Kyrkobladet - Svenska kyrkan i Kungälv och Ytterby - nr 1 2014

Kyrkobladet

# 1/2014

Svenska kyrkan i Kungälv och Ytterby

Gränser

.

.

.

Människorna bakom pappmuggen Möte över religionsgränserna Pratcafé Barnen i Ukraina känner oro Drama i kyrkan 1

Vad gör Kyrkan egentligen?

J

ag får ofta den frågan. Lokaltidningen hör av sig för att skriva några rader eller enskilda personer i församlingen undrar. Vad gör Kyrkan för tiggarna, för de tyfondrabbade i Filippinerna, för invandrarna, för den som är uteliggare, för dem som trakasseras för sin sexuella läggning, för klimatet och den globala orättvisan…?

Jag blir glad för frågorna som kommer. De vittnar om ett grundläggande förtroende för Kyrkans arbete och uppgift i samhället. När mycket verkar hopplöst och människor far illa skall Kyrkan stå på de drabbades sida och tillsammans med många arbeta för det som är gott. Kyrkan är ett hoppets tecken.

Men vem är Kyrkan? Menar man anställda eller förtroendevalda? Kyrkan är mycket större än så! Kyrkan är alla människor som delar hennes tro och liv.

En central text fångar vad det handlar om: Delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen… alla har tillsammans ansvar! Alla kyrkotillhöriga har tillsammans detta ansvar.

Så frågan faller ofta tillbaka till oss själva. Vad är vi själva beredda att göra?

Hur kan vi motivera och stärka varandra att verka för det som är gott? Hur kan vi ta Jesu ord på allvar? Hur kan vi öva oss att med Guds barmhärtighet se på den som far illa? Så att vi tillsammans kan vara den Kyrka som faktiskt gör skillnad för människor!

martin lindh, kyrkoherde

Innehåll 3 Människorna bakom pappmuggen 5 Religionsdialog - Att bryta fördomar 7 Uppdrag: Våga prata 8 Barnen i Ukraina känner oro

Bilden på framsidan: Under fredagsruschen i Kungälv möter vi också fattiga människor som ber om våra pengar. foto: karolina braun

10 Med känsla för drama 11 Britt G Hallqvist jubilerar 12 På gång 14 Herrens bön 15 Korta nyheter 16 Personligt: Tiggare - eller människa

”

Jag tycker inte att man ska gå med dåligt samvete över att man inte kan hjälpa alla.

Men man kan ge någon gång ibland. Att le och säga hej är det minsta man kan göra. märtha håkansson s. 5

Dagens kyrka: Munkegärdekyrkan Munkegärdekyrkan är det senaste tillskottet av kyrkor i Kungälvs församling. Det blir den trettonde i raden av kyrkor från 1000-talet och fram till idag.

Bostadbebyggelsen på Munkegärde tillkom i huvudsak på 1980- och 1990-talen och med den växande bebyggelsen växte också behovet av en kyrka. År 1997 kunde den låga kyrkobyggnaden i ljust tegel ������������������������� och med inslag av träpartier invigas på sin plats intill skolan i Munkegärde. Taket är täckt med enkupigt tegel. Kyrkan är ritad av Per Lundbergs arkitektkontor i Kungsbacka. Kyrkorummet är litet och ljust. Altaruppsatsen består i huvudsak av en vacker tredelad väv, ”Den växande säden”, utförd av Mona Carbe. Motiven anspelar på ������������� Kastala munkklostret vid den medeltida staden Kungahälla, på Bohus slott och på den växande säden på Munkegärdet.

Munkegärde omnämns första gången 1568 och beskrivs på 1700-talet som en by med tre gårdar. Arkeologiska lämningar visar dock att det bott människor på Munkegärde alltifrån äldre stenålder och framåt.

Idag rymmer kyrkan en bredd av verksamhet under veckan: Öppen förskola, barnkör, skolcaféet Café Munken, sopplunch, bönegrupp, lovsångsteam med mera. Gudstjänst firas söndagar kl 17. Trots att kyrkorummet är litet, gör vikväggar och ommöblering det möjligt till flexibilitet. text: kristina bengtsson

Munkegärdekyrkan från 1997 är yngst i Kungälv. Ett litet men flexbelt kyrkorum öppnar för många olika aktiviteter. foto: linus åsemyr

2

Människorna bakom pappmuggen Utanför Maxi har vi blivit vana vid att se dem, människor som rest hit från ett annat land och som ber om våra pengar. Synen väcker olika känslor. Någon känner dåligt samvete, någon vill att någon annan tar ansvar, någon vill förbjuda. Men vilka är det egentligen som sitter med sina pappmuggar? text: karolina braun

M

ärtha Håkansson från Lindome, numera bosatt i Ytterby, fick som anställd på Räddningsmissionen i uppdrag av Göteborgs kommun 2012 att kartlägga tiggarna i Göteborg och vilka behov som fanns.

– Vi pratade både med de som tigger, musikanterna och de som pantar burkar. Vi frågade dem om deras hälsa, hur länge de varit i Sverige, om de hade någonstans att sova, om de hade några barn och vad de gjorde med sina pengar, berättar Märtha.

Rapporten lämnades in strax innan jul 2012 och visade att de flesta som tigger är fattiga romer från framför allt Rumänien, men också Bulgarien och Ungern – och att behoven är stora.

– Alla organisationer, polis och socialtjänst är överens om att det inte handlar om kriminella ligor. Men i övrigt kan det vara lite olika. En del kommer själva för att söka jobb. Många kommer hit i storfamilj, där man hjälps åt och delar på pengarna man fått in på kvällen.

Pengarna ska också räcka till familjemedlemmarna i hemlandet. De flesta lämnar barnen hos släktingar, men det finns också barnfamiljer i Göteborg.

Räddningsmissionen har därför startat en förskola för barnen i Majorna, som

också blivit en samlingspunkt för att få hjälp med läkarbesök, kläder och annat.

Det var som volontär i Rumänien hos missionsorganisationen Networks som Märtha fick upp ögonen för diskrimineringen av romerna i samhället.

– Jag skulle vara volontär där tre månader – men det blev tre år. Vi hade bibelskola en dag i veckan och tjänade de fattiga fyra dagar. Networks hjälper hemlösa och ger stöd till familjer. Det handlar om akut krishjälp men också om hjälp till självhjälp genom olika mikroprojekt som växthus eller tillverkning av mössor.

Claes Haglund är projektledare på Crossroads, Stadsmissionens verksamhet för EU-migranter som inte själva hittar ett jobb. Han ger mer fakta om av hur det är att leva i Rumänien.

– I Rumänien kostar det ungefär lika mycket att leva som här i Sverige. Vissa saker, som exempelvis blöjor, är till och med dyrare. Snittinkomsten är 4800 kronor i månaden. Det finns möjlighet att få socialbidrag, men det ligger bara på 290 kr i månaden. Rumänien är också ett land där vi ser att det finns mycket korruption. Så av de 290 kronorna måste du antagligen betala socialtjänstemannen en del. Så det blir inte mycket kvar av de pengarna.

För att få sjukförsäkring måste man oftast ha en anställning, så de fattiga hamnar utanför systemet, fortsätter Claes. Det blir ond cirkel – därför väljer många att söka sig utomlands. Att vi ser fler EU-migranter i Sverige just nu, beror enligt Claes på krisen i länder som Spanien, Italien och Grekland.

3

foto: karolina braun

Till Crossroads kan man komma och få frukost, men framför allt att få hjälp i kontakter med myndigheter. Stadsmissionen och några andra organisationer har också på Göteborgs stads uppdrag startat ”Vinternatt” ett härbärge för EUmigranter. 20 nätter varje vinter har man rätt till, och just nu gäller två nätter ute – två nätter inne.

– Vi har 25 platser. Jämför det med Hamburg som har 700 platser, säger Claes, och understryker att det fortfarande är få som tigger i Göteborg jämfört med många europeiska städer.

