Latin Lover #70 FRI by Latin Lover

Ledare Lydia Ericson Dahl

Vi svarar

Nya redaktionen svarar

CHEFREDAKTÖR Lydia Ericson Dahl, SA16C VICE CHEFREDAKTÖR Mina Asp Romefors, HU17A ANSAVRIG UTGIVARE Vincent Olofsson Lewalski, SA16C

8 Wings Alice Maddock 10 Intervju med Flora Wiström Mina Asp Romefors 14

Fuck utekrök Petter Ströbaek

Trollbunden Adina Edfelt

Quiz: Vem är du efter stundenten?

SKRIBENTER Einar Norberg, MU17B Jacob Ohlsén, HU16A Maja Rosell, NA16B GRAFISK DESIGNER Alva Warnström Mårsén, HU17A

20 Treorna minns Södra Jacob Ohlsén 22

Att ta studenten är inte att bli fri Clara Popenoe Thor

Frihet Gustav Hedenberg

Vänsterpartiet är inte längre radikalt Anna Hellers

Kropp och knopp Adina Edfelt

Om att vara fri, på e-ciggkedjan Kitty Östergren

Ingvars bokhörna

Livets kvitto Anonym

Horoskop Malva Lindholm

Söderflödet

Foto: Sandy Smith

Innehåll #70

ILLUSTRATÖR David Gmelin, SA16D PR-ANSVARIG Clara Popenoe Thor, HU16A EKONOMIANSVARIG Reem Muhallab, SA16E Omslag: David Gmelin

LEDARE

Mitt nya mål är att vara medioker Jag funderar ofta på om jag är bra nog. Är jag en tillräckligt bra vän? Är jag tillräckligt bra i skolan? Eller som nu när jag skriver den här texten: Är jag en tillräckligt bra skribent? Just den där sista frågan har ekat i mitt huvud de senaste två åren då jag varit engagerad i Latin Lover, och ibland hindrat mig från att publicera vissa texter. Jag är på ett sätt rädd för att någon ska skåda igenom min bluff och inse att jag inte är så bra på det här. För tänk om jag i själva verket är ganska dålig? I tider av förändring (läs: hela tiden) tror jag att vi är många som ställer oss dessa frågor. Vi funderar över vårt nästa steg och drabbas av insikten att vi kanske misslyckas, att vi kanske kommer vara dåliga på det vi vill göra. Allt för ofta hindrar dessa tankar oss och vi väljer en säker väg där vi vet att vi lyckas när det i själva verket kanske inte är utmaningen som bör ändras, utan vår inställning till den. För kanske blir allting roligare om vi slutar sikta på att alltid prestera perfekt? Läsårets sista Latin Lover har temat FRI. Tidningen du håller i din hand är skapad som ett samarbete mellan den avgående och tillträdande redaktionen, dels för att säga adjö men också för att presentera nästa års redaktion. Med detta vill jag även passa på att tacka alla som bidragit i skapandet av årets tidningar, både ni som skickat in texter och även den avgående redaktionen. Shit vad bra jobbat! Med det sagt lämnar vi nu över fanan och litar på att den nya redaktionen kommer fortsätta bära den högt, och förhoppningsvis inte ifrågasätta sin egen kompetens allt för mycket.

För vad innebär det egentligen att vara bra nog? Efter tre år på Södra, omgiven av människor som inte nöjer sig med någonting annat än det högsta betyget har jag börjat fundera över om man verkligen blir lycklig bara för att man är “bäst”. Det klart att det är roligt att lyckas med det man gör men ofta driver strävan dit oss till ångest och utmattning, och hindrar oss från att göra andra saker vi tycker om. Jag tror att detta är viktigt att ha med sig för oss som snart ska lämna Södras rödlätta tegelbyggnad och träda in i en annan slags verklighet. Vi kommer utsättas för många nya situationer och även det där oundvikliga som skrämmer livet ur de flesta av oss: vi kommer behöva fatta beslut. Det vore kanske bäst om vi kunde bestämma oss för att strunta i hur bra vi kommer vara på det vi tar oss an, och istället fokuserar på vad det är som lockar oss. För tänk om det är när vi släpper taget om prestationen som vi utvecklas till de personerna vi egentligen ska bli? För kanske är den ultimata friheten att göra någonting bara för görandets skull. Kanske läsa den där kursen i Latin bara för att den verkar intressant eller varför inte flytta till Nya Zeeland endast för att testa? Och att sedan inte vara rädd för att göra en helomvändning när det slutar vara kul. Ja, och kanske borde jag acceptera att mitt skrivande inte kommer flytta några berg eller rädda mänskligheten. Att den finns till främst för att jag behöver den. Så med denna eventuellt medelmåttiga ledaren klargör jag nu planen för mitt nästa steg i livet: Mitt mål är att vara medioker. Kanske kan det också vara ditt? Tack o adjö Lydia Ericson Dahl, avgående chefredaktör

Vilken frihet tycker du inte om? VINCENT, ansvarig utgivare: Tryckfrihetsfรถrordningen

MAJA, skribent: Friheten att gรถra mig arg

EINAR, skribent: ALVA, grafisk designer: Outnyttjad frihet, det finns sรฅ mycket mรถjligheter man inte tar

JACOB, skribent: MINA*, vice chefredaktör: Att jag kan göra vad som helst nu efter Att Jocke och Jonna får gymnasiet? Jag har varit instängd i en döpa sitt barn till Lunabelle. skola de senaste 13 åren. VEM tyckte att det var en bra idé att bara släppa ut mig REEM, ekonomiansvarig: sådär? friheten att äta med öppen mun

DAVID, illustratör: Friheten att skjuta upp allt tills natten innan tidningen går i tryck

LYDIA, chefredaktör: Att jag kan svara vad som helst på redaktionsfrågan. Nu var det slut på den friheten, peew

CLARA, PR-ansvarig: Prins Carl-Philips frihet att se ut som han gör trots att han nu är 40.

*Mina fortsätter som chefredaktör i nya redaktionen 55

LINNÉA, ny ekonomiansvarig: Friheten och frestelsen att kunna ta en voi från stationen till skolan varje morgon

LI, ny grafisk designer: Friheten att välja vad man ska ha till frukost. Hata frukost. Ge mig bara ett piller eller något.

ADINA, ny sekreterare: Att beställa på café/restaurang, det är en sån jäkla ångest när det finns mycket att välja på.

ERIK, ny PR-ansvarig: Friheten att bara läsa halva texter på mimersbrunn

ALICE, ny skribent: Gymnasievalet. Jag är glad som fan att det är över nu.

