Krokig väg mot målet att bli digital världsetta

Den svenska skolan ska bli världsbäst inom digitalisering. Men enligt en aktuell rapport från Skolverket finns en rad hinder på vägen innan målet kan nås.

För att få en klargörande bild av den aktuella situationen har Skolverket låtit olika personalkategorier inom skolan svara på frågor i en omfattande enkät om det pågående digitaliseringsarbetet inom den svenska skolan. Uppföljningen av huvudstrategin vilken publicerades 2021, pekar på att en rad utmaningar för att nå målen, bland annat följande:

1) Fler skolledare måste arbeta systematiskt i syfte att utveckla skolverksamhetens digitalisering genom att utforma och följa upp digitaliseringsplaner för verksamheterna. Dessutom pekas på vikten av att återkommande göra en nulägesanalys av hur situationen i den egna verksamheten ser ut med hänsyn till behovet av kompetensutveckling inom det digitala området men även skaffa sig en uppfattning om hur digitala verktyg och läromedel fungerar i undervisningen. Hälften av rektorerna som tillfrågats ser ett ganska eller ett mycket stort behov av kompetensutveckling för att tillfredställande leda digitaliseringsarbetet. Cirka 30 procent av rektorerna i grundskolan uppger i enkäten att de saknar kännedom om personalens behov av kompetensutveckling inom digitalisering eller hur digitala verktyg används och fungerar i undervisningen. Det framkommer även i enkäten att denna grupp rektorer upplever att de saknar kännedom om hur skolan digitala läroplattform påverkar personalens arbetssituation.

2) Tillgången till digitala verktyg för elever i behov av stödinsatser måste förbättras. Tjugo procent av lärarna svarar i den enkät som ligger till grund för rapporten, att de saknar tillräckliga digitala hjälpmedel för att utforma undervisning mot elever som behöver stöd.

3) Eleverna måste ges bättre kompetens för att bli bättre på informationsökning och i att vara källkritiska. En väg för att stärka denna kompetens kan vara att involvera skolbibliotekens personal i större utsträckning och stärka bibliotekspersonalens samarbete med lärarna, detta behov gäl- ler i synnerhet fristående gymnasieskolor.

Vidare framkommer i rapporten att datortätheten i kommunala grundskolor är högre än vid fristående grundskolor.

Kompetensnivå

Jessika Paulsson, undervisningsråd hos Skolverket har arbetet med att ta fram den aktuella och av den svenska regeringen beställda digitaliseringsstrategin för skolväsendet 2023–27. Hon pekar på två starka värden som kan uppnås genom ökad och stärkt digitalisering av den svenska skolan.

– Vi ser en potential i undervisning och lärande genom att digitaliseringen kan utveckla undervisningens kvalitet. Men vi ser även en potential när det gäller verksamhetsutveckling av skolväsendet genom att ökad tillgång till data stärker förutsättningarna för det systematiska kvalitetsarbetet. Med ett bredare och djupare dataunderlag får vi bättre förutsättningar att bygga framtida verksamhetsutveckling, förklarar Jessika Paulsson.

Likvärdighetsaspekten lyfts fram som en viktig pusselbit för att nå digitaliseringsmålet.

– Det handlar oftast om olikheter i digital kompetens inom skolor och mellan skolor, beroende på olika lärares kompetensnivå. Här måste vi arbeta med professionsutveckling och hitta bra sätt att jobba med det kollegiala lärandet där individerna sprider den kunskap de har.

Säkerhetsfrågan är en trend

I arbetet bakom rapporten har Jessika Paulsson och hennes kolleger identifierat en rad trender med koppling till digitalisering som påverkar skolan, trender som har förutsättningar växa sig starkare.

– En är att lärandet sker på fler olika platser, exempelvis på You Tube, en sådan trend måste skolan förhålla sig till. Användningen av data och säkerhetsfrågorna är en annan trend och stor fråga hos oss men även internationellt, säger Jessika Paulsson.

Den svenska regeringen beslutar om den föreslagna strategin ska antas. Får förslaget uppback- ning ska en handlingsplan för strategins införande upprättas så snart som möjligt.

