Latin Lover #39 ÅNGEST by Latin Lover

ÅNG#39 LATIN LOVER

LATIN LOVER

EST

#39 R E DA K T I O N E N :

Karin Isaksson CHEFREDAKTÖR

Desiré Raagart CHEFREDAKTÖR

Alma Ek

FOTO OCH ILLUSTRATIONER Sara Andersson Desiré Raagart Hedda Sonnegård Pia Svensson

TEXTREDAKTÖR

Linnéa Christansson FAST SKRIBENT

Anna Hofman FAST SKRIBENT

Olivia Nystedt FAST SKRIBENT

Emma Ragvals FAST SKRIBENT

Pia Svensson LAYOUTANSVARIG DETTA NUMMER

Saga West LAYOUTANSVARIG

INNEHÅLL Serie: Jag tänker på Jan Björklund

Hur mår kåren?

”Hej Olivia”

Toaklotter

Dikt av Per Lagerqvist

Livskunskap i skolan

Toaklotter

Södra, ge plats

Skabbkillar

Snygga män är kvinnliga män

Sockervadd och svåra val

Toaklotter

Nästa nummer

Sök redaktionen 2015/2016

KÄRA SÖDRA LATINARE

I en gammal grekisk myt berättas om Sisyfos som trotsat gudarna och därför måste bestraffas. Han blir dömd av guden Zeus till att rulla en stor sten uppför ett berg - ett ytterst mödosamt arbete - och blir lovad frihet om han lyckas. Men då han precis når toppen rullar stenen ner i dalens djup igen och Sisyfos måste börja om. Detta blir hans straff: att plågas av arbetet med stenen i all evighet. I all evighet, för alltid. Sådana ofantliga och oändliga begrepp genererar ofta stor ångest. Hur hanterar man det hopplösa och meningslösa?

“Min ångest tillhör inte den chica existentiella kulturångesten. Min ångest är verkligen inte klädsam. /.../ Min ångest stoppar fingrarna i munnen nästan av sig själv tills de välsignade spyorna befriar och kroppen blir stilla och slak och munnen och näsan smakar beskt och surt och det är illande gult i klosetten och naglarna river och klöser och blodet kommer.” Så skriver Ann Heberlein i sin bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Precis som hon själv skriver är denna ångest av det mörkaste slaget, ångest man inte skämtar bort. Den kräver ett allvar. Men ångesten kommer i alla former och skepnader, den mest vardagliga sorten finns också. Den skrattretande ångesten. Jag kan få ångest av en high-five. En helt vanlig high-five. Sekunden då man inser att personen bredvid en uppspelt och obekymrat höjer handen, det är en sekund så ångestladdad att jag vill försvinna. Hur ska jag veta om den andra personen ska slå löst, hårt, energiskt, lite mer nonchalant, eller - hemska tanke - hålla kvar handen i ett stadigt grepp efteråt? Usch. Min ångest går att skämta om. Ibland börjar jag till och med skratta där i psykologens fåtölj åt hur löjlig jag låter. Jag erkänner motvilligt att min ångest i många fall klassas som vad Ann Heberlein skulle kalla “den chica existentiella kulturångesten”. Den moderna existentialismen som filosofi har för övrigt sin grund hos grekerna, menar filosofen Albert Camus. Han ser berättelsen om Sisyfos och Zeus straff som en metafor för den mänskliga tillvaron. I sin bok Myten om Sisyfos diskuterar han människans öde och det absurda i tillvaron. Hur livet ibland är så hopplöst att det blir humoristiskt. Är det inte nästan komiskt hur livet är fullt av paradoxer? Visst ska psykisk ohälsa inte nedvärderas och förminskas - det är ett enormt problem - men visst måste det också vara okej att skratta åt det mörka? Att tillåta sig att skratta. Att tillåta sig att dra ut ångesten på en livlig, solig gata och dansa runt lite med den, skämta med den - ja, kanske till och med driva lite med den. Om man orkar. Vad vi vet rullar Sisyfos fortfarande upp stenen för berget om och om igen. Men faktum är att Zeus misslyckades med sitt straff. För trots att det eviga straffarbetet fortsätter, kan ingen ta ifrån Sisyfos hans upplevelse av straffet. Och Sisyfos, han insåg att det enda sättet Zeus skulle kunna misslyckas med att straffa honom var ifall han gladde sig åt straffet och njöt av att rulla upp stenblocket för berget. Som Albert Camus uttryckte det: “Man måste tänka sig Sisyfos lycklig.” Desiré Raagart, Chefredaktör

LATIN LOVER

REDAKTIONEN SVARAR

Porträtt: Sara Andersson

NA AN

KAR

Berätta om en ångestsituation

Modersmålslektioner i ryska.

ALM

Vakna och inse att det är skoldag och klockan är 15:37. När den enda snygga killen på Södra troligtvis är gay.

Att lägga upp en bild på Instagram.

Kanske är mer tragiskt än ångest men när jag inledde det nya året med att gråta pga ingen nyårskyss..

PI När en kondom fastnade inuti min livmoder och jag fick hoppa ut den.