NYA REDAKTIO

Vilken frihet tyc 6

KITTY, ny skribent: Friheten Ola Lindholm tog sig när han bestämde sig för att bli instagraminfluencer

ANNA, ny vice chefredaktör: Möjligheten att självdiagnostisera sig med ADHD och bli tagen på allvar GUSTAV, ny illustratör:

Friheten Kitty tar sig när hon attackerar sveriges finaste TV-personlighet.

MINA, ny chefredaktör

PETTER, ny skribent: Är det för mörkt att säga typ “döden”? Känner mig som ett pretto Billie Eilish fan nu :(

ONEN SVARAR

cker du inte om? 7

Wings Before everything happened, I was beautiful. Such a pretty, innocent little face. That’s what they all used to tell me. Perfectly shaped cheeks. A bright, succinct smile. Since I was trained to eat it all up, I would accept these compliments in my sweet prepubescent voice: Thank you, Sir. And as it were, before everything happened, my father loved pretending. He was an expert of a kind; having put on façades his entire life he’d seemingly mastered the skill. (That’s all you really need to know in order to understand the following events I am about to recap. Everything else is essentially extraneous.) What you need to understand is that my father, he was draconian. When he looked at me in private spaces an expression of pure hatred rested on his face, but on television he never showed anything less of a handsome grin. The person the media, the fans, and the general public knew him as was nothing but a disturbingly realistic effigy – and it was horrifying how easy it was for my father to trick all of them with an amiable wink. It was all a disguise, and it was one which successfully masked the malice which lay deep down inside of him: The cruelty which poisoned every cell inside his body, the one which tainted me and my mother and every wall and corner of our lush and lavish yet ruined household. You see, my father was a rotting carcass of a man, living in the shell of a beautiful one. My mother and I became in wont of changing our personalities and beliefs for the sole purpose of appeasing others. We were to be silent, we were to be obedient, and we were never, ever to make a fuss. If we threw even the tiniest of conniptions – if we were to plaster even the tiniest of moues of discontent on our faces in lieu of unspoiled smiles – there were to be immediate consequences. Before, I looked into the mirror and saw that perfect, beautiful girl – with my perfectly plaited hair and my perfectly tailored dress – and I wanted to throw up all over my reflection, I wanted to smash glass and furniture, I wanted to rip my face off my head until there was nothing left to see or compliment or lay a single finger on.

Minutes were hours, hours were days. I found myself slipping in and out of consciousness at the most random of times, my head a bowling ball weighing down the rest of my body; I dove deeper into an imaginative realm to appease my mind; I was a painting hanging on the wall of a museum and I could see people walking past, staring at me interest, giving me small smiles, but no matter how much I screamed, bent, and broke, there was no way I could escape from the frame; I was trapped (and my mother, who was right there next to me, could do nothing to help apart from stare with the same hollow eyes as I). Then one day, I decided to re-enter the world as a monster. One with thick, ugly skin, hideously large, bulging eyes, and a jaw taking up a little less than half my face. My teeth were sharp, still stained slightly red. I looked repulsive. Which meant I’d succeeded. For even a fish caught in the tightest of nets escapes eventually. For even a little girl with an innocent, pretty face, perfectly-shaped cheeks and a bright succinct smile can take her plaits out to wash blood out of her hair. And when the rest of the world subsequently broke into a state of chaos at the news – fans were in tatters, journalists stated he was a beautiful soul ‘gone too soon’, police authorities and chief investigators claimed they still had yet to find out how anyone could commit such an ‘atrocious crime’ – I knew something that they didn’t, which, despite everything, made me smile just a little. But as quickly as the smile arrived, I masked it underneath fabricated grief. I’d spent my whole life pretending, after all. Faking a few tears in front of the cameras was hardly challenging. It’s hard to love a man whom you have watched pluck the wings off a fly. Text: Alice Maddock

Flora Wiström - Om skrivglädje, frihet och sin nya bok hålla andan En solig tisdagseftermiddag i april, de ljusgröna trädknopparna är sprängfyllda av de nya liv som innebär vår, berättar den inspirerande, personliga och kreativa bloggaren Flora Wiström hur hon för första gången är sjuk tillsammans med sin partner, på sin Instagram-story. Två timmar senare når mina ringsignaler in i Floras feberbubbla. Hon svarar förvånansvärt muntert, trots sin feber, och vi inleder ett samtal om hennes senaste bok, ett skrivande liv och mycket mer. Flora får börja med att beskriva sig själv med tre ord: “Jag är dedikerad, oavsett om det handlar om vänner, relationer eller skrivandet. Jag är optimist, folk brukar säga att jag väljer att se det ljusa. Sen är jag ängslig, men jag är ängslig i perioder, jag är en periodare där.”

"Temat i boken är dels syskonskaran; vad händer i en syskonskara när ett syskon inte är där?"

Den 13 maj släpptes Floras andra bok Hålla andan. Hålla andan utspelar sig i en anonym stad och handlar om tre syskon; Mina, Sam och Daria. Mina ska snart ta studenten, men hon har nyligen avslutat en relation som gjort att hon tappat sitt sammanhang. Ensamheten följer Mina, och hon försöker få sin syster Darias uppmärksamhet, men Daria är alltid i simhallen och därav svår att få tag på. “Tidigt i boken upptäcker Mina att Daria

är försvunnen; hennes pass, kläder och badrumsartiklar är borta och på grund av Darias självdestruktiva förflutna blir Mina väldigt orolig.” Flora berättar hur Mina blir lämnad ensam i att försöka ta reda på vad som hänt hennes syster, och börjar på ett sätt leva Darias liv; i Darias kläder och i simhallen, som tidigare varit en förbjuden plats för Mina att vistas på. “Temat i boken är dels syskonskaran; vad händer i en syskonskara när ett syskon inte är där?” fortsätter Flora. “Läsaren förstår att Daria har haft oerhört mycket press på sig själv och från andra, en prestationsångest hon försöker slita sig loss ifrån. Det är även olika kärleksrelationer som vecklas ut under berättelsens gång, relationer som präglas av sexuell makt i olika former.”

