Latin Lover #10 TRADITION

LATIN LOVER 9 REDAKTION Vilken är din konstigaste tradition?

Illustratör: Josefine Thuresson – ”Jag gör alltid en note-to-myself vid speciella klockslag. Typ 12.34, 22.22 osv.”

Chefredaktör: Elis Burrau – ”Jag brukar läsa den där barnserien ´Doris´ som är längst ner på seriesidan i DN kultur varje morgon.”

Eira Ranung – ”På påsk hedrar vi Jesus genom den s.k stora påskjakten med tillhörande ketchupindränkt träd, a.k.a ´det blodiga trädet´ samt en armé av chokladharar från Lidl.”

Skribenter: Ellen Axenborg –”På namnsdagar brukar vi i min familj slå in en- eller fem kronor i folie. Sen ger man dem till den som firas medan man sjunger en konstig sång.”

Fotograf: Astrid Grelz Andersson – “Jag äter minst 100 g choklad om dagen”

Layout: Hugo Hedberg – “ När jag ska ta mig från kylskåpet till bestickslådan gör jag alltid en speciell dans för att det ska gå fortare.”

INNEHÅLL Ledare.........................................................................................3

Marco Poblete: ”Att se på det jätteskumma programmet om japanska ankor som går varje jul”.

Toalettpoesi.............................................................................4-6

Hanna Trolle –” På vintern badar jag bastu i Finland, rullar mig i snön, super julmust och rabblar snuskiga repliker på finska.

Intervju: Café-Camilla.............................................................8-9

Events i vinterns begynnelse......................................................7

2 steg från paradiset..................................................................10 Formkurva Håkan......................................................................11

Sofia von Schmalensee – ”Jag kollar på filmen ´Joes apartment´ en gång om året på juldagen”.

Kulturkrönikan: Att följa farsan/pandan............................12-13 Debatt: Republik vs Monarki...............................................14-15

Disa Persson – Poetry and Power .....................................................................16 Markus Rainerson -”Varje jul brukar jag klappa mormors låtsas-bock några gånger och låtsas att den är levande”

Khemiri tillbaka på Södra..........................................................17 Djäknes historia...................................................................18-19

Caspian Rehbidner – “När nya Caradhrasmedlemmar börjar i föreningen brukar jag tafsa lite på dem som välkomnande”.

Novell...................................................................................20-21 Saft............................................................................................22

Sleazy Lily ”Jag försöker gå under jord en gång om året, är det bara jag som hatar att bli äldre?”

Elevkåren: Killergame..............................................................23 Månadens Ord..........................................................................24

Anna Magnusson: --Headbanger’s Corner: Rock ‘n’ Roll all night...........................26 Manne Wahlström: ---

Horoskop...................................................................................27

LEDARE Av Elis Burrau

Det här är min första ledare. Det kommer antagligen att märkas. Ledare. Jag sitter här och smakar på ordet medan jag skriver. Ledare. Det smakar rätt bra. Skriv som Peter Wolodarski, viskar jag till mig själv. Han är så påläst, intellektuell och bitsk. Skriv som honom!

Fast, detta är lättare sagt än gjort, inser jag sen. Särskilt då jag egentligen aldrig förmått mig att läsa en endaste rad som Peter Wolodarski skrivit i DN. Bara noterat hans byline. Bara tänkt att där är en ung kille med ett ballt judiskt efternamn som skriver på Dagens Nyheters jävla ledarsida. Att det är rätt häftigt och att han därför måste skriva ”bitskt” per automatik. Blir dock svårt att skriva som någon man aldrig bemödat sig att läsa. Så bra fantasi har inte ens jag.

Okej. Då stryker vi det. Återstår då endast att skriva som Peter Wolodarski mig själv. Plan B. Så här skriver jag. En ledare. Jag heter Elis. Ibland har jag hybris och då heter jag Elis Liam Burrau (till exempel när jag anmäler Latin Lover till lilla journalistpriset, eller när jag skriver hela uppslag om TTA i tron om någon annan än jag ska bry sig, sådana situationer i vilka man gärna får utbrista i ett högt ”Lol”). Det här är min ledare. Hej.

Det här numret kallar vi för det ”traditionella numret”. Vi är Latin Lovers redaktion. Tema: tradition. Se vad lite brainstorming kan göra. Det är också nummer tio. Ett sorts jubileum. Hur firar vi det? Jo, med en tidning som varken kommer innehålla censur eller klubbguider, bara kompetenta och intressanta texter och artiklar. Bara snygga foton och illustrationer. Förhoppningsvis. Att leverera ett sådant fint innehåll är ju lite av Latin Lovers tradition. I det här numret får du bland annat läsa om anarki vid saftautomaten, toalettpoesi, monarkins vara eller icke vara, de charmanta damerna i caféet och om traditionen med stort D, nämligen Djäknespelet. Är inte det fest så säg.

Slutligen: Latin Lover är inte På Stan. Latin Lover är inte Nöjesguiden. Latin Lover är inte KZINE. Latin Lover är inte Slitz. Latin Lover är indie, indiepo… nej förlåt, jag menar Latin Lover är en skoltidning till för er. Eleverna på Södra Latin. Det är för er som jag och delar av redaktionen spenderar timmar och åter timmar i skolan på kvällarna vid usla skrivare för att få ut så många nummer som möjligt. Hoppas det smakar… gott.

Edra hängivna chefredaktörer: Elis Liam Burrau Eira Ranung

TOALETTPOESI Av Sofia Von Schmalensee & Disa Persson

“Your reasons are no more noble than mine”

“’Jag vill inte ha dig längre”

“Hello. Hello. Is there anybody out there? Cerainly. I’m listening.”

“Tycker du skolan är helt okej?”

Luffarschack

“Close your eyes and think of someone you physically admire and let me kiss you”

EvENTS I vINTERNS bEgyNNELSE Av Marco Antonio Poblete

1. Humana Second Hand butiksfest Den första december anordnar arrangörerna bakom Emmabodafestivalen tillsammans med konstfack och diverse klubbarrangörer en butiksfest på Humanas vintagebutik på timmermansgatan 23 till förmån för den internationella aidsdagen. Dagen till ära bjuder de på vin och rabatterade priser.

Alla intäkter under kvällen går till Aidsfonden.

2. That F*@#!ng Party Fjodor & Omid har tagit över Cristian Dinamarcas taktpinne efter Tight, och nu startat klubben That F*@#!ng Party som kommer att husera varje onsdag framöver med space-disco och flum-house pumpandes ut ur högtalarna. Förbered er hursomhelst på flippade onsdagar i framtiden på spyan.

3. Nu! Nya kanonklubben Nu! drog fulla hus på premiären, och har inga planer på att sakta ner kolosstempot. Med bokningar som Rebecca & Fiona, Stefan Oudalov (2.35:1), Daniel Öhrn (Ace), Peter Rückert (Babasonic) & Leonard Lindqvist (KAOS på F12) så har klubben vid Fridhemsplan redan etablerat sig som en nöjesmetropol för unga klubbkids.

4. Vinter!

Nya antitesklubben till sommarbomben ”Sommar!” kommer att husera varje onsdag på Marie Laveau på Södermalm, och med profiler såsom Daniel Öhrn och Rasmus Jonsson vid spakarna kan detta inte bli något annat än en succé.

FIKA FÖR LIvET Av Eira Ranung

När klockan slår 5 på morgonen och vargtimmen just gett vika, när den vanliga Södra Latinaren fortfarande sover, när den vanliga Södra Latinaren är på väg hem från nattens eskapader, när den vanliga Södra Latinaren fortfarande befinner sig i pluggtrans, då vaknar Camilla Siljeholm.

test”. Men i någon mån måste jag tänka på vad jag själv klarar. Även om alla elevers scheman skulle förskjutas till fem kan det inte hindra mig från att stänga vid fyra. Någon form av privat liv måste jag ha!