LIN

NÈ

Gregor Uppsatsson. (på Nattverkefesten i ettan grät jag över en sam- och historieuppsats...)

LATIN LOVER

LATIN LOVER <3 DEBATT

HUR MÅR KÅREN?

TEXT: Sofia Bjersér

ÖRRA NUMRET av Latin Lover (nr 38) uppmärksammade engagemang och folk skrev om vad de brann för, det som inte uppmärksammdes lika mycket var baksidan av engagemang. Jag själv blev känslomässigt dränerad av att engagera mig, av att engagera mig i vår kår. Styrelsen talar om hur mycket de älskar elevengagemang och hur de främjar det men det var aldrig något jag kände av efter de tre första månaderna. Vid den femte månaden fanns varken dialog eller stöd. Vi jobbade mot varandra - inte med. Jag tycker om idéen: kår, och vill uppmärksamma att de gör många bra saker, men personer kommer tyvärr i kläm på kuppen. Det finns en begränsad mängd entusiasm för elevengagemanget i kåren, är du inte med i styrelsen eller i utskotten räcker den inte till. Vi som verkligen

engagerar oss utan att sitta i styrelsen kommer ofta i kläm. Jag älskade Miljökommittén och att vara ordförande för den, vi hämtade kraft hos varandra och det var därför vi klarade det när styrelsen vände flera av våra vänner emot oss och vännerna uttryckte sitt ogillande mot vår verksamhet. De sa att de inte gillade oss, ”de” som i kåren. Jag kände mig otroligt sviken eftersom kåren ska främja elevengagemang inte tvärtom. Styrelsen glömmer hur stort inflytande de kan ha över människorna i kåren och i utskotten. Att stå på årsmötet och känna att det finns ingenting vi kan göra för att få styrelsen bakom oss eller de medlemmar som styrelsen gett sin åsikt om vår motion till. Att det spelar ingen roll vad vi säger för de har redan bestämt sig, är så fruktansvärt frustrerande. Samt att höra dem säga att vi inte gjort nog samtidigt som de inte gett några instruktioner. Eller bli påhoppad om att vi varit partipolitiskt bundna när vi länkat en oberoende

”

LATIN LOVER <3 DEBATT

...för att uppmärksamma att kåren inte enbart är guld och gröna skogar

demonstration om förbifarten medan de har Sissela Nordling Blanco som introtalare, berättandes om FI:s kommunalpolitik på årsmötet. Det fanns regler som gällde oss men inte dem. Jag skriver en mindre positiv sida inte för att såra utan för att uppmärksamma att kåren inte enbart är guld och gröna skogar, många har råkat illa i kårsammanhang. Många som skulle vara fantastiska styrelserepresentanter, som under året blivit utbrända av ojämn arbetsfördelning i utskotten. Som inte orkar eller vill bli ordföranden eftersom de helt enkelt inte har något mer att ge. Jag vill uppmana alla ettor och tvåor som är sugna på att gå med i kåren att tänka till, att tänka på att du kan hamna i en position i ett utskott där du som kvinna får merparten av arbetslasset medan dina manliga kollegor slinker förbi med en ryggklapp från ordförande. Att styrelsen kan ignorera dina meddelanden i dagar och att saker de säger att de ska göra inte blir gjorda. Att möten skjuts upp eller inte blir av, att de inte står för vad de säger offentligt, utan

”

skickar privata meddelanden och ber om ursäkt. Två tips är att varken opponera dig eller ifrågasätta dem, då blir de arga. Och om du vill engagera dig på riktigt och göra något annorlunda med kåren, gör det inte, den är för konservativ för förändring.

Detta är min upplevelse, vissa kan ha en bättre, vissa kan ha en sämre. Den har dock fått mig att lägga av med kårarbete, klappa ihop, för jag orkar helt enkelt inte mer. Slutligen önskar jag den nya styrelsen lycka till och ber er komma ihåg att ta vara på alla utan att övernyttja någon, jag tror ni kan göra ett bra jobb. För att citera förgående kårordförande Ebba Kock i sin artikel ”Engagemang är så jävla viktigt” från Latin Lover nr 38: ”Låt inte ditt

engagemang gå till spillo, det är viktigt för dig och för alla andra”. Lägg engage-

mang på det du älskar och det som älskar, uppskattar och respekterar dig. Livet är för kort för att gnugga guld på bajskorvar. Sofia Bjersér F.d ordförande för Miljökommittén

LATIN LOVER

”HEJ OLIVIA” TEXT: Olivia Nystedt ILLUSTRATION: Pia Svensson

SÅ BLEV DET TEMA ÅNGEST och jag kände direkt att jag visste exakt vad jag skulle skriva. Sen kom jag på mig själv med att inte kunna skriva någonting alls. Tankarna flöt ihop till en stor kletig massa. Minnen. Sorg. Tomhet. Allt som känts så otroligt tydligt förvred sig till en extrem oklarhet. En förvriden osanning.

