Latin Lover #41 PÅ VÄG by Latin Lover

#41

TEMA: PÅ VÄG

R E DA K T I O N E N : Karin Isakson CHEFREDAKTÖR

Karin Raagart CHEFREDAKTÖR

Alma Ek TEXTEDAKTÖR

Linnéa Christansson FAST SKRIBENT

Anna Hofman FAST SKRIBENT

Olivia Nystedt FAST SKRIBENT

Pia Svensson LAYOUTANSVARIG

Saga West LAYOUTANSVARIG DETTA NUMMER

FOTO OCH ILLUSTRATIONER Omslag: Vera Zetterman , Illustrationer: Signe Wiman Westberg Kollage: Selma Carlson Serie: Hedda Sonnegård

INNEHÅLL Redaktionen svarar.................................................4 Den svenska drömmen........................................6 7 linjer, 7 framtidsvyer.........................................10 På väg att bli kränkt..............................................14 LISTAN.......................................................................16 Jag vill bara ha dig när jag behöver dig....18 På väg till friheten..................................................22 PSYKOS.....................................................................26 Horoskop..................................................................28 Redaktionen............................................................30

KÄRA SÖDRA LATINARE Jag hatar när folk säger att gymnasietiden var den bästa tiden i deras liv. Inte för att min tid här på Södra Latin har sugit avsevärt mycket mer än någon annans – jag har faktiskt för det mesta haft det kul. Trots det motsätter jag mig starkt idén om att just dessa tre år i skolan är klimaxet på den dramaturgiska kurvan som är livet, att efter det här går det bara utför. I filmen om mitt liv är gymnasiet anslaget, de inledande scenerna som är till för att presentera handling och karaktärer, sätta stämningen och väcka förväntningar. För nu ska jag och en hel årskurs lämna skolan och jag tror inte det bara är jag som mest tänker att det ska bli skönt att äntligen själv helt får välja vad ens dagar ska handla om. Det är säkert lätt att se tillbaka på gymnasiet genom rosiga glasögon för gymnasiet är verkligen som upplagt för att romantiseras! Tre år av de övre hormonella tonåren tillsammans med ett gäng lika hormonella klasskamrater, det är så minnen skapas. Dessa tre år jag har gått här har skapat tillräckligt med stoff för att fylla typ tre Sandra Beijer-romaner, men mitt förhållande till fenomenet som är gymnasiet och studenten går ännu längre tillbaka i tiden än bara tre år. Ända sedan jag var kanske tio år gammal och såg min kusin ta studenten har jag drömt om år 2015. Nu är det 2015, jag är nitton år och ska göra det jag alltid har haft som mål. Aldrig tänkte jag på vad som skulle hända efteråt och knappt ens hur gymnasiet skulle vara, det var bara det ultimata målet att få springa ut genom min skolas dörrar och åka flak. Jag vet inte vad som komma skall men jag vet dock vad jag lämnar bakom mig. Tre år har spenderats klättrandes över stolar i den trånga matsalen, frysandes ute på skolgården på vintern och svettandes i trappan på väg upp till fjärde våningen när det blivit varmt igen. I tre år har jag skrivit uppsatser, haft ångest, skolkat, festat, halvstelt kallpratat i korridorer, F-at många prov, kramat många vänner och sovit en del i Caffiz. En gång sov jag till och med på en bänk vid rökrutan efter en onsdag på Baba för att inte komma sent till torsdagslektionen. När jag nu om några år tänker tillbaka på min gymnasietid tänker jag minnas det för vad det var, inte romantisera eller avdramatisera den här tiden som ändå på flera sätt har format mig. Jag vill att Södra ska kännas litet i jämförelse med allt annat jag ska ha upplevt, som när en besöker sin grundskola och allt är sig likt men samtidigt jättelitet. Jag vill inte sakna det mer än kanske ett litet sting av nostalgi, jag vill att det jag gör efter gymnasiet ska väga tyngre bland mina minnen än det jag har gjort nu. Södra kommer vara ett rätt speciellt minne men jag vill vara nöjd med det som kommer sen, för nu ska jag vidare och kan inte komma tillbaka. Vi ska vidare, vi ska springa ut genom entrén, spruta ner varandra med öl på flaken och dagen efter är vår tid tillsammans slut och vi ska vidare. Snart är studenten som har varit mitt mål, och kanske även ditt, i nio år bara ett minne blott, men innan dess ska vi njuta av den dagen som varit mållinjen så länge nu. Jag antar att det jag vill säga är att det kommer en tid efter skolan, här kan vi ändå inte stanna hur länge som helst så det är bäst att vi bara går. Även fast vi inte alla vet vart vi ska än så är det bäst att sluta på topp.

Karin Isaksson

AVGÅENDE CHEFREDAKTÖR

LATIN LOVER

REDAKTIONEN SVARAR NA AN

KAR

Vart är du på väg?

Jag är på väg mot fem dagar av fest, frihet, rave och lera i Köpenhamn, och jag längtar!!!

