En studie i självgodhet Sommaren tog slut även detta år. Festivaler, tågluff och solvarma sandstränder förvandlades över en natt till skolmatsal, tunnelbanan i rusningstid och syrefattiga klassrum. Inte lika glamouröst, inte lika spännande. Faktiskt inte lika kul över huvud taget. Men misströsta icke. När läxorna känns lika kvävande som att korsa rökrutan på lunchrasten, när grafräknaren än en gång är den enda vän du hinner hålla kontakten med och höstmörkret långsamt omsluter dig, då finns vi här för att lysa upp och upplysa om allt som är nödvändigt att veta om livet, universum och Södra Latin. Vi har under sommaren insett att det finns en sorts människor som är väldigt svåra att hantera. De som inte bryr sig. De som helt enkelt inte anser sig ha tillräckligt med tid i sitt liv för att försöka göra skillnad. Som inte känner sig särskilt engagerade i någonting och därmed inte heller åstadkommer något över huvud taget, någonsin. Nu hoppas vi att ingen känner sig träffad i onödan. För vi har även i arbetet med reportaget till detta nummer fått veta att Södra Latin är en skola full av engagerade elever med vilja och förutsättningar att lyckas och med stort hopp om framtiden. (Huru-
vida detta egentligen bara gäller för Latin Lovers redaktion eller för hela skolan återstår dock att se...) Vad vi vill ha sagt är: bli inte sådana människor som slutar bry sig. Ingen kan göra allt men alla kan göra något (t.ex. ge blod). Gör vad ni kan för vi orkar inte göra allt själva. Vi har i alla fall lyckats åstadkomma en sak den här hösten och du håller nu i resultatet. Ni kanske trodde att Latin Lover var ytterligare en av de där tidningarna som dyker upp en gång men aldrig kommer igen. Ni kanske väntar på vårt fall, slår vad om hur länge en skoltidning på Södra kan hålla ut. Men vänner, ni väntar förgäves för Latin Lover är här för att stanna. Visserligen har våra gamla chefredaktörer dragit sig tillbaka under sommaren för att kunna ägna mer tid åt sina andra intressen (typ andra världskriget, känslor, telefonförsäljning och psykologiska experiment på råttor) men vi har plockat upp stafettpinnen och samlat ihop en redaktion bestående av både gamla och nya stjärnor. Med stolthet, utmattning och nervositet ger vi er härmed… Latin Lover #3! Edra hängivna chefredaktörer Ebba Ringborg och Moa Sjöborg
Innehåll En studie i självgodhet......................................1 Mat i annan form...............................................4 Angående Djäkninnors medverkan i Djäknesplen.......................................................5 Recension: Inglourious Basterds......................6 Södra Latin i populärkulturen............................7 Psykisk ohälsa på Södra Latin..........................8 Korridorsmöten del 3..................................... 10 Miljön á la marknaden.....................................15 God morgon Södra Latinare Kjell Ljungberg, lärare i historia och engelska Gör en typisk tisdagskväll: Tittar på East End och går och simmar. Dansar helst till: Dansar inte! Favoritförort: Gröndal. Senast köpta klädesplagg: En röd skjorta. Här spenderar jag helst rasten: I arbetsrummet med Jörgen. Snyggast på Södra Latin: Jag vill ha snyggare kollegor! Favoritlärare: Ingen kommentar. Död person jag vill träffa: Alexander den store. Det här hade jag gjort om jag inte kommit in på Södra: Jobbat på Kungsholmens gymnasium. Detta läser jag just nu: Tiotals böcker om Weimarrepubliken Det här plockar jag från salladsbuffén: Kikärtor!
Mat i annan form Den matsal som förra terminen förpassade oss Södra Latinare till en svettstinkande gymnastiksal är nu färdigbyggd. Matsalen där syn, hörsel, känsel, smak och lukt ska tillfredsställas. Okej, glöm det sista... Matoset sprider sig i skolan och redan vid 10.00 står flera näringstörstande elever och trycker på dörren till matsalen. Wing öppnar punktligt dörrarna 10.30 med sitt sedvanliga förtroendeingivande leende och en rusch likt den till samlingen påbörjas. Men herregud, vad är detta? Allt är annorlunda. Den som kom på idén med att låta den långa matdisken gå diagonalt genom halva matsalen kan tänkas kallas geni. Nu behöver inte elever längre stå i köer som sträcker sig enda in till BrunoGallerian och mer därtill. Då man väl har tagit sin mat är det dags att hitta plats och det är då det verkliga mandomsprovet påbörjas. För att vara en matsal som ska föda dubbelt så många elever på samma gång så har inte platserna direkt ökat i antal. Nä, det blir till att ännu ett år sitta ute i modernatur och äta, eller ve och fasa, sitta i den segregerade tarmen Temakorridoren.