Vad inspirerade dig till att börja skriva boken? ”Det finns tre nyckelgrejer som satte igång den här berättelsen. När jag var i Reykjavik med mina kompisar hängde vi en hel del på kummunala badhus.” Att se människorna som rörde sig där, både anställda och besökare, fick Flora att börja fantisera om att bygga en berättelse med simhallen som utgångspunkt. En städerska på ett av dessa

badhusen har fått en plats i Floras roman, i form av karaktären Cissi. ”Jag hade varit en del på Friskis och Svettis-pass, och när jag stod i omklädningsrummet blev jag så rörd av samhörighetskänslan. Jag tänkte inte på hur min kropp såg ut bland alla dessa kroppar, utan kände att min kropp bara var en kropp. Det var härligt. Boken tematiserar även kroppslighet.” Flora jämför sin skrivprocess med sin första roman Stanna och menar att hon inte fann att skriva om parrelationer lika intressant längre, istället ville hon utforska syskonrelationer. Något som inspirerat henne till detta är att hennes äldsta storebror flyttade till USA för några år sedan; “I Hålla Andan skriver jag att Sam, Daria och Mina är tre spetsar av en triangel. Och jag tänker på mig och mina bröder så också, vi är sammanlänkade för att vi har delat uppväxten. Ibland tänker jag att vi därför ska ha full förståelse för varandras tankar och känslor Liksom ett automatiskt tillträde in i varandra. Men det fungerar ju inte så. I teorin hör vi ihop, men i praktiken gör vi inte längre det. Det finns något obehagligt och sorgligt i det.” Flora debuterade som författare 2016, med sin roman Stanna och hon beskriver våndan över att inte längre vara debutant, att det nu blir mer allvar i recensionerna av boken: Foto: Frida Vega

“När man har skrivit en andra bok så vilar inte längre debutantskimret över en. Det är mer upp till bevis nu.” Din blogg och din karriär kretsar primärt kring skrivandet, hur du sätter ord på dina känslor. Vad fick dig att börja skriva? ”Jag tror att jag särskilde olika typer av skrivande väldigt länge. Jag var tolv när jag började blogga, men jag tänkte aldrig på bloggandet som skrivande. Och jag hade dåligt självförtroende. Jag tänkte att jag helt enkelt inte var född till att bli författare, även om det fanns som en dröm långt inom mig. Efter gymnasiet sökte jag en konstutbildning. Jag ville bli grafisk designer. Men jag blev inte antagen. Det krossade mig. Lyckligtvis hade jag också sökt en skrivkurs, där jag blev antagen, och på så vis styrdes min bana åt skrivandet. När jag började plugga skrivande förstod jag att man inte föds till att bli författare,

utan skrivandet är något man tränar upp – precis som med allt annat. Jag blev mer ödmjuk i att man inte kan vara färdiglärd som artonåring, jag förstod att: för att bli bra på att skriva, så måste jag skriva. Jag

"När jag började plugga skrivande förstod jag att man inte föds till att bli författare, utan skrivandet är något man tränar upp – precis som med allt annat" tycker att det är väldigt spännande att se vad som händer med tankarna när de hamnar i en slags rytm och formuleras svart på vitt.” Vilken författare inspirerar ditt skrivande mest? “Det är lite olika beroende på vad jag läst nyligen, men det är några som jag alltid kommer tillbaka till. Dels är det Agneta Pleijels Doften av en man och Spådomen, dels Bodil Malmsten, jag tycker att det är fantastiskt att lyssna på de böcker som hon själv har läst in som ljudböcker. Jonas Hassen Khemiri har varit min författaridol sedan jag var fjorton år och han föreläste

Hålla Andan släpptes den 13:e maj

på min högstadieskola. Min bästa kompis Yrsa som nyligen har släppt boken Friläge inspirerar mig otroligt mycket i skrivandet men också i samtalet kring texten.” Temat för det här numret av Latin Lover är Fri. Numret är även våra älskade treors sista skoltidning innan de springer ut i livet. 2012 sprang Flora ut genom Viktor Rydberg Jarlaplans portar. Hur kände du när du tog studenten och sprang ut ur gymnasiebubblan? “Jag minns att det var som att spela teater, det var som att bara jaha, nu skriker vi för vi är så himla glada. Det var som att se det utifrån. Jag skrek för att det var det jag skulle göra.” Kände du dig fri när du tog studenten? “Nej, jag kände mig inte fri när jag tog studenten, men jag kände mig fri när jag började skriva, vilket var ett direkt resultat av att ta studenten. När jag gick på gymnasiet var jag väldigt nervös för att tala inför klassen; jag darrade hur mycket som helst. När jag började plugga skrivande, skrev min bok och började föreläsa så kände jag att jag inte var nervös längre. Det är också en otrolig frihetskänsla.” Efter att ha följt Floras liv från lägenhetsflytt, förälskelser, till det mysiga huset i Hälsingland och hjärtekrossande litteratur undrar jag om det ibland inte blir för mycket, att dela hela sitt liv med offentligheten. Flora svarar att nackdelarna är känslan av att alltid bli bedömd och att aldrig riktigt ha möjligheten att ta ledigt från sitt arbete. Däremot är denna frihet i arbetet en anledning till att Flora fort-

farande brinner för bloggandet: “Det är ingen som säger åt mig att det här ska din blogg innehålla den här månaden. Om jag skulle vilja skriva 30 inlägg en månad om bokmärken, så skulle jag kunna göra det, jag kan alltid gå på feeling.” Innan intervjun lider mot sitt slut och Flora får återgå till sin sjukstuga frågar jag frågan vi alla har väntat på inför den här upplagan av Latin Lover: Vad tänker du på när du hör ordet fri? “Det första jag tänker på är att det är så få människor som är fria. Att vara så fri som jag är, är ett privilegium.” Flora beskriver även sin egen frihet under de perioder hennes ängslan inte tynger henne. “Och så tänker jag även på Hälsingland. Och kanske när man är två glas bubbel in, då är man också ganska fri.” När vi båda trycker av samtalet fylls jag av en egen frihet. Friheten att våga skriva, att våga följa sina drömmar och våga leva sitt bästa liv. Kanske är friheten Flora beskriver något som smittar av sig i hennes blogg? Läsarna söker en form av acceptans att ägna livet åt det de älskar, nämligen skrivandet. Så länge Floras blogg finns, kommer otaligt många personer inte behöva hålla skrivarandan och vänta på en befrielse, utan Flora släpper ut luften och får läsarna att kollektivt andas ut och omfamna skrivglädjen. Text: Mina Asp Romefors

