Latin Lover #28 MÖRKER by Latin Lover

TEMA MÃ&#x2013;RKER

#28

LATIN LOVER

TEMA: MÖRKER Följ oss på twitter: @sodralatinlover

#27

REDAKTIONEN: Ellen Flygt CHEFREDAKTÖR

Mimmi Onsum CHEFREDAKTÖR

Fanny Förberg REDAKTÖR

Eva Reichmann REDAKTÖR

Lydia Milles Gedin KULTURREDAKTÖR

Lovisa Heldring REDAKTÖR

Maja Andersson ACTION-REPORTER

Susanna Höglund REDAKTÖR

Fanny Cullborg LAYOUT

Alice Hammarstedt KROPP OCH KNOPP-EXPERT

Calle Enderstein KROPP OCH KNOPP-EXPERT

INNEHÅLL Smått och gott ..............5 Höstångest ................6 Skammen i att känna sig ensam...8 Action...................10 101 Hösttips ..............12 Om att vara rädd ...........15 Novell...................16 Kultursidorna..............18 Kropp och Knopp ...........20 Att vara kvinna ............22 People ..................23 FOTO OCH ILLUSTRATIONER

Fanny Cullborg Filippa Kovac Viktoria Hrnjez Lydia Milles Gedin

LEDARE

KÄRA SÖDRA LATINARE SÅ VAR DET REDAN DAGS FÖR NUMMER 28 och jag ska skriva ledaren själv (vilket jag inte har en aning om hur en gör egentligen)! Tema mörker. Jag vet inte hur ni känner, men själv fylls jag successivt med ångest över både skolan och den stundande vintern. Snart ser vi knappt dagsljus längre och huden blir torr och fnasig och löven faller av träden och lämnar kala och tråkiga skelett kvar. Just därför, tänkte vi i redaktionen att ett lite mörkare nummer skulle passa in. Ett nummer där mörka känslor som rädsla, skam och ångest tar plats, men också ett nummer med tips på hur en kan lysa upp höstmörkret, sluta skämmas och släppa ångesten! Personligen tycker jag att det kan vara svårt att prata om mörka känslor. Att säga vad jag skäms för, som till exempel att jag hade en period där jag skämdes för hur jag såg ut. Och många tycker nog att jag är konstig om jag berättar att jag nyligen slutade kolla under sängen varje natt och att jag nästan inte vågar sova hemma själv. Men ofta känns allt bättre om en kan prata om tunga saker, och det här numret lyfter sådana där jobbiga känslor och dåliga humör som kan vara svåra att prata om. Jag hoppas att ni gillar och kan finna lite ljus i höstmörkret i Latin Lover #28! Chefredaktör

ELLEN FLYGT

REDAKTIONEN SVARAR

Att jag hatade att jobba på äldreboende.

SUSANNA

När jag tror att jag är så oberoende av mina föräldrar och inser att jag inte vet hur en tvättar ett par trosor.

MAJA

EVA

Att jag kan äta två påsar popcorn på en kväll helt själv (lite stolt också).

Min pappa när han drar ”pull my finger”-skämt.

LYD I

Att jag fortfarande blir så sjukt sur när jag inte får det jag önskar mig i julklapp.

FAN N

Vad skäms du över?

MIMMI

Porträtt: FILIPPA KOVAC

LOVISA Att jag är så jäkla dålig på att komma ihåg namn.

Hur elak jag var när jag var liten.

All tid jag lägger ner på att googla Harry Styles.

SMÅTT OCH GOTT

SÖDRA I MITT HJÄRTA Text: MIMMI ONSUM

Skolans baksida kommer fullkomligt bada i ljus. Solen kommer skina, lysa, värma bleka axlar. Ett antal av skolans elever kommer sitta på marken och luta sig mot det orangea bollplanket. Deras ögon kommer kisa mot solen när de mumlar med varandra om vad som hände i helgen, vad de ska göra i sommar. Fler kommer ansluta sig till gårdens bänkar, för alla vill vara med när årets första, varma solstrålar faller på skolans baksida. Än är det långt kvar tills den kommer fyllas av dessa förväntansfulla elever. Lov kommer passera, löv kommer vissna och en snöhög kommer bildas. Till dess snöhögen smälter får vi glädjas åt att Camilla snart börjar sälja glögg, spela julmusik och att skolan kommer se magisk ut när de första snöflingorna faller över dess baksida. Vilken årstid det än må vara och vilken årstid du än föredrar, så finns Södra alltid i våra hjärtan.

