Latin Lover #16 KÄRLEKEN by Latin Lover

LATIN 16 LOVER

THE

REDAKTIONEN

ILLUSTRATION/ FOTO

EMMA RINGQVIST

Amada Effio Annika Pålsson Emma Ringqvist Louise Evensen Dr. Strangelove

Hur vill du helst bli uppvaktad?

Chefredaktör & ansvarig utgivare -Ingen vit häst för guds skull.

SIMON THELAUS

Chefredaktör

- Med ett nedsmuget lyckopiller i drinken

LAYOUT

MY AHLKVIST

Redaktionschef

Emma Ringqvist

-Med oc/love actually/ten things i hate about you och söndag i sängen =ingen press

OMSLAGSBILD

OSKAR TILLIANDER

Agnes Mührer Frida Frödeberg

Redaktionschef

-Med tiotusen röda rosor!

ANNIKA PÅLSSON

Redaktionssekreterare

INNEHÅLL

SKRIBENTER

3 4 5 6 7 9 10 12 14 16 18 19 20 22 23 24

ELSA ÖSTERLUND

-Med en alladinask såklart.

FELIX LUNDIN -Med något klassiskt. en riktigt cheesy film på bio har verkligen inte spelat ut sin roll! JOHANNA BUNGERFELDT

-Med en serenad på elgitarr nedanför min balkong!

MC Funky Monk

- På med valfri R.Kelly platta och jag är din!

KONTAKT

redaktion.latinlover@gmail.com 2

Ledare Redaktionen tipsar Krönika Intervju Intervju Spel Att älska mig själv! Reportage Hip Hopers Street Corner Kåseri Södra i mitt hjärta (Erotisk) Novell Test Missade jag något slags lotteri? Brevväxling med Tranströmer Horoskop

LEDARE Kära Södra Latinare,

Det nya året började snöfattigt som om vädergudarna plötsligt fått för sig att empatiskt nog vänta tills X3000 satts i trafik eller kanske för att värna om de nylonklädda södrabenen. Vi på Latin Lover startar dock inte året lika blygsamt utan slår till med ett tema inte mindre än självaste Kärleken. Passande nog är den annalkande traditionen alla hjärtans dag baserad på just detta välkända begrepp. Som namnet på vår tidning antyder så är kärlek något som ligger oss på redaktionen varmt om hjärtat och i detta nummer har därför just kärleken fått ta extra plats. Har inte du också funderat på vad Börge Ring och Kerstin Wallmo egentligen gör för att vara så framgångsrika i kärleksdjungeln? Svaren får du av Latin Lover som avslöjar deras hetaste tips och mest smäktande kärlekshistorier. Alla hjärtans dag är dock inte bara omsluten av ett rosa skimmer. Tvärtom har det diskuterats i åratal om denna kärleksfirardag verkligen är så fantastisk med berättelser om utfrysande rosutdelning på skolor och kommersialisering av kärleken (som faktiskt är gratis). För den som vill fortsätta att förskräcka sig över detta dumma påhitt rekommenderas journalisternas (och alla andra som ser sig som lite mer intellektuella och aktuella) favorit av de sociala medierna; Twitter. Den som däremot vill tillbringa dagen med den upplyftande känslan av att scrolla igenom ett hav av gulligulliga kyssande par med upplysningen om att det är 5 månader idag med älsklingen<3, rekommenderas vår allas kära facebook. Läs Latin Lover och känn dig älskad!

Edra hängivna chefredaktörer, Emma Ringqvist och Simon Thelaus

Text & Bild: Emma Ringqvist

Redaktionen

TIPSAR På med långkalsonger, robusta kängor, och ett par riktigt feta hörlurar. Knalla sedan den långa och krokiga vägen upp för, det under vintertid alldeles öde, Skinnaviksberget när solen står som lägst. När du tillsist står där själv på världens topp sätt igång ett bra livssoundtrack (jag väljer Ennio Morricones L’Estasi Dell’oro) på din musikspelare och känn dig majestätisk. - Simon Thelaus

Bild: Amada Effio

Snöbollskrig i rökrutan!! kasta bara helt spontant en stor snöboll rakt i huvudet på någon du inte känner så är det igång. som ni alla vet så börjar ju kärlek alltid med bråk ♥ -Oskar Tilliander

Kivi och monsterhund, den första barnboken som använder hen! Kommer ut i dagarna och är dessutom skriven på rim. Så jävla fett, HUH? -My Ahlkvist

Gå in på svtplay.se och kolla på den fina serien Danne & Bleckan innan den försvinner! -Emma Ringqvist

Här tänker jag inte tipsa om Sherlock BBC (lol jag pratar om den serien jämt har inte alla sett den redan?). Istället ber jag er alla att ladda ner podcasten Obiter Dictum. Den kommer att förgylla dina fredagar med prat om undergången, Batman och mexikanska gangster-helgon. -Annika Pålsson 4

KRÖNIKA

Text: My Ahlkvist

Om kvinnor och de män som tar på dem Jag somnar på bussen. Som alltid på väg hem. Lyssnar på Werewolf med Cat Power och lutar huvudet mot den darrande rutan. Jag är tjej, 17 år och jag kommer snart bli sexuellt ofredad. Min mamma har sedan jag var två år och förstod vad hon menade, varnat mig för fula gubbar som säger att de har kattungar i baksätet eller jättemycket godis som de propsar på att jag borde smaka. Jag gick aldrig in i någon bil. Hon sade också att hon inte ville att jag skulle gå genom parken hem när jag blev tio år och slutade skolan när solen hade gått ned. Jag undvek parken. Sen blev jag tonåring och de franska killarna visslade och min mamma utbrast att ”vilken tur att vi inte släppte iväg dig hit själv!”. Jag är oftast inte rädd för grejer. Jag brukar tänka att ”vad fan gör det om hundra år” och sedan handla på ett sätt som inte alltför sällan leder till otroligt pinsamma, jobbiga eller obehagliga konsekvenser eftersom jag inte vill ligga på min dödsbädd och tänka att jag inte tog vara på min tid. Men jag är rädd för en sak. Män. Det är inte så att jag undviker män. Absolut inte, tvärtom. Jag har bara bröder, jag har killkompisar, jag har hittills i mitt liv bara upplevt heterosexuell kärlek. Jag är feminist och jag är inte negativt inställd till män. Jag är bara jävligt rädd för vissa utav dem. När jag går hem på kvällarna

