Från bly till padda - utdrag

MODERAT PRESSHISTORIA & PROFILER

Bo Östman

Från bly till padda MODERAT PRESSHISTORIA & PROFILER

Från bly till padda ov r p k a m S ! n e k o b ur

8 sidor 4 4 t l a t o T t intressan! läsning 1

Bo Östman

STOCKHOLM Nya Dagligt Allehanda

Pressfejd före kriget Leonard Ljunglund drev en tyskfamiljen utsattes för skarpa angrepp vänlig linje som huvudredaktör och till och med Vecko-Journalen för Nya Dagligt Allehanda. förbjöds. Det gick på samma Samtidigt visade tidningen i sätt för Göteborgs Handelssöndagsbilagan motsatt inoch Sjöfarts-Tidning. Även ställning till Hitler utan att Svenska Dagbladet orsakade Ljunglund ingrep… vrede i Berlin och tillhörde vad Ljunglunds hållning man kallade för ”hetspressen”. gjorde att gamla supportrar Tidningarna i Tyskland påstod allt mer började betrakta att Bonniers var en fara för honom som något som katten freden i Europa! släpat in. Trots att han under Men det fanns undantag. några år varit riksdagsledamot, Tyskvänliga Aftonbladet nöjde sig ordförande i både Publicistklub- Leon Ljunglund fick pension med att mana till stor återhållsamben och i Svenska Högerpreshet och Nya Dagligt Allehanda som en landshövding! sens Förening. påstod att judiska intressen låg Men han och Nya Dagligt Allehanda var bakom ”smädeskampanjen” mot Tredje riket. inte ensamma i Stockholm om inställningen till Hitler. Aftonbladet och StockholmsFurstlig pension Tidningen var i samma division. NationaI Berlin var man förtjusta över stödet från listiska Dagsposten med ekonomiskt stöd NDA som ”helt och hållet engagerar sig för från tyska staten spelade förstås i en egen den tyska ståndpunkten”. Leonard Ljungpronazistisk liga med Teodor Telander som lunds tidning visade också stor förståelse redaktör 1941-1951. Han hade under åtta för vad som skedde i Berlin. Större än någon år varit chefredaktör för då moderata Aftonannan. Och den tyska pressen publicerade bladet. Telander påstås förresten ha varit upprepade utdrag ur Nya Dagligt Allehanda. den äldsta medlemmen någonsin i Högerns I augusti 1934 tvingas Leonard Ljunglund Ungdomsförbund – drygt 50 år! avgå som ordförande i Publicistklubben. Han hade målat ut de flesta svenska tidningarna från höger till vänster som lakejer åt den ”Bonniers fredsfara” internationella judendomen. Strax därefter 1934 utbröt den stora pressfejden mellan gjorde PK också ett uttalande mot tyska Sverige och Tyskland. Nya Dagligt Allehantidningar som ständigt påstått att Bonniers das Berlin-korrespondent Curth Munthe bestämde åsikts- och nyhetsförmedling i hade utvisats ur Tyskland på grund av nyhetssvenska tidningar. förmedlingen. När ledarna för nazistpartiets Leon Ljunglund satt dock kvar som redakmilis ”Sturmabteilung” (SA) brutalt mördats tör för Nya Dagligt Allehanda till slutet av på ett hotell av en grupp med Führern i 1936 då han strax skulle fylla 70 år. spetsen förändrades mediebilden. ”De långa Han fick en pension som en landshövding – knivarnas natt” ledde till att mer än 200 mör12 000 kr om året – och den garanterades av dades utan att ha dömts för något brott.

Wenner-Gren som ägde tidningen till 1938.

I Sverige gjorde de flesta tidningarna tydliga avståndstaganden. Det ledde till att Dagens Nyheter förbjöds i Tyskland. Bonnier44

STOCKHOLM

Hyrkusk bakom biff?

Karl Adam Lindström var Nya Dagligt Allehandas förste chefredaktör, en skicklig och respekterad tidningsman utan att vara utpräglad skribent. Han titulerade sig inte heller redaktör utan ”fil dr”, kom från ecklesiastikdepartementet och Riksarkivet och hade medarbetat med uppskattade och mycket lästa artiklar främst om Krimkriget i Väktaren. Det var en Redaktör Lindströms biff..? konservativ och kyrklig veckotidning.

Utrikesfrågor låg Karl Adam Lindström nära hjärtat. Han var också gift med en ungerska, vilket bidrog till intresset för nationella frihetsrörelser. Nya Dagligt Allehanda byggde också upp ett helt nät med korrespondenter runt om i världen. Bland annat den berömde Claës Lundin i Paris som det dock blev konflikt med eftersom rapporterna inte stämde med Lindströms egna åsikter och förhoppningar. Lindström publicerade inte bara åtskilliga ryssfientliga artiklar utan deltog också själv i flera demonstrationer i Stockholm för frihetskämpen Giuseppe Garibaldi inför Italiens enande.