ALM

Grönare ängar!! So long Södra Latin

Kiev, festival och framtida aktivism

Distortion Helst mot värme och paraplydrinkar, men förmodligen mot kyla och snabbnudlar

Jag är på väg mot Veckorevyn Blog Awards 2015 och Ibiza.

PI Aaaah. Jag vet inte. Vet bara att det aldrig kommer att gå MEN JAG GÖR DET ÄNDÅ!!! HAHA!!

LIN

NÈ

Sängen, Prag, Gotland, kyrkogården och bort från Sverige

Porträtt: Sara Andersson och @ohalaisa på Instafram

LATIN LOVER

Den svenska drömmen – text: Kiana Ghiassi

I vår skola, och inte bara i vår skola utan i vårt samhälle, finns det ett ideal. Det finns vissa egenskaper som hyllas och en gärna förknippas med som produktiv, sysselsatt, multitasker, målmedveten osv. Alla dessa egenskaper kan vara bra till viss del men det finns en annan sida av hela hurtighets-idealet - när får man ta en paus? Att inte vara på väg någonstans kan framhäva en sådan ångest och tankar som ”jag slösar bort mitt liv” och det behöver inte vara långsiktigt utan kan också handla om att man inte har några planer för sommaren, eller har spenderat en hel helg framför tv:n. Att vara på väg någonstans (i livet) kan skapa motivation och driva en fram. Det är superbra att ha ambitioner och drömmar bara de inte är påtvingade. Det är som att det finns ett recept för hur jag ska ha ett lyckat liv och vi följer det för att det är ”oambitiöst” att inte veta det och ”flummigt” att försöka finna sig själv. Motivation är som sagt något som driver en fram, man springer och springer men av att springa blir man andfådd. Men om man redan springer i en sådan hög fart och väljer att strunta i kroppen som värker och andningen som är tung kan

man kollapsa. Det är svårt att bromsa när man är i hög fart. Det är något som tyvärr är mycket vanligt på Södra. Vi är i en sådan hög fart så vi glömmer att stanna upp och hämta andan. Ögonen är riktade rakt fram istället för på sig själv. Man glömmer vad man är, vad man är kapabel till och tänker att ”jag måste springa, med blicken riktad framåt” för att när du springer vill du komma så långt ifrån det som finns bakom dig. Det finns en rädsla. Den rädslan handlar just om att vara lat eller misslyckad. För som sagt det finns ett recept på hur man är lyckad. Men det farliga med påtvingad ambition är att det inte finns någon stoppknapp, om du inte gör det du verkligen vill göra så kommer du inte känna dig nöjd, och bara försätta söka och springa. Det finns en produktivitetsnorm och anti-lathetsnorm i samhället, vi lever i ett maskineri och för att maskineriet ska fungera behövs ambitiösa och produktiva, inoljade kugghjul - vi är de inoljade kugghjulen. Där av finns den rädslan applicerad i vår kultur om att vara lat eller misslyckad. För att ett samhälle med ”lata” individer skulle göra maskineriet segt.

LATIN LOVER

â&#x20AC;&#x201C; friend or

kollage: Selma Carlson

LATIN LOVER

” ”

Även om det är skrämmande så är det viktigt att inse att man inte behöver vara på väg någonstans nu

LATIN LOVER Det viktiga att komma ihåg är att även om denna framtid av kugghjulande finns så kan vi kugghjula på vårt sätt och kanske till och med utveckla maskinen. Och utvecklandet kan inte komma om man bara följer ett recept. Även om det är skrämmande så är det viktigt att inse att man inte behöver vara på väg någonstans nu, man kanske behöver vara precis där man är för att se allt som finns runt omkring sig för att inse sedan var man vill hamna. För om man springer så är det lätt att missa mycket. Så nästa gång paniken stiger över att det inte finns några sommarplaner eller uppenbarelser om vad du ska göra

resten av ditt liv tänk på att det du vill göra är det enda receptet för lycka när det gäller dig för det du älskar kommer du göra bäst. Jag personligen är inte ett stort fan av djupa cheesy Dr.Phil liknande quotes med tanke på att jag aktivt ogillar Dr.Phil, men just det tror jag starkt på! Det handlar också om att vi ska förstå att denna rädsla majoriteten av alla ungdomar har är inte isolerade, man är aldrig ensam i sina rädslor även om det känns så och det finns en anledning. Och som sagt är det viktigt med ambitiösa arbeten och produktivitet, men när det är påtvingat så blir det svårt att inse att man aldrig kommer nöja sig.

illustration: Signe Wiman Westberg

LATIN LOVER

7 LINJER 7 FRAMTIDSV 1: Vart är du påväg någonstans efter Södra? 2: Vad är dina förväntningar på världen utanför skolan? 3: Har du några livsråd att ge till världen?

Nim Sundström, ES3A

1: Japan. Jag ska åka runt där i ett halvår. 2: Förväntningar.. Jag är taggad på att slippa meningslösa essäer som inte ens lärarna egentligen bryr sig om, som dom inte ens vill läsa för att det bara tar tid, och faktiskt få göra grejer man vill göra, och ha tid till det. Sen ska det bli jävligt najs att bara åka runt i världen. 3: Att man inte ska bestämma sig vad man vill göra för snabbt, utan att tillåta sig själv att testa på grejer, för jag tror att det är då man upptäcker att oj shit det här var ju najs, det här vill jag göra. Så att man inte narrow it down too much, too early för att we’re young, även om världen och samhället vill säga åt en att du måste bestämma dig nu. Håll det öppet, testa grejer, be free.

