Krisernas kris Finanskris, klimatkris, betygskris, framtidskris. Det är ingen ände på eländet. I dagens samhälle är kriserna vardagsmat och nya varianter uppfinns varje dag. Men det värsta är ändå inte antalet kriser vi drabbats av under de senaste åren utan hur kriserna tagit sig in i det offentliga rummet och i världspolitiken.
gående process, men tar olika lång tid att komma igenom för olika personer.” Alltså finns det fortfarande ett litet hopp inför framtiden. Till dess är det bara att lära sig hantera de kriser vi befinner oss i, både de globala och de individuella. Att skriva är en för många framgångsrik krishanteringsmetod som flera av våra skribenter tillämpat i det här numret. Martin och Axel som bearbetar sin identitetskris som hammarbyare i en artikel om Superettans storhet och Amanda som diskuterar den ångest som våra personligheters gradvisa övergång till binära talsystem skapar är bara ett par exempel. Tips på hur vi hanterar den mer globala klimatkrisen ger oss Felix i sin artikel. Detta och mycket mer kris finner du på de kommande fjorton sidorna av Latin Lover #7. Njut av tidningen i den bristfälliga vårsolen och tillåt dig själv att för en sekund få förbanna att växthuseffekten inte gjort mer för det svenska klimatet. Era chefredaktörer,
Finanskrisen handlar inte längre om att du inte har pengar nog att gå på alla vårens studentskivor och alla sommarens festivaler. Den handlar om att alla som jobbar inom bil- eller bankindustrin har daglig ångest över att förlora jobbet och att Island håller på att gå i konkurs. Klimatkrisen sträcker sig numera långt längre än till den enorma depressionsfaktorn att den här satans vintern aldrig riktigt vill ta slut. Plötsligt är det hela jordklotet som riskerar att förgås och måste räddas illa kvickt, vilket ändå måste räknas till en ännu större depressionsfaktor. Och som det inte redan var nog är det inte om dina egna betyg är bra eller dåliga som räknas längre, för hur bra betygen än är kommer du aldrig kunna konkurrera med de japaner och kineser som gått i skolan typ dygnet runt sen typ fyra års ålder, eller ens med de finska eleverna (i alla fall om man ska tro Jan Björklund, vilket man absolut inte alltid bör göra, så det är nog lugnt).
Ebba Ringborg och Moa Sjöborg (Molnets guldkant måste ändå vara att vi slapp den totala nationskris som Sverige hade hamnat i om Timoteij vunnit Melodifestivalen. Tack svenska folket!)
Att allt detta tillsammans skapar så mycket global framtidskris att det räcker och blir över för minst åtta generationer (om det ens finns människor kvar på den ömsom översvämmade, ömsom ökentäckta planet jorden kommer att vara om åtta generationer, vill säga) behöver vi väl inte ens gå in på närmare. Det fina med kriser är dock att inte varar för evigt, vår psykologibok säger: ”En psykisk kris är en över-
Innehåll
Ledare: Krisernas kris ........................................................................... 1 Landet lagom .........................................................................................2 Recension: Tröstar jag dig nu? ..............................................................3 Kulturkrönikan: Lust for life? ...............................................................4 En elevkår med visioner ........................................................................5 Felix: För en förnyelsebar framtid ........................................................6 Reportage: Kris ................................................................................. 7-8 En rättvis arbetspolitik - En riktig arbetspolitik ...................................9 Ett liv som lärare ..............................................................................9-10 En bokslukares oförståeliga val ............................................................11 Ingen Man Boykottar Melodifestivalen ...............................................11 Head Banger’s crises............................................................................ 12 Kropp & Knopp: Fråga Siri .................................................................. 13 Superettan- det nya svarta .................................................................. 14 Korsord ................................................................................................ 14
1
Chefredaktörer: Moa Sjöborg Kris just nu: Projektarbetet Ebba Ringborg Kris just nu: Projektarbetet
Landet lagom När OS i Vancouver har underhållit oss i vinterkylan har vi svårt att inte lockas av landet som förenar det bästa från Europa och USA, nämligen Kanada. Att vara granne med USA är som att sova med en elefant . Det är svårt att inte låta rädslan för att krossas prägla förhållandet. Så beskrev den före detta kanadensiska premiärministern Pierre Trudeau relationen med jätten USA. Gränsen mellan United States och Kanada är världens längsta landgräns och handeln mellan dessa två giganter är den mest omfattande mellan två länder i hela världen. Denna närhet mellan nationerna både geografiskt och ekonomiskt präglar särskilt kanadensisk politik i snart sagt alla avseenden. Relationen till det stora grannlandet är en central fråga för varje kanadensisk regering, det gäller att finna rätt balans mellan att markera självständighet och att vårda det som ofta kallas den närmast bilaterala relationen i världen. Ändå finns det en hel del som pekar på att Kanada skulle kunna vara den dominerande parten. Enligt FN organet UNDP är Kanada något mer utvecklat än USA. Befolkningen lever längre, inkomstskillnaderna är mindre och utbildningsnivån är högre. Skillnaderna mellan länderna går också att uttrycka mindre finkänsligt. Kanada är lika mycket möjligheternas land som USA, fast med mindre ego. Kanadensare är inte fångade av
myten om individualismen som nyckel till framgång och detta ger ett övertag gentemot USA. Handlingsutrymmet blir större för den som saknar traditioner av att slå sig för bröstet. Det kanadensiska samhället präglas av tolerans och solidaritet, något som skulle kunna göra Kanada till en brygga mellan amerikanska och europeiska värderingar. År 1930 kom kanadensaren John D Millar på idén med mittlinjer på vägarna och där någonstans befinner sig Kanada, mitt emellan två motsatta mentala färdriktningar. Det mest utmärkande draget i den kanadensiska identiteten är att inte vara amerikan, som nummer två kommer ishockeyn. För det är just i kanadensiska hockeyrinkar som europeiska och amerikanska värderingar möts. På en skala blir USA extrem, Kanada hamnar någonstans i mitten och Sverige blir nästan en annan extrem. I Kanada sätter man ingen på en piedestal men ett undantag görs i rinken. I Ishockey visar Kanada sitt rätta ansikte av rivalitet och förbittring och om Kanada har några hjältar så är det hockeylegender som Wayne Gretzky, Mario Lemieux, Gordie Howe och Bobby Orr. När den olympiska elden tändes i Vancouver i år tändes också en eld i den kanadensiska befolkningen att få göra det de gör bäst: lira jävligt bra hockey och på köpet få slå USA på näsan. Eira Ranung
2
Skribenter i detta nummer: Axel Purwin Kris just nu: Projektarbetet Amanda Bjernestedt Kris just nu: Projektarbetet Amanda Muren Kris just nu: Projektarbetet Eira Ranung Kris just nu: Inför projektarbetet nästa år Elis Burrau Kris just nu: Inför projektarbetet nästa år Felix Antman Debels Kris just nu: Projektarbetet Karin Johansson Kris just nu: Inför projektarbetet om två år Karin Wetterberg Kris just nu: PROJEKTARBETET Siri Helle Kris just nu: Projektarbetet Martin Johansson Kris just nu: Projektarbetet Niklas Clarkson Kris just nu: Projektarbetet Pontus Wiberg Kris just nu: Projektarbetet Sofia Iaffa Kris just nu: Projektarbetet Layout: Moa Sjöborg Illustratörer: Amanda Muren Kris just nu: Projektarbetet Molly Svensson Kris just nu: Projektarbetet Pelerin Brodrej Kris just nu: Projektarbetet
Recension: Tröstar jag dig nu? Regi: Suzanne Osten Av: Ann-Sofie Bárány Scen: Unga Klara, i samarbete med Stadsteatern Skådespelare: Malin Cederbladh, Gustav Deinhoff, Susanne Gunnersen, Emelie Jonson, Jan Modin Unga Klara, som grundades av Suzanne Osten 1975, har alltsedan starten kännetecknats av nyskapande och modernitet. Ofta gestaltas rollerna av unga aktriser och aktörer och ganska sällan spelas klassiska, tunga verk av Shakespeare, Norén eller Ibsen. Denna form av teater är väldigt populär, men Unga Klara har, tyvärr, ibland haft en tendens att endast fokusera på att vara så annorlunda och konstlade som möjligt. Detta är emellertid inte fallet med ”Tröstar jag dig nu?”. Den intima stilen, som just är lite ovanlig, känns tvärtom otroligt äkta.
