvenskan elva gånger och Svenska cupen fyra gånger. Djurgården Hockey är det laget som vunnit mest titlar, 16 stycken. Djurgården har producerat flera NHLstjärnor som till exempel Gabriel Landeskog, Douglas Murray, Niklas Kronwall. Mika Zibanejad, Nicklas Bäckström och Daniel Alfredsson. Under NHL-lockouten år 2012 återvände Gabriel Landeskog, Niklas Kronwall och Douglas Murray. Djurgården hade spelat i högsta Elitserien i hela 35 år i rad tills året 2011/2012 och där spelade de i två år. Sedan är de nu tillbaka i Elitserien/SHL. Djurgården hockey är bildat år 1922. Senaste vinsten i SHL var år 2001. Djurgårdens tränare heter Hans Särkijärvi. Djurgårdens hemmaarena är både Hovet och Globen, det är olika beroende på hur stor/viktig matchen är. När man är på en hockey- eller fotbollsmatch så känner man att det inte är själva matchen som är det härliga. Det är kärleken som får många att gå och titta på laget.

Därför är musik viktig för mig Meja Hultén

När jag lyssnar på musik så lyssnar jag inte på någon speciell musikgenre, jag lyssnar på allt men mest popmusik och rock och det gillar jag dansa till. Jag lyssnar på musik hela tiden, när jag ska gå till skolan, i skolan, när jag ska gå till affären och till kompisar, i bilen och hos kompisar. Jag lyssnar alltid på nya låtar och olika musikgenrer men det beror på mitt humör. Är jag glad och typ fett hype så lyssnar jag på house, rock och pop fast om jag är ledsen, arg eller bara stressad så gillar jag att lyssna på lugnare musik så att jag kan lugna ner mig. Jag brukar ofta tappa fokusen med det jag håller på med när jag lyssnar på musik fast jag kan också fokusera bättre ibland. Alla lyssnar på musik av olika skäl, det kan vara för att lugna ner sig, må bättre och fokusera bättre. Jag lyssnar på musik för att kunna stänga ut världen och för en stund inte bry mig vad som händer runt mig, jag hamnar i min egen värld. Brukar känna mig fri när jag lyssnar på musik, behöver inte bry mig om andra den stunden utan jag kan ibland känna att jag skulle kunna göra vadsomhelst och kunna göra allt (inte för att jag kan det). Musiken betyder rätt mycket för mig och jag skulle inte kunna klara mig utan den för att jag lyssnar på den flera timmar om dagen, så vet inte vad jag skulle göra utan den. Jag gillar att tänka mig bort när jag lyssnar på musik. Det kan vara som om jag skulle hamna på en annan planet eller en annan värld där ingen kan störa mig, det är bara jag där. Musiken brukar också beskriva hur jag känner ibland och den brukar säga orden jag inte klarar av att säga, den lugnar alltid ner mig och jag känner mig alltid mindre stressad. 12

Musiken på högsta volym och världen på lägsta volym.

En skidåkares tankar Anton Stödberg

Det viktigaste för mig är skidåkning. När man kör skidor har du ett par skidor och stavar men det finns inga regler. Du kan träna skidor i grupper som har olika inriktningar, freestyle och portåkning. Freestyle är en sport där du gör olika slags hopp och rails. Man använder twintip-skidor som är böjda både bak och fram för att man ska kunna åka baklänges (switch). När man tävlar i freestyle så är det poäng som avgör vem som vinner.

Då blir man glad och får bättre självförtroende. När jag blir större skulle jag vilja bli en professionell skidåkare, då skulle jag kunna tjäna pengar på min hobby och åka skidor på heltid, vilket skulle vara jätteroligt.

Jag tycker att skidor är en väldigt rolig sport att utöva, det är kul att både köra med sina kompisar för att det är trevligt eller för att bli bättre och att fokusera på att träna. Att åka skidor lyser upp vardagen och det är trevligt att ha någonting att göra när den kalla kylan som många tycker är dyster och tråkig drar över oss i Sverige. Denna kyla för mig betyder endast skidåkning och då blir denna kyla genast en bra sak. Man kan tävla, träna och åka för att det är underhållande men det jag gillar mest är nog att tävla. När man tävlar blir man lite nervös innan men det är bara en fördel då man kan göra denna nervösa känsla till att man blir taggad och då trycker man själv sig att göra någonting man inte vågat tidigare. Den bästa taktiken för att utvecklas och för att bli bättre tror jag inte är att åka för att träna. Utan att köra med kompisar och att försöka ha roligt, för att då slutar du tänka på att bara bli bättre och istället åker man för att ha kul. Då lär man sig mycket mer. Jag älskar skidor för att det är en glädje i sporten och när man t.ex. klarar ett nytt hopp eller trick så får man en bra känsla i kroppen. 13

Solnedgång i storstaden Felicia Svensson

Hon stiger långsamt av tåget. Den kalla luften fyller genast hennes lungor. En stickande lukt av avgaser slår emot henne på en gång och kittlar henne i näsan. På vägen mot trapporna försöker hon förgäves undvika att trampa på tuggummin och fimpar som ligger spridda på perrongens hårda underlag. Nedanför trapporna är det smockfulla gångar som grenar ut sig gång på gång mot nya perronger. Sorlet från den enorma folkmassan gör det svårt att urskilja enstaka ljud. Hon stannar en sekund och letar efter ensamma ljud, låter dem fylla hennes huvud innan hon blir knuffad framåt av folkmassan som jäktar fram i den korridorliknande gången. Här kan man inte låta sig själv bli disträ. Men hon hann uppfatta ett barns stressade gråt, och en tiggares upprepade ord på något annat språk. Sedan följer hon strömmen utåt. Hon får en och annan knuff men det är inget att bry sig om. När hon letat sig fram till en dörr som leder ut från stationshuset skyndar hon sig att pressa upp den. Hon vet inte vart hon ska, så hon börjar följa vägarna. Längs med gatan promenerar hon.