Ebba Baldvidson, ES

1: Jag har sökt in till två konstskolor. Den en jag får inte veta förrän i september om jag ko till är Nyckelviksskolan, och där vet jag inte som ett mellanting mellan gymnasiet och hö teori. Jag hoppas att det blir bra, jag hoppas tror jag. 2: Jag tror att den kommer vara mer dömand uppnå det mål man har, på grund av växland är lika accepterande som Södra. 3: Hakuna Matata.

Agnes Hörnfeldt, MU

1. “Till Piteå, det bestämde jag mig för igår. J Piteå, och det är skitläskigt.” 2. “Inte lika feministisk, mer transfobisk, inte realistisk. Man lever ju ganska mycket i en bu chockande men också ganska skönt att komm sentativa för resten av världen här.” 3. “Bojkotta läroverksfejden, för den är bara tävlingen genom att bara strunta i det, och så med oss och vi ba vi behöver inte vi är coolar folk bara förvandlas till huliganer över en na

Mira, HU3B

1: Efter Södra ska jag till Frankrike, jag ska p 2: Just nu är mina förväntningar inte särskil man får inte något jobb, man får ingenting. 3: Ta det lugnt, ta en sak i taget.

LATIN LOVER

VYER

S3B

na är Idun Lovén, och jag kom in som reserv, så ommer in där. Den andra skolan som jag sökt om jag har kommit in än. Det är konstskola, ögskolan, så det är bara praktiskt och ingen att jag kommer in. Annars får jag nog jobba

de, och jag tror det kommer vara svårare att de omgivningar och andra människor som inte

Elias Höckerfelt, SA3D 1. “Först ska jag ha ett sommarlov där jag ska jobba på ICA hela sommaren. I och för sig är

ledig i tre veckor, ska åka iväg på resa med kompisar. Sen i höst så har jag sökt Handels, så då blir det plugg på riktigt, direkt.” 2. “Asså, vet inte riktigt. Jag känner mig ju utanför redan, eller vad man säger. Jag jobbar redan på ICA, så det är ju inte att jag har nya förväntningar, det är ingen ny upplevelse riktigt. Sen har jag väl förväntningar på att börja plugga på universitet, att det kommer bli mer på riktigt, ännu mer ansvar och ja, jag förväntar mig att lära mig mycket, men också att få leva studentlivet, universitetslivet.” 3. “Att man provar nya saker och man kan inte veta hur allting är innan man gör det, men ibland får man slänga sig in i det okända.”

U3B

Jag ska börja på en folkhögskola där, utanför

e lika najs helt enkelt. Men också kanske mer ubbla här på Södra, och det kan nog vara lite ma ut i den riktiga världen. Vi är inte så repre-

så himla onödig. Kan vi inte vinna coolhetså får KG stå där och vara desperata och ba tävla re än er. Jag tycker det är så himla onödigt och att. Liksom kom igen nu, var lite civiliserade.”

plugga franska på Aix En Provence. lt höga. Det känns som att inget riktigt händer, Men jag hoppas att det blir bra.

LATIN LOVER

7 LINJER 7 FRAMTIDSVY 1: Vart är du påväg någonstans efter Södra? 2: Vad är dina förväntningar på världen utanför skolan? 3: Har du några livsråd att ge till världen?

Hanna och Alma, ES3A 1. Hanna: “McDonalds” Alma: “SF förhoppningsvis, och sen Sydamerika. Jag hoppas på att jobba där, annars blir det McDonalds för mig också. Det är väldigt osäkert just nu.” 2. Hanna: “Jag är taggad på att när man är klar med sitt arbete så är man klar och kan gå därifrån. Alltså inga läxor, inga hemuppgifter, bara klar.” Alma: “Jag är taggad på att hamna i lite nya miljöer och få utmana mig själv lite för att jag ändå har älskat Södra men att det har varit samma i tre år. Kul att testa på något nytt, just såhär resa lite och klara sig själv lite.” 3. Hanna: “Ett livsråd till mig själv just nu är att det finns roligare saker än alkohol. Jag är så trött på alla skivor.” Alma: “Nu är man ju allmänt lite sorgsen över att gå ut och lämna alla, så att kanske försöka att vara med alla i sin klass och inte dela upp sig så mycket.” Hanna: “Ja, det finns jävligt mycket sköna människor här.” Alma: “Och det här kan vara sista chansen att verkligen vara i en riktig klass, det blir inte riktigt samma sak på universitet, att ha den här samhörigheten. Att ta vara på den, försöka göra grejer.”