Ångest. Ångest är otydligt. Jag har i

många år beskrivit min ångest som en del av mig. En del av mitt liv. Vilket till viss mån är sant. Det är inte en liten grej, det är jag. Ångest, för mig, är inte dagen innan ett prov.. Ångest är att inte kunna sova på nätterna för att den där bultande känslan över bröstet tar över. Ett djupgående bultande tryck. Ångest är förlamning i hela kroppen, försvagning i ens tankebanor. Ångest är för mig den svagaste punkten i mitt liv. Den delen som försvårar och försämrar mitt sätt att vara på. Det som gör det svårt för mig att agera korrekt. Det som gör det svårt att se lätt på saker och ting. För mig är ångest det som förstört mest. Och för mig är det viktigt.

Tema ångest kom och jag visste men visste ändå inte vad jag skulle skriva. Om jag skulle skriva om ångest som en ”lätt grej”, en ”rolig grej”, någonting som är övervinneligt. Men jag vill inte förminska min ångest. Eller någon annans ångest för den delen. Jag vill inte heller försöka få alla att förstå just min ångest, för den är bara min, och helt ointressant för er. Eller jo förresten, den kan vara intressant för er. Min ångest behöver inte vara bara min. Min ångest är även en del av ett helt samhälle. Den är också en reflektion över det som inte går att förklara. Ett bevis på vår omvärld och våra västerländska i-landsproblem. Ja ,för här står vi mellan de två stora frågorna och velar så flitigt; är våra problem viktiga även om det grundar sig i oförklarlig ångest eller borde vi skratta åt våra bortskämda västerländska problem för att; ”vi har det egentligen så jävla bra”? Ja, vi är bortskämda. Vi får ångest när någon lägger upp en frukostbild på pannkakor, juice, kaffe och frukt när en

LATIN LOVER

själv endast har en torr Skogaholmslimpa hemma. Vi får ångest när det blir plusgrader när det varit snö för att slasket kommer bli ett hinder när vi ska gå till tunnelbanan. TILL TUNNELBANAN(!!) som förövrigt är ett simpelt och smidigt sätt att ta sig runt hur vi vill i stan, med busskort som våra föräldrar eller skolor betalat.

MEN; och då menar jag verkligen men, ångest är inte ingenting för det. Ångest är inte löjligt. Det är en börda, det är en tyngd och det gör dig handlingsförlamad. En förlorad tillgång till din egna kropp. Det kan inte förminskas. Det måste slutas förminskas. Det måste tas på allvar. För om det inte börjar göra det, kommer våra i-landsproblem bli mycket mer än bara ett i-landsproblem. Det kommer förvärVi har i-landsproblem. Vi är bortskämda. ras och öka. Vi är rastlösa för att sociala medier trycker in information och saker att göra/ Vår ångest kanske beror på småsinta hålla koll på 24/7. Vi är avundsjuka för problem, men vår ångest är inte obetydlig saker som andra har som inte vi har. Och för det. Vår ångest kan fortfarande leda då pratar vi inte om ett tak över huvutill självmord och till destruktiva fördet eller en ekonomisktrygghet, nej då hållanden till alkohol, droger, mat eller snackar vi en iPhone 6 eller en person att människor. Det går inte att se bortom hålla handen med en regnig dag. Vi är allvaret som kommer med ångest och småsinta. Vi förstår inte vad som hänalla människors ansvar till att faktiskt der i världen för att vi har vår säkra lilla uppmärksamma det. Visst, din ångest bubbla. Vi har i-landsproblem. Och det är kanske grundar sig i en löjlig avundsjuka, sjukt, ja det är t.o.m. skrämmande, att så men om det kan få dig att inte vilja ta dig mångas ångest existerar på grund av allt upp på morgonen eller alls för den delen, det här. är den riktig. Den är verklig.

LATIN LOVER

Alla människor upplever ångest på olika sätt. Självklart gör vi det. Alla reagerar olika på döden, på livet, på stress osv. Såklart min ångest inte är som din. Absolut är det idiotiskt att västvärlden har så lite problem att det blir problem av att vi har allt men ändå inte tillräckligt. Inte tillräckligt. Ingen får vara tillräcklig. Ingen får bara vara. Jag menar hur sjukt är det inte att det ens finns ett fenomen ”ätstörning” där vår naturliga överlevnadsinstinkt försvinner och våra ideal tar över? Eller att det finns webbsajter där människor uppmanar varandra till att ta sitt liv? Hur befängt är det inte att tusentals unga tonåringar skar sina handleder för en popmusiker med hashtagen #cutforbieber? Någonting är så otroligt fel när saker som detta blir en vardag. Någonting är så fel, men ändå så väljer vi att inte prata om det. Det är som att jantelagen suger sig fast som en vidrig blodigel där det aldrig får va okej att må annorlunda, va lite mer av sig själv, eller få ha ångest. ALLA HAR ÅNGEST. Men visst, vi pratar inte om det så försvinner det.