Betalt per spalt

Redan vid starten markerade Karl Adam Lindström tydligt tidningens självständighet mot både regeringen och finansiärerna och visade en ljum inställning till kungahuset.

Men det hindrade inte att han kallades för ”hyrkusken”.

Nya Dagligt Allehanda hade nämligen fått stora ekonomiska problem 1865. Tid-

ningen hade liksom Aftonbladet och Post- och Inrikes Tidningar startat även morgonutgivning året innan för att möta nye morgonkollegan Dagens Nyheter. Samtidigt var Stockholms Dagblad en svår konkurrent, främst om annonser. Därför gjorde Lindström helt enkelt upp med en penningstark grupp om en bilaga på två sidor varje dag i NDA med reformkritiska artiklar som de skulle betala 20 riksdaler per spalt för.

I avtalet ingick faktiskt också att NDA inte skulle angripa texten i bilagan. Arrangemanget förklarar varför han kallades ”hyrkusken”.

Gav biffen namn?

Men det ledde ändå till att en liknande grupp försökte starta ytterligare en konservativ tidning, alternativt byta ut den självständige Karl Adam Lindström. Han utsattes också senare för en attack från lantmannapartiet som han tidigare stött och som några år senare var på väg att ta över majoriteten i tidningsaktiebolaget, det första i Stockholm, och sparka Lindström. Men även den kuppen misslyckades.

På en del håll påstås också Karl Adam Lindström ha gett namn åt kötträtten Biff à la Lindström. Enligt andra uppgifter var det en Henrik Lindström, trots namnet med ryskt påbrå, som på restaurang Witt i Kalmar beställde in ingredienserna och lät kocken tillaga den första gången…

45

GOTLAND

Gotland tidningsrikt Gotland hade ett 20-tal tidningar under 1800-talet, men deras livstid var oftast kort.

Wisby Tidning var Gotlands första tidning. Den rike och sägenomspunne Jacob Dubbe blev öns förste prenumerant. Fredrik Gustaf Bagge hette utgivaren och redaktören som 1811 flyttat en del av tryckeriet från Kalmar. Efter ett år sålde han till kvartersmannen Sven Cedergren och skräddaren Jonas Nyberg. Färgaren Christoffer Brygger och garvaren Mathias Sahlin blev nya ägare 1815 och därefter arrenderade faktorn Olof Kjölin tidningen. När arrendet övertogs av en glasmästare (!) Bergman upptäckte hovkanslern att ingen av ägarna efter Bagge haft tillstånd att ge ut tidningen…

Hovkanslerns ombud förklarade att tidningen bara hade annonser, men åtminstone läraren C M Söderström skötte det redaktionella från 1816 till 1818.

Rå journalistik

1825 upphörde Wisby Tidning men fortsatte direkt som Wisby Argus med tidigare löjtnanten Gustaf Christiernin som redaktör. Han påstås ha ägnat sig åt en ovanligt rå journalistik med smädelser och kränkande påhopp på främst tjänstemän och olika auktoriteter. Hovkanslerns ombud avgick och efterträdaren som utsågs, en präst, tackade nej på grund av Christiernins personangrepp…

En annan udda redaktör var Axel Cedergren, son till Sven Cedergren på Wisby Tidning, som stod för andra försöket med Wisby Weckoblad från 1827 till 1849. Han tog inte in annonser från personer eller företag som han inte gillade. Därför sa han nej till landshövdingens dödsannons… Och en av bokhandlarna fick inte annonsera.

Cedergren hade lärt sig yrket av Olof Kjölin, Gotlands förste typograf som gav ut Gotlands Läns Tidning 1823-1824 och även arrenderat Wisby Tidning. Cedergren

Axel Cedergren var drygt 100 år och Stockholms äldste när han dog. Han lär strax före 100-årsdagen 1905 ha besökt Visby och fått se en bild och text där det stod att han var död… Något han bad att få dementera!

66

skolade sedan in Theodor Norrby i verksamheten. När ilskna gotlänningar 1849 startade Gotlands Läns Tidning för att få Cedergren på knä flyttade denne till Stockholm och blev ett aktat namn som boktryckare under 40 år.

Men för att trycka den nya tidningen krävde Norrby att lektorn Carl Johan Bergman skulle vara redaktör och utgivare under fem år. Det blev nio år. Tidningen fortsatte 1858 till 1888 som Gotlands Tidning med Henrik Wilhelm Byström som redaktör.