Det är med skakiga steg som jag kommer ut från Kulturhuset efter att ha sett den här pjäsen. Ordet berörd är aningen utnött, men berörd var just så jag kände mig på tunnelbanan hem, en torsdagskväll i februari, berörd och mycket imponerad. Författaren, Ann-Sofie Bárány, har under många år jobbat som psykoanalytiker, vilket har satt sin prägel på ett manus, där varje replik känns genomtänkt. ”Tröstar jag dig nu?” tar upp de stora frågorna om livet, frågor som ofta är kopplade till ålder. Tankar om barn, vuxna och uppfostran finns med som en röd tråd genom hela föreställningen. Huvudpersonen är 12-årige Håkan som kämpar med sitt inre. I hans omgivning finns den ängslige och rädda morbror Henry, den manodepressiva mamman Margareta, självkritiska Ida och Håkans traumatiserade förälskelse Jenny. Alla deras psykiska problem är relaterade till ålder. Trots den dystra undertonen rymmer den här teaterupplevelsen en hel del humor. Primalskriken och ångesten värvas med tokrolig fars och de fem skådespelarna klarar av övergångarna briljant. Det som är mest utmärkande för pjäsen är de snabba åldersväxlingarna. Ena stunden spelar den 37-åriga skådespelaren ett spädbarn och i nästa en pensionär, i båda fallen lika övertygande. Under föreställningen hinner man utveckla en egen relation till skådepelarna vilket ger en ytterligare dimension till upplevelsen. Pjäsen är genuint originell. Det stora
3
scenrummets ljussättning påminner mer om belysningen i en operationssal än om konventionellt teaterljus. I pausen bjuder ensemblen upp publiken på scenen för att ta en fika och samtala om akten som gick. Mycket av Ostens teaterstil handlar just om det: att via föreställningen på ett undersökande sätt kontakta och samtala med publiken. Man är med i ett experiment. Det är levande teater i alla högsta grad. På Ostens egen begäran är publiken inte större än 90 personer och intimiteten är påtaglig och efterlängtad i dagens teaterstockholm. Visst är det härligt med en stor teater och pjäser som spelas på gammalt känt maner, men blir inte upphöjelsen ibland ett hinder? I till exempel Hamlet, vinterns mest hajpade uppsättning, tyckte jag att minspel och känslor befann sig så långt borta. Aktörerna blev gudar, onåbara och inte alls riktiga personer med karaktärsdrag man kan relatera till. Och är det ändå inte det skådespeleri handlar om, att skapa relation mellan pjäs och publik? I ”Tröstar jag dig nu?” har teaterkonsten tagits ner på jorden, till oss vanliga mänskliga, men samtidigt finns magin som man hittar i riktigt bra pjäser kvar. Stadsteaterns sista samarbete med Unga Klara och Suzanne Osten känns ända ner i magen! Karin Johansson
Kulturkrönikan: Lust for life? ”Det låter som Beach Boys på crack. Med distade gitarrer.” Med de orden beskrev min goda vän Freja en låt av det fantastiska bandet Girls för några månader sen. En ganska briljant beskrivning. Jag tänker på den nu, där jag står på Debaser Slussen och ser Girls framföra låten i fråga, smakfullt betitlad Big Bad Mean Motherfucker. Beach Boys på crack. Jag har tänkt väldigt mycket på crack den senaste tiden. Fast mer på Beach Boys. På scenen framför mig står en knarksnygg Christopher Owens, frontman i Girls, hur motsägelsefullt det än må låta (”Han e ju ingen tjej, höhö.”). Han ylar:”I’ve got a high school crush on a California girl, oh yeah.” Jag ylar med honom. För full hals. Han har en fantastisk bakgrundshistoria denne Christopher, bedövande vacker i all sin destruktivitet. Uppväxt i en vansinnig kristen sekt, Children of God, där all musik och litteratur som skapades av utomstående var strängt förbjuden. En far som försvann och en mor som förklarade det med orden: ”Now Steven’s with Jesus.” Samma mor som sedan mer eller mindre tvingades till prostitution för att ”fy-
BÄST JUST NU: • Händelse vid bank, Ruben Östlund (kortfilm) Ruben Östlund går från klarhet till klarhet. Här är tolv minuter som tillför den svenska filmen mer än allt som, typ, Josef Fares gjort i hela sitt liv.
siskt visa män Guds kärlek”, något som det lilla barnet Christopher fick bevittna när Children of God vallfärdade runt i Asien, Europa och USA. Sedan frigörelse, uppror, trasiga jeans och sex. Samt ett knarkande utan dess like. Och till sist den riktiga frälsningen: rockmusiken. Om han inte hade gett uttryck för allt detta hemska och fascinerande i sin musik och sina texter, ja då hade jag ifrågasatt tillförlitligheten i hans förflutna. Då hade jag nog trott att den var uppdiktad av någon mediekåt skivbolagssnubbe i San Fransisco. Dock bleknar Christophers historia ändå i jämförelse med en viss Brian Wilsons. ”Beach Boys på crack.” Att fördjupa sig i surfrock-kompositörens liv är att se rätt ner i avgrunden och där finna den renaste och vackraste av konst. Sällan har en personlighetskris resulterat i något så konstruktivt och genialt som i de tre minuter långa solskenspopdängorna på skivan Pet Sounds. (Att man döpt en skivaffär efter albumet är logiskt, men inte tillräckligt. Man borde döpt barn). Eller som i surfsymfonierna på det geniala comebackalbumet Smile. Jag tänker på dessa skivor nu. Och på hur en vettskrämd, förvirrad, överviktig och drogberoende Brian Wilson tillbringade fyra och ett halvt år i sin säng. Spritt språngande galen. Och på hur han, livsglädjen och Californiaromantiken som är så påtaglig i hans musik till trots, aldrig fick testa hur det känns att fånga den där perfekta vågen med vinden i luggen samtidigt som en rödhårig high school-tjej i gul bikini och med trånande blick beundrade honom från sandstranden. Att Man undrar ju vilket hemskt trauma, vad för sorts personlighetskris, Johan Duncanson genomlidit och som gett uppskov åt denna genialt simpla och solskensindränkta poplåt. En samplad pessimistisk Thurston Moore är det enda som adderar den ack så viktiga och cyniska klädsamheten. Det här kommer man ju nästan kunna dansa till på Emmaboda. SÄMST JUST NU:
• Heaven’s On Fire, The Radio Dept. (låt)
• Sparklehorse-mannen Mark Linkous självmord
4
paranoid sitta på kammaren och äta godis räckte gott för att ge världen God Only Knows (alltid en av de tio bästa låtarna som någonsin gjorts, alla kategorier). Men tillbaka till nuet. På scenen framför mig sjunger Christopher om hur han önskar att han hade en pizza och en flaska vin. Och jag tänker på surfing. Den ende i Beach Boys som kunde surfa var trummisen Dennis Wilson – och hans liv slutade på en havsbotten utanför Marina Del Ray, 39 år gammal. Innan dess hade han bland annat hängt en del med en viss Charles Manson. Samt trummat baklänges på Beach Boys klassiska album, gjort den glänsande lite bortglömda soloskivan Pacific Ocean Blue och burit upp rockhistoriens kanske vackraste skägg. Kris och kreativitet, ständigt förrädiskt gåendes sida vid sida. Spelningen är slut. Killarna i Girls går av den lilla scenen. En av årets hittills bästa och mest minnesvärda konserter. Helt klart. Jag traskar hemåt på ett isigt Ringvägen. Det där med sekt kanske inte är en så dum idé när det kommer till kritan. Jag tycker vi lämnar den där lite småjobbiga Gud åt sidan och lanserar en ny: Children of Girls and Beach Boys. Wouldn’t it be nice? Elis Burrau
För några veckor sen tog Mark Linkhouse, mannen bakom det melankoliska indieprojektet Sparklehorse, sitt liv. Han sköt sig själv i hjärtat. Vackert kanske, och poetiskt på ett vis, men mest bara fruktansvärt sorgligt. Och absolut inte okej. ”Don’t take my sunshine away” sjöng han på öppningsspåret till mästerverket Dreamt for Light Years in the Belly of a Mountain, och sen var det precis det han gjorde.