Men det värsta är inte över där. För när man väl hittat en plats (vilket bara det är en stor bedrift) och ska sätta sig, är stolarna som superlimmade i golvet. Har en bildare varit framme? Efter en stunds plockepinn med att försöka sätta sig och samtidigt balansera mat, skolböcker, takeaway-kaffe och samtidigt hålla ”södraknuten” på plats, är det tid för några minuters återhämtning vid bordet. Men då sätter ångesten in igen, man har glömt drickan. Upp ur stolen som inte vill röra sig ur fläcken, men däremot ramlar bakåt av tyngden från den bokfyllda tygpåsen, och så påbörjas den tidskrävande resan mot juicen. Man hade då rakt inte räknat med att det skulle ta så lång tid att det närmast känns som att passera datumlinjen västerifrån, ”Jäklar, var det redan tisdag? Det var ju måndag nyligen, och jag som har 10 inlämningar i morgon!”. Väl framme vid drickan blir man antingen omkullsprungen av ett gäng skärrade ettor, eller så hamnar man i matkön igen, som evolution, fast baklänges. Spöksåsen, som måste räcka till alla, gör så att man villigt lämnar kön.
Visst finns det en hel del nyheter i matsalen. Ingen har väl undgått den nya attiraljen sockerskålen som står välplacerad vid filen? Nog kan vi Latinare behöva ett rus för att orka plugga till långt in på natten, men jag trodde att juicen täckte det behovet mer en väl. Är det inte någon som bekymrar sig över att en elev i sinom tid ska komma att ta en överdos av socker? Det kommer ju närmast att likna Globala Gymnasiet när månaden är slut. Alla dansandes barfota genom korridorerna, Autumn of love, jo tack! Men man ska inte klaga, för visst blev man förvånad över att skolan överhuvudtaget lagt pengar på oss Södra Latinare. Särskilt med tanke på att större delen av eleverna knappt äter skolmaten för att kunna komma i sina nya Monkikjolar. Men jag måste medge att jag blev överraskad över att även en skola som Södra Latin, med grunder av tunga traditioner, fick en ombyggnad av skolan för första gången på ett par sekel! Eira Ranung
Angående Djäkninnors medverkan i Djäknespelet Djäknespelet har sitt ursprung i det årliga julspel som eleverna arrangerade på den tid då Södra latin fortfarande var en pojkskola. Under de år som gått sedan dess har uppsättningen utvecklats från ett sedvanligt kristet julevangelium till en spexig föreställning som parodierar skolans lärare och stereotyper. Som en flört med skolans historiska bakgrund har Djäkneföreningen, som föreningen vilken idag sätter upp spelet kallas, av tradition bestått enbart av killar. Ett fåtal tjejer har förekommit på scen i mindre roller de senaste åren, exempelvis i rollen som frälsaren Djäknus mor Maria.