Norrby var utgivare och redaktör för flera tidningar som han också tryckte, till exempel Gotland, Tidning för Visby stad och län mellan 1865 och 1879.

GOTLAND

Gotlänningen (M) Centertidningen Gotlänningen har faktiskt varit en tung, aktad och ofta citerad moderat tidning.

När Gotlänningen startades 1884 av A C Stenmark med en radikal och nykterhetsvänlig åskådning hade konservativa krafter planerat en annan tidning. Stenmarks liberala tidning hade en imponerande Gotlänningens praktfulla logotype. logotype med Gotlands vapen, symboler för jordbruk, industri och hantverk samt devisen Weström tog över en kort tid innan Teodor ”Frihet, rätt och sanning”. Dessutom två Wiström trädde in på arenan. Han anställde korslagda pennor… unge Gustaf Svedman som styrelsen överI småborgerliga Visby betraktades Gottalade att bli chefredaktör sedan Wiström länningen som något av en skandaltidning. flyttat till Härnösand. Svedman var då bara 22 Stenmark orsakade oro genom att granska år. Han var en djärv och bitande vass skribent lokala frågor på ett sätt som varken Gotlands som samtidigt hade humor. Tidningen, som Allehanda eller Gotlands Tidning gjort. Efter konkurrenter kallade ”barnkammarbladet”, tre år gav han upp ”trött på intriger men rik citerades runt om i landet. Svedman hade på erfarenhet”. också förmågan att ge igen så Gotlands Allehandas redakatt han fick skrattarna med sig. tionssekreterare Viktor Pallin En gång skrev han: ”För oss att tog vid under fem år och efteringå polemik med Gotlands-Posten träddes 1884 av Emil Eggertz är ungefär som att skjuta med som var en tydlig högerman. kanon på en spyfluga.”

Han förklarade omgående att 1932 hade Gotland två Gotlänningen stod för en ”rent dagliga högertidningar – men tullvänlig och högerlantmaningen bonderöst trots att napartistisk ståndpunkt”. partiet var öns största. När Tidningen skulle bekämpa Gustaf Svedman uppvaktades ”omogna reformplaner” och i december 1935 sålde han ville inte ha maktförskjutning tidningen till ett lantbrukar”till samhällets lösare elekonsortium som ett år senare ment”. Inget rösträttsivrande även övertog aktiemajoriteten alltså... i Gotlands-Posten som lades Gustaf Svedman ledde högerEggertz flyttade 1897 till ner för att man ville slippa en tidningen Gotlänningen under nystartade Landskrona-Posten. 35 år innan han sålde den till konkurrent.

Senare GA-redaktören August bonderörelsen.

67

VÄRMLAND

Insändare gav tidning Det är nog bara läroverksläraren Kristian August Grundel i Kristinehamn som har startat en tidning för att få sina insändare publicerade! Det ledde till att familjen behöll tidningen i fyra generationer!

Men man prioriterade förstås inte bara egna debattartiklar i Kristinehamns-Posten, som omväxlande varit moderat, höger och konservativ.

I dag är positiva nyheter viktigast.

– Alla har sett gräsandfamiljen som knorren i Rapport. Vi vänder på det och visar anden först, säger 2000-talets chefredaktör Lars Blomkvist.

– Vi lyfter fram det positiva utan att missa det negativa. Ibland får vi anstränga oss rejält.

Man behöver inte först av allt slå folk i huvudet på morgonen med att 100 jobb ska bort.

– Läsarna ska vara ett med tidningen. Som han som fick en fladdermus i kaminen och stängde luckan på den tills NKP kommit och tagit en bild!

Lars Blomkvist skriver ledare. Ibland alla utgivningsdagar i veckan. Mest lokalt.

– Och då tycker jag att man ska damma på lite…

Tryckeriet i retur

Pehr Elis Norman blev först på plan med Christinehamns-Bladet 1850. Christinehamns Allehanda tog direkt över 1854 och kom ut till 1879. Då köpte Jonas Erik Wahlberg den nergångna tidningen, ändrade namnet till Nya Kristinehamns-Bladet men återlämnade (!) det misskötta tryckeriet till företaget som tryckt tidningen sedan 1858.

Boktryckaren Herman Hall var först ut med lite större religiösa tidningar. Hans Wermlands Allehanda från 1872 övergick i Ansgarii-Posten från 1887 till 1920. Det fanns flera religiösa tidningar. Wermlands-Posten levde i fyra månader och tre olika månadsblad fick inte heller fotfäste.