En elevkår med visioner Kåren – som varken är ett elevråd eller en intresseförening - vad gör egentligen denna svårdefinierade organisation? Södra Latin har just fått en ny elevkårsstyrelse och jag träffar den nyvalda kårordföranden Elin Wiberg Wennerberg (Es2a) en onsdagseftermiddag i kaféet för en pratstund. – Hur kändes det att bli vald till kårordförande? Jag blev jätteglad! Sen kände jag: gud vad mycket ansvar! Men hela kåren har olika ansvarsområden, så det är okej. Jag blev verkligen jätteglad att bli vald… och lite mallig, hehe! – Din bästa egenskap som ledare? Jag är tydlig när jag vill någonting, generös men också bestämd och jag vet att om eleverna är missnöjda med kåren så kommer jag få ta skiten för det. Det kan bli jobbigt… men jag har skinn på näsan helt enkelt! – Vad är och gör elevkåren egentligen? Elevkåren är en organisation som styrs av eleverna. Vi kan göra vad vi vill, utan skolans medtycke, men vi har fortfarande kommunikation med skolledningen. Vi finns
för att göra Södra Latins elevers skolgång så rolig som möjligt! – Vad innebär det nya kårmedlemskapet som nu införs? Det nya medlemskapet är ett så kallat aktivt medlemskap. Det innebär att man efter gratis registration kommer få ett inplastat kort med bild och idnummer. Genom medlemskap kan man få rabatter till saker som anordnas av skolan, t.ex. insparksfesten, Läroverksfejden, Killergame osv. Tanken är att eleverna verkligen ska känna att de är medlemmar i kåren, så att den kan utvecklas och bli större. – Vad kan kåren konkret göra för Södras elever? Vi vill göra Södra till en ännu bättre plats för eleverna. T.ex. genom att verka för mer elevinflytande och föreningsliv, organisera tävlingar och arbeta mot diskriminering från lärare. Om eleverna möts av orättvisor ska de k u n n a vända sig till oss för hjälp med sådant de av olika skäl inte kan ta med lärare eller rektorer. Vi fungerar som elevernas röst på skolan.
en antirasistisk dag, och mycket mer! – Vad ska ni göra för att synas mer? Vissa vet inte ens om att en elevkår finns. Ja, det är ett problem. Vi ska skriva vårt namn på allting vi gör, varje vecka ska det stå om oss i Aktuellt och vi kommer affischera på anslagstavlorna. På Facebook kommunicerar vi aktivt, vi har en mejladress och vi finns på Södras hemsida. – Hur mycket pengar har kåren, och var går de? Just nu har vi ca 28 000 kronor. Pengarna går till fester, till Läroverksfejden och till elever som ansöker om pengar, annars ligger de bara där. Vi stöttar också festkommittén. – Kommer ni bra överens i kåren? Ja, det gör vi! Alla är väldigt på samma linje och sjukt motiverade - jag tror det kommer bli ett strålande år. Dessutom är alla i styrelsen vänster, så vi kommer bra överens politiskt också! Sofia Iaffa
– Vilka är kårens uppdrag i år? Läroverksfejden, en välkomstdag för ettorna, skolvalet 2010, Killergame, Elevkårsstyrelsen: - Elin Wiberg Wennerberg (Es2a), ordförande - Burcu Sahin (Sp1c), vice ordförande - Lisa Eriksson Wingårdh (Sp2b), sekreterare - Hjalmar Ekberg Skog (Nv2a), kassör - Anton Bernhardt Hjelm (Sp2c), föreningssamordnare - Marco Poblete Gonzales (Nv2b), traditionsgeneral - Leni Hillburg (Sp2d), påverkansgeneral
Foto: Karin Wetterberg
5
Felix: För en förnyelsebar framtid
Renässanspoeten John Donne skrev en gång: ”Ingen människa är en ö, helt lämnad åt sig själv; varje människa är en del av kontinenten, en del av fastlandet” och samma förhållande gäller alla organismer i naturen: vi är all en del av en helhet. Vid det sena 1800-talet formulerads två hypoteser som ligger till grund för vår moderna syn på klimatkrisen. Den ena var att alla organismer ingår i ett och samma system som kallas biosfären. Biosfärens idé är att naturen består av en totalitet som utvecklas dialektiskt, inte linjärt och kausalt. Naturen fungerar inte på så sätt att A ger B som ger C som ger D utan istället så att A ger B som ger C som ger A. Naturen består alltså av ett cykliskt kretslopp där alla delar påverkar helheten. Den andra tesen formulerades av en svensk kemist och var att koldioxid är en växthusgas som får temperaturen på jorden att öka. Våra ekosystem är cykliska på så sätt att de består av producenter, konsumenter och nedbrytare. Dessa lever i symbios och energi flödar genom systemet. Byggstenarna rör sig från jorden till växterna till djuren och via svampar och bakterier tillbaka till jorden. Gränsen för tillväxten sätts av den energi som flödar genom systemet – energigränsen sätts av solen.