De är så många.Som gångar i en myrstack. Människorna som passerar är så olika varandra. Det är fascinerande att se på. Hon låter sig själv slukas av bruset från alla stadens ljud. Hon går först åt ett håll, men svänger in på smågator och kommer tillbaka till ställen där hon varit förut, och då tar hon bara en ny riktning. Hon har ingen uppfattning om tiden längre, men solen har börjat gå neråt, långsamt. Hon bestämmer ett mål. Hennes fötter börjar snabbt och bestämt röra sig. Efter tjugo minuter har hon nått Stadshuset. Hon ler nöjt. Åt ett håll har hon staden, åt ett annat Mälaren. Hon ser på när solen långsamt går ner och hur den lägger ett hölje av guld över all framför henne. Vattnet glittrar. Den stora byggnaden kastar långa skuggor över sjön. De tre kronornas silhuett löses upp i de gyllene vågorna. Sjögräs ligger och flyter här och där. Båtar glider eller brummar förbi. Allt är vackert. Hon känner hur hon fylls med lycka. Det väller upp inom henne och sprider sig långsamt ut i minsta del av kroppen. Hon tar ett djupt andetag och sluter ögonen. Här vill hon vara. Här i Stockholm.

Fartdårar Karl Lundberg

För några veckor sen var jag på väg till skolan, jag hör en bil bakom mig och rör mig lite åt sidan så den ska få mer plats, en röd Volvo susar förbi knappt någon meter bredvid mig i alldeles för hög fart. Jag stirrar argt efter den när den försvinner runt hörnet. Det har hänt flera gånger att jag ser folk som åker för fort på småvägar i villaområden, men även några på stora. Efter den händelsen har jag blivit försiktigare på gator och om jag får körkort någon gång så kommer jag tänka på den gången och inte köra för snabbt och riskera att skada någon eller få böter. Jag tänkte på farorna när man åker så där, man kan ju skada en gående, andra i bilen eller sig själv. Om det skulle komma en annan bil eller någon kommer runt hörnet kanske inte bilen skulle hinna stanna och då skulle den kunna skada någon för livet. Om han kör i farten som den var menad att köra skulle den hinna stanna långt innan det var någon fara för någon. Om jag skulle köra den där bilen skulle jag aldrig köra så där slarvigt. Om jag skulle vara sen skulle jag hellre komma sent än att ta risken att skada någon allvarligt. Lösningar på problemen med att folk kör för fort på smågator är att kanske skaffa fler farthinder på småvägar, för många åker alldeles för fort på dem även fast det finns massa skyltar som t.ex. ”lekande barn”. På stora vägar kan man ju sätta in fler fartkontroller så de som åker för snabbt får böter och förhoppningsvis inte kör så snabbt igen. Så den här texten hoppas jag ska påminna fler om att ta det försiktigt i trafiken och tänka på farten. De ska även ta det lugnt på småvägar och stora vägar, för plötsligt kommer en annan bil eller gående runt hörnet och då kan man skada någon och då kommer man ångra att man åkte så fort.

Karma Maria Åsenius

Det är inte alla som tror på den. De flesta säger att det är någonting annat, men den finns och väntar på att få slå till. Det är karman jag pratar om. En kall och mörk vinterkväll satt jag och min syster på tåget på väg hem. Vi hade gått runt och shoppat hela dagen och var helt slut. Matta gick vi av tåget och kämpade oss upp för trapporna för att sedan gå ner igen. Ute var det minusgrader och några decimeter snö på marken. När vi kom ut från stationen tog vinden tag i våra kläder och slet i oss som vilda djur. Då såg vi en buss vid busshållplatsen lite längre bort som vi kunde åka med två stationer och bestämde oss för att ta den istället för att gå de 700 metrarna som det var hem. Vi steg på och gick och satte oss längst bak i den blåa bussen.

Det var nu karman slog till för att vi var lata. När vi såg Svandammen på skärmen tryckte jag på stoppknappen så att STANNAR-skylten lystes upp. Plötsligt slocknade den igen. Jag tryckte en gång till på knappen men samma sak hände. Flera gånger tryckte vi utan något resultat och testade att hålla in knappen men såg sedan genom det frusna fönstret vår busshållplats som bussen precis körde förbi. Vid nästa hållplats fungerade stoppknappen så vi, samt några andra, hoppade av. Vi orkade inte vänta en kvart på nästa buss, för då skulle vi redan vara hemma när bussen kom till Svandammen, utan bestämde oss för att traska hem. Så istället för att gå 700 meter gick vi en kilometer för att vi var lite lata och tog bussen.

En rättvis syn Gustav Hassbring

Det hat som växer i ditt och mitt Stockholm blir allt större för varje dag. Rasismens tillväxt har förändrat svenskarnas syn på det mångkulturella samhället. Vi är ytterst rädda för Mellanöstern, och speciellt ”terrorn från Mellanöstern”. Vi lever idag i skräck för ”Den islamistiska terrorn”, som vi tror frodas på hat mot allt och alla. Det västerländska hatet mot den ”sanna religionen” tros vara ett viktigt motiv till varför dessa islamistiska terrorister skulle begå sådana brott. Men i själva verket är det mediabilden av islamistisk terror som gör att vi tror på fullaste allvar att terrorister till stor del är muslimer som söker hämnd på något sätt. Den sanna bilden av terroristerna är något vi skulle ha blivit ”olyckligt förblindade” av. Enligt Europol så är siffrorna helt tvärtemot än vad vi trodde, eller vad medierna hade propagerat om. Jag ställde en simpel fråga till mina närmst sittande vänner i klassrummet. Frågan löd: Av 1770 terrordåd i Europa under 20062009, hur många tror ni var gjorda av islamistiska terrorister eller med en islamisk grund? Svaren varierade från sju till 700, men majoriteten av dem sa över ett hundratal islamiska terrordåd. Efter dessa svar började jag prata om vilken mediabild som utgavs av kvällstidningar och hur de troligtvis hade influerats av denna bild.