Det fick däremot Kristinehamns-Posten som grundades 1884 av Kristian August Grundel. Först trycktes tidningen i Örebro där han hade medredaktören Jan Petter Rydelius. 1885 markerades en ny tid med tryckning i Kristinehamn, Grundel som utgivare och namnet blev Nya KristinehamnsPosten.

Advokat Ulf Grundel blev styrelseordförande i slutet av 1970-talet. Då fick tidningen ett lyft, ekonomin blev bättre och tidningen var under flera år landets lönsammaste. 1980 köpte Ulf Grundel även tredagarstidningen Fryksdalsbygden.

När ingen i femte generationen Grundel ville ta över tidningen vände sig släkten till Nya WermLars Blomkvist vårdar porträttet av grundaren och insändarskribenten Kristian August Grundel.

Foto: Bo Östman lands-Tidningen 1990.

160

VÄRMLAND

Grundels före Anders Släkten Grundel i Kristinehamn har fortfarande några fler år som tidningsägare än släkten Ander, men 2020 är de senare i kapp!

Tre med namnet Grundel fanns tidigt i Nya Kristinehamns-Postens redaktion. Två av dem blev också redaktörer under långa perioder.

Den tredje, Arvid Fredrik Grundel, arbetade dock bara under två år I den här vackra 1700-talsbyggnaden fanns Nya Kristinehamns-Postens redakpå tidningen tillsammans tion och tryckeri.

Foto: Bo Östman med Kristian August och Johan Ludvig. Han avvek blev den i familjen som ledde NKP den ganska snart från de konservativa idéerna, längsta perioden. Under 34 år till 1973 då han blev frisinnad ombudsman och skrev 1911 fyllde 75 år. Han hade redan som elvaåring boken Högerväldet måste brytas! hjälpt till att trycka tidningen under storstrejken och började som journalist vid Nya Satsade 35 kronor Kristinehamns-Posten 1917. Efter drygt 20 år Kristian August Grundel var en debattglad blev han ägare, utgivare och ägare av Grunperson som startade tidningen för att få ofdels boktryckeri. fentligt utrymme för sina tankar sedan han Själv utnämnde han Karl Kiellarson till bromsats i Kristinehamns-Tidningen inför ”Stadens journalist”. Ansgariipostens revalet 1884. Han satsade dock bara 35 kronor daktionssekreterare i 14 år blev redaktör för ur egen ficka, men drev tidningen under 17 år tidningen Västergötland och senare för Borås tills han avled.

Dagblad, återvände hem till VärmlandsBrorsonen Johan Ludvig tog vid direkt Posten som redaktör i 16 år och blev sedan 1901. Han hade varit elev vid Filipstads redaktionschef vid NKP. tryckeri innan han 1886 ingick i redaktionen En annan profil var Kristinehamns-Tidningför NKP. Han var alltså redan 1901 en rutinerad journalist. 1927 övergick tidningen till ens A P Petersson. Han skrev även reseböcker och lär ha besökt landets samtliga städer, tredagarsutgivning. stationssamhällen och kyrkbyar.

Den andre brorsonen Kristian August Gunnar Grundels efterträdare Sten GrunGrundel med samma namn som farbror tog del satt kvar till 1978 och ungefär då blev vid 1927. Han hade startat tidningen Bergadvokaten Ulf Grundel ägare och styrelseordslagen i Filipstad. Kristian August II satt kvar förande fram till att NWT köpte tidningen till 1939. Då hade NKP ett upplagelyft som 1990. tangerades först på 1950-talet.

Sonen Gunnar Grundel, signaturen Gege, 161

ÖLAND

Ölandsbladet är kungens tidning…

Tidigare moderata Ölandsbladet är extremt lokal. Enligt en populär vandringshistoria ringde TT till tidningen efter Kennedy-mordet 1963. Chefredaktören Sven-Erik Sjöholm frågade då om mördaren var ölänning. Annars ville han inte ha någon text…

– Historien understryker att vi skriver om Öland och nästan ingenting annat, säger redaktionssekreteraren Kenth Jönsson.

Det finns en annan obehagligare historia.

– Sjöholm var en lika stark motståndare mot nazismen som Torgny Segerstedt i Göteborg. Det gick så långt att folk ur hemvärnet lär ha planerat att arkebusera honom på torget. En sättare på tidningen fick höra vad som var i görningen och varnade Sjöholm, berättar Rolf Nilsson, en av veteranerna på tidningen.

Han tycker för övrigt att Sjöholm bör stå staty på torget.

– Han var den moderna turismens grundare på ön. Nu sker mångmiljonsatsningar varje år. 75 procent av turismen gynnar Borgholm, 25 procent Mörbylånga. Men utgifterna delas lika…

– Förresten fick han under Gustav V vara med på konseljer på ön! Ölandsbladet har goda relationer till kungahuset i dag också.