ringer jag nästan alltid min bästa ringaomnatten-kompis och talar om att jag är snart där, kommer om tio, vi ses på mitten, så att mannen jag möter ska förstå att det kommer uppdagas ganska snabbt att han våldtagit mig och därför ska avstå. Jag har aldrig iPod i så att jag ska höra om någon kommer bakifrån, och jag går fortfarande inte genom parken. Jag blir livrädd om han går lite för nära eller om han sätter sig mittemot mig på sista tunnelbanan. Mannen jag är rädd för förändrar mitt vardagsjag utan att jag tänker på det. Han begränsar mig och jag beskyller mig själv, ”jag skulle inte ha tagit på mig strumpbyxor”. Innan brukade jag undra varför jag inte blev smickrad när killarna i Frankrike visslade eller när han stirrade på mina strumpbeklädda ben; nu vet jag. Jag känner mig som ett ting. Något som någon äger. Mig äger ingen, sa Åsa Linderborg, och jag gör detsamma. Mig äger ingen. Ingen har rätt till mig. Att min rädsla för att bli våldtagen, antastad eller sexuellt trakasserad går ut över mitt sätt att se på män är otroligt sorgligt. Jag tänker på min storebror, som är den snällaste jag vet, eller min nära vän som aldrig skulle gå nära någon han inte kände, och blir så himla ledsen. Straffar jag som tjej dem genom att skriva den här texten? Men så inser jag; jag är inte rädd för hipsters eller poppare. Om mannen jag möter har tygpåse

eller dr. Martens tänker jag att jaha, han har förstått. Han förespråkar inte det förbannade patriarkatet och han kommer aldrig någonsin röra mig. Jag andas ut. Så vad blir det då av det här? Dömer jag alla hundar efter håren? Kanske. Men det gör vi väl alla. Och när jag sitter på bussen och vaknar av att en ful kille med nittiotalsfrilla och blommiga shorts från New Yorker tar mig på låret och sedan, even worse, rumpan, då känner jag inte för att vara förlåtande. För jag blir så jävla rädd. Nu menar jag inte att beskylla alla som har nittiotalsfrilla, eller handlar på New Yorker heller för den delen, utan bara att berätta för er, framför allt killar, hur mina tankar går kring detta. Kring feminism och om kvinnor och om de män som tar på dem utan lov. För det är ett stort problem, ett problem vi ofta inte nämner. Jag ville göra det. För det är inte acceptabelt på något vis.

INTERVJU:

Kerstin Wallmo Text: Oskar Tilliander & Annika Pålsson

Kerstin Wallmo är en speciell lärare på sätt och vis. Hon är till exempel den enda läraren som jag någonsin har haft som förespråkar kroppskontakt i samtal mellan elever och lärare, och hon är aldrig sen med att ge elever komplimanger eller uppmuntrande kommentarer. När vi beslöt oss för att intervjua en lärare om kärlek så tog det inte lång tid att bestämma oss för vem vi skulle välja. Vi inleder samtalet med den ganska okreativa frågan ”vad är kärlek för dig?” Efter en kort tanketid svarar hon att kärleken är det viktigaste vi har i livet, och att vi ska vara glada om vi blir förunnade den, då alla människor inte blir det. Hon menar att det finns många typer av kärlek, och att man inte bara bör fokusera på kärleken mellan två vuxna människor. Man måste ha kärlek till sina barn och sina medmänniskor också. Hon påpekar också skillnaden mellan passion och kärlek, och att passion också är viktigt, både människor emellan och passion till saker, exempelvis ett yrke.

apparat, och så började vi prata.” ”Har du någon speciell kärlek som du vill prata om?” ”Jag har två barn, 24 och 27 år gamla. De är utflugna och pluggar på var sitt håll, och jag hör inte av dem mer än ett par gånger i veckan. Men jag har ändå ett väldigt speciellt band till dem, det är som att de är en förlängning av mitt eget liv” ”Och slutligen, har du några kärlekstips?” ”Mina tips är att man ska ta hand och värna om sina nära och kära. Men också att man ska ha roligt tillsammans, och ha gemensamma mål. Om ett förhållande går snett så är det viktigt att man jobbar på förhållandet, att återuppliva kärleken. Det är för många idag som bara ger upp och startar ett nytt förhållande istället. Det är också viktigt att ge varandra plats, och att låta varandra ha sin egna integritet.”

”Finns det något tillfälle då det är extra viktigt att visa kärlek?” ”Det är viktigt i mötet med främlingar. Att ge någon på tunnelbanan en komplimang eller en vänlig fråga kan ge så mycket, och man har ingenting att förlora. Senast för några dagar sen så såg jag en kvinna som satt och höll på med sin iPad, och jag satte mig då bredvid henne och frågade om hennes 6

Börge Ring Text: Simon Thelaus & My Ahlkvist

Han är religionsläraren som spelar kärleksserenader på spanskgitarr, fyller böcker med sina tankar och känslor, och dessutom har han ett leende varmt nog att smälta allt smör i Småland. Finns det någon mer passande för rollen som kärleksguru på Södra Latin än Börge Ring? I detta nummer av Latin Lover öppnar han upp sig och bjuder in oss att se kärleken med hans ögon. Det är alltid lika lätt och öppet att sätta sig och prata med Börge. När vi ställer den ganska banala frågan ”Hur går det med kvinnorna, Börge?” svarar han utan konstigheter att han är gift för andra gången i sitt liv. Den här gången med Elisabeth sedan tio år tillbaka. ”Det är oerhört dramatiskt att lämna ett äktenskap” säger han ”men det har trots omständigheterna gått bra för oss. Man går igenom olika faser i livet, och med tiden måste man bli förnuftig nog att värdera sina förhållanden. Förhållanden som var fantastiska när man var trettio kanske inte är det idag. Men det är ingen fara, allt har sin tid.”

För att göra det hela förståligt använder den tidigare sjömansprästen Börge sig utav en Jesu liknelse. ”Jesus gav tre personer varsitt pund med pengar. En av personerna grävde ner pundet, en slösade bort det, och en fördubblade det. Vem hade förvaltat pundet bäst?”

Hur vet man då att man är i ett bra förhållande?

Fortsättning på andra sidan

”Om man i ett förhållande plockar fram varandras goda sidor är det bra.”

Vi är alla överens om att det är den som fördubblat sitt pund som förvaltat det bäst, och att man alltså ska investera i goda relationer. Det är svårt att sätta ord på kärlek sägs det, men Börge gör det på ett trollbindande sätt. Men trots alla vackra tankar och visdomsord Börge delar med sig av, kan vi inte låta bli att bli nyfikna på om han har några konkreta användbara förföringsknep att plocka fram ur rockärmen. ”Jag tror det viktigaste är att man är nyfiken på sin partner. Jag känner ett par som brukar ibland brukar gå varsin väg runt kvarteret och mötas på andra sidan som om det vore första gången de träffades, och sedan bjuda ut varandra på dejt.” ”Så rollspel är det bästa förföringsknepet?”, frågar jag.

”Men är Campari då? Jag fick för mig att du sa att det får kvinnorna på fall?”, säger jag och relaterar till när Börge köpte med sig Campari hem till sin fru efter en utbytesresa i Ryssland vi båda var på. ”Det visade sig att hon inte ens gillade Campari!”, skrattar Börge, ”Men det kan vara fint att överraska ibland. Att köpa en blomma när man ser att hon inte mår så bra. Att se varandra som sagt.” Börge har jobbat på skolan i trettio år, men till hösten ska han sluta. Därför frågar vi tillsist om hans känslor för skolan? ”Jag har uppenbarligen trivts väldigt bra eftersom jag jobbat här så länge. Det är en respektfull och härlig miljö att befinna sig i, och kärleken till kunskap har alltid funnits här. Lärare och elever är nyfikna på varandra och på kunskap, och det tycker jag är vad som gör skolan så fantastisk”

”Du frågar om förföringsknep men att man ser varandra är det viktiga.”