De som inte får plats på härbärget sover ute, i bilar eller betalar svarta pengar för att få vara inneboende i någons lägenhet.

– Det kan kosta 1500 kr att sova på en madrass på golvet. Då kanske du måste upp tidigt och får inte komma förrän sent. Tänk dig någon som hyr ut 10 sådana platser – det blir 15 000 kr extra i månaden, säger Claes.  foto: karolina braun

foto: karolina braun

foto: crossroads

290 kr i månaden - det kan man få i socialbidrag i rumänien, berättar Claes Haglund, projektledare på Crossroads.

 Alla vill ha jobb, ingen vill tigga. Det säger både Märtha och Claes. Och båda två är kritiska till det svenska samhället som stänger många dörrar.

– Vi har varit med i EU sedan 1995 så det kan inte vara någon överraskning att människor söker sig hit, menar Claes.

Som EU-medborgare har du rätt att vistas i ett annat EU-land i sex månader om man aktivt söker arbete. Men den svenska myndighetsapparaten hänger inte med. För att skriva in sig på arbetsförmedlingen behöver du ett samordningsnummer när du saknar personnummer – vilket kan ta lång tid att få.

– Många arbetsgivare kräver också personnummer, adress eller ett bankkontonummer, vilket skapar fler stängda dörrar, menar Märtha.

Utbildningskraven är höga även för enklare jobb i Sverige. Och många fattiga från Rumänien är också fattiga på skolgång. Att då tigga, samla flaskor eller spela musik som kan ge 2000 kr i månaden ger i alla fall något.

ansvar eftersom det är där migranterna finns. Jag ringer upp Jonas Arngården, socialchef på Kungälvs kommun. Han berättar att man är på gång att göra en kartläggning av människorna som tigger i Kungälv.

– Vi har inte sett att någon bor i Kungälv och det är inte någon som sökt hjälp hos oss. Men även om det inte är ett direkt ärende för oss vill vi ändå försöka möta dem. Vi måste se om vi kan hjälpa dem på något sätt.

Det är i så fall socialens ”Gemensam mottagning” de kan vända sig till och som gör en bedömning av stöd. Jag frågar Jonas om det kommit klagomål till kommunen.

– Inte klagomål, men undringar. En del tycker att de inte får sitta här, medan andra berörs. Det som var ett storstadsfenomen har nu kommit till oss och mindre samhällen.

Jonas ser att ämnet engagerar. Att sätta sig in i tiggarnas livssituation är svårt.

– Men att de får sitta här är klart – de har samma rättigheter som vi andra.

I medierna får man bilden av att kommunerna känner sig bakbundna. De tycker att staten ska göra något, medan staten menar att det är kommunernas

Tillsammans med Märtha tar jag en tur i Kungälvs centrum en riktigt blåsig fredagseftermiddag. Utanför Systemet träffar vi Maria. Hon är från Bulgarien

och pratar därför inte rumänska, men romani, som Märtha kan sämre. Språkförbristningen gör att vi inte får veta så mycket om henne.

Vid Maxi är det full fredagsrusch och gott om kungälvsbor som ska handla inför helgen. Vid ena entrén träffar vi Bani som bjuder på ett leende till varje passerande. Han blir glad när Märtha presenterar sig, han säger att han hört talas om henne. Bani är också från Bulgarien men lyckas ändå förmedla att han är här med familjen – hans fru sitter vid andra entrén – att de har barn som går i skolan i Bulgarien.

– Det är kris i Bulgarien, där finns inga jobb och inga socialbidrag, suckar han uppgivet.

Tillsammans delar de plats i en lägenhet i Göteborg som kostar 3000 kronor i månaden och de tar bussen in till Kungälv. Han visar med tecken att han vill ha något men skakar avvärjande när vi undrar om han vill ha pengar. Nej, något att äta, förklarar han och ser trött ut. Vi går in och köper en tub bröd som kan räcka till många och mjukost – den skrattande kon, som är ett internationellt märke.

Märtha Håkansson har tillsammans med Ion Stan och Mona-Lisa Pruteanu arbetat med att söka upp tiggare i Göteborg. foto: karolina braun

foto: ulrika olsson

4

Hur ska man då göra – ge eller inte?

– Jag tycker inte att man ska gå med dåligt samvete över att man inte kan hjälpa alla, menar Märtha. Men man kan ge någon gång ibland. Att le och säga hej är det minsta man kan göra.

Claes på Crossroads tycker att det får vara upp till var och en om man ger eller inte. Men om man ger ska man ge pengar, tycker han. Både Claes och Märtha har märkt att många reagerar på att en del röker eller har mobiler.

– Men jag är rökare själv och tycker inte att man ska döma dem för det. Och en mobiltelefon kan man ju få eller köpa för 200 kr. Det är deras sätt att kommunicera med familjerna, säger Claes.

Att stötta en hjälporganisation i tiggarnas hemländer så att fler har möjlighet att stanna kvar där, kan vara ett alternativ om man inte vill ge pengar, tycker Märtha. Stadsmissionen arbetar till exempel också på EU-nivå för att påverka länderna till att ta hand om sina invånare på ett bättre sätt. Men att bara säga att det är deras problem är att missa målet tycker både Märtha och Claes.

– Nu finns de ju här i vår närhet och som kristen kan man se dem som vår nästa. Att ge pengar är ju korta insatser – hur hjälper vi dem långsiktigt?

De behöver ett jobb eller något vettigt att göra, säger Märtha med undertryck, och skulle gärna se att kyrkorna gick ihop. Om man ger mer organiserad hjälp tycker hon samtidigt inte att man ska ge för enkelt.

– I Rumänien på Networks arbetade vi mycket utifrån ”Vi hjälper dig om du hjälper dig själv”. Jag tycker det är bra att vi erbjuder natthärbärgen, men kanske skulle de få ge en liten betalning.

När man kan göra rätt för sig stärks också värdigheten.

.

 Människorna som tigger berör och engagerar. I Kungälvs och Ytterby församlingar pågår ett samtal. Vill du veta mer och kanske ta del i det samtalet är du välkommen till Kastalakyrkan torsdag 24 april kl 19.

Då talar Märtha Håkansson utifrån rubriken ”Tiggare - människorna bakom myten”.

religionsdialog:

Att bryta fördomar Zana, Berit och Henrik på Interreligiösa centret ser att det går att mötas - trots att man har olika tro. foto: karolina braun

Leder tro bara till bråk? Kan präster och imamer spela fotboll ihop? Och har en sikh och en syrisk-ortodox person något gemensamt egentligen? På Interreligiösa centret i Göteborg och i Toleransprojektet i Kungälv tror man på att mötas över religionsgränserna. text: karolina braun

I

nte sällan hör man: ”Religion – det leder bara till krig”. Och exempel från olika delar av världen tas upp. Israel och Palestina, Irak, Centralafrika… listan kan göras lång. Tittar man till kristendomens historia kan vi förfäras över korstågens våldsamheter eller den negativa synen på judar. Och i dagens Sverige har vi inte bara ett mångkulturellt – utan också mångreligiöst samhälle.

Inte sällan klumpas olika grupper ihop, i negativa ordalag.

– Religion är något grundläggande på många platser i världen – vi bygger gemenskaper i våra religiösa sammanhang. Finns ett hot riskerar vi att bygga murar runt omkring. Men grunden till alla konflikter är ekonomi. Då är det inte så konstigt att religion används i konflikten eftersom det är något som går på djupet hos människor, menar Henrik Frykberg på Interreligiösa centret i Göteborg. Han är medlem i Interreligiösa rådet som driver centret.

5

Tre trappor upp på Kyrkogatan 25 i centrala Göteborg träffar jag honom tillsammans med verksamhetsledaren Zana Muhammad och projektassistent Berit Borencrantz Dias.

– Det började egentligen med Backabranden. Tidigare fanns ett par interreligiösa sammanslutningar, men nu fick frågan ny aktualitet, berättar Henrik.

