Latin Lover #50 THROWBACK by Latin Lover

LATIN LOVER #50

INNEHÅLL

sid 3

Ledare

Redaktionen:

sid 4

Nya Redaktionen svarar

Anna Hofman chefredaktör

Hu3b

sid 6

Gamla Redaktionen svarar

Sa2d

sid 8

Brev från förr

Wilma Almqvist co-chefredaktör

sid 9 Vissna Blommor

Alma Ek Kropp och knopp

Na3b

sid 10 Anonym dikt

Anton Strömberg fast skribent

Sa2d

sid 11 Att hata eller älska nostalgi

Kiana Ghiassi fast skribent

Sa3d

sid 12 nostalgi | -gi´ |

Olle Eklund layoutansvarig

Es3b

sid 22 Horoskop

Sofia Bjersér fotograf

Hu3b

sid 24 Intervju med Danny Saucedo

Hedda Sonnegård Es3a serietecknare

sid 26 Throwback av Hanna Ladstedt

Desiré Raagart ansvarig utgivare

Sa3e

sid 27 Sitter egentligen inte vi alla å skiter?

Frida Jansson ekonomiansvarig

Sa3d

sid 14 Skoltidningarnas Tidslinje

sid 28 Dikter av Elis Burrau sid 30 Låtlista THROWBACK 2

Illustrationer av Lova Hiselius

Ledare #50 Jag har aldrig uppskattat nostalgi och idealiseringen som nostalgin innebär. Däremot har jag funnit ett värde i sentimentalitet. Att ha en känslomässig koppling behöver inte innefatta en idealisering, contrary to popular belief. För det verkar som att så fort treor tar studenten så kan de inte låta bli att matsalen blir en idyll och längtan efter att skriva fem uppsatser parallellt blir ofantlig. Låt oss säga det i kör: Gymnasiet är inte det viktigaste som kommer att hända oss. Gymnasieåret må vara en tid av förändring och utveckling men varför måste vi så krampaktigt hålla fast vid att gymnasiet var den bästa tiden? Visst har jag också haft kul men det finns en anledning till att studenten oftast förknippas med lättnad. Vi behöver inte pracka på ett nostalgiskt värde, denna plats är redan fylld av minnen. Vissa bra, andra mindre bra och vissa, låt oss vara ärliga, är hemska. Gymnasiet har onekligen format oss, men vilken period i livet har inte gjort det? Grundskolan formade oss, gymnasiet formade oss och resten av livet kommer göra detsamma. Så varför har specifikt gymnasiet sådant nostalgiskt potential? För att tonåren kulminerar här och våra tonår får en milstolpe i fysisk form: gymnasiet. Vår tegelröda byggnad som består till hälften av hormoner. Detsamma gäller studenten som fenomen. Vissa ser fram emot studenten sedan barnsben och längtar efter ögonblicket då vi springer ut och äntligen blir fria. Little did we know… Studenten måste likt gymnasiet inte vara ens höjdpunkt och det mest glamorösa momentet i livet. Jag har aldrig tänkt på studenten som livet stora händelse. Studenten är lite

som en drink. Mixa lite lättnad, en dos ångest och personligen en skvätt ilska. Blanda med is, skaka. Voila, den perfekta cocktailen à la studenten. Gymnasiet har på ett sätt varit en trygghet, det har gett struktur och innefattar det vi gjort de senaste 12 åren: pluggat. Och nu förändras det… klart det inte kan vara helt ångestfritt. Tre år må inte vara mycket, men dessa tre år har betytt någonting oavsett vad du tar med dig. Men det är viktigt att komma ihåg att det här inte är slutet, även om det är just det faktumet som är lite skrämmande. Tiden här är för det mesta trånga stolar, lärare som tycker en är jobbig. Gymnasiet har ett värde, men det är inte det viktigaste eller höjdpunkten av livet, och kanske är det exakt så det ska vara. Visst kommer det antagligen finnas spår av sentimentalitet när jag tittar tillbaka på min tid på Södra Latin, och gymnasiet överlag, men att uppskatta tiden eller se tillbaka på den och minnas bra saker kräver inte en idealisering. Vi kommer inte bara minnas stolarna utan även betydligt mer positiva ting. Vi behöver inte dramatisera eller avdramatisera minnena från gymnasiet, de har ändå ett värde. Slutligen vill jag tacka för min tid på Latin Lover. Jag vill tacka er som läst och skickat in texter. Jag vill tacka redaktionen 15-16 för allt hårt arbete och all tid ni lagt ner. Det har varit så bra så tack för ansvaret och den här tiden vi haft tillsammans. Och med dessa ord presenterar jag det sista numret av Latin Lover för i år: #50 THROWBACK.

Anna Hofman Avgående chefredaktör 3

Nya redaktionen svarar:

INNE M B T # A T S Ä B T VILKET ÄR DIT FRÅN SÖDRA? Lilly Avelin Min första hummusfralla i Caffiz.