Kvällsposten 29/8 2013

...Latin Lover hälsar att så inte är fallet 5

KRÖNIKA

Höstångest Text: LOVISA HELDRING Illustration: FANNY CULLBORG

SOMMAREN ÄR ÖVER och motvilligt lämnar vi dess varma, långa skrattfyllda nätter bakom oss. Att det är ett helt år kvar till nästa gång vi får chansen att springa runt barbenta, på en smutsig campingplats ute bland Sveriges skogar, sjungandes på Dansa bonne dansa, känns förtvivlande. Ångesten inför skolåret växer för varje dag och vi gräver oss djupare ner bland mörkret och problemen. Verkligheten isar mot kinderna när jag promenerar till skolan, stirrandes på de färgglada löven som viner omkring mina fötter. Alla dessa uppgifter och åtaganden som skenar i min hjärna får mig att bli illa till mods. Jag vill inte gå till skolan där arbete och ansvar väntar. Att bära på ångest är som att det alltid är något tungt som tynger ner axlarna, något som suger lusten ur en. Men så lyfter jag huvudet, för solen skiner genom höstträdens vackra eldiga färger. Jag ler, för att hösten kommer med nya chanser och erfarenheter. För att inte dras ned i de kommande månadernas mörker så fyller jag vardagen med liv, med sådant som gör mig glad.

Jag tränger undan den molande känslan av vånda och olust så gott det går. Intalar mig själv att livet ska vara kul, även på hösten. En ständig kamp mellan ångest och lycka väntar, men så länge jag tampas med ångesten så finns det en chans att den ger sig. För som elev på denna fantastiska skola, Södra Latin, finns ingen tid till att gröta ner sig i ångest. Jag har chans till 3 oförglömliga år fyllda med lärorika dagar och erfarenheter. Och av just denna anledning, att jag insett att livet är nu och att mina 3 år börjar ta slut, så bestämmer jag mig för att vara stark och kämpa emot ångestens försök att ta sig in i vardagen.

BENGT BASHAR SÃ&#x2013;DRA LATIN

Illustration: LYDIA MILLES GEDIN

Skammen i att känna sig ensam Text: FANNY FÖRBERG Illustration: FANNY CULLBORG

13.43 OCH PÅ DATORSKÄRMEN SYNS Lena Dunhams bröst genom det gula nätlinnet. Det är det där avsnittet när hon och hennes kompis tar en massa kokain och det är roligt på det sättet att jag hade skrattat högt om jag hade tittat på Girls tillsammans med någon. Blir panikkissnödig och när jag pausar avsnittet blir det tyst. Det blir helt tyst på ett rått och påträngande sätt, en tystnad som gör att en påminns om att här finns bara du. Kissar med dörren öppen. Mest för att jag kan, men känner mig lite obekväm av att katten tittar mig rakt i ögonen utan att blinka. Kollar Instagram för fjärde gången sedan klockan slog 13 och råkar like:a en bild som en gammal klasskamrat la upp för 26v sedan.

Att fylla en lovdag med så pass meningslösa aktiviteter är en konst som jag har belönat mig själv för flera gånger. Men den större konsten handlar snarare om att tänka bort den tomma/stora/dynamiska/ småaktiga-känslan av ensamhet. En ensamhet som jag skäms över att prata om - just eftersom den är så pass alldaglig. Jag skäms över att erkänna denna ensamhet eftersom den varken är djup eller särskilt farlig. Det är en ensamhet som en vuxen människa ska klara av att hantera, men som jag i mina svaga stunder hukar under. Den liksom förminskar känslan av att känna mig så himla independent och

”

Ibland kan jag känna mig ensam på de mest folkfyllda dansgolven modig hela tiden. Men varför ska det vara så orubbligt svårt att prata om det här? För att tillsammans med de allmänt kända faktumen : vi föds, vi dör, vi gråter, vi skrattar så bor även det faktum att då och då kan livet kännas jävligt ensamt. Kom igen nu. Vi klarar det, men först måste vi prata om det. Jag kan börja: Hej. Jag heter Fanny och ibland kan jag känna mig ensam på de mest folkfyllda dansgolven. Vissa middagar hemma sitter

jag tyst mitt i min familj och tycker synd om mig själv. För att jag inte känner mig hörd. För att jag gör mig själv till ett offer som kräver allas uppmärksamhet. Jag skäms över att känna mig ensam, för att denna ensamhet är helt och hållet obefogad.

KRÖNIKA

Den starka och pulserande kroppen vi ungdomar utgör är en fantastik varelse. Vi kan tillsammans hoppa högst, springa snabbast och skratta mest. Tillsammans är vi som hen på festen som dansar som en jävla galning tills lamporna tänds och stället stänger. Den gemenskapen kan lysa upp vilken tillvaro som helst. En gemenskap som är till för oss alla, och som vi tillsammans utgör. Ibland måste jag bara påminna mig och att i den kroppen finns jag, och där finns också du.

Tre gubbar passerar med armarna bakom ryggen. De tittar på kvinnorna som ler flörtigt mot dem. En av gubbarna vänder blicken mot mig. Hans blick riktar sig mot min kropp. Plötsligt känner jag mig naken och vill säga att han är ett respektlöst äckel. Bakom mina stora solglasögon ser jag två kvinnor gå förbi den avlånga gatan, med röda tajta träningskläder. Klackarna på. Tuggar tuggummi och låter. Lyssnar på dialogen mellan kvinnorna - Gick det fort? - Nej, intensivt. Sex stycken idag. - Bra. Jag har jobbat hela morgonen. Ingenting.