Ångest må vara jobbigt, men det är inte pinsamt. Tvärtom det gör en människa stark. Det är ju så. När nånting bryter ner dig tills du inte kan gå men du fortfarande lever, så är du stark. När nånting kontrollerar dig och din livstil men du fortfarande kan skratta, då är du stark. När ångesten inte längre är majoritet av dina känslor, är du styrka. Att ha ångest är styrka. Att leva med det men tackla det, är beundransvärt. Det är inte ingenting. Det är allt på en och samma gång och det är på riktigt. Det är inget som går att sopa under mattan. Det kan vara och det får vara ”en lätt grej”, men i många fall är det mer än så. I många fall är det en fråga om liv och död, i många fall är det inte övervinneligt. Därför är det nödvändigt att prata om det. Därför är det viktigt.

”Hej jag heter Olivia, och jag har ångest.”

”Hej Olivia”.

LATIN LOVER

ÅNGEST, ångest är min arvdel DIKT: Pär Lagerqvist 1916

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand, nu stiga skogarna och stela höjder så kargt mot himmelens förkrympta valv. Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla! Jag famlar kring i detta dunkla rum, jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar, jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot molnens frusna trasor. Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna , mina händer river jag såriga, ömma mot berg och mörknad skog, mot himlens svarta järn och mot den kalla jorden! Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.

LATIN LOVER

LIVSKUNSKAP I S K O L A N TEXT: Ebba Ahlström Killgren

VERIGE ÄR ETT MÖJLIGHETERNAS LAND, men möjligheter varierar beroende på bland annat pengar, kön, sexualitet, religion och ursprung. Alla dessa faktorer påverkar hur bra glid våra räkmackor får. Bakom ordet möjlighet väntar lyckan, men långt ifrån alla ungdomar är lyckliga i Sverige. Trots att det är ett privilegium att få gå på gymnasiet så är det långt ifrån alla som mår bra i skolan. Ungdomar idag har inte samma chans trots att alla politiker tycks prioritera lika förutsättningar för alla. Var och en av dem älskar att ikläda sig rollen som ansvarsfull försvarare av skolan. Barnen är vår framtid! ropar de i vårt namn. Som om inte vi vore lika delaktiga i nuet som de. Nuet är ju faktiskt det enda vi har. Alla överlever inte ens sin ungdom. Vem är det som bär ansvaret när någon inte orkar mer? Skoldebatterna handlar främst om resultat, siffror och betyg. När blicken hela tiden pekar mot en bokstav kan det vara svårt att stanna upp och titta inåt. Ibland brukar jag fråga mig vem som egentligen satte upp det där målet jag strävar mot. Vem är det som säger att den här vägen kommer att göra mig lycklig?

LATIN LOVER Jag är väldigt tacksam över att skolan har gett mig verktyg att sortera, analysera, värdera och kritisera min omvärld. Det är också bra att regeringen gett Forum för levande historia tio miljoner kronor i år så att de kan utveckla ett utbildningsprogram mot rasism och antisemitism. Detta kommer att göra oss till mer toleranta människor och är därför en konkret aktion för ett bättre samhälle.

Alla människor mår dåligt ibland. Vissa mår dåligt ofta. Några få dör av det. Möjligheterna som vi har så många av i Sverige triggar inte alla ungdomar. För den som lider av en depression till exempel förlorar ordet möjlighet sin mening. Det är omöjligt att hitta den rätta vägen för någon som helt har tappat tron på sig

Vi måste ha mod att möta livets bräckligheter Vi läser historia för att lära oss om mänsklighetens misslyckanden. Trots att vi har en framåtsträvande mentalitet idag så får vi aldrig sluta minnas att människan är stark och svag på samma gång. Svagheten finns där. Den är inte ful. Vi måste titta på den och hjälpa dem som känner den. Att springa ifrån varandra i någon form av påhittad tävling skapar inte ett bättre Sverige. Vi måste ha mod att möta livets bräckligheter. Jag var i uppdrag av Sociala utskottet med och arrangerade ett evenemang med temat psykisk ohälsa i januari: DU ÄR INTE ENSAM. Psykisk ohälsa har en väldigt subtil innebörd trots att den kan kännas som ett bombnedslag i någons själ. Ett våldsamt krig som bryter ut inombords och splittrar hela tillvaron.

själv och inte känner lust till någonting. Kanske orkar en inte ens resa sig upp ur sängen och gå till skolan överhuvudtaget. Något sådant är svårt att förstå om en inte har upplevt det själv eller om inte någon talat om hur det känns. Känslorna sitter ju som bekant inte på utsidan. Därför måste vi lära oss att vara lyhörda, öppensinnade och respektfulla. Vi ville under vår temakväll sprida kunskap om psykisk ohälsa och samtidigt häva tabun som finns kring den. Vi tog upp långt ifrån allt, men efter den här kvällen slog det mig hur lågt vi prioriterar vårt psykiska välbefinnande. Hur vi känner oss inuti är ju praktiskt taget det enda som betyder något?!