Efter denna, inte så uppskattade, utläggning presenterade jag svaret. Nästan alla blev chockade när jag sa att bara sex var begångna av muslimer eller med islam som grund. Svaret blev en tankeställare och min tidigare utläggning lät inte så dum längre. Dock var det inte alla som tänkte till. Han som hade gissat sju utsåg sig själv till vinnare och gick segrande in i en jubelfas. Från alla andra var de någon slags tystnad och allvar i luften. Stämningen blev dov i några sekunder innan allt gick tillbaka till normalt igen. I min utläggning hade jag pratat, i en jämförelse, om både terrordåden mot den franska tidningsredaktionen Charlie Hebdos och om Anders Behring Breivik. Alltså att en hade kristna motiv och en islamistiska. Vi blir så långsinta när islamister gör något ”terroristiskt”. En hel del pratar fortfarande om hur kurderna dödade Palme eller om självmordsbombaren i Stockholm som enbart lyckades döda sig själv. Men vem kommer ihåg Breiviks massaker? Vi ojar oss fortfarande över hur hemska terroristattackerna mot World Trade Center var, men vem kommer ihåg hur många som NATO och USA har dödat i konflikten i Afghanistan? Vi blir förblindade och ser inte båda perspektiven. Vi tror oss ha någon slags medkänsla hos båda parterna, men i själva verket lever vi i skräck för folk med turban eller slöja. Vi, som samhälle i Sverige, måste kunna sluta blunda med våra ögon och inte bara ljuga om att de är vidöppna. 17

Basketen är för viktig Sara Kinali

Det finns två saker som tar mycket tid och plats i mitt liv, det är basketen och skolan. Det handlar om de två sakerna tillsammans. Vad ska man välja och vad ska man välja bort? Jag har tänkt på detta länge, kanske lite för länge och för tidigt. Nästan det enda jag tänker på är basketen, kommer jag bli något inom basket eller ska jag fortsätta med skolan? Det är svårt att veta. Många säger till mig att jag ska hålla mig kvar i skolan men basketen är för viktig för mig att bara sluta och hålla på med skolan istället. Men det jag vill är att bli något stort inom basketen, inte sitta hemma och plugga varje dag. Så klart är skolan och plugget mycket viktigt i ens liv och man måste hitta ett bra jobb med bra lön, men jag vill spela basket som jobb, det är min dröm. Man kan ha plugget som det extra om inte det funkar med basketkarriären. Skolan står i vägen mycket för basketen och basketen står i vägen för skolan. Om man har ett prov så kanske man måste stå över en träning så att man hinner plugga men jag har aldrig stått över en träning någonsin. Jag kan bara inte missa en träning, jag måste spela. Ibland kan det vara jobbigt för att jag inte har så mycket tid kvar att plugga. Jag försöker kombinera basketen och skolan. För mig är basketen mitt liv, som min bäste vän. Utan basketen känner jag mig tom och ensam. När jag har haft en dålig dag och kommer till träningen så glömmer jag bort allt som har hänt och blir glad. Basket är det roligaste jag vet, det finns inte något som är lika roligt.

Jag måste alltid prestera och göra bra ifrån mig. Om jag inte spelar bra kan jag bli arg, jag har höga krav på mig själv. När jag inte spelar bra kan det vara att jag inte sätter många av mina skott som jag skjuter eller att jag inte gör så mycket på vårt anfallsspel. När jag spelar bra kan det vara att jag peppar laget, att jag spelar bra försvar, att jag gör mål och att jag styr och har kontroll på spelet. Jag är point guard och det är mitt ansvar att göra så att spelet rör sig. Jag har mycket press på mig själv, det är mest jag som sätter press men också mina tränare. Jag vill alltid visa dem att jag kan och är bra. Många tänker att det bara är en sport men för mig är det mycket mer än en vanlig sport. Jag har alltid haft en kämpaglöd i mig, och om vi förlorar en match kan jag bli väldigt arg och ledsen. Det är för att basket är så viktigt för mig, jag vill alltid vinna. Jag kan vara väldigt negativ ibland och det stör många. Men jag har blivit mer och mer positiv för varje gång och jag har märkt att det är mycket bättre och man tjänar mer på det än att alltid vara arg varje gång vi förlorar. När jag känner och hör på mig själv att jag börjar bli negativ så försöker jag tänka på bra saker, till exempel att vi ändå kämpar och försöker och att man inte alltid vinner, vinst är inte allt. Jag är lagkapten och då har jag en stor uppgift att peppa laget när de börjar tappa greppet och ger upp, att de inser att vi har kämpat och gjort vårt bästa. Av det här har jag blivit en mognare person.

Ibland kan jag känna att nej, jag kommer inte lyckas inom basketkarriären och säga ”det är för svårt” och det gör mig orolig. Sedan tänker jag att jag måste försöka, annars kommer det aldrig att gå. Jag har hållit på med basketen sen jag var åtta år gammal och nu är jag fjorton, snart femton. Jag har spelat basket i ungefär sex-sju år och jag tänker inte sluta. Basket är en fantastisk sport som jag älskar och ingenting kan stå i vägen, förutom skolan...

Därför är AIK bättre än DIF Omid Karami

Något jag stör mig på är att det finns en minoritet som faktiskt tror att DIF är bättre än AIK. Några av dem går i min klass och den här texten är till för att bevisa en gång för alla att AIK är bättre än DIF. Jag har valt att skriva det här just för att AIK är det lag som ligger mitt hjärta närmast. Med AIK:s elva SM-guld, åtta svenska cupen-titlar och en vinst i svenska supercupen är det nästan omöjligt att kunna yttra sig om att AIK fotboll är sämre än Djurgården IF. Om vi jämför AIK:s meriter med DIF:s så har DIF bara fyra svenska cupen-titlar och inga vinster i supercupen, däremot har de lika många SM-vinster. AIK har spelat hela 86 gånger i den högsta ligan (Allsvenskan) i Sverige jämfört med Djurgårdens låga siffror 54 gånger. DIF har ju kört Champions League en gång, men eftersom AIK är bättre så har de spelat Champions League två gånger då AIK även kommit längre än DIF båda gångerna. Senast DIF vann över AIK var för tre år sedan och AIK har vunnit över DIF hela 56 gånger jämfört med DIF:s 42 gånger, hela 16 gånger mer!