BEFINNER I MIN ÄLSKADE stad Barcelona. Sitter på trottoaren utanför baren ”El Coyote”, El Raval. Fyra kvinnor står i rad, lutade mot väggen. En pratar i telefon, den andra håller hårt i handväskan, röker, korta kjolen drar hon ner. Den andra kvinnan med kolsvart hår håller handen för munnen och tittar runt. Framför henne, på andra sidan gatan, står en man, blicken svart. Folk tittar på mig frågande.

Nya ansikten. Fler kroppar som lutar sig mot väggen och stolpar. Kvinnor från alla nationaliteter, åldrar, klädda i olika färger. En del står själva, andra går runt i armkrok och pratar. En kvinna som har klappat på flera ryggar tittar hotfullt på mig, som att hon vill att jag ska dra här ifrån. Jag undviker hennes blick, fortsätter skriva det jag ser. Männen kommer och går, vissa döljer ansiktet och plingar på olika portar. Önskar att jag var osynlig, då skulle jag få veta mer, gå in i de där femvåningshusen, bland de mörka trappuppgångarna, kunna se verkligheten. Allt som händer där inne. En annan kvinna gömmer sin blick bakom solglasögonen skriker till en man med grön ryggsäck. - PSSSS! Snygging, i grön! Kom. Han, generad, låtsas som ingenting. Polisen vandrar omkring. En av dem kommer fram till mig. - Du får inte sitta här på marken. - Varför inte? - Det finns ett torg där du kan sitta.

ACTION

- Jag vill sitta här. Stör ingen. - Du får inte sitta på marken, allra minst i denna gata, förstår du eller inte? - Patetiskt! Luften är fri!

- Jag ska gå till frisören nu. Adjö, du betalar, säger en av kvinnorna. Han ändrar sin blick och ger henne pengar.

Drar, jag vet att snart kommer de gå iväg. Går vid de mörka gatorna, folk visslar och frågar hur mycket en kostar. Går till ett torg. Sätter mig och tänker. Vill gå tillbaka, se mer för att kunna skriva. Varför just om detta? Jo, för att det finns få turister som går in i städernas mörka hemligheter. Jag kunde ha skrivit om hur vackert Park Güell är, hur god mat ni kan äta här och säga att det är ett rosa paradis, men rosa paradis finns ingenstans.

-Ni ser, kvinnor vill bara ha pengar, säger han till de andra två som sitter kvar. Efter, börjar han med en monolog. Pratar med dem som om de vore hans personliga psykolog. Bland annat pratar han om att han har förlorat mycket pengar, men ångar inget. Han vill ha sällskap och någon att sova med. När han blir tyst skrattar de. Skrattar åt honom.

Tillbaka till trottoaren, allt ser ut som det gjorde för en timme sen. Gatan där alla betraktar alla, de mumlar, viskar, väntar, håller händerna i fickorna och samtalen med avstånd. De flesta verkar känna varandra. – Hon, den där, har varit här länge. Det hör jag när jag går förbi några igenkända ansikten. Luften känns inte välkomnande och det förstår jag. Sätter mig vid baren och tar en kaffe. En del av de som stod lutade mot väggen tar en kaffe och röker i sällskap med sina kunder. Bredvid mig sitter tre kvinnor med guldringar i öronen och en kort rynkig gubbe. Han ler från öra till öra. Njuter av deras sällskap och skrattar. Ibland pratar kvinnorna med varandra på rumänska, då blir han tyst och försöker få deras uppmärksamhet. Han berättar sina sexuppleverser med tidigare kvinnor. – Hon var vacker. När vi låg vid sängen rörde hon sig inte.

Han vill ha sällskap och någon att sova med

”

En äldre dam med pälsjacka och små fötter som täcks av två röda ballerinaskor har varit här hela dagen. Ser hur hon ger pengar till en man som är lutad mot stolpen. Tidigare har flera kvinnor pratat med honom, damen drar iväg med blicken neråt. Ser hur hennes rygg blir krokigare och krokigare för varje timme som går. En kvinna kommer ut från port 45 och drar upp byxorna. Varje dag, från dag till natt hamnar dessa kvinnor hos olika händer. Får olika bilder för vardagen. Efter att ha betraktat denna centrala gata, fylld med vitalitet, realitet, hoppas jag att de hamnar i goda händer. Utan att ha pratat med någon har jag fått se mycket. Jag beundrar dessa starka kvinnor som håller ansiktet högt i en mörk verklighet. En verklighet, där INGEN borde tänka sig att ha rätten till att köpa någon annans kropp, men som sker 2013.