Essy Klingberg

Att prata om att köpa popcorn att ha i skåpet men aldrig gör det.

Sonia Engström Varenda gång en lektion blev inställd och man fick sovmorgon

Anton Strömberg 4

Fem timmar årsmöte med kåren våren i ettan.

Marie Mattson När Hum-rummet äntligen blev verklighet.

Agnes Kragsterman Lundell När jag fortfarande hade sis som lärare. Liv LeMoyne

Två samtal, den ena med en som skulle jaga älg under helgen. Den andra med en cool tjej, som resulterade i att vi snortade poprocks.

Oskar Hannu

När min lärare fick feeling att skära granatäpple på min bänk utan skärbräda. Kvar framför mig låg sedan en brutal kniv och blodrött granatäppelstänk.

Jonathan Frendel När jag insåg att gymnasiet skulle vara mindre The Perks of Being a Wallflower och mer andragradsekvationer.

Goodbyes are not the end. They simply mean I’ll miss you, until we meet again!”

Gamla redaktionen

Sofia Sluta äta kött, snälla, för allas bästa.

Wilma Goodbyes are not the end. They simply mean I’ll miss you, until we meet again!

VILKA Anna Andas.

Alma Last words are for fools who haven’t said enough Marx sista ord.

Hedda Ta ingen skit. Inga fuckboys, fuckteachers eller fuckstudents ska få trycka till dig utan att tvingas äta upp det efteråt.

svarar:

ÄR DINA SISTA ORD? Dessi Olle Hare bra

Bry dig mindre om vilken hårfärg och politisk åsikt folk har - och mer ifall de är skojiga att hänga med - så kommer Södra-åren bli så mycket lättare. Kom ihåg: det finns många underliga djur i vår herres hage!

Frida du är aldrig ensam

Kiana

Att tygpåsar är en grej.

r r ö f n å Brev fr Text: Alma Ek

Första dagen i ettan fick vi i vår klass skriva ett brev till oss själva, till oss på vår studentdag. Våra mentorer bad oss skriva om våra förväntningar inför de tre kommande åren, vad vi hoppades uppnå, vem vi ville skulle öppna och läsa brevet vi skrev om tre år. Jag minns så tydligt mitt första infall:

blir deprimerad och utmobbad och misslyckad? Hur vidrigt vore det inte att öppna ett brev, från en själv, och inse att man har svikit sitt yngre, hoppfulla och nyfikna jag? Let yourself down. Jag minns inte exakt vad jag skrev, det får jag läsa den 10 juni, men jag minns att det var något i stil med:

“Kära Alma, jag hoppas du har fått högsta betyg, eller iallafall så många A som möjligt. Hoppas du har många vänner och att alla tycker om dig. Hoppas du ser bra ut, bättre än vad jag gör nu. Hoppas dessa tre år har varit de bästa i ditt liv, hittills…”

“Kära Alma, Jag hoppas att vad som än hänt under de här åren så har du växt och utvecklats som människa. Att du har lärt dig saker, inte bara i klassrummen om sakkunskap utan också om livet. Hoppas du träffat människor, om bara en, som gett dig inspiration eller iallafall gjort dig glad. Hoppas att du är säkrare än vad jag är just nu, för jag är så jävla rädd.”

Men jag suddade. Jag tänkte efter. Som så många, jag vågar säga nästan alla, ettor hade jag stora förväntningar inte bara inför gymnasiet utan på mig själv. Skyhöga förväntningar. Orimliga förväntningar. Så jag skrev om. Tänk om allt går åt helvete? Tänk om jag 8

Mitt 16 åriga jags förhoppningar om mig idag kan jag fortfarande stå för, jag har uppnått dem. Och jag hoppas att de som lämnar Södra Latin i juni känner detsamma.

Vissna Blommor Text: Agnes Kragsterman Lundell Stenen är kall mot hennes hand. Hon följer bokstäverna med fingrarna. Hon tar ett djupt andetag. Det är kallt ute, och vinden blåser hårt. Tårarna rinner stilla nedför hennes kind. Hon tar fram en blomma, och lägger den på stenen. Det var flera år sedan, och ändå så känns det fortfarande. Hon håller armarna hårt runt kroppen. Det gör ont inom henne. Det skaver och värker och vill inte sluta. Det finns ett hål inom henne som aldrig kommer läka. Ibland får hon att svårt att andas, när hålet växer sig för stort. Ibland kan hon se bortom hålet, till andra sidan. Ibland tar hålet över henne, och hon måste skrika för att ta sig loss. Hon sluter ögonen. När det är mörkt kan hon drömma. Hon kan se saker som inte finns, och hon kan se saker som har funnits. Solen lyser klart. Det är en vacker dag och hon står i skogskanten. De ska ha picknick. Pappa, mamma, syster och hon. Mamma orkar inte gå så långt, så de stannar vid ett litet berg. Med sig har de kakor, äppelbitar och saft. Syster och hon är lyckliga, för de har saknat käns-