AIK:s ungdomslag har även fostrat massor av spelare till stjärnor och sålt en hel del spelare till världslag ute i Europa. Exempel på detta är Eero Markkanen som AIK nyligen släppte iväg för en stor summa till fjolårets Champions League-vinnare Real Madrid. En annan AIK-spelare vid namn Robin Quaison blev köpt av Palermo från den italienska ligan nyligen. Det finns en hel del kända legender som spelat fotboll i AIK, t ex Novakovic, Hamrin, Hedman, Sundgren, Mjällby osv. Ska vi jämföra Djurgårdens sålda spelare så är det ingen som någonsin blivit såld till ett Champions League-lag och några få har åkt iväg i Europa och i sådant fall har det varit väldigt små klubbar. AIK:s meriter talar för sig själva när man ser allt svart på vitt. Det är solklart att AIK är en större klubb med större framgångar än DIF och det just därför jag hejar på AIK. Precis som namnet heter ”Allmänna Idrotts Klubben” så är vi en allmän klubb och alla djurgårdare är välkomna att heja på oss när vi tar SM guld i år! Källor: Wikipedia och Flashback.

”Det var mörkt ute Lamporna lyste upp Djurgårdskanalen”

Sofia Katrén

Boken är ens bästa vän Niki Karimi

Allt börjar när du känner hur doften av böckerna i biblioteket fyller upp din näsa. Det är så tyst att man skulle kunna höra någon tappa en nål. Du njuter av att sitta där i deras stolar och läsa tills du hör att bibliotekarien prassla med nycklarna. Vilket innebär att hon ska låsa. Först hittar du böcker som du inte skulle ha valt i första hand. Du letar ett tag. Där är en bok du kunde tänka dig att läsa. Du läser baksidan för att se om det är något för dig. Till slut lånar du en bok som du hittat från din favorithylla. Efter det vänder du hem med snabba kliv för att du är så exalterad att läsa. Hemma skumläser du återigen baksidan i detalj för att komma ihåg vad du är på väg att läsa. Sedan öppnar du boken och sätter igång. Du läser och läser. Timmar går utan att du ens har märkt hur mörkt det har blivit ute. Du vill inte lägga ifrån dig boken. Du känner att boken

har något med dig att göra. När du väl lägger undan boken känns det som att du har pausat en film du just tittat på. Det får dig att vilja krypa tillbaka in i soffan. Så djupt har du hamnat i boken. Du vill fortsätta läsa samtidigt som du inte vill att boken ska nå sitt slut. Men du kan inte låta bli att läsa. Du tänker för dig själv att ordspråket ”boken är ens bäst vän” verkligen stämmer in på dig. Till slut har du hamnat på de sista sidorna i boken. Sista bladet vänds, du inser att boken har kommit till sitt slut. Du älskade boken så mycket. Du blir till och med inspirerad av boken för att författaren fick till det perfekta budskapet. Du känner att det berör just dig. Du känner att budskapet verkligen vill säga något. Även slutet gillade du. För ibland kan det vara svårt att vara nöjd med öppna slut. Du funderar på att läsa om boken för att se om du missat något när du varit så ivrig. Just då inser du att boken har en del två. Du bestämmer dig direkt att gå till biblioteket återigen för att låna andra delen av boken. Men det är en annan historia.

Allt i onödan Emelie Aréen

Jag njöt av att kunna ta det lugnt den här helgen. Det är kanske vad de flesta gör under helger. Tar det lugnt. Men så är det verkligen inte för mig. Det är alltid något planerat på helgerna hos oss. Förra helgen var det gymnastiktävling och massor av förträningar innan. Tävlingen gick bra men de var stressigt innan när vi var på extraträningar nästan varje dag. På lördagen var sista träningen innan tävlingen så den ville jag inte missa. Tidigare under dagen hade jag gjort läxor och pluggat. Dagen hade gått fort och jag hade glömt bort tiden helt. Det var bara helt plötsligt bara en kvart kvar tills träningen började och jag fylldes snabbt av panik. Jag sprang till tvättlinan där mina träningskläder hängde på tork. De var fortfarande lite fuktiga men det kunde inte hjälpas. När jag hade slängt på mig träningskläderna skulle jag sätta upp håret, men såklart gick hårsnodden sönder. Jag hittade som tur var en tofs i badrummet som jag tryckte ner i fickan för jag hade ingen tid för att sätta upp håret längre. I kylskåpet fanns det bara en brunfläckig banan kvar så jag skippade frukt den här gången. Det regnade inte ute men gummistövlar gick snabbast att ta på sig. Jag ropade på pappa att han skulle gå och köra ut bilen medan jag drog på mig jackan. När vi satt i bilen på väg till träningen så var vi redan fem minuter försenade. Det kändes som att det var som mest trafik just den här gången när vi var så sena. Överallt var det rödljus. Stressigt.

Det var fullt med bilar på parkeringen så pappa fick släppa av mig utanför entrén. Innan jag smällde igen bildörren frågade han om jag hade med mig SL-kort så jag skulle kunna åka hem efter träningen. Jag kände efter i fickan och svarade ja innan jag stängde bildörren. Framme vid entrén till träningshallen vibrerade min mobil. Jag hann inte svara på det nu så jag fortsatte springa in genom dörren och in genom omklädningsrummet. Medan jag fyllde min vattenflaska hann jag kolla sms:et Det var från min tränare. Jag blev orolig för en sekund men läste snabbt sms:et. ”Hej tjejer, träningen är inställd idag. Förlåt att jag meddelade lite sent”. Jag kunde inte tro mina ögon, jag ville inte tro på det! Jag som hade stressat så mycket för att hinna med träningen och så var det inte ens värt det. Sen dess har jag sms:at mina kompisar innan träningarna för att verkligen få koll på om det är träning eller inte. Det har blivit som en rutin nu så vi frågar varandra hela tiden. Då behöver man inte stressa i onödan. Folk stressar oavbrutet, det kan vara av olika skäl. En del blir stressade av att de har för många fritidsintressen, andra av att omgivningen ställer för höga krav på dem. Jag tycker faktiskt att kommunikation kan hjälpa till ganska ofta. Kanske speciellt i Stockholm eftersom det sägs att vi är extra stressade. Fast möjligheten att ständigt kunna kommunicera via mobiler och sociala medier kanske bidrar till stressen. Vi kanske i själva verket kommunicerar för mycket. Lagom är bäst enligt mig.