Ungdomarna som dog tillhörde olika religioner och det blev aktuellt med olika begravningsformer. Samhället märkte att de saknade kunskap, men fick god hjälp av religiösa företrädare. En dialog mellan olika församlingar började gro och man tog inspiration från staden Leicester i England som bl.a. arrangerat interreligiös cricket.

– Vi organiserade en interreligiös fotbollsmatch i Göteborg mellan imamer och präster den 11 september 2007, berättar Henrik. Det var fotboll, mat och en riktig happening.

Lite senare gjordes ett studiebesök i Leicester – då spelade Göteborgs imamer och präster ihop i ett lag mot ett liknande Leicesterlag. Drömmen om ett interreligiöst center liknande det som fanns i Leicester väcktes och 2012 blev drömmen verklighet då Göteborgs stad gick in med 1 miljon under tre år.

Idag erbjuder centret en bredd av aktiviteter och seminarier, dit vem som helst är välkommen.

– Vi har några kvällar som heter ”Ny- 

foto: martin flower

 fiken på”. Sist handlade det om sikhismen. Och den 10 april är det tempeltur.

Då kan man anmäla sig till en busstur och besöka en synagoga, ett hare krishna-tempel och en moské, berättar Berit.

Interreligiösa centret i Göteborg vill också vara en resurs för kommun, skolor och arbetsplatser att lära sig om människors olika tro. Att t.ex. informera vårdpersonal om olika religioners syn på sorg och död skulle kunna vara ett sådant område.

Men framför allt är centret ett bevis på att det går att mötas trots att man har olika tro. Interreligiöst. Inter = Mellan.

Det handlar alltså om möten, inte sammanblandning, som centret ibland kritiserats för, förklarar Henrik.

– För att gå in i dialog tror jag att man måste vara trygg i sin egen tro och tradition. Och vi kan också lära mycket av varandra.

– Det handlar om att våga mötas, och oftast inser man att det inte är så farligt, säger Zana. Vi har gemensamma frågor som vi kan jobba med, till exempel sociala frågor.

Inte sällan får religiösa företrädare möta människor i kris, psykisk ohälsa och i behov av stöd, menar Zana. Men inte alla församlingar har sådan ekonomi att de kan få fortbildning i ämnet.

Men det kan interreligiösa centret erbjuda.

Att bli sedd som lite udda för att man har en tro är en annan gemensam beröringspunkt.

– Alla får ”möta sekularismen” och attityder som inte är så positiva, menar

foto: interreligösa centret

Henrik. Vi vill arbeta bort stereotypiseringen av religion och visa att religiösa inte lever i böcker utan är grannen på gatan.

Interreligiösa laget mötte Hammarkullens fritidsgårds lag i höstas. Samtal och seminarier i olika former arrangeras också.

Toleransprojektet i Kungälv bygger också på att arbeta mot fördomar. Här är religion och etiska frågor ett viktigt ämne, berättar Christer Mattsson när jag ringer upp honom.

– En uppgift för eleverna brukar vara att skriva ner sina tankar om människovärde. Sedan jämför vi svaren vad som står i religiösa texter inom judendom, kristendom och islam, berättar Christer.

Ofta upptäcker eleverna många likheter. När toleransprojektet startade handlade det om att motverka antisemitism och nazistiska strömningar bland unga i Kungälv. Idag är det till större del den muslimska identiteten som det finns fördomar mot.

– Vi har alltid några muslimer med i Toleransprojektet, några som är ”kulturellt” kristna och så några som är praktiserande kristna. Mer sällan någon som judisk, fortsätter Christer.

Att se hur historien påverkar oss idag är viktigt inom Toleransprojektet.

– Konflikten i Palestina är något som definierar våra identiteter i hela Europa och som det finns starka åsikter om, trots att vi kanske inte alltid känner till allt, menar Christer.

Ett inslag i Toleransprojektet har därför varit ett ungdomsutbyte, där de svenska eleverna fått vara med i ett möte mellan israeliska och palestinska ungdomar. Och i år sker en slags för-

längning av Toleransprojektet, då några kungälvsungdomar får sommarjobb i Bosnien – ett annat geografiskt område med tydliga identitetskonflikter.

6

Nordmarkens Fritidsgård i Komarken är på gång att starta ett projekt med religionsdialog. Till fritidsgården kommer mest killar i 13-20-årsåldern, berättar Martin Nyborg, projektledare för ungdomsvärdarna i Komarken. Killarnas identitet är kluven – de känner sig som en del av samhället, men samtidigt att de står utanför.

– De frågar och är engagerade, samtidigt som det ofta handlar om att ”den gruppen är så”. Det skulle vara roligt för dem att lära sig om olika religioner, varför det är som det är, men också lyfta fram likheter och skapa nya sätt att se på saker, menar Martin.

Det planeras för en temakväll senare i vår där en präst, en imam och en rabbin medverar. Initiativet kommer från en av killarna själva – och det är också han som ska få driva det som ett projekt, förklarar Martin. Hur det ska se ut exakt är inte klart, men kanske skapar det ringar på vattnet.

– Det kanske blir en häftig kväll som öppnar dörrarna till något fortsatt, det får vi se. Jag har en kollega som jobbar med ett mammanätverk – kanske kan vi även bjuda in föräldrar.

.

Hur ser en vardag ut hemma hos er?

Pratcaféet i Kungälvs församlingshem har idag jämställdhet som tema.

Uppdrag: våga prata Att våga prata svenska i vardagen kan vara ett stort steg när man lär sig språket. Det vill deltagarna i pratcaféet hjälpa till med – genom att mötas över kaffekoppen. text & foto: karolina braun

D

et är tisdagseftermiddag och Jatta, Sirwa, Marianne, Ann-Sofie, Kristina och Lisa väntar gäster till pratcaféet. De är deltagare i ”Uppdrag medmänniska” och har pratcaféet som aktivitet, ett samarbete med Vuxenskolan. Gästerna är elever från SFI, Svenska för invandrare, som efter tragglande med ord och verb ska få chansen att träna svenska i caféform. Snart droppar gästerna in, vi tar för oss av gratis kaffe och hembakad sockerkaka och tar plats kring det avlånga bordet.

– Det var någon som önskade att vi skulle prata om kvinnors rättigheter i Sverige, så vi har gjort en lista med punkter, inleder Jatta, som är den som brukar leda samtalet.

Rösträtt, militärtjänstgöring, kvinnlig tronföljd och pension kommer vi in på – ganska svåra ord som behöver förklaras närmare. Ämnet jämställdhet samtalar vi om en längre stund. I Sverige är det rätt så jämställt – men hur ser det ut i företagsledningar och får kvinnor och män alltid lika lön för lika arbete?

– Jag kan förstå att till exempel en byggnadsarbetare och en som sköter kassan har olika lön. Men en läkare och en annan läkare ska ha samma, menar Abdullah, en av gästerna.

Hur fördelningen av vardagssysslorna ser ut är en annan aspekt av jämställdhet. Jatta berättar hur det var på hennes farmors tid: hon fick gå upp tidigt på morgonen och ordna frukost åt alla, sedan slita på åkern för att sedan skynda sig hem för att laga mat.

– Men hur ser en vanlig vardag ut hemma hos er? undrar Jatta.

Gästerna får möjlighet att berätta i ord. Aranya berättar att hon fixar frukost till sig själv och dottern på morgonen. Sedan lämnar hon henne på förskolan, åker själv iväg till SFI, sedan iväg till sitt städjobb, hämta dottern och så hem.

– Men vi äter alltid tillsammans och min man hjälper till.

Att få gästerna att våga prata och fråga om man inte förstår kan vara en utmaning ibland, tycker Jatta. Några lyssnar mer, medan andra pratar. I pratcaféet har de därför ett tema som grund till samtalet.

– Det kan handla om att lära sig något om Sverige, vi har till exempel pratat om allemansrätten. Ibland, som idag, har det varit utifrån ett önskemål, förklarar Jatta. Men temat får inte bli en belastning, det är skönt om ordet får vara fritt också.