lan av att vara en familj. Pappa är glad, för han älskar fortfarande mamma. Mamma försöker, för hon har varit på sjukhus så länge att hon har glömt hur livet är och hon är så trött. Hennes kropp är utmattad, och hon är utmattad. Syster och hon försöker förstå, men det är svårt. De är bara barn. Mamma vill inte att de ska se hur ont hon har, och hon vill inte att de ska se hur jobbigt hon har det. Pappa, mamma, syster och thon sitter på ett litet berg i skogen i solen och äter kakor och äppelbitar och dricker saft. De skrattar och har roligt tillsammans, och hon vill att det aldrig ska ta slut. Jag öppnar ögonen. Solen lyser inte. Jag lägger min hand på den kalla stenen. Marken är våt, och jag fryser. Det är inte kul längre, och jag vill inte skratta. Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte att det ska vara slut. Jag vill att solen ska lysa. Jag vill att allt ska vara bra. Jag vill att min familj ska vara hel. Jag vill inte gråta, jag vill inte vara ensam och jag vill inte förstå. Jag vill ha min mamma. 9

tiden som gått är död för oss nu är allt annat och allt vi har är minnen som alltid bleknar som alltid ljuger som alltid var bättre förr alltid så lätta att förstöra, glömma men tiden är konstant det enda verkliga och du var bara en illusion -och tiden går framåt och vi går bakåt rivs ihop tills vi aldrig var och jag rev ihop dig aldrig finns du mer jag minns dig alltid en illusion jag älskade en gång i tiden

Att hata eller alska nostalgi Text: Marie M attson Visste du att Freddie Wadling hatar nostalgi? Han sa det en intervju i Nyhetsmorgon på TV4, och av någon anledning har jag inte riktigt kunnat släppa det. Det kanske är en jättevanlig åsikt, men jag har ändå noll förståelse för den. Nostalgi är den där känslan du känner när du hör musiken från Mello 2005, dricker flädersaft, känner doften av landet eller bara gosar med mamma. Den kan få dig att skrika, hoppa, gråta och minnas livet du levde för 10 år sedan. Så är det i alla fall för mig. Jag kan sitta i timmar och sjunga med till Cara Mia eller Amy Diamond, och det känns bra. Det känns varmt. Det känns bubblande och fantastiskt. Jag känner mig lycklig av nostalgin. Hur kommer det sig att vissa inte alls känner så? Jag vill verkligen försöka förstå. Enligt Wikipedia är nostalgi ”längtan efter ett ofta idealiserat förflutet”. Det är alltså känslan av att längta tillbaka, vilket jag tycker låter 100 procent positivt. ”Längtan” har liksom en positiv klang, men det kanske ändå är just det ordet som väcker så starka känslor. Det finns risk att fastna i längtan och få ångest över att den tiden är förbi. Det är en anledning jag kan

förstå, dock har jag svårt att tänka mig att det är något vanligt. ”Idealiserat” är ett annat ord med laddning, och den lutar faktiskt åt det mer negativa hållet. Att idealisera och försköna kan vara något positivt, men associeras ofta med propaganda och töntiga Hollywood-filmer. Men vad gäller nostalgi gör det väl inget om man romantiserar en smula? Det är ingen utanför din hjärna som kommer till skada. Är det inte ganska vackert att en kan bli så lycklig av så banala minnen som en medioker låt? Så jag kan inte se hur försköningen kan få någon att hata nostalgi. I allas barndom har något fint hänt, och hjärnan får det att verka ännu finare än det faktiskt var. Att hata nostalgi är alltså kanske en rädsla för att längta tillbaka för mycket, eller en för stor medvetenhet om att ens förflutna är idealiserat. Jag älskar nostalgi helhjärtat och kan inte förstå hur Freddie Wadling, och säkert många andra, kan känna så starkt hat mot det. Förmodligen är det något som är för personligt och komplext för att en verkligen ska förstå det. Det är ju bara du som känner just din nostalgi.

nostalgi | -gi´ |

subst. ~n äv. ~en vemodig men njutningsfylld längtan hem eller tillbaka till ngt förlorat särsk. om längtan till vissa miljöer. Vi talar om nostalgi; om stunder vi saknar, om en tid vi längtar tillbaka till. Med en suck tänker vi tillbaka, drömmer oss bort, och vips så är vi just där. Där, för tio år sedan, när du kramade till bästa kompis, eller där, på ditt landställe, där du och ditt syskon badade i solnedgången, eller kanske just då, när du var på semester, och du var helt varm av lycka och belåtenhet. För det är ju oftast de där unika tillfällena som vi minns tillbaka till med ett nostalgiskt leende, och önskar att vi var just där, då. Nostalgin är oftast det som gör att vi ändå inte helt vill glömma det som vi var med om, förr i tiden; det som gör att vi inte helt kan släppa taget som den tiden som var. Kanske är nostalgin den del av oss som är till för att vi inte riktigt helt ska släppa det vi kom från; även om det som vi kommer från inte helt rättvist kan bli representerat av just de där nostalgiska tillba12