Människan levde under en lång tid i samklang med systemet: vår tillväxt hade sin gräns och vi kunde inte producera mer föda än jorden tillät. Vi valde våra boplatser för att hållbart överleva eftersom vi, om vi uttömde jordens resurser, garanterat skulle dö. Men så fann vi oljan och kolet. Denna energireserv som under så lång tid legat gömt i jordens inre. Taket för energin kunde nu plötsligt förskjutas och vi kunde börja producera allt mer och allt snabbare. Solens inflöde satte inte längre en gräns för den energi som vi kunde använda utan vi kunde med oljans hjälp skapa en allt snabbare tillväxt. Flödena blev nu linjära och gick från uttag till soptippen och inte tillbaka till naturen. Vi började tillföra mer energi till biosfären och någonstans var den tvungen att ta vägen. Alltid när energi förbränns bildas koldioxid. I ett cykliskt förhållande återförs den till jorden, vilket gör att koldioxidnivåerna hålls stabila över tid. När vi för in mer energi i systemet störs balansen. Det finns inte tillräckligt med byggnadsmaterial för att ta hand om koldioxiden, vilket gör att växthusgaserna ökar i atmosfären. Vi stör biosfären och vår nisch och de som inte anpassar sig till de nya levnadsförhållandena dör. Det är energinivån som sätter gränsen för ett samhäl-
6
les tillväxt. En stor tillväxt kommer för alltid vara förknippat med ett större uttag av energi. Men energin på jorden är begränsad och utan oljan kommer energins tillväxt att ske allt långsammare tills den når taket. Boken Jämlikhetsanden, som nyligen kom ut på svenska, visar dock vägen framåt. I boken visar två forskare att tillväxt inte längre är nödvändigt för att vi skall må bra. Det som istället är avgörande är vår relativa ojämlikhet. Vårt samhälle har nått gränsen för vad onaturliga energiuttag kan göra för vår välfärd. Men för att upprätthålla vår nuvarande status konsumerar vi allt mer. I ett samhälle där ens ekonomiska situation är avgörande för ens status måste konsumtionen upprätthållas men denna statushets är skadlig både för vår psykiska och fysiska hälsa, för att inte tala om vår planets. Om man betänker att människan under 98 procent av sin tid på jorden levt utan tillväxt och i samklang med planeten – och då i nästan absolut egalitet – är det dags att sluta fokusera på tillväxt och börja fokusera på varandra. Jämlikhet är kanske vår räddning, den är i varje fall förnyelsebar. Felix Antman Debels
Internet - allt Platon någonsin drömt om Minns någon när det sades att vi människor består av atomer? Nu består vi av ettor och nollor. Eller, i och med Södra Latins nya IT-system: bokstäverna a och b samt en slumpmässig sifferkombination. Att byta identitet från det unika AMBJE001 till det opersonliga ab21283 var svårt. Dessutom fungerade inte lösenordet till en början. Många protester hördes dagarna efter de nya identitetskoderna delats ut i skolan. Men efter att Dator-Bengt återställt ordningen kunde vi snabbt och enkelt få tillgång till det som skoldatorerna förmodligen oftast används till: internet. Förhållandet mellan internet och verkligheten påminner om det filosofen Platon kallade för idévärlden och sinnevärlden. På 400-talet f.Kr. satt han och fantiserade om en högre verklighet som vi inte kan se, där endast perfekta grundidéer existerar. Den tidning du just nu hål-
ler i handen, är enligt Platon bara en kopia av en tidning så fulländad att du inte ens kan föreställa dig den – den som existerar i idévärlden. Jobbig teori, kan man tycka. Går vi alltså runt och tittar på tomma, otillräckliga imitationer hela dagarna? Men tänk om vi nu har tillgång till idévärlden både hemma och i skolan. Internet alltså, som uppfanns ca 1500 år efter Platons funderingar. ”En särskild värld bortom alla känslor”, som han kallade det. Så länge din inloggning fungerar så finns där all information, skönhet och underhållning du någonsin drömt om. Alla ojämna kanter är utslätade, onödig information bortredigerad. Till och med du själv kan vara perfekt, om du orkar lägga ner tillräckligt med tid för att skapa en idealiserad version av dig själv på valfri social nätverkssajt. Om Platon hade haft tillgång till sin idévärld på det sätt som vi
har hade han aldrig velat vara AFK. Liknelsen funkar inte riktigt, för allt är ju inte idealiskt på internet. Om du vill ta dig in bland ettorna och nollorna och skapa dig en identitet på internet måste du göra avkall på vissa av dina, av atomer skapade, karaktärsdrag. Identitetskrisen hotar. Inte minst kan det vara ansträngande att slita sig från skärmen för att tillbringa lite tid i sinnevärlden. Så nej, internet är fortfarande bara en betaversion av idévärlden. Men det går framåt – häromsistens blev vi av med Playahead. Och med de nya skoldatorerna krävs inte längre hela lunchrasten för att hämta en bifogad uppsats från Gmail. Jag är hoppfull inför framtiden. Under tiden sörjer jag mitt förlorade användarnamn och försöker lära mig minnas – och tycka om – mitt nya. Amanda Bjernestedt/ab21283
Gymnasievalskrisen Min lillasyster är född 1994. Och det vet vi ju alla vad det betyder: Gymnasieval. Tonårens största kris. Redan som tolvåring hade jag siktet inställt på Södra Latin. Min pappa hade exalterat sagt till mig att ”på Södra, där spelar de minsann cello i korridorerna!”. Det fastnade som ett mantra i mitt huvud. Jag förstod helt enkelt redan då att Södra Latin var skolan för mig och när det visade sig att Södra hade språk var saken biff; framtiden färdig. Min bestämdhet resulterade i att gymnasievalet var en lättsam affär för mig. Jag valde i lugn och ro: ”samspråk Södra, samsam Södra, samspråk Norra”, utan varken tvivel eller funderingar. Detsamma gäller inte min syster. Min lillasyster är ungefär som Nasse; en orolig liten varelse som gärna grubb-
lar och funderar. ”Lär jag mig något?”, ”Kommer jag bli nöjd?”. Jag har aldrig sett en någon springa mellan så många öppna hus förut och det var längesen jag besökte min systers rum, men jag är ganska säker på att hon har bytt bort sitt duntäcke mot ett bo av gymnasiekataloger. Det här leder mig till Krisen. Jag ifrågasatte aldrig mitt gymnasieval utan sökte Södra utan minsta fundering på att det fanns något bättre. I tre år har jag gått runt i en bubbla fylld av överlägsenhet och tänkt att mina MVGn är minsann värda mer än alla värdelösa Jensenbetyg någonsin kan vara. Men har jag tänkt fel? Min syster kom hem ifrån Norra Real. De har trådlöst internet i hela skolan. En ständig kunskapskälla. Hon kom hem från Globala. Där har de minsann både fantastisk skolmat och engagerade lärare som tycker att man kan lära sig saker och ting UTAN att rabbla
7
verbändelser i 45 minuter, tills det är dags för en svängom på Fronter. Det skär i mig att erkänna det, men Södra Latin är antagligen inte den bästa skolan i Stockholm. Sammanhållningen är beundransvärd, men inte unik. Vår undervisning, tja, låt oss stanna vid att den är skiftande. Det gör ont att skriva och det tog mig ett par veckor att smälta det: Jag är inte smartast i världen bara för att jag har gått på Södra. Jag tittade på min syster. ”Det är antagligen roligare på Globala.” Sen granskade jag mig själv. Vad har jag lärt mig på Södra som jag inte hade lärt mig någon annanstans? Ingenting. Eller jo. Möjligtvis vad ordet djäkne betyder.