LATIN LOVER

YER

Olivia och Alva, NA3B 1. Alva: “Ta det lugnt, inte göra så mycket. Jobba.” 2. Alva: “Ta det som det kommer. Man får väl se till att jobba, samla pengar och kunna ha lägenhet och så, men ingen stor förväntning specifikt på det.” Oliva: “Nej, jag vet inte riktigt vad jag har för förväntning. Jag tror jag kommer bli fett lat.” 3. Alva: “Ta det inte så seriöst. Det löser sig alltid. Södra kan lätt bli ganska instängt, och det finns så mycket mer än bara skola och Södra Latin.” Oliva: “Och så skriver man ner sina drömmar och vad man vill göra efter gymnasiet, medan man kommer ihåg dom. För annars så sitter man där, och har glömt allt efteråt.”

LATIN LOVER

PÅ VÄG

LATIN LOVER

G ATT BLI KRÄNKT text: Desiré Raagart illustration: Signe Wiman Westberg

Känner du dig kränkt? Då är du inte ensam. Att känna sig kränkt är det nya allmäntillståndet, det nya humöret, den nya identiteten. Att känna sig kränkt är en ny vardag. Alla kan känna sig kränkta, troligtvis för att det har blivit så otroligt lätt att vara det. Vi har gemensamt hittat minst en anledning för alla människor att känna sig kränkta och hävda sin rätt som kränkt. Till och med samhällets survival of the fittestflock, den gruppen med allra mest makt och pengar i världen (om du gissade att jag syftar på vita, medelålders, heterosexuella cis-män, gissade du rätt) känner sig kränkt. I vårt nya kränkta samhälle är det därför viktigt att inte trampa någon på tårna, och detta märks framför allt i språket. Vi lever i ett pk-samhälle. Vi måste vara alerta, och medvetna om vad vi säger. Framför allt måste vi anpassa vårt sätt att prata till och om folk. Många är rädda att göra fel och känner sig ytterst obekväma i att alltid behöva tänka två gånger innan orden lämnar munnen; Är det här order rasistiskt att använda..? Är det här skämtet sexis-

tiskt, kanskeför ”snubbigt”..? Kan jag säga såhär utan att diskriminera den här gruppen av människor..? Kränker jag någon nu..? Och visst är det ansträngande att alltid behöva vakta sin tunga, att alltid behöva sick-sacka mellan alla ömma tår som finns att trampa på. Men det är också absolut nödvändigt för ett modernt samhälle. Sverige har nu kommit till den punkten i utvecklingen där det faktiskt är dags att rycka upp sig, öppna ögonen, och börja ifrågasätta självklarheter. Varför skrattar jag egentligen åt det här något sexistiska skämtet? Varför befäster jag stereotyper av folk från andra delar av världen? Varför dömer, kategoriserar och generaliserar jag? Varför använder jag kränkande ord om människor, och varför anser jag mig ha rätt att göra det? Vi är på väg att bli ett medvetet och accepterande samhälle, och det kräver en gemensam kraftansträngning. Jag tror att det nya kränkta samhället är sunt för oss. Rent konkret: du har rätt att känna dig kränkt - men du har också en skyldighet att inte kränka andra.

LATIN LOVER

LISTAN

Vi ska alltid vara på hugget och hålla kursen rakt fram, men du behöver faktiskt inte palla det! Här är en simpel lista på massor av saker att göra och mål att nå. Fastän det känns som att vi ibland låter tiden knuffa ner oss från ett berg och sedan springa mil ifrån oss så hinner vi mer än vad vi tror. Vad ska du göra och vart är du på väg? Text: Wilma Almqvist BLI ÄLDRE - MOT ÄLDRE DAGAR MÅLA RÖTT I HELA KALENDERN – äntligen helg!!! SE TREORNA TA STUDENTEN– gråta eller skratta, det är valfritt TÅGLUFFA – från skolan hem till soffan!! SPEND SPEND SPEND MONEY! ANDAS – bistå syre åt ett helt liv och få en kropp att fungera!!!!! SNOOZA ALARMET 1 GÅNG TILL – till drömmarnas land FIKA BILLIGT OCH MYCKET– caffiz it is Se sommaren komma!

LATIN LOVER

serie tecknad av Hedda Sonneg책rd

LATIN LOVER

BAKFULL OCH PÅ VÄG text: Olivia Nystedt

Dörren kommer öppnas, låten kommer spelas, tårar kommer rinna och vi kommer springa. Snabbt och bestämt, kanske en aning vingligt. De flesta kommer ha på sig vitt, inklusive jag, som är så fruktansvärt och innerligt rädd för att den bästa dagen i mitt liv ska bli den värsta och att fokuset kommer hamna på en röd fläck på mina byxor. För sånt händer alltid mig. På intagningsprovet till södra spräckte jag byxorna och första skoldagen spydde jag i en korridorer. Med det sagt, vore det inte alldeles typiskt att jag kommer vara bruden med mens på byxorna på studenten? Jag tror aldrig jag gjort så många misstag som under mina tre år i den här gigantiska tegelbyggnaden. Grävt mina egna gropar för att sedan ramla ner i dom och tänka ”hur fan hamnade jag i denna situation?” Jo, för att du tog de besluten du gjorde i lägen ingen människa egentligen borde ta beslut. Jag har f:at i matte 2, aldrig använt mig av varken fronter, skola 24 eller ett bibliotekskort, varit ute alldeles för många vardagar och tackat ja till alldeles för många saker. I tre år har jag lyckats få med allt och ingenting i min planering. Aldrig haft en ledig dag, alltid varit överallt samtidigt. Jag vet att de har tre åren är till för att vara strulig. På nåt sätt.