en nyttoaspekt av kvinnlig medI dagarna har det dock diskuterats verkan. om det inte är dags att återuppliva Det ligger i allas vårt intresse pojkskolstraditionen och återgå till att 2009 års Djäknespel blir så en skådespelarskara som utesluter välspelat, träffande och underhålintresserade tjejer. Vissa elever lande som bara är möjligt. Varskulle således, om denna idé togs i för utestänga majoriteten av all verket, nekas att medverka i ett av humorpotential och alla skådespeläsårets största uppträdanden på lartalanger som finns bland Södra grund av deras könstillhörighet. latins teoretikertreor? Ju större Vinsten vore en historisk syftning. urval, desto bättre kan rollbesättningen bli. För de som tycker att ovanstående låter helt i sin ordning (troligtvis Jag ser fram emot ett roligt och samma personer som inte är helt välarrangerat Djäknespel den 15:e på det klara med varför ordet december. Ett Djäknespel med ”diskriminering” har en negativ både djäknar och djäkninnor i klang) kan jag ju alltid presentera rollerna. Siri Helle
God morgon Södra Latinare Amanda Liljegren, samtrea och elevkårsordförande Gör en typisk tisdagskväll: Klappar sin hund och pluggar förhoppningsvis. Dansar helst till: Reggae! Favoritförort: Kärrtorp. Senast köpta klädesplagg: Skor för 10 :- på Garderoben. Här spenderar jag helst rasten: Utanför caféet. Snyggast på Södra Latin: Elin Strid. [I SP3C red. anmärkning] Favoritlärare: Jörgen Lundberg, samhällslärare. Död person jag vill träffa: Jesus. Det här hade jag gjort om jag inte kommit in på Södra: Gått på Norra Real och skämts i Läroverksfejden. Detta läser jag just nu: Thérèse Raquin Det här plockar jag från salladsbuffén: Bönor, sallad och morötter.
Recension: Inglourious Basterds Tarantino är tillbaka med Inglourious Basterds, ett passionsprojekt som han arbetat på i över åtta år. Resultatet är underhållning, dialog och blod i drivor. Klassisk Tarantino alltså. Och mycket av filmen känns igen från hans tidigare verk. Platsen är det tysk-ockuperade Frankrike framemot slutet av andra världskriget, och temat är återigen, precis som i Kill Bill, hämnd. Trailers och affischer har lyft fram Brad Pitts karaktär, löjtnant Aldo Raine, och hans grupp med judisk-amerikanska soldater, The Basterds, som filmens huvudpersoner. Så är dock inte fallet. Istället följer Tarantino samma modell som han använt sig av i Pulp Fiction och Reservoir Dogs där vi får följa flera olika historier och personer vars öden vävs samman under filmens gång. Vi får bl.a. stifta bekantskap med en hämndlysten biografägerska,
en belevad tysk skådespelerska och en hysterisk Hitler. Men det är österrikaren Christopher Waltz i rollen som nazistofficeren Hans Landa, med smeknamnet ”The Jew Hunter”, som imponerar mest. Waltz själv har kallat Landa för ”århundradets roll” och det är inte mycket som säger emot. Landa är listig, lugn och har en del monologer och dialoger som är närmast geniala. Det faktum att språket har en så pass stor plats i filmen hjälper säkert också den fyrspråkige Waltz. Ja, Tarantino ger Europa lite kärlek genom att hålla sig borta från användandet av amerikaner med fula dialekter i rollerna som utlänningar och låter istället skådespelare som faktiskt talar språket spela européer. En av filmens roligaste scener driver dessutom med det och låter tre av amerikanerna ge oss en uppvisning i italienska.