En utflykt till stan Jacob Norell

Tiggare. Så fort man kliver av bussen eller tåget kan man upptäcka dem överallt. Inne i stan är det aldrig svårt att hitta en. Utanför varje mataffär, tågstation och busshållplats finns det alltid någon som vill ha pengar. Vad ska man göra? Ger man dem pengar kommer de tillbaka, men om man inte gör det kanske de svälter. Är de medlemmar i en kriminell tiggarliga, eller är det bara fattiga människor? Vissa sitter helt öppet och ber om pengar, medan vissa sitter undanskymt och verkar skämmas för tiggeriet.

Om man fortsätter ner längs en lång gata kanske man börjar fundera. Man kanske tänker att det är störande att de sitter och ropar hej till de förbipasserande, med en utsträckt hand eller burk där man kan lägga en slant. En del stannar där, och fortsätter tänka att tiggare är jobbiga, störande och borde förbjudas. Andra kanske tänker ett steg till, och börjar filosofera över huruvida det är så störande att de sitter och säger hej, eller om det är vi som är fjantiga och okänsliga. De flesta tänker nog inte så mycket alls vid varje enstaka tillfälle, men nästan alla har ändå en åsikt. När man har kommit fram börjar man uträtta sina ärenden, och då faller de i glömska. Man tar en fikapaus, går på toaletten, och sen så fortsätter man med sin vanliga livsstil. Man köper ett par nya skor, tittar på den senaste telefonen och blir imponerad av våra tekniska framsteg när man är på Elgiganten. När man är klar lämnar man gallerian och går uppför den långa gatan mot tåg- eller busstationen. Vägen tillbaka kantas av samma tiggare som på vägen dit, och precis när man går på bussen ser man en i ögonen, och slår bort blicken av skam för att man inte gav något. På vägen hem kan man känna medlidande med dem som inte har något när man sitter med allt man köpt. Att det inte är deras fel att deras livssituation är så dålig. Att de har det ännu värre i sitt hemland än vad de har det här, trots tiggeriet och kölden. Det vanligast är nog ändå att man håller kvar tanken att deras fel, och att det inte är vårt ansvar.

Handboll Jonatan Jelving

Det är kallt. Jag sitter i en busskur och väntar, men inte på bussen utan min kompis och hans mamma som ska skjutsa mig till handbollsträningen. (Det är kompisens mamma som ska hämta förstås.) Här sitter jag nästan varje måndag och väntar. Hans mamma är tränare så det passar att de skjutsar. Men ibland skjutsar min pappa mig och min kompis för att hans mamma kommer direkt från jobbet. Av någon anledning har jag väldigt lätt för handboll, trots att jag inte är bra alls i andra sporter. Jag vill bara skjuta iväg bollen så fort jag får den men i handboll vill jag ha kvar den och försöka göra mål så ofta jag kan. I mitt lag finns det några sämre spelare som inte blir passade så mycket, de bara springer upp och ner på planen utan att knappt snudda bollen på en hel match. Jag känner igen mig för att i andra sporter är jag en av dem.

Det är massor av personer som satsar allt och vill visa att de är bra och sådant. Det är i och för sig självklart eftersom det är en uttagning men det är så att om man stoppar dem i försvar blir de jättearga. Efter fysen går vi och tränar. Vi börjar oftast med polska vågor. Då ska man springa fram och tillbaks med två personer och passa bollen. Det är jobbigt för att vi har haft fys ute innan. Efter det tränar vi växlar och skott från kanten. På vägen hem i Edvins bil får man alltid tuggummi, därför kallar vi den ibland tuggummibilen. Bilen släpper av mig vid busshållplatsen och jag går hem. Efter träning känns det bra för att man är oftast trött på ett sätt så man kan somna utan problem.

Äntligen kommer den röda bilen inrullande på gatan. Kompisen heter Edvin och jag har känt honom sen sexårs, han är målvakt, en av de bästa i Stockholm tycker jag. På vägen till träningen leker vi en ganska barnslig lek, varför jag inte, man ska säga två saker och den andra får säga vad den helst vill vara, till exempel en lastbil eller buss. På träningen börjar vi med utefys i en halvtimme. Tränarna har trappat upp fysen rejält sedan förra året och man har träningsvärk efter varje träning. Jag tycker om fysen för att det är kul med sådan träning. Det finns ett stadslag i Stockholm som de har uttagningar till. Jag får ibland gå på den, om tränarna bestämmer det. Jag vill oftast inte gå för att jag inte vill bli handbollsspelare. När jag går på den så tycker jag bara den är tråkig. 25

Andras Problem Och Lyxproblem Emanuel Voxby

Efter en kvarts promenad i den kalla och obehagliga morgon jag nu levde i kunde jag äntligen få sätta mig på den iskalla bänken som kalla busshållsplats. På andra sidan gatan gick ett par tjejer. De kommunicerade inte ens med varann utan var i sin egen värld, eller telefon. Några minuter senare hade bussen ännu inte anlänt även om det var jävligt kallt. På andra sidan gatan stod nu ännu en ungdom. Han pekade finger åt chauffören som precis kastat av honom för att han försökt smyga på bussens bak, ganska snart började han svära i telefonen också. För att få lugn och ro och slippa den förmodligen störda ungdomens gnäll lyssnade jag på musik, ifrån min nästan helt nya telefon förstås. Bussen var förmodligen försenad och förutom all annan irritation och elände skulle musiken också ta och dö, skitjobbigt. Musiken satte inte igång hur mycket jag än försökte, inte ens när bussen anlände ville musiken starta. Hursomhelst gick jag på bussen, men det var såklart bara för att märka att jag tagit fel busskort. Fastän jag bad blev jag utsparkad ur bussen, jag svor och pekade finger åt bussen när den åkte. Nu var jag tvungen att promenera hem för att hämta det fungerande busskortet och sedan gå tillbaks och vänta. Under promenaden fick jag helt plötslig en tanke. Den handlade om hur bra vi egentligen har det. Våra enda problem är nästan bara andras problem och våra egna lyxproblem, telefonen och bussen till exempel. Vilket ironiskt nog bara skapar ännu mer elände och problem än lycka. Om jag hade gått den korta vägen till skolan och skippat bussen hade jag varit där i tid. Men alla har inte lyxproblem, de har helt enkelt inte råd med det. Därför borde man tänka på vem man gnäller på och om vad, det kan vara någon lyx dessa människor önskar att de också hade.