Att ha den där tanken av att en som människa kan hinna med exakt allting roligt, men ändå hinna med att få bra betyg och vara den bästa tänkbara vännen och människan på samma gång. Ibland tänker jag att jag är tre personer, för jag lyckas alltid vara på minst tre ställen samtidigt. Och det har funkat. Till viss mån. Ni vet en fylla, som är så där fruktansvärt rolig, pinsam, konstig, underbar och hemsk på samma gång. Men sen dagen efter mår en piss, och ångrar de flesta sakerna som hänt, minns knappt hälften, skrattar åt en del men spyr mest upp allt en fått i sig från dagen innan. Ungefär så skulle jag kunna beskriva mina tre år på södra latin. Som händelserik, rolig och hemsk på samma gång. Jag skrattar åt en del, ångrar jävligt mycket men har nog glömt det mesta. Jag vet att jag gjort hur mycket som helst, men har svårt att summera exakt vad och varför. Vet inte heller varför det blev som det blev eller hur jag klarat mig någorlunda bra de här tre åren. Så en kan säga att jag just nu är inne i en helt sjuk bakfylla efter tre års tid på södra latin. Fyllan börjar ganska lugnt med förvirring och en hel del coolhets-

kollage: Selma Carlson

komplex i ettan. Den fortsätter sedan uppåt med en jävla massa plugg och en hel del bärs på små barer i tvåan. Sedan kommer den delen av fyllan som är roligast men sjukast på samma gång med en jävla massa festande, en del separationsångest och ett inbokat schema 24/7- med andra ord trean. Och nu står jag här bakfull och inte helt i mitt klaraste och ska bestämma var i helvete jag är på väg nånstans. Och tro mig, det är inte enkelt att ta beslut när en är bakfull. Jag vet att jag antingen borde känna lycka för att ta studenten, eller sorg för att sluta, men ärligt talat vet jag inte om jag känner någonting alls. Jag vet däremot att jag känner mig klar, helt helt klar med södra.

Det har varit fantastiskt på många sätt, men tre år i denna skola eller vilket gymnasium som helst är mer än nog. Men problemet är bara den här jävla bakfyllan och alla beslut som ska tas när jag fortfarande är i den. Jag känner mig yr rättare sagt. Helt slut med andra ord. Men även fylld av minnen, kärlek och erfarenheter. Förhoppningsvis är det just det som gör att det kommer kännas underbart men smärtsamt på samma gång att traska ut på den där stora trappan ( med eller utan en röd fläck på byxorna). Jag vet att vi alla är på väg, mot olika håll och på olika sätt. Jag är också på väg, men jag kommer ta det otroligt långsamt. För att springa bakfull är inte det smartaste valet.

LATIN LOVER

Jag vill bara ha dig när jag behöver dig, och jag behöver dig inte längre. text: Linnea Christianson

LATIN LOVER

Under mina tre år här på Södra Latin tog tre personer livet av sig. En lärare och två elever. Å sen har det skett en massa våldtäkter. Som inte uppmärksammats på något sätt. Och precis som med resten av samhället, har fokus legat på helt fel håll. Nämligen om våldtäkten faktiskt skedde. Och OM den verkligen inte skedde, då måste ju alla tjejer som blivit utsatta ljuga?!?!? Host. Det är som om folk ba: Ah vi satsar på victimblaiming istället för att reda ut den aktuella händelsen; någon har blivit utsatt för ett övergrepp.

Jag är en sådan person som folk kommer till när de behöver mig. När de behöver råd. Och det är okej, verkligen. Men det tar stopp där. Folk får det de vill ha, sen är de mätta och belåtna och jag behövs inte mer. Man kan säga att jag blivit lite utnyttjad. Och truth be told, jag har utnyttjat södra på alla sätt och vis. Jag har knullat dina elever. Jag har smörat mig till bättre betyg från dina lärare. Jag har kissat på din skolgård. Jag har gråtit över dig. Jag har skrattat över dig och jag har slagit knytnäven i väggar för dig. Och jag är så jävla klar nu. Och vad har det här med självmord och våldtäkter att göra? Vill inte vara en mer levande klyscha än jag redan är å citera Veronica Maggio och Sandra Beijer, men Det handlar om dig, Södra Latin. Med dig som fortfarande inte förstår allvaret i sexuellt våld. Till er som inte fattar att den här skolans historia är fullproppad med självmord.

Jag kissar på er skolgård. För er som ska vinna allt, för er som inte ser möglet på fasaden och för er som blundar åt det faktum att hela den här tiden har handlat om utnyttjning. Är det inte sexuellt, så är det känslomässigt. Och gör man det inte själv, så står man med på blockaderna med de andra FÖR DET ÄR VI SOM ÄR SÖDRA LATIN. Jaa, hörrni. Det är vi som är Södra Latin. Det är vi som våldtar varandra, det är vi som tar livet av oss och det är vi som kissar på skolgården. För tre år sen behövde jag dig. Jag behövde dina korridorer och uppstoppade djur. Jag behövde både A, B och C huset. Men så här i efterhand vet jag inte om det var värt det.