Kaféet är en släkthistoria i sig. Idén föddes för sju år sedan då Camillas moster bestämde sig för att börja servera kaffe i Södra Latins lokaler. Efter ett år tog kusinen till mostern över, för att slutligen ge det vidare till Camilla och hennes

Sovmorgon är otänkbart för någon som ska försörja Södra Latins morgonpigga elever med bullar och kaffe. Namnet Camilla Siljeholm säger kanske inte mycket, men det är hennes leende eleverna på Södra möts av bakom disken i kaféet.

mamma, Lotta Sundblad. Kaféet låg från början på andra sidan St. Paulsgatan, men längtan efter bekvämligheten och att komma närmare eleverna på Södra Latin var så stark att de slutligen bestämde sig för att hyra nedre botten av skolan. Den fristående kafeterian kunde efter ett godkännande från ledningen äntligen börja hyra lokalen av skolan. Hyran är relativt låg eftersom de enbart hyr själva köket och de få kvadratmeterna innanför disken, resten av lokalen betraktas som elevernas uppehållsrum.

Camilla är redan i skolan vid sju och börjar sätta degarna. Nio öppnar kaféet och de första eleverna med abstinenssymptom rullar in för att sedan skjuta både nikotin- och koffeinnivån i höjden ute i rökrutan.

Det bästa med kaféet är att varje dag ser olika ut, säger Camilla och mäter skickligt upp kaffepulver i ett mått samtidigt som hon betjänar en Plopp-sugen elev.

– Inför varje termin ändras schemat för alla elever, och då gäller det att anpassa arbetet efter det. Om lunchen förskjuts en timme blir det rusning hit en timme senare än vanligt. Det är bara att anpassa sig, att jobba i kafeterian är rena rama ”survival of the fit-

Själv har Camilla alltid drömt om att äga ett kafé och när hon för ett par år sedan blev arbetslös bestämde hon sig för att förverkliga drömmarna. Hemligheten med att lyckas som kaféägare är att alltid möta eleverna med ett leende, att pressa priserna, och om man blir sjuk får man inte vara sjuk, säger Camilla.

– Att driva kafé ses av många som ett superlätt jobb, men är i själva verket är det jobbigt. Allt ska flyta och det gäller att hålla flera bollar i luften. Det finns självklart negativa sidor med att driva kaféet, som om man blir sjuk eller att man inte direkt tjänar storkovan. Jag har definitivt haft jobb där jag har tjänat mer, men en liten hacka blir det i alla fall slutet av månaden. Det finns också många fördelar, den största är att jobba åt sig själv och dessutom älskar jag mitt jobb, säger hon och stannar plötsligt upp i sin servering av en samling språkettor som laddar upp inför en stor skrivning och hon ler lite för sig själv innan hon fortsätter att ta ut de färdiga plåtarna med bullar från ugnen.

När doften av bullar sprider sig i trapphuset vet personalen att det blir rusningstrafik. Bullarna är tveklöst det som säljer bäst i kaféet. Här bakas allt av Camilla och hennes mamma på plats.

Latin Lover frågar försiktigt vad som är hemligheten till de

fluffiga bullarna som lyckats få Södras elever på fall.

– Hemligheten? Den berättar jag inte. Men en hel del kärlek innehåller de.

Kaféet har genomgått många förändringar. För ett år sedan bytte Camilla kaffet till rättvisemärkt, dock säger hon att de nu slutat tillverka det kaffe som hon brukade köpa, vilket gjorde så att hon var tvungen att köpa in en ny sort utan rättvisemärket.

– En av de största förändringarna vi gjort genom åren är faktiskt ny för i år, är att man får ta med sin egen tekopp, helst ska den vara två deciliter stor, men det är sådana saker man inte har tid att bry sig om när man driver en verksamhet som denna. Det är det stora just nu.

Camilla berättar att hon känner igen nästan alla på skolan och att hon kan namnen på de flesta.

– Det händer att man får en särskilt speciell anknytning till vissa, men jag försöker skilja på jobb och privatliv, så det är inte den Camilla ni ser varje morgon som går hem vid klockan fyra på eftermiddagen.

Vissa elever vill gärna lära känna oss, diskutera sina problem och vill bli våra kompisar. Huruvida det är för att få gratis bullar eller för att de verkligen tycker att vi är trevliga är en annan sak, säger hon och skrattar samtidigt som hon fyller på den ständigt tomma kaffekannan. Sju kilo kaffe är vad som går åt under en dag.

– Meningen med kaféet, ja hela konceptet, är att eleverna ska känna sig hemma här, då är att kunna elevens namn en självklar del av det hela. Vi vill erbjuda eleverna schyssta elevpriser genom att pressa priserna hos leverantörer och genom att jag själv går runt i butiker och jagar priser. Dessutom har vi en stämning som alltid är på topp, eller föresten, det är ni elever som utgör kafémiljön och sätter prägel på stämningen i kaféet! Jag har aldrig sett någon bli utfryst och vi har fått in fler plånböcker än vad vi kan räkna.

Om Camilla får välja några särskilda karaktärsdrag för att beskriva Södraeleven säger hon att de alltid är goa och glada och att hon alltid har fascinerats över hur eleverna alltid verkar veta vad de vill bli och ständigt är ambitiösa, ibland kanske för ambitiösa.

fjorton år som hon bor med i sin lägenhet i Hägersten.

Själv lyssnar hon på det mesta, och det krävs när eleverna ständigt byter låtar på spelaren.

– Det gäller att ha ett öra för det mesta när man jobbar här, jag lyssnar på allt, men om eleverna sätter på extrem superjazz stänger jag av på en gång, det klarar jag bara inte.

Kommer dina barn att välja Södra Latin och ta över kaféet efter dig, det går trots allt i arv?

–Haha, jo det vore trevligt om de valde Södra och jag tror faktiskt att min dotter vill det, då får hon ju gratis fika!

Var och vad fikar du när du själv får välja?

– Jag dricker inte kaffe, som jag har märkt att många gör här på skolan, utan tar gärna en cola och smörgås när jag är ute. Tro det eller ej, men jag är inte så förtjust i sötsaker. Jag bakar gärna åt andra men äter inte själv.

Annars gillar jag att fika på Muggen, du vet stället runt hörnet?

När tiden för intervjun lider mot sitt slut tar Camilla tag i min arm.

– Förresten, kan du skriva en sak? Att eleverna gärna får plocka upp efter sig när de är klara, även om det är min arbetsplats så är det också ert uppehållsrum. Jag nickar till svars och lämnar sedan sorlet och en Camilla som genast skyndar mot köket för att ta ut en ny sats bullar ur ugnen.

5 SNAbbA MED CAMILLA

De mysiga eleverna på Södra är något som ständigt återkommer i Camillas berättelser från kaféet och det är tydligt hur mycket hon också värnar om deras hälsa.

– Vi försöker att sälja nyttiga saker, vi har både yoghurt och frukt, men det kan självklart bli bättre. Å andra sidan måste man kunna unna sig lite gott ibland. Ni är trots allt så unga och borde inte än på några år tänka på vad ni stoppar i er.

Kanel

Kardemumma

Jazzfusion

Alternativ indiepop

Ny kund

Stammis

Det är tydligt att Camilla undviker att berätta saker om sig själv, i dag är det kaféägaren Camilla Latin Lover får träffa. Snart kommer det ändå fram att hon är mycket engagerad i friskvård och att hon på fritiden är ledare för spinningkurser. När hon inte tränar och är i kaféet är det med hennes fyra barn hon är med, två pojkar på tretton och två år samt två flickor på fem och

Pest

Kolera

Kaffe

Te

Sen jag började lyssna på Håkan på riktigt har jag alltid beundrat hans förmåga att skriva texter som kan alstra så mycket känslor, det vet väl vi alla som någon gång har varit på en av hans konserter och skrikit ”Visst, känns det fint nu, HuuUUurricaAAAAANE!?” eller bara suttit hemma och gråtit till ”Nu kan du få mig så lätt”.