Innebandy Arvid Mikaelsson

Innebandy har spelats I Sverige ända sedan 60-talet. I sporten innebandy så använder man en klubba gjord av kompositmaterial och plast och spelar med en vit liten plastboll med små hål i. När man är äldre så spelar man 3 x 20 minuter men i min ålder så spelar man bara 2 x 20 minuter. Antal spelare på planen är fem plus målvakt i varje lag. Man kör korta byten på ungefär en minut och man får byta hur många gånger man vill.

Vartannat år så är det VM i innebandy. Av det tio VM-turneringar som hittills varit så har Sverige vunnit åtta gånger och Finland två gånger. Innebandy är en rolig sport som för mig är en avkoppling från skolan.

Man har två domare i matcher i min ålder, men när det är viktiga matcher i elitserienivå så har man nog flera. Spelet körs igång genom att man tekar i mitten av planen. Domaren blåser ganska ofta, både om bollen går utanför planen eller om någon missköter sig. Innebandy kan bli en väldigt spännande sport för det är så liten plan så det händer mycket. Om man ligger under med två mål så kan det snabbt vända. Laget jag spelar i har jag spelat i sedan sex-års. Vi tränar för tillfället två gånger i veckan och har en till tre matcher varje helg. Några i laget gymmar. Det är inte lika viktigt att vara lång i innebandy som de flesta andra sporter, till exempel basket. I innebandy är det viktigt att passa bra och ha spelsinne. Det är också viktigt med bra kondition och snabbhet. Det finns ett flertal innebandygymnasier i Sverige men bara sex stycken i Stockholm, och för att komma in på dem så måste man göra intagningsprov. Den största idrotten i Sverige är fotboll men på andra plats kommer innebandyn med mer än 320 000 spelare. Sverige har vunnit VM flest gånger i hela världen. 27

Utsidan speglar inte insidan Johanna Söderström

Tänk dig att det är din tolfte födelsedag, du är glad som bara barn kan vara över att bli ett år äldre. Dina inte speciellt rika föräldrar har sparat ihop pengar och köpt en sådan där dyr mobil som alla de andra barnen har. Du går nämligen i en klass fylld av bortskämda överklassungar som i princip föddes med dyra koftor och fina klockor. Dina föräldrar har köpt den nya mobilen till dig i ren desperation för att mobbingen mot dig ska upphöra. Det dröjer inte många dagar förrän de lyckats stöta till dig så du tappat mobilen och spräckt sönder skärmen. De har även rivit sönder den fina märkeskoftan du fått av släkten, och spolat ner mössan du köpte dyrt en månad tidigare i toaletten. Du intalar dig själv att det bara var en engångshändelse, precis som du gjort alla gånger innan. Men de ger sig inte, hur mycket nya saker du än köper tycker de lika illa om dig. Det spelar ingen roll hur dyra dina saker är, hur mycket nya saker du än köper kommer du aldrig bli accepterad, bara för att du råkar vara du. Jag tror att den här typen av mobbing är vanligare än vad folk tror. Många tänker säkert inte ens på att mobbing överhuvudtaget existerar. Även om de är medvetna om det så blundar alldeles för många och vägrar se den bistra sanningen. Mobbing beskrivs ofta mycket snällare i teorin, barn i skolan får lära sig att ”det är dumt att mobba”, men de får aldrig lära sig hur det verkligen går till eller hur det kan kännas för den utsatte. Jag tycker att lärarna ska vara mer insatta i det och berätta för eleverna att det faktiskt finns mobbing och prata om alla människors lika värde på ett mer engagerat sätt än vad många gör nu. Inte bara säga till eleverna att det är dumt, för att sedan känna sig stolta över sin insats, vilket många gör. Tänk dig att det till slut är du, som genom hela din skolgång blivit hatad på grund av dina kläder, går ut skolan med högre betyg än alla de där överklassbarnen. Du ser dem bli uppläxade av sina föräldrar och hur de bönar och ber om att inte bli straffade. Synd för er att det är värdet av betygen som räknas och inte värdet av ens kläder, tänker du.

Skolan börjar för tidigt Rasmus Norman

Nu ringer det, det hemska ljudet från larmet. Det betyder att klockan är sju. Jag drar mig upp ur sängen motvilligt för att stänga av larmet som plågar mig med den jobbiga signalen. Jag tänker på kvällen innan, jag borde gått och lagt mig tidigare men det går ju inte att somna innan klockan 11 även om man går och lägger sig nio. Jag sa till mig att jag skulle lägga mig tidigare denna kväll, även om jag lovat mig det minst hundra gånger innan. Jag tar på mig mina kläder långsamt och tänker på att det skulle vara skönt att sova mer. När jag fått på kläderna masar jag mig till toaletten. Efter toalettbesöket går jag för att äta frukost, även om jag varken är hungrig eller tillräckligt pigg för att egentligen orka ta fram allt. Efter att jag har tagit fram sked, tallrik, flingor och resten av det som jag äter till frukost tvingar jag i mig maten. När jag äntligen fått ner maten går jag återigen till toaletten för att borsta tänderna. Efter det tar jag på mig mina skor och går fortfarande halvtrött till skolan.

Den tiden måste man ta från något annat, man kan få den där tiden genom att ta bort lite tid utav ett ämne som inte är så jätteviktigt, korta ner raster eller förskjuta slutet av dagen så elever får sluta senare. Det var mina förslag på lösningar i detta sammanhang.

Så här ser en morgon ut för mig på vardagar, jag har skrivit om detta för att jag tycker skolan borde börja senare för elever i tonåren. Det är för att tonåringar behöver sova mer, men vi har svårt att gå och lägga oss så tidigt som vi behöver. När man blir tonåring blir de flesta så kallade kvälls- eller nattmänniskor och kan helt enkelt inte sova förrän halv 12 eller 12, en del kan inte sova efter ett till och med. Om vi inte får sova tillräckligt får vi svårt att koncentrera oss och lära oss nya saker i skolan. Men ifall skolan skulle börja någon timme senare varje dag, till exempel klockan nio, skulle tonåringar kunna sova mer.