Fuck utekrök Skinnarviksberget. Vitabergsparken. Blecktornsparken. Detta är fina etablerade parker, byggda av staten för att senare bli demolerade av 03:or och 04:or som precis köpt en American Corn Traditions för första gången. En gång när jag var på ett utekrök så pratade jag med en tjej som sa att hon hade ”fixat hela utekröket”. Vad är det att fixa? Det är väl bara att komma på den sämsta platsen som finns och sen bajsa på den platsen för att märka ut revir, lite som katter gör. Sen bjuder man dit alla man känner och så kommer de som man hatar mest. Det är väl inte så svårt att fixa? Allas favorit är Skinnarviksberget för där är det störst risk för att dö, speciellt när det har regnat och vi alla har ju hört talas om det naturliga urvalet…Sen kommer såklart Blecktornsparken bara för att det är en lekplats där. Men sämst är ju ändå Vita Bergen. Polisen kommer för fan alltid dit. Fuck polisen känner mig aldrig fri från dem. Juste, temat var ”FRI”. Den här texten har ju inget med det att göra. Fast naturen är väl rätt fri, är den inte? Vi lämnar det så. Text: Petter Ströbaek

Trollbunden Jag vissnar när jag tar i dig Din röst skulle vara tillväxthormon men jag har grenar kvar i treårsåldern Starka tonåringar till rötter de leker kapplöpning med varandra Det är en ofrihet att bindas till marken framför din ilska Utandningen fräser, frustar bort och fräter hål i mina blad men dina stämband spelar symfoniorkester Vill inte fly men önskar fötter att stampa med Din vrede fryser mig kan vara obunden om du smälter kanske växer till då, reser, går kanske vissnar du av min frihet Vill jag vara med dig då?

Foto: Viola Flø Brøther

Tetx: Adina Edfelt

Vem är du efter studenten? Sjung om studentens lyckliga dar, å den mörknadne framtid är vår. Hurra! Den 12:e juni peakar samtliga södra latin treor i livet men det kommer ju en morgondag. Vem är du efter den 13:e juni? Hur känns det att ta studenten? A) Ångest mest över att tappa kontakten med folk ;-( B) Ångest men många dörrar öppnas. C) Likgiltig/ skönt. D) Världen är min lekplats! Södra gav mig en bra ideologisk bas som jag ska använda för “opinionsbildning”. E) Jätteskönt! Har ändå inte identifierat mig ideologiskt eller på något annat sätt med skolan.

Vad är dina planer efter studenten? A) Inte plugga iallafall, hamnar väl där resten åker, troligtvis Paris. B) Söka folkis/nyckelviken/kreativskrivlinje. C) Sabbatsår eller sabbatsliv. D) Aningslösa influencers i all ära, but Paris is always a good idea. E) KTH, handels, eller juridik. Skönt med ett nytt sammanhang!

16 16

Vilken Södra-klyscha har du identifierat dig med under dessa år? A) Den som personifierar Södra Latin. B) Den som har ett eget stick n poke konto på insta. C) Den som är MIA på varje morgonlektion. D) Den som “känner” alla. E) Den som alla undrar varför du egentligen valde Södra. Vad kommer du sakna mest med Södra? A) Typ allt, rökis, samlingen, klosterhängen! Man blir nostalgisk bara att tänka på det… *fäller en tår*. B) Att ha någon som ser ens konst oavsett om det är kompisar, lärare eller någon som faktiskt tycker om den. C) CSN och att ha rutiner. D) Ytliga bekantskaper och @trendspaningar. E) Ingenting, allt har sin tid. Var ser du dig om tio år? A) I en mysig lägenhet antingen vid Nytorget eller Mariatorget. B) Att kunna leva på att göra det jag älskar - skapa! C) Den framtid jag ser sträcker sig till morgondagen och inte längre. D) Ekonomiskt oberoende. E) Tre bokstäver, VVV. (syntolkning: villa, volvo, vovve och VD...)

Vilka blir dina sista ord till tegelbyggnaden anno 1879? A) This is not our final goodbye... B) CSN (läs ses sen). C) Jahopp D) *10 instastories om hur sorgligt och overkligt det är*. E) Ses på tennisveckan.

>>> 17

Resultat: ig

ö dra Latin m nS en

frå

ald

a S ö d ra rig t lat

F l e s t A : D u ka n

Dagen efter studenten kommer deppen som ett brev på posten och identitetskrisen som en käftsmäll. Vem fan är du ens utan den persona som du byggt upp i tre år? De kommande åren präglas av AW:s på indigo, fast efter vilket jobb egentligen? Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag tillbringas på kloster. Resterande tid spenderas hetsfikandes med gamla vänner trots att det enda man hade gemensamt, Södra Latin, nu är ett minne blott.

a rt

is t

ig Fl es t B: St ru

Ditt sabbatsår startade med en anställning för att spara ihop pengar till Nyckelviken, som du förvånansvärt inte blev antagen till. Sommarjobb blev heltidsjobb och nu fem år senare har du nästan sparat ihop tillräckligt för att skapa konst i din egen atelje, i alla fall ett år innan du antagligen är tillbaka bakom kassan igen. Chin up soldier, nämn en stor konstnär som inte dog fattig. Du lämnade i alla fall södra med flaggan i topp.

Fl e

s t C : B a c k f ire

rä Just nu km är du mellan jobb och pendlar mellan att slagga hos en kompis soffa och gästrummet i päronens lägenhet. CV:et förblir oskrivet och resultatet på högskoleprovet i nivå med Prins Carl Philip, det vill säga lägre än om du svarat slumpmässigt. Du tog dig långt på att vara en “härlig snubbe” under gymnasietiden, även om du inte var särskilt härlig utan bara en snubbe. Den resan är nu över. Du hade en lägenhet “på g” med en polare men hen skaffade partner och nu står du här arbetslös, bostadslös, ambitionslös och livlös.

D: st

I n f l u en c er n

Din sociala kompetens reflekteras inte på ditt följarantal. Att träffa dig är minst sagt ett antiklimax eftersom du har bemästrat konsten att få något tråkigt att se roligt ut på instastories, grattis! Hela gymnasietiden har du föraktat världsfrånvända influencers som Bianca Ingrosso, Linn Ahlborg och Isabella Löwengrip och det gör du fortfarande. Bara det att du nu är en av dem, absolut inte till följarantal men i nivå med deras brist på självinsikt. Uppge koden avfölj100 för att få 100% stopp på mitt ändlösa käbbel.

Fl e st E :

Som det gamla ordspråket lyder: om man inte är till vänster när man är ung har man inget hjärta och om man inte är till höger när man blir äldre har man ingen hjärna. Tur att du har mognat från den orealistiska vänsteraktivismen, samhället kan ju faktiktisk inte gå runt om alla ska få bidrag. Precis som pappa kämpade sig upp till bolagsstyrelsen och adressen har du äntligen insett att handels kanske inte är så pjåkigt.