”

Det är vi som är Södra Latin. Det är vi som våldtar varandra.

”

PÅ VÄG TILL TEXT: Pia Svensson

”Rör mig inte, kom inte in hit!” skriker jag och flyr upp i sängen och under täcket. Jag gömmer mig under täcket och håller för öronen så hårt jag kan, för om jag inte hör orden, så kan de inte skada mig. Om jag gömmer mig under täcket kan mina föräldrar inte skada mig. Ditt hem ska vara platsen du känner dig allra tryggast på, där ingenting ont kan hända och där ingen kan skada dig. Din fristad. Men jag hatar mitt hem. Min fristad har alltid varit skolan, där mina vänner finns, familjen jag själv har valt. På senare tid har det pratats mycket om hur människor, främst vi kvinnor, måste ta steget att gå ifrån ohälsosamma relationer. Relationer med våld, både fysiskt och psykiskt, det är väl självklart att ingen ska stanna hos en partner som är våldsam mot en. Men det finns vissa relationer vi bevarar heligt; familjen. Familjen tar hand om dig. Familjen ska du älska. Familjen ska du förlåta. Varför? Varför är relationen med din familj, specifikt dina föräldrar, - som du inte ens har valt – den allra heligaste för

samhället? Vi ska ta avstånd från våldsamma partners och vänner, men de våldsamma föräldrarna ska du förlåta, för de har ju trots allt ”tagit hand om dig”. Jag är på väg mot studenten. Friheten. Men det är inte den frihet som de flesta i min årskurs längtar efter. Medan mina vänner längtar efter friheten att inte tvingas gå i skolan, att kunna resa och göra vad de vill, är frihet för mig något helt annat. Studenten och friheten den ger mig, det är min biljett ifrån det hem jag kommer ifrån. Friheten att inte behöva vara rädd i det rum jag tvingas kalla mitt hem.

” ”

Friheten att inte behöva vara rädd i det rum jag tvingas kalla mitt hem.

Varje sekund far ett barn illa i svenska samhället. Brottsförebyggande rådet rapporterar att 23% av alla misshandelsbrott under 2014 var riktade mot barn. Precis som att många våld-

L FRIHETEN

täktsförövare är nära offret, är det just föräldrarna som är många utsatta barns förövare. Problemet med statistiken är att det finns ett otroligt stort mörkertal då barnmisshandel sällan anmäls, och speciellt i de fall där barnen utsätts för mental misshandel. Barn som utsätts för fysisk har i bästa fall turen fått hjälp efter att samhället, exempelvis dagis- och skolpersonal, har larmat. Men vad händer med oss som bara fått ord mot oss? Vi som får höra av våra egna föräldrar att vi är värdelösa sedan barnsben, som får kommentarer som skär lika djupt som knivar, vem tar hand om oss? Inte socialen i alla fall, för det finns ju inga synliga ärr. Det är bara ord mot ord. Som barn är det svårt att förstå ohälsosamma relationer. Som barn förstår du inte att föräldrarna gör fel när de rycker i dina armar så du får röda märken, du förstår inte att det inte är okej för en förälder att säga till sitt 10-åriga barn att skrubba händerna så hårt med nagelborsten att du börjar blöda eller när de säger att du är värdelös. Du tror att det bara är deras sätt att uppfostra dig, alla föräldrar har ju trots allt olika sätt.

illustration: Signe WW

LATIN LOVER

Min kollega på jobbet berättade nyligen hur hens föräldrar aldrig skrek på henom, så därför hade hen svårt att förstå om någon skrek på henom. Jag tittade på min kollega och sa ”de har alltid skrikit på mig, så jag tror alltid jag har gjort något fel om någon skriker”. Hen blev tyst en stund och tittade på mig innan vi fortsatte arbeta. Skrik hemma hos mig betyder att jag har gjort något fel. Det slutar alltid med att jag gömmer mig. Ibland gömmer jag mig under täcket. Ibland går jag hemifrån i endast en tunn klänning på julafton. Alltid vill jag ha någon som tröstar mig men aldrig händer det. För ett år sen trodde jag inte att jag skulle överleva till studentdagen. Nu är jag 19 år och min frihet är snart här. Jag kan, precis som mina vänner, göra precis som jag vill, men jag kommer också få ett nytt hem där jag kan känna mig trygg. Men jag vet också att det är många här på Södra som inte tar studenten i år. Jag vet att det finns många här som också är rädda, som hellre stannar några timmar extra i skolan för att slippa gå hem, som sover över hos vänner istället för det rum du tvingas kalla för hem. Jag vet att ni bara vill bli fria och fly, och jag vet att ni kommer klara det för det som finns efter studenten, det är värt att leva för.