kablickarna. Även om vi inte alltid var helt så lyckliga som vi var just den där korta stunden vi minns ständigt under resten av våra liv, så var den stunden ändå någonting som uppenbarligen är värt att minnas. Kanske kan vi inte säga att nostalgin bara är en förfalskad och utopisk bild av dåtiden, eftersom att det vi minns ändå är en punkt i våra liv som inträffade och som vi minns. Vad är det som säger att det som vi nostalgiskt ser tillbaka på inte alls var precis så vackert som vi envisas med att minnas det i verkligheten? Jo, dess kontrast gentemot resten av våra gråa liv. Någonting i vår pessimistiska världssyn säger oss att nej, det där kan inte vara sant. Där var jag alldeles för lycklig, det kan inte ha hänt. Det kanske bara är jag, kanske inte, men det är ändå så att vi inte helt litar på dess guldskimrande uppsyn, eftersom ingenting kan vara precis så trev-

ligt som vi minns det där då den gången. När vi ser en bild, känner en doft, eller hör en låt som får oss att just flyta bort till det där dimmiga landet av nostalgi så kanske vi borde njuta av den stunden, eftersom att det bevisligen är det bästa vi har att minnas av vårt tidigare liv. Eller, så ser vi sanningen i att det är någon naiv del i oss som verkligen inte vill tro på att våra liv var just så tråkiga som de var, och istället målar på något annat. Det valet gör vi själva. Kanske borde vi bara sluta kladda ner alla våra minnen med glitter och längtan, för kanske tar det bort charmen i just det som har hänt. Hur kan vi någonsin ta oss själva på allvar, om vi inte ens kan se dåtiden för vad den faktiskt var? Det är lite som hela Gustav Vasa-historien. Där just då vandrade en man omkring som var skitjobbig mot folket han styrde, men det har hela historien valt att blunda inför. Istället läser vi i historieböckerna om en man men otroligt långt skägg som åkte massa skidor och gjorde Sverige till ett superduperbra land. Låt oss kalla det för historisk nostalgi. Vi har samma problem där igen som med den vanliga nostalgin: vi kan

helt enkelt inte nöja oss med att den kung som gjorde Sverige till det som det är idag var en knöl, utan vi ljuger ihop allt möjligt och låtsas att han var jättetrevlig. Hmm, något säger mig att den inställningen inte är så hälsosam. Det som den historiska nostalgin har gemensamt med den vanliga nostalgin är helt enkelt att vi inte kan nöja oss med att det som var då var ganska tråkigt, utan ska hitta någonting som är alldeles.. alldeles..underbart att minnas tillbaka till. Inte förrän vi har hittat något trevligt som trumfar tråkigheten är vi nöjda. Som sagt, inte helt hälsosamt. Men, sen när bryr vi människor oss om vad som är hälsosamt eller inte? Folk röstar än idag på Moderaterna, och vi gick i flera hundra år och var övertygade om att rökning inte var skadligt. Kanske, bara jättekanske, så är nostalgi helt enkelt vår tids rökning. Vist det är inte jättebra att sitta och ljuga för sig själv hela tiden, men det är ju så trevligt ändå! Anton Strömberg Nytillsatt chefredaktör

nje i l s d i t s a arn g n i n d i t l Sko 1918 ra Skoltidningar är en tradition på Söd sekel ett I . Latin som gått i arv sedan 1918 khar texter producerats och bilder tec att n frå t gåt nats. Publikationerna har g står vara handskrivna till tryckta och ida r. vi inför digitala publicerade numme det Vi har kommit en lång väg och än är tigt inte över. Skoltidningarnas arv är vik en vi och för att ära det presenterar ia tidslinje över vår skoltidnings histor från början.

1970

Bogey Filmsällskapets tidsskrift Grundades: 1970 av Michael Löfman och Magnus Nordstrand

CALENDULa Under perioden HT/VT 1918-1919 publicerades 18 nummer; mellan HT/VT 1919-1920 11 nummer. Calendula är det latinska namnet för ringblomma.

1976

SÖla Grundades: 1976 Chefredaktör då: Mikael Esping

1978

GJALLARHORNET Grundades: 1978 Chefredaktör: Mimmi Peterson 111bt

???

1936

Kornelis

LOKE 1936-1999 Tidigast funnen 1945;

Redaktion: Olof Hellbom 1956 lades LOKE ner av ekonomiska skäl för att återuptas och därefter utkom den sporadiskt med en ny redaktion.

GÖKEN 1936-1999 Tidigast funnen 1946; Redaktion: Gunnar Engström

1979

1980

1981

error

Ärtan

Essens

Grundades: 1979 och släppte 10 nummer fram till 1981.