Det är en minst sagt stor film, två och en halv timme lång och med många tempoväxlingar. Det hoppas mellan tung action, drama med fyndiga och långa dialoger till mer lättsamma scener lite hursomhelst. Effekten blir tyvärr då och då att filmen tappar flyt och vissa bitar inte håller samma klass som resten. Den större delen håller dock som tur är toppklass. Musiken är som vanligt i Tarantinos filmer väldigt underlig på pappret men ett utmärkt val i praktiken. Och vilket klimax sen! Sällan har en film haft en så historievidrig, våldsam och tillfredställande upplösning. Det är inte en vacker eller tankeväckande film. Det är andra världskriget i Tarantino-tappning ut i fingerspetsarna, inget mer och inget mindre, och den placerar sig perfekt i övre skiktet av den stora grupp filmer som går under samlingsnamnet underhållning. Love Hansson
Kulturkrönikan: Södra Latin i populärkulturen Jag läste en bok i somras. Jag såg även en film. Och, nej, denna text kommer tyvärr inte handla om det fantastiska i att jag lyckades med dessa oerhörda bedrifter, utan den kommer handla om det som denna bok och denna film hade gemensamt, det vill säga Södra Latin. För de som inte sett filmen ”Filmen G” av Staffan Hildebrand låter kanske detta totalt osannolikt, eller i alla fall extremt skrämmande, men i inledningsscenen så får man se en ung Niclas Wahlgren klädd i gul kavaj, fluga och vita jeans, ståendes i Södra Latins aula, sjungandes ”Den blomstertid nu kommer”. (Om du från och med nu kommer ha svårt att gå in i aulan med denna nya kunskap utan att må illa så ber jag så hemskt mycket om ursäkt.) Därefter vandrar filmens tre huvudpersoner, tillika ”coola” söderkisar, med Wahlgren i spetsen över skolgården (vår skolgård!) i riktning mot Madeleines café. Sällan har väl skolan känts så glamorös som
i detta filmhistoriska ögonblick? Självfallet inte, filmen är lika värdelös som jag är ironisk. Den är fantastisk om man vill ha något att skratta nedlåtande åt, den är så att säga ”så dålig att den är bra”. Att Magnus Uggla står för filmens tveklöst bästa skådespelarinsats säger ganska mycket. Kanske inte Södra Latins stoltaste ögonblick direkt. Boken då? Är Södra Latins andra avtryck i svensk populärkultur av samma pinsamma karaktär? Nej, gudskelov. Det är snarare tvärtom. Boken i fråga heter ”Gentlemän” och är skriven av den forne Södra Latin eleven Klas Östergren, och om ”Filmen G” hör till kategorin skrattretande samtidsskildring (i det fallet av 80-talet) så hör ”Gentlemän” till kategorin briljant samtidskildring av 60- och 70-talets Sverige. Bokens centrala gestalter, de osannolika bröderna Morgan, studerar på det högre allmänna läroverket Södra Latin och boken beskriver bland annat hur
den tidigare pojkskolan släpper in sin första kvinnliga student, något som för många var helt obegripligt. Har du inte läst ”Gentlemän” så gör det snarast. Det är en stor bok av många fler anledningar än de snillrika beskrivningarna av Södra Latins interiör. Dessutom är den återigen aktuell då Mikael Marcimain, regissören med de strålande tv-dramerna ”Upp till kamp” och ”Lasermannen” på meritlistan, har fått i uppdrag av SVT att göra tv-serie av Östergrens roman. Frågan jag ställer mig då, är om det inte vore smart att leta skådespelare här på Södra. Jag tänker framförallt på karaktären Henry Morgan, en roll vars aktör endast behöver besitta egenskaper som storhetsvansinne, fäbless för kläder från Herr Judit samt ett släng av mytomani. Man behöver ju knappast leta med ljus och lykta för att hitta en sådan person på den här skolan. Elis Burrau
BÄST JUST NU:
MÅNADENS LATIN LOVER:
True Blood (tv-serie): Totalt ologisk, men ack så underhållande. Vampyrporr är det nya svarta.
Noomi Rapace (skådespelerska): Hon är knäckande tuff som Lisbeth Salander och hon har gått på Södra Latin. Ta bort Rapace ur ”Flickan som lekte med elden” och den känns lika fräsch som Beck.
Lake Heartbeat, Trust in Numbers (skiva): Så här skulle det låta om Empire of the Suns Luke Steele överdoserade honung, lugnande medel och bytte ut bandkollegan Nick Littlemore mot Dan Lissvik. Det vill säga helt fantastiskt.