Text: Maja Rosell, Reem Muhallab 19

Treorna minns Södra I tre år har Södra Latin varit den plats där vi skrattat och gråtit, levt och överlevt. Den plats där vi växt, där vi brutits ner, och växt igen. Men den kanske mest inflytelserika och karaktärsavgörande tiden i våra liv är snart förbi. Oavsett om du hatat eller älskat de senaste tre åren, är den här sidan i din sista Latin Lover tillägnad just dig. Oss. Vi som lånat vår sista bok av Ingvar, som för sista gången tackat Fraiche catering för maten, som köpt vår sista kaffe i Caffiz. Vi som kanske för sista gången sätter foten i den ökända, anrika, röda tegelbyggnaden. Snart kommer vi stolt marschera ut ur en tre år lång dvala, redo att ta oss an livet, vissa av oss redo att CSN-skuldsätta sig livet ut… För precis som Ola Lindholm en gång sa: nu börjar det stora äventyret. Och ut i det stora äventyret tar vi först och främst med oss minnen och personer från dessa tre år. När Latin Lover frågade er vad ni främst kommer minnas, svarade ni så här:

Matsalen. Det är där man varit hela tiden…! Tompas [läs: Tomas Engströms] handstil.

Att gå till nytorget och det är vår och håltimme och känna att allt är bra.

Första skoldagen skulle vi alla samlas i aulan. Utanför spelades musik på högsta volym, så alla elever startade allsång och började dansa pardans. Det var som att kliva in i Fame. Tiden då Caffiz kaffe kostade 10. Kjell och Namik. Finaste!

Att bli terroriserad av Anna Raab i dörren när man kommer för sent.

Ständigt denna syndens stank tidig morgon på toan i musikkorridoren.

Alla kompisar! Hade aldrig kunnat drömma om att hitta så fina vänner i gymnasiet:) Tack Södra. Tack Latin Lover. Text: Jacob 21

Att ta studenten är inte att bli fri Jag prokrastinerar att skriva den här artikeln och tar mig friheten att gå in på Facebook. Där har en etta jag är bekant med lagt upp att hennes klass säljer kakor för att samla in pengar till studenten, och att man gärna (alltså JÄTTEgärna) får köpa kakor av henne. Jag stänger ner Facebook och försöker skriva lite. Det lyser upp på min mobil. Ingrid skriver i klasschatten och påminner om att vi ska swisha henne för flaket eller vad det nu är. Jag kollar snabbt hur mycket av CSN:et jag har kvar på kontot och swishar därefter. Jag känner mig fängslad. Inte som Dawit Isaak, inte fängslad i min ADHD och fullkomliga oförmåga att få någonting gjort. Men fängslad i hela industrin som cirkulerar kring studenten. I en rapport från Svensk Handel från 2017 uppges att den genomsnittliga studenten lägger 5300 kronor på studenten. Det är nästan lika mycket som en hösttermins studiebidrag. Absolut är det inget tvång att vara med på allt, men man behöver knappt ha gått Psykologi 1b för att lista ut att det är svårt att våga räcka upp handen och ifrågasätta en norm skapad av företag som intalar oss att “det är tradition” och “man tar bara studenten en gång!” Pfft.

Jag fortsätter min prokrastinering på Facebook och ser en screenshot på en tweet som säger att traditioner bara är grupptryck från lik. Jag menar snarare att traditioner bara är grupptryck från företag. De intalar oss att alla ska ha en egen skiva, studentmössa som tar ut alla svängar, massa saker man inte räknat med, biljett till mösspåtagning, slutskiva, andras skivor. Ni hör ju!Kostar minst lika mycket som 4 1/4 månaders CSN. Och för att finansiera hela det här spektaklet måste man sälja ut sig själv och användas som nästintill gratis arbetskraft. Jag har äntligen lärt mig texten till studentsången; än klappar hjärtan med friska slag, och den ljusnande framtid är vår. Kanske det är därför företagen ger sig på oss? Eller för att vi är unga, naiva och lättövertalade? För att vi bildar trender och normer snabbare än kanske någon annan grupp? Vi går banne mig på Södra Latin! Jag trodde att den enda normen vi hade var normbrytandet? Visst, du kan ha pantsuit istället för klänning eller ljusgult istället för vitt, du kan ha skjorta men ingen kavaj. Men vad spelar det för roll om du har skjortan när studenten kostar just det? Text: Clara Popenoe Thor

VÄnsterpartiet Är inte lÄngre radikalt Sedan Sverige gick med i den Europeiska unionen efter folkomröstningen 1994, har debatten om huruvida medlemskapet är önskvärt eller inte varit en av höjdpunkterna i tidigare val. År 2019 är däremot alla riksdagspartier rörande överens om att vi i nuläget bör stanna kvar i unionen; med varierande entusiasm. Vänsterpartiet, som alltid varit starka EU-kritiker, bestämde sig nyligen för att pausa sitt utträdeskrav. Samma vänsterparti hade 43,7% i det första skolvalet som dokumenterats på Södra Latin, vilket var år 2002. Kort därefter sjönk intresset för partiet drastiskt bland eleverna på skolan, parallellt med ett ökat stöd för Miljöpartiet. I de tre efterföljande skolvalen fick MP runt en tredjedel av rösterna, medan Vänsterpartiet pendlade mellan 12–16%. Det gick till och med så pass dåligt att V blev tredje största parti efter Moderaterna (!) år 2010. Även i EU-skolvalet 2014, samma år som t-shirtfeminismens peak, nedprioriterades V till en tredjeplats bland södra latinarna, och mottog det rekordlåga 11,48%, i stor kontrast till Feministiskt Initiativs 48,21%. När jag började på Södra Latin trodde jag att alla röstade på Vänsterpartiet. Min bild av skolan var till stor del influerad av Karolina Ramqvists skildring i Alltings början, som återger ett Stockholm under tidigt 90-tal. I boken stod gymnasieeleverna och kedjerökte medan de diskuterade Sovjetunionens upplösning och rockband från brittiska industristäder. Jag trodde verkligen att den gemene södra latinaren bekände sig till revolutionen och antikapitalismen, och romantiseringen späddes på när vänstern fick 39,46% i det senaste skolvalet. Insikt nådde mig inte förrän efter höstterminens slut: ”För mig är det givet att det privata ägandet kommer att spela stor roll även i ett socialistiskt samhälle”, skrev alltså partiledare Jonas Sjöstedt på Vänsterpartiets debattsida; tre dagar innan julafton, kapitalismens högtid. ”Det finns inga hållbara argument för att man inte ska kunna äga sin bostad eller kunna låta barnen ärva sommar-