LATIN LOVER

Jag vägrar gå med på att gymnasietiden är en transportsträcka till arbetslivet. Att må bra, ha självkänsla och mental styrka är en förutsättning för såväl goda relationer som att kunna tillgodogöra sig den kunskap som skolan erbjuder. Varför har vi inte någon form undervisning i livskunskap på gymnasiet? Som vi hade på mellanstadiet fast mer omfattande. Detta skulle innebära ett steg närmare den ouppnåeliga seger som innebär samma möjligheter för alla. Vi måste börja räkna med att möjligheten att nå sina drömmar är beroende av inre stabilitet. Min önskan är att alla elever här på Södra Latin fick samma förutsättningar att uppleva gymnasietiden som

ett betydelsefullt kapitel i livet.

LATIN LOVER

SÖDRA, GE PLATS TEXT: Anna Hofman

LATIN LOVER

FÖR INTE SÅ LÄNGE SEDAN fick min klass en fråga om hur vi upplevde debattklimatet på Södra Latin. Är alla accepterade? Är det lika lätt för alla att säga sitt? Vi fick sedan anonymt skriva våra svar och efteråt diskutera det alla hade sagt. Ingen visste vad nästa person hade skrivit men det visade sig snabbt alla hade ungefär samma åsikt. “Trångsynt,” “Aggressivt,” “Högljutt,” “Preaching to the choir”. Nästintill hela klassen skrev ned samma sak och hade samma bild av Södras debattklimat men ändå förändras ingenting. Vi pratar mycket - gör lite. I ettan på gymnasiet hamnade jag i en situation på en skola där jag inte platsade överhuvudtaget. Jag hade enligt den skolans normer helt fel stil, fet yttre och fel politiska åsikter. Efter att jag slutade där förstod jag inte bara hur mycket en skolas miljö gör för en elev men även vad ett öppet debattklimat gör för ens skolgång.

När jag ett år senare började på Södra Latin kunde jag mer eller mindre pusta ut. Här skulle mina politiska åsikter inte styra vem jag var, här skulle inte de bli min identitet. Redan innan jag började här visste jag att Södra Latin inte var felfritt, men när jag började här insåg jag till vilken grad. Vår kära skola har minst lika mycket normer som min tidigare, bara att de normer är riktade mot andra människor. Och detta bör upprepas. Om och om igen, tills det sker en förändring. Södra Latin har en kultur som är anpassad efter en viss grupp. Efter en viss politisk inriktning och efter ett visst synsätt på samhället. På samma sätt som på min förra skola skapas det ett forum för enbart vissa typer av åsikter. Ett av Södra Latins mål enligt deras vision täcker respekten för varandra och, jag citerar, “rätten att få

vara sig själv gäller på vår skola”.

”

LATIN LOVER

Det handlar om att ge plats åt alla

Visst har alla rätten till vara sig själva, men inte alla är accepterade och respekterade. Och definitivt inte allas åsikter. Problematiken ligger främst i att en viss grupps åsikter är dominerande. Dessa åsikter växer sig sedan ännu starkare inom vårt lilla ekosystem genom att allt fler med samma synsätt ansluter sig till dem. Konsekvensen blir ett slags ”samfund” där alla har samma åsikt. Visst blir detta en trygghetszon för dem inom samfundet men det gör även att de med andra åsikter exkluderas. Detta i sin tur leder till att det inte skapas utrymme för motsatta åsikter och heller inte för kritik. De flesta ser ingenting förutom sitt egna synsätt och vägrar att ta in andra överhuvudtaget. Detta oberoende om det handlar om politisk åsikt, religion, feminism, fittkonst eller om Dovas är den bästa baren. Jag minns första dagen på min förra skola. Jag staplade in med en (medvetet vald) röd tröja och ett par Dr. Martens i ett rum fyllt med Primeboots och slickat hår. Det var inte en nyhet för mig att jag inte skulle platsa där men jag tänkte inte vika mig. Jag tänkte inte ändra på mig.

”

Jag minns en specifik lektion väldigt tydligt. Läraren hade frågat klassen om de dömde människor direkt eller om de försökte acceptera andra oavsett hur personen verkade vara. De svarade unisont ja. De svarade att de accepterade alla. Jag log. Detta verkade gälla alla förutom mig. Vänsterlutad, rasifierad och kritisk.

LATIN LOVER Att vara en ”outcast” på det sättet har nog många av oss romantiserat. “Ensam är man stark”. Jag trodde också på detta. Jag trodde att jag skulle klara mig fint, hur jobbigt det än skulle bli. Men det gjorde jag inte. Det gjorde ont. Det gjorde ont även om jag hade ett antal vänner och även om det fanns bra dagar i skolan. Det gör fortfarande ont att tänka tillbaka på det året och på att andra behöver gå igenom samma sak. Just på grund av deras klädstil men kanske främst på grund av deras politiska preferens. På den skolan sattes jag i opposition fast jag inte hade försatt mig där själv. Jag fick inte ens uttrycka min åsikt innan de gick in i defensiv och tryckte tillbaka mig. Jag började må sämre och sämre. Ångest. Panikattacker. Jag kvävdes där inne och önskade samtidigt att fler kände det jag kände, så att detta kunde ändra på sig.