Men nu undrar jag om han inte har överträffat sig själv. Det är en annan tyngd i texterna som jag inte riktigt sett förut.

8/10

HÅKAN HELLSTRÖM: 2 STEg FRÅN PARADISE Det var en känsla av lugn som infann sig när jag började lyssna på Håkans nya platta.

Första låten ”Det här är min tid” lät som soundtracket till en nattpromenad längs Skeppsbron eller Göta älv i juli. Vackert. Ett överraskande fint blås gjorde första intrycket av Håkan Hellströms sjätte album ännu mer lysande. Överhuvudtaget är höstens mest efterlängtade platta fylld med överraskningar.

Det är mer fokus på akustiska gitarrer och finstämda körer. Mer flygande ljudlandskap och till och med en gosskör (!).

Men oavsett hur grymt tajta musikerna är eller hur vackra arrangemangen är så är det ett budskap till förutom musiken som ringer i mina öron hela tiden: Håkan har blivit vuxen.

Han kanske blev det för längesen, men det är först nu, när jag hör den här skivan, som det går upp för mig på allvar. Han lyckas med konststycket att vara vuxen och samtidigt utstråla en energi som påminner om den han hade när han sjöng ”Kom igen Lena” eller ”Mitt gullbergs kaj paradis” – om än i en lite snyggare kostym.

”Saknade te havs” ställer en på en brygga vid Vinga och tittar ut över Kattegatt, man går i hamnen en regnig natt och lyssnar på ”Shelley” och ”2 steg från Paradise” låter en besöka Göteborg på ett sätt som man inte hade fått göra genom att bara ta X2000. De bästa låtarna går rakt in i hjärtat: ”Jag vet vilken dy hon varit i” är en sån träffsäkert sorglig skildring av pojken som blev kvar och flickan som for ut i världen och tappade bort sig själv på vägen. I ”Det dom aldrig nämner” märks det att Håkan vuxit till sig, han frågar och undrar om saker man inte tänker på så ofta (och nämner till och med politiker och regering).

Jag var inte på konserten på Hovet så jag satt och försökte att inte tänka på vad jag missade.

Då ringde min vän Karin som var på konserten.

Hon ringde för att de spelade min favorit ”Hurricane Gilbert” och hon tänkte att jag skulle få höra det – det var en av de finaste stunderna jag har varit med om. Även om jag inte var där på plats så fick jag min egen lilla bit av upplevelsen.

Och den lilla biten växte till en varm lyckokänsla som spred sig genom hela kroppen ända till tårkanalerna. (Det var så mäktigt att höra alla ni som sjöng med så vackert till en sån vacker låt – tack!)

I skivans sista låt ”Du är snart där” sjunger Håkan och bandmedlemmarna något som jag tror många av oss känner igen oss i: Musiken slutade aldrig Du bara får mig att hänga kvar För jag tror när vi går genom tiden Att allt det bästa inte hänt än Det hoppas jag innerligt. av Hanna Trolle

FORMKURvA HÅKAN Av Manne Wahlström

Känn ingen sorg för mig Göteborg År: 2000 Solodebuten, ursprungligen rubricerad Dans, dans, dans, satte å ena sidan stopp för Håkans fortsatta karriär i Broder Daniel – men förändrade å andra sidan popsverige radikalt.

Nåt gammalt, nåt nytt, nåt Lånat, nåt blått År: 2005 Samma år som Ett kolikbarns bekännelser släpps når Håkans fjärde studioalbum butikhyllorna, med både nyskrivna spår såväl som tidigare outgivna och två liveinspelningar.

Det är så jag säger det År: 2002 Trots att ha lagt ribban farligt högt lyckas Håkan tangera debuten med Det är så jag säger det. Singeln Kom igen Lena! går upp som nummer två på singellistan.

För sent för edelweiss År: 2008 Med För sent för edelweiss visar Håkan att han i allra högsta grad är att räkna med, åtta år efter debuten. Plattan är hans klart bästa och titelspåret tillsammans med Kärlek är ett brev skickat tusen gånger har bland de sorgligaste textraderna skrivna.

Ett kolikbarns bekännelser År: 2005 En midsommarnattsdröm är första och enda håkansingeln att nå förstaplatsen på singellistan. Plattan är något långsammare och mer sentimental än de tidigare.

2 steg från Paradise År: 2010 Det efterlängtade sjätte albumet släpptes i oktober tidigare i år packades med Way Out West-exklusiva spåret River en vacker dröm. Soundet är mer eftertänksamt och gör klart att Håkan inte längre är i tjugoårsåldern.

KULTURKRÖNIKAN: ATT FÖLJA FARSAN/PANDAN Av Elis Burrau

Ni vet Animal Collective. Ja. Självklart gör ni det. Dum fråga. Hipsterbandens hipsterband vars vurm för zoologi resulterat i att djuren kommit att bli den alternativa musikscenens nya favoritobjekt. Ur detta uppdaterade Brooklyn-Beach Boys (metatext: alliteration tillägnad Lisa Elveborg) till kollektiv kom först Panda Bear. Han gillar pandor. Och att göra musik som du egentligen får ont i huvudet av, men uppskattar för att du ska göra det.

Sönderkramad av en enig kritikerkår.

Det här är bra, tack då vet jag det. Tack då slapp jag lyssna och ge ett eget omdöme. Sa jag tack?

Föga förvånande då att Dave Portner, en utav av Animal Collectives övriga medlemmar, också ville göra något eget.

Han kom alltså sen. Soloprojektet som alla som är något måste ha.

Nyss släppte han skivan Down There. Han kallar sig Avey Tare, och eftersom pandan redan var upptagen så har han istället valt krokodilen som sin maskot. Hans musik skulle ni också finna smått obegriplig. Så ni vet. Men den är bra. Så. Ni. Vet. Nå, vad har det här med något att göra? Är det bara ännu en krönika full av referenser i mitt patetiska försök att verka påläst på den egentligen rätt urvattnade, alternativa Brooklynscenen som jag älskar? Nej. Eller inte enbart.

Detta är bara en inledning. Texter måste ha sådana. Det är fars dag idag. Jag ligger i min säng och lyssnar på Avey Tare. Jag tittar på skivans omslag och vad som ser ut som ett huvud tillhörandes en grön spökkrokodil och tänker att jag borde skriva om Sofia Coppola.

Kopplingen? Att Coppola låter som kopplingen. Nej, att Avey Tare följde i Panda Bears fotspår och att Sofia Coppola följde i Francis Fords. Jaha? säger ni. Mhm, säger jag.

För det är faktiskt både aktuellt och intressant. Jag skriver ju bara sådant som är aktuellt och intressant. Den här hösten är Sofia Coppola tillbaka med en ny film, Somewhere.

Hennes sämsta film som regissör.

Tyvärr. Och skulden på att den inte är något att ha vill jag lägga på Sofias pappa (och i viss mån på hennes man, Phoenixfrontmannen Thomas Mars, då filmen mest känns som en seg musikvideo till Love Like a Sunset). Att säga att Sofia Coppola gör filmer, oftast snygga cyniska drifter med populärkulturen, enbart för att hennes pappa var regissör är att förminska Sofias konstnärskap.

Det är inte huvudanledningen. Men att förneka att faderns karriär inte skulle ha påverkat dotterns val av yrke, hennes ”kall”, det är att vara ignorant och trångsynt. Och i hennes nya film är Francis Ford mer närvarande än någonsin. Vilket också är filmens huvudproblem och stora svaghet.