101

tips som lyser upp i höstmörkret

VI HAR LISTAT ALLA VÅRA BÄSTA TIPS för att göra vardagen lite mysigare när temperaturen sjunker, solen knappt är uppe och allt för många timmar spenderas i skolan. Läs, verkställ, bli glad! 1. Hångla till bra musik 2. Drick varm choklad med minimarshmallows i 3. Bli vegetarian 4. Pyssla 5. Baka något perverst gott med massa choklad i och njut (till exempel chokladmoussetårta med hallon och mandelmassebotten) 6. Dra till bibblan, låna böcker/film 7. Se filmen Crazy, stupid love 8. Kolla på tv-serier! Vad sägs som Downton Abbey, Grey’s Anatomy, Orange Is The New Black eller Game of Thrones? 9. Dansa till 1D! 10. Gör ett collage 11. Skriv dina memoarer... 12. Byt till ett varmare täcke 13. Kramas och gosa så mycket det bara går 14. Planka in på en biograf 15. Ta färjan till Djurgården och gå på Skansens julmarknad 16. Åk skridskor i Kungsan (du kan hyra där!)

17. Skaffa ett jobb 18. Spara pengar 19. Planera en resa 20. Gör en minitågluff (KöpenhamnPrag) OBS! Förutsätter att punkt 17 och 18 är följda! 21. Bjud över alla dina vänner och ha loppis! 22. Lär dig att hjula! 23. Bli expert på något, exempelvis hajar! 24. Laga linssoppa 25. Tänd alla lampor i ditt rum och kalla det för *ljusterapi* 26. Släng allt plugg i ett hörn och spendera en vardagskväll i tv-soffan för en gångs skull 27. Skapa ett konstverk 28. Smit in på en bar och drick öl, fastän du inte är 18. 29. Ha sex 30. Dra till Chicago och sväng med melodin! 31. Kolla på musikvideon till Fireworks med Katy Perry 32. Skriv något kreativt!

33. Googla på fat cats 34. Drick ingefärste med citron (en blir frisk direkt) 35. Börja på en kurs i keramik! 36. Åk pulka (om det finns snö) 37. Mys med katter och hundar (om du inte har någon, sätt upp lappar och erbjöd dig att hjälpa till med djur) 38. Var i solen (om den är framme) minst 15 minuter per dag så får du all D-vitamin du behöver. 39. Om solen inte är framme – ät D-vitamin! 40. Vid pluggångest - tänk på att Einstein var dålig i skolan 41. Ät kakor och drick mjölk 42. Rota fram gamla foton eller teckningar och nostalgitrippa 43. Gå en lång promenad i valfri park (tips: Hagaparken är så himla fin just nu) med vänner eller en hund, eller varför inte bara med dig själv som sällskap och kanske en podcast i öronen? Gå långsamt och andas in den kyliga luften.

TIPS

45. Bli kär 46. Lär dig något nytt som att spela gitarr eller pröva att laga nya maträtter 47. Sitt på fik med dina finaste vänner flera timmar i sträck 48. Skriv dagbok 49. Träna! Om en är på dåligt humör eller stressad är det som bortblåst när en kommer hem. Endorfiner! 50. Tänd en massa ljus - men glöm inte att släcka dem sen! 51. Gör absolut ingenting och du sparar ihop pengar - det lär behövas inför sommaren 52. Läs bloggar och artiklar och låt dig inspireras av alla dina fantastiska medsystrar där ute som kämpar för jämställdhet

44. Gå och kolla på Cindy Shermans utställning på Moderna museet

TIPS

53. Dansa till Venga Boys 54. Gå på konsert på Debaser för 180 spänn 55. Lyssna på podcasts så som Värvet och Kropp och själ 56. Bjud hem ett gäng fina vänner på middag 57. Se på mysprogram som Bonde söker fru och Så mycket bättre och dröm dig bort till sommaren 58. Gör grönsakssoppa med en god macka till, så sjukt gott/enkelt/billigt/lätt att laga till flera. 59. Lyssna på P3-dokumentär. Går lätt att ladda ner i mobilen! 60. Stick från stan någon helg. Om någon har ett landställe, åk dit. Packa med sockor och handla allt ni är sugna på. Titta på en mysig film, plocka svamp i skogen och peppa varandra i höstmörkret. 61. Känns det lite tungt med allt mörker och kylan som smyger sig på? Prata om det med någon! Det är alltid bra att dela sin ångest. 62. Rensa garderoben 63. Gå på loppis 64. Starta ett rockband med några vänner 65. Besök Klara soppteater (både gott och trevligt) 66. Fixa en filmkväll för hela kvarteret 67. Ge dig själv en present då och då 68. Ät frukost på Biorio 69. Sitt ner i fem minuter och tänk på hur bra du är 70. Sticka något! 71. Käka på något ställe du aldrig har käkat förut 72. Läs Under det rosa täcket av Nina Björk 73. Gå in på Spotify och upptäck lite ny favoritmusik 74. Gör något för välgörenhet 75. Lär dig att jojka