Stockholms natur Linus Hagestam

Stockholm för mig är en stad som har jättevacker natur som ger möjligheter att utöva en hel del aktiviteter och hobbys. Jag har bott i Stockholm hela min uppväxt och ända sedan jag var liten har jag älskat att vara ute i naturen och till exempel bada, cykla, vara i skateparker, spela fotboll med kompisar och promenera lite överallt.

Djurgården i Champions League-final Victor Ekström

Det här är mitt första reportage på den här tidningen och jag måste säga att jag har fått en drömstart, för att mitt första reportage ska handla om mitt favoritlag Djurgården. Martin Broberg driver bollen över mittplan, passar bollen till Simon Tibbling som skjuter från en cirka 30 meter. Bollen går i en perfekt båge och lägger sig i det högra krysset. 1-0 till Djurgården mot Schalke 04. När det är tjugo minuter kvar så utökar Djurgården ledningen. Matchen slutar 2-0 till Djurgården. Nu är Djurgården i final i världens största klubblagsturnering Champions League. Många tror att denna prestation beror på Djurgårdens nya tränare Petter Pedersen. Den rutinerade Petter Pedersen har skapat ett mycket ungt lag som har spelat fantastisk fotboll. Jag intervjuade Petter Pedersen efter matchen mot Schalke 04. – Hur känns det att vara i Champions League-final för första gången i Djurgårdens historia? – Nej, men jag kan ju inte säga något annat än att det känns toppen, men jag kan ju förstås inte ta på mig hela äran, mitt lag har presterat oerhört bra. – I finalen möter ni förra årets mästare Real Madrid, hur känns det? – Att möta förra årets mästare berör inte oss ett dugg, klart det är lite nervöst men jag känner mig väldigt självsäker. Vi har inte kommit så här långt för att förlora. – Och slutligen en av era nyckelspelare målvakten Rami Shaaban är skadad och kan inte vara med i finalen, tror ni det kommer att ha ett stort inflytande på matchen? – Det är ju självklart sorgligt att Rami inte kan vara med och spela finalen, mycket av varför vi är här beror

på honom men vi har en bra andra målvakt och som sagt så känner jag mig väldigt självsäker. – Tack för att du tog dig tid och svarade på mina frågor. – Tack själv. Jag ser en lycklig man vandrandes mot omklädningsrummet och precis innan han går in så gör han ett lyckohopp.

Nederlaget Emma Sandklef

Nu har hon ett maximum av två sekunder på sig innan det är försent, då hinner hon knappt ens känna smällen av Simons ord. Vad var det han kallade henne? Dumma blondin? Han är själv blond, men det kan hon inte säga för han vet att hon vet att alla vet att han är mycket smartare än henne. Han har haft tre år på sig innan hon kom in i världen. Det är viktigt att få sista ordet, därför ska hon rusa ut och slå igen dörren riktigt hårt när hon sagt det hon behöver. Det måste också vara nytt, inte något hon sagt förut, då låter det som om hon inte har mycket att klaga på. Men det har hon. Simon är röd i ansiktet, mer än vanligt. Det kan hon inte heller säga för då kan de inte skratta åt det tillsammans som de brukar, utan att det är sårande.

Nu har det gått nära en sekunds paus och Simon har nästan vänt sig om för att storma ut själv. Det är nästan lika bra att det är han och inte hon som flyr för då kan hon skrika efter honom utan att han svarar. Och vinna. Hon skulle naturligtvis också kunna mumla något med några tydliga förnedrande ord, vilket skulle få honom att vända sig och säga något som `` Vad sa du nu?´´ eller ``Ursäkta?´´. På så sätt får hon ännu mer tid att säga något klyftigt. Hon mumlar och sparkar ihop bitar från det krossade porslinet till en hög, förtydligande ordet idiot. Men Simon hör inte att hon säger något. Hans steg behåller samma bestämda rytm och snart är han i trappan. Hon blir stående där, stirrande ner på det porslinet som en gång varit en vacker flicka med rosor i handen lika röda som hennes kinder, känner sig lika krossad som hon. När Simons steg inte längre knarrar ovanför henne sätter hon sig framför sin kopp med ljummet te.

Stockholms skärgård Mathilda Sellstedt

Jag upplever Stockholms skärgård när jag och min familj är ute med vår segelbåt på somrarna. Varje sommar brukar vi segla i Stockholms skärgård ca fyra veckor, det är fantastiskt fint och otroligt mysigt. På dagarna brukar vi vindsurfa, åka runt med vår jolle och bada en massa. Alla fantastiska dagar och kvällar jag upplevt i Stockholms skärgård skulle jag verkligen inte vilja vara utan. Vi har även ett landställe i Stockholms skärgård som vi är mycket på. Där brukar vi fiska, bada, plocka blåbär och på kvällen basta nere vid bryggan med våra sommarkompisar. En ö som jag och min familj åker till väldigt ofta, ända sedan jag var liten, är Utö. Där kan man cykla till en helt otrolig sandstrand på utsidan av ön. Det har vi gjort många gånger. Man kan äta en god middag på värdshuset, ta en mysig fika med familjen på bageriet och på morgonen kan man köpa nybakat bröd, smörfrallorna är min favorit. Man kan också besöka gruvorna och få veta lite intressanta fakta. Man kan heller inte hålla sig borta från att köpa en god glass, eller två! Dit kan man även ta sig med Vaxholmsbåt.

Stockholms skärgård ligger längs större delen av Stockholms läns kust. Det räknas som Sveriges största skärgård och näst största i Östersjön. Det finns ca 30 000-35 000 öar, holmar och skär och omkring 10 000 bofasta som bor på de större öarna som har fast bro eller färjeförbindelse. Skärgården förändras jämt och ständigt. Landhöjningen i stockholmstrakten idag är ungefär 3-3,5 mm per år, alltså 30-35 cm per 100 år. På grund av det bildas nya skär och grund som gör att vi behöver nya sjökort med minst 25-årsintervaller för att man ska kunna veta det exakta vattendjupet. Vattendjupet påverkas också av det rådande lufttrycket över Östersjön. Tillsammans gör det en variation på +0,5 meter i förhållande till medelhavsnivån under ett år. Till sist vill jag bara återigen rekommendera alla att besöka vår fina skärgård!