Bild: Louise Evensen

SPEL Jag skulle kanske inte påstå att jag är någon kärleksguru. Det är inte så att jag är antisocial (händer bara ibland), men jag känner mig inte riktigt bekväm med att flirta. Ta bara ordet flirta. Mental rysning. Jag skyller på mitt spelintresse. Nej, alltså inte att spel på något sätt skulle göra mig mindre attraktiv eller något sådant, sena spelkvällar som leder till joltcola och snabbpizza, som leder till trötta ögon och dålig hy. Att påstå något sådant skulle bara te sig löjligt. Som att min dåliga hy på något sätt skulle vara spelens fel. Nej, det jag talar om är det onda fenomenet som kallas in-game romance, även känt som fenomenet som dödade alla gamers kärleksliv. In-game romance innebär att det i det spel man spelar finns en karaktär som man kan inledda ett förhållande med - eller för att komma närmare sanningen - som är utformad specifikt för att du ska vilja inleda ett förhållande med denne. Ofta är karaktären i fråga en mycket sympatisk typ, någon som alltid frågar hur du mår och tycker att du är gudomligt vacker. Det finns nästan alltid en tuff variant också, den karaktären frågar aldrig hur du mår och skulle aldrig säga att du är just gudomligt vacker (men tycker det i hemlighet). Karaktären, tuff som snäll, har alltid en perfekt kropp och är en mästare på att slåss. Och det låter ju fint och regnbågar och cupcakes och allt sånt. Ännu bättre blir det när jag berättar att jag aldrig har något problem att charma mig in här, jag kan faktiskt gå så långt som att säga att jag kan få omkull vem som helst, förutsatt att personen i fråga är gjord av pixlar. Problemet uppstår när man ska överföra sina erfarenheter från spelvärlden till verkligheten. Även om vi ignorerar faktumet att ingen i verkligheten någonsin kommer att vara lika perfekt för dig som någon som skapats enbart i syfte att bli din själsfrände kommer du att stöta på svårigheter. I spel, har jag upptäckt, finns det bara en säker väg till din älsklings hjärta. Komplimanger funkar såklart, men allra viktigast är; håll med om allt hon/han säger. Allt. Om du råkar tycka annorlunda än din tilltänkta partner i någon fråga, för Guds skull, visa det inte! Det är nämligen så att samtycke är samma sak som kärlek i en sifferstyrd värd som spel, man kan ju inte programmera personkemi. Om du tycker att det låter lite väl själlöst (så har du helt rätt). Föreställ dig nu att du är i en miljö där du brukar träffa nya människor - för dig kanske det är en fest, för mig är

det lånekön på biblioteket – och du ser någon som du verkligen, verkligen vill lära känna lite bättre. Ni börjar prata. Här uppstår situationen*. Attraktiv person: Såå, jag gillar Justin Bieber. Alltså på riktigt, hans musik är verkligen själfull. Du: (okej, kul för dig, jag håller väl inte riktigt med men…) Wow, jag med! Attraktiv person: Kul! Vilket sammanträffande, jag läste i tidningen att han är emot abort, hur ställer du dig i abortfrågan? Du: (tycker nog att fri abort är en bra grej, men vågar inte säga det, utan försöker istället desperat lista ut vad attraktiv person tycker) Eeh… jag tycker precis vad du tycker, det du tycker är bra! Attraktiv person: Men du vet väl inte vad jag tycker? Du: (lite desperat då du känner att situationen rinner dig ur händerna) Jättefin frisyr du har, verkligen! Här brukar i allmänhet konversationen ta slut. Jag tackar spelindustrin. Verkligen, tack. *Detta är en påhittad konversation och kommer därför att innehålla en något osammanhängande dialog.

Text : Annika Pålsson Bild: Louise Evwnsen

Att älska mig själv! Jag måste tyvärr meddela att det har begåtts ett generalfel. Det har tagits ett stort snedsteg som här och nu måste korrigeras. Sätt dig stadigt och håll gärna i någon eller något stabilt, för jag kommer alldeles strax att skaka om den världsgrund du tror dig stå så stabilt på. Den stora frågan. Vi vet knappt hur den ska ställas. Det är kanske därför alla ständigt ständigt har försökt hitta svaret, för att sedan hoppas att det stämmer någorlunda överrens med den stora frågan. De som söker efter svar möts dock bara av nya frågor. För vetenskapsmännen blir teoriernas beståndsdelar tillsynes ändlöst större och mindre. För filosofer och gudsdyrkare är teorierna färdiguträknade, men i avsaknad på bevis. Kvar blir fortfarande frågetecken efter både ekvationer och predikningar, och för att göra oss av med dessa måste vi göra en helomvändning. Ni ska få ett sinnenas kikhål in i mitt huvud, och kännedom om något som borde avslöjats för länge sedan. Gud är bara en låtsatskompis. Jorden snurrar inte runt solen, och solen inte heller runt jorden. Jag är universums mitt. Jag förstår att det krävs en viss tid för att smälta detta. Det gjorde det för mig också. Till en början var jag överväldigad av insikten. Då var jag utan kontroll över mina nyvunna tankekoncept, och de kunde härja vilt och ohämmat inom mig. Varje intryck blev en sinnesrubbning, och oförståndet förde mig allt närmre galenskapens brant. Stegvis började jag dock lära mig att leva med det, och hantera strömmarna av energi som flödade i mitt system. Varje intryck blev en chiffrerad insikt, gåtor med nya gåtor som svar. Att uppleva omvärlden blev att lösa dess gåtor, och slutligen löste jag den sista. Jag bemästrade kraften. Under inga som helst dramatiska omständigheter bugade sig så världen framför mina fötter, och utan att någon annan än jag själv märkte det lyftes jag upp från marken och gjordes till en åskådare av alltings skeenden. Varje intryck blev möjligt

att böja, alla sinnen kunde modifieras. Jag var i universums mitt. När man tänker på det är det egentligen inte så konstigt. Och om ni bara tänker som jag kommer ni alldeles strax att förstå. Jag menar: Har ni tänkt på att tideräkningen egentligen inleds med min födelse? Allting innan dess är bara konceptuell tid. Min födelse är lite som Big Bang, och vad som nu hände dessförinnan blir så pass abstrakt att det är irrelevant att diskutera. Har ni tänkt på att jag upptäckte solen? Innan jag för första gången öppnade mina ögon och såg dess ljus var den obefintlig. Har ni tänkt på att varje film man någonsin sett, bok man läst, och låttext man hört faktiskt handlat om mig? På ett eller annat sätt. Har ni tänkt på att jag bara behöver blunda för att er existens ska upphöra? Har ni tänkt på att jag alltid har rätt och ni andra alltid har fel när vi inte håller med varandra, oavsett om jag låter er förstå det eller inte? Vid det här laget tror ni säkert att jag är galen, och att jag i min övertygelse om att jag är universums härskare på något sätt kommer utföra vansinnesdåd åt höger och vänster. Men ni kan alla vara lugna, helt lugna. Jag älskar mig själv! Ja, jag fullkomligt beundrar mig själv! Jag är i en underbar harmoni med mitt jag och livet är därmed fantastiskt vackert. Ni kan inte bara vara lugna, ni kan också vara väldigt glada. Eftersom att det är jag som styr universum och böjer alla intryck som ges mig, blir världen en spegel av hur jag känner mig: Vacker, älskvärd, och harmonisk. Så sluta lyssna på alla besserwissrar med sina teorier till deprimerande återvändsgränder. Se världen ur mina ögon istället, och jag lovar att allt ska bli bra! Text: Simon Thelaus