Projektarbeteskris Förr eller senare utsätts alla på Södra Latin för projektarbetet. Det kan bli intressant, spännande och alldeles, alldeles underbart, men har du slarvat med loggböcker och rapportskrivande kan den sista månaden innan deadline bli en riktig projektkris. Latin Lover vet hur man tar sig igenom den. Det som göms i snö kommer upp i tö, sägs det, och för Södra Latins treor är det förmodligen en hel del som är på väg att smälta fram just nu. Deadlinen för projektarbetet närmar sig med och det är dags att bli färdig med produkt, loggbok och rapport. Något som kanske inte går problemfritt för alla. – Det största misstaget folk gör är att de tidsuppskattar dåligt, säger Micke Gnospelius som gick ut Södra Latin förra året. Det många inte tänker på när man lägger upp en plan för sitt projektarbete är att det behövs mycket granskning och revidering innan arbetet är klart. Spara inte allt till sista veckan. Det må vara kul att spendera dag och natt med sina projektkamrater men det kan göras under trevligare omständigheter.
om man upptäcker att man inte skrivit en rad i slutet av mars? Nja. Enligt Patrik Friggebo är det en tolkningsfråga. Om en elev skriver hela projektarbetet sista veckan innan deadline så ska det inte bedömas som lika bra som ett arbete som kommit fram genom en bra projektprocess. Att göra avvägningen hur mycket processen ska påverka betyget är dock inte lätt. – Mitt råd till elever är att de inte försätter sig i den situationen, säger Patrik Friggebo.
”Det är bättre att sätta igång sent än att aldrig sätta igång”
Som om det inte räckte att betyget i en hundrapoängskurs står på spel så kan projektarbetet ha andra negativa effekter. Att jobba med bästa kompisen kanske kändes som en bra idé i början, men i slutet är det inte ovanligt att det börjar gnissla mellan tidigare oskiljaktiga projektpartners. – Osämja är väldigt vanligt den sista tiden, säger Micke. Många är väldigt stressade och det är lätt att tappa humöret. Då är det viktigt att vara lyhörd och förstående. Skulle man bli väldigt osams kan det vara bra att ta en kortare paus och fortsätta en annan gång. Arbetet blir sällan bra om folk är arga. När du väl blir klar med arbetet ska du inte lämna in det. I alla fall inte slutgiltigt. Både Patrik Friggebo och Micke Gnospelius säger att det är viktigt att låta någon annan läsa igenom projektrapporten. – Man bör lämna in sin rapport åtminstone en gång innan deadline så att man kan göra ändringar i den om det behövs, säger Patrik Friggebo. – Våga fråga tidigare elever, lärare och kompisar hur de har gjort, säger Micke. Det är svårt att veta exakt hur man ska skriva en rapport första gången.
– Ett misstag många gör är att de väntar för länge med att börja skriva rapporten, säger Patrik Friggebo, projekthandledare för naturarna. Rapporten ska börja skrivas så fort man har börjat inhämta information. Ett annat misstag är att man slarvar med loggböckerna så att det inte går att följa processen.
Och om det känns tungt sista veckan innan inlämning så finns det alltid hopp och ljus på andra sidan deadline. – Det är bättre att sätta igång sent än att aldrig sätta igång, säger Patrik Friggebo. – Var positiv och ge inte upp. Alla lyckas, bara man håller ut, avslutar Micke Gnospelius. Det kommer att kännas super när det väl är över.
Det finns nog en del elever som tycker att det är lätt att vara efterklok nu. Det är lätt att skjuta upp rapportredigering in i det sista och i värsta fall kan hela rapporten återstå i mitten av vårterminen. Går det att ”rädda” ett projektarbete
Karin Wetterberg
8
En rättvis arbetspolitik - en riktig arbetspolitik Vi har hört det länge nu, och visst märks det. Ungdomsarbetslösheten är rekordhög i Sverige. Enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat är 26,2 % av alla ungdomar mellan 18 och 26 utan arbete. Men vad gör man då åt det? Moderaterna menar att LAS leder till ungdomsarbetslöshet. Detta är en ren lögn för att främja deras egna intressen. Lagen om anställningsskydd är till för att förhindra att människor diskrimineras på sina arbetsplatser genom att arbetsgivare måste ha en saklig grund för att avskeda dem. Detta för att anställda skall ha rätt till åsikter och rätt till att engagera sig fackligt, utan att riskera att bli uppsagda på grund av detta. Svagare arbetstrygghet leder absolut inte till några nya jobb utan enbart till en känsla av otrygghet. Det kommer att bli lättare att sparka folk, men fortfarande inte lätttare att anställa. Hade (M) ledarna läst på lite så hade de upptäckt att endast 2,5 % av alla anställda i hela Sverige förlorade jobbet p.g.a. LAS år 2009. Resterande 97,5 % har fått en ökad arbetstrygghet. Dessutom så omfattas unga sällan av LAS då majoriteten inte har tillsvidareanställningar, utan tvingas till vid-behov-anställningar. Personligen vill jag inte behöva sova
med ena ögat öppet, ständigt beredd på att få ett samtal från min arbetsgivare som behöver min arbetskraft i en timme. Särskilt ovillig till detta är jag då jag med denna lön dessutom inte kommer kunna betala mer än 0,5 % av hyran i en tredjehandsetta (om man nu ens får en lägenhet). Vi förtjänar bättre. Vi förtjänar trygga, schysta arbetsvillkor och vi förtjänar att veta när och var vi ska arbeta och på så sätt ha friheten att kunna planera vår vardag. Men det tycker inte den nuvarande regeringen. Högerregeringen har tydligt tagit ställning. Det är unga arbetssökandes intressen kontra storföretagens, som vill ha billig och lätthanterlig arbetskraft. Jag vet vilken sida jag står på. Jag vill ha en rättvis arbetspolitik - en riktig arbetspolitik. Var fjärde ung arbetssökande står utan jobb och regeringen står helt handfallna och ägnar sig åt navelskådning. Alliansen satsade 5,6 miljarder på att sänka arbetsgivaravgiften för de som hade unga anställda under 25 år. En ungdomssatsning kallade de det för. Problemet med det var att den inte krävde någon form av motprestation, företagen behövde inte anställa en enda ungdom till för att få sitt bidrag.
Dock så tjänade McDonalds helt plötsligt 50 miljoner på en månad i sparade arbetsgivaravgifter, det utan att ha anställt en enda ungdom till. Detta är ett extremt dyrt och ineffektivt sätt att ”skapa arbete åt unga” på, just eftersom att det inte alls är en ungdomssatsning. Det är som att slänga upp massor av mynt i luften och hoppas på att något av dem i bästa fall hamnar i en behövande människas ficka. Egentligen är det storföretagen som tar hem storvinsten. En riktig ungdomssatsning vore förslagsvis att bygga bostäder. Över 200 000 ungdomar i Sverige står utan bostad idag och det råder bostadsbrist i varannan svensk kommun. Med bostäder kommer även behovet av byggarbetare, civilingenjörer, arkitekter och elektriker öka och då har vi helt plötsligt skapat massor av arbeten för massor av människor. Hade man använt pengarna som kom till statskassan till att anställa nya personer hade man skapat kring 300 000 jobb. Istället valde man att sänka skatten/arbetsgivaravgiften till ett värde av 100 miljarder kronor istället. Det är en usel politik som enbart leder till enorma ekonomiska och sociala klyftor mellan människor. Marco Poblete
Ett liv som lärare Han lärde sig spela orgel på folkskollärarutbildningen, har jobbat 20 år på Aspuddens skola och snart 23 år till på Södra Latin och har nästan alltid vetat att
det var lärare han skulle bli. Nu undervisar han sin sista klass och förbereder sig inför att lämna Södra till sommaren. Latin Lover har träffat Jörgen Lundberg och pratat om barndomen, pensionen och allt däremellan. I sal A229 där många långa samhällskunskapstimmar spenderats de senaste tre åren möter vi honom och inte helt utan nervositet. Jörgen är
Jörgen under prisutdelningen av Kungliga Vitterhetsakademiens pris. Foto: Mikael Röhr
9
sedan förra året, då han vann Kungliga Vitterhetsakademiens pris för berömvärd lärargärning och det sprang omkring journalister och fotografer på hans lektioner, van att intervjuas och vi är rädda att inte nå upp till Lärartidningens intervjustandard. Men oron är bortkastad. Att intervjua Jörgen innebär för oss mest att lyssna fascinerat och önska att vi kunnat göra intervjun åtskilliga sidor längre. Jörgen växte upp i jämtländska Bräcke med en mamma som jobbade som kontorist på järnvägshotellet och en pappa som spelade fotboll men efter kriget blev allt mer alkoholiserad.