Somewhere kretsar kring pappan, fadern,

farsan och bekymret är att denna karaktär är så satans trist och färglös. Fadern som är den ”avdankade livskrisande skådespelaren”. Han som bor på hotell, missbrukar sex, alkohol och bara är åtråvärd på grund av en

PÅ: Radio Dept. – Never Follow Suit EP Jag hade det redan på känn i vintras när jag livrädd konfronterades med en alkoholist och dennes kamphund utanför Radio Dept.:s absurda releasefest i Abrahamsberg: 2010 kommer bli deras år.

This Is England ’86 Minst lika briljant som filmen. Woody och Lols kärlekshistoria förtjänade det här bitterljuva, tragikomiska och socialrealistiska tv-eposet.

allt mer patetisk karriär. I filmen spelar Stephen Dorff denna färglösa reinkarnation, får man gissa, av Sofia Coppolas far, och Dorff gör en roll som redan var platt i manuset ännu plattare. Sofia Coppola skulle, med facit i hand, inte gjort en film om sin pappa, hon skulle gjort en film om sig själv. Den enda behållningen med Somewhere är ju Elle Fanning som spelar dottern, Coppolas alter ego. Samt en scen där far och dotter sitter i varsin solstol vid poolkanten och Julian Casablancas sjunger ackompanjerad av ett leksakspiano.

Sådär. Nu hör jag hur jag hur mitt badkar håller på att svämma över. Jag ska lägga mig i det och läsa Naomi Klein. Vad har det här med något att göra? Min pappa älskar att bada, men han skulle aldrig komma ens i närheten av tanken att läsa 500 sidor om USA:s ekonomiska utnyttjande av krisdrabbade länder. Nu. Vet. Ni. Det.

Av: Ricky Gervais och Stephen Merchant Ligger man bakom 2000-talets mest geniala ångest-komediserier, det vill säga The Office och Extras, så får man inte göra en sådan pinsamt banal film som Cementery Junction.

DEbATT:

REPUbLIK v FÖR REPUbLIK:

Av Caspian Rehbinder

I vårt samhälle finns en stark grundtro på demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet.

Trots detta har vi en konstitutionell monarki som ruckar på alla dessa principer, låter landets främste företrädare utses på grund av blodsätt, och gör ett kraftigt avsteg från jämlikheten i vårt samhälle. Det är dags att vi tar avstånd från denna ålderdomliga struktur, och tar det slutliga steget in i en modern, sekulär republik.

Ur ett demokratiskt perspektiv är detta förkastligt.

I regeringsformen i Sveriges grundlag konstateras att all makt ska utgå från folket. Ingen människa med demokratiska ideal ifrågasätter detta. Samtidigt har kungahuset de facto en stark maktposition, och kan påverka opinionen i många frågor.

Denna makt har de för att de ärvt den. De har en grundlagsskyddad makt, enbart för att de är födda i rätt familj.

Demokrati, frihet, människors lika värde, och varje människas rätt att själv forma sitt liv, är värden vi alla ser som givna. Självklart ska du inte behöva bli medelklassakademiker, bara för att dina föräldrar är det. Självklart ska du inte behandlas annorlunda på grund av ditt efternamn eller din religion. Och självklart lever vi i en demokrati där människor tillsammans får bestämma hur deras samhälle ska se ut, kompletterat med mänskliga rättigheter för att skydda grundläggande värden som yttrandefrihet, frihet från förtryck och jämlikhet.

Vissa människor är dock mer jämlika än andra.

Om all makt i Sverige ska utgå från folket måste vi ha en demokratiskt vald statschef. Politiska poster ska aldrig kunna ärvas – och rollen som statschef är minst sagt politisk. Värt att komma ihåg är också att Sverige historiskt har en lång historia av valda ledare; innan Gustav Vasa föddes man inte till kung, man valdes.

Monarkin vi har i Sverige är ett paradoxalt påfund. Kungafamiljen sägs inte ha någon formell makt, men kritiseras gång på gång för politiska uttalanden de gjort. Kungen tycker både att Bruneis diktator är en god ledare och att Sveriges vargstam är livskraftig nog att jagas bort, drottningen vill inskränka informationsfriheten och uttrycker sitt stöd för den kontroversiella intresseorganisationen Ecpat. Det är naivt att tro att deras politiska makt är noll och ingen.

Man kan också se det ur ett personligt plan. Det är en djup tragedi att kungafamiljen inte behandlas som andra människor. Många har sett SVT:s nya serie Ung & bortskämd, och förfasats över hur verklighetsfrånvända vissa människor är. Kungabarnen fostras på precis samma sätt. De får inte välja sina liv själva, utan förutsätts ta på sig sina föräldrars yrke, och avla arvingar. Sådan är monarkens roll.

I en demokrati ska ingen människa ha särskilda rättigheter, utan alla ska behandlas lika. I en demokrati ska ingen människa födas till en politisk post, utan väljas: All makt ska utgå från folket. Jag vill kunna se kungafamiljen som människor, inte som dockor i ett spel. Jag vill kunna se Sverige som den demokrati vi borde ha.

Om vi på allvar ska kunna säga oss företräda demokratiska ideal och jämlikhet mellan alla människor, måste vi träda från den arvsmonarki vi har i dag, och införa en rättvis, jämlik och fri republik.

vs MONARKI FÖR MONARKI: En debatt som länge fått en ganska undangömd plats i både media och samhället är den om rikets statsskick. Först i och med den gångna sommarens bröllopsfirande har frågan i större utsträckning hamnat i fokus. Som medlem i Rojalistiska ungdomsförbundet har undertecknad under våren och sommaren svarat på mängder av debatt- och blogginlägg i nämnda sammanhang och jag kan glatt meddela att det allmänna intresset verkligen har ökat, en total nödvändighet för den demokratiska utvecklingen i vårat land.

Men till frågan i hand: Några av de vanligaste argumenten för införandet av en republik brukar vara att monarkin är ett dyrt och opraktiskt statsskick, att det skulle kosta hundratals miljoner om året och man får det att låta som att apanaget går direkt i monarkens ficka som någon sorts lön. Hovets apanage årligen uppgår till 87,5 miljoner, av dessa pengar går hälften till bibehållande av alla det kungliga slotten, trädgårdar, kungliga samlingar och de parker som förvaltas av hovstaterna.

Alltså går pengarna till en betydande del av det svenska kulturarvet som i många fall är helt unikt i världen, så det skulle vara ytterst svårt att bara trolla bort dessa kostnader genom byte av statsskicket. Resten av pengarna går till Hovstaterna som har ett mycket stort ansvarsområde, man administrerar och förvaltar nämnda slott och samlingar, man arrangerar alla de hundratals evenemang och resor som monarken utför årligen och man är dessutom ansvarig för alla de ceremonier som majestätet är inblandad i. Även här är det svårt att se var man skulle kunna spara pengar, man behöver bara titta på de storslagna ceremonier och häftiga resor som utförs av till exempel de tyska eller italienska presidenterna och titta på deras summor. Det brukar även heta att monarki är ojämlikt och orättvist, det är tydligen någon som har missat att hela idéen med monarki är att monarken inte är politiskt bunden eller har någon annan lojalitet än den till Sverige och dess medborgare, en monark som står över det politiska styrandet och som inte representerar ett parti, en klass eller etnicitet representerar Sverige.

Av Leonard Wase Monarkin brukar beskyllas för att bara skapa fjäsk och lismande kring statschefen, att folk smilar upp sig och gör sig till bara för att. Men varför skulle det se annorlunda ut i en republik? skulle folk se mindre fördelar i att smickra en statschef för egenintresse bara för att den personen är vald? För övrigt borde logiskt sett smickrande vara värre och klart skadligare i länder där presidenten är både stats- och regeringschef.

Den svenska monarkin är en ceremoniel och maktlös institution som ärvs av det äldsta barnet oavsett kön.