Aranya från SFI gillar upplägget.

– I skolan använder vi bok och det är många nya ord. Här får vi träna att prata mer, tycker hon.

Deltagarna i Uppdrag medmänniska – Svenska kyrkans projekt för personer 7

som omfattas av jobb-och utvecklingsgarantin – trivs på pratcaféet.

– Det är spännande och lärorikt att få träffa dem som kommer hit, särskilt när de berättar om sina hemländer, menar Ann-Sofie, som varit med sedan starten 2012.

Samtalsämnet matkultur engagerar och en gång tog en gäst med sig rätter som de andra fick smaka på. Vid ett annat tillfälle gick de in på Google Earth och letade upp allas hemorter, något som verkligen fick igång samtalet.

– Vi har varit i Bolivia, Thailand, Irak med mera. Men någon kunde inte stava till sin adress, berättar de. Även om pratcaféet riktar sig till SFIelever välkomnar de även andra – vare sig det handlar om att träna svenska eller att bara vara med och dela gemenskapen.

– Det vore roligt om fler skulle våga sig hit, säger Ann-Sofie.

.

Vill du vara med och göra skillnad? Är du arbetssökande och omfattas av jobb- och utvecklingsgarantin? Nu söker vi fler deltagare till Uppdrag medmänniska. Hembesök hos äldre och ensamma, promenadgrupp, pratcafé, praktiska göromål... Vi samordnar uppgifterna utifrån dina önskemål och de behov som finns.

Mer info: 0303-377025 ingela.lonn@svenskakyrkan.se

foto: karolina braun

Barnen i Ukraina känner oro Efter drygt 20 års arbete i Ukraina följer Mirjam och Boas Adolphi nu utvecklingen från lägenheten i Horred. – Ska det bli krig nu? undrar barnen på Vännernas hus. text: karolina braun

P

å den halvtomma Ikearestaurangen i Kållered känns folkprotesterna på Majdantorget i Kiev avlägsna. Men det är inte så länge sedan som Mirjam och Boas Adolphi lämnade oron där. Efter att ha arbetat i Ukraina i drygt 20 år har de nu återvänt till Horred där de bor i en liten lägenhet. De väntar gäster ikväll, men har bara två tallrikar – därav Ikeabesöket.

Men vi tar det från början. Vid 90-talets början var Mirjam och Boas missionärer i Ukrainas huvudstad Kiev. De upptäckte snart barnen som bodde på gatan.

– Vi fick följa med barnen till deras kojor i skogen, och till källare och tunnlar, berättar Mirjam.

– De här barnen fanns inte enligt regeringen. De sniffade lim och hade en hemsk miljö. Vi började ta med oss mackor till dem, fortsätter Boas.

Barnen hade valt gatan eftersom där var bättre än hemma. Ofta fanns en ny pappa och mycket alkohol i bilden. Det fanns också föräldrar som tvingade sina barn att tigga. Boas och Mirjam startade föreningen ”Barnens Ambassad” för att stötta barnen på olika sätt. Men att lämna dem på gatan kändes inte tillfredsställande.

– Barnen hade vilda hundar kring sig som tog hand om dem och gav dem kärlek. Vi tänkte: Borde inte vi som kristna göra det? säger Mirjam.

”Vi fick följa med barnen till deras kojor i skogen, och till källare och tunnlar.” År 2003 fick paret erbjudandet om ett tidigare dagis som fanns i byn Piski, nio mil norr om Kiev. Verksamheten fick namnet Vännernas hus. Här bodde Boas och Mirjam med barnen, samt två ”terapeuthundar” som fick bo inomhus och ge kärlek till barnen – vilket sågs som annorlunda i Ukraina, där hundar annars får sova ute. Rektorn på skolan i byn gav barnen också tillåtelse att gå i skolan, trots att de saknade papper.

8

– Alla som besökt Vännernas hus från olika länder har sagt att här är så fridfullt. Det är som en klosterträdgård, och så är det fortfarande, berättar Boas. År 2011 beslöt Ukraina att avskaffa barnhemmen till förmån för hjälp till familjer, fosterhem och familjehem – en modell som FN förordar. Förändringen har varit en omställning för det ukrainska samhället – och för Vännernas hus – men Mirjam ser också många fördelar.

– I ett längre perspektiv är det mer värt att stötta en familj som tar emot ett barn än att stötta ett institut. På de statliga barnhemmen levde barnen isolerade utan riktig kontakt med omvärlden.

När de lämnade barnhemmet vid 16 års ålder, fick de 2000 kr i engångsbelopp, men saknade tillhörigheter och var inte förberedda på ett självständigt liv i samhället. Det gjorde att de flesta hamnade i prostitution eller kriminalitet.

Teamet som driver Vännernas hus stöttar idag familjer i 18 byar runt Piski, och inne i staden Kiev.

– Vi hjälper familjer som är fattiga och där det finns barn. Finns där alkoholproblem som inte är alltför grava hjälper vi barnen med skolan eller köper saker till dem. Vi stöttar också fos-

terfamiljer som tar emot ett barn. Vi lyssnar på deras vardagsproblem och hjälper ibland till att handla mat, berättar Mirjam.

Samtidigt fungerar Vännernas Hus som familjehem för de barn som är för gamla för att placeras i någon fosterfamilj – och som oas för alla barn att komma till på dagtid för att få omsorg.

I teamet ingår bl.a. Sveta, som själv kom som gravid 15-åring till Vännernas hus. Tillsammans med Katia, som själv varit gatubarn och suttit i fängelse, reste hon till Kiev när det värsta tumultet pågick där, trots att det var farligt. ”Folket måste ha sin mat och sina mediciner!” menade de.

Här i Sverige har vi kunnat följa utvecklingen i Kiev och på Krim i medierna – uppdaterade nästan timvis. Mirjam och Boas var själva med på Majdantorget under protesterna – en tältstad som sträckte sig över ett område lika stort som hela Avenyn i Göteborg.

De imponerades av organisationen och enheten där.

– Det var en stad i staden där alla hade sin uppgift. Samtidigt som man barrikaderade sig var det genuint och nästan fridfullt där innanför. Ingen alkohol förekom och där fanns bönetält.

Ortodoxa, protestanter, katoliker och judar… alla bad tillsammans, och när det var konflikter med militären gick präster ofta emellan. Det var en sådan vacker bild av enhet, berättar de.

Samtidigt var det förstås oroligt. 88 personer dödades av prickskyttar och fortfarande saknas många. För att hedra de döda lades tusentals blommor ut på torget. Blomdoften blev en märklig kontrast till den vanliga röklukten från eldarna.

Oroligheterna i Ukraina står högt på dagordningen, och det är svårt att reda ut vad som är sant och inte. Samtidigt känner barnen och personalen på Vännerna hus oro och undrar om det ska blir krig.

– De bor där och vi åker därifrån. Vi följer med på nätet och blir helt slut av det vi läser. Samtidigt är de ännu värre för dem.

Ovan: Barnen trivs på Vännernas hus.

Demonstrationerna på Majdantorget blev som en stad i staden, berättar Mirjam, där ortodoxa, protestanter, katoliker och judar bad tillsammans. foto: mirjam adolphi

Mirjam och Boas har nyligen påbörjat en överlämningsprocess av Vännernas hus och flyttat till Sverige. De vill att den ukrainska personalen ska driva verksamheten vidare. Men när presidenten försvann från landet tog han med sig mycket pengar och det var svårt att få ut kontanter. Det var också ont om bensin – vilket gjorde det svårt för mattransporterna att komma ut och affärerna var tomma. Då fick Mirjam och Boas åka till Vännernas hus och hjälpa dem med pengar.

– Den ukrainska valutan faller och priserna ökar, men pengarna till Barnens Ambassad går till ett svenskt konto, förklarar Boas.