Lärarintervjun- fortsättning.. Han beskriver sig själv som en riktig arbetarunge, vilket också innebar att han inte utsattes för den framtidskris efter skolans slut som nittioåtta procent av Södra Latins treor nu står inför. – Jag visste inte om vad jag kunde bli, och hade redan kommit på i 5-6:an att jag ville bli lärare. Jag hade en lärare i folkskolan som hette Uno Wickberg som hade det så bra. Han var snäll och visste mycket. Han hade en fru som hette Siri som var kantor. De hade inga barn och kunde resa mycket och jag minns att jag tänkte att det verkade bra. Så jag ville också bli folkskollärare. Efter sex år i folkhögskolan sökte Jörgen vidare till den fyraåriga Realskolan i Bräcke. Hans första år där var turbulenta. – I 1:an och 2:an höll jag på att spåra ur. Jag fick B i ordning och uppförande och en gång jagade prästen mig runt ett bord. Jag hade väl varit uppkäftig eller något. Men i trean förstod jag att jag behövde rycka upp mig. Jag kunde antingen utnyttja det jag hade och plugga eller bli kvar i Bräcke för alltid.
har han varit kvar på Södra som lärare i framför allt samhällskunskap och psykologi och sett många klasser komma och gå, något han säger sig ha blivit bättre på att hantera genom åren.
”Jag visste att jag var oslagbar” – Förut kunde jag bli deprimerad i 14 dagar när jag lämnade en klass. Men jag har blivit mer professionell nu. Han tycker att relationen mellan elev och lärare kan jämföras med terapi. Det är viktigt att visa respekt och ta eleverna på djupaste allvar men det får aldrig bli smetigt. Som med bra terapi ska båda parter dessutom känna att de är färdiga med varandra efter de tre gymnasieåren. Men, medger han:
Hur känns det nu att snart lämna din allra sista klass, efter 44 år som lärare? – Förvånansvärt bra. Fast det är väl någon sorts skyddsmekanism också. Inte heller känner Jörgen av någon större pensionskris. – Nej, inte så mycket. Jag känner mig ganska mätt på läraryrket nu. Men visst är det sant att pensionen innebär att man sitter på en rutschkana ner i graven. Så vad ska du göra som pensionär? – Nu har jag rätt att få disponera min tid. Jag tänker att ”nu ska jag vara lat” men det kommer jag inte vara. Men jag ska läsa mycket, gå på kulturevenemang och promenader, och vara lat om mornarna! Ebba Ringborg
- Det nyper alltid i hjärtat.
Och han tog sig ifrån Bräcke till slut. Även om han hade mycket emot sig och fick höra att han låg sin mamma till last som studerade istället för att tjäna pengar. Efter att ha avslutat realskolan började han på Östersunds Högre Allmänna Läroverk där han 1963 tog examen. Lärartjänsten på Södra Latin fick han lite av en slump efter att ha arbetat tjugo år i grundskolan. Mitt under ett läsår ersatte han en vikarie som skolan egentligen tänkt behålla. Dock var tjänsten tvungen att utannonseras till allmänheten innan vikarien kunde anställas på riktigt. Jörgen som just hade vidareutbildat sig till gymnasielärare såg annonsen bara dagar innan ansökningstiden gick ut under julfirandet hemma i Bräcke och åkte till Stockholm redan innan julledigheten var över. – Jag visste att jag var oslagbar, konstaterar han nöjt. Jag sa till dem att får jag inte jobbet så kommer jag att bråka. Och visst fick han jobbet. Sen dess
10
Foto: Moa Sjöborg
Bokslukares oförståeliga val Jag vill bara inleda med att poängtera att jag inte ens tänker låtsas att inte både ni och jag vet exakt vad det här handlar om. Det blir varken förspel, presentation eller sammanfattning av storyn för jag vet att ni kan det här, så: Vad är egentligen grejen med Twilight? Bokseriens framgångar som ungdomsbok i modern tid överträffas egentligen bara av Harry Potter, till många recensenters och språkfascisters bestörtning (jo, jag är en av dem). Skillnaden mellan de båda är att där de språkliga bristerna i H. Piddy lätt kan överskylas med hippogriffer, ordlekar och spröda drömmar om en annan verklighet existerar i Twilight inget som kan fånga och kvarhålla läsarens intresse annat än passionen mellan ytterligare ett vackert heterosexuellt par (har vi hört den förut?).
Vilka – och jag är beredd att hittas dränerad på blod som ett kosherslaktdjur imorgon för min rätt att uttrycka denna åsikt – båda är tämligen ointressanta personligheter. Det går bara delvis ihop för mig. Bokserien riktar sig visserligen skamlöst och pricksäkert till målgruppen unga kvinnor. Unga kvinnor, som vi alla vet, inte tycker särskilt mycket om andra unga kvinnor. Att då göra hjältinnan så menlös att inte ens den mest förhärdade haterska rimligtvis kan bli svartsjuk på henne är förstås inget annat än ett genidrag. Att dessutom göra henne renons på karaktär ger varje rival möjlighet att i fantasin applicera sin egen sprudlande personlighet som ett färgglatt klistermärke ovanpå hennes. Men han då? Stackars Edwards enda utmärkande drag är hans tilltalande utseende. Det Stephanie Meyer gör är att till fullo förlita sig på att hennes läsarkrets ska anse att hans skönhet väger upp hans karaktärslösa, fiktiva personlighet och är anledning nog att läsa hennes bok. Och – hjälpossnågon det gör vi. Även om vi är tvungna att djupinhalera Pesten efteråt för att kurera den intellektuella syrebristen. Missförstå mig rätt; jag skulle älska att kunna älska Twilight. Någonstans måste
man ju göra av sin sexuella frustration och Meyer vet att spela på våra svältfödda små libidon. De penetrerande huggtändernas symbolik exempelvis - det skulle inte vara mer uppenbart om Freud så drämde till oss med en stekpanna. Dessutom lämnar den ”ofullbordade” kärleken ett - av adjektiv överlastat - smörgåsbord åt vår fantasi. Men varför vill tjejer läsa detta? Kanhända är det för att vi längtar efter något evigt bestående där det inte finns någon tvekan eller tvivel. Möjligtvis för att det vi mest av allt vill uppleva är att slippa vela; att vara helt säkra. Är det spänning och passion vi vill ha, sex? Eller är det helt enkelt så att vi läser Twilight bara för att vi förväntas intressera oss för allt jag precis beskrivit? Jag gör inte det! Och även om jag i svaga ögonblick gjorde det skulle jag aldrig medge det, för det kan inte göra annat än gynna den ensidiga bilden av ”vad tjejer vill ha”. Jag antar att vi cyniker som får kväljningar av er som med blossande kinder läser nätterna igenom är vi som mest avundas er uppriktighet mot er själva. Att däremot kyligt kränga skräplitteratur med argumentet att ”vi vet vad tjejer vill ha” är så vedervärdigt att jag är beredd att förtränga mina ”kvinnliga lustar” för den cyniska principen. Ni andra som också lever i principfast förnekelse är välkomna till mig på cyniskt bokbål varje fredag. Amanda Muren
Ingen Man Boykottar Melodifestivalen Melodifestivalen - Landet står stilla och vältrar sig i sig självt. Universum snurrar kring Globen och det viktigaste i världen att debattera är vad som är äkta schlager. Glöm folkmord, krig och mänskliga rättigheter. Det är en sinnessjukdom, Sveriges förhållande till schlagern. Men trots Timoteijs subtila hyllning till Gina Tricot, Sverigedemokraterna och manhaftigt juckande så är det
ändå Melodifestivalen. Det ska vara så här. Den ska vara dålig. Den ska ha usla låtar som fastnar och som vi sen nynnar på i vår ensamhet. Europaröstningen hade inte någon betydelse. Hade vi bara haft svenska jurygrupper hade Bergendahl vunnit. Hade vi bara haft telefonröstningen hade Bergendahl vunnit. Så eniga har vi väl aldrig varit. Och som vanligt lika oeniga med Europa.