Fördelen med att ha ett ärftligt statsskick är att den person som så småningom ärver positionen inte är totalt omedveten om vad arbetet går ut på och hur det skall utföras, tvärtom har den som ärver yrket som statschef den fördelen att ha växt upp i närheten av yrkesutövandet och dessutom blivit uppfostrad till att utföra förutnämnda yrke. Detta är det bästa och effektivaste sättet att garantera professionalitet. Risken som medföljer praxisen att välja en person till president är att man kan få vilken jubelidiot som helst, jag behöver knappast påminna läsaren om att berömdheter som George W. Bush, Nicolas Sarkozy eller Vladimir Putin alla har den likheten att de är valda till sin position. Problemet är även att om ett val ska till så kommer alltid den del av befolkningen som röstade för en annan kandidat knappast känna att den presidenten representerar deras land på ett ansvarsfullt sätt.

En statschef skall stå för stabilitet och pålitlighet, en monark representerar ditt land, dess folk och dess historia på ett sätt som en president, vald för några få år, aldrig kan göra. Slutligen vill jag använda ett närhistoriskt exempel för att påvisa ännu en fördel med en oberoende konstitutionell monark: Sex år efter Fracisco Francos död 1975, ockuperades det spanska parlamentet av element ur ”Guardia Civil” i ett fascistiskt kuppförsök, där dessutom flera militära element skulle ha deltagit, mitt i den spanska transfereringen till demokrati. Då gick den nuvarande spanske kungen Juan Carlos I ut i nationell TV och sa att det försvar han var överbefälhavare över inte skulle stödja denna konstitutionsvidriga handling. Den dåvarande ledaren för det spanska kommunistpartiet Santiago Carrillo, som tidigare starkt kritiserat monarkin, gick nu ut i alla nationella media med orden: ”I dag är vi alla monarkister, Viva El Rey!”

POETRy AND POwER Poet på plats: Josefine Thuresson

P

latsbokning, nej. Jag mittengångsbalanserar: anteckningsbok i hand; bläck i hand; blyerts bakom örat. Några raders mellanrum mellan mig och två andra Ung Poesi-finalister. Vi blinkar till varandra och jag andas på mitt restaurangvagnste.

O

mlott. Spårvagnsspår. Blå, nr. 9. Alla har nog, visst, den kulören. Dörrarna rosslar högljutt.

Göteborg blåser och är macho. Min bror har flinat och bett mig hälsa till Glen. Jag suckar och fortsätter att registrera ruffigheten.

E

fter första kvällens maktprogram: sanningen är att vi alla är dominatrixer. Ett gemensamt tema.

Här, på Pride, på den kommande musikslutskivan. Makt. Svettsipper i svanken. Efteråt. Krogkultur och vandrarhemsvandring i svåra poeters sällskap.

S

märtan Peter Pan uthärdar när skuggan sys fast, skildras med ord. På scen. Och workshops, poeter i samlad trupp, kollektivitet, att skapa tillsammans: du skriver ett ord och sen jag ett-mentalitet.

Meningar. Ord. Så västkustskt. Sån sammansvetsning.

I

nspiration i munnen. Tungan tumlar efter lyrikflöden med mera.

KHEMIRI TILLbAKA PÅ SÖDRA Av Eira Ranung

Känslan av att vara tillbaka på Södra Latin beskrev den kända författaren Jonas Hassen Khemiri som att resa i en tidsmaskin, när han tidigare i år besökte skolan för första gången på länge. Trots det har inte Södras ränder gått ur honom. Förutom att han bor och festar i Berlin, hänger på Muggen och kedjeröker så satt också gubbkoftan på plats när han äntrade Södra Latins aula inför hundratals tindrande Södra Latinares ögon.

För Latin Lover berättar han om hur han först fick smak för författarskapet genom publiceringen av sin artikel i DN -99. Sen dess har han gått från osäker Södranörd till att äga en egen författargrotta i Berlin hyrd på stipendium, varje Latinares dröm.

Vad vill du bli när du blir stor?

Jag vill kunna försörja mig på mina ord och fortsätta med att stänga in människor i ett rum och utsätta dem för onda saker, delvis teatern. Just nu skriver jag på min nästa pjäs.

Vilket är det vackraste ordet?

Driva.

Varför ler du aldrig på bild?

Jag känner mig töntig. Att inte veta vem som får se mitt leende känns skrämmande och utlämnande.

DJäKNESPELETS HISTORIA Av Ellen Axenborg

Julen står för dörren och det betyder Djäknespel för skolans äldsta teoretiker.

Denna årliga tradition har glatt elever i över ett halvt århundrade och har rötter i medeltiden. Mycket har förändrats under årens lopp och snart får 2010 års upplaga visa vad den går för.

När du står där på morgonen och blickar uppåt de röda murarna, vad tänker du på då? Kompisarna som väntar innanför? Ett fruktat matteprov?

Troligtvis är det få som stannar upp och begrundar vilka historier, minnen och traditioner som gömmer sig innanför. En av dessa är Djäknespelet.

Det hela började någon gång under 1950-talet då skolan, som ännu var pojkskola för alla grundskolans årskurser, mottog ett manus från Nordiska Museet. Texten hade skrivits under medeltiden av djäknar på landsbygden och handlingen baserade på bibliska händelser som Jesu födelse och massmordet på gossebarn i Egypten. En seriös pjäs sattes upp varje jul med lite utrymme för egna tolkningar, grundad på morden i Betlehem med manuset som utgångspunkt.

Djäknespelet spelades under tidigt 80-tal i Eriksdalshallen och innehöll bland annat gymnastiska uppvisningar. Bolltävlingar mellan lärare och elever var inte heller ovanliga.

Under slutet av 80-talet började aktuella händelser blandas in i spelet. Traditionen fick större betydelse och utvecklades.

Djäknarna började sova över i gympasalen natten innan spelen skulle gå av stapeln och gymnasiekillarna festade och drack glögg värmd på en kokplatta som rektorn i största hemlighet bidragit med.

Framåt 90-talet kom Djäkninnorna in i bilden och dessa brukade ”uppvakta” djäknarna på kvällen med kaffe och bullar. Endast stommen av den religiösa pjäsen fanns nu kvar och djäknespelet hade övergått till en samtida tolkning av Jesu liv med aktuella händelser och sexuella anspelningar som inte sällan spårade ut, en burlesk men grym tolkning av jungfru Maria, Jesus och Herodes. Exempel på hur spelen kunde se ut är från 1990 års spel där Saddam och Hitler spelade golf, Maria födde Jesus med ett motorsågskejsarsnitt och 1989 års upplaga där en tre meter lång sprutande penis fanns med på scenen. Denna penis var med redan 1986 då den firades ner

från läktaren till tonerna av psalmen ”Gör dina portar vida för himlens härlighet”. Uppsättningar av den karaktären uppskattades inte alltid av rektor och kollegium som i annars tyckte om spelen lika mycket som eleverna. Satir av lärare är ett klassiskt inslag och en smärre katastrof ska ha inträffat då elever omedvetet prickade rätt när de spelade två lärare som var osams.

Lärarna var i verkligheten riktiga ovänner och skådespelet gjorde inte saken bättre.

Eleverna misstänktes ha tjuvlyssnat i lärarrummet och fick be om ursäkt till de berörda lärarna.

En av de främsta auktoriteterna på området lär vara den älskade rektorn tillika eleven Arnold Flood som sammanlagt spenderade 51 år på skolan och såg över 30 spel.

Enligt honom är framgångskonceptet aktuella företeelser och han berättar dessutom att många djäknar faktiskt gått vidare in i showbiss och någon till och med blivit teaterchef.

Djäknespelets karaktär förändrades när esteterna tågade in. Södra Latin var i forna dagar en skola för teoretiker, och förblev så ända till mitten 70-talet då musiklinjen infördes under enorma protester. 10 år senare blev teaterlinjen permanent och skolan fick en estetisk karaktär. Det var i den här vevan små gliringar och skämt på esteternas bekostnad började smyga sig in i spelet vilket skulle komma att bli den avgörande handlingen. Esteterna var dock inte sena att svara och under åren har en hel del organiserade motattacker utförts. 2008 växte sig rörelsen ”Estetisk Front” stark och ca 10 år tidigare anordnade man en Faddergala där bland annat Susanne Reuter ställde upp som fadder åt stackars djäknar.