9

– Vi har köpt in ett lager med mat utifall det behövs, berättar Mirjam.

De har daglig kontakt med vännerna i Ukraina och ska resa tillbaka i april – om de inte måste komma tidigare.

Hoppet om fred finns fortfarande kvar.

Mirjam avslutar med en bild från Majdantorget: – Alla kristna hade samlats till en lång bön. På kvällen kom det en vit duva och landade på en man som rustat sig. Vi såg det som ett tecken.

.

Vill du veta mer om Vännernas hus och Barnens Ambassad? Gå in på www.barnensambassad.se.

Med känsla för drama ”Mesigt! Italiano!” Instruktionerna är koncisa när kyrkans dramagrupp övar in musikalen ”Kärlekens väg”.

I gestaltningen får bibeltexten liv, och så är det roligt förstås.

– Utan teater känner jag mig tom, menar Henric, en av deltagarna. text & foto: karolina braun

M

en är inte det där Gabriels fjäder? Anna och Assar övar sina repliker längst fram i kyrkan.

De gestaltar två änglar i himlen.

– Mer känsla!, ropar regissör Josefin Odin. Och jag vill att du vänder blicken tydligt mot fjädern annars ser publiken inte vad du tittar på!

Snart glider ärkeängeln Gabriel in – i Mirjams gestaltning. Gabriel är i musikalen den lite mer formella ängeln, medan de andra två är mer spralliga.

Ungdomarna i Kastalakyrkans dramagrupp övar in musikalen ”Kärlekens väg” som handlar om bakgrunden till varför Jesus föds i Betlehem.

– Egentligen är det en julmusikal, men man kan framföra den när som helst. Och den visar berättelsen ur änglarnas synvinkel, inte bara den klassiska vinkeln, vilken gör den rolig på det sättet, berättar Josefin.

Förutom Josefin, Anna, Assar och Mirjam ingår också Emmy, Henric och Sofia i dramagruppen. Alla brinner för teater.

– Utan teater känner jag mig tom – då har jag inget att göra, menar Henric.

Musikalen ska framföras i samarbete med Kastalakören och är det första större projektet som dramagruppen gör.

Tidigare har de gestaltat bibeltexter på gudstjänster och tränat improvisationsövningar.

– Det känns jättekul och spännande med det här projektet, tycker Anna.

Henric instämmer och visar två tummar upp.

Gruppen har arbetat med materialet ungefär en månad och nu börjar de få en känsla för hur det ska bli.

– Vi ska ha mycket tyger och upphöjningar i kyrkan – det blir massa vitt, och lite ”fancy” förklarar Josefin.

Eftersom de bara är sju i gruppen har pedagog Jonas kallats in för att gestalta Gud. Emmy är vice regissör och sufflör, men håller samtidigt också reda på lampan som ska tändas och spelar herde.

Och både Sofia som spelar Maria och Henric som spelar Josef ska sjunga solo, så det är mycket som ska övas in.

Assar lovordar Josefin som har ett särskilt tänk om hur det ska vara.

–De vanligaste kommentarerna från Josefin är ”Mesigt!”, ”Italiano!” (mer känslor) och ”Fötterna!” skrattar han och förklarar att Josefin vill att fötterna står stadigt och pekar rakt fram.

Det var som specialarbete i gymnasiet på teaterprogrammet som Josefin 10

Maria berättar för Josef om ängeln hon just mött - i Sofias och Henrics gestaltning.

startade dramagruppen i Kastala.

– Det hade funnits en grupp i kyrkan tidigare, men jag ville skapa något mer permanent, säger hon.

Musikalen som gruppen nu övar har Josefin som ett projekt inom Doulos steg tre – ledarutbildningen som Kungälvs och Ytterby församlingar erbjuder till ungdomar. Hur det blir i fortsättningen för dramagruppen är inte bestämt – de skulle behöva bli några fler och Josefin som slutat gymnasiet vet inte än hur hennes liv ser ut framöver.

– Men vi tänker tvinga dig att fortsätta! säger Assar bestämt.

.

”Vänd dig om och titta mot Gabriel.”

Josefin ger Assar och Anna instruktioner.

korta nyheter Kungälv och Ytterby blir en församling

Britt G. Hallqvist jubilerar Den 14 februari 2014 var det 100 år sedan Britt G. Hallqvist föddes.

Britt G:s livsverk spänner över både barnböcker, lyrik, prosa och översättningar av kända verk. Men i kyrkan är det som psalmförfattare som hon blivit mest känd och älskad. text: karin karlsson

B

ritt G. föddes 1914 i Umeå men bodde som barn på Gotland. I början av tonåren flyttade hon med sin mor och sina syskon till Lund, där hon bland annat studerade svenska och tyska. Efter studietiden gifte hon sig med en studentkamrat och västgöte, Sten Hallqvist, som prästvigdes för Skara stift 1939. Det unga paret lämnade Lund och flyttade till Västergötland, först till Vargön och därnäst till ������ Bredared innan familjen Hallqvist 1947 kom till Alingsås och Kaptensvägen i Stockslycke. I Alingsås minns många fortfarande den långa prästfrun med basker som kunde ses på promenad i Stockslycke med taxen Nufsan. Med studentexamen och en filosofie magisterexamen i bagaget var Britt G. en ovanlig prästfru vid denna tid, och hon skrev hellre dikter och texter till söndagsskolbarnens julspel än broderade i syföreningen.

Psalmintresset hade väckts redan under studietiden i Lund, och när Britt G. ibland gick till kyrkan, var det enligt henne själv för psalmernas skull. Hon tilltalades mer av poesin i psalmerna än av den kyrkliga fromheten.

I Den svenska psalmboken 1986 finns 88 psalmer av hennes hand: 16 egna texter, 22 översättningar och 52 bearbetningar. Psalmen ”Måne och sol” (Ps 21) sjungs mycket flitigt och är utan tvekan den mest kända och omtyckta psalmen bland dagens barn och ungdomar. I många sammanhang sjungs ”De skall gå till den heliga staden” (Ps 172) liksom ”Det finns djup i Herrens godhet” (Ps 285), den sista en av hennes många tolkningar till svenska. Anspråkslös och innerlig är psalmen ”Lär mig att bedja av hjärtat” (Ps 214), och psalmen ”Jag kom inte hit för att jag tror” (SvPs 532) ger ord åt tvivlarna.

Britt G. skrev om en kärleksfull Gud och om Jesus som närvarande och tröstande, och hon ville se kyrkans dörrar öppna för alla. Genom hela livet var hon skeptisk och misstänksam mot den självklara tron och kände starkt med de tveksamma och tvivlande, vilket präglar många av hennes texter. Hon ansåg sig vara odogmatisk och oteologisk och sade sig inte ens vara särskilt intresserad av teologi. Bristen på formell teologisk skolning kompenserade hon med stor kunskap och erfarenhet och blev en auktoritet inom Svenska kyrkan.

Britt G. Hallqvist avled 1997. Ett stort hundraårsfirande har påbörjats och kommer att pågå under året i hela landet med många olika program. Inför 100-årsminnet bildades Britt G. Hallqvist-sällskapet med sonen Martin som ordförande. Den nyutgivna boken Britt G. Hallqvist – diktare och teolog innehåller en rad artiklar som ger god belysning av Britt G:s liv och gärning.

11

.

Från januari 2015 bildar Kungälv och Ytterby en gemensam församling. Det beslutet har Kyrkofullmäktige i pastoratet fattat i januari i år. Stiftet har beslutat att namnet blir Kungälv-Ytterby församling.

Samtidigt som de två församlingarna slås samman kommer det att bildas lokala distriktsråd runt varje kyrka och gudstjänstgemenskap; Kungälv, Kastala, Munkegärde och Ytterby. Dessa distriktsråd får i uppdrag att ta vara på engagemang och vara med och forma den egna kyrkans gudstjänstliv.

Bakgrunden till sammanslagningen är en stor organisatorisk förändring inom hela Svenska kyrkan som genomförts i år, där inflytande och makt flyttats från församlingen till pastoratet.