Kungen prenumererar på tidningen till Drottningholm och läser den liksom 500 andra stockholmare.

– Häromåret gav kungen oss en intervju medan Svensk Damtidnings reporter nobbades, berättar Kenth Jönsson.

Tydligt koservativ

Ölandsbladet startades 1867 av boktryckaren J P Andersson, var tydligt konservativ och moderat från 1906. Då hade tidningen sedan 262

Sven-Erik Sjöholm var utgivare av Ölandsbladet i över 50 år. Konstnären Leopold Morsings porträtt hänger fortfarande på redaktionen.

1881 haft namnet Nya Ölands-Bladet under Carl Fredrik Andersson och Det Nya ÖlandsBladet från 1885 med folkskolläraren Josef Brun som utgivare. Badkamreren Johan Erik Melander återställde ordningen 1886. Sedan dess har namnet varit Ölandsbladet.

Från 1875 kom tidningen ut två gånger i veckan och främst på norra delen av ön, men 1883 hade man bara 72 prenumeranter.

Det fanns konkurrens även på 1800-talet. Ölands Tidning levde under drygt två år från 1881 med redaktören Fredrik Johansson som en märklig utgivare och hade 69 prenumeranter 1883. 1882 fick prenumeranter i Kalmar tidningen för halva priset och året därpå helt gratis!

På 1920-talet återuppstod Ölands Tidning med utgivning onsdag och lördag men bara mellan julen 1921 och midsommaren 1922.

En värre konkurrent till Ölandsbladet verkade Ölandsposten bli med Axel Svensson som utgivare. Den var en moderat liberal

ÖLAND

Redaktionssekreteraren Kenth Jönsson och veteranen Rolf Nilsson är 2000-talets tunga namn på Ölandsbladet.

Foto: Bo Östman

tidning som kom två dagar i veckan från 1906 med stöd av pampar i Borgholm men med södra Öland som basområde. Där startade man även avläggaren Mörbylånga Tidning 1907 och ökade utgivningen till tre dagar i veckan. Det positiva för läsarna var att man då satsade redaktionellt och investerade i betydligt bättre tryckteknik på Ölandsbladet. Ölandsposten orkade inte svara. Ett halvår efter att utgivaren Axel Svensson avlidit lades tidningen ner mitt under storstrejken 1909. Därefter har Ölandsbladet varit ensamt lokalblad på ön.

Men den splittrade bonderörelsen ville ha en egen tidning. Sven-Erik Sjöholm på tidningen Kalmar fick driva frågan.

Han valde att inte starta någon tidning utan uppvaktade Ölandsbladets ägare Johan Edwin Melander och lyckades köpa tidningen 1918. Sjöholm var utgivare fram till sin död 1970. Sonen Jan Erik blev chefredaktör 1966. Även under de första åren efter övertagandet var tidningen moderat. 1920 blev Ölandsbladet borgerligt. Först 1923 beskrev den sig som en ”bondetidning” och 1929 som en ”bondeförbundstidning”.

Men 1958 svängde man tillbaka till borgerlig och Sjöholm kände tydligen att han ville trappa ner. Barometern erbjöds köpa tidningen, men Sjöholm accepterade inte villkoren utan kallade hem sonen Jan Erik från Expressen i Karlstad. Han blev den nye ledaren.

Men det gick inte så bra. I slutet av 1970-talet hotade konkurs och ledningen låg i konflikt med personalen. Barometern erbjöds att köpa tidningen, men samarbetssvårigheterna gjorde att man insåg vilka negativa konsekvenser nödvändiga rationaliseringar kunde få.

Statliga bidrag blev räddningen. Samverkansbidrag på en miljon gjorde att tryckningen flyttades till Östra Småland i Kalmar. Ölandsbladet fick lika stora andra bidrag i början av 1980-talet. Men presstödsnämnden krävde att ägarfrågan skulle lösas innan man fick mer pengar. Då kom Vimmerby Tidning och Bengt Ingemarsson in i bilden. 1984 köpte han tidningen och flyttade tryckningen till Vimmerby 1987.

2011 blev Gota Media ny ägare. Därmed hamnade Ölandsbladet under samma tak som gamle konkurrenten Barometern.