Djäknespelet var en av tre betydande traditioner på Södra Latin. Skansendagen eller ”Södra Latins dag” gick av stapeln i första veckan i juni varje år med start 1981. Det var en populär dag där hela skolan deltog.

Lektionen i kulturhistoria hölls på skansen och på eftermiddagen bjöds det på teater, musik och olika framträdanden från elever.

En äldre tradition var Allkonstaftnarna, en helkväll som bjöd på musik, dans och teater. Båda är idag relativt okända utdöda traditioner men kvar finns djäknespelet.

Varför de andra dog ut men djäknespelet blev kvar är oklart men våra fredagssamlingar kan ses som en efterföljare till Allkonstafton.

För att bevara den sista av de viktiga traditionerna är vårt jobb att se till att kommande generationer har traditioner som lyser upp tillvaron, såsom djäknespelet gör för oss idag, och bevarar Södra Latins status som en fantastisk skola med gemenskap och kultur. Så nästa gång du står där och betraktar vår ståtliga lärdomsborg kanske du avsätter en skoltrött sekund till beundran av de tidsdokument som skolan faktiskt är och som vi hela tiden hjälper till att bygga ut.

Djäkne: Kommer av ordet diakon (yrkestitel inom kristendomen) och betyder lärjunge i lärdomsskolans högre klasser, eller gymnasister. ”Djäkne Lundqvist”: Nils Lundqvist, rektor 1920-41. Gick själv på skolan och kom tillbaka och blev lektor. Moderniserade skolan genom att ta bort ”målsmans titel” ur skolkatalogen. Lundqvist var populär bland pojkarna och en ”alla tiders rektor”.

SKOLTIDNINgSHISTORIA Latin Lover är en i raden utomordentliga skoltidningar som i elevregi tryckts och getts ut på skolan. Vissa av tidningarna har gått i arv medan andra snabbt dött ut när dess redaktion lämnat skolan. De två mest kända och långlivade hette ”Loke” och ”Göken”. Övriga framstående var ”Helios” och ”Calendula”. Under 70- och 80-talet frodades det lyriska tidningar som ”Dikten lever”, ”Error” och ”Gjallarhornet”. Latin Lovers närmsta föregångaren hette ”QUE” och gavs ut första gången 2004. Tidningen ”Borgerlig front” (år okänt) gavs ut i alla fall en gång och skapade debatt och blandade känslor. Skoltidningen har från tid till annan kostat mellan 5 och 2 kronor beroende på hur tryckningen har skötts. Latin Lover kan dock garantera att du kommer att kunna fortsätta njuta av den, utan kostnad.

NOvELL

Av Anna Magnusson

Det fungerar så att varje människa du ser, står på en matta. En matta, som i ögonblicket precis innan man fötts ligger platt mot marken, men som så fort man helt lämnat sin mammas kropp lyfter några millimeter över golvet och håller sig svävande i luften. För varje till steg man tar mot oberoende och självständighet stiger den sedan. Den stiger när man lär sig äta själv. Har man en gång lärt sig gå förblir mattan minst så hög att man måste klättra upp igen ifall man skulle trilla ned. Den lyfter högt när man kan välja att hålla sina tårar tillbaka fast man inte vill. Man kan känna det i sömnen varje natt. Hur mattan faller eller stiger, alltefter hur dagen sett ut.

te. Som man lär sig i skolan kämpade vi oss bortom oss själva och såg hur konflikterna, sorgen, problemen tedde sig så små, betydelselösa och infekterade av allt det vi såg och inte såg.

Min matta betedde sig som en raket, så fort kastade jag av mig allt beroende. Vad jag brukade göra vid den här tiden var att fika. Medan jag drack mitt te, som inte behövde någon mjölk, lyssnade jag på hur de som var mina vänner spillde ut sina problem i luften mellan oss. Vi rotade i dem, sorterade dem och försökte se dem oberoende av vad vi egentligen tyck-

Den natten mattan tagit mig så högt att mitt huvud plötsligt slog i taket, förstod jag att jag skulle bli tvungen att ta mig upp igenom det.

Här under fanns ingenting att hämta. Det enda jag ville var att se allting så som det verkligen ser ut, oberoende av vem som tittar. Göra mig av med den begränsning det innebär att vara människa och bära runt på åsikter. För att nå

Min matta steg och steg och snart hade jag ingenting mer att säga. Medan jag tittade på människor jag redan tittat på förut var allt jag såg hur deras pannor, ögon, kinder rörde sig i välkända mönster medan deras munnar uttryckte onödiga känslor, endast existerande med anledning av deras brist på någonting att göra. Jag såg dem alla, så insnärjda i obetydligheter och begränsningar, att jag började må illa.

till oberoende, var det första jag behövde, att göra mig av med alla personer runt omkring.

De som tog ifrån mig min tid och slösade den på meningslösa konflikter och känslor, utan betydelse för någon annan än dem själva.

Så jag lämnade dem bakom mig. Nu skulle jag bara göra sådant jag aldrig gjort förut. Varje dag satte jag mig på tunnelbanan, lämnade den vid en ny station, och såg på sådant som jag aldrig sett på förut. Varje dag gick jag till biblioteket och läste något jag aldrig läst förut.

Men varje dag var det också något som hindrade min matta från att skjuta i höjden.

Människor såg mig, pratade med mig, tyckte någonting om mig, om böckerna, de tyckte tyckte tyckte om allt. De påverkade mig. Så länge människorna kunde se mig, skulle de fortsätta förstöra. Jag förstod att jag var tvungen att göra mig av med min kropp.

Så jag slutade att äta. Jag slutade dricka vatten och jag slutade röka cigaretter. Jag såg hur jag långsamt började förändras. När jag gick förbi speglar såg jag först att mitt hår blivit blekare. Sedan min hud. Jag började varje dag med att sträcka upp händerna framför mina ögon för att kontrollera om de fortfarande gick att se. Och så kom den dagen då jag vaknade och fann att de var utom synhåll. Jag reste mig upp från marken där jag sovit (jag hade för längesedan gjort mig av med beroendet av ett hem) och undrade hur en kropp som var fri från nästan allt och inte ens syntes, kunde kännas så tung.

Nu började saker hända mig. Saker jag inte räknat med. Jag var tvungen att sluta sova.

Inte för att jag trodde att det skulle hjälpa mig. Nej, utan för att jag i sömnen nu kände hur min matta låg så tätt intill taket att det pressades allt hårdare mot min näsa och mun, och jag var tvungen att väcka mig själv för att inte kvävas. Men det betydde ingenting utom att jag nu måste vara nära att ta mig ut.

Jag hade nu undersökt alla platser där tunnelbanan tyckte det var värt att stanna. Så jag bestämde mig för att stanna vid bara en av dem, T-centralen. Jag skulle stanna där tills jag hämtat all information jag kunde få, från böckerna i Kulturhusets bibliotek. Först sedan skulle jag ta mig vidare, åka långt långt bort.

Men det började bli svårt. Var jag än ställt eller satt mig med mina böcker kom människor och störde. Så insnärjda och förblindade av sig själva och saker de trodde de brydde sig om att de vägrade inse att jag fanns och existerade, bara för att de inte kunde se mig. De satte sig på mig när jag placerat mig i fåtöljerna i Kulturhusets entré. De slängde sina väskor över mig när jag satt mig på tomma stolar där teaterföreställningar pågick. De sprang in i mig när jag ställt mig mot en vägg. De var överallt och jag kunde inte gömma mig ens nu när jag inte gick att se.