illustration: Signe Wiman Westberg

LATIN LOVER

L채s Latin Lover p책 n채tet http://issuu.com/latinlover

TEXT: Anna Hofman Kollage: Selma Carlson

SYKO

Psykos. Jag går ut mot SDU och de börjar gå ut mot mig. Beklädda i gula tröjor står människor som avskyr allt jag är och skriker mina egna ord till mig. Jag är glatt ovetande om sista partiledardebatten när jag går upp för Karlaplans tunnelbanestation. Påväg till en vän för att titta på Björnbröder och äta hummus möter jag först SSU. Röda flaggor yr kring mig när jag passerar. Jag glömmer snabbt flaggorna då jag glömmer att svänga in på rätt tvärgata och blir osäker på var jag kommer hamna nu. Påväg att ringa för att kolla ser jag mörkblåa flaggor fladdrandes i luften 150 meter framför mig. Först förstår jag inte vilka det är men snabbt inser jag att det är Kristdemokraternas ungdomsförbund. Strax därtill ser jag att deras rop och flaggviftande är ackompanjerat av samtliga andra allianspartiers ungdomsförbund och på andra sidan gatan utanför Sveriges Television: SDU. Framför grindarna står alltså Sverigedemokraternas ungdomsförbund med William Hahne i spetsen och i sin hand håller han en megafon. På trottoaren mitt emot, den som jag går på, står det runt tio personer. Ingen av dem säger ett ord. Tittandes, vaktandes en hund som kissar och pratandes sinsemellan. Likgiltiga. Likgiltighet är enligt mig ett av de största hoten som finns. För likgiltiga människor spelar det ingen vad du utsätts för så länge det inte berör dem. Det finns en falsk bild av att rasister tar makt själva, men det gör de inte. Det är ert fel. Ni som inte bryr er nog för att säga någonting. Ni som inte säger någonting eller ”orkar” ha en åsikt. Ni som inte döms, ifrågasätts eller utsätts på grund av ert ursprung, er etnicitet och er religion; ni som inte rasifieras. Att vara likgiltig är inte att undvika att ta ställning, det är att ta ställning till rasisternas fördel. Och jag kan inte vara likgiltig. Jag kan inte stå där som alla andra. Orden flyger ut ur min mun och ett tryck pressar mina tinningar. Jag ringer min vän, förklarar att jag gått fel, att jag är utanför SVT och att det snart kommer spåra ur.

Jag lägger på luren, vänder mig om och börjar återigen skrika. ”Inga rasister på våra gator, INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR”. Jag känner ilskan stiga inom mig, provokationen. ”INGA RASISTER”. Uppgivenheten, hatet. De hatar allt jag är och folk tycker att jag bör respektera deras åsikter. ”PÅ VÅRA” Men det kommer aldrig att hända, jag är starkare. Min röst bli högre och högre till takt av aggressionen som stiger inom mig. ”GAT-”. STOPP. Plötsligt har de vänts sig mot mig och alla skriker tillbaka. I takt står nu Sverigedemokraternas Ungdomsförbund, vända mot mig, och skriker mina egna ord mot mig. De skriker att de inte vill ha rasister på deras gator. Det kokar över. Skrikandes tillbaka till dem går jag steg för steg ut på gatan. För varje steg kommer jag närmare och närmare. Jag glömmer bort människorna kring mig, glömmer alla de som ser mig. Min näve uppe och mitt rop högt. Det. Är. Ni. Som. Är. Rasister.

Det viktigaste är att förstå att vi lever i en värld där motstånd är allt. Där det är livsviktigt att höja sina röster och kräva rättvisa. För ingen kommer göra det åt oss. Ingen kommer självmant ställa sig upp för vår skull. Vi kanske inte har ork eller lust, precis som andra, men vi är födda in i det här. Jag tillsammans med andra har inget annat val än att göra motstånd. Därför att vi lever i ett samhälle med strukturell rasism. I ett samhälle där människor mördas och döms baserat på deras utseende. Och när jag säger att vi är starkare och bättre menar jag vi som i dem som faktiskt påverkas av rasism. Vi som tar allt och sen slår tillbaka, vi som skriker, vi som argumenterar och vi som tänker kräva vår rätt. För vår skull och framför allt för alla dem som är minst lika viktiga: för dem som inte har kunnat säga ifrån eller komma kunna det. Vi är bättre än alla rasister och alla likgiltiga. Vi förtjänar mer och så länge jag har möjligheten tänker jag inte ge upp.

Med halva gatan passerad och William Hahne som börjar gå ut mot mig är jag 100% säker att det kommer sluta i slag. Jag kommer bli nerslagen men jag kommer aldrig ge mig. För de kan ta allt från mig, men inte mitt förakt. Mina skrik blir allt högre, allt argare. Det är de som ska vara rädda för vi är fler och vi är starkare. Jag är starkare. Min röst börjar bli hes men jag forsätter och när det är få steg kvar känner jag plötsligt armar runt mig som drar. I början förstår jag inte vad som händer tills jag inser vem det är. Min vän står bakom mig och drar mig bakåt. Jag drar mig loss. Går längre fram mot dem. Hon drar in mig igen och denna gång låter jag mig dras med. Även om det är värt att poängtera att detta var historien om hur jag var på väg att börja slåss med William Hahne så är det kanske egentligen inte det viktigaste.