FAKTA om Moderata tidningar ÖLANDSBLADET 1868POLITISK TENDENS Moderat 1906 Borgerlig 1920 Bondetidning 1923 Borgerlig 1958 Partipolitiskt obunden 1995 REDAKTÖRER Johan Edwin Melander 1885-1918 Sven Erik Sjöholm 1918-1966 Jan Erik Sjöholm 1967-1987

263

Carl-Axel Sandström1987-1994 Lars-Göran Fält 1995-2010 Ulf Hedman 2010ÖLANDS-POSTEN 1906-1909 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1906 Moderat frisinnad 1908 REDAKTÖRER Axel Emanuel Svensson 1906-1909

SKÅNE

Laddad revolver mot postkontoret…

Tidningskungen Thure Jansson i Ängelholm gillade inte banker och checkar. Kontanter skulle det vara.

Vid årsskiften på 1950-talet strömmade prenumerationsavgifter in till hans sex tidningar. De flesta läsarna betalade helårsvis så summorna motsvarade åtskilliga miljoner i dag.

Några dagar in på det nya året meddelade Thure Jansson postkontoret när han skulle hämta pengarna och beordrade fram Bentleyn med bardisken i baksätet.

– Han hade en skarpladdad grovkalibrig revolver. Vid sidan av chauffören satt kamrer Algot Pålsson med en stor väska, berättar sonen Jan Jansson, chefredaktör för NST under åtta år, och dotterdottern Erica Elmberg, själv NST-journalist.

– Pålsson skickades in efter pengarna. Morfar vevade ner vindrutan och riktade pistolen mot ingången, redo att fyra av vid minsta hot.

– En bleksvettig kamrer Pålsson lär ha varit nära sammanbrott av skräck för att någon bekant vänligt skulle klappa honom på axeln och att morfar direkt skulle öppna eld, berättar Erica Elmgren.

Andra än borgerliga partiledare kom till Vejbystrand för att träffa Thure Jansson. Här är finansminister Ernst Wigforss (S) på besök.

286

– Han hade sinne för det dramatiska och älskade sådana här situationer!

40 år efter Thure Janssons dramatiska utflykter till postkontoret hittade plötsligt sonen Jans hustru Evy pistolen.

– Den låg i ett skrin som vi aldrig öppnat så vi måste anlita en låssmed, berättar hon.

– Revolvern var inte skarpladdad då i alla fall…

– Min far tyckte om vapen. Han hade även ett använt bödelsvärd hemma, minns Jan Jansson.

Hjälpte ut judar

Därför är det kanske inte heller förvånande att Thure Jansson under andra världskriget smugglade ut hundratalet judar från Tyskland och räddade två katolska präster undan Gestapo. Han fick en orden och diplom av påven Pius XI för sin djärvhet.

Thure Jansson hade vänner i landet, där han lärt sig typografyrket och senare gjort affärer. Han hade ett hus i Berlin, men när han inte fick föra ut pengar ur landet så köpte han en taxibil åt en arbetslös man. Kravet var bara att denne skulle vara hans privatchaufför när han var i Berlin. Huset och bilen blev centrala delar i räddningsaktionerna.

– Bara NST i Skåne tog dessutom in annonser när Finland sökte frivilliga till kriget mot Ryssland. För det fick han Finlands Vita Ros, landets främsta orden, säger Jan Jansson.

Jan Jansson efterträdde sin pappa som dog 1971, men hade knäckts under 60-talet av elakartad bältros och slutat skriva.

– Jag for hem från Chalmers sedan jag blivit lovad både bil och lägenhet om jag tog över tidningen en dag.

– Men jag var inte road av att skriva och

SKÅNE gjorde det inte heller som chefredaktör. Det fanns så många andra som ville göra det…

– Jag var chef helt enkelt och såg till att allt fungerade. Tekniken passade mig bäst.

Men redan som 18-åring med färskt körkort körde han på nätterna ofta lastbilen med gjutna tidningssidor till Helsingborg för tryck sedan de gjorts klara i Ängelholm.

– Då gick det undan.

Rekordet var 14,5 minuter…

Personligt i ledare

”Tre Rosor” var Thure Janssons signatur. I dag bor Erica Elmberg, barnbarn och under många år NST-journalist, på Tre Rosors Väg i Vejbystrand!

Thure Jansson var ansvarig för tidningar under 44 år och uppskattades på många håll. Inte minst för sin raka linje mot nazism under andra världskriget. Tyske ambassadören i Stockholm var ursinnig över ledarna och försökte stoppa utgivningen av NST! ”Tre Rosor” var oftast Thure Janssons signatur. En debattmotståndare hade liknat honom vid kontroversielle Ture Jönsson ”Tre Rosor”, som en gång var Gustav Vasas rikshovmästare. Men han organiserade senare västgötarnas misslyckade uppror mot kungen som börjat dra in förläningar. Ture Jönsson flydde till Danmark.

Frispråkige Thure Jansson gillade jämförelsen och började skriva under ”Tre Rosor”.