Så jag ställde mig en dag vid staketet på vägen ovanför Sergels Torg, och såg ned på det medan jag funderade på hur jag skulle få vara ifred.

Ofta kom stora flockar av människor ut från tunnelbanans uppgång och skyndade tvärsöver torget. Efter ett tag började jag urskilja ett mönster i hur de rörde sig över marken. På vissa ställen delade sig massan av människor som på en signal, och lämnade stora hål av svart och vitt. I mitten av dessa stod ensamma människor. Det var alltid människor med vissa saker gemensamt. Människor som, precis som jag, var fria från ett hem. Fast de flesta inte fria att bestämma över sig själva, utan injecerandes konstgjorda viljor. Jag såg chansen som låg framför mig. Jag valde ut personen med det största hålet omkring sig, och utan att det syntes, fyllde jag upp lite av dess plats. Om jag stannade nära personen, skulle ingen annan komma för nära mig.

Så jag stannade i personens tomrum i en månad. Personen hette Leo. Nu behövde jag inte längre flytta mig undan människorna.

Tomrummet följde med honom överallt och det gjorde även jag. Så jag lärde mig hans rutiner, jag lärde mig känna igen hans röst. Men efter tre dagar hörde jag den inte bara, jag hade börjat lyssna på den. Efter sju dagar började jag bli irriterad när han visade sin svaghet. Efter elva dagar började jag putta till honom när jag tyckte att han var på väg i fel riktning, in i något dumt. På den sjuttonde dagen blev han sårad av någon, och jag blev arg. Men inte förrän den tjugofjärde dagen insåg jag det uppenbara - jag hade låtit mig själv bli beroende av någon. Jag stod rakt upp och ned i fem dagar och kände hur jag bara föll. På den trettionde dagen somnade jag. Jag drömde att jag stod upp på en matta, svävande en centimeter över golvet, och dansade.

ETT ANSPRÅKSLÖST FÖRSLAg Alla har vi våra traditioner, och våra inre traditionsfascister kommer fram som tydligast när det handlar om vi tycks hålla kärast: maten. För alla älskar vi mat innerst inne, och gör vi inte det så älskar vi i alla fall våra mattraditioner. Om något börjar inkräkta på dessa, förlorar vi plötsligt all fattning och anarki uppstår.

Detta är precis vad som händer varje dag i matsalen – anarki skapas. För vilka puckon är det egentligen som ännu inte har förstått att det finns vissa regler som slaviskt måste följas i en matsal för att livet ska kunna fortgå som normalt? Jag talar förstås om de människor som envisas med att trycka på någon av knapparna på saftautomaten samtidigt som någon annan. Jag talar om dessa förespråkare för total anarki, dessa människor som varje dag får saftdrickarna på Södra att fullkomligt gå i taket. För det ska ni

veta, alla ni så kallade dubbeltryckare, att om man trycker på en annan av knapparna på saftautomaten så kommer det bara att komma vatten eller i bästa fall svagt saftblandat vatten ur den andra kranen!

Dessa dubbeltryckare måste stoppas, och jag föreslår att vi tillsammans påbörjar en kampanj mot dem. En kampanj som helt enkelt går ut på att man i tillfälle av dubbeltryckning ger dubbeltryckaren i fråga en ond blick som inte går att undgå, slutar trycka på sin egen knapp och väntar ett par sekunder innan man börjar trycka igen. Då borde rimligtvis dubbeltryckarens saft bli till vatten eller saftblandat regn, och budskapet blir uppenbart!

Om dubbeltryckaren inte trycker på en annan saftknapp utan på vattenknappen, så är emellertid det enda vapen vi hederliga saftdrickare har att tillgå just den onda blicken. Därför föreslår jag att alla saftdrickare går hem och övar framför spegeln.

Emma Tönnes

TRADITIONER vI SKULLE bEHÖvA 1. En årlig musik-karneval i stil med Vattenfestivalen.

2.Kokosbollens dag – den finaste bakelsen i världen borde få en egen dag.

3. Ärlighetsdagen – till skillnad från lurendrejeridagen den första april.

4. Biografens dag – en hyllning till bion som firas med gratis bio till alla.

5.Tacosens dag – det säger sig självt vad man bör göra denna dag.

Hanna Trolle

Det fina med Södra Latin, är alla våra traditioner som vi samlat på oss genom åren. Oavsett om det är officiella, som läroverksfejden och killer game, eller inofficiella, som nollningar och att hänga på Babasonic i ettan så tror jag verkligen att våra traditioner en stor del i att vi är en av Sveriges bästa gymnasieskolor.

Inte skulle man orka plugga 24/7 om man inte hade ett fik att gå till då och då, ett offer att döda i korridoren, eller en rivalskola att planera attentat mot under läroverksfejden. Det är alla dessa saker som formar Södra Latin, och det är något jag är stolt över!

Marco Antonio Poblete, traditionsgeneral i kårstyrelsen.

KäRA ELEvER! Jullovet börjar närma sig. Höstterminen 2010 har gått fort. Ni ettor har förhoppningsvis anpassat er till övergången från grundskola till gymnasieskola, ni tvåor har förhoppningsvis anpassat er till att inte längre vara yngst på skolan och ni treor har förhoppningsvis anpassat er till tanken på att en gång ta studenten från Södra Latin och springa ut.

Apropå att springa, ett av elevkårens mest populära events, Killer Game, är i full gång. Vi i kåren tycker att det är otroligt kul att ni verkligen engagerar er. Folk går maskerade, byter namn på Facebook och undviker att äta i matsalen. För att få en bättre inblick i en sann killers tankar har vi frågat ut förra årets vinnare, Christoffer Klavdianos i NV3a, som vann 1 500 kronor.

– Hur kändes det att vinna skolans mest prestigefyllda tävling?

– Det kom lite som en chock. Jag visste inte om att jag hade vunnit först. Samtidigt kände jag mig ganska säker i och med att jag hade över hundra kort. Själva känslan man hade under Killer Game var i sig en vinst. Pengarna kom mest som en bonus.

– Har du några Killer Game-tips?

– Ett: Utklädnad är ett måste. Även om man ser lite korkad ut och får en del spydiga kommentarer slängda över sig i korridorerna, känns det ganska bra när man står där som vinnare i slutändan. Två: Kartlägg ditt offer och gör grundlig efterforskning. En misslyckad kill kan leda till väldiga komplikationer vid nästa mordförsök. Tre: Ta med dig matsäck i nödfall så att du kan käka i klassrummen. Vägen till matsalen är riskfylld.

– Hur tycker du att Killer Game i år skiljer sin från tidigare år?

– Konkurrensen är mördande. Att intresset är så stort och att var och varannan person går utklädd har tagit årets Killer Game till en helt ny nivå.

Det märks verkligen hur engagerad Christoffer är när han pratar om Killer Game. Ögonen glöder och han skulle kunna prata diskutera taktik lika länge som Lenny Boy håller tal på skolavslutningen.

Som sagt, vi i kåren älskar engagemang. Även om vi i kårstyrelsen är engagerade till tusen, kan vi inte sitta på våra mandat för evigt. På årsmötet den 16 februari är det val igen. För att välja en ny styrelse krävs engagerade elever!

Känner du att du vill bidra till elevdemokratin på Södra Latin? Försök att få en post. Kanske blir du den nya coola killen eller tjejen i kåren.

Självklart behöver man inte vänta till årsmötet för att kunna påverka elevkårens verksamhet.

Om du har några synpunkter på vår verksamhet är du mer än välkommen att kontakta oss.

Du når oss enklast genom att skriva till oss på Facebook, skicka ett mail eller helt enkelt haffa någon av oss i korridoren.

Se nu till att njuta av er tid på Sveriges bästa gymnasieskola. It’s Latin!