Så att min skola skulle erkänna sina misstag och leva upp till acceptansen eleverna där ställde sig bakom. De gjorde fel men eftersom ingen annan kritiserade dem så förstod de inte det. De stod enade mot mig och personer i samma position som mig. Ingen av dem insåg heller vad de gjorde på grund av att de enda som kritiserade dem hade enligt dem fel åsikter och såg allt ur ett ”felaktigt perspektiv”. Det gör mig upprörd och ledsen att så många på Södra Latin begår samma misstag. Vår skola är på många sätt trångsynt och lider brist på självkritik och självinsikt, men den har en fördel. För det är redan många på Södra som känner till att vårt debattklimat inte är hållbart. Många har insett att det inte längre handlar om att enbart ge plats åt andra med samma åsikter utan att det handlar om att lyssna på dem med kritik och med motsatta åsikter för att sedan inse att det finns mer än ens egna åsikt. Det handlar om att ge plats åt alla. Det handlar om att låta alla sidor diskuteras och alla sidor kritiseras. Det handlar om att kritisera skolan så att vi unisont kan börja ändra på vårt debattklimat. Och denna förändring börjar med att vi kritiserar oss själva. Våra normer och vår inställning till andra. För då kommer vi äntligen kunna ändra på något istället för att bara prata. Prata mycket - göra mycket.

LATIN LOVER

SKABBKILLAR TEXT: Linnéa Christansson

Nu när vi ändå är inne på tema ångest tänkte jag berätta för er vad jag får ångest över. Jag får ångest över äckliga killar. Jag vet inte, det har bara alltid känts som att killar är lite äckligare än oss tjejer. Handen på hjärtat, jag tror nog vi alla har tittat på en kille å tänkt ”fy fan”. Sen om det beror på patriarkala strukturer (som nästan allt verkar bero på, är mjölken slut är det troligtvis för att världen styrs av gubbar) eller inte är en annan femma. MEEEEEEEN i alla fall, dessa teorier har varit omöjliga att få använda sig utav i diverse debatter eftersom att motargumenten oftast blir ”Jävla fitta vi killar använder faktiskt Axe” eller ”Amen ni tjejer då, när ni inte tvättar er mellan benen luktar det som i FESKEKYRKA”. Och retoriska skitargument har alltid varit tillåtet för killar pga. ”de är ju så söta när de blir arga”. Men nu, ÄNTLIGEN, har våra böner blivit besvarade och vi har fått våra första vetenskapliga fakta på att killar är vidriga. Jag vet inte om ni som jag har hängt med i svängarna om skabb södra? Nä, ok, kortfattat är att Södra är ish känd för att det alltid går skabb här. Är det inte i musikkorridoren så kommer det från kostymförrådet i estetkorridoren. Vad har det här med allt att göra då kanske ni undrar? Well… Här kommer det, kära läsare, ren å skär fakta på att KILLAR är vidriga: • Skabb smittar genom nära lite längre kroppskontakt, sannolikt mer än 5 minuter. Sängvärmen gynnar. Fråga alltid om partner och/eller familjemedlem har klåda. En ny grupp som på senare år smittats är tonårspojkar, troligen beroende på närkontakt framför datorn och TV-spel. (källa: http://www.vardhandboken.se/texter/skabb/oversikt/ )

LATIN LOVER

TACK vardhandboken.se för att ni get the deal och äntligen vill erkänna det ingen annan vågat!!!!!! Jag som alltid hatat tonårspojkar OCH data å tv spel kan äntligen slappna av, andas ut, och få börja diskriminera å ignorera utan att verka som någon jävla tråkfitta. Å nu när en tänker på det; KILLAR Å SKABB HAR JU FAKTISKT VISSA LIKHETER!!! Biter sig fast under ens hud, är 0,03-0,04 mm stora, har långa känselspröt, orsakar fruktansvärd klåda och älskar att slå varandras bakhuvuden skrikandes ”INVIGNING” så fort någon klipper sig! Så egentligen är detta inte så konstigt, verkar som att killar å skabb lever som i någon sorts symbios med varandra. Mitt förslag to the government: Ni behöver inte sanera med kemikalier för att få bort skabb, det enda ni behöver göra är att sätta alla killar på en lonely island långt ut åt helvete!!! Kasta bara in lite Fifa 12, hasch och skräpmat så ska dem nog klara sig!!!! Fantastiskt, då var det lilla problemet aka patriarkatet löst. Och till er som säger att detta är reversed sexism säger jag bara:

Summasummarum: Ligg inte med killar, prata inte med killar, titta inte på killar, gå bara snabbt förbi. Om ni tycker att denna text är dum, taskig och matriarkal kan ni mejla mig på idontgiveafuck@tjejerarbattreankillar. com

LATIN LOVER FÖRMÅGAN ATT TÄNKA UTANFÖR BOXEN kan vara bland det mest provocerande jag vet. Att vara obenägen att ta sig utanför stereotyperna och normerna och våga se människor i ett nytt ljus kan få mig till sådana aggressioner att jag inte kan återhämta mig på hela dagen.