När nu Kungälv och Ytterby bildar en gemensam församling får vi en mer ändamålsenlig organisation, där strukturerna inte hindrar utan kan vara ett stöd för arbetet i våra kyrkor och där mångas engagemang kan tas tillvara.

.

Renovering pågår Just nu pågår en utbyggnad av bisättningslokalerna i gravkapellet Bergsalen vid Skogskyrkogården. På grund av utbyggnaden är kapellet endast öppet för begravningar på fredagar. Arbetet förväntas vara klart till sommaren.

Ommålning av Kungälvs kyrkas träfasad ska påbörjas nu i april. Arbetet förväntas pågå hela sommaren, därför kommer kyrkan vara klädd i byggställningar under denna tid.

Det är nu utrett vad som orsakat problemen med puts som ramlat av Ytterby kyrka. Restaurering av tornet ska snart påbörjas och arbetet beräknas vara klart i mitten av juli.

.

På gång i Kungälv och Ytterby Britt G. Hallqvist

Onsdag 9 april kl 11 blir det dagledigträff, tema ”Britt G. Hallqvist – en stor psalmdiktare i vår tid”. Kyrkomusiker och psalmforskare Karin Karlsson berättar och sjunger med oss. På föregående sida i Kyrkobladet skriver Karin Karlsson mer om Britt G. Hallqvist.

Vägen till korset

Hur balanserar vi fädernas tro till livet i det moderna samhället? Hur överlämnar vi tro till våra barn? Detta är temat för en kyrkodag i Ytterby på palmsöndag 13 april. Vi inleder med högmässa kl 10, därefter serveras lunch till självkostnadspris och det blir tid för föredrag och barnundervisning. Läs mer på www.svenskakyrkan.se/kungalv.

Sorgegrupp för barn

Måndag 28 april startar vi en ny sorgegrupp för barn och unga i åldrarna 8-18 år som förlorat en förälder eller ett syskon genom dödsfall. Vi formar grupper utifrån de anmälningar vi får. För information och anmälan kontakta Marie Pervik, Sjukhuskyrkan, tel 0737-077 022. Välkommen!

Från Harlem till Ytterby

Påsklovspyssel

Den 15 april kl 11-13 blir det påskpyssel i Munkegärdekyrkan för dig som är 6-13 år. Förutom pyssel blir det också smörgåsfika och andakt. Välkommen!

Första veckan i maj informerar Skolkyrkan på högstadieskolorna om konfirmation läsåret 2014/2015. I Kungälv och Ytterby kommer vi att använda ett nytt material, där fokus ligger på samtal i grupp. Det blir två terminsalternativ: Ytterby församlingshem med träffar på tisdagar och Kungälvs församlingshem med träffar på onsdagar. Vi fortsätter som förut också med Sommarkonfa med läger på sommaren. Mer information och anmälningsformulär finns på: www.konfirmandikungalv.com

rättelse

I förra numret av Kyrkobladet smög sig fel efternamn in. Alf G Johansson heter Johansson och inget annat.

Den 19 mars fick Ytterby församling ta emot ”Föräldrapriset” 2014, ett nyinstiftat pris av föräldranätverket Eunike. Priset motiveras utifrån att församlingen de senaste åren utvecklat sin verksamhet till hela familjen, genom t.ex. relationskurs, tjejkväll för trötta mammor, mamma-baby-lunch, föredrag och parsamtal. Priset ska ses som uppmuntran och inspiration för andra.

Gudstjänst i Bergfeldtska

Hör kantor och körledare Åsa Gunnervik berätta om en färsk gospelresa till det stora landet i väst – Ytterby församlingshem torsdag 8 maj kl 11, med enkel lunch. Välkommen!

Konfirmand 2014/15

Föräldrapris till Ytterby

Why Love Matters

Hur mycket tid får våra barn och hur stor betydelse har den vuxnes närvaro och beröring i vårt stressade samhälle?

Barnläkare Anna Aronsson gästar Ytterby församlingshem tisdag 20 maj kl 19 och föreläser utifrån temat ”Kärlekens betydelse för hjärnans utveckling”.

Föräldrar till barn i olika åldrar är välkomna att ta del av både information, inspiration och gruppsamtal. Fri entré.

Kammarkörens vårsoaré

Kungälvs kyrkas kammarkör bjuder in till vårsoaré i Kungälvs församlingshem torsdagen 22 maj kl 19. Körkarameller från senaste årets repertoar brukar det bli – men också en och annan överraskning. Fri entré. Varmt välkommen!

12

Vi fortsätter traditionen med friluftsgudstjänst i Bergfeldtska trädgården på Kristi himmelsfärdsdag. Den 29 maj kl 18 är du välkommen att ta plats i trädgården. Tord Nordblom leder gudstjänsten. Kungälvs kyrkas barnkör och Stella Nova-kören medverkar.

200 år av fred

I år har Sverige haft fred i 200 år. Den 14 maj är du välkommen till Kyrkstugan för en samtalskväll just på det temat. Då handlar det om spänningen mellan fred och rättvisa – Vill vi ha fred till vilket pris som helst? Andreas Pervik leder samtalet och vi inleder med bön i Kungälvs kyrka kl 18.30.

Fredsfirandet runt nationaldagen i Kungälv innefattar bl.a. fredsgudstjänst i Kungälvs kyrka lördag 7 juni kl 14.

Mer om detta i kommande nummer av Kyrkobladet.

Oasmöte i sommar

Även i sommar blir det Oasmöte i Kungälv – ett par tusen deltagare förväntas närvara den 22-27 juli i Mimershallen. Årets tema är ”Närmare Jesus” och inbjudna talare är bland andra Stefan Holmström, missionsföreståndare för EFS, Jenny Berggren från Ace of Base, Israel-Peter Mwakyolile, biskop i Tanzania, och Merzek Botros, pastor i Citykyrkan i Sundbyberg. Mer information och anmälningsformulär finns på oasrorelsen.se. Oasrörelsen är en fristående rörelse inom Svenska kyrkan, med en öppenhet mot andra samfund.

ge ditt bidrag till kampanjen allt för att utrota hungern Läs mer i inlagan i bladet.

Påskens gudstjänster söndag 13 april - Palmsöndag 10 Kastalakyrkan, Gudstjänst, Ingemar Birgersson. Indisk kyrklunch och föredrag om daliternas situation i Indien genom ”Free Dalit Network”.

10 Ytterby kyrka, Högmässa, Tord Nordblom, Cecilia Dalby - solosång.

Kyrkodag ”Vägen till korset” med lunch, föredrag och samtal.

11 Kungälvs kyrka, Högmässa, Martin Lindh.

17 Munkegärdekyrkan, Gudstjänst, Martin Lindh.

18 Ytterby kyrka, Aftonsång, Magnus Skredsvik.

Händels Messias

måndag 14 april 19 Kungälvs kyrka, Passionsandakt, Per-Olof Holm, solosång.

Söndag 27 april kl 18 blir det mäktig sång i Ytterby kyrka. Då framförs G F Händels oratorium ”Messias” av Ytterby kyrkokör, solister och orkester.

Messias komponerades av Händel 1741 och har blivit ett av de mest kända och omtyckta kyrkomusikaliska verken. Detta beror nog till stor del på att musiken är så melodiös och vacker, vilket gör detta verk tillgängligt och hörvärt även för ”ovana” öron. En del av satserna har blivit särskilt kända, t.ex. den mäktiga Hallelujakören, vilken väl de allra flesta torde ha hört vid något tillfälle. Texterna i Messias är uteslutande hämtade från Bibeln, och i dessa får vi bl.a. höra profetior om Kristus samt följa hans födelse, lidande och seger.

Arbetet med detta framförande är ett öppet projekt där Ytterby kyrkokör utgör stommen i kören, men där även ytterligare intresserade körsångare deltar. Den 16 personer starka orkestern består av stråkar, trumpeter, oboer, fagott, puka och orgel.