11
Anna Bergendahl äntrar ESC senare i vår och trots att det dåliga konceptet med tävlingen kvarstår som hindrar mina emotionella känslor från att ta överhand och få mig att utbrista i ett: Eureka!, så kommer den svenska stoltheten vaja högt när vi återigen ställer in oss på en förstaplats (och självklart blir besvikna) då ESC går av stapeln i grannlandet Norge. Eira Ranung
Head Banger’s Crises Rocken ansågs redan från första början vara förknippad med att revoltera och hävda sig mot staten och kyrkan, men också sina föräldrar. Man förknippade rockmusik med dyrkan av Satan och det ryktas att om man spelar Led Zeppelins låt Stairway to Heaven baklänges kan man höra ett satanistiskt budskap. Samhällskritisk och utmanande har rockmusiken vuxit sig stor i världen och likt en rebellisk tonåring mitt i puberteten har den testat samhällets gränser. Men den har även blivit utsatt för ett otal kriser - kanske på grund av att rock och hård rock till stor del kretsar runt dekadens, skitighet och kaos. Det kan vara allt från ett inställt gig, plötsliga upptäckter, fysiska skador eller tragiskt nog dödsfall. Här har vi några kriser i urval: År 1998 blev världen helt plöts-
ligt medvetna om att sångaren Rob Halford(frontmannen i Heavy Metal bandet Judas Priest) är homosexuell. Viktigt att veta är att självaste Priests en gång betraktades som manligheten personifierad. Det visade sig hursomhelst att nitarna och lädret egentligen var accessoarer tagna från de brittisk- homosexuella subkulturerna. Judas Priest tappade anhängare och homofober föraktade deras musik. Men de vann också en hel ny skara folk, och Halford inspirerade flera likasinnade musiker att vara sanna mot sig själva. Nyårsafton 1984 voltade Def Leppard trummisen Rick Allen med sin Corvette. Olyckan resulterade i att han miste sin vänsterarm. Bandet drabbades av panik, för en trummis utan arm borde tämligen ha svårt att spela trummor. Lyckligtvis så löste det sig, och i fort-
sättningen fick Allen spela på ett specialbyggt trumset där han spelar virveln och vissa pukor med fotenVad gällande konserter som fått uppvaktning i media finns det oändligt många exempel. Ett klassiskt sådant är dock Guns N Roses sångaren Axl Rose, och hans upptåg under en konsert i juli 1991. Det som började som ett milt argument mellan Rose och en fotograf slutade med en inställd konsert på grund av ett slagsmål startat av frontmannen i egen hög person. Han slängde ned mikrofonen, slängde sig ut i publiken, tog fotografens kamera och återvände till scenen med den sista strofen för kvällen: ”Thanks for the lame-ass security, I’m going home!” Av alla kriser som har drabbat rocken genom tiderna, är dödsfallen de som slår oss hårdats. Otroligt skickliga musiker som olyckligtvis har fått möta döden för tidigt. Det finns många, alltför många för att ta upp på denna sida, men här har vi i alla fall ett urval. Tänk på dessa under era kvällsböner: - Darrel ”Dimebag” Abbott (Pantera), blev den 8 december 2004 mördad på scen inför tusentals fans. - Cliff Burton (Metallica), avled 27 september 1986 när bandets turnébuss välte nära Dörarp, mellan Ljungby och Värnamo (Sverige). Idag finns där en minnessten, dit många valfärdar än idag. -Nikki Sixx (Mötley Crúe), förklarades död 22 december 1987 och fansen såg det som slutet på en era. Lyckligtvis återuppstår Sixx efter två minuter, för att återvända till heroinmissbruket. Cat Sleazy och Sick Kickz
Supertramps samhällskritiska album: ”Crises? What crises?”
12
Kropp och knopp- Fråga Siri flesta, jobb förmedlas på det sättet. Fråga runt om någon du känner någon som skulle behöva någon (dig). Men även om du är uppjagad över att du måste hitta ett jobb: förneka inte dig själv att få glömma det ibland. Koppla av och göra sådant du tycker är roligt en stund varje dag. Ett jobb må vara viktigt, men vill du inte ha det mest för att du ska må bra i framtiden? Livet är nu, vet du.
Siri Helle, samtrea och hobbypsykolog, svarar på läsarnas frågor om allt från Alvedon till övergångsriter. Hej Siri! Jag har under en längre tid försökt få ett sommarjobb utan att lyckas. Jag anstränger mig verkligen och har skickat in ansökningar till över tio olika företag men ingen har hört av sig. Vad ska jag göra? Jag vill verkligen ha ett jobb. Fullt ös – arbetslös Kära Fullt ös – arbetslös! Om du kommer på hur en gör för att få ett jobb, förutom att slita som ett litet djur med arbetsansökningar, får du gärna höra av dig till mig. Mitt nummer är 070-834 57 07. Mobilen är på ljudlös under skoltid. Jag kan inte säga så mycket mer än keep up the good work. Vi är många som slåss om få arbetstillfällen, men ju fler arbeten du söker, desto större är sannolikheten att du får något av dem. Glöm föralldel inte att försöka få jobb genom kontakter också. Många, för att inte säga de
Jag är galet stressad. Det känns som om jag inte gör annat än pluggar och avverkar måsten och ändå finns det alltid tusen saker till jag borde göra. På kvällarna har jag svårt att somna och ligger istället och tänker på allt jag måste göra imorgon. Ska livet vara såhär? Anonym
till tjejer, men killar kan också besöka den med behållning.) Var lugn. Den här stressen du går och bär på går att bli av med. Antingen så försvinner den av sig själv om ett tag, när arbetsbördan minskar. Annars kan en attitydförändring hos dig göra susen. Om verkligen inget annat funkar: byt skola. Till frågespalten: Jag har funderat länge på det här och behöver få veta. Vilken är den godaste Ben’n’Jerrysmaken? Neither Ben nor Jerry
Kära Anonym! Ditt liv ska inte vara på ett sätt som får dig att må dåligt. I vårt prestationsinriktade samhälle är det många som känner som du gör, många som ägnar större delen av sin tid åt ”måsten” och prioriterar bort lustfyllda aktiviteter. Att ägna all sin tid åt att prestera fungerar under kortare perioder, men blir det en livsstil är det inte konstigt att vi mår dåligt av det. Vill du ha hjälp att förändra din situation kan du gå till skolkuratorn, som har stor erfarenhet av just den här problematiken. Du är inte den enda på Södra med duktighetssyndrom. Annars finns hemsidan duktighet.se som erbjuder test, tips och råd i ämnet. (Den riktar sig främst
13
Till dig som varken heter Ben eller Jerry! Det självklara svaret är Chocolate Fudge Brownie. Tätt inpå kommer Chunky Monkey, eftersom den innehåller små chokladbananer (och folk har blivit förälskade för mindre). Du kanske har hört någon svara Half Baked? De har fel.