stugan eller båten. Det finns ingen anledning att se privat ägande av jordbruk eller skog som ett problem i sig.” Vi har inte slutat röka, men ingen diskuterar längre, och framförallt inte om vad tankegångarna ovan innebär för svensk vänster ifall de genomförs. Pausen från EU-utträdeskravet är den mest betydande högersvängen Vänsterpartiet hittills genomfört och skarpare kommer den att bli ifall Jonas Sjöstedt får som han vill. Attityden från Södra Latin, där vänsterns framtida politiker och opinionsbildare gräddas, är dock inte opposition. Istället har man tyst kommit överens om att Vänsterpartiet sedan namnbytet 1990 varit för det privata ägandet, samt att de inte längre vill lämna EU på grund av motståndet till de växande nationalistiska krafterna runt om i Europa. Att det europeiska samarbetet är ett nyliberalt överstatlighetsprojekt med de fyra (negativa) friheterna som grund, vilket varit anledningen till Vänsterpartiets kompromisslösa strävan efter att lämna, tycks ha glömts bort. Södra Latin sympatiserar alltså med V på grund av att partiet numer är måna om att inte porträttera sig själva som socialister. Vänsterpartiet har blivit ett mysparti istället för det radikala alternativ som gissningsvis lockade södra latinare innan år 2006. Jonas-effekten är uppenbar, och det spelar ingen roll för väljarna i vilken riktning han tar partiet, så länge det är han som gör det. Den enda kvarlevan av ekonomisk vänster som engagerar är ändå gratis busskort. Att stödet för V ökar är på grund av att de fyller funktionen Miljöpartiet och F! tidigare haft, och fått begreppet ”socialism” att vara synonymt med antirasism, feminism, och klimataktivism, snarare än en ekonomisk teori. På söndag den 26 maj är det val till Europaparlamentet. Förhoppningsvis var det mer än idoliseringen av en partiledare, eller bekvämlighet i det igentorkade politiska debattklimatet, som fick dig att välja parti i detta EU-skolval. Om du däremot bojkottade https://www.youtube.com/watch?v=ees7su25QXE - kanske du borde byta till Globala. Text: Anna Hellers

Fängslad av mobilen

Kropp och knopp På min grundskola installerades ett så kallat ”mobilhotell”. Lärarna trodde att det fredliga namnet skulle lura oss elever. Vi såg dock allt och vi visste att hotell inte använder hänglås för att beröva gästerna deras frihet. Vi kallade trälådan fastspikad på väggen för dess riktiga namn - fängelse. Idag är min mobil, som många andras, aldrig mer än tre meter ifrån kroppen. Mobilfängelset levde ett mycket kort liv efter att en klasskamrat med en del adhd-drag hittat något som kunde användas som kofot. Tyvärr finns det för få kofötter för att krossa det fängelse mobilen utgör, för många av dagens individer. Inget som kan spräcka den trans som driver en till att fastna i YouTube-oceanen med ena strumpan på och andra i handen fast man egentligen borde springa till tåget. Eller som får en att djupdyka i Instagrams vattenfall av asmr, slime eller soap cutting. Ett skrämmande bevis för att vi har problem kan ses av att 69% av unga kollar på telefonen under natten, spenderar upp till 7 timmar på mobilen om dagen och att en tredjedel hellre skulle ge upp sex än sin mobil. Ändå hatar vi när någon påpekar att vi har problem som inte ens kan gå på toa utan att ta med luren. Det är ju dock kanske inte så konstigt, hela våra liv finns där och vi älskar de som våra egna bebisar. Men hur ser det egentligen ut på Södra? På frågan om mobilen kändes fängslande svarade de flesta ja. Vad har Södra Latinare mer för mobilvanor?

Bankkoder #rich

Anatomiska nakenbilder Sökhistorik Vissa konversationer Anteckning med sex-spel

Selfieförsök

Röstmemon från 2016, fulla av synd och fördärv Barnpornografi (alltså bilder på mig själv)

Vilken mobilfunktion skulle du vilja ha? Slippa se likes på Instagram

Slutar mutea ljudböcker vid sms

Mobiltips?

Om man råkar skära av tummen kommer skärmtiden minska drastiskt

Gratis sömnapp

Ta bort den obligatoriska aktieappen

Autokorrekta emojis

Radera Instagram, skit i snapchat och börja med sms

Lyssna på ljudböcker

Hört att man ska lägga den i ris

Skittrashy erotiska harlequinböcker jag läst olagligt på nätet

Mutea porrfilmer så man kan lyssna på musik samtidigt

Få ta del av informationen som samlas om mig inför framtida identitetskriser.

Högre volym, vill vakna av alarmet

Vad är det hemligaste du har på mobilen?

Stäng av den

Använd som vibrator

Säkerhetskopiera! Låg ljusstyrka så läraren inte ser

Text: Adina Edfelt 27

Om att vara fri, på e-ciggkedjan Det är 2019 och filmkedjan har döpt om sig till e-ciggkedjan. Vi har gått från hyrfilm till vape. Det är fascinerande, och deprimerande. Min barndoms fredagskvällar med repiga cd-skivor och plockgodis har fått bana väg för det kemiskt söta molnet av ice cool blue raspberry som ibland kommer emot en på gatan och som får alla barn att ropa “det luktar godis!”. Plockgodiset är i alla fall kvar eftersom att e-ciggkedjan har annonserat sig som en “vape-och fikabutik”, något som känns viktigt att notera. Förutom det glada bytet från filmer till e-cigg så har även detta hänt: jag har fyllt 18. Att fylla 18 innebär mycket: att längta och hoppas och bäva och föreställa sig. Att vara 18 är att tänka: jaha. Det är också denna tvångstanke innan varje lektion: jag kan sjukanmäla mig från det här, jag kan det, jag borde sjukanmäla mig, varför gör jag inte det? Att bli 18 var att bli en hel, egen människa. Att vara en likvärdig del av samhället, att inte delas in i kategorin 0-17, att skriva under papper och i alla fall ha illusionen av att få bestämma själv. Allt efter att jag fyllt 18 var nästan exakt detsamma men med en underton, ett stråk, av frihet. Det var en känsla jag inte känt innan,