Min absoluta favoritö i Stockholms skärgård är Björkskär. Det är en väldigt speciell natur eftersom klipporna bildar små laguner som man kan bada i. På kvällen får man vara med om den vackraste solnedgången som går ner i vattnet. Har man inte besökt Stockholms skärgård tycker jag verkligen att man ska göra det. Det finns otroligt många fantastiskt vackra öar man verkligen inte vill missa. Det finns flera öar man kan ta sig till med färja, som då till exempel Utö.

Mina sporter Ilshat Amarov

Jag har gått på olika sporter under mitt liv hittills, nu berättar jag om dem och hur det kändes att gå i alla dessa sporter. Jag älskar att sporta för att jag får en sån upplevelse att bara fortsätta. Och så kan man t.ex. ta ut all sin ilska och stress på att sporta. Thaiboxning: När jag var 10-11 år var jag väldigt förtjust i att boxas/kampsport så jag valde att gå i thaiboxning i ungefär ett år. Jag slutade för att senare märkte jag att det inte direkt var min sport men nu medan jag skriver det här har jag ändå lust att börja igen. Thaiboxningen var grymt rolig i början med det blev snabbt tråkigt.

Fotboll: När jag var 7-13 år gammal spelade jag alltid fotboll i skolan och jag tyckte det var jättekul och intressant vid den tiden. Jag började spela fotboll seriöst när jag var 9 år (I ett lag). Laget hette Brommapojkarna/BP. Vi var inte de bästa men inte de sämsta heller. Vi hade alltid chansen att vinna mot större lag. Jag spelade fotboll i fyra år som målvakt och back men mest målvakt. Medan tiden gick blev fotboll tråkigare och tråkigare, speciellt när man kollade på de där fotbollsmatcherna där de slängde sig extra extra långt så fort några fick lite kroppskontakt med varandra, bara för att ha en frispark som flög åt skogen. När jag var 13 slutade jag med fotboll. 34

Simning: Simning var jag inte direkt SÅ förtjust av. Jag bara gick där för att ha någon slags rörelse i min kropp. Jag var inte bra på att simma heller så jag borde ha stannat men jag gick bara där i sex månader, sen var det ingen mer simning. Jag slutade bara för att jag inte orkade längre, det var dumt av mig. Faktiskt var det dumt av mig att sluta sporta överhuvudtaget. Nu är jag hemma hela dagarna och spelar spel. Nu har jag berättat om de olika sporterna som jag hållit på med. At the end of the day gillar jag alla sporter :)

Mitt intresse Cosplay Aurora Henriksson

Cosplay är när du klär ut dig, sminkar dig och ser exakt likadan ut som en karaktär från något slags serie, det kan vara t.ex. Dr.Who, Sherlock Holmes, animerat, serietidningar osv. Jag cosplayar för att jag tycker det är roligt att sy sina kläder, styla peruker och att man kan vara någon annan för en gångs skull. Jag älskar också att träffa nya vänner och det gör jag hela tiden tack vare cosplaying. Det känns också som att du är i en helt annan värld och att du verkligen är den personen/karaktären. Jag började med cosplaying när jag gick på mitt första konvent (ställen där man kan träffa andra människor som cosplayar osv.), ungefär i början på sommaren förra året, men har varit intresserad av anime och serier sen jag var liten. Cosplaying gör mig glad och får mig att fortsätta framåt!

Rån i Stockholm Martin Platon

För några år sen. Slutade skolan och jag var på väg hem ensam för ovanlighetens skull. Jag tog en genväg och jag såg två personer röka. Jag gick långsamt och tittade ner när jag gick förbi dem. Jag såg att de slänger sina cigaretter i snön. Ställer sig framför mig och knuffar mig i snön, själv blir jag skiträdd och tappar nästan andan för jag trodde de skulle göra illa mig. Men de sa bara ge mig allt värdefullt, så jag gav de mina pengar men inte min mobil för den kostar för mycket. Efter att de tagit pengarna så joggade de iväg från mig och jag skakade när jag kom hem. Det här har påverkat mig mycket genom åren. Jag blir räddare enklare. Vågar inte gå hem ensam, tar säkra vägar t.ex. vid vägen så alla ser en och då brukar det bli svårare att bli rånad för att alla bilar ser det och de bör stanna och hjälpa personen. Vi kan få bort detta problem genom att ha mer ’’nattvakter’’ som går runt från 3-tiden till middag. Fakta om rån: Omkring en procent av Sveriges befolkning blir utsatta för rån varje år, det visar olika brottsofferundersökningar. En grupp som är särskilt drabbade är ungdomar i storstadsområden. De flesta rån, över 70 procent, begås i storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö. Vad är ett rån? Ett rån är om man hotar någon för att tvinga den personen att lämna ifrån sig sina saker. Det spelar ingen roll om det är billiga eller dyra saker. Att hota med kniv och ta mobiltelefonen eller plånboken är ett typiskt personrån. Att tvinga någon att betala en påhittad skuld är däremot inte rån utan olaga tvång. En väskryckning är inte heller rån utan en stöld. 36

Ett försök till rån heter det när gärningspersonen inte får med sig några pengar eller någon egendom. För att ett rån ska bedömas som grovt ska det vara livsfarligt och hänsynslöst. Att hota någon med vapen eller binda offret kan räknas som grovt rån. Att släpa någon längs med marken för att få personen att släppa sin väska kan räknas som grovt rån. Rån mot en taxichaufför i dennes yrkesutövning kan vara grovt rån. Rån mot bank eller värdetransport räknas nästan alltid som grovt rån. Rånen i Sverige har både ökat och minskat. Det har ökat med butiksrån och det har minskat i banker. Banker har mindre kontanter och dels har de har bättre skydd mot brott. Källa: Wikipedia

Denna bok har kommit till under KUL1415 – Kulturår för barn och unga i Stockholm 2014–2015. Syftet är att barn och unga ska ha roligt, få upplevelser och inspiration som ger nya vägar för lärande, nyfikenhet och engagemang. I Stockholms förskolor och skolor är kultur ett viktigt inslag i lärprocesserna. På www.kulan.stockholm.se erbjuder kulturlivet en stor mängd aktiviteter varje år. Tryck: Edita Bobergs AB