Sångsolister är Cecilia Dalby (sopran), Charlotta Hildor (alt), Martin Thörnqvist (tenor) samt Gustav Natt och Dag (bas). Dirigent är Torvald Petersson.

Bön hela veckan i 24-7

Den 12-19 april inbjuds till bönevecka ”24-7”, med bön 24 timmar om dygnet.

Personer i alla åldrar är välkomna att vara med och vi håller till i Missionskyrkan. Upptakt sker lördag 12 april kl 9.30 då Alain Emerson, ledare för 24-7 på Irland, är med och inspirerar. Veckan avslutas med påsknattsmässa i Kastalakyrkan 19 april kl 23.30. Vill du veta mer, kontakta Anna Hansson på telefon 0720-41 84 09. Du kan också skriva upp dig på ett bönepass på webben: 24-7prayer.com/signup/dc1923

Daliterna: Indiens kastlösa

På palmsöndag 13 april blir det tema Indien i Kastalakyrkan kl 10. Efter gudstjänsten serveras indisk lunch.

Därefter berättar Hans och Rut Ström från Free Dalit Network om daliterns situation i Indien. Så här skriver organisationen: ”Daliterna kallades tidigare oberörbara, och ses av somliga i andra kaster som mindre värda än människor.

I tusentals år har de utsatts för många former av segregering och diskriminering och ofta förvägrats tillgång till utbildning och hälsovård.” Läs mer på www.dalitfreedom.se 13

tisdag 15 april 19 Kungälvs kyrka, Passionsandakt, Andreas Pervik, körsång. onsdag 16 april 19 Kungälvs kyrka, Passionsandakt, Göte Siverbo, solosång.

17 april - Skärtorsdag 19 Kastalakyrkan, Skärtorsdagsmässa, Peter Frykman 19 Ytterby kyrka, Skärtorsdagsmässa, Martin Lindh.

19 Kungälvs kyrka, Skärtorsdagsmässa, Andreas Pervik.

20.30 Munkegärdekyrkan, Skärtorsdagsmässa, Peter Frykman.

18 april - Långfredag 10 Kastalakyrkan, Långfredagsgudstjänst, Göte Siverbo, Kastalakören.

10 Ytterby kyrka, Långfredagsgudstjänst, Per-Olof Holm.

11 Kungälvs kyrka, Långfredagsgudstjänst, Martin Lindh, Kammarkören.

17 Munkegärdekyrkan, Långfredagsgudstjänst, Göte Siverbo.

18 Kungälvs kyrka, Aftonsång, Per-Olof Holm, sångensemble.

19 Ytterby kyrka, Aftonsång, Per-Olof Holm, orgelmusik.

19 april - Påskafton 23.30 Kastalakyrkan, Påsknattsmässa, Martin Lindh.

20 april - Påskdagen 10 Kastalakyrkan, Påskhögmässa, Peter Frykman, Kastalakören.

10 Ytterby kyrka, Påskhögmässa, Tord Nordblom, Kyrkokören.

11 Kungälvs kyrka: Påskgudstjänst, Andreas Pervik, Kammarkören, barnkören, StellaNova I & II, brasskvartett.

17 Munkegärdekyrkan, Påskmässa, Peter Frykman.

21 april - Annandag påsk 10 Ytterby kyrka, Gudstjänst, Per-Olof Holm.

11 Kungälvs kyrka, Högmässa, Göte Siverbo.

Herrens bön.

Fadershjärta och modersfamn Fader Vår - eller Vår Fader - så inleds Herrens bön. Orden vittnar om att Gud inte verkar på distans utan finns här och nu, lika nära som pulsslagen från ett hjärta. text: tord nordblom

H

errens bön… Så kallar vi den bön som finns med i de flesta av våra gudstjänster och andakter.

Den har sitt ursprung hos Jesus själv och finns med lite olika formuleringar i Nya testamentet. Olika versioner har vi också fått vänja oss vid när vi nu har både en äldre och en nyare översättning av bönen: Fader vår som är i himmelen... Vår fader, du som är i himmelen… ”Herrens bön” innehåller egentligen sju korta bönepunkter. De sammanfattar allt det viktiga i vår bön. Först kommer tre böner som hjälper oss att rikta vårt sinne mot Gud; hans namn, hans rike och hans vilja. Först därefter lägger vi fram i bön våra egna behov och önskningar. Men det börjar med de inledande orden som till sin form är ett anrop, eller vi kanske kan kalla det en ”uppkoppling” mot det himmelska.

Jesus lärde sina första lärjungar att kalla Gud för Fader (Matteus 6:9 och Lukas 11:2). Därför har lärjungar i alla tider gjort det. Det slår an en varm ton redan från början. Det finns ett hjärta bakom allt. Det är ingen kall intelligens eller ett opersonligt öde vi riktar oss till.

En kristen tror på Gud Fader. Men vi är väl medvetna om att mänskligt språk aldrig helt kan uttrycka vem Gud är.

Vårt språk är för fattigt, vår hjärna för liten och Gud är för stor. Fader anger alltså inte kön, men pekar på en relation. Mitt ursprung finns där och där finns pulsslag från ett hjärta som älskar mig. Jesus sa själv ”Abba, fader”, egentligen ännu mer personligt, ungefär som vårt pappa. Och nu är det genom Jesus

foto: scottmoore/www.sxc.hu

som Faderns kärlek når fram till oss, alla Guds barn. För Jesu skull får vi kalla Gud för vår Fader. Och denna förmån fick vi i vårt dop. Gud har på det sättet aDOPterat oss och gjort oss till sina barn. Jag är barn i huset. Det finns en stark tillhörighet.

Och jag är det tillsammans med så många andra. Jag har så många systrar och bröder och alla vi får kalla Gud för Far. I bönen är jag aldrig ensam. Vi ber med och för varandra till honom som är VÅR käre himmelske Far. I hans gemenskap delar vi livet med så många andra. ”Du öppnar o evige fader i Kristus din famn…” Och i kyrkan som gemenskap, får vi det som vi behöver för att växa och mogna som människor 14

och lärjungar. I den tidiga kyrkan sa man: ”Om Gud är vår Far så är Kyrkan vår Mor, eftersom hon så generöst ger oss det som vi behöver för att växa och mogna i tron” Och när vi upptäcker fadershjärtat och modersfamnen så blir det också så tydligt att himmelen ju inte är någonstans ovanför oss utan mitt ibland oss och i oss. Med frimodighet kan jag då fortsätta min bön. Orden ”som är i himmelen” anger ju inte avståndet, men de påminner oss om Guds oändliga makt och härlighet. Han har evighetsperspektivet. Det blir en uppmuntran till oss att be till honom som förmår göra mer, ja långt mer än allt vad vi kan begära eller tänka. Läs gärna Efesierbrevet 3:14-21 som inspiration för din egen bön.

.

Medarbetare. Kontakt text & foto: karolina braun

Anna och Linus i nya roller

N

u i april sker vaktmästarbyte både i Kungälv och Ytterby. Det är två bekanta ansikten som vi nu ser en ny roll.

Anna Hansson har tidigare vikarierat som vaktmästare i Kastala, i lokalvården och i barngrupper i Ytterby. Nu börjar hon på halvtid som vaktmästare i Ytterby då Tomas Danielsson slutar.

– Att vara vaktmästare är ett roligt jobb. Det är praktiskt, men man får också tjäna människor och församlingen. Jag gillar att sköta lokaler som människor trivs i. Jag har trivts jättebra i arbetslaget i Ytterby så det kändes naturligt att fortsätta.

Anna läser en bibelutbildning på distans genom organisationen ”Ungdom med uppgift”. Hon kan själv styra studietakten, därför passade det bra med en halvtidstjänst. Nu blir hon vaktmästare framför allt vid gudstjänster och förättningar i Ytterby kyrka.