detta är entidningsvåldtäkt

OVILLKORLIG KÄRLEK - DR. STRANGELOVE

REPORTAGE Södra♥kaffe Text & bild: Felix Lundin

Latin Lover handlar den här gången om kärlek, och vad passar då bättre än ett reportage om kaffe? För inget får väl den stereotypiska Södra Latinarens hjärta att slå snabbare än doften av en kopp hederligt bryggkaffe efter dagens första lektion? ”Can’t buy me love” sjöng The Beatles år 1964, föga medvetna om att kärlek knappt 50 år senare skulle komma att krängas i B-husets källare för fem spänn koppen. Redan i december gick ryktet att Kaffiz skulle byta kaffesort efter jullovet. Mycket riktigt var det då inte längre samma bekant beska smak som mötte södraeleverna och tillfredsställde deras koffein-behov efter morgonlektionen. Camilla berättar själv att hon ville byta efter att en elev påpekat att kaffet inte var gott. När hon provat ut ett antal kaffesorter på sina vänner valde hon Arvid Nordquists Classic-kaffe (Gran Dia), och omdömet från eleverna har bara varit positivt, säger hon. Så här några veckor in på terminen har Latin Lover tagit chansen att själva känna av stämningen nere i Kaffiz och undersöka hur det nya kaffet faktiskt står sig bland entusiasterna.

Dina och Emma gillar kaffe.

Anna Selander, Nv2a Vad tycker du om det nya kaffet?

Jag tycker att det luktar lite plast... på nåt sätt. Och jag tycker faktiskt inte att det är riktigt lika gott som det andra. Och så tycker jag att.. jag vet inte riktigt, eh var det Alfred Nordquist [sic]? Vet inte, tycker det känns lite oseriöst på nåt sätt. Jag skulle vilja ha typ Zoegas, haha.

Beskriv vad kaffe betyder för dig med ett ord. Allt.

Dina Oetterli och Emma Hatt, Sp2a Vad tycker ni om det nya kaffet?

Emma: Det är jättegott, och med laktosfri mjölk så blir allt kaffe gott! Dina: Ja, för mig spelar det ingen roll vad det är för kaffe. Emma: Och för mig... gör det det. Dina: Så länge man har laktosfri mjölk. Emma: Eller vanlig mjölk, men helst laktosfri.

Om ni jämför det nya kaffet med det gamla? Emma: Dina: Emma: Dina: nötig.

Det nya kaffet är som en.. Det är mer.. lite mustigt... lite annan.. Lite nötig ton. Ja asså typ noten i det nya kaffet är, amen typ, lite

Beskriv vad kaffe betyder för er med ett ord. Emma: Produktivitet. Dina: Laxering.

Föreningen Kaffeflickorna Vad tycker ni om det nya kaffet?

Vi tycker att det.. äger faktiskt. För att dels.. eh, det är mycket dyrare än det gamla, och det är väl typ det. Så det är nice.

Dyrare i Kaffiz?

Nej, nej, dyrare på marknaden. Och det känns himla kul.

Så, är det samma pris i Kaffiz?

Mm. Aa. Det är det. Och det är liksom en win-win situation, det är godare, det är dyrare.. fast billigare, liksom.

Beskriv vad kaffe betyder för er med ett ord. Rep.

HIP-HOPERS STREET CORNER - En bromantisk Hip-Hop-saga Är du en av alla som genast tänker på dödsskjutningar, bitches & hoes när någon nämner Hip-Hop? Är då du också en av alla som tror att Hippies och Hugh Grant har patent på kärlekstemat i populärkulturens historia? För att vidga era världsvyer bjuder Hip Hopers Street Corner er denna månad på två sant berättade historier om kärlek och Hip-Hop, med två av Sveriges mest monumentala rappare i centrum. På restuarang Beijing 8 har Latin Lovers MC Funky Monk träffat den nygamla legendariska rapduon Still Pee & Ru för att romantisera över deras karriärer och den svenska Hip-Hopen. Thomas Rusiak och André Möllerfors aka PeeWee berättar om sitt långa passionerade förhållande till den stora kärleken i deras liv: Hip Hop. Alla långvariga romanser börjar med det intensiva momentet av förälskelse, när blev ni kära i Hip-Hopen? Thomas: Det var Hip-Hop som var grejen på Rågsvedsskolan i mellanstadiet. Det var mitten av 80-talet och man letade efter egen musik och identitet. Man tyckte rapparna med LL Cool J i spetsen såg coola ut, så man började rocka hiphop och skejta. Men egentligen kunde man lika gärna ha blivit punkare. André: Jag dansade breakdance med polarna på gården i Malmö. Vi skapade en identitet och höll på med Hip-Hop innan någon egentligen visste vad Hip-Hop var. Jag levde med Hip-Hop från första början. Mina syskon brukade skicka mixtapes och vinyler med Hip-Hop eftersom det var svårt att få tag på annars. Jag hade en halvbråkig uppväxt och när man snackade med kurator fick man tipset att skriva ner sina tankar. Det blev naturligt raptexter. Men stunden då man insåg att det var kärlek på riktigt var nog på en konsert som min brorsa tog med mig på i Köpenhamn då Run DMC, Public Enemy och Derek B lirade. Det betydde jättemycket. Men Hip-Hopen i mitten av 80-talet var ingen utbredd och accepterad subkultur. Var det som en förbjuden kärlek?

Thomas: När man började intressera sig för vad man hade på sig under högstadiet hade vi breda kostymbrallor, träsmycken med Afrikasymboler, och gubbkepsar. Folk skrattade ju åt oss, och fotbollshuliganerna ville slå ner oss. Så man började dra sig ifrån Rågsved där det var mer tillknäppt och började hänga inne i stan. På Plattan och i Kungsan samlades alla likasinnade. Där mötte man många av dom som skulle komma att utgöra kärnan av svensk Hip-Hop, alla från DJ Sleepy till Blues och Petter m.fl. André: Vi mot dom känslan fanns. Ingen fattade vad vi höll på med. Men vi var en tajt grupp som höll ihop. Man var ”down med Hip-Hop”, och det var som att alla Hip-Hopare i Stockholm och i Europa tillhörde ett eget exklusivt nätverk. Med tiden växte ni alltså närmre och närmre Hip Hopen, men när blev det allvar, när förlorade ni er ”Hip-Hop-oskuld”? Thomas: Teaterapa som jag var hade jag alltid uppträtt på skolavslutningar och discon, och när jag började rappa uppträdde jag i olika konstellationer på bl.a. ungdomsgårdar. Sen blev jag tillfrågad att vara med i Sherlock (en Hip-Hop-grupp där bl.a. PeeWee återfanns) ett halvår efter jag gått ut gymnasiet. Jag sade upp mig från mitt jobb som servitör för att satsa allt på Hip-Hopen, och sedan dess