frihet i dess dittills renaste form. Jag gillade det så mycket att jag nästan hade kunnat bli spelberoende, bara för att jag nu kunde. Men att fylla 18 var inte bara en befrielse, för jag förstod snart att ett nytt, eller uråldrigt, fenomen hade drabbat mig som en förbannelse. Det var detta: kandu-köpa-ut-åt-mig-förbannelsen. Kan-du-köpa-ut-åt-mig-snällasnälla-snälla-kom-igen. Ni har inte känt er lurade på riktigt förrän det visar sig att alla era vänner plötsligt bara ser er ungefär som en trevligare langare. En vecka in på mitt nya liv som 18 och jag visste hur det kändes att vara foodora-bud: slitigt, underbetalt, otacksamt, blodsmak i munnen. Jag vet inte hur många timmar som jag har spenderat på Coop, bett mina vänner skynda på, tom i blicken. Välj-en-jävla-öl-någon-gång-då. Min vän tjatade på mig att jag skulle köpa en vape till honom, och i ovanligt gott mod accepterade jag, blev mutad med kaffe och gick en dag följsamt in genom dörren till e-ciggkedjan, före detta filmkedjan. I kassan stod två människor, en tjej, en kille, antagligen väldigt trevliga. Vape-modet

levde, tjejen hade marvel t-shirt, två tofsar. Killen, blek, skörbjugg. Tyvärr följde sedan en ganska traumatisk stund - egentligen hände inget oväntat eller hemskt - förutom det att jag stod inne på e-ciggkedjan och kände mig värdelös för att jag insåg att jag absolut inte kunde någonting om vape. För en vanlig människa hade denna upplevelse kanske bara varit lite rolig, en lätt grej, men jag själv gick hem efteråt med förhöjd puls eftersom jag så gärna, gärna ville att de två bleka vape-människorna i kassan, med händer som skakade konstant av nikotin, skulle respektera mig. Men det gjorde de inte och när jag hade valt en vape och allt var klart och de sa “varsågod, nu kan du prova” så kom jag med stor skam på att jag inte vet hur man vapear. Fastän jag var 18 och kunde göra vad jag ville i juridisk mening (typ) drabbade denna upplevelse mig ovanligt hårt. Jag insåg i alla fall att jag lider av ett lite för stort bekräftelsebehov. Samt att jag precis hade gjort min kompis en jävligt stor tjänst. Balansen mellan att känna mig fri mitt nya 18-åriga liv och att känna mig som en amatör, den var svår att hitta. Från gubbar i kassan på Ica som hånskrattade när jag sträckte fram mitt pass till det obehagliga i att vara inspärrad i

en vape-butik. Vad betydde det ens att vara fri? Jag visste i alla fall att det var motsatsen till det jag kände inne på e-ciggkedjan. Men vi behöver frihet, vi behöver det på olika sätt. Hur fri är du från andra? Hur fri är du från andras idéer och uppfattningar? Använder du dina egna ögon, hur fri är du från butiksarbetarnas blickar inne på e-ciggkedjan? Många skulle nog säga att vi generellt är ofria i dagens samhälle. Det är 2019 och vi är ofria. Vi är ofria när vi instagrammar, vi är ofria när vi bryr oss om våra kläder, när vi undviker människor på bussen, vi är ofria när vi inte vågar dansa. Det är 2019 och vi skapar dansringar som ingen någonsin vågar dansa in i. Men det finns också den andra sortens frihet. Den som inte är lika svårdefinierbar. Det finns den konkreta friheten: yttrandefriheten, och till exempel för mig friheten att få köpa en sexpack folköl på Coop. Vi får vara tacksamma att vi har Instagram och inte en b-version utfärdad av staten, som Kina. Scrolla Instagram, känn demokratins vingslag. Jag hoppas i alla fall att en dag kunna gå in i en vape-butik utan att känna mig som en simpel bonde. Jag jobbar på det. Text: Kitty Östergren

INGVARS BOKHÖRNA

om bibliotekarie på Södra Latin så får jag med jämna mellanrum frågor om kvinnliga tänkare som Hildegard av Bingen, Mary Wollstonecraft, Simone de Beauvoir, Hanna Arendt och Valerie Solanas. Av de uppräknade namnen så står två ut som kompletta outsiders, nämligen Hildegard med sina kosmiska visioner av paradiset och Valerie med sin extrema kritik av manssamhället. Till skillnad från de övriga kvinnor jag räknade upp så kom Valerie Solanas från mycket enkla förhållanden. Trots den bakgrunden så lyckades Valerie klara av sina studier så väl att hon under ett år arbetade som forskare på University of Minnesota De enda längre texter av henne som finns bevarade är ”SCUM-manifestet” och pjäsen ”Upp i röven på dig”. De sista 20 åren av hennes liv präglades av sinnessjukdom och missbruk. Efter Valeries död så brände modern hennes efterlämnade papper. Det är denna märkliga kvinna som Sara Stridsberg född 1972 och utbildad jurist har valt att skriva en roman om.

Innan Sara skrev ”Drömfakulteten” så hade hon översatt Valerie Solanas kontroversiella ”SCUM manifest” till svenska. I sitt förord till manifestet så beskriver Sara Stridsberg sin reaktion på Valeries manifest med denna dramatiska formulering, ”Jag har aldrig älskat en text så som jag älskar Valeries text. Ingen text har förändrat mig så. Ingen händelse eller företeelse. ” När jag läser ”Drömfakulteten” så får jag känslan av att hela romanen är ett försök 30

från Saras sida att konstruera ett litterärt monument över Valerie Solanas. Romanen är löst uppdelad i olika kapitel som inte helt kronologiskt behandlar Valeries liv från hennes barndom i fyrtiotalets USA till hennes död 1988. Saras prosa griper tag i läsaren och kraften i hennes text finns kvar långt efter att läsaren avslutat romanen. Vissa kapitel är utformade som ett teaterstycke med repliker och scenanvisningar som sedan övergår till vanlig prosa för att sedan återigen förändras och närma sig diktens poetiska form. Texten innehåller många könsord och svordomar men i slutändan blir läsningen en oförglömlig språklig upplevelse. I romanen så presenteras vi för både personer som funnits i verkligheten som Valeries mor eller Andy Warhol. Men Sara låter även läsaren möta flera fiktiva personer. Silkespojken är en dröm om den gode fadern och manlige kamraten. Bland fantasifigurerna finns också Cosmogirl som är den osäkra klassresenären Valeries dröm om ett alter ego som kompromisslöst står upp för kvinnornas och de prostituerades rättigheter i alla lägen. År 2016 valdes Sara Stridsberg/Cosmogirl in i Svenska Akademien/Mygelklubben för att sedan under våren 2018 utträda ur akademien när anklagelserna mot ”Kulturprofilen” blev kända. Ingen som läst ”Drömfakulteten” kan ha blivit förvånad över Saras skarpa reaktion. Hade de som valde in henne i Akademien inte läst boken? Det är faktiskt ett mysterium.