Erica Elmberg har själv jobbat på NST i nära 30 år och bor i dag på Tre Rosors Väg i Vejbystrand! I morfars gamla fastighet, alltså.

Hon har studerat Thure Janssons ledare.

– Morfar var både kontroversiell och omtyckt, men det hände också att han skrev personliga ledare om att han inte fick köra bil på stranden!

Bångstyrig var han också. Han vägrade flagga på halv stång sedan FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld förolyckats i

Foto: BO ÖSTMAN

dagens Zambia. Principen var att bara flagga den 6 juni. Efter begravningen skrev han i alla fall berömmande.

Själv vilar han på Donationskyrkogården i Helsingborg på grund av att han gjorde sig ovän med kyrkoherden i Ängelholm som han inte ville bli begravd av…

Ville ha allians

– Politiskt stod han fri hemma i Ängelholm för att kunna slå åt alla håll, berättar Erica Elmberg. Ändå gjorde han resor till Stockholm med sonen Jan som chaufför och träffade borgerliga partiledare i sitt rum på Hotel Carlton.

Högerledaren Jarl Hjalmarson var flitig gäst.

Thure Jansson umgicks med liknande samarbetstankar som Christer och Olof Wahlgren i Malmö.

– Jo, det diskuterades nog någon form av allians. Samtalen blev högljudda, främst när alla tre borgerliga partiledare fanns med.

Alltså även Bertil Ohlin och Gunnar Hedlund, minns Jan Jansson som satt med i ett hörn tyst som en mus och lyssnande…

– Bertil Ohlin försökte göra om mig till folkpartist – och var nära att lyckas!

287

VÄSTERBOTTEN–NORRBOTTEN

Nytt tidningshus gaget Stig Ericsson, senare chefredaktör på Norra Västerbotten under åtta år, tillhörde det unga entusiastiska gäng som på 1950-talet gjorde Nordsvenska Dagbladet till en tidning som uppfattades som långt före sin tid. Djärv redigering, ny bildjournalistik, annan typografi och med nya anslag i reportagen med större närhet till vardagsmänniskan.

När Nordsvenskan trots en unik upplageuppgång måste läggas ner 1958 var det inga problem för journalisterna att få nya jobb. De var efterfrågade på marknaden. Både skrivare, redigerare och fotografer och många av dem blev senare kända namn och ansikten.

Förstod inte språket

Men Stig Ericsson, som direkt hade börjat arbeta på lokalkonkurrenten Norra Västerbotten, lär vara den ende som så småningom lockades till ett annat jobb med ett nytt tidningshus!

– Det var mitt krav när Haparandabladet uppvaktade mig 1963 och ville att jag skulle bli chefredaktör. Jag visste ju att tidningen hade en stabil ekonomi, men tidningshuset var rent ut sagt förfallet. Tidningsledningen svarade ja. Ett nytt hus byggdes faktiskt! Och det står fortfarande kvar, konstaterade han vid ett samtal 2011.

Men vad hjälpte det med ett nytt hus när man inte förstod allt som stod i tidningen?

I Haparanda gäller ju både svenska och finska och dessutom pratar många meänkieli, alltså tornedalsfinska i motsats till standardfinska.

– Det är förstås lite originellt att börja arbeta på en tidning som man inte kan läsa…

Stig Ericson hade också tvekat inför de finska sidorna med ett språk som han inte kunde.

– Men på den tiden var 90 procent av all text på svenska. Vi hade ”översättarinnan”, en gammal överstinna vars man dog under kriget, som arbetade fram de finska texterna.

414

– Och hon kunde även våra svenska pressetiska gränser utan och innan. Hon blev min räddning.

Lärde sig finska

Stig Ericsson var chefredaktör i Haparanda under sex år och skrev ledare i en högertidning utan att det fanns några krav på politisk renlärighet. Men han blev aldrig ansvarig utgivare.

– Vi kom överens om att direktören Knut Engström skulle vara juridiskt ansvarig under den första tiden eftersom tidningen var tvåspråkig. Sedan rullade det bara på. Jag hade ingen anledning att försöka ändra på det...

– Det hade ju varit snudd på oetiskt att vara ansvarig utgivare för något som jag inte kunde läsa.

Många i Haparanda kunde inte svenska.

Flera än i dag. Det gjorde att kontakterna med läsarna blev ganska knepiga ibland. När Stig Ericsson var ute bland människor kunde det främst i början vara svårt att bli förstådd – och förstå. Därför hade han ofta någon med sig som tolkade.