har jag aldrig arbetat med något annat än musik. André: Förvisso har jag levt så nära HipHopen i hela mitt liv att det alltid varit på riktigt. Men när jag gick från att dansa breakdance på skoldiscon och larva mig med att freestajla rhymes på busshållplatsen, till att få höra att man borde göra det mer seriöst, börja rappa i olika Hip Hopgrupper, och slutligen signas av skivbolag blev det inte bara livsintresse utan också business. Hur var det att släppa iväg kärleksbarnet Hip Hop ni varit med och skapat till den stora världen och massan? Thomas: Vi tyckte det var jävligt kul och spännande. Vi hade precis spelat in vår platta med Sherlock, och vi trodde att vi skulle ta över världen och toppa alla listor. Men vår platta såldes 200 exemplar. Det var ändå en jävla vinst. Fuck, we did it, kände vi. Tagit barnet vi slitit för i en liten jävla källarstudio för att nu få resa runt på turné land och rike runt med det. André: Hip Hop har alltid handlat om utveckling, och därför är det häftigt att se att Hip-Hop utvecklats till att bli lika stor som andra popgenrer. Idag kan en svensk Hip-Hop-låt likaväl som Håkan Hellström få en listetta.

Nu när ni kan se med stort perspektiv på Hip-Hopen, är kärnan i musiken sociala orättvisor och det tuffa ghettolivet som många vill mena på, eller är Hip-Hopen kompatibel med ett kärleksbudskap? Thomas: Den klassiska bilden av HipHop stämmer i viss mån bra, men det har med hävdelsebehov att göra. Det finns en ådra när man rappar som säger att man måste knäcka. Ofta har det varit genom att säga något som rör upp, och då har de som rappat om radikala grejer fått stor respons. Men det går åt båda hållen, folk blev förundrade när Mobb Deep rappade om att de skulle skjuta varenda jävel på samma sätt som de blev förundrade över att A Tribe Called Quest rappade om Peace, Love & Understanding. Man kan rappa om allt i livet, och givetvis kärlek också. På vår senaste skiva har vi låtar tilldelade våra flickvänner, men vi kanske hade fått mer uppmärksamhet om vi dissat folk. Men i ärlighetens namn har

Stockholms Hip-Hop-scen alltid varit kärleksfull. Det har varit en ganska liten scen så man har känt och blivit polare med de flesta genom åren. André: Jag tror många av beefsen har kommersialistiska syften bakom sig, att folk kan känna pengar på att göra en stor grej av dissar och bråk, så stor att 2Pac och Biggie fick sätta livet till. Fientligheten är inte helt naturlig. Tvärtom, HipHop började som ett sätt att få bort gängvåldet. Man gjorde upp i dans och rap istället för med vapen. Jag lägger lägger hellre energi på att hylla och höja än att ödsla den på att dissa. Men om vi ska vara helt ärliga, är inte det största exemplet på kärlek inom Hip-Hopen brödrakärleken, bromancen, mellan två MC:s som ni? De båda drar plötsligt upp sina tröjärmar (som för övrigt, i likhet med resten av deras outfits, är av slående likhet) och visar

HIP HOP TIPS PÅ TEMAT KÄRLEK: PEEWEE: I USED TO LOVE H.E.R. (COMMON) RUSIAK: WILD ORCHID (STILL PEE & RU) MC FUNKY MONK: SHE SAID (THE PHARCYDE)

mig varsin tatuering som säger: Yo Pee, I walk through fire for you (Thomas arm) /Yo Ru, I walk through fire for you (Andrés arm). En ömsesidig bromantisk symbol av respekt till en nära medmänniska och fellow Hip-Hoper. I det ögonblicket slår det mig. Alla kanske inte vill eller kan förstå sig på Hip-Hopens subtila charm och underliggande älskvärda ton, men för dom som upptäcker den och tar del av den kärleksfulla gemenskapen blir det desto starkare, och desto mer känslor att dela på. För Hip-Hop berör, Hip-Hop för samman, Hip-Hop känns, Hip-Hop är kärlek. Och även om André sedan säger att han ville slå ner Thomas första gången de träffades så står jag fast vid mitt ord. Hip-Hop är kärlek.

Text & bild: MC Funky Monk

VARJE FREDAG LIRAR STILL PEE & RU PLATTOR PÅ BEIJING 8, KOCKSGATAN. OM ÖL OCH DUMPLINGS INTE ÄR NÅGOT FÖR DIG, LYSSNA IN DERAS NYA SJÄLVBETITLADADE SKIVA PÅ SPOTIFY.

KÅSERI

Ensamma Hjärtans Dag Grå eftermiddagsfunderingar kring surmulna brevbärare, rosenregn, Chailatte och ett litet lila plasthjärta.

n brevbärare helt klädd i knallgula kläder cyklar förbi mig, kämpandes fram genom snömodden. Han suckar och torkar svetten från överläppen, innan han trycker ner handen i sin mörkblå postväska och drar upp ett knippe räkningar och reklamannonser som han med möda slänger ner i någons lackade, vällåsta låda märkt med orden ”Ingen Reklam Tack”. Jag har någonstans läst att brevbärarna är ett utdöende släkte, och att arbetschanserna för brevbärare minskar stadigt i takt med att mejl och sociala medier får en allt större roll i samhället. För naturligtvis låter det troligare att de flesta i framtiden kommer att skicka plingande digitala meddelanden till varandra hellre än att vänta på ett kuvert som i bästa fall kommer fram lite kantstött och blött om kanterna tre dagar för sent. Men trots det har hela idén med brev alltid tilltalat mig. När jag var liten brukade jag alltid gå ut och hämta posten. När jag kom hem från skolan var det första jag gjorde att dra på mig mina rosa gympadojor och springa ut i snön, för att lyfta på locket och ivrigt plocka upp bunten av brev och reklamtidningar.

efter skolan innan jag sprang ut för att se vilka hemligheter som vår gula brevlåda hade glufsat i sig. Tidigt på morgonen sprang jag ut på trädgårdsgången, men innan jag som vanligt öppnade locket stannande jag och tog ett djupt andetag. Föreställde mig hur det verkligen skulle vara att hitta ett rosa brev där i lådan, med små röda hjärtan på. Ett kärleksbrev. Men det hände såklart aldrig – för Alla Hjärtans dag var en dröm, något jag inte skulle få uppleva förrän jag var gammal, eller åtminstone sjutton år, tänkte jag. Idag är jag till och med arton, och min brevlåda är fortfarande lika tom. Men jag har vuxit, och någonstans vet jag att det inte betyder något. Man kan inte förvänta sig att mer än på sin höjd en gång i livet få se ett gyllene Alla Hjärtans dagpaket, omslaget av röda band, ståendes på trädgårdsgången. Tiden då jag drömde om denna dag är över, och brevbäraren i gula kläder har cyklat förbi för länge sedan.