Har du en fråga till Siri? Maila redaktionen och få ett svar i nästa nummer. redaktion.latinlover@gmail.com
Vill du hellre vara anonym, lämna en lapp i Latin Lovers låda till höger om receptionen.
Superettan - det nya svarta (eftersom Hammarby inte spelar i Allsvenskan längre) Superettan, Sveriges finaste fotbollsliga, är igång! Men vem ska du som södraelev heja på? Med den här guiden har vi bedömt de viktigaste lagen utifrån den faktor som brukar spela störst roll för Södra Latinare, dvs politisk korrekthet (PK). Låt Latin Lover göra jobbet när du utser ditt favoritlag i Superettan 2010! Örgryte IS ”Öis” är Göteborgs överklassklubb nummer ett. Eftersom de flesta göteborgare är fattiga arbetare eller låtsas vara det, är publiksnittet på den nybyggda arenan Gamla Ullevi (ledamot Sture Allén kom på det namnet, tack så mycket Sture) allt annat än högt. Södra-faktor (PK-faktor): Höjde sig aningen förra hösten då fansen demonstrerade för Dawit Isaak, men en så hopplöst rik à borgerlig à ond klubb som Öis kommer alltid att ha en väldigt låg PK-faktor. Betyg: 2 av 10 Hanna Mia Väsby United För att få mer respekt bestämde sig klubbarna Café Opera (de hette faktiskt så) och Väsby IF för att slå sina påsar ihop och bilda Väsby United.
Korsord av: Siri Helle
Resultatet lät inte vänta på sig. Med Väsbys fotbollskunnande och Café Operas smutsigt förvärvade pengar tog sig laget snabbt upp till Superettan. Vart ska detta sluta, månne? PK-faktor (Södra-faktor): Ett tvisteäpple. Å ena sidan sprungen från orten med stort O, å andra sidan Stureplansmaffians privatprojekt. Att klubben är nybildad, radikal och bär ett osvenskt prefix gör att slutbetyget trots allt blir högt. Betyg: 6 av 10 Hanna Mia Landskrona BoIS Tränas av Henke Larsson, förtidspensionär och kejsare av Skåne. Henkes makt över Skåne är total, enligt uppgift passerar inget fartyg genom Öresund utan Hans tillåtelse. Som tränare är Han dock ett oprövat kort. PK-faktor: Statistiskt sett bör halva laget vara sverigedemokrater (källa: kommunalvalet 2006). Laget heter dessutom BoIS vilket vittnar om patriarkala strukturer. När BoiS inför årets säsong dessutom bara har värvat spelare med ”son”-efternamn så förstår ni varför betyget blir som det blir. Betyg: 0 av 10 Hanna Mia
14
Hammarby IF Hammarby IF bildades på Södermalm för mer än hundra år sedan av ett gäng överklassungdomar. Klubbens förmåga att regelbundet förlora viktiga matcher drog till sig element från samhällets undre regioner, och runt år 1960 hade klubben utvecklats till en klubb för ”bohemer” och ”arbetare”. PK-faktor: Då Hammarby IF den senaste tiden har varit oförmögna att ta hand om sig själva har de uteslutande levt på Pappa Statens pengar. Den alternativa imagen är påtaglig, klubbens kampsång ”Just idag är jag stark” skrevs av landets mest berömde Outlaw och ”bohem”, Kenta Gustavsson. Risken att stöta ihop med en verklig arbetare på en Hammarbymatch får dock betraktas som minimal, vilket gör Söderstadion till ett närmast optimalt resmål för alla PK-fantaster. Damlaget är dessutom bättre än herrlaget. Betyg: 10 av 10 Hanna Mia Som ni kan se är studiens budskap entydigt: Hammarby är Södras Superettan-darlings 2010! Axel Purwin och Martin Johansson
Stenbocken Det är dags att släppa taget. Sluta oroa dig för vad Hon med stort H tycker om dig och våga var dig själv istället. Är hon värd att satsa på så kommer hon acceptera dig även om du har dålig andedräkt!
Kräftan Ditt liv är fyllt av färg, form och energi. Låt dessa ledord guida ditt beteende när du om två veckor ställs inför en situation som du aldrig ens kunnat drömma om. Undvik rektorn så kommer allt bli bra.
Vattumannen Eftersom du i grunden är en spontan känslomänniska plågas du av den inrutade vardagen. Men håll ut ett tag till, den 15 april kommer alla rutor bli cirklar och ränder och kärleken träda in i ditt liv.
Lejonet Den som söker ska finna, sade en vis man en gång. Du har sökt och sökt men inte fan har du funnit något för det. Ibland är det så, tyvärr. Men ge inte upp för det, fortsätt leta. Trägen vinner!
Fiskarna Satsa på att hjälpa människor i din omgivning de kommande veckorna. Det förbättrar din karma och kan ge dig lite tur i ditt nästa liv, eftersom den i ditt nuvarande hittills lyst som ett fyrtorn med sin frånvaro.
Jungfrun Utmaningen är att inte automatiskt anpassa dig till omgivningens förväntningar, utan att även lära dig anpassa din omgivning till dig. På så sätt kommer du att uppnå verklig balans!
Väduren Kom till killarnas omklädningsrum tisdagen den 20 april kl. 17.00. Ta med dig ett brännbollsträ, en svart katt och ett paket Alvedon. Och bered dig på fight.
Vågen Varje natt de senaste månaderna har du plågats av samma drömmar: snö, snö och åter snö. Vet du en sak? Det är tyvärr ingen dröm. Det är golfströmmen som har bytt riktning och förstört din verklighet.
Oxen Du är inne i en optimistisk period och känner att livet leker. Men tro inte att det kommer hålla i sig någon längre period, efter solsken kommer regn igen!
Skorpionen Nästa vecka kommer du att möta en man i femtioårsåldern med solglasögon och ledarhund. Han kommer vilja bjuda dig på en fika. Låt dig inte skrämmas utan tänk på det gamla ordspråket: Kärleken är blind!
Tvillingarna Du har mycket gemensamt med en sten för tillfället. Du känner dig grå, tung och hård. Vi vet att det är jobbigt men tänk på att kan inte Muhammed komma till berget, får berget komma till Muhammed.
Skytten Den personliga finanskris du befunnit dig i de senaste fem åren går äntligen mot sitt slut och ditt liv verkar plötsligt fullt av möjligheter och rosa moln. Ett råd: Relax, just do it!
Ansvarig utgivare: Moa Sjöborg