Bättre styrning johan erichs

Agnes Meiczingerné är grundskollärare, årskurs 4–6 på Risebergaskolan i Malmö. Hon ser gärna en starkare styrning av digitaliseringen inom den svenska skolan.

– Ett statligt huvudmannaskap som satte ramarna för skolans verksamhet bland annat inom digitalisering, är något jag välkomnar. Idag är det rektorerna på varje enskild skola som har befogenhet att styra den digitala utvecklingen, därför blir det olikheter beroende på deras kompetens och intresse. Med ett övergripande statligt ansvar och klara riktlinjer så skulle vi spara tid och kunna effektivisera vårt uppdrag som lärare.

Likvärdighet för eleverna att tillgodogöra sig digital kompetens går som en röd tråd genom Skolverkets strategiplan.

– Jag ser gärna en satsning på digital fortbildning även för vårdnadshavare. Ett sådant informationsstöd skulle underlätta lärarnas kommunikation med vårdnadshavarna, det skulle spara oss mycket tid och förenkla administrationen, avslutar Agnes Meiczingerné.

Kolumnen

katariina treville

Opinionsstrateg

vid Sveriges Lärare

Låt Sverige prova först så får vi se

Jag har under de två senaste åren noterat att Finland har fått ett rejält uppsving i svensk media. Ska man tro tidningarna är Finland numera ett föredöme i nästan allt, inte bara skolan. Det är alltså mer än någonsin ”inne att vara finne”, ett talesätt som myntats bland oss finländare här i Sverige.

Att Finland överglänst Sverige (och de flesta andra) i skolsammanhang har vi ju vant oss vid sedan PISA-mätningarna startade i början av 2000-talet. Det finns en hel del som skulle kunna förklara varför Finland blev ett sådant skolunder jämfört med det skolmässigt mediokra Sverige, däribland läraryrkets höga status och autonomi. Men en av förklaringarna är nog också den varsamhet och långsiktighet som åtminstone tidigare präglat det finska skolsystemet.

Det råder olika uppfattningar om när Sverige och Finland gick skilda vägar. Somliga menar att det började gå åt fanders i Sverige redan långt före de stora nittiotalsreformerna med kommunalisering och friskolor. Andra hävdar att det just är dessa två som är bovarna bakom undergången. Oavsett vilket, så har skoldebatten kommit att kretsa kring skattefinansierade friskolor som tillåts ta ut vinst, och de negativa sidoeffekterna som systemet med marknadiseringen har lett till.

Finland, som alltid sneglat på Sverige, räddade sig från katastrofen med blotta förskräckelsen. Att man i Helsingfors sade: ”Låt dem prova först så får vi se” var mycket klokt. För se hur illa det gick.

Det råder olika uppfattningar om när Sverige och Finland gick skilda vägar. Somliga menar att det började gå åt fanders i Sverige redan långt före de stora nittiotalsreformerna med kommunalisering och friskolor. Andra hävdar att det just är dessa två som är bovarna bakom undergången.

Det finska tankesättet att varje skola är den bästa skolan med de bästa lärarna, och att skolor inte tvingas marknadsföra sig med diverse profiler och höga betyg för att locka till sig ”kunder” med skolpeng, känns som en utopi här på andra sidan Östersjön. Även om det finns en växande politisk insikt om att något måste göras, går det inte att stoppa tillbaka anden i flaskan när man väl har släppt ut den. Ska den svenska skolan kunna återfå sin forna glans, krävs det modiga politiker som vågar sig på rätt reformer och lyckas skapa samsyn, så att reformerna blir hållbara över tid.

År 2023 är ett PISA-år och i december vet vi hur våra respektive skolsystem står sig. I Sverige handlar spänningen om huruvida kunskapsresultaten fortsätter uppåt, i Finland bävar man snarare för det motsatta. Tyvärr finns det tecken på att PISA-succén kan vara på väg att blekna. Inte ens världens mest stabila skolsystem skulle stå sig mot sådana miljonbesparingar som den finska skolan fått göra.

Låt oss hoppas att jag har fel och att Finland fortsatt får skina i PISA-sammanhang. Om inte, får finländarna trösta sig med att man numera toppar rankningarna på nästintill allt annat.