LATIN LOVER

HOROSKOP

TEXT: Latin Lovers egen sierska ILLUSTRATIONER: Frida Blom & Viktoria Hrnjez

STENBOCKEN

VÄDUREN

22/12-19/1

21/3-19/4

Den senaste månaden har inneburit mycket ansvar och press. Du har känt dig stressad. Andarna säger att saker och ting kommer ordna sig, men du måste själv sätta de sista pusselbitarna. Att tugga tuggummi reducerar stressen och hjälper dig att fokusera. Tips: Det är inte långt kvar

Tips: Begränsa inte dig själv, ha maximalt KUL! Har man kul på insidan, syns det på utsidan.

VATTUMANNEN

OXEN

20/1-18/2

20/4-21/5

Denna månad har färger varitförvirrande för dig. För att trösta så är färgtemat på studenten rätt så begränsat och du lär få ihop en snygg utstyrsel om än i sista sekund. Dina känslor har du dock koll på och du är mer kontrollerad än vanligtvis. Våga släppa loss - dansa okontrollerat på Baba Sonic eller flörta med den där snygga. Tips: Vitt, Blått och Gult.

FISKARNA

19/2-20/3

Kanske har du precis varit med om trubbel i paradiset, eller så är vågen på väg att komma. Våga ta stora beslut denna månad, det kommer att löna sig. Dela med dig av dina bekymmer till en tvilling eller skorpion, de kommer att ge dig bra råd.

Du känner dig till freds med livet och ser klart mot framtiden. Juni är din månad! Om du kramar dina vänner mer än vanligt denna månad kommer du att få en överraskning av den bättre sorten.

Tips: Rosor får de flesta att förlåta

Solguden hintar om att du kommer bränna dig i den heta solen. Använd solkräm 50+ och lyssna på chillwave så håller du kräfthyn borta. Tips: Drick drinkar, med eller utan alkohol. Det kommer leda till någonting bra.

TVILLINGARNA 22/5-21/6

Vinden står på din sida just nu och du har tur i vardagen, ett riktigt flyt. Passa dig denna månad så du inte blir indragen i något du inte vill, följ din magkänsla för fortsatt flow. Borstar du tänderna extra noga den närmsta veckan finns det chans till kärlek. Tips: Akta dig för A-brunnar

LATIN LOVER KRÄFTAN

VÅGEN

22/6-22/7

23/9-22/10

Denna månad är en främmande person på väg in i din omloppsbana. Hen kan vara hotfull för din sinnesstämning, var extra uppmärksam på hur nya personer i din omgivning agerar. Förövrigt händer något speciellt den 22:a juni, se till att ha kläder efter väder den dagen.

Denna månad är svettig på många sätt. Drick mycket vatten och se till att bocka av allt på din to-do-list. Tips: Tandtråd leder till spännande saker

Tips: Förlita dig på dina närmsta vänner.

LEJONET

SKORPIONEN

23/7-22/8

23/10-22/11

Tips: Investera ditt CSN på mataffärens frukt och gröntavdelning.

Tips: Ölen på Chovas kostar 30 kr.

Denna månad har varit dramatisk och en gammal irritation har väckts till liv igen. För att rädda ditt humör bör du äta grönsaker, vitaminerna hjälper dig att reducera stressnivån i din kropp och tuggandet är lugnande.

JUNGFRUN 23/8-22/9

Hela du bubblar och fnissar. Kanske är du övertrött eller bara peppad på life? Ta en sista kopp kaffe i Caffiz eller dansa av dig på Slutskivan så kommer du ner på jorden igen.

Denna månad vill du bara ha mer och mer. Girighet är inte bra och för att komma ner från molnen bör du andas och undvika silver. Sport funkar bra för dig denna månad medan matlagningen går sämre. Ödsla ingen energi på saker andarna styr över, satsa på det du vet att du kan.

SKYTTEN 23/11-21/12 Oh la la... Kanske ska du till en romatisk plats eller så kommer romantiken till dig. Se till att att vara snygg varje dag denna månad. Tips: Ifall du råkar hitta något, håll det för dig själv.

Tips: Ha mycket sex denna månad alternativt gör många armhävningar.

LATIN LOVER

NYA REDAKTIONEN

Anna Hofman, chefredaktör

Anton Strömberg, fast skribent

Kiana Ghiassi, fast skribent

Alma Ek, Kropp och knopp 30

Wilma Almqvist, co-chefredaktör

Sofia Bjersér, fotograf

Desiré Raagart, ansvarig utgivare

Hedda Sonnegård, Olle Eklund, layout serietecknare

Frida Jansson, ekonomi

LATIN LOVER

GAMLA REDAKTIONEN

Det är med tårar som bränner bakom ögonlocken och näsduken graciöst viftandes som vi tar farväl och säger adjö till vår älskade tidning. Vi önskar nya redaktionen all lycka och lovar er läsare att ni inte kommer bli besvikna. Till alla elever på Södra Latin: Ha världens bästa sommar så ses vi till hösten!