– Lösningen blev till sist att jag lärde mig finska för att klara mig hjälpligt. Jag är i högsta grad självlärd. Men det grammatiska var besvärligt eftersom finskan saknar våra prepositioner. De har dem som ett bihang, en svans. Kyrka heter kirko men ”till kyrkan” kirkolle. Det ger en annan rytm i språket och en annan uppbyggnad av orden.

– Men alla i Sverige förstod inte problemen.

– Ett år var en censor från Lund på väg att kugga samtliga studenter vid Haparandas läroverk därför att de inte kunde svenska.

Influenser från Finland gjorde att eleverna ofta vände på orden. Sedan anhöriga väntat på skolgården i nästan två timmar vek sig censorn. Rektorn lär till sist ha ilsknat till och klippt till med att i Haparanda förstår ingen

VÄSTERBOTTEN–NORRBOTTEN Stig Ericsson ”fick” ett nytt tidningshus när han lämnade Skellefteå för sex år på Haparandabladet. Han hade börjat karriären på Nordsvenska Dagbladet.

Foto: Bo Östman

vad man säger i den del av Sverige där Lund ligger… Då vek sig censorn.

”Stålfarfar” på golvet

Stig Ericsson tyckte faktiskt att det journalistiskt var mer stimulerande att arbeta i den lilla livliga gränsstaden Haparanda än i lugna men betydligt större Skellefteå.

– Där hände inte så mycket. I Haparanda hade vi knivdåd, mordförsök och ordentliga slagsmål varje helg. Några uppmärksammade mord dessutom. Där fanns det alltid mycket att skriva om – Och gränsstaden drog dessutom till sig många utifrån. Inte minst ministrar från båda länderna.

– En dag steg Evert Taube in till mig på redaktionen tillsammans med hustrun Astri.

Han ville se sig omkring i området och ville ha lite tips. Så vi åkte runt under en hel dag.

En morgon när Stig Ericsson kom till redaktionen låg ”Stålfarfar” Gustaf Håkansson och sov på golvet. Han blev rikskändis som 66-åring när han utom tävlan tog sig fram på en gammal herrcykel mellan Haparanda och Ystad under Sverigeloppets glansdagar. Och cyklade på nätterna så att han kom i mål ett helt dygn före segraren! Det skrevs mycket mer om ”krutgubben” än om segraren. Åldersgränsen för loppet var 40 år.

– ”Stålfarfar” hade kommit till tidningen och sökt mig på kvällen. Men när jag inte fanns där så lade han sig helt enkelt bara ner i ett hörn och somnade för han visste ju att jag skulle dyka upp så småningom…

– Sådant hände aldrig i Skellefteå!

415

Från bly till padda

Bo Östman

MODERAT PRESSHISTORIA & PROFILER

Från bly till padda

FörFattaren

Från bly till padda speglar en viktig period i dags-

Bo Östman var under ett kvarts pressens historia. Likt en modern Nils Holgersson sekel en av landets mest citerade reser Bo Östman genom Sverige, landskap för landledarskribenter. Som chefredaktör på Västernorrlands Allehanda och skap, och berättar om alla de tidningar som har eller som politisk redaktör på Norrbothar haft beteckningen moderat, höger, konservativ tens-Kuriren förekom han flitigt i eller liknande. Roliga och udda historier blandas Sveriges Radios tidningskrönika.

PRESSHISTORIA & PROFILER Bo Östman har enMODERAT bred bakgrund med kalla fakta och många intervjuer med tidningsfrån dagstidningar sedan drygt 50 profiler. 267 moderata tidningar har kommit ut år. Karriären inleddes på NordSverige (C) 1959. Han har sedan sedan förra sekelskiftet och finns med i faktarutor, varit sportjournalist på Nya Norrungefär lika många ännu äldre tas upp på olika sätt. land (S), nattchef på Östra Småland (S) i Kalmar och frilansat för Den lokala dagstidningen har under ett par sekel en rad dags- och veckotidningar.

På Västernorrlands Allehanda (borgerlig och sedan M) var han redaktionschef och senare även chefredaktör under 18 år. Därefter politisk redaktör på NorrbottensKuriren (M) under åtta år och en del av tiden även ledarskribent åt Svenska Nyhetsbyrån i Stockholm.

I dag skriver Bo Östman löpande krönikor i Tidningen Ångermanland (FP-sidan) och NorrbottensKuriren samt webbkrönikor för Svenskt Näringsliv.

varit en viktig nyhetsförmedlare och en extra gäst vid frukostbordet i nästan varje hushåll. Nu går papperstidningen mot en oviss framtid. Med ny teknik växer det fram nya sätt att sprida journalistik, snart 600 år efter att Gutenberg började trycka böcker.

En utveckling från bly till padda.

ISBN 978-91-637-4673-4

www.moderatpress.se 1

9 789163 746734