76. Skicka arga mail till personer som bestämmer men bestämmer fel 77. Spela spel (”Med andra ord”, ”Cluedo”, ”Orangino”) 78. Drinking Games (i kombination med film, mycket bra) 79. Ta egobilder 80. Införskaffa en onepiece 81. Baka komplicerade bakverk 82. Se Pride and prejudice (OBS! Den med Colin Firth) 83. Onanera 84. Ät glass pga fuck it 85. Lana 86. Välj ut en regissör/skådis och se ALLA hens filmer 87. Möblera om 88. Ät snö 89. Ät kladdkaka 90. Veta att det är okej att sjukskriva sig från skolan för att ligga hemma och se på Netflix. 91. Appen Sleep Cycle Alarm 92. Tina upp kroppen genom att dansa dig svettig 93. Spring snabbt med dunkande musik i öronen 94. Bada bastu 95. Prata med IT-Bengt 96. Läs Latin Lover, världens bästa tidning. 97. Bada 98. Skriv listor 99. Drick grönt te 100. Räkna ned dagarna till sommarlovet...

101. Gör en lista med 101 tips som lyser upp höstmörkret

Om att vara rädd.

ALLA ÄR RÄDDA NÅGON GÅNG. Vissa är rädda ofta. Jag är rädd hela tiden. Rädd för framtiden. Många gånger känner jag att; fy helvete för allt det här, jag vill slippa allt och gömma mig för alltid. Åtminstone tills allt blir bättre igen. Sen när jag tänker efter så vill jag ju inte alls det. Jag är rädd att behöva förlora allt det här, och ändå tror jag ständigt att det är precis det jag kommer att göra.

Text: ELLEN FLYGT

”

Jag hade oskyddat sex och blev inte gravid, betyder det att jag aldrig kommer kunna få barn?

Jag är rädd att jag kommer dö imorgon, eller nästa vecka, eller om ett år. Hela tiden oroar jag mig och tror att jag är sjuk. Det behöver inte vara farliga sjukdomar, men det kan vara. Har jag en finne tror jag att det är svinkoppor. Tror jag att jag har svinkoppor går jag in och gråter på toaletten lite. Om jag kissar ofta och googlar det står det diabetes. Men då måste jag ju vara törstig hela tiden, och det är jag ju inte. Klamydia då? Men jag har ju testat mig och det har jag inte. Bäst att testa mig igen. Det var inte det heller. Jag hade oskyddat sex och blev inte gravid, betyder det att jag aldrig kommer kunna få barn? Jag får utslag och det gör ont någonstans och nu har jag cancer. Känner på brösten och kanske är det en knöl där? Men jag vill inte dö. Mamma kommer jag dö? Nej, nej självklart inte, men varför tror jag det då? Det är läskigt. Jag vill leva mer. Jag vill känna att det gör ont och inte bli rädd, det gör bara lite ont. Som alla säger till mig hela tiden, men det är svårt. Jag är rädd hela tiden. Men jag drömmer också. Om allt jag vill göra, om att få bara vara och att få vara lycklig och få vara olycklig och få vara där mitt emellan. Jag drömmer om att leva och förhoppningsvis är det vad jag ska få göra också. Vi ska nog sluta vara rädda. Det kanske skulle göra att vi får ut mer av livet, fångar dagen och allt det där. Men när jag är rädd och tror att jag ska försvinna, då inser jag också hur mycket jag vill vara kvar. Hur mycket jag vill leva för alltid och aldrig försvinna. När jag tror att jag är döende och tror att jag måste lämna allt, det är då jag inser hur mycket det betyder. Vi måste kanske våga lite saker, våga vara rädda, och orädda.

Joy division och kyssar Text: ALWA Illustration: VIKTORIA HRNJEZ

KOMMER DU IHÅG alla sömnlösa nätter? Ensamma tonårssjälar och krossade hjärtan. Då vi inte trodde på någonting. Då alla ord var lögner av olika nyanser. Då varje andetag var en dröm långt borta. Kommer du ihåg? Kommer du ihåg? Kommer du ihåg? ”Jag sa ju det, jag sa ju att det skulle bli så här!” ”Men det var ju din idé från början!” ”Men jag tänkte att det skulle vara romantiska solnedgångar och… och…” Dahlias röst brast och tårarna rann ned för hennes kinder. ”Vad som helst förutom det här..!” Hon gjorde en gest med armarna runt vårt campingläger som mer liknade ett slagfält. Allt var genomblött och blixten hade slagit ned i ett träd som hade börjat brinna. Vi lyckades släcka elden som tur var, men det var stora brännmärken på träden i närheten och en del av våra saker var helt förstörda. ”Jag vet, jag med.” Dahlia såg på mig med sina stora, bruna rådjursögon. ”Åh Kim, förlåt…” ”Det är okej, vi fixar det här”, tröstade jag och la armarna om henne. Det är okej så länge vi har varandra. Okej? Okej. Det började som en romantisk idé: ut i naturen, höra fåglarna kvittra, dansa tillsammans på en blomsteräng… Det var en dröm om frihet. Vi skulle rymma från