Chefredaktör 1981/82: Ågren

1984

2005

1997

Zödra Magazin

socialisten

Tidigast funnen: No. 3 1997; Chefredaktör: Håkan ”K-Jake” Jacobson

2011

que Tidigast funnen: No. 4 2005 Chefredaktör: Victor Landergård SP2d

2008 Latin Lovers första chefredaktörer:

scriptan Chefredaktör: Ivan Gedin Sp3a

LAtin lover

#TB

Ur Calendula nr 1 5/11 1918

Ur LOKE 1978 18

Dikter av Tomas Transtrรถmer LOKE 1948 20

Intervju i Zรถdra Magazin 1981

H O R O S KO P

21 mars – 20 april Vädur Vädurens sommar har stor potential att bli Sandra Beijers nästa krönika om såpbubblor, mörka lockar och promenader hem i gryningen. Du är instagramen alla hatar, chiapuddingen alla suktar efter och nylonstrumpbyxorna som aldrig går sönder (alternativt ser coola ut när de gör det). Det är dig vi kommer romantisera, frågan är hur länge du kan leva på det innan folk inser att det egentligen brinner in the shit…

21 april – 21 maj Oxe Det är en orolig tid för många oxar då ni är bekväma personer som har svårt för förändring. Oavsett om du ska bada i fontäner eller tar ditt första sommarlov som gymnasist känns nog denna tid alldeles speciell. Tänk på dina behov, var finns tryggheten förutom i de långa långa korridorerna och många många trapporna? Kanske i långa långa främlingar och många många dansgolv? Det är nog dags att bereda vägen för en ny oxe som ska leva, leva livet. 22 maj – 21 juni Tvilling Nu är det dags å söka de där kontakterna du spanat på de senaste 3åren, 6månaderna eller veckan. Vill du ha dem innan sommaren är det dags att agera smart och snart! Hett tips är att föreslå en islatte, hångel i skuggan eller resa till Bali. Det verkar för övrig som dina dagar kan komma att bli varannan fest istället för vatten om du så vill. Låt energin flöda, bjud till trädgårdsfest, skogsrave eller årets första strandhäng. Du är himlavalvets mittpunkt nu och det är dags att sikta mot stjärnorna! 22 juni – 22 juli Kräfta Kräftans framtid lyser så starkt att en kan bli bländad. Du kanske till å med måste krypa in å gömma dig under en sten på havsbotten för att palla trycket. Detta är ett naturligt beteende och det är helt okej. Du kanske till och med trivs bra där inne i mörkret med alla musslor å sjöstjärnor. Du får naturligtvis stanna där så länge du vill men när du känner dig redo är du välkommen att du krypa ut i havet och ta del av din ungdomens vår. Världen längtar efter dig. 23 juli – 23 augusti Lejon Är det ett sommarryt vi hör? Lejonen är taggade på sommaren, dess möjligheter och kanske lite sugna på att utforska nya partners och flockar. Sommaren är din savann, chilla under baobabträden, spana på gaseller eller visa upp dig i din fulla prakt vid vattenhålet. Men som savannens monark har du ett stort ansvar, se till att hela ditt hov mår bra och att din man inte blir för stort för ditt huvud. Annars kan de vankas revolution runt den 14 juli à la 1789. 24 augusti – 22 september Jungfru Vem är du att neka dig sjäv livets ljuva frukter? Lägg prestationsångest, sociala koder, kroppshets, framtidshets, stress, pluggångest, beslutsångest, allmän ångest, oro, ältande, relationsproblematik, syskonbråk, kompisbråk, åldersnoja, krav, betygshets, normer, ideal, klädkoder, chiapuddings å yoga skit, instaaktivitet, likefiskande, bekräftelsebehov, FOMO och rädsla för att inte passa in på hyllan. För seriöst, vem är du att neka dig själv livets ljuva frukter?