Psykisk ohälsa på Södra Latin Söker man på Södra Latin på nätet, föreslår Google att man ska söka på självmord när man ändå håller på. Går man genom korridorerna är det svårt att hitta någon med ett BMI över 22 och vem som helst som sett Gossip Girl vet att det är bland de snyggaste och mest framgångsrika tjejerna som de värsta ätstörningarna och ångestattackerna döljer sig. När jag sökte in till Södra för snart tre år sedan fick jag höra att det bara var anorexioffer med prestationsångest som gick där. Det är lätt att få för sig att alla Södra Latinare kämpar mot inre demoner av Bergmanstorlek, men hur bra stämmer det med verkligheten egentligen? En som borde veta är Lars Grevald, skolans kurator. Han tar hand om eleverna som mår dåligt och därför borde han ha sett rätt mycket av den där ohälsan som alla pratar om. Men när jag beskriver den lite stereotypa bild jag har av illamåendet på Södra Latin så håller han inte riktigt med: – Ja, det är märkligt att alla tycks må så dåligt samtidigt som skolan har en av Stockholms högsta trivselsiffror. Det stämmer. I Stockholms brukarundersökning från i våras får Södra Latin finfina betyg av eleverna. På en skala från ett till tio är eleverna ungefär åtta-nöjda med skolan. Jämför man med andra skolor finner vi att Södra har en högre nöjdhetsfaktor än till exempel Östra Real och
Didaktus Norrmalm, även om det högre allmänna läroverket har svårt att överträffa Elektrikergymnasiet där eleverna tycks vara sektmässigt nöjda med sin skolgång. Men är det då verkligen ett friskhetstecken att tycka så mycket om skolan? Nja. Även om Lars framhåller att eleverna på Södra till skillnad från många andra ser positivt på sitt liv och sin framtid så har de sina problem också. Det verkar som att en hel del av dem är rejält stressade. Och det är bland annat skolan som stressar dem. – På den här skolan går det en hel massa elever som inte bara har höga krav på sig själva utan orimligt höga krav på sig själva. Det handlar om en normförskjutning – när jag gick i skolan var det så att om någon lyckades gå ut med högsta betyg i alla ämnen, då hamnade han i tidningen. Idag finns det en hel del elever som tror sig ha någon slags födslorätt till MVG och det här orsakar en del problem. Så vilka är det som intalar unga elever att de måste gå ut med 20.0? Föräldrarna? Skolan? Samhället? Nej, det verkar som att ansvaret till stor del ligger hos eleverna själva. – När jag började här utgick jag ifrån att det till stor del var lärarna själva som var skyldiga. Det är de inte. Lärarna på den här skolan gör mycket för att minska stressen. Det finns en stor förståelse hos skolledningen för det här problemet och det görs en hel del för att försöka minska det. En stor del handlar om att få eleverna att prata med
varandra så att pressen minskar. I cafeterian sitter ett gäng teatertvåor och spelar Nya Finans (som verkar vara ett mycket ångestframkallande spel att döma av deras problem med att förstå reglerna). När jag frågar dem om hur utbrett det är med psykisk ohälsa på Södra Latin går åsikterna isär. – Jag tror inte att det är lika vanligt som på andra skolor, säger en kille. Jag gick på en annan skola förut och det är en helt annan stämning här. – Fast det är stressigt här, säger tjejen bredvid honom. Det är väldigt högt studietempo, hit kommer ju folk som har höga krav på sig själva och det gör att många blir stressade. Jag tror att det finns många som har problem med ätstörningar också, och det är klart att det kan vara en konsekvens av utseendefixeringen och kraven som folk har på sig själva. När jag pratar med Margareta Wieweg, en av Södras skolsköterskor, säger hon nästan samma sak som eleverna. Att skolan bara tar in de bästa må skapa trevlig stämning och myselitism
– men det leder också till att eleverna stressar upp varandra. Speciellt tjejerna verkar göra detta. Och det får svåra konsekvenser. – Det är vanligt med ätstörningar på Södra, vanligare än på andra skolor. Om man har prestationsångest och samtidigt är missnöjd med hur man ser ut, då är det stor risk att prestationsångesten går över i ätstörningar. Så vad kan man göra åt stressen och pressen? Lars Grevald tycker att programråden borde användas flitigare, så att eleverna kan påverka sin studiesituation mer. Margareta Wieweg håller med, och tycker att skrivschemat borde följas. – Som det ser ut idag fungerar det inte. Jag tycker att det är hänsynslöst att man inte följer schemat och att man försöker komma undan, till exempel genom att säga att stora prov är ”läxförhör”. Dessvärre är lärarna själva stressade över att försöka få sina planeringar att gå ihop.