verkligheten och våra idioter till föräldrar. De konservativa jävlarna som inte förstod var kärlek var. Det planterades ett litet frö av hopp i Dahlia när vi såg filmen Into the wild. Jag såg ljuset i hennes ögon när hon förstod att livet inte alls behövde vara såhär. Hon log varmt mot mig, tog mina händer i sina och pussade försiktigt på dem. Du vet väl puss att jag puss älskar dig puss? Jag drog in henne i en kram och såg henne i ögonen. Jag tror inte att du förstår hur mycket jag älskar dig. Vi satt så, inslingrade i täcket på hennes säng, en stund i tystnad. Sedan kom det en svag viskning: ”Vill du?” ”Vadå?” andades jag in i hennes hår. ”Rymma härifrån? Tillsammans. Vill du bli min Christopher McCandless?” ”Självklart”, svarade mitt hjärta utan att ens höra av sig till min hjärna. Och där började det… Eller egentligen började det nog redan för två år sedan, i åttan, när jag bytte namn från Miranda till Kim och klippte sönder alla spetsbh:ar min mamma hade köpt till mig året innan. Det blev ett inbördeskrig i min familj. Mamma grät och skrek. Pappa suckade och min storebror skrek Fuck off! Så fort man närmade sig hans rum. Han luktade allt oftare cigarettrök och alkohol… Några dagar efter min ”radikala” förändring hörde jag mina föräldrar prata i köket. Pappa försökte övertala mamma att det bara var en fas – hon är tonåring, ta det lugnt. Men mamma var förkrossad över att hennes lilla prinsessa hellre ville

NOVELL

vara som gangsters från någon amerikansk actionfilm.

and you smiled because you knew. Kommer du ihåg?

Ett halvår senare överraskade jag igen med att klippa håret kort och snagga halva huvudet. Ungefär samtidigt blev jag tillsammans med Dahlia, men jag bestämde mig för att inte berätta om henne för jag trodde inte mina föräldrar skulle fixa det. Men min mamma kom på oss med att hångla på stan. Fan, jag visste ju att hon ofta handlade i affären vi stod utanför! Det blev ett jävla liv hemma. Mamma grät och skrek igen, hon kunde inte alls acceptera det och pappa försökte fortfarande med att det bara var en fas, det skulle snart vara över. Brorsan flinade när vi passerade varandra i hallen. Jaså du, flata va? Höhö! Gud, hur idiotisk kan man bli?! Jag hatar dem allihop!

Vi satt tätt intill varandra i min blöta sovsäck och lyssnade på fåglarna. Det hade slutat regna och himlen var återigen blå. ”Walk in silence. Don’t turn away, in silence. Your confusion, my illusion…”, jag tystnade och såg på Dahlia. Hon blundade och lutade huvudet mot min axel, jag betraktade henne i tystnad. Hennes långa, fina ögonfransar under små blålila antydningar av blodådror på ögonlocken. Hon var så vacker. Plötsligt öppnade hon ögonen och mötte min blick. ”Worn like a mask of self-hate, confronts and then dies. Don’t walk away”, avslutade hon och såg mig djupt i ögonen. Och den blicken sa allt. Don’t walk away.

Sedan dess har jag mer eller mindre bott hemma hos Dahlia. Hennes föräldrar är också idioter som inte förstår någonting, men de har fullt upp med Dahlias småsyskon så de bryr sig inte så mycket om oss. Vi har överlevt med Joy division och kyssar. Vi har tagit hand om varandra. Vi har båda fungerat som en axel att gråta mot när vi känt oss alltför komplexa för vår omvärld. Kommer du ihåg? Kommer du ihåg när vi träffades för första gången? Det var en av de första kalla vinterdagarna. Du hade snöflingor i håret och glittrande ögon. When I saw you I fell in love,

Tips från Eva Reichmann à

438 dagar

FILM:

Lilja 4-ever av Lukas Modysson En fin film som aldrig kan uppmärksammas för mycket. Se den för första gången eller igen, om du orkar.

av Johan Persson och Martin Shibbye

Text: LYDIA MILLES GEDIN

ALLA KAN HISTORIEN. Martin och Johan är i Etiopien för att avslöja oljebolaget Lundin Petruleum och visa på vad västvärldens hänsynslösa jakt efter olja gör mot lokalbefolkningen i den fattiga Ogadenregionen. Svensk skam är att Carl Bildt tidigare har suttit i styrelsen. Redan tio sidor in i boken börjar redogörelserna av mänskligt förakt, för det måste vara det som dessa oljerika gubbar känner, när människor svälter och våldtas, får sina ögon utpetade och el genom kroppen. Boken är ärlig och rå, materialet skrivet på plats bakom gallret bland råttor och medfångar. Hur överlever en, utan rutiner, utan frihet, med en framtid av 11 år i etiopiskt fängelse? De gör armhävningar, bygger vasaskepp och steker pannkakor (viktigt att komma ihåg deras privilegium i fängelset, svenska ambassaden som skickar mat och strumpor, medan andra fångar ligger döende på stengolvet). När natten faller lägger Johan huvudet på Martins axel (så fint). Martin skriver kärleksbrev till Linnea i Sverige, som han tror att han aldrig kommer få se igen.