Men en dag om året kommer jag ihåg att jag inte ens kunde vänta till jag kom hem

Snarare tycker jag numera att av alla högtider, utom möjligtvis Halloween, så är Alla Hjärtans dag den mest överskattade. Det är såklart trevligt att fira kärleken, men borde det då i så fall inte handla om alla sorters kärlek? Syskonkärlek, vänskapskärlek, husdjurskärlek… Inte bara förälskelser. För idag är Alla Hjärtans dag högtiden då man firar de som har någon att vara med, som har funnit kärleken i sina liv. Men alla vi andra, som av olika anledningar inte funnit någon pojkvän eller flickvän, vi lämnas effektivt utanför, oss finns det ingen anledning att fira. Tänk om det fanns en högtid för alla singlar också, en Ensamma Hjärtans dag. Den skulle kunna firas med en mysig hemmakväll när man såg på dåliga TV-shower, tröståt Ben & Jerry-glass och sedan ringde sin bästa vän för att prata i tre timmar i sträck. Eller med att gå ut och ragga killar. Det skulle finnas mycket att göra en sådan dag. Men samtidigt är väl hela hysterin kring Alla Hjärtans dag något som man kan ta ganska lätt på

och hoppa över helt och håller om man vill, bestämmer jag mig för när jag vandrar hemåt denna kalla februarieftermiddag. Jag börjar frysa ordentligt om fingrarna och önskar att jag hade några ordentliga vantar att ta på mig för en gångs skull. För att slippa tänka på kylan börjar jag drömma om Café Latte, eller varför inte Chai Latte, som alla mina vänner plötsligt börjat avguda denna vinter. Personligen tycker jag att den är lite för söt, nej, snarare sliskig, men vad kan man förvänta sig när de först har i något extrakt i botten som innehåller rent socker och sedan en massa skummad mjölk och femton teskedar extra socker på toppen igen? Sockerslisk är vad man kan förvänta sig av det. Väl hemkommen sätter jag mig av gammal vana framför datorn. När alla läxor faktiskt är gjorda, vilket känns som ett smärre mirakel, får jag alltid så svårt att veta vad jag ska göra. Jag blir rastlös, och fantasilös, och jag börjar nästan må lite dåligt av tristess. Jag lider av läxabstinens, en av de mer angenäma åkommor man kan få av att gå på Södra Latin. Men efter ett antal minuters idogt funderande får jag en impuls och slår upp Googles startsida. Alla Hjärtans dag… plitar jag långsamt in. 386 000 träffar. Jag börjar scrolla nedåt. Presenter, nallebjörnar, choklad, ja, enligt det allsmäktiga nätet har det till och med blivit tradition att på vissa skolor ge blommor till alla sina klasskompisar på Alla Hjärtans dag. Olika färger betyder olika saker. Blodröd för kärleken, naturligtvis, men vit för vänskap och rosa för ”span”. Jag kan känna ångesten komma krypande. Vad händer om man själv inte får någon? Alla klasskompisar runtomkring strör sina rosor överallt omkring sig, och i mitten står jag där. Utan en enda

blomma. Ett tecken på hat, eller bara på att vara helt osynlig? 10-åringen i de rosa gympadojorna inom mig får tårar i ögonen. Eller är det jag själv? Men jag bryr mig ju inte längre om Alla Hjärtans dag, har jag kommit fram till, jag är ju vuxen nu, i alla fall på pappret. Jag vänder mig om och tittar ut genom fönstret. Sverige är grått och kallt, och inte särskilt likt det snögnistrande Narnia det ibland beskrivs som i tidningarna. Det börjar duggregna. En brevbärare kommer kämpandes uppför backen. Inte den samma som innan, naturligtvis, men lika surmulen. Över sinande jobbchanser, snömodd och duggregn, eller så känner han sig också lite ensam? Vem vet? Han stannar framför vår brevlåda, lyfter upp en pappersbit, och låter den virvla ner i brevlådan. Det spritter till i hjärtat på mig. Med mycket värdighet går jag lugnt och kontrollerat nerför trappan och lyfter ner nyckeln med det lila plasthjärtat från kroken på väggen. Vilken ironi att det är nyckeln till brevlådan. Sedan springer jag nerför trädgårdsgången och utan tillåta mig att tänka för länge låser jag upp brevlådan, stoppar in handen och drar ut brevet. En räkning. Såklart. Och det lilla plasthjärtat gungar i vinden.

Text: Johanna Bungerfeldt Bild: Amada Effio

SÖDRA I MITT

Text: Elsa Österlund Bild: Louise Evensen

Matsalen kl. 11:53 NAAAAAAAAAAAAW SNUTTIGUUULL BBY DU ÄR BÄST NEJ DUUU ÄR!!!!

men när hon närmade sig skrek han ”NEJ, JAG VILL INTE!”

Ja men vad kul för er. Det är ju snart alla hjärtans dag också! Det blir kul.

Jag är en sorglig jävel. Efter detta fick jag möjligtvis (förhoppningsvis) LITE mer självdistans, och blev LITE mer medveten om hur man kanske borde uppvakta en kille. Eller hur man inte ska göra åtminstone. Men det har ändå gått åt helvete!

Det här med alla hjärtans dag är ju egentligen rätt intressant. På dagiset jag gick när jag var liten uppmanades vi att skicka hjärtan till varandra på alla hjärtans dag. Jag tog uppgiften på blodigt allvar och satt och ritade frenetiskt i en hel dag. Jag var kär i en kille som hette Trulls. Jag gav honom allt jag hade, hela min värdighet. Jag öppnade hela min fyraåriga själ för honom och la hjärta efter hjärta i hans låda.

I julklapp av min mamma fick jag boken ”Kärlek – hur fan gör man?” skriven av Bob Hansson. Den tyckte hon att jag behövde, uppenbarligen. Vad skönt, tack mamma. Då vet jag. Men helt ärligt, efter att ha träffat killar som bokstavligt talat har varit gjorda av bajs, så gör det ingenting att jag inte har nån att NAAAAAAAW SNUTTIGULL-a med på alla hjärtans dag. Det känns snarare jävligt skönt. Jag ska aldrig mer skicka hjärtan till nån. Aldrig mer köpa rosor för alla mina sparpengar och aldrig i jävla livet igen vara med nån som är gjord av bajs.