raflickan? Nja. Det finns många skillnader mellan livet i Gossip Girl och livet på Södra Latin. Lars Grevald hyser till exempel stor uppskattning för en speciell egenskap hos eleverna. – Det finns väldigt mycket humor på den här skolan. Och Margareta Wieweg påpekar att de flesta på Södra faktiskt mår ganska bra. – De allra flesta här mår bra. Det finns problem på alla skolor, men här tror eleverna på sig själva och de ser en ljus framtid framför sig. Eleverna här har dessutom en bra självkänsla, de vet att de är bra. Och det är inte konstigt om man är stressad – det är normalt och inget att skämmas för. Lars Grevald håller med. Eleverna på Södra har stort hopp om framtiden, de har en god grundtrygghet och de har vilja och förutsättningar att lyckas med det de föresätter sig. Och om den ljusnande framtiden inte är vår, så är vi roliga i alla fall. Karin Wetterberg
Så stämmer stereotypen av den trådsmala, sönderstressade Söd-
Pojken med den för långa halsduken reser sitt kvarvarande hopp och tar sig ut i hallen som nu står tom Tom på tårar, glädje – tom på mänsklighet Pojken med de för små skorna ser ut genom det smutsbelagda fönstret Blickar ut mot verklighet och ensamhet Ihålig tystnad Han svarar inte, svarar aldrig på frågor som kräver ärliga svar Pojken med den växande längtan öppnar tveksamt ytterdörren Låter iskall sanning och försiktig upprättelse sippra in genom den decimeterstora öppningen Placerar sin rädsla på skohyllan och det uråldriga förnuftet på trägalgen innan han klämmer sig ut genom begränsningarna
Hon andas in den torra luften, känner hur fötterna lättar en aning från marken varje gång hon andas in En trångsynt kärlekspsykolog ger henne råd om nyfunna frågeställningar och oprövade ordval Hon föser samman höstdoft med kärlekslängtan till en oanad ångesthierarki Hon vandrar de där stegen
Karin Mellbourn
COP15: Miljön á la Marknaden United Nations Framework Convention on Climate Change, eller bara klimatkonventionen, är det internationella miljöfördrag som antogs under den FN-konferens som hölls i Rio de Janeiro 1992, av de 178 där deltagande länderna. Fem år därefter (1997) skrivs det så kallade Kyotoprotokollet under, med miljökonventionen som bas, och världen jublar över vår plötsliga räddning mot klimathotet. Sedan klimatkonventionens antagande har en lång rad toppmöten ägt rum angående världens framtid. Den 15:e konferensen kommer att äga rum i Köpenhamn nu i december, med syftet att arbeta fram ett protokoll att substituera Kyotoprotokollet, som träder ur kraft år 2012. Jag vill här i väldigt korta drag belysa vad som förändrats sedan ’97, vad som beslutats under den styrande elitens möten och var fokus ligger idag: förflyttningen från ansvaret för miljöförstöringen till skapandet av en ny marknad. En av lösningarna presenterad i Kyotoprotokollet, som utvecklats och diskuterats flitigt under COP-mötena sedan dess, är hantering av utsläpp med hjälp av utsläppsrätter. Vad det innebär är en sorts privatisering av mängden koldioxid som atmosfären kan hantera, reglerad av respektive nations myndigheter, en sorts säljbar ransonering av hur mycket ett företag får förorena vår miljö. I teorin ska detta leda till att företag med dåliga miljöanpassningar behöver köpa mer utsläppsrätter och på så sätt förlora vinst, medan miljöanpassade företag säljer sina kvarvarande ransoner för perioden (utsläppsrätterna gäller perioder
på fyra eller fem år i taget) och gå med ökad vinst. Enligt lagen om tillgång och efterfrågan får vi alltså en situation där marknaden tvingar fram mer miljömedvetna företag. Problemen visar sig dock när systemet omsätts i praktiken.
vi de facto börjar ta avstånd ifrån fossila bränslen.