Lou Reed – Berlin Den här skivan är lika mörk som novemberhimlen men samtidigt mycket vacker och ärlig. Perfekt när man både vill finna hopp och ge upp.

Som karaktärer är de två journalisterna som stöpta för den här sortens thrillerdrama, Martin är den lugnare eftertänksamma, Johan blir vild av raseri så fort de behandlas nedlåtande, om än oftare, när snuset är slut. ”Dags att sluta kanske?” föreslår Martin en gång. Men nej, Johan tar med sig sitt beroende in i fängelset, ha skall lämna fängelset med det.

Anna von Hausswolff – Cermony Melankolisk och dramatisk musik med mycket orgel och känsla. Bra skiva för brustna hjärtan.

MUSIK:

KULTURSIDORNA

BOK:

Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu Vacker bok om Israels obligatoriska värnplikt, om att vara mitt uppe i livet och helt plötsligt behöva lära sig att hantera ett vapen och möta orättvisor.

BIO:

à

Frances Ha av Noah Baumbach Frances Ha klassas som en komedi men är en film fylld av ångest och vemod, självklart blandat med massa skratt. Helt enkelt en mycket älskvärd film. Se den.

Det är en sann historia om den livsfarliga journalistiken, mänsklig vänskap och återigen: mänskligt förakt. Boken drivs framåt av inte bara av den absurda grymheten som jag inser att många av oss själva aldrig kommer att få uppleva, utan också av humor, författarnas kommenterar mellan varandra, minnen som delas och de karaktärer som målas upp runtomkring dem. Den är underhållande samtidigt som den är undervisande, jag inser snabbt hur pinsamt lite jag vet om Etiopien och Somalia, inbördeskrig som vardagslivet. Martin förklarar pedagogiskt förhållandena mellan de olika oljebolagen, de olika byarna och politikerna, samtidigt som han och Johan ligger framstupa i gräset och lyssnar efter kulor och döda rebeller. Allt är ganska enkelt skrivet, av journalister som inte menar att vara litterärt komplicerade, utan att framföra sin historia.

”

Den är underhållande samtidigt som den är undervisande TEATER:

Woyzeck av Michael Thalheimer En pjäs som garanterat kommer ge dig rysningar. En klassiker som nu sätts upp på Dramaten under regi av Georg Büchner.

Syftet med boken är att minnas, alla de journalister, knarkhandlare, och politiker som fortfarande sitter i fängelset, och komma ihåg att även då boken har ett lyckligt slut på Stockholms flygplats så är Martin och Johan fria för att de gjorde en nådeansökan. De bad för sina liv och bad om ursäkt att de överträtt sina journalistiska rättigheter. Vilka är de journalistiska rättigheterna? Om några måste de vara att riskera sina liv för ett avslöjande reportage. Carl Bildt, I know what you did last summer.

KROPP OCH KNOPP

Text: ALICE HAMMARSTEDT OCH CALLE ENDERSTEIN Illustration: FANNY CULLBORG

VÄLKOMNA TILL NOVEMBER! Halloween är över och höstens slut blir till vinterns början. Dagarna blir kortare och nätterna blir längre. Kylan tar över och vi försöker värma oss med tjocka jackor, långstrumpor, halsdukar och kanske till och med overaller. Hur som helst räcker oftast inte den värmen till utan vi behöver ett ljus som vägleder oss genom mörkret. Somliga väljer en pojkvän/flickvän/henvän/KK/engångsligg, andra väljer kanske ett varmt bad för att påminna sig om att livet kan vara bra även fast det är eländigt. Vissa väljer att sätta sig i caffiz med sina vänner och plocka upp den nya upplagan av Latin Lover med en kopp kaffe och läsa kropp och knopp-spaltens alla roliga svar på era fantastiska frågor.

Om man har knotter på penis vad gör man då? - Anonym kille

Knottret kan innebära inflammation, svettkörtlar, tunna talgkörtlar eller en könsjukom såsom herpes som ger blåsor och sår. För att vara på den säkra sidan bör du söka en doktor.