23 september – 23 oktober Våg Dessa nostalgiska känslor du har är helt normala men det är inte värt att gräva upp gamla lik. De är inte så fräscha som du kommer ihåg dem och du är inte så fräsch som de kommer ihåg dig. Plantera ett nytt frö en bit bort från gravstenen istället och vattna det så att det kan frodas denna sommar. Du kan skapa en fantastisk trädgård denna sommar å du vill väl inte bli störd av gamla spöken när du fikar i din berså? 24 oktober – 22 november Skorpion Det är något magiskt med dig och det är tragiskt att du inte ser det. Det är så många som skulle springa till dig men du verkar bara vilja ha kärlek från fel sort och sympatier från fel håll. Även om inget är logiskt kan du låta det vara romantiskt för du är en person som dansar en galen för att sedan slita ut ens hjärta för Richard på trottoaren. Vem är ens Richard? Du drömmer ju om fåglar men om du inte ser vart du flyger så flyger du in i ett fönster. Ta en fika i Vasastan istället d e ju nya China Town trots allt. 23 november – 21 december Skytt Skyttens sommar ser ut att bli en våtperiod, if u know what I mean ;) Väskan behöver inte fyllas med bic för att sätta eld i andras kroppar. Däremot bör du bära med dig: slicklappar, kondomer och dadlar (för att alltid kunna hålla blodsockret uppe). Din skicklighet med pil å båge kommer till användning men var vaksam på vilka du siktar och spela inte Amor, det är du alldeles för oansvarig för! 22 december – 20 januari Stenbock Alla dina vänner är som knark, du kan inte få nog och du vet inte om det är bra eller dåligt. Det känns kanske som folk tar din spotlight men du är nog bara för inne i din egen zon. Sommarnätterna tänder ljuset inom dig och dödar mörkret, ta med en vän dit och dela allt lika och dela det sen igen. Kanske kommer denna sommar få dig att vilja leva för alltid. Det blir den sommaren som du ser tillbaka på när du är gammal å grå å inser att det var nu du blev legend. 21 januari – 18 februari Vattuman Sommarens ledord är: ”Ta initiativet”. Oavsett hur det går kommer det att föra dig någonstans nytt och du kommer kunna säga att du i alla fall försökte. Se till att inte murra hemma för mycket, livet, solen, regnet och champagnen finns där ute! Stjärnorna har en känsla av att Vattumannen är den som kanske till och med berättar de mest spännande storysarna vid knäckevagnen i höst. 19 februari – 20 mars Fisk Ända sen du va 8 eller 9 känns det som du har stått på strandkanten och väntat på något som varar. Och du kanske hittat det på Södra, i människorna, i korridorerna eller i salladsbuffén. Sommaren kommer ta dig med storm, du kommer svepas med i blomstertiden, tappa aptiten, tappa din väg och vara förvirrad. Detta kanske framstår som tråkigt och urstrist och tråkigt men himlavalven tror den kommer bli alldeles, alldeles underbar.

DANNY SAUCEDO; Mannen, myten och toalegenden Text: Sofia Bjersér Latin Lover har fått den stora äran att intervjua en av skolans legender; Danny Saucedo. Som efter sin Idolaudition för 10år sedan har haft en beundransvärd musikkarriär. Vi har sett honom på tv, på konserter och på fiken runt Nytorget och trots att artisten inte länge gör lite mer än tänkt på skolans toaletter eller bär sin södrakasse bär han längtan tillbaka till sina gymnasieår. Latin Lover möter en Danny Saucedo fylld med minnen, visioner och framtidsplaner. – Hallon, svarar Danny Saucedo utan betänketid på frågan om vilket bär han identifierar sig med. - Eftersom de är små och söta. Men strax därpå byter han till smultron eftersom de är mer somriga. Han ser längtande ut genom caféfönstret mot den soliga gatan och berättar hur lycklig han är över att det äntligen är sommar. Vad tänker du på när du tänker på Södra Latin? - Kjell, svarar han utan att tveka. Hans gamla engelska och svenska lärare. – Jag älskar Kjell, utbrister han. Och gestikulerar passionerat när han beskriver hur Kjell entusiasmerade honom och hans klasskamrater. Han tänker även på tårtan, under aulan där han och alla andra musikare satt och repade. Och hur skönt det var att vara bland likasinnade klasskamrater och hur

de lärde av varandra. Han berättar hur han ibland kan komma att sakna gemenskapen och sammanhållningen som musikklasserna hade. Vad är ditt bästa minne från södra? - Samlingarna. Och sen undrar han om folk fortfarande går på dem, jag svarar att folk går på dem när de är, vilket tyvärr är ytterst sällan. Det var på samlingarna som han övade in sin scenvana, han och några grabbar tog varsitt instrument och slängde sig ut i det okända. De improviserade och ibland blev det platt

fall men kul var det alltid! Danny har behållit två bästa vänner från sin gymnasietid som han fortfarande hänger och gör musik med. Jag undrar om han hade velat behålla fler men nej de vill han inte, - man gör tid för de man vill träffa. Enligt Danny själv var han vidrigt extrovert under sina gymnasieår. Han sjöng hela tiden, spexade och var väldigt om sig och kring sig. Om folk upplever honom som spexig idag är det inget i jämförelse med vad han var då, han tror att han får sitt spexbehov stillat med sitt jobb. Vad tog du med dig för lärdomar från Södra? - Det var lika trevligt som otrevligt på grund av ungdomars osäkerhet och framförallt unga musikers osäkerhet. Vem som höll instrumentet avgjorde om musiken var bra eller dålig. Södra gav honom en dömande och negativ inställning till musik som han inte lyckades skaka av sig på flera år. Nu är han mån om att värna om musiken och har insett att musik inte kan värderas objektivt. Jag frågar om han någonsin haft ett musikkrig i Caffiz och han svarar till min förvåning att han bara var där någon enstaka gång, han trivdes bäst i tårtan. Och att de låtarna han förknippar med sin gymnasietid är jazzstandards. För att kunna hantera kommande händelser visualiserar popartisten och låtskrivaren sig in i varje situation. Hur det kommer se ut och vad som kommer hända så när han väl kommer dit är han bekväm och kan vara sig själv för han har liksom redan varit där. Han ger det som ett tips till alla som kan vara nervösa inför nya situationer och som har svårt att slappna av och känna sig trygga. Det är även så han jobbar med att framställa den stora showen som han jobbar med inför hösten. Branschen Saucedo har valt tvingar en att alltid se framåt och planera nästa steg, vilket gör att artisten lever