Den rika eliten i västvärlden vill att vi ska fortsätta tro på att vi kan leva som vi gör och fortsätta elda med fossila bränslen. Att allt vi behöver är nya innovationer och För att se till att det finns ett kon- marknadsmekanismer. I väntan på stant förråd av utsläppsrätter att dessa framtida lösningar luras vi köpa utvecklades vad som kallas tro att vi kan leva på som vanligt, för Clean Development Mechaoch fortsätta att bygga kolkraftnism, eller CDM. Mekanismen verk, motorvägar och förorenande går ut på att analysera utsläppsfabriker. Vi måste inse att vi inte förminskande projekt, ofta i tredje kan lita på att de som orsakar världen där det som allt annat är problemen och lever på att de mycket billigare. Sedan görs en fortsätter existera faktiskt också uträkning på hur mycket koldioxid kan presentera en lösning för som skulle släppts ut om projektet hur vi ska åtgärda problemen på inte ägt rum. Mellanskillnaden där riktigt. Kunskap och tankar om har företaget nu rätt att släppa ut, hur man lever och producerar utan alternativt sälja rättigheterna till miljöförstöring, genom demokranågon annan. Detta innebär desstiskt styre över produktionen och värre inte att utsläppen minskar, alternativa levnadssätt finns redan. utan snarare tvärtom. Istället för Det är dessa kunskaper som måste att på grund av regleringar tvingas globaliseras och det är vi själva omvärdera sina utsläpp kommer som är tvungna att ta itu med prode stora företagen billigt undan blemet, inte våra makthavare. genom att betala för utsläppsrätten, samtidigt som samtliga parter Den sjunde december hålls som i försäljningen av dessa gagnas sagt nästa miljötoppmöte, COP15, av att släppa ut så mycket koli Köpenhamn. Det är som alltid dioxid som möjligt ovanför den hög risk att där inte bara fattas ursprungliga uträkningen, för att beslut som inte tar itu med roten på så sätt få mer valuta för pengtill miljöproblemen, utan som på arna och öka sin vinst. Koldioximånga sätt förvärrar dem. För den pumpas ut i samma takt som att sätta press på de deltagande tidigare, samtidigt som rösterna makthavarna på mötet är mobihöjs omkring i världen över att liseringen bland Europas riktiga CDM-projekt ofta kolliderar med miljöförespråkare, vi vanliga lokalbefolkningens småskaligare människor, starkt ökande för varje hållbara lösningar för mat- och dag. Läs mer hos nätverken ”Clienergiproduktion. Marknaden ger mate Justice Action” (http://www. alltså en viss ökning av utsläppsclimate-justice-action.org/) och reducerande projekt, men en stil”Never trust a COP” (http://www. lastående (och i längden ökande) nevertrustacop.org/). mängd reella utsläpp, när vad som behövs är ett strukturellt skifte där Erik Eklund
Hela ditt liv går som en dans just nu. Dock har en dans inte alltid enkla steg. Akta dig för illvilliga teatrare, de kan ge dig svininfluensa. Kom ihåg: att borsta tänderna.
Livet inte alltid på din sida, men det har du kanske inte heller förtjänat. Tänk efter innan du öppnar munnen nästa gång: tala är silver och tiga är guld. Kom ihåg, Gud är med dig.
Ditt nervösa sinnelag har en tendens att irritera naturare. Trots detta är det hos dessa du finner oväntad kärlek den här månaden. Håll utik. Kom ihåg, en olycka kommer sällan ensam. Du är inte ensam om att flåsa i trapporna. Du är bara ensam om att finna det upphetsande. En språkare är hemligt förälskad i dig. Kom ihåg, enligt KP är allt normalt.
Våga gå din egen väg, du kommer bli belönad. Alla stora tänkare har missförståtts av sin egen tid. Att fiska ger själen ro. Chilla ett par grader baby. Jorden klarar sig utan dig ett par timmar, eller kanske hela det här året. Gå i ide, eller klipp dig och skaffa dig ett jobb. Du har gjort dig förtjänt av en stor mazarin. Inte en låtsas, utan en riktig. Lockigt hår betyder tur för dig den här veckan. Kom ihåg: Du är så Yeah Yeah, Wow Wow.
Akta dig för branta trappor denna vecka, de kan missleda dig. Den 30 oktober väntar en överraskning från en vän du trodde att du förlorat. Kom ihåg, caféets bullar ger dig gaser.
Ditt nästa prov kommer gå som smort, om du bowlar med din lärare nu på söndag. En kurs i matlagning skulle göra dig gott.
Dina kärleksbekymmer borde inte ses som bekymmer. Allt som inte dödar härdar. Röda underkläder är alltid ett säkert kort. Kom ihåg: spela aldrig yatzy på tom mage!
Funderar du på att byta till fordonsprogrammet är det rätt tid nu. Din frisör stöter på dig, lämna ingen dricks. Kom ihåg: det går inte att tämja en silverfisk. Ditt liv är inne i sin latensfas. Vad känner du egentligen för din mamma? Konsum har satt upp nya prislappar, se upp för bedrägerier.