/Calle

Alla andra är kära eller förtjusta och jag bryr mig inte speciellt om någon, är det konstigt? Trött på frågan ”har du kille?” följt av ”gillar du någon då?” - Anonym

Du är inte annorlunda, flera känner som du. Många människor har fått någon sorts fixering att kärlek mellan två personer är det viktigaste med livet, men så är det absolut inte. Att känna som du är fullt normalt, du behöver inte oroa dig om någonting. Det finns inte mycket du kan göra för att undvika frågorna dock. Det bästa är att ärligt svara ”jag är inte så intresserad i någon”. /Calle

Varför vill killar alltid ha analsex? - en falang av tjejer Den mest ställda frågan av alla frågor hittills. Först och främst, detta är inte sant. Alla killar är inte programmerade till att vilja ha analsex. Men visst, det finns en skara killar som visar stort intresse till analsex. Det enkla svaret, simpelt nog, är att många killar gillar analsex eftersom det är skönt. En stor majoritet av män tittar på pornografi frekvent. I porr har det blivit mer och mer vanligt med anal penetration. Det finns alltså troligen en korrelation mellan analsex i pornografins värld och ökningen av analsex i den riktiga världen. Ofta vill killar testa eftersom de har sett det i en p-rulle och tycker det verkar intressant. /Calle

KROPP OCH KNOPP

Är du skuld? DET FINNS FÅ SAKER SOM UPPRÖR mig så mycket som slut shaming. Oavsett om det handlar om Miley, att aktivistgruppen Femen “borde klä på sig” eller om den där bruden i högstadiet som fick klamydia, jag blir illamående och mer nischad i min egen feministiska kamp. Tjejers rätt att använda sina kroppar som de själva vill är min absoluta hjärtefråga eftersom den går att applicera på feminismen såväl som hbtq-rörelsen. En tjej som själv får bestämma vem hon ligger med kan även bestämma kön på sin sexpartner, vilket i sin tur blir en queerfråga. Ni fattar. Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att prata så mycket jag kan och vill om sex. Jag skämtar, delar med mig av egna erfarenheter och diskuterar sex en stor del av min vakna tid. Både som en metod för att liberalisera människors syn på sex generellt, men kanske också för att övertyga mig själv. Oavsett hur en väljer att se på metoden delas den med många Södra Latinare. En “ska” tycka att sexuell frigörelse är bra och att en del i den är tjejers expanderande sexliv. Det vi ofta glömmer är hur många vi tappar i kampen, och hur smal vi tänker oss att alla tjejers sexuella utopi är eller borde vara. Vad händer med de tjejer som inte haft sex på grund av rädslan att horstämp-

fortfarande las, som nu plötsligt ska vara fria och erfarna? Hur enkelt är det att som 19-åring förklara för sin sexpartner att en ännu inte haft sin debut? Att ha sex är inte alltid skönt och fint, det kan vara något av det läskigaste och mest känslomässigt svåra som finns. Ändå ska alla vilja ha det, oavsett hur tillfredsställande självsex en har. Den accepterande sexvågen vi möttes av i gymnasiet sätter onödigt stor press på dem som tidigare sett till att undvika en horstämpel genom avhållsamhet. I takt med att erfarenhet har blivit något bra har “oskulden” blivit skamfylld, att ha sex på grund av kärlek försummas och att som tjej uppfattas som pryd har blivit fult. Sedan vi erkände att alla är lika kåta förväntas också alla vilja ha sex i lika stor utsträckning. Att jobba på att få bort horstämpeln är skitviktigt, men vi får inte glömma att det är precis lika illa att sätta en stämpel på någon som inte har sex. Dubbelmoralen i att byta ut slut shaming mot denna tvistade variant av oskulds-skuld är problematisk och vi behöver poängtera vikten av att du kan rocka din egen kropp på valfritt vis. Med eller utan sex.

/Alice

KRÖNIKA

ATT VARA KVINNA

Text: EVA REICHMANN Illustration: FANNY CULLBORG

ATT VARA KVINNA är att ständigt ha sin kropp betraktad, varje timme, varje sekund, som om det inte var hennes. Som om det inte kändes. Som om det var något annat, något som alltid kan förbättras och förändras. Rättigheten till hennes kropp försvinner och försummas. Den blir sexualiserad och värderad, något skört och vackert, som måste döljas och demoleras, för att få vara en människa, för att få vara en kvinna. Att vara kvinna är inte att vara ödmjuk, snäll eller intelligent. Inte heller vara vacker, välvårdad eller sensuell. Att vara en kvinna är att få skrika och låta hur mycket hon vill, det är att få gråta och känna sig svag, inte för att det är en del av vem hon är utan för att hon känner så, just då. Att vara kvinna är att ha rätt till sin egen sexualitet och själv kunna bestämma när hennes kropp ska vara en del av det. Att vara kvinna är att vara en människa, det här är något många inte förstår.

PEOPLE

dra San

Vad är du rädd för?

Olivia

An na

Olivia: Hundar, jättemycket hundar... och bananer Anna: Våldtäktsmän! O: Nä faktiskt, hundar och bananer. A: Vålstäktsmän.

”

Sandra: Nä, jag vet inte… A: Örjan Larsson? Våldtäktsmän! Mördare? S: Jag är rädd för att… missyckas med livet.

LATIN LOVER #28