Livets kvitto

När vi alla lämnar kassan Säger tack och hej eller tyst går vidare Får vi alla livets kvitto Det enda kvitto vi inte kan säga “nej tack, det är bra” till Minuter, år, dagar Samlade på ett litet papper Skatten är betald Ungdomens broccoli uppäten Under detta stora liv Har vissa gått före i kön Andra fått vänta lite längre Vi har mättat magar Samlat troféer av lycka Bland konserverna Gömt monster av sorg vid den laktosfria mjölken Plockat upp ansikten vid lösgodiset Som vi bestämde oss för Att titta lite längre på I butikens korridorer Väger vi våra bananer Men får ändå betala överpris Några letar länge efter spenaten och havregrynen Medan andra tog Den vegetariska skinkan I handen Och sprang allt de kunde Knuffandes i kön Kånkandes på kassar Fyllda av genomskinligheter Och hård metall Ser vi de nya Fylla på, på nytt Snabbt knycklas det lilla vita pappret ihop i fickan Text: Anonym 31

a HOROSKOP a VÄDUREN 21/3-19/4 Du kan se saker klart just nu, utnyttja det i de konflikter som finns. Ett miljöombyte eller skifte av energi kommer göra dig gott och få dig att känna dig närmare var du vill vara i framtiden.

OXEN 20/4-21/5 Vad vill du ha? Vad ger dig glädje i livet? Fast du tvivlar på dig själv kan du bara fortsätta framåt, håll inte fast i det som varit. Bli inspirerad igen, leta reda på det som fyller dig. (Var taggad på att gå vidare.)

TVILLINGARNA 22/5-21/6 Ta det lugnt! Tänk inte så mycket utan försök att ha kul denna månad. När känner du dig mest fri? (Vem vill du vara?) Dra ut på äventyr, känn glädjen och sorglösheten.

KRÄFTAN 22/6-22/7 Ta ett steg tillbaka, reflektera över ditt liv de senaste åren. Vem vill du bli? Det är ok att gå in i ditt skal för att andas lite. Kom dock ihåg att du har ansvar över ditt liv. Ta det försiktigt med kärlek..

LEJONET 23/7-22/8 Du behöver kunna få utlopp för din kreativitet i ditt jobb, sätt upp mål för det du vill ha. Om du vet vad du vill ha, kommer det lättare komma till dig. Glöm inte att ta hand om dig själv!

JUNGFRUN 23/8-22/9 Vad är viktigast? Fokusera din energi på det som betyder något. Ha tillit till att det kommer gå bra. Glöm inte de runt omkring dig, ge dem mer av din uppmärksamhet.

a HOROSKOP a 23/9-22/10 VÅGEN Det är troligt att du finner inspiration i idéer från förr. Tänk inte så mycket. Saker verkar oklara just nu men det är ok, behåll glädjen. Kärlek, insikt och inspiration är på väg.

23/10-22/11 SKORPINIONEN Var öppen för alla möjligheter, döm inte för snabbt. Livet känns lätt just nu och du hamnar ofta i mitten av gruppen då din energi är magisk. Kanske är det dags för förändring, vem är du just nu?

23/11-21/12 SKYTTEN Du har påbörjat saker som kommer gynna dig senare i år. Det är viktigt för dig att komma ihåg att vila nu, mycket kommer hända snart som du vill vara utvilad för. Lägg märke till vilka som står bakom dig på riktigt.

22/12-19/1 STENBOCKEN Du måste inse att man inte kan ta ansvar för alla, var inte så rädd för att svika någon. Se vad du behöver, ta ansvar för ditt liv och dina drömmar. Våga drömma stort.

20/1-18/2 VATTUMANNEN Du gillar att sitta på en hög häst men just nu är det inte bästa lösningen. Ta hand om dig själv, ge dig själv näring. Fokusera på meningsfulla relationer, familjen och kanske ett sommar fling.

19/2-20/3 FISKARNA Uttryck dig, var ärlig med dig själv. Du skapar ditt liv. Försök börja med en ny vana som ger dig energi, ibland måste man disciplinera sig själv.

Text: Malva Lindholm 33

SÖDERFLÖDET En liten observering:

Som bekant har det blivit uttjatat att hata på att Södras toalettutbud är allt för smått. En ny fråga som dykt upp är istället det extensiva användandet av pappershanddukar (spoiler: de har tyvärr mycket lite gemensamt med en mjuk handduk). Papperskorgarna är ständigt överfulla och ju längre dagen går desto större andel golvyta täcks av använda eller halvt använda papper som lyckats smita ur korgen. Det måste vara frustrerande för städarna att plocka upp dem varje eftermiddag. Möjliga lösningar: FLER tecken TOALETTER, större att man papperskorgar, ett har småmaxuttag av papkukslugn… per, eller kanske en Man dricker 1. platsbunden käpp “lemonad” på att använda för lunchen. nedtryckning? 2. Man har 5 vår-

När du och en kompis har ätit mat i matsalen och ska lämna tallrikarna till ”Diskherren”. Säg tack för maten och du kommer märka att han direkt svarar ”Tack själv”. Låt din kompis säga samma sak direkt därefter och ni kommer märka att han svarar ”Tack, tack”. Låt en tredje person säga samma sak och ni kommer höra ett mummel som endast de värdijackor. ga kan höra. 3. Man har en seOm du lyckas Ni kanske har lagt märke till att riös profilbild på tyda vad han Max vid Medis har – efter att ha Facebook. mumlar så varit i byggnadsprocess sedan ska du veta den dagen Maria och Josef att du är en red på en åsna in till Betlehem – äntligen av de utvalöppnats! Byggnadens två våningar står da. Om du är höga och stolta bredvid Söders glansigasen av dessa, te pärla: Björns trädgård. Den nyetableramaila då oss de restaurangen har papperssugrör som på latinloär halvt omöjliga att dricka ur, ett fräscht ver@live.se svartvitt golv och t.o.m. en liten uteservering där man kan få gratis fiskmåsavföring till sina veganska nuggets. Vad mer kan man önska sig?

NU TAR VI LOV

REDAKTIONEN TACKAR FÖR ÅRET SOM GÅTT! SKICKA IN DITT BIDRAG TILL TIDNINGEN Latin Lover är elevernas tidning, därför längtar vi efter att få publicera just din text, dikt, illustration, serie, etc. Du gör detta genom att skicka ditt bidrag till latinlover@live.se. Du kan även skicka in ett anonymt bidrag genom att lägga det i vår brevlåda på vår anslagstavla, i gången mellan A- och B-huset.

KONTAKT k latinlover@live.se Q latin.lover E Latin Lover Södra Latin D sodralatinlover W latin.lover < Alla nummer av Latin Lover finns att läsa på issuu.com/latinlover

KRAM, REDAKTIONEN!