väldigt mycket i sitt huvud och har svårt att leva i nuet. Vad är ditt tips till alla som går här nu? Njut! Av skolgången och umgänget. Betygen spelar bara roll om du ska bli kvantumfysiker. Njut av att inte ha ett nio till fem jobb och slippa vara slav under systemet. Jag påpekar att hans ord kan vara väldigt provokativa för bokstavsbesatta Södra Latinare och han svarar att han inte tror på skolan som instans om 1520 år. Danny är övertygad om att skolan kommer genomgå stora reformer som de som sker i kyrkan och politiken. Lärandet måste uppdatera sig och fokusera mer på personligutveckling, mellanmänskliga relationer och hur en ska söka och använda informationen som vi alla så lätt kan slå upp. Bergarter, antal sjöar i världen och andra detaljer är inte väsentligt enligt Danny. Han tackar inte lärarna för den kunskap han fick med sig från Södra utan jämför sin skolgång med att byta Pokemon kort. Eleverna bytte band, riff och erfarenheter med varandra och det är därifrån han fick sin kunskap. När jag ställt mina frågor och tagit min bild säger vi hejdå och jag sitter kvar på fiket medan Danny Saucedo försvinner ut i det folktäta och soliga Södermalm. Jag dricker mitt iste samtidigt som jag känner en stor belåtenhet över intervjun, - Han är verkligen trevlig den där Danny. Jag plockar ihop mina prylar och börjar vandra mot skolan vars korridorer vi alla delar med den tidigare Idol-deltagaren. Danny var avslappnad, ödmjuk och öppen och det kändes inte alls nervöst att prata med honom. Ändå vågade jag inte ställa frågan som är på alla Södra Latinares läppar: Är det sant att han sexdebuterade på toan i musikkorridoren?

Throwback

Hörrni. Det här med throwback; en återblick, en blick tillbaka i tiden, ett sätt att minnas, att ta en nostalgitripp till forna upplevelser. Storslagna upplevelser, oförglömliga äventyr, erfarenheter som aldrig avlägsnas från hippocamus och minnesdelen i hjärnan. Allt för ofta hetsas vi till att göra det mesta vi kan av vår vardag; carpe diem, seize the day, fånga dagen för fa-an. Allt för att kunna berätta om något vi varit med om och kunna delge någon imponerande anekdot på krogen. Den här stressen jäktar oss; vi ska komma in på Under Bron fast än vi enbart varit 18 i två dygn, ha pengar till att båtluffa i Grekland i en månad trots att vi knappt överlevt ekonomiskt på vårt studiebidrag (tack nya CSN-reglerna!), njuta av en 150-kronors juice från Juiceverket på lunchrasten och under de magnifika sommarkvällarna laga femrätters-middag till våra coola kompisar som genast förevigas genom iPhone-kameran och för att därefter redigeras i VSCO-cam, så att vi kan dela med oss av upplevelsen på Instagram till alla våra andra coola kompisar. Fånga dagen. Äh. More like fångad i tvånget av att fånga dagen. Guldkant på vardagen? Äh. More like guldfärgat fängelse. När vi fastnar i stressen av att konstant göra det bästa och det mesta av den tid som ges oss blir det i stället att vi genomlever stressen, i stället för de ögonblick som faktiskt är värda att komma ihåg. Med risk för att låta som en klyscha vill jag bara säga att ge fa-an

Text: Hanna Ladstedt

i att fånga dagen och lägga hela studiebidraget på en jävla juice. Livet är inte alls dagarna vi minns som resebyråreklamerna säger. Livet är enkronorna som läggs på en Caffiz-kaffe tio över åtta en slaskig januarimorgon, svettfläckarna under armarna när du ska hålla en presentation om kulturella uttryck på franska, onsdagarna på Backen som blir till vardag och bara smälter ihop i ett, den oändliga kön till den vegetariska maten i matsalen, pendeltågen som är försenade på grund av signalfel, skratten i korridoren över hopplösheten kring Matte 2; livet är allt det där jävliga som flyter ihop till ett. Klart man inte kommer ihåg varje gång man gråter över Hälsostjärnan eftersom det är något hjärnan förtränger. Fast, är det inte kanske det vi bör komma ihåg? För det är ju det som gör att vi uppskattar den där gången vi kommer in på Under Bron så mycket mer; som gör att vi faktiskt kan njuta av 150-kronors-juicen i stället för att fokusera på Instagram-redigeringen; som gör att vi faktiskt kanske kan sätta guldkant på vardagen när tillfället faktiskt kommer. Äh. Jag skiter i att göra en throwback till hur lycklig jag var första gången jag kom in på Under Bron och ger i stället den hedersplatsen till alla tio-kronors-kaffe i Caffiz. Livet är inte dagarna vi minns, livet är bara en slaskig januarimorgon och indraget studiebidrag.