O Snygga män är kvinnliga män

Reaktion på artikeln ”Nu är han sitt eget sexobjekt” (Dagens Nyheter 2015-02-22)

TEXT: Alma Ek

Dessa aggressioner väckte artikeln Nu är han sitt eget sexobjekt som är skriven av Andreas Nordström i DN den 22/2-15. Andreas har i sin artikel utrett “den nya mannen” och det “nya idealet för män”. Han intervjuar journalisten och författaren Mark Simpson som på en gala för ett manligt (märk väl manligt) livsstilsmagasin gjorde spaningen att männen var häpnadsväckande välvårdade och modeintresserade. Mark gjorde en “banbrytande” upptäckt: Män kan också påverkas av den allt mer rådande konsumtionshetsen och fokuset på utseendet som råder i dagens samhälle. Män påverkas av mode - porr - och filmindustrin. Män bryr sig om sina kroppar och sina kläder, hur de luktar och sitt selfie game. Män kan raka sina kroppar, hör och häpna, utan att vara gay! Inget är nytt under solen alltså, vi har länge kunnat se hur idealen för män och kvinnor långsamt luckras upp och att könsrollerna mer och mer blir härligt diffusa. Den här artikeln skulle kunnat vara intressant. Att diskutera manliga ideal och hur de förändrats är spännande och kan kanske ge folk en vidare bild av manligt och kvinnligt. Den här artikeln gör precis tvärtom.

LATIN LOVER

Genom att hela tiden jämföra denna “nya” trend hos män att fixa med sina kroppar som det vore något kvinnligt rotar artikeln bara ännu djupare normen om det manliga och det kvinnliga. Att mena att män börjar ta sig kvinnliga attribut som att ta lång tid på sig i badrummet eller bry sig om skor, är att ännu hårdare slå fast det manliga och kvinnliga.

med Saga Becker, den första transpersonen att vinna en Guldbagge. Saga berättar om vikten av utbildning i hbtq-frågor i skolorna och om hennes dödsångest inför att inte kunna sätta ord på sin identitet. Kontrasten mellan de två artiklarna, sidorna efter varandra, blir nästan pervers. Ett steg framåt, tvåtusen steg tillbaka, DN.

Daniel Lidström gör följande reflektion från modeveckorna i London, Paris och Milano: “Killarna såg ut som tjejer”. Yes, där satt den. Individens sätt att vårda sitt utseende är tydligen helt förknippat med kön. En man som bryr sig om sitt utseende är inte fåfäng utan kvinnlig, en kvinna som inte orkar duscha på två veckor är inte lat utan bara manlig.

Slutsatsen dessa trångsynta män borde dra från deras inte så revolutionerande upptäckter är att orden manligt och kvinnligt håller på att ändra betydelse. Att intresset för utseende och hygien, äntligen, slutat vara förknippat med ett kön och börjar ses som en egenskap. Man skulle kunna börja diskutera huruvida det är sunt med dessa nya sjukliga ideal för både män och kvinnor, och varför aldrig något annat kön nämns i denna debatt, men sidorna räcker inte till.

Att vi inte kommit längre i synen på kön och identitet är sorgligt. Riktigt illa blir det när artikeln innan är en stor intervju

LATIN LOVER

SOCKERVADD OCH SVÅRA VAL TEXT & FOTO: Pia Svensson

DU HAR SÖKT TILL EN TOPPSKOLA. En helvetes jävla bra skola som ligger i dina drömmars stad och som har just den utbildningen du vill gå. Du tror att du aldrig kommer att komma in, men plötsligt får du telefonsamtalet att – jafan! – du har kommit in! Men problemet är: årsavgiften ligger på 200 000 per år.

För så jobbigt var det; jag hade stått på SACO-mässan och fått en katalog om en skola där få kommer in på, och i en stad som många drömmer om att leva i. Jag hade inte ens tänkt söka den, sista ansökningsdag låg bara någon månad bort och det var både prov och personligt brev som skulle göras. ”Men vad är det värsta

Äpple eller banan? Bild & form eller samhälle? Södra Latin eller flytta utomlands? Det är alldeles för många val som har gett mig beslutsångest och i relation till hur världen ser ut så känns de så otroligt löjliga att vela mellan. Vadå äpple eller banan, jag ska väl ha tur att jag ens kan välja vad jag ska äta! Ändå så får jag ångest över sådana val (en gång stod jag inne på ICA i en kvart och velade), och det värsta är att beslutsångest inte bara är en kort ångest över ett fruktval, utan kan få mig att ligga i sängen och gråta över hur jobbigt det är.

jag söker ändå – och kommer in.

som kan hända om du inte har några förväntningar?” säger min kompis och

”Gymnasievalet – ditt viktigaste val hittills” skyltas det om på gymnasiemässan.