Som ny vaktmästare på heltid i Kastalakyrkan efter Yvonne Kårlin-Larsson som går i pension, blir Linus Åsemyr, som vikarierat som informatör under förra året. Nytt i tjänsten är att han

också blir vaktmästare i Munkegärdekyrkan.

– Jag har trivts väldigt bra det här året. Som informatör ser man församlingens arbete lite från distans. Nu byter jag inriktning och får jobba mer praktiskt. För mig som bor i Kungälv och har småbarn kändes det också viktigt att få jobba i Kungälv. Jag är litegrann uppvuxen i Kastala, vår familj brukade gå till vandringskyrkan som fanns tidigare, och efter konfirmationen var jag med mycket i ungdomsgruppen.

När jag nu kommer tillbaka till Kastala känns det som att jag knyter cirkeln.

Som vaktmästare är man ibland lite osynlig. Vaktmästaren har längre förberedelsetid i kyrkan än präst och musiker, men nämns sällan i programblad – något som dock varken bekymrar Linus eller Anna. Båda två ser fram emot att ha kontakt med dopfamiljer, brudpar och anhöriga vid begravningar.

– Det är viktiga tillfällen i livet, så det känns som en viktig uppgift att det fungerar så bra som möjligt, menar Linus.

.

Ha koll på vad som händer

. . . .

Tips till dig som letar information om kyrkornas verksamhet: www.svenskakyrkan.se/kungalv - På hemsidan finns kalender och information om alla grupper www.facebook.com/kungalv.ytterby - Gilla vår sida på Facebook så får du löpande tips i ditt flöde Kyrkguiden – kyrkapp för både android och iphone där du hittar information om kyrkorna, var de finns och gudstjänstkalender Månadsblad på papper finns att hämta i alla våra kyrkor, eller ladda ner från hemsidan. Vill du prenumerera kontakta Karolina Braun på karolina.braun@svenskakyrkan.se eller telefon 0303-377004.

växel/expedition 0303-37 70 00 Kyrkoherde Martin Lindh Kyrkogårdsförvaltningen Sjukhuskyrkan Uppdrag medmänniska Kontakten, Torggatan 5

37 70 01 37 70 51 37 70 46 37 70 25 21 13 50

Kungälvs kyrka/förs.hem Präst Andreas Pervik 37 70 11 Diakon Christina Gustafsson 37 70 13 Diakon Maria Röjås 37 70 48 Familjediakon Christina Carlsson 37 70 14 Organist Lena Brattgård 37 70 12 Vaktmästare Magdalena Moberg

37 70 15 Kastalakyrkan Präst Peter Frykman Diakon Eleonor Evenbratt Kantor Kristina Sikström Pedagog Jonas Edsberger Vaktmästare Linus Åsemyr

37 70 31 37 70 33 37 70 32 37 70 34 37 70 35

Munkegärdekyrkan Präst Sigvard Möller 37 70 41 Kantor Åsa Gunnervik 37 70 71 Vik. pedagog Camilla Björkman 37 70 42 Församlingsvärd Lillian Olausson 37 70 43 Ytterby kyrka/förs.hem Präst Tord Nordblom Diakon Sven-Börje Andersson Organist Torvald Petersson Familjediakon Ulrika Algesund Pedagog Mattias Wodlén Präst Per-Olof Holm Kantor Åsa Gunnervik Vaktmästare Anna Hansson Vaktmästare Lena Eliasson

37 70 61 37 70 63 37 70 62 37 70 64 37 70 67 37 70 47 37 70 71 37 70 65 37 70 66

Kyrkobladet delas ut till alla hus-

håll i Kungälv och Ytterby fyra gånger om året. Utgivningsplan 2014, Årgång 7: april (nr 1), juni (nr 2), september (nr 3) och december (nr 4).

I redaktionen: Martin Lindh (ansvarig utgivare), Karolina Braun (redaktör), Johannes Alvlinder och Sven-Börje Andersson.

Saknar du eller någon du känner Kyrkobladet i brevlådan? Är det något i bladet du skulle vilja läsa mer om?

Hör av dig till redaktören på telefon 0303-37 70 04, eller mejla på karolina.braun@svenskakyrkan.se Fler kontaktuppgifter på baksidan.

15

personligt.

ODR Samhällsinformation

Tiggare - eller människa

N

ågonstans bestämmer en människa sig för att lämna sitt hem och sin familj och åka till ett land hon inte känner till. Den främmande staden hon hamnar i är samma plats som du och jag kallar hemma. I snöblandat regn promenerar jag och några vänner förbi en av Kungälvs väletablerade butiker. Utanför sitter en kvinna på marken.

Kvinnan är en av många tiggare i den nya statsbilden. Bilden av snöblandat regn och en människa på knä har slutat förvåna, men denna gång var något annorlunda. Runt kvinnan står två bekymrade personer ur butikens personal.

Situationen ser så konstig ut att jag inte kan hålla mig från att fråga ”är något fel”, de svarar mig ”måste hon sitta här, kunder kommer in och klagar”.

Händelsen kom att sätta igång många tankar hos mig. För det första, vad har en människa för alternativ då hon väljer att i några stackars plusgrader sätta sig på knä och byta sin känsla av värdighet mot några svenska kronor. För det andra, vad är det som irriterar kunderna till den grad att de klagar på att butiken

Om barn och livets frågor

inte kör i väg kvinnan på marken. Och för det tredje, vad är det som får butikspersonalen att stå runt kvinnan, titta på henne utan att tilltala henne och med bekymrade miner skaka på huvudet.

Med denna nya statsbild är vi många som söker värn för världens dåliga samvete. Den för tillfället populäraste ursäkten verkar vara att kvinnan på marken tillhör en kriminell liga. Genom att demonisera kvinnan skapas en distans mellan samvetet och kvinnan, hon är inte längre en människa som tigger utan enbart en tiggare, dessutom en kriminell sådan. Nummer två på ursäktslistan kommer ofta att vart land äger sina egna problem och att gränserna borde stängas för denna ”typ” av människor.

Tankarna svävar vidare och jag frågar mig själv vad kan man då göra, är problemet inte övermäktigt då det ligger på global nivå? Problemet är bara det att frågan är fel ställd, visst finns det huvudsakliga problemet i kvinnans hemland, men hur vi ser på människor och hur vi behandlar dem vi möter är båda frågor vi alla äger.

Evangeliet lär oss att mänskligheten är en, att Jesus själv varit flyktingbarn i ett främmande land och att vi är kallade till barmhärtighet. Det är allas vår uppgift att hjälpa varandra att riva de värn av ursäkter som står mellan oss och kvinnan. Vid fikabordet på jobbet, i syföreningen, i skolan, överallt där intolerans råder bör vi motsätta oss stängda gränser, förbud av vissa ”typer” av människor. Och kanske nästa gång vi går förbi den väletablerade butiken kan vi stanna upp och se en människa som tigger och inte en tiggare. Om det vill sig riktigt väl kanske vi vågar se kvinnan i ögonen och kosta på oss ett hej. Vi som av nåd har en barmhärtig Gud är också kallade till barmhärtighet.

.

richard millings teolog och ungdomsarbetare

Vem målar regnbågen?

Varför finns man?

Vad händer när man dör?

Ulrica Stigberg, författare och präst

inspirerar oss att ta vara barns frågor om livet på allvar.

Urica Stigberg bor med man och två söner i Sörmland. Sedan 1997 arbetar hon som präst i Fryshuset. ”Om barn och livets frågor” är hennes fjärde bok.

Kungälvs församlingshem onsdag 9 april kl 19 Fri entré - Välkommen!

Besöksadress pastorsexpedition: Fredriksbergsgatan 12 i Kungälv Postadress: Box 344,16 442 10 Kungälv. Telefon: 0303-377000 Öppettider: mån-tor 10-12, 13-15, fre 10-12. E-post: kungalv.pastorat@svenskakyrkan.se www.svenskakyrkan.se/kungalv www.facebook.com/kungalv.ytterby