Sitter egentligen inte vi alla å skiter? Text: Kiana Ghiassi Mitt absolut första och starkaste intryck av Södra var just på min första dag. Jag kände ingen i klassen och var så taggad på allt. Jag började ju i tvåan på Södra och var som folk var i ettan. Det första jag gjorde var att gå på toa och göra min business i estetkorridoren (där vi har våra skåp). Jag tände lampan och satte mig på toa. Men plötsligt hörde jag ett ljud medan jag satt där och myste. Musik - klassisk musik. Och tanken av att jag satt på toan och sket medan jag lyssnade på klassisk musik var så absurd att jag skrattade och tänkte vad är detta för skola? Men nu när jag tänker på det sammanfattar det Södra ganska bra. Man sitter i sina klassrum med samma elever om och om igenom och pratar om samma sak, samma ord som låter så jävla fina och spelas om och om igen. Enligt en ”studie” så är 80 % av alla tankar du tänker idag samma tankar som du tänkte igår, och dagen innan det. Samma tankar som långsamt

byts ut då de 20 procenten som är nya kanske blir en av de 70 procenten som är gamla. Men i vår lilla socialt isolerade arena så finns det inte så mycket nytt och gymnasiet handlar generellt om rutiner och vanor. Så vi sitter där på toan och lyssnar på denna vackra musik, och känner oss en gnutta övermänskliga samtidigt som vi skiter, vilket tyder på att vi inte är mer än människor. Varken mer eller mindre, men vi är ändå så omedvetna om detta för att vi är fast i samma tankar, samma sociala arena. Nu kanske inte denna metafor var den mest klockrena eller väldigt generaliserade då jag faktiskt har lärt mig väldigt mycket nytt och träffat otroliga människor som stärkt mig. Men när vi väl kommer ut ur gymnasiet, och musiken stängs av så den inte längre döljer ljudet av vad som verkligen händer så kommer vi åter igen bli påminda av att vi alla egentligen är människor som också skiter.

Dikter av Elis Burrau, skribent ett. när den splittrade staden är av silver och kanske inte ens finns så måste man springa man måste springa krystat och konstruerat det är samma sak flåset när Vladimirs slitna tröja skimrar och det hemska är vackert alltså förödande och snyggt som utsikten så måste man springa som Shanti Roney gör eftersom han är Vladimir kluvenheten inför bildspråket det modiga i upprepningen som ylar ur förskjutning är det groteskt för det är snyggt och man måste springa när burken med grön syra fylls till bredden från taket

och Carter spelas av Liv Mjönes så precist störiga register lite samma pubertala aura som när hon gjorde en perfekt Hamlet här gör hon nästan Hamlet igen men Sara Stridsberg har inte skrivit Hamlet hon har skrivit om att springa bland spillror för kärleken ska dö precis som Carters mamma ingen kan ändra på det spriten och spillrorna Jesus och fåglarna det är så viktigt att de springer en sorts utsträckt kramp som gör det omöjliga hela tiden Liv Mjönes röst i telefonen kvinnan i publiken vars telefon inte går att stänga av mannen framför mig som grips av en sinnessjuk hosta tv-spel jag tänker på Party Monster ***

i Latin Lovers andra redaktion två. evenemangsfrisyr sa han verkligen det och att vi är som lite döda dör långsamt, något liknande mer originellt kanske vi är inte bittra fiender (vilka är det som är bittra fienderna, det är fienderna som är bittra) det var ett nytt kösystem på McDonalds Hornsgatan det var underbart man kan inte direkt appropriera robotkultur antingen är alla robotar eller så är ingen det nu haglar det jag målar upp en bild av haglet som den perfekta kompromissen inte ens is inte ens is Martin frågade tar du mycket droger vi satt på trapporna kända från musikvideon han hade tagit E med Isak

i Hagaparken det finns massa joggare där som bara existerar joggare springer och man kunde se hur allting andades jag får ett sms av Ida det har skrivits om en död människa de har skrivit om en död människa han skulle fotats med oss om han inte varit död nu blev det bara barn på omslaget jag får ett sms av Ida det är en bild på en text vi är rockmänniskor med medeltida skärp vi plockar russinen ur spyan för russin ska man ha i mat att svälja sin stolthet att svälja sin stolthet att svälja sin stolthet skriv det en gång till

k c a b w o r h T a t s i l Låt xén Kurerad av Ninn La She will be loved- Maroon 5 It takes a fool to remain sane- The Ark Show me love- Robyn The look- Roxette Don’t you forget about me- Simple Minds I’ve had the time of my life- Bill Medley My boo- Usher A thousand miles- Vanessa Carlton California- Phantom Planet I don’t wanna be- Gavin DeGraw What’s in it for me? - Amy Diamond

latinlover@live.se latin.lov

Latin Lover Söd

ra Latin

@sodralatinlover