Vi är femton år och förväntas att bestämma de förutsättningarna vi har för universitetsvalet och arbetsvalet. Det sista i ”beslutsångest”, just ångest, det glöms ofta bort. Förminskas till att bli en så liten sak i relation till världen. Vadå, du har väl tur att du har två eller fler val att välja mellan, så lyckligt lottade är inte alla! Men fan, jag är femton år och ligger ändå

LATIN LOVER

vaken på kvällen efter mässan med ångest – för jag vet att jag har privilegiet att välja. Södra Latin är – och det tål verkligen att sägas – en högpresterande skola där vi inte bara har förväntningar hemifrån och från skolans anda att vara högpresenterande, utan också på oss själva. Vi tänker att vi inte bara måste prestera utanför skolan – sitta i elevkåren, skriva i skoltidningen och klättra inom ett ungdomsförbund – utan även efter skolan. Hur ofta hör vi inte ”juridik”, ”statsvetenskap” och ”teknisk fysik” från folks läppar i korridorerna? Efter följs det av ord som ”Handelshögskolan”, ”KTH” och ”Lund”. Inte bara från treor, utan även tvåor och ettor yttras de bekanta orden: ”Jag vet inte vad jag ska välja!”, fastän, kära Södra Latinare, vilket privilegium vi har att ens se universitet och högskolor som ett självklart val. Ibland känns det som att framtiden kommer vara en enda lång tid av beslutsångest. Att det inte spelar någon roll om vi är femton år och har beslutsångest inför gymnasievalet eller om vi är femtio och

ska välja familjen eller karriären. Om beslutsångesten är där, finns också privilegiet. Men förminskningen av ångesten den är också kvar. 200 000 kronor är otroligt mycket pengar att betala varje år i tre år, och fastän det kan vara ”en investering för livet”, valde jag, tillsammans med andra faktorer som också spelade roll, att tacka nej till skolan. Det var såklart jobbigt att tacka nej, men var ännu jobbigare att ha ångest över att jag behövde göra ett val. För val är skitjobbiga. Ofta önskar jag att någon annan valde åt mig, säga ett nummer och låta loppan välja. Fast sen måste jag ju ändå välja färg. Vi säger hela tiden att ingen ska behöva leva med panikångest, livsångest, eller någon ångest alls för den delen. Men ändå tjatas det ändå om det där privilegiet att kunna välja och beslutsångest förminskas till storleken av valet mellan äpple och banan. Beslutsångest är inte bara rosa sockervadd, det är också svåra val. Det är riktig ångest.

LATIN LOVER

#40 LATIN LOVER

LVF VÅR KAMP

STUDENT

RUS MAJ

GLÄDJE

Nästa nummer ute den 29 april Skicka in dina texter innan den 16 april till latinlover@live.se

LATIN LOVER

DU REDAKTIONEN Vill

sitta med i

2015 2016 ?

et är med sorg (och även glädje) som större delen av redaktionen tar studenten i juni och även överlämnar ansvaret för vår kära skoltidning. Det har varit ett både lärorikt och roligt år där vi hunnit bli riktigt bra kompis med IT-Bengt (our saviour <3), tagit hissen upp till fjärde våningen och förhoppningsvis minskat andelen klamydiafall på skolan.

Därför söker vi nya kreativa Södra Latinare som kan axla ansvaret att ta över en tidning med över 700 läsare och göra Latin Lover den bästa skoltidningen i Sverige. Vi söker dig som vill ta visioner och det fria ordet till verklighet, som vill höras och påverka din skolgång. Vi välkomnar alla Södra Latinare att söka redaktionen men eftersom Latin Lover är en oberoende plattform kan det bli problematiskt om en sittande medlem i Elevkårsstyrelsen eller dess utskott sitter i tidningens redaktion.

LATIN LOVER

Latin Lover letar efter: • Co-chefredaktör • Ekonomiansvarig • Illustratör • Fotograf • 1-2 Layoutansvariga • Fasta skribenter

Hur söker du? För att söka skickar du in en kort presentation om dig själv, vilken post i redaktionen du vill söka och en kort motivering varför och vad just du kan bidra till redaktionen 2015/2016. Dessutom skriver du en krönika på max 800 ord på temat ”RUS”.

Vill du söka till illustratör, fotograf eller layoutansvarig? Istället för en krönika vill vi se något du tidigare har producerat samt producera ett verk som överensstämmer posten du söker på temat ”RUS”. För dig som söker till posten layoutansvarig, designar du en reklamaffisch på samma tema.

Årsmöte Redaktionen 2015/2016 väljs under vårt ÅRSMÖTE DEN 6 MAJ och alla medlemmar i Latin Lover har rösträtt och kan söka en eller flera poster. Observa dock att du endast kan bli vald till en. Det går även att nominera en vän/ovän. Det är möjligt att ställa upp till en post så sent som under årsmötet, men vi ser helst att du skickar in din ansökan innan den 3 maj. Inför årsmötet och i samband med nästa nummer kommer vi anordna fikahäng för er som är sugna på att söka redaktionen, har funderingar över årsmötet eller bara vill mysa med oss. Nästa nummer släpps den 29 april.

Skicka in din ansökan eller nominering till

latinlover@live.se 31

/LatinLoverSodraLatin

sodralatinlover

latin.lover

/LatinLover