Efter det drog han alltid ner sin mössa så fort han såg mig så att jag inte skulle få syn på honom. Han hatade mig. Och det fortsatte! När jag gick i tvåan hade jag kommit över Trulls och hade siktat in mig på en annan stackare. Jag köpte rosor till honom. Jag skrapade ihop 50 kronor hemma och gick och köpte ROSOR till honom. Det måste man fan ge mig lite cred för. Kanske inte helt oväntat avvisades jag även denna gång. Jag skickade min kompis några gånger för att fråga chans på honom

Jag hatar er. (Nej, jag är inte bitter…)

(erotisk)

NOVELL Jag vandrar hem. Till dig. Dig som jag bara träffat en gång innan, på stranden. På beachpartyt i somras, där våra blickar möttes och där du sedan hånglade upp mig bakom huset. Små regndroppar lägger sig på mina kinder och på min överläpp och när du möter mig utanför din dörr kysser du långsamt upp dem, en i taget. En kyss, två kyssar, tre kyssar. Mjukt, som ett omslutande töcken, som får mig att vilja ha mer. Jag tar ett glas vatten och när jag fyller på en gång till ställer du dig bakom mig. Du kysser mitt hår, min nacke, min kind. Du biter mig i örat och jag vänder mig om. Du har jeans på dig och när jag kysser din hals känner jag hur du trycker dig närmare. Snart hamnar vi i den nedsuttna soffan i vardagsrummet och vi hånglar och du kommer närmare, och närmare igen och jag vill kyssa varenda del av din kropp. Din lem är styv mot mitt ben och jag blir het, hetare för var sekund. Din tunga snuddar vid min tungspets och jag grabbar tag om ditt lår. För handen lite längre upp för varje ny kyss. Du rullar över och vi ramlar ned på golvet och jag är så otroligt upphetsad. Du placerar handen på mitt vänstra bröst och drar långsamt fingrarna längs bh:n, bak mot spännet. Knäpper upp en, två, tre hakar. Du drar av min tröja och kysser vårtgården runt min vänstra bröstvårta. Du kysser i cirklar, och du får tag om min bröstvårta, suger på den, och jag känner hur mina blygdläppar öppnar sig och då är du där och när du närmar dig min klitoris blir jag galen av åtrå, grabbar jag din tröja och sliter i den, sliter sönder den och slänger den på mattan. Jag fumlar med knappen på dina byxor och dragkedjan och du skakar av dig dem och din lem trycker sig mot mitt lår och den är så stor och jag vill bara ha den in i mig. Jag fingrar på kalsongkanten och du darrar av lust, du skakar, allt du vill ha ryms i mitt djupa, blöta skrev! Du drar av mig mina tights, mina trosor. Mitt blod forsar i benen, rusar till mitt skrev och jag kvider, allt jag vill ha finns i din stora, hårda kuk! Du pressar din kalsongklädda lem mot mina blottade blygdläppar och jag andas i ditt öra, stönar. Jag befriar dig från kalsongerna och du pustar, du frustar, du trycker ditt stenhårda kön mot mitt öppna och du tränger in i mig. Du tränger långsamt in i mig med en försiktighet som får mig att vilja ha dig ännu mer, som får mig att skrika

Text: Anonym Bild: Amada Effio

av vällust, som får mig att smälla till dig, som får mig att ta befälet! Jag vänder oss, sätter mig på dig och du är så djupt in i mig att jag inte är medveten om något annat än här och nu. Jag säger åt dig att lyda och jag grabbar dina handleder och fäller dina armar bakåt, uppåt. Jag håller fast dig samtidigt som jag fortsätter höftrörelserna som gungar mig fram och tillbaka uppepå dig. Jag ser hur du lider och älskar det och jag skriker åt dig, jag skriker, skriker att du ska säga vad du vill göra med mig. -Jag vill ha sex med dig, jag vill ha dig, börjar du. -VÄRRE! Utbrister jag. Vad vill du?! - Jag vill att du ska skrika, jag vill att du ska slå mig hårt, jag vill KNULLA DIG SÅ HÅRT ATT MIN PENIS SPRICKER! Spelet fortsätter och jag tar dig hårdare och hårdare, sliter ditt hår och du biter mig i bröstvårtorna. Ditt brösthår är svettigt och dina bröstvårtor styva. Jag hånglar upp din bringa, slickar dina bröstvårtor än styvare. Vi är ett för en stund, vi är två själar som sitter ihop, som är i varandra. Vi skriker, vi stöter dig längre och längre in i mig och vi vibrerar på en högre frekvens för var sekund som går. Till slut är vi där, i den galna uppslutningen, spurten, vid kanten av stupet till det obeskrivbara; orgasmen. Dina vätskor och mina vätskor. Mina tårar i din halsgrop. Ditt sista stön i mitt öra. Vårt delade som blir till två igen när du sakta glider ur mig och lägger ditt huvud på mitt bröst. Aktiviteten är över och jag tänker att ”fan, det var det bästa på länge”.

TEST: Vilket är ditt bästa mysedjur ♥? Text: Oskar Tilliander

Känner du dig ensam? Känner du att människor bara sviker? Har du tröttnat på att inte ha någon att ta hand om? Brukar du ställa dig själv frågan ”Vilket är egentligen det rätta husdjuret för mig?” Latin Lovers stora kärlekstest hjälper dig- med bara 5 enkla frågor- att finna vägen igenom ditt hjärtas labyrinter och in i ditt perfekta husdjurs varma famn. 1. Du fyller år och vill äta din favoriträtt. Vad lagar du??

a)En saftig fiskgryta, avnjuts bäst med ett glas kall, fet mjölk b) Jag är faktiskt inte så mycket för fina middagar, jag nöjer mig med en skål havrefras och en liten sockerbit till efterrätt c) Jag är en riktig gottegris, blåbärspaj för hela slanten!!! d) Jag är ju vegan, så en god sallad med sjögräs i kanske!

3. Hur är du bland folk?

2. Du är hemma sjuk och vill bara kolla på film. Vad sätter du på?

a) Gillar inte att vara med folk så mycket, håller mig helst till mitt egna. b) Hänger oftast efter alla andra, tar inte så mycket initiativ själv c) Folk säger att jag är väldigt snäll, även fast ingen brukar be mig om tjänster. d) Jag är ganska chill, orkar inte bry mig så mycket.

a) Aristocats- Alla snubbar vill ju vara katt! b) Sagan om de två tornen- det är så fint när hästen räddar Aragorn! c) Björnbröder- En film om sann vänskap d) Teenage Mutant Ninja Turtles- Filmen som bevisar att sköldpaddor kan!?

4. Ditt favoritämne i skolan är…

5. Och slutligen, vilken är din favoritårstid?

a) Matte, är ganska smart. b) Idrott, gillar att springa! c) Får man säga lunch? Är inte så pluggig men jag gillar att äta :- P d) Historia, lagom spännande för min del

a) Vintern, man har en ursäkt att bara ligga hemma och slappa. b) Våren, finns inget bättre än att springa omkring på en våräng. c) Hösten, det är ju då alla bär är mogna! d) Sommaren såklart, älskar att bada i havet.

FLEST A:

FLEST B:

FLEST C:

FLEST D:

Du gillar att ta det lugnt och mysa, och ger ändå ett smart intryck. De saker som du värderar högst i livet är din fåtölj och din bokhylla. Skaffa en katt så har du någon som kan värma ditt knä också!

Du är inte så smart, och du är ganska jobbig men ändå omtyckt. Hur gör du det? I vilket fall så är hästen din bästa vän!

Tjock, snäll, slö och dum. Det är nog ord som du ofta får höra. Du borde akta dig för folk som försöker lura dig, och vad kan då vara bättre än en björnlivvakt? Dessutom så kommer ni nog ha väldigt bra utbyte av varandra.