Elin Wiberg Wennerberg, ordförande Burcu Sahin, vice ordförande Lisa Eriksson, sekreterare Hjalmar Ekberg Skog, kassör Anton Bernhardt Hjelm, föreningssamordnare Marco Poblete Gonzalez, traditionsgeneral Mailadress: Sodralatinselevkar@gmail.com

MÅNADENS ORD: ObSOLET Någonting som är obsolet är förfallet, helt obrukbart eller föråldrat. Ordet användes mycket under 1920-talet, och kommer från latinets obsoletus, perfekt particip av verbet obsolescere, som betyder använda, nöta ut. Man använder ofta ordet obsolet om regler eller lagar som är gamla, och som fortfarande existerar trots att de är föråldrade och inte används i bruk. Ordet används generellt om föråldrade ting, och saker vars existens inte behövs eller när dess delar inte finns tillgängliga för att tillverka saken i fråga.

HEADbANgER’S CORNER: ROCK ‘N’ ROLL ALL NIgHT Jag har gått och funderat och tänkt, rådfrågat andra och äntligen kommit till en slutsats angående traditioner + rocken. Den är väldigt simpel: Rocken är en livsstil, en livsstil som inte kräver några speciella firanden utan snarare att man tillsammans ser tillbaka på det som varit, minns de rocklegender som lämnat oss och njuter av den musik som 80-talet så generöst gav oss. Men detta är inget vi firar, vi kan inte datumet då Steve Clarke dog, då Sebastian Bach fick en flaska i huvudet och stormade publiken eller då Whitesnake bildades i huvudet. Även om vi kunde dem, så är det fan inget vi firar, det kanske bara nämns lite förbigående under kvällens första öl.

Jag insåg att det var lite tråkigt att det inte finns något speciellt datum eller en speciell helg som förde alla samman men sen kom jag på det! Sweden Rock Festival, rockens Mekka (åtminstone i Sverige) och en tillställning då alla samlas på ett äckligt campingområde till bra musik, sunkig mat, obeskrivligt mycket dricka och levande legender. Halleluja det är ju heligt!

Men Sweden Rock är inte den enda tillställningen. Vi har även Rockbåten, Getaway Rock, Sonisphere och Rock Out, alla lika trevliga och med en sak gemensam: musiken. Vad väntar du på? Det är bara att skriva in högtiderna för 2011 i kalendern!

Sweden Rock Festival: 8-11 juni, Ozzy väntar på dig! Det händer ändå inget sista veckan av skolan ;) Getaway Rock Festival: 7-9 juli, vi ses där!

Sonisphere Festival: datum inte satt än men boka inte in något på hela augusti.

Rockbåten: datum inte satt än, var beredd när som helst.

Rock Out: ny festival för i år, som går av stapeln lite då och då, håll ögonen öppna.

Kan du inte hålla dig och vill festa nu nu nu till bra musik och något annat än jazz och kafémusiken (går ju knappt att vara där längre) så är det hög tid att bli stammis på Harry B James, Anchor, Rocks, Medusa eller i värsta fall Dovas. Vi ses i helgen då!

Slutligen: Vem fan är Julius Winter? Eller rättare sagt: Vem fan bryr sig?

Sleazy Lily

HOROSKOP

Ansvarig utgivare: Eira Ranung

Av Sofia von Schmalensee & Disa Persson

Väduren (20/3 – 19/4)

Oxen (20/4 – 20/5)

Efter en tid av obalans i himlakroppen har vinden äntligen vänt. Det går bra nu. Pengar rullar in som de ska. Unna dig att skämma bort dig säjlv. Ha oräkneliga enmans-sessions i Photo Booth. Var kär i dig själv. Slösa pengar i kaffis och sätt på din bästa ocreddiga låt och tillåt dig själv att sitt-dansa i soffan. Saturnus självsäkerhet lyser upp din väg och låter dig tränga dig i matkön och precis när du är framme kommer Wing med en ny lasagne. Det går bra nu. Men var aktsam för storhetsvansinne – Pluto anar ugglor i mossen.

Lyckodag: 8/12

Allt går som smort just nu, trots att de internationella perspektiven kan te sig smått svindlande. Men oroa dig inte – så känner alla! Vintern är en magisk tid med snö och symbolik. Nu njuter just nu extra mycket av att äntligen slippa det låtsasspontana tvångshänget på nytan. Akta dig dock för att bli alltför stillasittande, Jupiter gillar inte inaktivitet.

Lyckodag: 15/12

Vågen (23/9 – 22/10) Planeternas slingriga banor förvirrar dig och du förstår inte vem du är. Senast du var riktigt lycklig var på nollningen men du kan inte riktigt komma ihåg varför. Men glöm inte att det är kul att vara förvirrad och deprimerad. Du får lyssna på ”Shoreline”, ”Nu kan du få mig så lätt” och vara tonårsklyshig. Sedan kommer du till insikten: Om Håkan är ensam och förvirrad kanske jag också kan vara det.

Lyckodag: 4/12 Tvillingarna (21/5 – 20/6)

Jungfrun (23/8 – 22/9) Du har ovanligt lite energi just nu. Du vet inte vad du ska fokusera på i din vardag, vilket vanligtvis slukar all din kraft. Neptunus står i linje med Tellus vilket är ungefär samma sak som fest! Så unna dig en riktig kalashelg och energin kommer sprudla.

Inom en snar framtid kommer något väldigt spännande dumpa ner i din brevlåda.

Lyckodag: 10/12 Fiskarna (27/9 – 3/10)

Din ekonomi har aldrig varit så dålig och du bör vara sparsam om dina slantar: Ta med en egen kopp till kaféet och låna aldrig ut pengar till en oxe! Annars är du frisk och stark som en klippa.

Lyckodag: 19/12

Du är nu extremt utåtriktad och människor har absolut inget emot att erbjuda dig både hjälp och råd. Njut av all popularitet och visa ditt vackraste leende så vinner du i kärlek.

Framsteg kommer att följa lika säkert som amen i kyrkan.

Lyckodag: 16/12

Vattuman (21/1 – 18/2)

Kräftan (22/6 – 22/7)

Detta är också en underbar tid för sociala begivenheter och allt som rör studier och utbildning, särskilt om dessa har en kreativ komponent. Du tycks aldrig vilja lägga av med att arbeta och flitens lampa lyser så idogt i din väg.

Lyckodag: 4/12

November är kräftans månad och Merkurius strålar sprider sitt lugn över din tillvaro. Du sprider ett sådan positiv atmosfär bland dina vänner. Det är också en underbar tid för dig att njuta av hemlivet och i trädgården!

Lyckodag: 18/12

Skorpionen (23/10 - 21/11) Merkurius mystik tynger dig med hemligheter och konspirationer. Du litar inte längre på den innersta kretsen och föredrar ensamhet. Ensamhet är inte nödvändigtvis något dåligt, var bara aktsam för ödsliga skogar och konstiga gator. Och glöm inte – vi är alla bara människor.

Lyckodag: 6/12

Lejonet (22/7 - 22/8) En mycket attraktiv individ kan dyka upp i din närmiljö och visa sig mycket svår att motstå. Att denne spelar svårfångad och gömmer sig i korridorerna med ett dolt ansikte tycker du är alldeles oemotståndligt.

Lyckodag: 30/12

Skytten (23/11 – 21/12) Du har under en lång tid struntat i allt allvar och undvikit det faktum att det du presterar idag kommer forma ditt liv. Men nu är det dags för dig att ta tag i ditt liv. Livet är för kort för att inte komma ihåg så det är viktigt att du excellerar. Förövrigt bör du inte ta emot några anonyma gåvor just nu, det är inte säkert att de är vänligt menade.

Lyckodag: 25/12 Stenbocken (22/12 – 20/1) Det är ett sällskapsdjur som gör dig så glad just nu så skäm bort den med en kostsam gåva från ”Sofo’r Pets”. Var väldigt snål med spel, ja, låt helst bli att spela. En mycket rar och vänlig vecka ska du annars ha här.

Lyckodag: 28/12