Du är väldigt lugn, folk vet inte så mycket om dig och du håller dig mest i bakgrunden. Du skulle egentligen kunna få ganska mycket kompisar och bra betyg, men du orkar helt enkelt inte. Till dess att du orkar ta dig själv i kragen så föreslår jag att du skaffar en sköldpadda.

Missade jag något slags lotteri? Den första bilden som möter mig när jag slår upp datorskärmen är ett foto på ett suddigt moln som jag har skrivit ett tydligt ”dröm” på. Så naivt. För ingenting funkar för mig. Inga drömmar blir någonsin verklighet. Var jag på toaletten när de delade ut lycka till livet? Missade jag något slags lotteri? För det är alltid jag som blir sårad. Nej inte sårad, stryk det. Jag blir överkörd. Överkörd av en sådan där maskin man gör gator med. Och det gör ont. Det gör så jävla, jävla helvetes ont. Även om jag inte vill. Även när jag försöker glömma. Smärtan är som en ringande mobil i huvudet, men mest i hjärtat och lungorna. Varje gång minnena börjar försvinna gör sig smärtan påmind genom att spela den högsta och gällaste ringsignalen som bara inte går att ignorera! För det finns ingen knapp som heter ’avbryt samtal’ eller ’tyst’. En nyslipad kniv i magen varje gång jag höjer min blick och ser dem stå och kramas. Tio knivar som vrids runt inuti mig när de går framför mig och håller hand. Tio miljoner jävla pistolskott siktade mot

lungorna när de kysser varandra, och jag står bredvid och kan inget göra, för inte heller då finns det några knappar som heter ”stopp” eller ”sluta”. Jag har bytt ut min bakgrund nu förresten. Jag tog det svartaste och mörkaste jag kunde hitta. En svart bakgrund med en BD-logo. Inget foto med fåniga uppmaningar om saker som drömmar. Jag har slutat att drömma. Jag har slutat att hoppas. Jag är tom. Helt jävla tom. Kroppen går på automatik. För jag var den sämre. Jag är den sämre. Och det gör ont.

Text: Anonym Bild: Louise Evensen

Brevväxling med Tranströmer Stockholm 22 November 2011

Stockholm 23 januari 2012

Med anledning av den uppmärksamhet du har fått i samband med din 80-årsdag och ditt mottagande av Nobelpriset i litteratur så skulle vi vilja be att få ställa några frågor med anknytning till er tid på Södra Latin. Vi heter Oskar Tilliander och Simon Thelaus och vi har hand om Södra Latins skoltidning ”Latin Lover” iår. Vi förstår om detta är en upptagen period för dig, men vi hoppas ändå, å hela skolans vägnar, att du skulle finna tid att svara på detta brev.

Jag har läst era frågor för Tomas och försöker nu med hans samtycke besvara det som är möjligt. Den som läst Tomas lilla självbiografi som handlar om tiden fram till studentexamen i Södra Latin har kunnat se hur Tomas intressen växlat under barn och ungdomsår.

Hej Tomas!

Hej Oskar!

Hur fann du intresset för litteratur och poesi, och hur kom dets sig att du började skriva själv? Påverkade Södra Latin dig i processen? Om ja, hur? Vilka personer i din omgivning, samt vilka författare och poeter har influerat dig mest i ditt liv och i ditt skrivande? Vad hade du för drömmar och förväntningar på livet när du gick på Södra Latin? Hade du någonsin en tanke på att bli tilldelad Nobelpriset i litteratur? Har du nåot bästa minne ifrån din tid på Södra Latin? Slutligen så har vi hört att du är en pianofantast, och det leder självklart till frågan: Om du skulle börja om på Södra Latin skulle du då gå Musiklinjen eller Språklinjen? Tack på Förhand, vi väntar förväntansfullt på svar. Oskar Tilliander och Simon Thelaus

I kapitlet ”Latin” får man en beskrivning av Tomas upplevelser av undervisning och färgstarka lärare men inte mycket om klass- och skolkamrater. Ändå var det väl vännerna (med undantag av någon lärare) som var viktigast under skoltiden. Många av vännerna var just intresserade av litteratur och skrev själva ofta dikter. En del blev också författare. Bara för att nämna några: Bo Grandien, Lasse Bergströ, Claes Engström, K. Sivert Lindberg och Sven Lindqvist. Södra Latin hade ju precis som nu en litterär tidskrift och som på hösten hette Loke och på våren Göken. Där publicerade gymnasisterna sina nyskrivna texter. Södra Latin var verkligen en plantskola. Familjen var viktig. Familjen bestod av mamma och morfar lotsen. Vännerna var tidiga inspirationskällor och man påverkade varandras läsvanor. De franska surrealisterna, T.S.Elliot, Björling, Martinson bl.a. Det var den tiden i livet när man påverkades av sin läsning. Jag förstår på Tomas att han levde nog mycket intensivt i nuet under den tiden. Någon karriär var det nog aldrig tal om. En av de lärare som var viktiga för Tomas var Gösta Kellerman. Han var religionshistoriker och samlade en del intresserade elever för samtal också på fritiden. Han var inspirerande och det var mötet med honom som fick Tomas att vid sidan av litteraturvetenskap och psykologi också läsa religionshistoria på universitetet. Jag trodde att Tomas självklart skulle ha valt musiklinjen men valet hade nog styrts av undervisningens uppläggning. Att lära kinesiska hade också varit lockande.

Hälsningar från oss båda Monica Tranströmer 23

Horoskop Stenbocken

22/12-19/1 Gå till kyrkogården och besök en gammal släkting eller för delen en främling. Stjärnorna vill se dig bocka för stenen.

Väduren

21/3-19/4 Nu är det den tiden på året då det är dags att dra fram klockorna och vädra uren. Det gör du med stor framgång.

Text: SpåKVinnan Bild: Annika Pålsson

Vattumannen

Fiskarna

20/1-18/2 Roxanne you don’t have to put on the red light. Those days are over you don’t have to sell your body to the night

19/2-20/3 Det är er födelsedag, inkassera 200 från varje medspelare.

Oxen

20/4-21/5 En lång vecka väntar dig. Du kommer att utsättas för många svåra val men du ska veta att vad du än väljer har du många som stöttar dig. Visa dem din uppskattning.

Lejonet Kräftan

22/6-22/7 du måste börja ta mer plats i din vän(d)krets. Kom igen! Kräf ! Ta! bli be-kräftad!

23/7-22/8 Hörru, le! Du har inget att sörja denna månad! le! jo! Ne? Tsss.

Tvillingarna 22/5-21/6 Var är din tvilling? jag ser bara ett par nyfikna ögon skärskåda denna text. ;)

Jungfrun 23/8-22/9 Du är jungfru än vänta inte på en vän i helgen är det dags Du har första pax.

Skytten

Vågen

23/9-22/10 Världen är en sorgeö bäst man lever skall man dö.

Skopionen

23/10-21/11 Du saknar sting: I don’t drink coffee. I take tea, my dear.

22/11-21/12 Bang bang you shot me down Bang bang i hit the ground Bang bang that awful sound Bang bang my baby shot me down